
Jag tror att det är slut med det. Jag hör nämligen dagligen i aktualitetsprogrammen, jag läser i tidningar etc. att vi nu alla måste samla oss för att avvärja hoten från ”de radikala”, hur vi måste ta reda på vilka som är källorna till ”radikaliseringen” och därefter bekämpa dem. Om vi märker att någon tonåring håller på att ”radikaliseras” ska vi omedelbart ta kontakt med SÄPO så att lämpliga åtgärder kan sättas in. Det är lite svårare här att ange exakt vad det betyder, men det förmodas tydligen höra hemma i någon sorts religiöst sammanhang. Kanske ska vi tolka ”radikal” här som ”långtgående” och med ”radikal” menas då kanske ”extrem” eller rentav ”extremistisk”.
Men här finns ingen antydan om vänster- eller högerinriktning eller vilken sorts fördjupning det kan röra sig om i religiöst avseende. Religion förresten, handlar det om det? Är det själva verket antiimperialism det är frågan om, bara det att de använda kampmetoderna är grova eller svårbegripliga och retoriken religiöst präglad? Ordet ”radikal” verkar ha tappat all anknytning till innehåll eller riktning. Alla riktningar är kanske lika goda /dåliga? Tänk t.ex på Mona Sahlin som har till uppgift att motarbeta extremism, så vitt man förstår av alla sorter. Man kommer att tänka på den s.k. centerextremismen, en gång ett Hasse- och Tageskämt, men nu bistert allvar sen man lärt känna Annie Lööf(c).
Jag har förstått att den tilltänkte nye Kd-ledaren från Uppsala har sin utbildning från Livets Ords gymnasieskola i Uppsala och tar sin religion på allvar. Är hon ”radikal”?
Jag kan inte se annat än att ett ord, ”radikal”, har kidnappats för att användas i ett speciellt sammanhang och därmed berövats oss, och jag menar då vänstern. Jag tror att vi har varit slarviga och obetänksamma med ordet och att vi delvis får skylla oss själva. Tråkigt nog kan jag heller inte se vad vi skulle kunna göra åt det inträffade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar