Solidarisk körkonsert lyfte en fullsatt domkyrka av Bertil Egerö

Det är numera rätt gott om tiggande EU-migranter i Lund. De som brukar spela dragspel får inte längre roa resenärerna på stationen. Banverket sägs ha accepterat någras klagomål och satt stopp för all musik, även av de fiolister som tjänat på den goda akustiken i Rydes undergång. Vi som rör oss på gatorna påverkas på olika sätt av människor som sitter där, i ur och skur, för att få ihop en liten slant att sända hem. En del rundar, andra ser till att alltid ha mynt i fickan eller börsen. Alla vet vi att dessa mynt inte ger någon lösning på den hårda diskriminering och utsatthet som förekommer inom Europas gränser.
   I lördags eftermiddag var domkyrkan fullsatt, folk stod mellan pelarna, stämningen bar på stor förväntan. Så kom de in, sjungades – åtta stora körer med över 200 sångare förenade i en gemensam sång. Lund är en stor körstad, det borde ha varit en dyr konsert för oss alla. Men inte.

Ulrika Emanuelsson, tonsättare och ledare av Carolinae damkör, tog initiativet till denna manifestation. Hon drog igång planeringen i januari, ungefär samtidigt som nätverket Crossroads bildades, och fick bra gensvar från de andra körerna. Siktet var hela tiden att mobilisera oss lundensare till en manifestation för EU-migranter och andra hårt utsatta, med hjälp av de fina körer som finns i staden. Gratis deltagande av alla körer och körledare, gratis inträde och kollekt för oss som lyssnade skulle ge intäkter som i sin helhet går till samhällets behövande via Diakonicentralen och nätverket Crossroads.

Kultur är politik
Kultur kan vara ett bra redskap. Jag lyssnade till den ena kören efter den andra, tänkte på de stora ’pop’-konserter som organiserats i protest mot fattigdom, apartheid eller andra förhållanden som måste ändras. Genom denna konsert kunde vi som lyssnade känna oss delaktiga i en manifestation mot de fruktansvärda villkor som driver EU-migranterna till att tigga på Sveriges gator och torg. Säkert lades det många stora sedlar i kollektkorgarna när konserten slutligen var över.
   Någon politisk spets fanns just inte i de texter som sjöngs under konserten. Texterna var allmänmänskliga, delvis åt det religösa hållet. Jag njöt desto mer av tonsättningen av Garcia Lorcas De profundis, en dikt om massmorden under Franco-regimen i Spanien. Mer sådant hade setat bra.
   Ulrika Emanuelsson hoppas nu att denna manifestation kan bli något som återkommer år för år. Det vore bra om hennes entusiasm kunde inspirera till mera, ja varför inte till ett liknande arrangemang på sekulär plats?

Mer manifestationer, med debatt!
Mejeriet är en perfekt arena. Där ordnades för några år sedan en stor manifestation för Ship to Gaza. Körmanifestationen i domkyrkan är en utmaning som vänstern, kulturradikaler, trubadurer, jazzmusiker och andra bara inte kan ducka för. Det är dags att agera.
   Och, varför inte, inleda kulturevenemanget med att bjuda in Crossroads till en rejäl offentlig debatt om vad kommun och civilsamhälle kan göra inför de nya villkor Europas växande fattigdom och utsatthet ger oss i Lund, i Skåne, i Sverige.
   Vi behöver hitta vettigare svar på människors utsatthet än mynt i pappersmuggar och sedlar i kollektkorgar. Pengar är viktiga, men problemet är både stort och långsiktigt. De politiska svaren kan inte komma enbart från regering och riksdag – civilsamhällets kraft uttrycks bäst i den lokala gemenskapen. Ulrika Emanuelsson har visat vägen.