Valborg i St Lars

Firandet inleds klockan 19.
Lunds allmänna sångförening sjunger de klassiska vårsångerna.
Karin Stensson håller vårtalet.
Röda Kapellet blåser in våren.
En värmande vårbrasa tänds.
Skolbarn från fjärde klass i Klostergårds-skolan säljer korv för att finansiera sin resa till schackmästerskapen i Stockholm.

Första maj i Lund och Malmö

Lund: Samling för demonstration på Stortorget kl 14. Demonstrationen återvänder till Stortorget för avslutande möte ca 15.30. Mer information

Malmö: Samling kl 11 på Möllevångstorget. Avmarsch klockan 12. Demonstration till Slottsparken. Program i Slottsparken från kl 13 med tal av Aron Etzler, mat, barnaktiviteter och musikfest.

Lunds arbetarekommun
Samling på Clemenstorget 10.00
Avslutning på Stortorget 11.00 med Stefan Löfven

Malmö arbetarekommun
Samling på Södergatan 13.30
Avslutning i Folkets Park 15.00 med Stefan Löfven

Röd Front Lund
Möte på Mårtenstorget kl 12:00
Tal av Nils Littorin, m fl
Manifestation
Kommunistiska Partiet och RKU

Röd Front Malmö
Samling på Gustav Adolfs Torg kl. 14.30.
Demonstration till St. Knuts Torg.
Efterfest på Ungdomens Hus (Norra Skolgatan 10) ca kl 16.30 med levande musik, mat och dryck
Talare: Anita Salvén (partistyrelsen), Robert Wettersten (ordf Malmö) och Sebastian Cramér (ordf Rku Malmö)
Kommunistiska Partiet och RKU

MALMÖ: REVOLUTIONÄR 1 MAJ. ARBETARKLASSEN HÅLLER IHOP – TILLSAMMANS FÖR SOCIALISM
Fira revolutionär 1 maj med en arbetarklass som håller ihop, oavsett nationalitet eller medborgarskap!
11:00 – Frukost på Glassfabriken
13:00 – Förhäng med Amalthea Bokkafé i Jesusparken
14:30 – Samling på Möllevångstorget
15:00 – Demonstration
Efter demonstrationen – tårta och uppträdande på Glassfabriken.
17:00 – 01:00 – Efterfest på Kontrapunkt
Förbundet Allt åt Alla Malmö, Mangla, Första Linjen Malmö, Revolutionär Ungdom Malmö, SUF Malmö, IMET

When more is less: The international project in Afghanistan

Why didn't the Western-led efforts to establish a new post-Taliban order in Afghanistan succeed? Many reasons have been cited for its limited achievements and ever-growing difficulties, the most common explanation being that the national, regional, and international contexts were unfavourable. Astri Suhrke focus on the dynamics of the intervention and its related peace-building-mission, and asks: What were the forces shaping this grand international project? What explains the apparent systemic bias towards a deeper and broader international involvement?
THURSDAY, 2 MAY, 19.00
Hörsalen, Humanisthuset, Lund
ALL ARE WELCOME!
Affisch »

Flackarps mölla får nya vingar av Gunnar Stensson

Vindkraft är en uråldrig energikälla i Skåne, det ser man när man cyklar runt på vägarna förbi den ena väderkvarnen efter den andra. Många är förfallna och av somliga återstår bara torson, sedan blåsten slitit sönder vingarna. 
   Flackarps mölla, som vakar som en svart ängel över St Lars kyrkogård, är relativt väl bibehållen, men har förfallit de senaste åren.
   Ännu i början av 2000-talet kunde de väldiga kvarnvingarna svänga runt någon enstaka sommardag. De syntes från socionomhuset i Klostergården. Sedan några år är möllan emellertid stympad. En av de fyra vingarna har amputerats för att inga olyckor ska inträffa.
   Nu ska möllan få nya vingar. Måndagen den 29 april, klämdagen inför valborg, ska man börja montera dem. Den 26 maj blir det offentlig invigningsfest, arrangerad av föreningen Skånska Möllor. Då kommer de nya vingarna gå runt! Då får vi en väderkvarn att slåss med!

Själv tänker jag redan på måndag, den 29 april, ställa mig utanför St Lars öppenvårdscentral klockan 12 för att invänta eventuella följeslagare på en liten promenad för att kanske få en skymt av restaureringsarbetet.

Hackat och malet av Ulf N

Positiv utveckling av bilförsäljningen
Den positiva trenden för bilförsäljningen stärks, enligt den europeiska bilindustriföreningen Aceas rapport. Bilförsäljningen på de största marknaderna i Europa minskade med strax över 10 procent i mars, jämfört med samma månad i fjol. Marknaden är nu på väg mot den bästa, dvs lägsta, nivån på 20 år. Bäst har utvecklingen varit i Tyskland, där minskningen ligger på 17 procent. De svenska siffrorna för mars ser också bra ut: nybilsregistreringen minskade med hela 21 procent jämfört med marsmånaden i fjol.

Inte så noga med att läsa kommunala handlingar
Till förra veckans sammanträde hade ledamöterna i Byggnadsnämnden ca 1100 sidor text- och kartmaterial att läsa igenom, smälta och begrunda. Föredragningslistan innehöll 36 beslutsärenden, varav 10 var detaljplaner. MP, med stöd av S, protesterade mot den digra dagordningen och orimliga krav på inläsning och menade att ledamöterna måste vara väl inlästa på ärendena för att fatta välgrundade beslut. Förslaget om att korta ner dagordningen röstade dock ner av den borgerliga majoriteten. Efteråt fick lundaborna genom en artikel i Sydsvenskan veta att nämndens ordförande Christer Wallin, (M), tyckte att det inte var så noga med att gå igenom alla handlingar i beslutsunderlaget. Ska Byggnadsnämndsledamöterna följa M-receptet för beslutsfattande kan vi kanske i framtiden förvänta oss uttalandet typ: ”Va, inte visste jag att vi fattade beslut om detaljplan för ESS i går?!  jag hade inte läst handlingarna så noga - åsså var jag på toa och ringde ett tag…” eller: ”Detaljplaner för spårvägsdragningen? Jag vet inte riktigt hur den ska dras, tyckte att just de sidorna inte var så viktiga att läsa”.

Bidragsberoendet tilltar – igen
I förra veckans nummer av VB skrev jag om det tilltagande bidragsberoendet bland medel- och överklass. Nu späder regeringen på med ytterligare ett förslag som är ägnat att cementera bidragsberoendet: denna gång ett investeringsbidrag. Det gäller då inte bidrag till företag som bidrar till klimatomställningen eller något sådant produktivt. Nej, det handlar om att privatpersoner som köper aktier i mindre företag (här = företag upp till 50 anställda) upp till en summa av 1 300 000 kronor ska få dra av halva beloppet från posten inkomst av kapital. Det är ett listigt utformat bidrag, dubbelsidig som det är. De välbärgade föses tillsammans med de mindre företagen in i bidragsberoendet. Fast det kanske är samma personer? Hur som helst, kära VB-läsare, ett gyllene tillfälle att få ner de betungande höga summorna i posten ”inkomst av kapital” i självdeklarationen! Fast ni får vänta till nästa års deklaration. De nya bestämmelserna ska inte träda i kraft förrän 1 september i år.

Vinstutdelning i välfärden
Som alla andra tidningar av betydenhet bör ju också VB plocka en eller annan godbit ur SOM-undersökningen. Undertecknad bidrar här med en: Vänsterpartiet har störst andel av väljare som är emot vinstutdelning inom skattefinansierad vård, skola och omsorg. Detta lär knappast överraska någon. Lite mer förvånande är kanske att på andra plats, med näst störst andel väljare som är emot vinstutdelning är Miljöpartiet. Det är bara att hoppas att detta faktum stämmer ombuden vid MP-kongressen i maj till eftertanke.

H&M-nytt
H&M-industrin, ja, alltså hackat- och maletindustrin, fortsätter sin innovativa verksamhet. Halalslaktad gris är den senaste uppfinningen.

Falskt vittnesbörd: Om Per T Ohlssons islamofobi av Gunnar Stensson

I sin söndagskrönika ”Halvtomt eller halvfullt” (SDS 21/4) angriper Per T Ohlsson försåtligt Omar Mustafa med formuleringen ”Socialdemokraternas stollefalang – den som nu betraktar Omar Mustafa som en missförstådd jämställdhetsivrare”.
   Undertexten är förstås insinuationen, att Omar, långt ifrån att vara någon jämställdhetsivrare, i själva verket skulle vara oförmögen att erkänna mäns och kvinnors likhet inför lagen. Detta är ett klart uttryck för islamofobi.
   Per T Ohlsson avfärdar dem som tänker annorlunda med orden ”Socialdemokraternas stollefalang”.

Vad Per T Ohlsson förtiger är, att Svenska Dagbladet i en artikel avslöjat att de påståenden om antisemitism och kvinnodiskriminering, som kampanjen mot Omar Mustafa bygger på, saknar grund.
   Artikeln har rubriken ”SvD:s faktakoll ger S-toppar rött ljus”.
   Journalisterna Tobias Brandell och Jenny Stiernstedt har gått igenom pressarkivet samt nästan tusen inlägg av Omar på mikrobloggen Twitter under tre år. Men några belägg för judehat finns inte. Tvärtom.

Per T Ohlsson är inte ensam om att förtiga obekväma fakta. Både Ulrika Knutsson och panelen i God Morgon Sverige förde resonemang med utgångspunkt från rykten som i SvD avslöjats som falska. Sådana repetitioner av uppgifter som bevisats vara falska brukar ekonomipristagaren Paul Krugman kalla ”kackerlacksidéer”.

Omar Mustafa är inte antisemit. Sanningen är den motsatta.
   Omar Mustafa fördömde i fjol antisemitismen när han skrev: "Rasismen i Skåne har nått nya höjder". Judiska församlingen utsatt för ett förkastligt attentat”.
   Islamiska förbundets lokala förening i Malmö har varit en av de muslimska organisationer som mest aktivt bekämpat antisemitismen.
   Det visste Per T Ohlsson. Men han föredrar – liksom massmedias många ryktesspridare - att simma i samma grumliga vatten som Sverigedemokraterna.
   På samma uppslag i SvD som artikeln ”Rött ljus” återfinns en intervju-artikel av Jenny Stiernstedt med rubriken ”Jag står upp för allas lika värde”.
   Där säger Omar Mustafa bland annat: ”Jag känner ett enormt stöd och ser positivt på att vi fått en välbehövlig debatt om antisemitism och islamofobi i Sverige.”
Gunnar Stensson, Lund
Texten sändes 22/4 till Ordet, SDS

Hjälp oss medborgare! Gör någonting! Vi håller på att korrumperas. av Gunnar Stensson

Maciej Zaremba publicerade i onsdags den femte och sista delen av artikelserien om den svenska sjukvården (DN 24/4). Samtidigt kommer den ut i bokform.
   Det handlar om det system som kallas New Public Management som införts i den svenska vården. Det är ett köp- och sälgsystem av samma slag som förstör skolan och äldrevården, oavsett ägandeform. Zaremba visar hur det gynnar felbehandlingar och korrumperar läkare och vårdpersonal.
   Han har fått ett enormt gensvar från alla dem som i någon form arbetar professionellt inom vården.
   Det som sker i Region Skåne är ett typexempel på det sönderfall som blir konsekvensen när systemet med sitt demokratiska underskott gör politiker som Michael Sandin, M, till en sorts Stalin-kopior.

Det byråkratiska språk som utvecklas vore enbart farsartat om dess konsekvenser inte var så djupt tragiska.
Stockholms läns landsting har publicerat en ”termlista” med 2 255 begrepp. Zaremba ger en exempelsamling.
   Begrepp 60. Aktör: roll som innehas av fysisk person och som är delaktig i vård- och omsorgsprocessen;
   107. Arbetslös: person som saknar yrkesarbete;
   580. Ensamboende: person som bor ensam;
   857. Hyllmeter: En meter handlingar ställda på bredvid varandra på hyllor (jfr löpmeter);
   1443 Person: kan bland annat ta rollen som utförare respektive beställare. En utförare respektive beställare är alltid en person;
   1837. Språk: Det vi använder när vi talar eller skriver.

Mål och resultat-styrningen och dess byråkratiska konsekvenser är också en viktig orsak till den svenska skolans förfall. Även lärare korrumperas av New Public Management.
   Artiklarna finns på nätet, men det är kanske bättre att köpa boken.

Ockupanterna av Gunnar Stensson

Breaking the silence, ”Bryt tystnaden! Israeliska soldaters vittnesmål från de ockuperade områdena”, Leopard Förlag 2013.














David Grossman, ”På flykt undan ett sorgebud”,
Bonnier Pocket 2012



Israels ockupation av palestinskt land utvidgas dagligen med nya bosättningar. Det blockerar fredsförhandlingarna. USA ger Israel mer militärt bistånd än något annat land. Israelernas förtryck av palestinierna på Västbanken och i passagerna genom muren fortsätter. Ockupationen utgör ett växande hot mot Palestina och Israel – och mot världsfreden. Ockupationen fräter sönder de unga israeliska soldaternas mänsklighet.

Dialog mellan en israelisk mamma och hennes son som gör sin värnplikt på den ockuperade Västbanken. Ur ”På flykt från ett sorgebud”, s 662.
Sonen: ”Vi siktar på fötterna. Och bekymra dig inte så mycket om dem. Det värsta en gummikula kan åstadkomma är ett armbrott eller benbrott.”
Mamman: ”Men om du missar och förstör någons öga?”
Sonen: ”Då är det någon som inte kastar sten igen. Låt mig ge dig ett exempel: en av våra killar sköt tre grabbar som kastade sten på värnet nu i veckan, pang-pang-pang, benbrott för alla tre. Väldigt elegant gjort, och tro mig, de ungarna kommer aldrig att kasta sten igen.”
Mamman: ”Men deras bröder gör det. Och deras kompisar, och om några år kanske deras barn.”
En annan värnpliktig: ”Ni borde kanske sikta så de aldrig får några barn.”
Mamman: ”Nog, Nu vill jag att du lovar mig med en gång att du aldrig ska skjuta på några barn för att skada dem!”
Sonen: ”Mamma. Jag har instruktioner, jag har mina order.”

Ur ”Bryt tystnaden!”
Soldat 1: ”Inte nog med att vi förtrycker ett annat folk. Dessutom gör vi oss själva illa. Ockupationen äter oss inifrån.”
Soldat 2: ”Ett barn som håller i en sten kan ni skjuta, sa dom”
Soldat 3: ”Vi gick in i oskyldiga människors hem, varje dag, hela tiden.”
Soldat 4: ”Jag fick honom att skita i byxorna.”
Soldat 5: ”Släpp inte ambulanser genom vägspärren, lydde ordern.”
Soldat 6: ”Vi hindrade honom att förtjäna sitt uppehälle.”

International School of Lund av Gunnar Stensson

Ett par kommentarer om skolinspektionens kritik och Lunds hållning

ISKL är en skola som Lunds kommun har ansvaret för. Den ingår i ett internationellt skolsystem för barn till internationella forskare och experter av olika slag som tillfälligt bor i Lund och ofta tvingas flytta med sina familjer.
   Vad de efterfrågar är ett skolsystem som kan ge deras barn kontinuitet i skolgången, trots att de själva. under den tolvårsperiod då barnen går i skolan, flera gånger flyttar mellan universitet, forskningscentra och företag i städer som London, Ottawa, Mumbai, Sao Paulo osv.
   Många bor i Lund och kommer de blir fler när MAX 4 och ESS tas i bruk.  De behöver skolformen och det är bra att Lunds kommun har ansvaret.
   De elever som går i grundskoledelen av ISKL får inte svensk grundskolebehörighet, det har skolinspektionen rätt i. Om det behövs en lagändring vet jag inte, men någon sorts anpassning är nödvändig.
   Man skulle naturligtvis kunna tänka sig ISKL blev strikt internationell och att svenska elever inte tilläts delta i undervisningen. Det handlar ju om deras gymnasiebehörighet i det svenska skolsystemet.
   Mot detta kan man anföra, att många svenska experter också har perioder av nomadiserande och att en skolgång som ett lundabarn påbörjar i Lund kan komma att fortsätta i Paris eller Berlin.
   Det är naturligtvis ett socialt problem att eleverna vid ISKL blir en mycket speciell och relativt isolerad grupp i Lund. Det kommer de förstås att bli också i den stad där de eventuellt fullföljer utbildningen.
   Det är angeläget att problemen blir lösta och därför är det välkommet att Skolinspektionen driver konflikten till dess spets.
   Lund behöver ISKL. Det är bra att kommunen har ansvaret. Sedan är det en annan sak att man kan vara kritisk mot delar av den pedagogik som drivs inom International Schools. De är svåra att påverka.
   Jag har ett barnbarn i Stockholm som går i en sådan gymnasieskola.

Sverige – ett problem för Kuba av Bertil Egerö och Elsa Grip

Den tredje och sista artikeln från besöket i Kuba, januari 2013

Don Quijote är mycket populär på Kuba

Kuba är en utmaning. Det borde stå klart för varje reflekterande människa. ”Kubas stora bedrift ligger i att ha överlevt under ett halvt sekel”, säger ett bidrag i Latin American Perspectives 2009, som i sin helhet ägnas Kuba.
   Med sina grundläggande målsättningar – mänskliga rättigheter till hälsa och utbildning, jämställdhet mellan kvinnor och män – intakta har det socialistiska Kuba överlevt USAs illegala blockad, förlusten av Sovjetstödet och en växande massturism. Ännu idag är den internationella solidariteten en viktig ledande princip i dess utrikespolitik.
   Kuba kunde idag vara en förstelnad monopolistisk maktapparat, oförmögen att möta ständigt nya krav på anpassning och omtänkande. Men, som vi har försökt visa, brottas statsmakten nu med effekterna av sitt eget maktmonopol. I reformpolitikens styrdokument är planekonomin ännu överordnad; staten har inte beslutat överge sin detaljstyrning av samhälle och marknad. Allt pekar på att detta kommer att ändras, frågan är bara hur lång tid det tar och hur långt det kommer att gå.

Mer dialog behövs mellan Sverige och Kuba; skulpturen i gamla Havanna heter Conversacion

 

Att Kuba idag befinner sig i en dynamisk utveckling tycks inte riktigt ha nått Sverige. Med EU som Kubas största handelspartner, viktig biståndsgivare och politisk dialogpartner kunde det vara annorlunda. Men Sverige har liksom USA genom inrikespolitiska motsättningar målat in sig i ett hörn. Den tunga symboliken i ord som ’kommunism’ och ’diktatur’ blockerar vår politiska debatt om Kuba på ett sätt som varken gäller Kina eller Vietnam. Att Kuba öppnat för katolska kyrkans ideologiska inflytande, släppt alla de som fängslades 2003 och lagstiftat om större frihet för kubaner att resa, är steg i en liberalisering som ännu inte påverkat vår bild av Kuba.

Vänstern okunnig om reformpolitiken
Socialdemokraternas motion om Kuba från 2007/08 gäller troligen ännu. Analysen är milt sagt torftig, som t.ex. i orden: ”Castro skyller den dåliga ekonomin på det amerikanska embargot”. Motionen diskuterar främst det politiska förtrycket, och kontakter med ”de demokratiska krafterna” är det enda partiet vill acceptera.

   Sedan Vänsterpartiets riksdagsmotion 2009/10 har partiet inte diskuterat Kuba. Vad säger Jonas Sjöstedt idag? ”Det är mycket enkelt; Kuba är en politisk diktatur. I landet förekommer inte fria val, yttrandefrihet eller rätten att fritt bilda partier. I de kubanska fängelserna sitter politiska fångar. …/ /… visst finns det progressiva inslag i det kubanska samhället trots diktaturen. Men den grundläggande skillnaden [mellan Kuba och USA] är klar och kan inte bortförklaras. Det är min åsikt, och det är Vänsterpartiets åsikt.” En åsikt som alltså inte omprövas i takt med förändringarna i Kuba.

Regeringen nöjd med EU’s kontakter
I Havanna träffar vi Elisabeth Eklund, nytillträdd ambassadör. Efter tre veckor i landet anser hon sig välinformerad – Birgittinordens kloster i gamla Havanna hade hon dock missat. I övrigt blir svaren de väntade: ”Vi följer riksdagens beslut, vi har varken biståndsavtal, politiska eller handelsavtal.” Det officiella Sverige umgås med Kuba enbart genom EU. Där har Elisabeth varit med, där känner hon Kuba.
   Vi berättar om Norges mer positiva inställning och om ett vetenskapligt samarbete som finansieras av norska UD.  ”Olja, gas” blir svaret. Den norska utrikespolitiken bestäms alltså av norska företag som konkurrerar om utvinning av landets naturresurser. Med Lundin Oil som intressent i Kubas olja skulle den svenska politiken alltså bli mer positiv?
   Kuba förblir en viktig partner i Latinamerikas utveckling, inte minst för de länder som styrs av vänsterregeringar. I januari blev Raúl Castro ordförande i CELAC, en regional organisation där till skillnad från OAS USA inte är medlem. Det kan vara en anledning till att Norge (som ju inte är med i EU) vill föra en dialog med Kuba. Att Sverige avstår från egen dialog och nöjer sig med EU-gruppens kontakter kan tolkas som passivitet inför en region som spelar en allt viktigare roll i den internationella utvecklingen.

Bättre samtala än isolera
Vi menar att det finns starka skäl för Sverige att inleda ett öppnare utbyte med Kuba, inte minst genom vetenskapliga och kulturella utbyten i båda riktningarna. Våra historiska erfarenheter av det svenska välfärdssystemet och våra kunskaper om utvecklingen i andra länder jorden runt kan ge inspiration till ett Kuba i förändring. Själva har vi mycket att lära av det socialistiska Kubas framgångar i kampen mot AIDS och droger, liksom av att försöka förstå frånvaron av det ohyggliga våld som härjar inte minst i det USA där människors demokratiska friheter är så mycket större.
Text och bild: Bertil Egerö och Elsa Grip

PS. Våra tre artiklar är längre versioner av tre artiklar som redan nått Flammans läsare. Vänsterpartiets utrikespolitiska talesperson Hans Linde har läst dem, och har nu berättat att partiledningen ser skäl att uppdatera partiets motion från 2009, eftersom ”…en hel del [har] hänt under de senaste åren… I höst har vi ambitionen att skriva en ny motion om Latinamerika, där kommer vi självklart lyfta utvecklingen på Kuba.” DS

F.d. maffians bilar idag framför dess f.d. högborg

Naket på f.d. Anatomiska Institutionen, välkomna att se!

Medlemmar ur Galleri Picturas krokigrupp visar sina verk på Kulturanatomens café, Biskopsgatan 7 i Lund. Öppet vardagar kl 10-16.30 och lördag – söndag kl 13-17. Torsdag kväll även öppet till kl.19.30.
   Galleri Pictura / Skånska konstmuseum är en studentdriven konstförening vid Lunds universitet.
   Krokigruppen träffas varje onsdag kl 18-21 i Wrangel-huset, Biskopsgatan 5.

Teckning av Suzanne Gysin

Kroki (fr. croquis, skiss) är en tradition som innebär att konstnärer tränar seende och skicklighet genom att skissa efter levande modell. 

Musik i Helgeandskyrkan

Lördagsmusik
Helgeandskyrkan
20 april kl 17
Markus Klint, piano

”Jazz Trombone Spirituals”
Helgeandskyrkan
Söndag 21 april kl 16
Bobbie Big Band
Vincent Nilsson, trombone
Kjeld Lauritsen, hammondorgel

Frihet bakom galler

- specialvisning med regissörsbeök –

ONSDAG 24 APRIL KL 19.00
Maryam Ebrahimi, medregissör och producent för Frihet bakom galler, besöker Kino för regissörssamtal efter filmvisningen. Samtalet leds av Afghanistankommittéens ordförande Anders Davidsson.

Frihet bakom galler tar oss med in i ett afghanskt kvinnofängelse där fångarna varken ångrar sig eller skäms för de ”brott” som de är inlåsta för. Med livet som insats har de flytt hemifrån, från våld och hot, för kärlekens och sin värdighets skull. Är det rentav så att fängelset är deras frihet medan livet på utsidan är ett fängelse? Fångarna är alla anklagade för ”moraliska” brott och vanligaste orsaken till att de flytt från hem­met är deras män. Många av kvinnorna har barn, vilket gör fängelset lika mycket till ett barnfängelse som ett kvinnofängelse. Genom livet och vardagen innanför mu­rarna skildras även kvinnornas situation utanför fängelset.
Frihet bakom galler har premiär på Kino fredag 19 april.
Affisch »

Paddan av Gunnar Stensson

Nästan osynlig satt den där, mitt på stigen, där det nya gräset spirade, absolut orörlig, grön, gul och brun som marken, men avslöjad av glansen i det fuktiga skinnet. Inte ens de utstående ögonen rörde sig, men man kunde se den andas, om man såg efter noga. Den vilade tungt med buken på sina korta bakben.
   En grå häger satt, också den utan att röra sig, vid vattnet, ganska nära.
   Att vara orörlig är ett smart sätt att förbli osynlig. Det vet till och med harar.Men det räcker att klippa med öronen för att bli upptäckt
   Det kan stämma i politik och samhälle också. Rör dig inte, så syns du inte.
   Jag svängde in på den väg som reningsverkets fordon använder. I hjulspåret låg tre paddor, platta, nyss överkörda. Vägdammet var fortfarande mörkt av deras kroppsvätskor.
   Att förbli orörlig är också en chansning.

Vem i hela världen kan man lita på? av Gunnar Stensson

Stefan Löfven imponerade med sitt kongresstal. Socialdemokraterna tycktes enade under en värdig ledare.
   Sedan diskuterade kongressen vinster i välfärden och den oreglerade etableringen av fristående skolor. Debatterna utmynnade i socialdemokratiskt suddiga ståndpunkter. Trist, men inte katastrofalt. Kompromisserna ger utrymme för skärpningar.
   De socialdemokratiska kritikerna, varav många är från Skåne, stärks av insikten om att 64 procent av de svenska väljarna och en majoritet inom samtliga svenska partier utom Moderata extremistpartiet är emot vinster i välfärden, enligt SOM-institutets stora opinionsmätning.
   På söndagen valdes Mustafa Omar in i partistyrelsen. Det väckte en, tydligen väl förberedd, islamofobisk storm i media och i partiet. Anklagelserna mot Mustafa för antisemitism, kvinnofientlighet och homofobi var av typen guilt by association. Islamiska förbundet, vars ordförande Mustafa är, hade bjudit in talare som uttryckt sig olämpligt.
   Stefan Löfven och Veronica Palm, s-ordförande i Stockholm, föll undan. Mustafa Omar petades från partistyrelsen. Skulden för oredan las på Veronica Palm.
   Medan jag skriver detta diskuterar S-ledningen frågan om huruvida Mustafa Omar ska få en ursäkt för hur partiet har hanterat honom.
   Nalin Pekgul, S, vidgar konflikten genom att i en debattartikel i DN påstå att Islamiska förbundet vill införa sharialagar från 600-talet i Sverige, begränsa kvinnors rättigheter och bestraffa homosexualitet med döden.
   Nu undrar en miljon svenska muslimer vem man kan lita på.
   Kanske Vänsterpartiet?

Utbrett bidragsberoende i Lunds kommun av Ulf N

När den borgerliga regeringen tillträdde 2006 lovade dess företrädare med stort eftertryck att minska bidragsberoendet. Gång på gång har de upprepat detta löfte. Det är bara att konstatera att regeringen även på denna punkt grovt har misslyckats.

Vi ser detta tydligt i Lund. Bidragsberoendet är nu större än någonsin i kommunen. Under år 2012 betalade staten ut 35 miljoner kronor till drygt 7 000 lundabor (huvudsakligen) i medel- och överklassen för att dessa skulle ha möjlighet att köpa pigtjänster, s k Rut-bidrag. Drygt 11 000 lundabor i samma sociala skikt fick nära 183 miljoner kronor i bidrag för att reparera sina bostadsrätter och villor (s k Rot-bidrag).
   De Rut-bidragsberoende fick i genomsnitt nästan 5 000:- kronor i bidrag per person, medan de som sitter fast i Rot-bidragsberoende i genomsnitt uppbar 16 500 per person under 2012. Det är hög tid att ta kamp för att bryta dessa utsatta sociala gruppers bidragsberoende och därmed sammanhängande utanförskap!
Ulf N

PS. Jag är fullt införstådd med att de två ovan nämnda bidragsformerna i det borgerliga nyspråket kallas avdrag, men i själva verket vet ju alla att det är frågan om direkta bidrag och inget annat. DS

”Krig här och nu” av Gunnar Stensson

Wilhelm Agrells bok, som VB presenterade för en månad sedan, har nu recenserats i Sydsvenskan och Aftonbladet (15/4)
   Lars Trier Mogensen, redaktör för danska ”Politiken”, och Kalle Holmqvist, journalist i Aftonbladet, är eniga med Wilhelm Agrell om att kriget i Afghanistan är förlorat.
   ”Kriget i Afghanistan förlorades snabbt och oåterkalleligt, men den långa och smärtsamma reträtten avslöjar att också freden förlorats ut sikte”, skriver Mogensen.
   ”Kriget är förlorat. Liksom för Sovjetunionen tog det ungefär tio år att förstå det”, skriver Holmqvist, och fortsätter: ”Vad ska hända nu med den yrkesarmé som med Orwellskt nyspråk kallas Försvarsmakten? Är dess enda syfte att åka runt i världen och kriga mot dem som för ögonblicket råkar vara i konflikt med USA? Och vem ska bestämma över svensk utrikespolitik?”
   Mogensen konstaterar: ”(Sverige är) idag en obetydlig småstat som följer efter de andra västmakterna, även när dessa gått in i en återvändsgränd”.

Efter nederlagen i Afghanistan och Irak sänker USA och Väst sina försvarsutgifter, medan Kina och Ryssland höjer sina. Men USA står fortfarande för 39 procent av de globala försvarskostnaderna, vilket innebär en summa på uppemot 4000 miljarder dollar.
   USA har ökat försvarskostnaderna med 69 procent sedan ”kriget mot terrorismen” inleddes. Våldet har trappats upp genom att USA legitimerat användningen av tortyr. Den utövas av USA och dess allierade, liksom förstås av reguljära eller irreguljära arméer i hela världen.
   Usama bin Ladens terroraktioner, genomförda med begränsade resurser, ledde till att USA brådstörtat och arrogant förklarade krig mot Afghanistan och Irak. Det blev långa krig med hundratusentals döda, i första hand lokala civila offer. Båda krigen förlorades.
   USA:s och dess allierades krigsförbrytelser har definitivt sopat bort alla föreställningar om Västs moraliska överlägsenhet.
   Båda krigen var ofinansierade, vilket har orsakat två stora finanskriser med skadeverkningar som enligt finansminister Borg utgör den mörka bakgrunden till hans nyss framlagda passiva budgetförslag.
   Naturligtvis vilar ansvaret i första hand på George W Bush, som trots sin inkompetens råkade vara den som hade makten. Som en mobbningsledare på skolgården hotade han: ”Den som inte är med oss är med terroristerna.”
   Regeringarna i Väst stack svansarna mellan benen och lydde. Även den svenska.

Carl Bildt och de senaste årens försvars- och biståndsministrar är knappast kompetentare än Bush.
   När kriget i Afghanistan drog ut på tiden började de hävda att de svenska soldaterna var där för att skydda kvinnor och låta flickor gå i skolan, påminner Holmqvist.
   Samtidigt inledde de ett försvars-samarbete med Saudiarabien. Generaldirektör Andreas Ekman Duse gjorde bedömningen ”att Saudiarabien inte kunde förväntas använda systemet i aggressivt syfte.”
   2011 avslöjades att regeringen försökte bygga en hemlig vapenfabrik i Saudiarabien.
   Kungen besökte Saudiarabiens kung Abdullah och gav honom ett scoutemblem.

Vapenexporten till Saudiarabien har nu pågått i elva år. Saudiarabien är den näst största köparen av svenska vapen. V, MP, S, FP och KD kräver att vapenexporten till Saudiarabien ska upphöra.
   De framhåller att regimen i Saudiarabien sände trupper till Bahrain och slog ner folkets uppror under den arabiska våren; att Saudiarabien dömer folk till piskning, stympning och offentliga avrättningar; att kvinnoförtrycket i Saudiarabien är värre än i något annat land; och att all kritik av kungafamiljen och islam är förbjuden.
   Även M har en ståndpunkt om vapenexporten till Saudiarabien. Carl Bildt uttryckte den i riksdagen: ”Vi har ett tydligt nationellt intresse av att samarbeta med Saudiarabien.”
   Så förhöll det sig med den moderatledda regeringens omsorg om kvinnors jämställdhet och barns rätt att gå i skola i muslimska länder.

Apropå Margaret Thatcher av Gunnar Stensson

Två gruvarbetare från Wales besökte vpk Lunds medlemsmöte en kväll under första hälften av 1980-talet. Vi bemötte dem respektfullt. De representerade den stora världen, där den verkliga kampen fördes. De hade med sig LP-skivor med kampsånger som de sålde. Vi samlade in pengar till deras strejkkassa.
   ”Det finns inget sånt som samhälle”, sa Margaret Thatcher, utplånade gruvarbetarnas fack, gjorde tre miljoner britter arbetslösa och sänkte bidragen.  Falska profeter känner man igen på deras frukt.
   Under pompa och ståt kånkar just nu åtta uniformsklädda bärare den tunga kistan in i Westminster Abbey. Jag slår av Tv:n.  Låt de döda begrava sina döda.

Äntligen ett par sanningens ord från fredspristagaren Barack Obama av Tjatte Hedlund

I tisdags förmiddag (2013.04.16) höll Barack Obama ett TV-tal i USA med anledningav bombattentatet vid Boston Maraton och till min både glädje och förvåning säger han äntligen vad fredsvänner och antiimperialister världen över har sagt ända sedan den "moderna" formen av terrorism myntades på 1900-talet.

"Varje gång som bomber används mot civila så är det ett terrorattentat." 
Ovanstående citat av Barack Obama är hämtat från tidningen SVT Text TV onsdagen den 2013.04.17 kl 10:30
Samt på engelska från Cnsnews: Obama told reporters at the White House, “Any time bombs are used to target civilians it is an act of terror."

Det är min förhoppning att citatet inte bara sprids utan oxå används i kampen mot bland annat USA:s mord på civila världen över inte minst i länder som Jemen, Irak, Pakistan, Afghanistan etc. Men oxå mot Israels återkommande bombattacker mot civilbefolkningen i Gazaremsan som dessutom saknar skyddsrum därför att Israel blockerar införsel av cement till Gazaremsan.
   Så fredsvänner och antiimperialister låt oss använda fredspristagaren Barack Obamas egna ord mot statsterroristerna.
Antiimperialistiska och blockadbrytande fredshälsningar

FP vill vidga klyftorna i skolan på riks- och lokalnivå av Gunnar Stensson

I riksdagen röstar Folkpartiet 18/4 mot att barn i utsatta områden ska få större skolpeng.
   I Lund vill ordföranden för Lunds stads barn-och skolnämnd Lars Hansson, FP, klämma in fler klasser i de redan trånga, och knappast problemfria, Östratornskolan och Munspelet.
   ”Jag förstår inte varför ni kommit hit”, svarade han de sex föräldrar som kommit till nämndsmötet 17/4 för att protestera.
   Många erinrar sig hur han i skoldebatterna 2007 framhöll att skolpengen infördes för att gynna friskolorna. Det har den gjort, och en hel del av pengarna har hamnat i skatteparadis. Så blir det trångt i kommunens skolor.

Inkomstskatten har minskat – rejält av Sven-Hugo Mattsson

1971 hade vi i Lund 22 kr i kommunalskatt, nu, 2013, har vi 32 kr. Trots att vi har höjt k-skatten har inkomstskatten minskat – kraftigt. När jag visar på detta, nedan, utgår jag från att inkomsterna har ökat tio gånger under dessa 41 år. Siffrorna är så tydliga att det inte spelar någon större roll om jag hade räknat med att lönerna ökat 8-9 ggr eller 11-12 ggr.
   Den som då hade en inkomst på 1 000 kr, en låg lön, hade då ca 26 % i skatt. Jag antar att denne hade 22 % i k-skatt och 4 % i statlig skatt. Den som nu har 10 ggr detta, 10 000 kr, har en inkomstskatt på ca 16 %, allt k-skatt.
   Den som hade 2 000 kr då, hade ca 33 % i inkomstskatt. Den som nu har 20 000 kr i inkomst har 22 % i skatt, även här är allt k-skatt.
   Den som då hade 3 000 kr i lön, en bit över snittet, hade då ca 40 % i skatt. Nu har den som tjänar 30 000, ca 25 % i skatt, återigen allt k-skatt.
   Observera att inkomstskatten nu är lika progressiv som då. Vi kan alltså, med dessa siffror, ta bort fördomen att inkomstskatten nu, inte är progressiv, det är den.

Vad har hänt?
Exakt vad som hänt vet jag inte, var får vi nu in statligt skatt när en stor del av löntagarna inte betalar statlig inkomstskatt? En god gissning är att vi har infört ett grundavdrag som gör att inkomstskatten är betydligt lägre nu. Å andra sidan har momsen, som väl då hette oms, omsättningsskatt, ökat kraftigt.  Den ökande momsen har banat väg för grundavdraget, som är störst i % för de som tjänat minst. I kronor är grundavdraget högst vid den låga inkomsten 10 000 kr, sen sjunker den hela tiden.

Vad är det för intressant med detta?
Det intressanta är det jag skrivit tidigare om i dessa spalter, att inkomstskatten är tydligt progressiv och, framförallt, att de med låga inkomster betalar relativt lite i k-skatt. Titta på, ovan, som nu har en lön på 10 000, bara betalar ”halv” k-skatt. Trots att k-skatten är räknad efter 32 kr, betalar denna inkomsttagarte bara hälften av detta 16 kr per hundralapp. Kommer då inte den högavlönad undan skatten, eftersom det är dessa som har mest avdrag? Svaret är knappast, det finns avdrag som sänker k-skatten, dock inte de stora avdragen, för räntor m.m. RUT och ROT går inte ens över inkomstskatten, de dras av direkt på fakturen.

Progressiviteten
fungerar också vid en k-skattehöjning. Personen ovan som har en lön på 10 000 får bara 46 kr i höjning om k-skatten med en krona.
   Detta är bra att veta för en vänster som vill höja k-skatten kraftigt inför nästa val. En vänster som kommer att bli tvungen att höja skatten även i en framtid, eftersom behoven kommer att öka automatiskt. Men det är viktigt att vänstern kommer med förslag på avgiftssänkningar, för att försvara att man höjer skatten.  Vi har ju kollektivtrafiktaxan, avgift för att gå till läkare, för hemtjänst, vi kan förändra hyresbidraget. Vi kan kanske se över taxorna för baden, kulturskolan och fler än så.

Ängslig modernitet? av Lucifer

Det finns berättade historier som har ett evigt eller åtminstone långt liv. Varför överlever de så länge? Jo därför att de innehåller någon sorts sanning, något som är bestående när mycket förändras. Jag erinrar mig en sådan historia när det nu talas om att allmänheten har ett minskat förtroende för livsmedelsindustrin. Minskat förtroende? Nej, jag tror inte det, det har aldrig varit särskilt stort.

Den har vi hört
Min far var ingen stor historieberättare, men den här historien berättade han för mig som barn och kanske är det den första historien jag hört i mitt liv. Egentligen är det en sorglig historia som utspelar sig vid en dödsbädd. Men jag tror inte att det är någon som fylls av sorg eller vemod av den och jag är säker på att alla har hört den. Det är den gamle charkuteristen som ligger på sitt yttersta och som nu en sista gång har kallat till sig sin son. Han säger då: ”Jag har inga stora ekonomiska tillgångar du kan få ärva. Jag kan bara ge dig ett råd. Ät aldrig korv!”.
   Jag tror nog historien kommer att överleva för att kunna plockas fram vid nästa livsmedelsskandal, alltid lika relevant. Det enda hot jag kan se är att yngre åhörare är obekanta med ordet charkuterist. De har bara sett korv i plastförpackningar från Mamma Scan eller sålda från delikatessdisken. Man kan bara uppmana; gå till Widerbergs medan tid är!

En dålig idé
Vi har just fått veta att en parlamentarisk kommitté just föreslagit att vi ska utreda och pröva röstning via Internet och att vi ska pröva det för första gången 2018. Alla är eniga utom Miljöpartiets representant Max Andersson. Det hedrar honom. Det är inte ofta man numera har anledning prisa Miljöpartiet för att agera självständigt och mot etablissemanget. Elektronisk röstning via Internet är nämligen en riktigt dålig idé.
   Varför det är dåligt? Jo, för det första har vi själva röstningen. Här ska alltså åldringar och förtryckta familjemedlemmar under överinseende från män och barn avge sin röst i hemmet i stället för i ett valbås. Det öppnar för otillbörlig inblandning. Sen är det så att. för varje någorlunda stort stycke programvara eller datorsystem är det svårt att garantera att det fungerar just som det ska göra och inget annat. Det finns tusen möjligheter att i program och kommunikation gömma all sköns udda grejer som kan innebära att röster förkastas eller fuskas bort. Man kan testa och återigen testa, och verkar det då fungera som det ska så får man godta det, men säker kan man inte vara.

Ett avgörande hinder
Men det allvarliga och principiellt avgörande i frågan är att just för att man ska kunna vara säker på att det hela fungerar som man vill så måste det vara möjligt att pröva i efterhand. Tvivlar vi på ett resultat så måste vi kunna gå tillbaka från början och se på de avlämnade rösterna och räkna hela vägen fram. Men ska vi se på de avlämnade rösterna i efterhand så måste de lagras i systemet. Då bryter man mot den grundläggande rösthemligheten eftersom man kan då kan kolla hur var och en har röstat. Detta är ett avgörande principiellt hinder för elektronisk röstning. Metoden måste helt enkelt förkastas och jag är övertygad om att en stor majoritet av landets seriösa datorkunniga är eniga på den punkten.
   Jag läser att V:s representant i kommittén, Mia Sydow Mölleby, har uttalat sig: ”– Jag tycker att inställningen är svår att förstå, eftersom vi ju ser att vi måste arbeta vidare med farhågorna”. Ja, en del farhågor kan man arbeta sig förbi även om det inte är lätt – i många av de system som har prövats på olika håll i världen har det varit stora brister. Men det avgörande är den sista invändningen ovan: att man måste lagra varje individuellt avgiven röst för att kunna säkra sig, och därmed riskera spoliera valhemligheten. Nu är det egendomligt nog så att det finns många tänkande datorkunniga i V-kretsar och jag hoppas att V:s parlamentariker vänder sig till dem när de ska ta ställning i ärendet.

Enkelheten en garanti
Vårt nuvarande sätt att rösta har sina småtrassligheter genom slarviga valförrättare etc. Men de kan hutas åt och åtgärdas. Men den grundläggande enkelheten i systemet: en röst – en fysisk valsedel är den bästa garantin för ett fungerande system. Vad är det då för klåfingrighet som gör att vi nu plötsligt ska rösta via Internet? Jag fruktar att det är den gamla vanliga sjukan att här gäller det vara så modern som möjligt, ingen ovanlig sjukdom i Sverige, världens modernaste land.

Installera solcell-system i ”Mötesplats Klostergården”!

Medborgarförslag den 16 april 2013
Bygget av Mötesplats Klostergården är i full gång. Grävmaskiner, bandschaktare och lastbilar med jord och grus dånar och trängs i den stora gropen bredvid Klostergårdens bibliotek. När byggnaden blivit färdig ska den rymma Fritidsgård, bibliotek och lokaler för kultur- och föreningsverksamhet. Åldrar och intressen i Klostergården ska integreras.
   Inom mindre än ett år ska byggnaden vara klar. Men än så länge finns bara en stor grop.
   Nu är det dags att planera för solenergi i Mötesplats Klostergården!

Anders Lindroth, professor och forskare i Lund i klimatpåverkan påpekade i Sydsvenskan (18/12 2012): - Om många gör det lilla händer det något. Solenergi har nått stora framgångar i Tyskland. De har politiskt sett till att det fått ett väldigt genomslag och vi skulle kunna ha något liknande i Sverige. Det behövs incitament för att sätta igång, men när några gör det får det spridning.”

Att installera solenergi är en lönsam investering som dessutom gynnar klimatet.
   Genom att installera solceller på tak och väggar i Mötesplats Klostergården – liksom i Kristallen - skulle Lunds kommun kunna bli en föregångare och ge incitament för bostadsrättsföreningar och hyresvärdar i Lund – och för andra kommuner och på sikt för hela det svenska samhället. Intresset finns och växer snabbt.

Vi förslår därför att Lunds kommun installerar en solcellsanläggning på Klostergårdens Mötesplats i samband med att byggnaden uppförs.

Jan Engvald, Nordanväg 10, 222 28 LUND
Nilla Bolding, Gråvädersvägen 4 H, 222 28 LUND
Magnus Hultgren, Nordanvägen 18, 222 28 LUND
Marie Hegnelius, Vårvädersvägen 4 G, 222 27 LUND
Gunnar Stensson, Vårvädersvägen 4 G, 222 27 LUND

Kuba står inför svåra ekonomiska utmaningar

Allt fler verkar ha råd att följa senaste modet i väst

I Kuba gäller ännu planekonomin. Idag på jakt efter en strategi för kapitalistisk verksamhet som kan hjälpa landet ur en fördjupad ekonomisk kris utan att målet, socialismen, äventyras. Den internationella krisen 2008, en serie orkaner, och stopp i utländska krediter och investeringar har skapat ett mycket svårt läge.
   För två år sedan antog partiet viktiga riktlinjer – Lineamientos – för reformer i ekonomins organisation. Alla vi talar med uppfattar dem som viktiga gensvar på dagens svårigheter. Men, som Kubas ekonomiska forskningscentrum CEEC påpekar, dokumentet säger inte mycket om hur förändringarna ska genomföras; vad som måste göras, när, för att uppnå de uppsatta målen.
   Jordbruket är en central del av fråge- ställningen. CEEC ser problemets kärna så här: Politiskt har regimen nu öppnat för privata initiativ inte minst inom jordbruket.  Men staten är djupt skuldsatt och kan inte skapa de förutsättningar i krediter och marknadsrelationer som krävs för dynamisk tillväxt. Insatsvarorna är mycket dyra, om de kan hittas. ’Marknaden’ har inte funnits på 50 år och är helt outvecklad; staten behåller ännu rollen som primär uppköpare av produkterna, oftast till låga priser.

Utan kapitalismen ingen kubansk socialism
På många håll finns ännu stora anslag som talar om socialismens seger. Upplevs de som trovärdiga? Kuba idag är ett slags schizofren värld, där kapitalismen utmålas som det stora onda samtidigt som kubanerna varje dag tvingas se sin egen kroniska varubrist, sina fortsatt extremt låga löner i perspektivet av vad rika turister från rika kapitalistiska (oftast även borgerligt demokratiska) länder har att svänga sig med.
   Två av de största turistparadisen är Varadero och Trinidad. Varje dag bussas arbetare till Varadero från orterna i grannskapet; med sig hem får de dricks, ibland kanske även en del användbara ting från hotellen. Inkomsterna i kubadollar är säkert inte obetydliga: i grannstaden Cárdenas syns många fina elmoppar, snygga bilar och annat dyrbart på gatorna. 
   Trinidad var en gång centrum i en rik sockerrörsekonomi baserad på tusentals slavars arbete. Idag klassas stadens centrala delar som världsarv, många palats har restaurerats och vi, kapitalismens rika turister, fyller de flotta restauranterna. Trinidads arbetsmarknad bygger på turismen, vars kubadollar ger stadsborna en lättare vardag.
   En kubansk medelklass har vuxit fram, det syns på besökarna till hotell, teatrar och restauranter, liksom på de många som har råd att klä sig efter senaste västerländska modet. Att det privata jordbruket spelar en roll i den processen är klart: hotell och restauranter behöver anlita den svarta marknaden för att få säker tillgång till livsmedel. Den norske forskaren Vegard Bye menar att den svarta marknaden på jordbruksvaror och redskap nu vuxit så långt att framgångsrika bönder (och mellanhänder) har kunnat skapa sig förmögenheter.

Civilsamhället en allt viktigare aktör
Krisen i början av 90-talet öppnade för initiativ från enskilda, och idag finns de överallt i samhället. Vi ser privata mekaniker och andra hantverkare arbeta utan kvitto. Ett lokalt projekt i stadsdelen Canal syftar till att hjälpa människor att odla på hustak och bakgårdar. I förorten Cojimar i östra Havanna arbetar en grupp invånare med olika projekt: städa upp stadsgatorna, ta bort skräp från stranden och utveckla en plan för rening av ett vattendrag. Lokala myndigheter ger inget stöd, förbjuder dem till och med att städa upp stranden, men ser inte själva till att jobbet görs. Den statliga byråkratin verkar ännu illa förberedd att stötta initiativ från medborgarna, kanske har den inte heller tillräckligt med ekonomiska resurser att själv genomföra sådana arbeten.

   I Cárdenas arbetar den ekumeniska institutionen Centro Cristiano de Reflexión y Diálogo-Cuba med att hjälpa AIDS-sjuka och hemlösa. Den driver ett jordbruk för att ge dessa fattiga ett mål mat om dagen och kunna utspisa sina egna besökare. Myndigheterna vägrar sätta upp Centret på listan över institutioner som kan få statlig tilldelning – ”då måste vi ibland handla livsmedel svart, trots risken”, berättar vår kontakt Stirlitz när vi träffar honom. När Centret erbjöd sig att renovera en lokal liten idrottsplats som ungdomar behöver blev det stopp, och inget mer har hänt.
   Dessa reaktioner kan tolkas som ett kvardröjande motstånd mot initiativ från civilsamhället – staten har ju länge dominerat all verksamhet. Exemplen påminner om Raúl Castros hårda kritik av byråkratin för passivitet eller aktivt obstruerande av de reformer som ska ge mer plats för privata verksamheter. Men hur ska detta kunna påverkas till det bättre, samtidigt som regeringen vill dra ner kraftigt på antalet offentliganställda?
   I CEEC’s senaste utgåva av Miradas a la economía cubana ställs en rak fråga till regimen: ”Är socialismen vägen till ekonomisk tillväxt, eller är tvärtom ekonomisk tillväxt nödvändig – ett sine qua non – för socialismen?” Med den kubanska ekonomins stagnation idag känns svaret i praktiken givet.  Det intressanta är att frågan kan ställas så konkret av en universitetsinstitution som anlitas som ekonomisk rådgivare till regeringen.

Revolutionens barnbarn
Hur reagerar de unga? På 160-årsdagen av José Martis födelse ser vi i Trinidad skola efter skola marschera fram. Eleverna är uniformt klädda och utstrålar kraft och hälsa. Imponerande, och utan något uttryck för de ungas osäkerhet om sin framtid i dagens Kuba.

Skolorna i Trinidad firar årsdagen av
José Martís födelse

Dagens unga är revolutionens barnbarn, ättlingar till ett system som grundlades för 50 år sedan och ännu gäller. Vad har de lärt om revolutionen för femtio år sedan, om socialismen, om bakgrunden till Kubas svåra utmaningar idag? Rimligen bör de fundera över vad de som vuxna kan vänta av en oklar arbetsmarknad med stora inkomstskillnader. Frågan är hur långt skolan och olika medier ger dem redskapen att tolka och förstå problemen. Vegard finner att ”politisk apati och fullständig avsaknad av ideologisk kunskap och debatt tycks dominera bland universitetsstudenterna”.  Hans bild motsägs inte våra kontakter med universitetet.
   För den kubanska sociologen Nora Gámez är rappare, hiphop och reggaeton de arenor där kritiken frodas öppet. Hon ser dem som ”…en plågsam påminnelse om det växande gapet mellan värden grundade i vardagens verklighet och den socialistiska ideologin…” Inte nödvändigtvis krav på systemförändring, men protester från morgondagens beslutsfattare mot hur det kubanska samhälle som skapades för femtio år sedan fungerar idag. En svår utmaning att hantera för landets politiska ledning.

Cojimars eldsjäl Maritza med sonen José Manuel i samspråk med Elsa Grip

Lund - ett nytt Uppåkra? av Jörgen L.

Jean Sellem som man frestas kalla gengångare från ett Lund präglat av kultur och goda motkrafter talar om en pervers stadsutveckling och korrekt vad gäller speciellt sista 10 - 15 åren. Den urspårade framstegstanken, en aspekt av västliga stora modernitetsprojektet har samman med en totalitärt präglad globalisering och alltmer bisarra forsknings-industriella särintressen gett oss en rätt skräckbetonad, kaospräglad stadsmiljö. En dylikt samhällsklimat kan få dystopier att te sig paradoxalt lockande - katastrofer och sammanbrott hälsas varmt välkomna att änteligt tygla Homo Americanus och ge svängrum för kritiska och alternativa idéer samt sociala krafter. Och om naturen tövar med att leverera så varför inte agera barnmorska åt rätta sortens och andans destruktivitet?

Nå, mesta tycks ändå för sent. Stadsrummet allt ifrån Silicon Valley-epigoneriet i Tornbacken över Domkyrkans dödspräglade omgivningar och Saluhallens kulturkränkande supplementsdel samt besatta nybyggerierna invid järnvägen och effektiva nollningen av miljön bak Stadsparken - svart sprängsten kransar cykelspåret vid Arenan, oxå den i svart som önskade eller spådde stadens styrande ett gemensamt öde, i samma färg. Och den slags fest som egentligen hälsar våren men i allt grövre former snarare imiterar nordväst-amerikanska indianers beryktade bärsärkarrit, passar nya Lund överhövan väl. Måtte inte nån ung nysvensk efter en jihadistrunda finna spektaklet vara gott mål, sätta västliga urartade livsstilen å plats.

Därtill finns på Stadsbiblioteket invid servicedisken ett slags altare som i modellform hyllar senaste kommunala vansinnet, med ett namn som i sig måtte utmana makterna. Trodde försvann med öststatssocialismen att offentliga inrättningar pudlade åt politiska makten - i synnerhet bibliotek. Nå, Du sköna nya värld på sin (diskreta) hylla jämte samtidens falska i det här fallet kommunala utopier, på paradplats. Och utställningen kring Brunnshög? Ett tag, när anarko-kapitalismen var som mest offensiv kunde företag köpa offentliga skåderum härstädes, i syfte sprida kommersiell glans över sig själva. Nu sen moderaterna blivit folkhemska finns inga konkurrerande maktcentra, värden eller ideologier och tillväxtmanin ska ösas över medborgarna även i strikt gemensamt finansierade miljöer.

Men även om en förrymd traktorgrävare skulle demolera domkyrkoabsiden, i ett handfast budskap till biskopen för hon lade sig platt för politiska dårarna i kyrkorådet - ska vi här slutligen bli en smula konstruktiva. Lägg igen akademikernas golfbana vid vägen till S. Sandby samt låt Naturen återta gräsmatte-greenerna, gott hjälpta av en koloni inplanterade/väganvisade mullvadar. Mossar kan rehabiliteras där fuktstråk låter ana vad fordom fanns och "public footpaths" i fullåkersmiljön må komplettera det urbaniserade och natur-alienerade Hardebergaspåret. Invid Dalby Söderskog kan kulverterade bäcken åter bringas i dagen samt förbindelsestråk föra upp från huvudvägens busshållplatser. En kraftfull rödgrön regim har i sanning mycket att stå i. Både då storskaliga rivningar av felslagna tillbyggnader, områden och miljöer jämte utlokaliseringar av sjukligt förväxta universitets- och högskoleinrättningar och nån skrytspårväg ner till Clemenstorget, ska det ent vara.

Nu ska jag gå o pissa på en viss järnvägshistorikers grav - för han lät sig locka av hejdlöst centraliseringstänk och teknikdyrkan inom rälspolitiken samt villigt reducerade sig till opinionstorped, åt forna Banverket. Kanske blir vi fler, i en dylik kollektiv-postum blötprotest! Och skulle jag överleva Karin Svensson Smith blir det "ärevatten" även där.

DOC LOUNGE 16 april Säsongfinal

Tiden går snabbt när man har roligt och det har blivit tid för säsongsfinalen av Doc Lounge! Men innan vi tar sommarledigt så bjuder vi på en afton som går i New Orleans tecken. Vi hoppas att ni alla vill vara med och avsluta denna säsong på bästa sätt med oss!
Filmen hade världspremiär på SXSW 2012.

TCHOUPITOULAS  (eng.)
Av Bill Ross IV & Turner Ross / USA, 2012 / 80 min
Sent en kväll smyger tre grabbar hemifrån och tar färjan in till New Orleans nattliv redo att upptäcka stadens franska kvarter i bästa natt-manér. Medan dagssolen tar sitt obligatoriska varv runt jorden blir staden en levande scen prydd av gatulampornas ljus mot gator och dörröppningar. En scen som kantas av förbjudet smygtittande bakom kabaret-ridåer och lekar bland snäva gränder kryddat med burlesquedansare, drag queens och gatumusikanter. I lekfullhetens anda blir natten en vacker odyssé prydd av musik, dans och spännande karaktärer som väcker liv i barnet inom oss. Det där barnet som strävar efter hyss, äventyrets kamratskap och glädjen som bara uppstår av att upptäcka något nytt och helt spännande. En sån där resa som bara kan erbjudas av New Orleans.
MAT&BAR: Ät din middag på Doc Lounge. Vi serverar alltid en vegetarisk soppa med bröd för 69 kr och i baren säljs det också vin, öl, kaffe, snacks mm.
TID: Kassan öppnar 19.00 / Film ca. 20.00 PRIS: 80kr / Student 60kr

War Is Not Over When It's Over

SASNET, the Lund Afghanistan Committee, and Sensus Studieforbund invite to a lecture with journalist, photographer, author, traveller, and a leading authority on women and violence.
Ann Jones : The Impact of War on Women in Afghanistan and Other Conflicts
Ann Jones enters the lives of everyday women and men and reveals through small events some big disjunctions: between the new Afghan "democracy" and the still-entrenched warlords, between American promises and performance, between what's boasted of and what is.
   A renowned authority on domestic violence, a startlingly original inquiry into the aftermath of wars and their impact on the least visible victims: women. Even after the definitive moments of military victory, women and children remain blighted by injury and displacement and are the most affected by the destruction of communities and social institutions. And along with peace often comes worsening violence against women,
both domestic and sexual.
TUESDAY 23 APRIL 2013, 19.00
Hörsalen, Humanisthuset (SOL-Centrum)
Helgonabacken 12, Lund
Affisch »

9 april – till minnet av massakern i Deir Yassin av Ulf Nymark

I veckan som gått inföll en av dessa tragiska minnesdagar: massakern i den palestinska byn Deir Yassin den 9 april 1948 – en massaker utförd av de judiska terror- organisationerna Irgun och Lehy (den s k Sternligan).
   Terroristerna anföll den lilla byn där några hundratal palestinier bodde. Byfolket hade förklarat sig neutrala i de väpnade oroligheter som pågick mellan palestinier och judar efter FN:s delningsbeslut i slutet av november 1947. De judiska terroristerna mördade urskillningslöst män, kvinnor och barn. Det förekommer olika uppgifter om antalet massakrerade palestinier men de flesta nutida skildrare av massakern verkar vara överens om att det rörde sig om att minst 100 dödsoffer. De stympade och skändade liken kastades i brunnar. De överlevande fördrevs.
   Terroristattacken var ett led i de judiska kolonisatörernas plan för etnisk rensning av palestinskt område. Massakern i Deir Yassin hade ur israelisk synvinkel önskad effekt: det satte skräck i den palestinska befolkningen och många palestinier flydde. De som inte flydde fördrevs under det efterföljande kriget. Det slutliga resultatet av sionisternas etniska rensning av palestinskt område blev att ca 700 000 palestinier fördrevs eller flydde från sina städer och byar. De och deras ättlingar har aldrig tillåtits att återvända. 

Deir Yassin ingår i den rad av bynamn där oskyldiga civila massakrerats för att främja och befästa ockupation och/eller fascistiskt styre: Guernica, Lidice, Song My, Deir Yassin.

Högste ledare för Irgun var vid denna tid Menachem Begin. Han fick sedermera höga politiska poster i staten Israel, bland annat var han premiärminister åren 1977-1983. Sternligans högste ledare var Yitzhak Shamir som sedermera blev premiärminister i Israel. Israel har sannolikt det föga hedrande världsrekordet i att ha haft flest antal terrorister på olika regeringsposter.

En kackerlacksidé av Gunnar Stensson

Ekonomen och nobelpristagaren Paul Krugman irriteras av felaktiga påståenden som motbevisats, men som ändå dyker upp igen. Han kallar dem kackerlacksidéer. De är t ex vanliga bland personer som förnekar växthuseffekten. En vecka efter saneringen är de tillbaka.
   Inge Axelsson, professor vid Mitt-universitetet och överläkare vid Östersunds sjukhus, menar att föreställningen att vinster i välfärden kan kombineras med kvalitet är en sådan kackerlacksidé.
   Den amerikanska tidskriften US News and World Report rangordnar sjukhus efter kvalitet, bland annat efter dödlighet bland patienter med vanliga sjukdomar. Topplistan omfattar 29 sjukhus varav 28 är icke-vinstdrivande, ett är delstatligt och inget som delar ut vinst finns med.
   Inge Axelsson betecknar det som ett jättefiasko för vinstutdelande sjukhus! Han redovisar fler undersökningar med liknande resultat i en brännpunktsartikel den 9 april i Svenska Dagbladet med titeln ”Den privata vården har sämre kvalitet”.

Aktionsdygnet mot kärnkraft 10-11 april av Gunnar Stensson

ALDRIG, ALDRIG, ALDRIG, ALDRIG GER VI UPP!

Regissören och samhällsdebattören Maj Wechselmann inspirerade aktionen med sin dokumentär ”Världens säkraste kärnkraftverk”, som också visades under aktionsdygnet. Bodil Hansson i Svenska kvinnors vänsterförbund var den som samordnat arrangemanget.
   I aktionen deltog Fältbiologerna, Miljöpartiet, Gröna studenter, Grön Ungdom, Vänsterpartiet, Ung Vänster, Svenska kvinnors vänsterförbund, Demokratisk Vänster, Folkkampanjen mot Kärnkraft, Centerpartiet, Jordens vänner, Röda Kapellet, Socialdemokraterna, Institutet för Kontextuell Teologi och ABF.
   Talare från Socialdemokraterna, Björn Abelsson, Vänsterpartiet, Nita Lorimer, och Gröna studenter framträdde klockan 12. Karin Stensson läste dikter av Karin Lenz.
   Klockan 16 talade professor Alf Hornborg, Lars V Andersson, C, Emma Berginger, MP, Nita Loringer, V och Thord Kristiansson, Vänsterpartiet Skånes miljöutskott, Björn Åhlin, Gröna studenter, Toru Bové som flytt Japan efter Fukushima och Stig Brokvist, Jordens vänner.
   Röda Kapellet spelade

Talarna framhöll att de svenska kärnkraftverken är gamla och osäkra, att kärnkraften leder till omätliga och obotliga katastrofer, som senast katastrofen i Fukushima, att avfallshanteringen innebär problem som kan plåga mänskligheten i årtusenden och att plutonium för vapen- användning kan spridas till terrorgrupper och regimer som den i Nord-Korea.
   Sverige producerar mer el än landet behöver och exporterar stora mängder. Kärnkraften är onödig och kan ersättas med ett hållbart energisystem som bygger på vattenkraft, vindkraft, solceller, solfångare och energisnål teknik i industri och transporter. Det centraliserade systemet hotar demokratin och kan ersättas av ett decentraliserat, där vi alla är ägare.
   Sverige använder inte mer el än för 20 år sedan, den förnybara energin svarar för 47 procent av dagens energianvändning.
   En omställning av den svenska energiproduktionen till hållbar energiförsörjning är fullt möjlig enligt Energimyndigheten. Den förutsätter långsiktiga beslut och stora statliga investeringar som kan bidra till att lösa arbetslöshetsproblemet genom att ge tusentals arbetslösa sysselsättning under många år.
   De många talarna talade om mycket annat: rovdriften på åkermark och andra resurser i tredje världen, kollektivtrafik, trängselavgifter, inkomstfördelning, stadsplanering, jordbruk…
   Himlen var grå och vinden rev i de gula banderollerna och flaggorna på Stortorget klockan 12. Det blåste fortfarande klockan 16. Sven-Hugo Mattsson menade att det var dags för en ny folkomröstning om kärnkraften.
   Manifestationen avslutades på torsdagsmorgonen av Lotta Hedström, MP. Trots fortsatt blåst, kyla och några regndroppar gladde hon sig över en ny opinionsundersökning som visar att 48 procent av svenskarna är motståndare till kärnkraft och bara 33 procent förespråkare. Hennes budskap var att vi ska bli våra egna energiproducenter. Hon slog ut med handen över Stortorget och utbrast; ”Tänk om det var solcellspaneler på alla hustaken!”

Ett politiskt mysterium av Sten H.

Det är svårt att låta bli att åtminstone kort reflektera över S-kongressen i förra veckan. Varje parti sköter ju sina angelägenheter, men V och delar av S är så nära besläktade att vi har saker att säga varandra. Just det faktum att S är så stort och rymmer så många fraktioner gör det extra svårt att bedöma vad som händer där. I huvudsak tror jag att man från vänsterutgångspunkt kan vara nöjd med årets kongress. V och S har ju ett klassiskt mönster att utgå från: V är ett parti som arbetar som korrektiv till S. Ibland uttrycks det som att vi är vänliga pådrivare, vilket riktiga v-partister betraktar som en ren förolämpning, men det säger nog ändå vad det handlar om.
   Så vänliga har vi dock som regel ingen anledning vara – det är sällan motiverat. Det har tagit i stort sett trettio år för socialdemokraterna i Lund att faktiskt inta en oppositionsroll i kommunalpolitiken. Men där är vi nu och kanske kan det komma till uttryck i nästa års valrörelse. Och de borgerliga utropen om att S-ledningen snarast ska uttala sig om vilken regering de har tänkt sig är naturligtvis rent trams. Vad ska man då ha val till om man i förväg måste uttala sig om hur nästa regering ska vara sammansatt.  Man ska naturligtvis lämna det till väljarna att avgöra på valdagen. Kommentatorerna skriver ständigt om att det var V som i förra valet sänkte S och Mp. Men det var lika mycket S och Mp som sänkte V.

I privat regi
Jag kan inte låta bli att reflektera över det här med att vi i Sverige håller på att lämna över centrala samhällsfunktioner som vård och skola till privata intressen och jag tror inte att jag behöver övertyga den här tidningens läsekrets om argumenten mot det. Jag vill egentligen bara uttrycka min förundran hur det har kunnat bli så här. Låt oss nöja oss med att tala om skolan här.
   Finns det något som är en lika viktig samhällsuppgift som att fostra och undervisa samhällets unga till en vuxentillvaro? Knappast, och det har civiliserade samhällen insett i hundratals år. Det är en uppgift som kräver stor omsorg och stora insatser. Föräldrar gör förstås grundjobbet, men att göra samhällsmedborgare måste komma an på samhället. Hur kan någon komma på tanken att det ska göras av privata företag som betalas av oss alla, men som i praktiken kan sköta det lite hur de vill? Företag som med diverse löften och reklamslogans drar till sig elever som de kan locka med de betyg som de själva säter? Vi vet ju nu att elever lär sig mindre i friskolor, men får högre betyg.

Varför försvarar Socialdemokraterna detta?
Allt detta är en gåta, men nu till en ännu större. Hur kan det komma sig att Socialdemokraterna, det parti som engagerat sig mest av alla för en likvärdig skola för alla, har övertygat sig själv om att det tillstånd vi har för närvarande är så bra, så oerhört viktigt och värt att försvara mot alla dem som pekar på dess brister. vad gäller innehåll, vad gäller finansiering, vad gäller samhällets inflytande? Varför försvarar socialdemokraterna friskolesystemet?  Hade det gällt skolor med någon sorts speciell pedagogik som var bättre för vissa elever, hade det gällt skolor som ägnade sig åt goda föräldrakontakter eller vad som, då kunde man förstå. Men det handlar bara om skolor som har andra ägandeförhållanden, som inte är kommunala utan privata. Vad är det för angeläget med dem?
   Jag begriper helt enkelt inte varför S har satt sig i skolkapitalets famn, varför ett antal socialdemokrater står fram och sjunger friskolornas lov och slåss som tigrar på en partikongress för att förhållanden inte ska ändras. Handlar det om pengar? En förklaring som framkastats är att S är rädda för att friskolorna är så oerhört uppskattade att man är rädd för ett bakslag i valet om man slår ner på dem. I så fall kan man ju kolla in detta med opinionsundersökningar, men jag har aldrig sett det gjort. Tvärtom tror jag att det finns en bred folkopinion mot dem. Är det någon annan som kan ge en förklaring till varför S gör som de gör?

Om Skolan i Sverige

Svenska skolbarn lär sig allt mindre i skolan
I en jämförelse mellan världens 29 rikaste länder hamnar Sverige på en artonde plats, vilket är sämre än både Ungern och USA, enligt FN-organet Unicef.
   Den aktuella jämförelsen har mätt kunskaperna i tre kärnämnen (läsning, matematik och naturvetenskap) vid femton års ålder.
   2006 hamnade Sverige på sjätte plats. Sedan dess är det bara Tjeckien som haft ett större ras än Sverige.
TT 10/4

---

 
”Fatta det uppenbara: En privatiserad skola är en försämrad skola
Det är fullkomligt logiskt att den svenska skolan har försämrats i samma takt som den privatiserats. Sambandet är klart och enkelt. Skattebetalarna vill ha en så bra skola som möjligt för sina pengar. ”Riskkapitalisterna vill ha en så vinstgivande skola som möjligt. Det är oförenliga krav.
   Denna självklarhet tycks uppenbar för alla svenskar utom enstaka miljöpartister och den socialdemokratiska partikongressen. Enligt vissa opinionsmätningar anser uppemot 90 procent av väljarna att det är fullkomligt åt helvete att ösa skattepengar i gapet på affärsrörelser med säte på Cayman Islands och liknande tillhåll, som inte bara har som affärsidé att göra vinst på en försämrad skola, utom dessutom har mage skattefuska att som lök på laxen.
   Det är alltså ett objektivt faktum att den svenska skolan blivit sämre ju mer den privatiserats. För ett tiotal år sedan visade internationella jämförelser att den svenska skolan låg i världstopp. Nu närmar vi oss i rask takt division två.

Eftersom anhängarna av en privatiserad skola inte gärna kan förneka detta faktiska förhållande måste de mena att det finns fördelar med en försämrad skola. Och dessa fördelar kan inte gärna vara annat än ideologiska och kallas då vanligen ”valfrihet”.
   Denna valfrihet används framför allt av medelklassgrupper för att välja bort skolor som har blandad och etnisk sammansättning, enligt en färsk undersökning vid universiteten i Uppsala och Stockholm. Privatiseringsvågen ökar alltså segregationen bland skolbarnen. Anhängarna av systemet måste se även det som en ideologisk fördel.

Vad det handlar om är borgerlig fanatism när det gäller privatisering av allmän egendom. Enligt denna tro är av princip allting privat bättre än allting statligt eller kommunalt. Även om privatisering leder åt skogen så är det bra.”
Ur krönika av Jan Guillou (AB 7/3)

Än en gång: Behöriga Lundaelever tvingas bort från Lunds gymnasieskolor av Gunnar Stensson

De bor i Lund, de är behöriga och liksom flera av sina kamrater har de sökt de till det ekonomiska programmet på Katte, Polhem eller Spyken.
   Men de kom inte in. De ingår i en grupp på 73 elever som fick sina utbildningsdrömmar krossade, trots att de var behöriga.
   Kommunen hänvisade dem till fristående skolor som ingen av dem sökt.
   Så fungerar valfriheten. Kommunen avvisar egna behöriga elever och skickar dem till fristående skolor med säte i skatteparadis.
   Situationen är en konsekvens av systemet med fritt sök i Skåne.
   När nu Lunds kommun genomfört systemet måste den också ta ansvaret för sina medborgare.
   Det behövs ytterligare tre klasser i det ekonomiska programmet i Lunds kommunala gymnasieskolor. Se till att skaffa fram dem!
   Om inte, avskaffa systemet! Oppositionen har krävt att det utvärderas.
   Dessa fakta är hämtade från en som vanligt utmärkt klar och välformulerad insändare av Per Almén, S, i Sydsvenskan 10/4.
   Hans slutsatser är att systemet tvingar kommuner med egen gymnasieskola att lägga ner utbildningar, att Lund inte kan garantera elever från Lund plats i stadens egna gymnasieskolor och att elever tvingas till friskolor som de vill slippa gå i. Ovärdigt en lärdomsstad!

Solcellerna i Klostergården av Gunnar Stensson

Klostergårdsgruppen har startat en kampanj för solenergi. Om den kan du läsa i Klostergårdsbladet nummer 5, som är lätt tillgängligt på byalagets hemsida.
   Klostergårdens höga tegelbyggnader med platta tak och hundratals solbelysta balkonger är utomordentligt lämpade för solenergi.
   Det kostar att installera solpanelerna, men sådana investeringar ökar bostadens värde och innebär minskade elkostnader. På fem år täcker de sina kostnader och sedan går de hela tiden med vinst. De har en garanterad hållbarhet på 25 år men kan fungera dubbla den tiden.
   Solceller innehåller inga gifter eller sällsynta material och det tar mindre än tre år att producera lika mycket el som gått åt för tillverkningen.
   Solceller har fått ett väldigt genomslag i Tyskland och med en annan politik skulle vi kunna få något liknande i Sverige.
   Avsikten är att bilda ett nätverk för solenergi i hela Klostergården.
   Vi uppmanar partier, byalag och andra organisationer att ta liknande initiativ i andra delar av Lund.
   I samband med kampanjen håller Klostergårdens byalag på att utarbeta ett medborgarförslag med en begäran att kommunen ska förse den nya fritids- och biblioteksbyggnaden ”Mötesplats Klostergården” med solpaneler.
   Uppförandet av det stora, vackra huset har just inletts. Hittills har det dock inte framskridit längre än till en mycket djup, lång och bred grop. Men vid årsskiftet ska Mötesplatsen vara färdig.
   På biblioteket finns en pappskiva där man kan föreslå vad man hoppas kunna använda huset till. Själv tänker jag sitta och läsa böcker och tidningar och tala med folk dagarna i ända.

Underbara dagar framför oss av Gunnar Stensson

Krokusen blommar i odlingslotten som jag passerar på väg till Höje å och dammarna. En maskrosbukett har fått fäste mellan två stenar. Frost glittrar på kvistar och knoppar i det isande draget. Spetsiga grässtrån sticker upp ur mattan av gulgrå fjolårshalm. Snart tar det gröna över.
   De tätt växande kaveldunens bruna kolvar är sönderslitna och tilltufsade. Material till fågelnästen? Eller näring?  Spår av skor och cykelhjul glänser och mjuknar i leran. Mörkgröna blad gror vid de manshöga, vissnade kardborrstänglarna. Växtkraften är enorm, flera centimeter om dagen.  Och de där små krusiga bladen ska växa upp till höga hundkäx med vita blomställningar.
   Höstsäden på åkersluttningen upp mot Värpinge skiftar i grönt. Och där, där har jag funnit vad jag sökte: späda nässlor under fläderbuskens grönmossiga grenar!
   Dammarnas vattenytor spegelblanka. Solstrålar tränger ner i det meterdjupa vattnet och fotosyntesen alstrar energi i bottenvegetationen. En smådopping, knappt större än en tumme, dyker ner på ett ställe och efter en lång stund upp på ett helt annat. Annars är fåglarna fåtaliga. Flockarna av viggar, bläsänder och gäss har flugit bort. Kvar finns några gräsänder, sothöns och ett par svanar som förbereder ett bo.
   En fasan ger upp ett skri som en trafiksignal. Annars råder tystnad i buskagen av videväxter och pilar. Inget rör sig, inget hörs. Många stannfåglar har kanske frusit och svultit ihjäl under den långa vintern och flyttfåglarna har ännu inte anlänt. Trädkronorna är genomsiktliga, men svällande knoppar och kvistar har gjort konturerna suddigare.
   Vi har underbara dagar framför oss. Lärkan på fältet och svalan i skyn. Näktergalarnas bedövande musik i skymningen. Pärlband av ankungar bakom stolta ankmammor. Nu nakna träd och buskar insvepta i susande grönska. Tusentals grodor knirrar och knarrar i nyvuxen vass. Mjölkvitt vatten kokar av brunstig fisk.  Hagtorn översållas av fina blommor och fläderbuskar tyngs av blomklasar.   Blå trollsländor kryssar mellan flytande näckrosblad. Göken ropar.
   Den stora förvandlingen har just börjat. Det brådskar. Snart är den över. Då råder ett nytt tillstånd.
   När jag passerar odlingslotten på väg hem är det inte längre frost som glittrar på kvistarna utan droppar som glänser. 

Motargumenten på spåren - del 2: Genombrott och spårfaktor av Ulf Nymark

En del av spårvagnsmotståndarna tar till storsläggan i argumentationen och drar sig inte för grovt populistiska utsagor. Så till exempel har flera insändarskribenter – bland annat historieprofessor S Oredsson och förre stadsbyggnadsdirektören B Hjort – hävdat att spårvägsbygget är att jämföra med det s k planerade genombrottet på 60-talet. Givetvis talar de mot bättre vetande.

Genombrott för bilarna
Jämförelsen faller på sin egen orimlighet. Genombrottet innebar att en fyrfilig motorväg skulle dras tvärts igenom Lunds stadskärna. Stadsmotorvägen fordrade rivning av hus genom hela centrum. Det var en planering för mera biltrafik, det var att inbjuda till mera avgas- och koldioxidutsläpp, hälsorisker och barriäreffekter. Det var en planering för att bygga staden fast i bilsamhället.

Genombrott för miljövänlig kollektivtrafik
Med spårvagnstrafiken förhåller det sig tvärtom. Förutom att spårvagnen erbjuder dem som redan idag reser kollektivt ett bekvämare och attraktivare alternativ, är spårtrafiken också ett led i att bryta bilberoendet – att få fler bilister, även vanebilister, att ställa bilen hemma eller kanske t o m lämna den för skrotning och återvinning. Så visst är spårvagnstrafik ett genombrott: men inte i betydelsen skövling av stadsmiljön, utan i bemärkelsen att det är ett kollektivtrafiksystem som inte släpper ut luftföroreningar och växthusgaser och som kan vinna över fler resenärer till kollektivtrafiken än vad som är möjligt för busstrafik.

Spårfaktorn på spåren
Spårtrafiken är helt enkelt attraktivare än buss för många resenärer (inte minst för manliga bilister). Vad är förklaringen till detta? Jo, det är den s k spårfaktorn. En insändarskribent betecknande nyligen spårfaktorn som ”mystisk”. Men det finns inget som helst mystiskt med spårfaktorn.
   Vad är då spårfaktorn? Spårfaktorn kan definieras som det ökande kollektivtrafikresande som uppstår när en ny spårväg ersätter befintlig eller planerad busstrafik.

Spårfaktorn består av flera olika komponenter, bland annat följande:
   Komfort: en spårvagn kräver ett jämnt underlag (rälsen), annars kan den inte ta sig fram. Resenären lider därför inte av gropar och ojämnheter i gatan, inte heller drabbas resenären av krängningar vid sidoförflyttningar vid hållplatser eller väjning för andra trafikanter. I komforten ingår också luftigare och rymligare utrymmen i vagnen.
   Trygghet: Långsiktighet och förutsägbarhet. Spåret ligger det ligger. Därför kan resenärerna lita på att vagnen inte tar några omvägar, eller att hållplatser kan flyttas över en natt. Företag och andra verksamheter, liksom de boende, kan känna sig säkra på att ha tillgång till god kollektivtrafik inom överskådlig framtid.

   Kortare restid: Övriga fordonstrafikanter har i korsning med spårvagn väjningsplikt vilket gör att spårvagnen kan ta sig snabbare fram än en buss. Bilister som färdas i spårvagnsspåren brukar dessutom kvickt köra åt sidan när spårvagnen nalkas, vilket inte långt ifrån alltid är fallet när det gäller busstrafik. En spårvagn behöver inte heller invänta sin tur att komma ut efter hållplatsstopp. (Även om andra fordonsförare har skyldighet att ge företräde för buss som ska köra ut från hållplats så syndar merparten av bilförare mot denna regel). Tillgänglighet: Modern spårtrafik förses med plattformar där spårvagnen (numera med låggolv) alltid kommer tätt intill så att av- och påstigning blir lätt. (Jovisst, bussar har låggolv som ska vara jämnhöjd med plattform/trottoar. Alltför ofta stannar bussen dock bussen en bra bit från trottoaren).

Spårfaktorns storlek
Hur stor är då spårfaktorn? Det finns inget generellt svar på den frågan. Storleken på faktorn beror bland annat på om det ersätter en busslinje eller om det blir ett helt nytt kollektivtrafikstråk, men framför allt på resenärskategori. I fallet Brunnshög om det är boende i området som reser, eller om det är pendlare utifrån som ska till arbetsplatser i området. Det hållbara konsultföretaget Trivector som för kommunens räkning har utrett resandeströmmar och transportsätt till/från Brunnshög beräknar en spårfaktor på 10 % för inpendlande resenärer, medan den för boende är högre och beräknas till 15 %. (För Malmös vill jag minnas att jag sett uppgifter om att där spårväg ska ersätta busstrafik så räknar man med en spårfaktor på 20 %.) Tilläggas bör att med en högvärdig och attraktiv spårtrafik blir det lättare att få acceptans för ekonomiska och juridiska restriktioner för bilismen – då skjuter spårfaktorn i höjden rejält!
   Även om spårfaktorn är svår att beräkna i förväg så är det en högst påtaglig realitet. Den som tvivlar på att den finns kan begrunda det enorma uppsving i lokalt och regionalt tågresande som sker på orter och stadsdelar när nya Pågatågstrafikstationer byggs.

”Bara” en tredjedel biltrafik
Till sist: Lunds kommun har som målsättning att minst en tredjedel av Brunnshögstrafiken ska ske med kollektivtrafik och en lika stor andel gång- och cykeltrafik. Biltrafiken ska vara högst en tredjedel. Det kan tyckas vara en blygsam målsättning men är ändå ett trendbrott om målet kan uppfyllas. I dag sker en betydligt större andel av resandet med bil – se bara på de överdimensionerade p-anläggningarna på Ideon och vid vattentornet. Med den planerade utbyggnaden av Brunnshög utan spårtrafik blir målsättningen omöjlig att uppnå. Brunnshög kommer att bli ett nytt bostads- och verksamhetsområde som i allt väsentligt trafikförsörjs med biltrafik, dvs Brunnshög blir en lite småtrist förort i bilstaden Lund.

Kuba inför en ny specialperiod? av Bertil Egerö

Enhet, produktivitet och effektivitet - planekonomins utmaningar

Hur länge till håller det? Den kubanska ekonomin verkar körd i botten. Bristen på marknadstänkande och ekonomiskt stöd hindrar för småskalig privat produktion. Staten förmår inte ge samhället nödvändiga insatsvaror och enkla basvaror till hushållen. Löneskillnaderna är enorma, den svarta marknaden finns överallt. Staten vill ännu behålla planekonomin som styrinstrument. Venezuelas subventionerade olja är väsentlig för ekonomin; vad händer då om oppositionen vinner valet efter Chavez?
   Det är tredje gången på åtta år vi besöker Kuba. Min spanska blir stadigt bättre, vår förståelse för problem och utmaningar fördjupas. Efter fyra veckors ’deltagande observation’upplever vi att revolutionens samhällskonstruktion står vid vägs ände. De strukturer som skapades för 50 år sedan klarar inte utmaningarna sedan Sovjet upplöstes och Comecon föll samman. Det gäller även maktkoncentrationen under det enpartisystem som hindrar ett nytänkande framdrivet av nya generationer kubaner – revolutionens barnbarn.
   ”The essential merit of the revolution is to have survived for the past half century”, säger Rumbaut och Rumbaut i Latin American Perspectives 2009. Vem håller inte med? Att ha överlevt både socialismens fall i Östeuropa och Sovjet, och USAs målmedvetna ansträngningar att knäcka Castros Kuba, är utan tvekan en bedrift. Men idag står regimen inför de kanske svåraste utmaningar landet upplevt.
   När Sovjet föll samman ”försvann” en stor del av den kubanska ekonomin. USA’s blockad skärptes. Återhämtningen gick långsamt, och tvingade fram en öppning för den ofrånkomligen korrumperande massturismen från rikare kapitalistländer. Hugo Chavez’ seger i Venezuela gav Kuba chansen att växla olja mot tusentals läkare till landets fattiga. Men varken före eller efter Sovjets fall har en diversifierad ekonomi vuxit fram, med både produktion och industri.
   Blockader kan ge olika effekter. 1970-talets FN-sanktioner mot Rhodesia bet inte så hårt, bland annat genom att en lågteknologisk småindustri med redskap och konsumtionsvaror växte fram. Inget i den vägen finns ännu idag i Kuba. Rikt på naturresurser, med flödande sol och goda regn, importerar landet ännu idag en stor del av sina baslivsmedel från USA, till kontanter i USA-dollar. Enklare konsumtionsvaror, redskap och verktyg, om de alls finns, kommer i växande utsträckning från Kina.

Inkomstskillnader som polariserar
”Det är inte politiken vi upplever som det stora problemet, det är de enorma inkomstskillnaderna”, säger Dania Gonzalez, kubansk arkitekt och planerare. Men nog hänger ekonomin och politiken ihop? Ricardo Torres på Centro de Estudos de la Economia Cubana (CEEC) slår upp centrets senaste forskningsrapport: ”Det mest traumatiska av allt – genomsnittslönen i statliga företag och institutioner år 2011 uppskattas till 26 % av lönenivån år 1989.”
   Att de statsanställdas löner tjugo år efter Sovjets fall bara är en fjärdedel av nivån under Sovjettiden är ett milt sagt drastiskt uttryck för dagens kris. Det har nu gått många år sedan den kubanska dollarn infördes, den valuta turister måste använda och som öppnar för köp av viktiga konsumtionsvaror.(1) Medan en taxichaufför ibland får sin dricks i dollar ska universitets-professorn klara sig enbart på sin magra lön i pesos. Varorna man får genom ransonerings-systemet räcker inte månaden ut, vissa varor har plockats bort. Skor och kläder finns inte med.

”It’s the economy, stupid” – det kunde ha varit Raul Castro som slängde uttrycket i ansiktet på någon svårflörtad dogmatisk partikollega.    Sedan den då nästan 80-årige Raul 2006 tog över styret från Fidel har den ekonomiska återhämtningen stått högst på dagordningen. 90-talets ”Specialperiod” hade klarat en skärpning av USA:s blockad och en svag återhämtning var på väg. Mot slutet av 00-talet blev läget på nytt krisartat när staten inte längre klarade sin internationella skuldtjänst, flera orkaner svepte över landet och den internationella finanskrisen slog mot handelsutbytet. Samtidigt importeras mycket livsmedel från USA, i kontanta dollar.    Många av landets industrier står igenbommade. Ekonomin domineras av tjänstesektorn: massturismen och läkarexporten till Venezuela. I jordbruket växer den privata sektorn, medan den kooperativa ser ut att ha stagnerat. Men staten verkar inte klara att förse jordbrukarna med krediter och nödvändiga insatsvaror, samtidigt som samma stat köper upp en stor del av skörden – till låga priser.

Turismen och kubadollarns förbannelse
En härlig morgon i Trinidad kliver vi upp på det ombyggda flaket till en rysk lastbil från 1980-talet. Med dånande motor drar den upp i bergen, släpper av oss på många hundra meters höjd. Vi börjar vår vandring in i skogen, förbi vattenfall och badbara små sjöar. En encyklopediskt kunnig guide berättar på utmärkt engelska om fågelliv och växter, jordbrukets villkor och sin egen masteravhandling – ”tre ex i pdf-format måste vara färdiga i morgon, och min gamla dator krånglar”.

   Vi generösa turister avrundar trippen med totalt 33 kubadollar i dricks – över 800 pesos, mer än en universitetsprofessors månadslön. Någon kommer på att chauffören också kan behöva en dollar…
   Guiden har vuxit upp i ett jordbruk uppe i bergen. Hans far var fast bestämd att barnen skulle kunna välja andra yrken. ”Det är mycket tufft att vara bonde idag. Att hitta ett par hela stövlar eller bra redskap är inte lätt. De kinesiska redskapen är så dåliga att alla försöker hålla liv i de vi har kvar från före revolutionen. Någon mer avancerad teknologi har min pappa inte tillgång till.”
   Problemets kärna idag beskrivs i CEEC:s analys så här: Politiskt har regimen nu öppnat för privata initiativ inte minst inom jordbruket.  Men staten är skuldsatt och kan inte skapa de förutsättningar i krediter och marknadsrelationer som krävs för dynamisk tillväxt. Insatsvarorna är mycket dyra, om de kan hittas. ’Marknaden’ har inte funnits på 50 år och är helt outvecklad; staten vill förbli den stora uppköparen, till låga priser.

Ambulerande gatustånd - en vanlig syn

Byråkratin ett formidabelt hinder
Sedan Raul Castro tog över från brodern Fidel har mycket skett på det politiska planet. Men genomförandet? I ett nummer av partiorganet Granma berättar en läsare om de orimliga ansträngningar han fick göra för att få licens till privat jordbruk. Det tog månader av återbesök, press på myndigheter som inte gjort sitt jobb. Att Granma numera öppnar för sådan kritik visar hur djupt motståndet sitter, i en byråkrati som under 50 år aldrig lärt sig effektivitet, beslutsmässighet.
   Den korruption Fidel Castro varnade om 2005 kan vi inte se har minskat. Tvärtom. Vi har själva mycket svårt att undvika att bli del. En kubansk kollega ordnar genom släkten en övernattning i ett hem, en ’Casa particular’, i turistparadiset Varadero. Uthyrning kräver licens, samt att hyresgästerna registreras.  Först när vi ska resa igen upptäcker vi att det viktiga tecknet på husväggen att licens finns saknas, och att värden aldrig registrerade oss.
   Ganska ofta används inte kvitton eller andra betalningsbevis, vilket självklart öppnar för korruption. I Trinidad lockas vi av en vänlig man att välja bort de speciella bussar turister brukar hänvisas till, till förmån för en minibusstransport – ”helt laglig” – till Havanna. En ny snygg japansk minibuss plockar upp oss och andra turister vid våra ’casas particulares’ och börjar köra. På en rastplats ser jag flera sådana bussar, alla helt utan skyltning utanpå. Vår buss kör in och tankar bland (statliga) bussar och lastbilar. Allt i sin ordning alltså? Jag ber chauffören om visitkort från företaget som driver bussturerna, frågar vem som äger det. ”Det gör staten” säger han, men mer får jag aldrig veta.
   Samtal med kubanska kolleger antyder vad det möjligen kan handla om. Förslag: Staten importerar ett stort antal minibussar, en mindre andel förs ”åt sidan”, ett nätverk skapas med ’casas particulares’ på turistorterna. Turisterna kontaktas, accepterar och betalar samma pris som på turistbussarna – men utan kvitto. Alla, från chauffören och det lokala nätverket till någon på hög nivå, tjänar svarta pengar.
Nästa vecka kommer en artikel till.
Bertil Egerö

(1) En kubadollar eller c.u.c. likställs med en US-dollar. Alla utländska turister måste växla in sina valutor i c.u.c. Dollarturisterna förlorar lite extra – de får ge 1,03 dollar för en c.u.c. Kubadollarn kan sedan växlas in i den kubanska peson, normalt får man 24 pesos för en c.u.c. Numera är det fritt för alla att handla smått och gott i de affärer, marknader och matställen som enbart arbetar med pesos, till priser som är orimligt låga – för oss turister.

Färskt kött säljs privat