Halka på gång- och cykelvägar var i fjol vid den här tiden ämnet för en
interpellationsdebatt i kommunfullmäktige mellan Sven-Bertil Persson
(DV) och Ronny Johannessen (M), ordförande i Tekniska nämnden.
Sven-Bertils frågade Johannessen om hans inställning till problemen
med lövhalka, dvs om han tyckte det var lika allvarligt med
olycksrisker framkallade av lövhalka som av snö- och ishalka. Om nu
Johannessen tyckte att det var så, var han som Tekniska nämndens
ordförande beredd att se till att lövhalkan bekämpades?
Skalar man bort Johanessens språkliga krumbukter i svaret på
Sven-Bertils frågor var kontentan att han tyckte det var besvärligt att
åtgärda lövhalkan. De större gång- och cykelstråken, hävdade
Johannessen, sopades en gång varje månad. (Huruvida det då också togs
upp löv framgick inte av debatten). Johannessen var nöjd med detta och
lovade inga insatser mot halkan.
Nu är det åter lövhalketider. Många gång- och cykelvägar, inte
minst i parker, är hårt drabbade. (Bilvägarna drabbas nästan inte alls,
eftersom träden ofta befinner sig en bit bort från bilarnas körbanor
och dessutom blåses nedfallna löv åt sidan – in på gång- och
cykelvägar! – av bilarnas fartvind.) Och värre blir det när frosten på
allvar sätter in. Då bildar lövmattan ett täcke av glidande isflak. När
snön sedan faller döljs de glidande lövlagren – då stundar de mest
spännande tiderna för gående och cyklister!
Tänk om bilkörbanorna vore utsatta för samma lövhalkerisker som
gång- och cykeltrafiken! Då skulle gatorna vara fyllda av idogt
arbetande fordon, redskap och människor som sopade, krattade, tog upp
och fraktade bort löv.
I fjolårets debatt i fullmäktige lovade Johannessen att inte vidta
några åtgärder för att bekämpa lövhalkan. Man kan inte säja annat än att
han i detta fall hållit sitt löfte. Men halkan slår ju till bara mot
gång- och cykeltrafiken, den ”riktiga” trafiken, biltrafiken, drabbas
ju inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar