Här är polisen som mitt i gatan står.
Han visar hur man kör, han visar hur man går.
Ibland visar stopp och då är gatan fri.
Då tågar alla nassarna i takt förbi.
VB har en lång historia som lokal vänstertidning i Lund. 30 årgångar av Veckobladet kom ut under den förre ägaren som var Vänsterpartiet i Lund och dess föregångare. Under de senaste tio åren har tidningen kommit ut med ett nummer varje vecka, numera som webbnummer och i bloggform.
2017-09-28
30:e september i Sverige 2017
Här är polisen som mitt i gatan står.
Han visar hur man kör, han visar hur man går.
Ibland visar stopp och då är gatan fri.
Då tågar alla nassarna i takt förbi.
Bock i kanten
Politikernas miljardsatsningar
på höjda lärarlöner har visserligen betytt högre löner för några an
landets pedagoger, men också sämre arbetsklimat på landets skolor. Det
hävdar Riksrevisionen i en utvärdering. Vem blir överraskad?
Löneklyftor brukar ha den effekten. Aftonbladet 27/9.
Röda Kapellet på Mårtenstorget
I lördags den 23:e så genomförde Röda Kapellet sin sista apellmötesspelning på Mårtenstorget.
Man avhandlade i tal och musik monarkins avskaffande. En märklig politisk fråga där det funnits en politisk majoritet i riksdagen i nästan 100 år för detta men det har aldrig fattats något sånt beslut, tvärtom har det alltid funnits en stor majoritet för monarkins bevarande.
Bengt Halls tal och Ulf Telemans antimonarkistiska sånger kan du ta del av här. Ljudkvaliten är inte den bästa med en brusande fontän strax bredvid.
Förutom Bengt så talade Ulf Teleman, Elisabeth Iregren och Kristina Jennbert. Musiken de hänvisar till spelades inte in så det är bara talen man kan läsa här.
Finns inte mycket att tillägga förutom Bengts kraftfulla uppmaning: Gå med i Republikanska Föreningen.
Man avhandlade i tal och musik monarkins avskaffande. En märklig politisk fråga där det funnits en politisk majoritet i riksdagen i nästan 100 år för detta men det har aldrig fattats något sånt beslut, tvärtom har det alltid funnits en stor majoritet för monarkins bevarande.
Bengt Halls tal och Ulf Telemans antimonarkistiska sånger kan du ta del av här. Ljudkvaliten är inte den bästa med en brusande fontän strax bredvid.
Förutom Bengt så talade Ulf Teleman, Elisabeth Iregren och Kristina Jennbert. Musiken de hänvisar till spelades inte in så det är bara talen man kan läsa här.
Finns inte mycket att tillägga förutom Bengts kraftfulla uppmaning: Gå med i Republikanska Föreningen.
Får de stanna?
Samtidigt som detta nummer av Veckobladet publiceras avgör politikerna i
Lunds kommunfullmäktige om de asylsökande barnen ska få stanna.
Varken FNL, MP, F! eller V vill köra ut barnen. Men de är i minoritet.
Övriga partier vill göra barnen hemlösa. De kanske hoppas på ökat väljarstöd.
Men ännu kan de ändra sig. Enskilda ledamöter kan bryta mot partilinjen. Vi följer utvecklingen. Se Hanna Gunnarssons rapport från fullmäktige nedan följt av Bertil Egerös artikel.
Återremiss är förmodligen att betrakta som ett beslut i fullmäktige men utanför är det väl snarast ett icke-beslut.
Varken FNL, MP, F! eller V vill köra ut barnen. Men de är i minoritet.
Övriga partier vill göra barnen hemlösa. De kanske hoppas på ökat väljarstöd.
Men ännu kan de ändra sig. Enskilda ledamöter kan bryta mot partilinjen. Vi följer utvecklingen. Se Hanna Gunnarssons rapport från fullmäktige nedan följt av Bertil Egerös artikel.
Återremiss är förmodligen att betrakta som ett beslut i fullmäktige men utanför är det väl snarast ett icke-beslut.
Kommunfullmäktige: Ensamkommandes boende och arbetskläder i förskolan av Hanna Gunnarsson (v)
Kommunfullmäktige hade en rekordkort dagordning
på sitt september-möte. Som en motreaktion mot den korta dagordningen
lämnade ledamöterna in en stor mängd så kallade enkla frågor, korta
frågor till kommunalråden och nämndsordföranden i aktuella ämnen.
Det viktigaste på kommunfullmäktigemötet var dock de två motioner som fanns från Vänsterpartiet och Feministiskt initiativ. Båda motionerna blev lämnade utan konkret åtgärd.
Först diskuterades Vänsterpartiets motion om att alla anställda i förskola och fritidshem ska få tillgång till kostnadsfria arbetskläder. Det kan handla om kläder för utomhusbruk för att hålla sig varm eller utan att tveka kunna leka i leran med barnen, eller kläder för inomhusbruk så att ens egna kläder inte blir smutsiga på olika sätt. Kostnadsfria arbetskläder finns idag på några förskolor i kommunen, utifrån lokala beslut av varje rektor. Det betyder att det inte finns en rättvisa i denna förmån inom kommunen. Kostnadsfria arbetskläder är en viktig arbetsmiljöfråga och visar tydligt vilka som är personal när elevgrupper är utomhus. “Ett positivt initiativ” menade både socialdemokraterna och liberalerna, men de var inte intresserade av att genomföra detta nu utan ville vänta på en utredning och föreskrifter från arbetsmiljöverket.
Den andra motionen kom från Feministiskt initiativ och handlade om att låta ensamkommande ungdomar som blivit åldersuppskrivna få stanna i Lund under överklagandetiden. Samma förslag finns också i ett Lundaförslag, som tidigare refererats har i Veckobladet. Flera kommunen har redan fattat beslut om detta. Det är ju såklart väldigt viktigt att ungdomarna får stanna kvar i den stad där de har fått vänner, går i skolan och förhoppningsvis känner sig trygga. De ungdomar som behöver flytta till ett annat boende måste börja om i en ny klass och skaffa nya vänner på den nya orten, något som inte gynnar ungdomens trygghet och kunskapsutveckling. I kommunstyrelsen fanns inte en majoritet för att bifalla motionen, det var V, MP (!), FNL och FI som sa ja. Inför kommunfullmäktiges möte hade socialdemokraterna föreslagit en återremiss för att invänta statsbudgeten, och det blev också kommunfullmäktiges beslut. Frågan kommer därför komma tillbaka någon gång i december eller januari. Fram till dess kommer åldersuppskrivna ungdomar fortfarande riskera att behöva flytta från Lund. Om någon har ett rum över för någon av dessa ungdomar är det mycket välkommet!
Det viktigaste på kommunfullmäktigemötet var dock de två motioner som fanns från Vänsterpartiet och Feministiskt initiativ. Båda motionerna blev lämnade utan konkret åtgärd.
Först diskuterades Vänsterpartiets motion om att alla anställda i förskola och fritidshem ska få tillgång till kostnadsfria arbetskläder. Det kan handla om kläder för utomhusbruk för att hålla sig varm eller utan att tveka kunna leka i leran med barnen, eller kläder för inomhusbruk så att ens egna kläder inte blir smutsiga på olika sätt. Kostnadsfria arbetskläder finns idag på några förskolor i kommunen, utifrån lokala beslut av varje rektor. Det betyder att det inte finns en rättvisa i denna förmån inom kommunen. Kostnadsfria arbetskläder är en viktig arbetsmiljöfråga och visar tydligt vilka som är personal när elevgrupper är utomhus. “Ett positivt initiativ” menade både socialdemokraterna och liberalerna, men de var inte intresserade av att genomföra detta nu utan ville vänta på en utredning och föreskrifter från arbetsmiljöverket.
Den andra motionen kom från Feministiskt initiativ och handlade om att låta ensamkommande ungdomar som blivit åldersuppskrivna få stanna i Lund under överklagandetiden. Samma förslag finns också i ett Lundaförslag, som tidigare refererats har i Veckobladet. Flera kommunen har redan fattat beslut om detta. Det är ju såklart väldigt viktigt att ungdomarna får stanna kvar i den stad där de har fått vänner, går i skolan och förhoppningsvis känner sig trygga. De ungdomar som behöver flytta till ett annat boende måste börja om i en ny klass och skaffa nya vänner på den nya orten, något som inte gynnar ungdomens trygghet och kunskapsutveckling. I kommunstyrelsen fanns inte en majoritet för att bifalla motionen, det var V, MP (!), FNL och FI som sa ja. Inför kommunfullmäktiges möte hade socialdemokraterna föreslagit en återremiss för att invänta statsbudgeten, och det blev också kommunfullmäktiges beslut. Frågan kommer därför komma tillbaka någon gång i december eller januari. Fram till dess kommer åldersuppskrivna ungdomar fortfarande riskera att behöva flytta från Lund. Om någon har ett rum över för någon av dessa ungdomar är det mycket välkommet!
Pengar eller medmänsklighet? Lunds kommun gör asylsökande barn hemlösa av Bertil Egerö, god man
Idag kommer Lunds kommunfullmäktige att med stor säkerhet avslå
motioner och medborgarförslag som alla handlar om medmänsklighet: att
låta unga asylsökande bo kvar medan processen om hur gamla de är pågår.
Det handlar om barn som av migrationsverket bedöms vara 18 år. När det sker svarar Lunds kommun med att med omedelbar verkan skicka ut barnen från sina boenden. Barnens har bara två val: att genom migrationsverket flyttas till ett vuxenboende var som helst i landet, eller att försöka hitta någonstans att bo hos vänner och bekanta. Många väljer hemlösheten.
Fullmäktige ska på torsdag ta ställning till den viktiga period när migrationsverkets beslut överklagas, en process som kan ta flera månader. Under den tiden är barnet i juridisk mening ’oskyldigt’; ännu gäller den lägre ålder som redan har uppgivits. Trots det dras det statliga bidraget till kommunerna in. Flera städer har ändå svarat med medmänsklighet; barnen får stanna till dess ett beslut om deras framtid har vunnit laga kraft. Icke så Lund.
Många lundensare har visat att medmänsklighet bör gälla. Ett medborgarförslag i den riktningen samlade nära 700 stöttande röster. Lundapartiet FNL, gemensamt med MP, F! och V, röstar för att medmänsklighet ska gälla. Överförmyndaren har beslutat att låta barnen behålla sin god man och rekommenderar kommunen att inta samma hållning. Men partimajoriteten väntas avslå.
Det är vad kommunkontoret rekommenderar i sin beredning, med den ökade kostnaden som argument. Men har de verkligen tänkt genom saken? Blir verkligen kostnaderna för de drabbades boende mm betungande höga? Sanningen är ju att budgeten redan täcker dessa unga som ju finns i kommunens boenden när migrationsverket tar sitt beslut. När verket förlorar i domstolen, och det händer faktiskt, har de rätt att bo kvar, gå i skola och få hälsovård.
Finansminister Magdalena Andersson har nyligen beslutat tilldela svenska kommuner extra medel för att underlätta för dem att ta sitt ansvar gentemot drabbade ungdomar. Det borde få även Lunds politiker att tänka om.
När har Lunds kommun börjat låta penningen råda över socialtjänstlagen? När blev det tänkbart, ja fullt möjligt, att skicka ut unga människor i hemlöshet? Lunds politiker, lyssna på Malmö där de unga får bo kvar. Besinna er och ta ert ansvar.
Det handlar om barn som av migrationsverket bedöms vara 18 år. När det sker svarar Lunds kommun med att med omedelbar verkan skicka ut barnen från sina boenden. Barnens har bara två val: att genom migrationsverket flyttas till ett vuxenboende var som helst i landet, eller att försöka hitta någonstans att bo hos vänner och bekanta. Många väljer hemlösheten.
Fullmäktige ska på torsdag ta ställning till den viktiga period när migrationsverkets beslut överklagas, en process som kan ta flera månader. Under den tiden är barnet i juridisk mening ’oskyldigt’; ännu gäller den lägre ålder som redan har uppgivits. Trots det dras det statliga bidraget till kommunerna in. Flera städer har ändå svarat med medmänsklighet; barnen får stanna till dess ett beslut om deras framtid har vunnit laga kraft. Icke så Lund.
Många lundensare har visat att medmänsklighet bör gälla. Ett medborgarförslag i den riktningen samlade nära 700 stöttande röster. Lundapartiet FNL, gemensamt med MP, F! och V, röstar för att medmänsklighet ska gälla. Överförmyndaren har beslutat att låta barnen behålla sin god man och rekommenderar kommunen att inta samma hållning. Men partimajoriteten väntas avslå.
Det är vad kommunkontoret rekommenderar i sin beredning, med den ökade kostnaden som argument. Men har de verkligen tänkt genom saken? Blir verkligen kostnaderna för de drabbades boende mm betungande höga? Sanningen är ju att budgeten redan täcker dessa unga som ju finns i kommunens boenden när migrationsverket tar sitt beslut. När verket förlorar i domstolen, och det händer faktiskt, har de rätt att bo kvar, gå i skola och få hälsovård.
Finansminister Magdalena Andersson har nyligen beslutat tilldela svenska kommuner extra medel för att underlätta för dem att ta sitt ansvar gentemot drabbade ungdomar. Det borde få även Lunds politiker att tänka om.
När har Lunds kommun börjat låta penningen råda över socialtjänstlagen? När blev det tänkbart, ja fullt möjligt, att skicka ut unga människor i hemlöshet? Lunds politiker, lyssna på Malmö där de unga får bo kvar. Besinna er och ta ert ansvar.
Bevara änglamarken söder om Höje å!
av Gunnar Stensson
Söder om Höje å utbreder sig vidsträckta åkrar,
både öster och väster om järnvägen. Bara enstaka träddungar eller
bondgårdar bryter horisonten mellan jord och himmel. Här finns Sveriges
– och kanske världens – bästa åkerjord. Här odlas vete, korn, betor
och raps.
Just detta område vill Staffanstorps kommun ”utveckla”.
Sedan flera år har Staffanstorp planerat att bebygga fälten mellan Trolleberg och Flackarp. Staffanstorps kommun utmärker sig genom att rulla ut enformiga villamattor över söderslätt. Den nya villamattan längs Malmövägen vid Hjärup är ett avskräckande exempel. Ett annat är villamattan bortom väg 108 söder om Sankt Lars.
Den gräns mellan Staffanstorp och Lund som greve Wachtmeister genomdrev har gett Staffanstorp möjlighet locka fler invånare genom att bygga bostadsområden intill Lund och på det sättet parasitera på Lunds skolor och kommunikationer. Gränsen ger också Staffanstorps politiker en chans att utöva utpressning på Lunds stadsplanerare.
Just detta område vill Staffanstorps kommun ”utveckla”.
Sedan flera år har Staffanstorp planerat att bebygga fälten mellan Trolleberg och Flackarp. Staffanstorps kommun utmärker sig genom att rulla ut enformiga villamattor över söderslätt. Den nya villamattan längs Malmövägen vid Hjärup är ett avskräckande exempel. Ett annat är villamattan bortom väg 108 söder om Sankt Lars.
Den gräns mellan Staffanstorp och Lund som greve Wachtmeister genomdrev har gett Staffanstorp möjlighet locka fler invånare genom att bygga bostadsområden intill Lund och på det sättet parasitera på Lunds skolor och kommunikationer. Gränsen ger också Staffanstorps politiker en chans att utöva utpressning på Lunds stadsplanerare.
På den nya översiktsplanen för Lund markeras hela ytan mellan Höje å och väg 108 som ett tänkbart område för ”utvecklingssamarbete” mellan Staffanstorps kommun och Lund. En mörk, randig filt markerar området – och döljer det – på kartan. Rubriken är ”Gemensamt utredningsområde med Staffanstorps kommun”.
Att området finns med på Lunds översiktsplan är ett desperat försök från Lunds planerare att moderera Staffanstorps planer förstöra Höje å-området genom nya villamattor längs Lunds södra gräns. Lund försöker skydda miljön i Källby-staden genom en gemensam utredning med Staffanstorps kommun. Men här duger inga kompromisser.
Änglamarken söder om Höje å måste värnas! Att bevara åkerjorden – även den utanför Lund - är ytterst en livsnödvändighet inte bara för Sverige utan för mänskligheten.
Det åligger medborgarna och de politiska partierna i Lund – och i Staffanstorp – att stoppa exploateringen.
Kort om MP:s yrkanden till Översiktsplanen av Ulf N
Miljöpartiets – liksom andra partiers yrkanden – framgår givetvis i
protokollet från Byggnadsnämndens sammanträde. Eftersom det inte är
särskilt lämpligt att här i VB publicera protokollets 12 sidor som
behandlar Översiktsplanen följer här ett litet urval av MP:s yrkanden.
Vi yrkade:
• Avslag på S-förslaget att översiktsplanen skulle sträcka sig 5 år utöver vad som var tänkt i tjänstemannaförslaget. (Detta därför att det fordrar så stora ändringar i strategier och mål att det blivit en väsentligt annorlunda plan)
• Avslag på S-förslaget att alla utbyggnadsområden som fanns med i den nu gällande översiktsplanen från 2010 skulle plockas in i samrådsförslaget – de fanns alltså inte med i tjänstemannaförslaget. (S-yrkandena gick igenom med stöd av de borgerliga).
• Att kravet på ett yttra godsspår ska utgå ur Översiktsplanen (vårt förslag vann inte nämndens gehör).
• Att kommuninvånarna skulle ges möjlighet till ökad delaktighet i planprocesser (V röstade med MP men förslaget gick inte igenom – nu blev det bara byggaktörernas delaktighet som ska öka)
• Avslag på det borgerliga förslaget att bilismen ska ges en mer framträdande betydelse i översiktsplanen och att samtliga vägreservat från nu gällande översiktsplan ska tas med i den nya planen (här röstade även V emot medan S la ner sina röster).
Förslaget till översiktsplan finns att läsa på www.lund.se/op. Men observera att det är tjänstemannaförslaget, dvs Stadsbyggnadskontoret förslag, som publicerats. För att se vad som är Byggnadsnämndens förslag måste en läsa protokollsutdraget (som också finns på hemsidan) parallellt med Stadsbyggnadskontorets förslag. Lite konstigt, kan en tycka.
Vi yrkade:
• Avslag på S-förslaget att översiktsplanen skulle sträcka sig 5 år utöver vad som var tänkt i tjänstemannaförslaget. (Detta därför att det fordrar så stora ändringar i strategier och mål att det blivit en väsentligt annorlunda plan)
• Avslag på S-förslaget att alla utbyggnadsområden som fanns med i den nu gällande översiktsplanen från 2010 skulle plockas in i samrådsförslaget – de fanns alltså inte med i tjänstemannaförslaget. (S-yrkandena gick igenom med stöd av de borgerliga).
• Att kravet på ett yttra godsspår ska utgå ur Översiktsplanen (vårt förslag vann inte nämndens gehör).
• Att kommuninvånarna skulle ges möjlighet till ökad delaktighet i planprocesser (V röstade med MP men förslaget gick inte igenom – nu blev det bara byggaktörernas delaktighet som ska öka)
• Avslag på det borgerliga förslaget att bilismen ska ges en mer framträdande betydelse i översiktsplanen och att samtliga vägreservat från nu gällande översiktsplan ska tas med i den nya planen (här röstade även V emot medan S la ner sina röster).
Förslaget till översiktsplan finns att läsa på www.lund.se/op. Men observera att det är tjänstemannaförslaget, dvs Stadsbyggnadskontoret förslag, som publicerats. För att se vad som är Byggnadsnämndens förslag måste en läsa protokollsutdraget (som också finns på hemsidan) parallellt med Stadsbyggnadskontorets förslag. Lite konstigt, kan en tycka.
Prästen Kent Wisti är någonting viktigt på spåret, men hur ska det gå till? av Staffan Lindberg
”Religion handlar om en gestaltning av en djupare
verklighet där man kan lyfta in lekfullheten och någon poetisk
förståelse av verkligheten.” (Kent Wisti, präst, Lokaltidningen, Lund,
5 augusti 2017, s. 5)
Jag tycker att Kent Wisti är något
grundläggande på spåret. Djupare verklighet? Ytterst handlar det om
relationer, liv och död, trohet och förlitan. Hur man får ihop det
beror på tiden och sammanhanget.
Dagens religiösa gudstjänster har ett sammanhang av församling och tradition, både grundat i bibeln och i en tradition. Gemenskap i form av ord, förkunnelse, bön, musik och sång. Om man är uppvuxen i detta sammanhang kan denna trosgemenskap ha en mening, en poesi och sång för själen.
Men för alla andra? Vad och hur kan det bli en idégemenskap, som inte verkar arkaisk eller mossbelupen för de flesta sekulariserade nutidsmänniskor utan bakgrund i den kristna traditionen? Har Wisti ett svar på detta?
Kent svarade aldrig. Jag la det på Facebook utan svar. Jag hörde honom i radions gudstjänst söndagen efter. Det var fint och poetiskt. Så utan svar fick jag försöka själv svara på frågan.
Mitt uppe i en gemenskap som vi kanske inte kan se och tolka
Jag tror att den viktigaste gemenskapen finns i vårt demokratiska välfärdssamhälle. Från våra traditioner att skapa detta samhälle, våra folkrörelser i går och idag; våra fackföreningar, kvinnorörelser, nykterhetsrörelser, studieförbund, arbetar- och bonderörelser; idag våra miljörörelser, patientföreningar, flyktinghjälpare, förkämpar för mänskliga rättigheter; vår omsorg och barmhärtighet i nära och andra relationer; våra sånger och texter i alla dessa sammanhang; våra modiga föregångare i allt detta.
Det är inte i kyrkorna utan i vardagslivets rum som denna gemenskap hela tiden kommer upp till ytan. Det viktiga är att vi deltar fullt ut i konflikter och problemlösningar som vi ställs inför. Att vi hävdar den sociala demokratins mål och medel med andra: ömsesidig hänsyn, jämlikhet och jämställdhet.
Kristna är en del av denna sociala demokrati, men bär också på ett arv av överhöghet och motstånd mot rörelserna och förändringarna, som brutit ner hierarkier och förtryck. Därför krävs en speciell kristen ödmjukhet inför det demokratiska samhällets behov.
Rent teologiskt handlar det om hur den kristna etiken har gjort oss till subjekt. Demokrati betyder att vi själva är medskapande i frihet, broderskap och jämlikhet. Det står inte längre skrivet i en urkund bara, utan i våra egna kroppar och sinnen.
Man kan se den kristna utvecklingen över tiden, som en slags andlig sekularisering, ett myndigblivande, att vi själva som individer är ansvariga för det goda, så att säga, för det gudomliga inom oss. Om man kombinerar detta med en sociologisk syn på religionen - som det yttersta uttrycket för social gemenskap, som förverkligas genom riter och handlingar - så har vi en historiskt föränderlig religiös tro där vi själva är aktivt medskapande. En tro befriad från ett luddigt övernaturligt.
En sådan tro är både full av lek, musik och poesi.
Dagens religiösa gudstjänster har ett sammanhang av församling och tradition, både grundat i bibeln och i en tradition. Gemenskap i form av ord, förkunnelse, bön, musik och sång. Om man är uppvuxen i detta sammanhang kan denna trosgemenskap ha en mening, en poesi och sång för själen.
Men för alla andra? Vad och hur kan det bli en idégemenskap, som inte verkar arkaisk eller mossbelupen för de flesta sekulariserade nutidsmänniskor utan bakgrund i den kristna traditionen? Har Wisti ett svar på detta?
Kent svarade aldrig. Jag la det på Facebook utan svar. Jag hörde honom i radions gudstjänst söndagen efter. Det var fint och poetiskt. Så utan svar fick jag försöka själv svara på frågan.
Mitt uppe i en gemenskap som vi kanske inte kan se och tolka
Jag tror att den viktigaste gemenskapen finns i vårt demokratiska välfärdssamhälle. Från våra traditioner att skapa detta samhälle, våra folkrörelser i går och idag; våra fackföreningar, kvinnorörelser, nykterhetsrörelser, studieförbund, arbetar- och bonderörelser; idag våra miljörörelser, patientföreningar, flyktinghjälpare, förkämpar för mänskliga rättigheter; vår omsorg och barmhärtighet i nära och andra relationer; våra sånger och texter i alla dessa sammanhang; våra modiga föregångare i allt detta.
Det är inte i kyrkorna utan i vardagslivets rum som denna gemenskap hela tiden kommer upp till ytan. Det viktiga är att vi deltar fullt ut i konflikter och problemlösningar som vi ställs inför. Att vi hävdar den sociala demokratins mål och medel med andra: ömsesidig hänsyn, jämlikhet och jämställdhet.
Kristna är en del av denna sociala demokrati, men bär också på ett arv av överhöghet och motstånd mot rörelserna och förändringarna, som brutit ner hierarkier och förtryck. Därför krävs en speciell kristen ödmjukhet inför det demokratiska samhällets behov.
Rent teologiskt handlar det om hur den kristna etiken har gjort oss till subjekt. Demokrati betyder att vi själva är medskapande i frihet, broderskap och jämlikhet. Det står inte längre skrivet i en urkund bara, utan i våra egna kroppar och sinnen.
Man kan se den kristna utvecklingen över tiden, som en slags andlig sekularisering, ett myndigblivande, att vi själva som individer är ansvariga för det goda, så att säga, för det gudomliga inom oss. Om man kombinerar detta med en sociologisk syn på religionen - som det yttersta uttrycket för social gemenskap, som förverkligas genom riter och handlingar - så har vi en historiskt föränderlig religiös tro där vi själva är aktivt medskapande. En tro befriad från ett luddigt övernaturligt.
En sådan tro är både full av lek, musik och poesi.
Somliga skolor borde få sex gånger mer pengar per elev än andra av Gunnar Stensson
Den svenska skolan har varit en av de jämlikaste i OECD-länderna men
efter kommunaliseringen och införandet av fritt val och skolpeng har
den allt snabbare segregerats samtidigt som skolresultaten har
försämrats.
Regeringen har därför efter ett förslag från Skolkommissionen i våras beslutat om ett nytt statligt stöd på 6 miljarder för stärkt likvärdighet och kunskapsutveckling.
Den totala kostnaden för skola och förskola var 2015 drygt 100 miljarder kronor, så stödet på 6 miljarder skulle kunna innebära en betydande förstärkning för de skolor som behöver det bäst.
Avsikten är att pengarna ska gå till de skolor där föräldrarnas utbildnings- och inkomstnivå är lägst och där flest nyanlända mottagits.
Statistiska centralbyrån håller på att ta fram ett socioekonomiskt index som visar hur segregationen slår på kommun- och skolnivå.
Beräkningar som gjorts i samband med arbetet med indexet visar att en del skolor borde få sex gånger mer pengar per elev än andra skolor därför att förutsättningarna är så olika.
Kritiken mot införandet av skolpeng i Lunds skolor grundades framför allt på principen att eleverna och följaktligen skolorna skulle få samma skolpeng trots att förutsättningarna var så olika. Nu har de värsta felfördelningarna i Lund åtgärdats, men långt ifrån alla.
Risken är att den statliga satsningen inte kommer att genomföras på det sätt som är avsikten. Som en konsekvens av skolornas kommunalisering är det kommunerna som bestämmer hur stödet ska fördelas, påpekar Sydsvenskans skolreporter Emma Leijnse i en läsvärd artikel (SDS 15/9).
Det finns kommuner som satsar dubbelt så mycket som andra på skolan, eftersom alla kommuner inte är lika förmögna. Rik kommun, rik skola. Fattig kommun, fattig skola.
Många kommuner struntar i att bekymra sig om hur fördelningen av skopengen slår. De fördelar alltjämt enligt principen samma summa till alla elever. Där håvar friskolekoncernerna in pengar genom att ta hand om de mest lönsamma eleverna.
För att förverkliga intentionerna bakom det nya stödet till skolorna utan att kränka principen om kommunalt självbestämmande borde staten ta tillbaka ansvaret för skolorna.
Regeringen har därför efter ett förslag från Skolkommissionen i våras beslutat om ett nytt statligt stöd på 6 miljarder för stärkt likvärdighet och kunskapsutveckling.
Den totala kostnaden för skola och förskola var 2015 drygt 100 miljarder kronor, så stödet på 6 miljarder skulle kunna innebära en betydande förstärkning för de skolor som behöver det bäst.
Avsikten är att pengarna ska gå till de skolor där föräldrarnas utbildnings- och inkomstnivå är lägst och där flest nyanlända mottagits.
Statistiska centralbyrån håller på att ta fram ett socioekonomiskt index som visar hur segregationen slår på kommun- och skolnivå.
Beräkningar som gjorts i samband med arbetet med indexet visar att en del skolor borde få sex gånger mer pengar per elev än andra skolor därför att förutsättningarna är så olika.
Kritiken mot införandet av skolpeng i Lunds skolor grundades framför allt på principen att eleverna och följaktligen skolorna skulle få samma skolpeng trots att förutsättningarna var så olika. Nu har de värsta felfördelningarna i Lund åtgärdats, men långt ifrån alla.
Risken är att den statliga satsningen inte kommer att genomföras på det sätt som är avsikten. Som en konsekvens av skolornas kommunalisering är det kommunerna som bestämmer hur stödet ska fördelas, påpekar Sydsvenskans skolreporter Emma Leijnse i en läsvärd artikel (SDS 15/9).
Det finns kommuner som satsar dubbelt så mycket som andra på skolan, eftersom alla kommuner inte är lika förmögna. Rik kommun, rik skola. Fattig kommun, fattig skola.
Många kommuner struntar i att bekymra sig om hur fördelningen av skopengen slår. De fördelar alltjämt enligt principen samma summa till alla elever. Där håvar friskolekoncernerna in pengar genom att ta hand om de mest lönsamma eleverna.
För att förverkliga intentionerna bakom det nya stödet till skolorna utan att kränka principen om kommunalt självbestämmande borde staten ta tillbaka ansvaret för skolorna.
Nationalekonomerna Stefan de Vylder och Ann-Marie Pålsson eniga: Aktiebolag ska inte driva skolor
av Gunnar Stensson
Slopa skolpengen till vinstdrivande bolag. Det föreslår
nationalekonomen Stefan de Vylder i en debattartikel i Aftonbladet 23/9.
Han skriver:
”Sverige har blivit extremt. Extremt i fråga om offentlig finansiering av vinstdrivande företag. Och extremt, om vi får tro Pisa, bland OECD-länder vad gäller växande kunskapsklyftor. Det är lätt att förstå varför inget land har övervägt att kopiera oss. Den enda ledande politiker som jag hört uttrycka sympati för den svenska skolmodellen är Donald Trumps utbildningsminister.”
Stefan de Vylder kritiserar Ilmar Reepalus utredning ”Ordning och reda i välfärden”, för att den utmynnar i förslaget att den maximala ersättningen till skolföretagare ska begränsas till en viss procent av det man kallar ”operativt kapital”.
Han hävdar att det kommer att göra det mer lönsamt att satsa på hardware: byggnader, maskiner, utrustning mm än på den mjukvara som är viktigast inom hela tjänstesektorn: människor och människors idéer och kunskaper. Om förslaget genomförs kommer det att leda till ett omfattande trixande, skriver han.
Han hänvisar till Ann-Marie Pålssons argument att man måste komma åt vinstmotivet, som aktiebolag enligt aktiebolagslagen måste drivas av.
Ett stopp för vinstjakten i välfärden kräver ett ifrågasättande av aktiebolagsformen inom skola och omsorg.
Ett beslut att på sikt slopa skolpengen till vinstdrivna aktiebolag vore ett bra första steg, lyder slutsatsen.
”Sverige har blivit extremt. Extremt i fråga om offentlig finansiering av vinstdrivande företag. Och extremt, om vi får tro Pisa, bland OECD-länder vad gäller växande kunskapsklyftor. Det är lätt att förstå varför inget land har övervägt att kopiera oss. Den enda ledande politiker som jag hört uttrycka sympati för den svenska skolmodellen är Donald Trumps utbildningsminister.”
Stefan de Vylder kritiserar Ilmar Reepalus utredning ”Ordning och reda i välfärden”, för att den utmynnar i förslaget att den maximala ersättningen till skolföretagare ska begränsas till en viss procent av det man kallar ”operativt kapital”.
Han hävdar att det kommer att göra det mer lönsamt att satsa på hardware: byggnader, maskiner, utrustning mm än på den mjukvara som är viktigast inom hela tjänstesektorn: människor och människors idéer och kunskaper. Om förslaget genomförs kommer det att leda till ett omfattande trixande, skriver han.
Han hänvisar till Ann-Marie Pålssons argument att man måste komma åt vinstmotivet, som aktiebolag enligt aktiebolagslagen måste drivas av.
Ett stopp för vinstjakten i välfärden kräver ett ifrågasättande av aktiebolagsformen inom skola och omsorg.
Ett beslut att på sikt slopa skolpengen till vinstdrivna aktiebolag vore ett bra första steg, lyder slutsatsen.
Förslag till översiktsplan för Lund: Nya vägar, mera bilar och ytterligare utbyggnad på jordbruksmark
av Ulf Nymark
En ny översiktsplan för Lunds kommun
har nu antagits av Byggnadsnämnden och skickats ut på samråd bland
allmänhet, myndigheter, kommunens egna nämnder och styrelser,
grannkommuner, ideella organisationer osv. En översiktsplan. En
inriktning på ”hur mark, vatten och den existerande stadsmiljön ska
användas, bevaras och utvecklas på längre sikt”.
Samrådet pågår till den 30 november. Därefter bearbetas planen i större eller mindre omfattning på grundval av de synpunkter och förslag som kommit in under samrådet. För att efter en s k utställningsperiod via ny Byggnadsnämndsbehandling ta vägen till Kommunfullmäktige.
Miljöpartiet har lämnat in en skriftlig reservation till förslaget. Texten följer oavkortat här nedan. En kort sammanfattning av MP:s yrkanden i nämnden finns separat.
För en skärpt miljö- och klimatpolitik
– Miljöpartiets reservation till Översiktsplan 2018
Stadsbyggnadskontorets förslag till ny översiktsplan är väl genomarbetat och överskådligt presenterat. Ur miljö- och klimatsynpunkt innebär förslaget en klar förbättring jämfört med nu gällande översiktsplanen. Tyvärr nedtonades miljöinslagen betydligt i nämndsbehandlingen av förslaget.
Från Miljöpartiets sida kan vi ändå se att det finns
förbättringspotential på flera områden, i synnerhet vad gäller
strategin för att skydda jordbruksmark. Samrådet pågår till den 30 november. Därefter bearbetas planen i större eller mindre omfattning på grundval av de synpunkter och förslag som kommit in under samrådet. För att efter en s k utställningsperiod via ny Byggnadsnämndsbehandling ta vägen till Kommunfullmäktige.
Miljöpartiet har lämnat in en skriftlig reservation till förslaget. Texten följer oavkortat här nedan. En kort sammanfattning av MP:s yrkanden i nämnden finns separat.
För en skärpt miljö- och klimatpolitik
– Miljöpartiets reservation till Översiktsplan 2018
Stadsbyggnadskontorets förslag till ny översiktsplan är väl genomarbetat och överskådligt presenterat. Ur miljö- och klimatsynpunkt innebär förslaget en klar förbättring jämfört med nu gällande översiktsplanen. Tyvärr nedtonades miljöinslagen betydligt i nämndsbehandlingen av förslaget.
Miljöpartiet har därför lagt en rad konkreta förslag. En del av dessa vann acceptans redan i de kontakter med övriga partier som föregick nämndssammanträdet, andra vann nämndsmajoritetens gehör i omröstningar under sammanträdet.
Restriktioner mot byggande på jordbruksmark
Men flera av våra förslag röstades ner. Dels gäller det vårt yrkande om tydligare restriktioner för byggande på jordbruksmark. I stadsbyggnadskontorets ursprungliga förslag utpekades inte några specifika områden för byggande av bostäder på jordbruksmark utan fokus låg på förtätning och att staden ska växa inifrån och ut och jordbruksmarken skyddades i mer allmänna ordalag. Nämnden röstade tyvärr även för tilläggsförslaget att utbyggnadsområden från ÖP 2010 ska läggas till. Det beslutet berör till en betydande del högproduktiv jordbruksmark. Ändringsförslaget som gick igenom i nämnden innebär också att förtätningsstrategin ges mindre tyngd i Lunds framtida utveckling. Därmed riskerar vi en utveckling där stora arealer högproduktiv jordbruksmark fortsatt tas i anspråk för utbyggnad i Lunds kommun.
Ersättningsmark för verksamheter
Samma konsekvenser får ändringsförslaget om ersättningsmark för verksamheter som flyttar från stadsförnyelseområden som Källby och Västerbro vilka enligt nämndens beslut nu ska ges lika stort utrymme i ersättning. Miljöpartiet anser att Lunds kommun bör lösa detta främst genom förtätning av befintliga verksamhetsområden och sträva efter att minimera fortsatt exploatering av högproduktiv jordbruksmark
På tvärs mot miljömålen
Planförslagets inriktning på en skärpning av miljö- och klimatpolitiken försvagades också kraftigt genom nämndsmajoritetens beslut om att ge biltrafiken en ökad roll i transportpolitiken samt att lägga till en nybyggnad av flera bilvägar i och runt Lunds stad, bland annat en bilväg över Höje å-dalen och en förbindelse norr om Lund mellan E22 och E6. Detta går givetvis på tvärs mot kommunens miljö- och klimatmål. Fossila drivmedel för vägtrafiken kommer inom stor del av planens giltighetstid att vara dominerande. Och oavsett drivmedel tål inte gator och vägar i kommunen mera biltrafik. Därför har vi också yrkat på att planen ska ange inriktning på det fortsatta arbetet för utbyggnad av spårväg.
Vi har inför samrådet avstått från att lägga konkreta yrkanden gällande utbyggnadskartor. Detta på grund av att kartorna är schematiska och, enligt SBK, närmast att betrakta som diskussionsunderlag.
Dialog med lundaborna
Vår förhoppning är att det breda samrådet kring översiktsplanen ska leda till att de av våra ställningstaganden som röstats ner i Byggnadsnämnden ska ges ökad tyngd i dialogen med lundaborna nu under samrådsprocessen och att det ska leda till en tydligare och målinriktad miljö- och klimatpolitik.
Förutom en dialog kring våra yrkanden i Byggnadsnämnden kommer vi också att verka för att frågan om utbyggnad av biogastankställen för motorfordon lyfts i översiktsplanen. Vi vill också lyfta fram behovet av att uppgradera cykel-infrastrukturen för att ge en bättre framkomlighet och säkerhet när användningen av elcyklar och lastcyklar ökar i trafiken. Barnperspektivet behöver också utvecklas i planen liksom möjligheterna för ökat inflytande från kommuninvånarna i detaljplaneprocessen.
Reservationen är undertecknad av samtliga ledamöter i MP:s grupp i Byggnadsnämnden.
66 år i skolan 62. Klostergårdens byalag 2001 – 14
av Den Gamle
Vi går tillbaka till tiden kring
millennieskiftet, då militärkuppen i Eritrea, genomförd i 11 septembers
skugga, gjorde fortsatt solidaritetsarbete omöjligt, eftersom
Eritreagrupperna var förbundna med de demokratiska rörelser som
krossades av Isaias Afeworki. Men jag fick tid för annat.
Jag var starkt kritisk mot att landstinget hade sålt Sankt Lars-området, inte till Lunds kommun, utan till fastighetsbolaget Realia. Det var centerpolitiken Lars V Andersson som gjorde mig uppmärksam på skandalen. Han påpekade vilka möjligheter kommunen gått miste om – inte minst ekonomiskt, eftersom man kunde räkna med en säker värdestegring - genom att avstå från köpa marken.
Ungefär vid samma tid började Göte Bergström, initiativtagaren till Klostergårdens byalag, bli sjuk. Jag hade i många år samarbetat med Byalaget i de stora kampanjerna mot den planerade vägen till Värpinge och mot luftföroreningarna från Åkerlund och Rausing, men det hade jag gjort via Vpk:s stadsdelsgrupp.
När Göte Bergström blev sämre åtog jag mig ett sekreteraruppdrag i byalaget. Organisationen var spontan och oreglerad, kom till liv i samband med uppdykande missförhållanden och var annars tidvis osynlig. Som sekreterare kunde jag dokumentera verksamheten och bidra till att strukturera byalaget.
I Sankt Lars planerade Realia att ersätta byggnaderna i Västra Borggården med nya kontorsbyggnader och att uppföra bostäder på Barn- och Ungdomspsykologiska klinikens stora tomt. De ville också etablera ett kurhotell på Östra Borggården, den del av Sankt Lars som var det ursprungliga Lunds Hospital, byggt 1879.
Vi protesterade och ställde frågor till de politiska partierna. De ursprungliga planerna kom att modifieras, men man kan idag konstatera att mycket förverkligades. Vi engagerade oss också för strandskyddet längs Höje ås stränder.
Valborgsmässofirandet var en gammal tradition på Sankt Lars. En av vårdarna byggde upp ett konformat litet bål av vitt trä som hölls samman av ståltråd. Patienterna samlades på festplatsen vid ån, drack kaffe och åt kakor i den stora paviljongen, lyssnade på sångerna som framfördes av Lunds Allmänna sångförening och återvände sedan till sina avdelningar.
Jag var starkt kritisk mot att landstinget hade sålt Sankt Lars-området, inte till Lunds kommun, utan till fastighetsbolaget Realia. Det var centerpolitiken Lars V Andersson som gjorde mig uppmärksam på skandalen. Han påpekade vilka möjligheter kommunen gått miste om – inte minst ekonomiskt, eftersom man kunde räkna med en säker värdestegring - genom att avstå från köpa marken.
Ungefär vid samma tid började Göte Bergström, initiativtagaren till Klostergårdens byalag, bli sjuk. Jag hade i många år samarbetat med Byalaget i de stora kampanjerna mot den planerade vägen till Värpinge och mot luftföroreningarna från Åkerlund och Rausing, men det hade jag gjort via Vpk:s stadsdelsgrupp.
När Göte Bergström blev sämre åtog jag mig ett sekreteraruppdrag i byalaget. Organisationen var spontan och oreglerad, kom till liv i samband med uppdykande missförhållanden och var annars tidvis osynlig. Som sekreterare kunde jag dokumentera verksamheten och bidra till att strukturera byalaget.
I Sankt Lars planerade Realia att ersätta byggnaderna i Västra Borggården med nya kontorsbyggnader och att uppföra bostäder på Barn- och Ungdomspsykologiska klinikens stora tomt. De ville också etablera ett kurhotell på Östra Borggården, den del av Sankt Lars som var det ursprungliga Lunds Hospital, byggt 1879.
Vi protesterade och ställde frågor till de politiska partierna. De ursprungliga planerna kom att modifieras, men man kan idag konstatera att mycket förverkligades. Vi engagerade oss också för strandskyddet längs Höje ås stränder.
Valborgsmässofirandet var en gammal tradition på Sankt Lars. En av vårdarna byggde upp ett konformat litet bål av vitt trä som hölls samman av ståltråd. Patienterna samlades på festplatsen vid ån, drack kaffe och åt kakor i den stora paviljongen, lyssnade på sångerna som framfördes av Lunds Allmänna sångförening och återvände sedan till sina avdelningar.
Under några år efter nedläggningen av verksamheten på Sankt Lars
fortsatte ABF, som haft ett omfattande program där, det traditionella
valborgsfirandet, men 1998 upphörde det.
Vi beslöt att överta det. Göte Bergström gick tillsammans med mig ned till Realias kontor i Asylen och anhöll om tillstånd att arrangera ett valborgsfirande. Vi erhöll tillståndet på vissa villkor men blev inte insläppta i paviljongen.
2001 fick vi avslag på vår anhållan. Trots avslaget samlade vi ihop virke till ett bål. Följande dag hade Realia fört bort bålet. Vi mobiliserade några medlemmar och samlade ihop ett nytt. När vi samlades för firandet upptäckte vi att Realia lindat in bålet med band och fäst ett meddelande att de skulle kalla på polis om vi tände det.
Jag var och hämtade Göte Bergström i bil på lasarettet. Röda Kapellet spelade. Lunds Allmänna Sångförening sjöng. Bålet tändes. Någon polis syntes aldrig till.
Några dagar senare avled Göte Bergström. Jag var närvarande vid gravsättningen i Lenhovda, ett par mil från Älghult som jag härstammar från. Många var samlade, nästan lika många som vid minnesstunden i Helgeandskyrkan i Klostergården.
Tillstånd att fira Valborg sökte vi i fortsättningen hos kommunen och senare hos polisen. Vi tillfrågade aldrig Realia mer. Konflikten hade förstås samband med våra protester mot Realias utvecklingsplaner.
Festpaviljongen förblev låst, förföll allt mer, drabbades av en mindre eldsvåda och revs. Festplatsen förbuskades och försumpades. Flaggstängerna försvann. Vi flyttade valborgsfirandet till parken intill vårdcentralen, i närheten av den plats där Valborg ursprungligen firats enligt Gustaf Arfwidsson, som för en tid sedan avled. Valborgsmässoprogrammet fortsatte i samma form som tidigare med sång och musik av Röda Kapellet.
2001 planerade ICA en stormarknad vid Malmövägen intill Sankt Lars. Byalaget protesterade eftersom etableringen riskerade att slå ut Klostergårdens centrum. Planerna fullföljdes aldrig.
Jag engagerade mig i fortsättningen mer i den kommunala stadsplane- och miljöpolitiken.
Vi beslöt att överta det. Göte Bergström gick tillsammans med mig ned till Realias kontor i Asylen och anhöll om tillstånd att arrangera ett valborgsfirande. Vi erhöll tillståndet på vissa villkor men blev inte insläppta i paviljongen.
2001 fick vi avslag på vår anhållan. Trots avslaget samlade vi ihop virke till ett bål. Följande dag hade Realia fört bort bålet. Vi mobiliserade några medlemmar och samlade ihop ett nytt. När vi samlades för firandet upptäckte vi att Realia lindat in bålet med band och fäst ett meddelande att de skulle kalla på polis om vi tände det.
Jag var och hämtade Göte Bergström i bil på lasarettet. Röda Kapellet spelade. Lunds Allmänna Sångförening sjöng. Bålet tändes. Någon polis syntes aldrig till.
Några dagar senare avled Göte Bergström. Jag var närvarande vid gravsättningen i Lenhovda, ett par mil från Älghult som jag härstammar från. Många var samlade, nästan lika många som vid minnesstunden i Helgeandskyrkan i Klostergården.
Tillstånd att fira Valborg sökte vi i fortsättningen hos kommunen och senare hos polisen. Vi tillfrågade aldrig Realia mer. Konflikten hade förstås samband med våra protester mot Realias utvecklingsplaner.
Festpaviljongen förblev låst, förföll allt mer, drabbades av en mindre eldsvåda och revs. Festplatsen förbuskades och försumpades. Flaggstängerna försvann. Vi flyttade valborgsfirandet till parken intill vårdcentralen, i närheten av den plats där Valborg ursprungligen firats enligt Gustaf Arfwidsson, som för en tid sedan avled. Valborgsmässoprogrammet fortsatte i samma form som tidigare med sång och musik av Röda Kapellet.
2001 planerade ICA en stormarknad vid Malmövägen intill Sankt Lars. Byalaget protesterade eftersom etableringen riskerade att slå ut Klostergårdens centrum. Planerna fullföljdes aldrig.
Jag engagerade mig i fortsättningen mer i den kommunala stadsplane- och miljöpolitiken.
2017-09-21
Missförstånd av Karin S
Missförstånd
Var Jesus Sverigedemokrat?
I så fall har jag
missförstått honom.
Totalt.
Var Jesus Sverigedemokrat?
I så fall har jag
missförstått honom.
Totalt.
Röda Kapellet på Mårtenstorget
En text som Ulf Teleman har skrivit till melodin Skånska slott och herresäten. Röda Kapellet spelar och sjunger, bl.a. denna, på Mårtenstorget mellan klockan 11 och 12 imorgon lördag.
I slottens gemak och förnäma salonger
huserar vår adel i fina schäslonger.
För om man ska bo så förtjusande flott.
så måste ens blod vara tusan så blått.
Här vistas grevinnan och hennes herr greve.
Det meddelas troget i press och på TV.
Och greven han njuter sitt fideikommiss
men jobbar där bara ibland när han ids.
Det blåaste blodet har dock majestätet.
Det ger honom rätten till konungasätet.
Hans blod är så ädelt och intensivt blått
Som bara kan rinna i en Bernadotte.
Och kungen han trivs under kungliga lakan,
befruktar så flitigt den utländska makan.
Så snart finns där både prinsessa och prins
Som alla blir hertig i var sin provins.
Och när som han kommer i sjuglaskareten,
då står underdånig den grå menigheten.
De böjer sig ödmjukt för landets symbol
och njuter av glansen så mycket de tål.
I Lund nästa vecka
Bort från världshandelns återvändsgränd
Globa
lisering
och ekonomisk tillväxt är inte de lyckomedel de ibland utmålas som – i
själva verket har ojämlikheten och skuldbördorna ökat i världen,
samtidigt som miljön försämrats och klimatet hotas. Professorn i
humanekologi vid Lunds universitet, Alf Hornborg, menar att vi måste
lämna pengarnas och världshandelns logik och söka oss in på vägen mot
en alternativ ekonomi.
Denna föreläsning ingår i serien Klimat, miljö och hållbarhet på Lunds stadsbibliotek som är ett samarbete mellan Naturskydds-föreningen i Lund, Lunds universitets Hållbarhetsforum och Lunds Stadsbibliotek Föreläsningarna äger rum i Stadsbibliotekets atrium med början kl. 18 och följs av en frågestund och möjlighet till diskussion.
Ingen föranmälan nödvändig. Varmt välkomna!
27 sept,18:00 - 19:30, Lunds stadsbibliotek, atriumgården
Globa
lisering
och ekonomisk tillväxt är inte de lyckomedel de ibland utmålas som – i
själva verket har ojämlikheten och skuldbördorna ökat i världen,
samtidigt som miljön försämrats och klimatet hotas. Professorn i
humanekologi vid Lunds universitet, Alf Hornborg, menar att vi måste
lämna pengarnas och världshandelns logik och söka oss in på vägen mot
en alternativ ekonomi.
Denna föreläsning ingår i serien Klimat, miljö och hållbarhet på Lunds stadsbibliotek som är ett samarbete mellan Naturskydds-föreningen i Lund, Lunds universitets Hållbarhetsforum och Lunds Stadsbibliotek Föreläsningarna äger rum i Stadsbibliotekets atrium med början kl. 18 och följs av en frågestund och möjlighet till diskussion.
Ingen föranmälan nödvändig. Varmt välkomna!
27 sept,18:00 - 19:30, Lunds stadsbibliotek, atriumgården
Budgeten
Allt åt alla är väl bättre än allt åt några få, så som det sett ut i Sverige många år nu?
Karin Pettersson, Aftonbladet 20/9
Karin Pettersson, Aftonbladet 20/9
Demokrati eller monarki? av Bengt Hall
På lördag är det dags igen. Röda Kapellet spelar på Mårtenstorget kl
11. Den här gången handlar det om bördsprivilegier och det yttersta
uttrycket för ojämlikhet och människors olika värde dvs monarkin. Det
handlar om varför vi måste skapa 
opinion för ett demokratiskt och
modernt statsskick. Frågan är också: hur kan det komma sig att det
fortfarande finns en så stor grupp människor som vill bevara ett så
korrumperande och ålderdomligt statsskick?
Vilhelm Moberg skrev 1955 den berömda pamfletten "Därför är jag republikan" och gick till hårt angrepp mot kungahuset och den "anda av undersåtlighet, servilitet, kryperi och allsköns fjäsk" som präglar en monarki. Han trodde att de som var unga då självklart skulle se till att Sverige fick ett demokratiskt statsskick. Så blev det inte så nu får Röda Kapellet bidra med sina röster och sin musik. Till hjälp har orkestern också Republikanska föreningen som samtidigt har bokbord och delar ut informationsmaterial.
opinion för ett demokratiskt och
modernt statsskick. Frågan är också: hur kan det komma sig att det
fortfarande finns en så stor grupp människor som vill bevara ett så
korrumperande och ålderdomligt statsskick?Vilhelm Moberg skrev 1955 den berömda pamfletten "Därför är jag republikan" och gick till hårt angrepp mot kungahuset och den "anda av undersåtlighet, servilitet, kryperi och allsköns fjäsk" som präglar en monarki. Han trodde att de som var unga då självklart skulle se till att Sverige fick ett demokratiskt statsskick. Så blev det inte så nu får Röda Kapellet bidra med sina röster och sin musik. Till hjälp har orkestern också Republikanska föreningen som samtidigt har bokbord och delar ut informationsmaterial.
Världen kom till Lund
På onsdagskvällen fick Lunds stadsteater
besök av världen. Det var några av Sveriges Radios korrespondenter,
Staffan Sonning och Inger Arenander, som berättade om sina erfarenheter
under ledning av Sara Stenholm Pihl. Det blev en trevlig stund, dessutom
var det spännande att få se dessa röster som man hört så många gånger.
Sara Stenholm Pihl, Staffan Sonning och Inger Arenander
Höje å vattenråd allt viktigare för miljön
av Gunnar Stensson
Vattenrådet hade sammanträde i Diamanten 19/9.
Det är en egendomligt sammansatt institution med politiska företrädare
från Lund, Lomma och Staffanstorp, ägare till jordbruksmark längs ån,
representanter för dikningsföretag, andra intressenter och kommunala
tjänstemän. Tillsammans är medlemmarna ungefär 30-tal personer. De
skilda intressena står ofta i motsättning till varandra, men det
uppvägs av det som är gemensamt. Ordförande är Björn Abelson, S, och
vice ordförande Carl von Friesendorf, M. Björn är ordförande i
Byggnadsnämnden. Vattenrådets synpunkter behövs i stadsplaneringen.
Själv företräder jag V och indirekt Klostergårdens byalag. Eftersom jag var ledamot i Höje å-rådet, som vattenrådet tidigare kallades, några år före 2006 och återinträdde 2014 har jag ett långt tidsperspektiv på vattenrådets utveckling. Det har blivit alltmer avgörande för kommunernas miljöpolitik och stadsplanering i och med miljöfrågornas ökade betydelse. Nu förfogar det över cirka 20 miljoner per år för sin verksamhet.
Själv företräder jag V och indirekt Klostergårdens byalag. Eftersom jag var ledamot i Höje å-rådet, som vattenrådet tidigare kallades, några år före 2006 och återinträdde 2014 har jag ett långt tidsperspektiv på vattenrådets utveckling. Det har blivit alltmer avgörande för kommunernas miljöpolitik och stadsplanering i och med miljöfrågornas ökade betydelse. Nu förfogar det över cirka 20 miljoner per år för sin verksamhet.
Vattenrådet är remissinstans i miljöfrågor som Lunds dagvattenplan och översvämningsplan, reningsverkets nedläggning och utbyggnaden av fyrspåret med ny bro över Höje å.
Vattenrådets juridiska status är oklar, vilket framgick av en teknisk debatt om momsinbetalningar.
Limnologen Jonas föredrog den egna verksamhet som utförts. Det handlade bland annat om anläggning av kalkfilter och fosfordammar i Höje å för att stoppa övergödningen i Öresund.
En damm på Ladugårdsmarken har utfiskats för att göra vattnet klarare. De fiskar man velat göra sig av med är mört, karp och sutare. Rovfiskar som aborre kastas tillbaka. Man fick upp 233 kg fisk. Enstaka karpar vägde 4 kg.
En liknande utfiskning genomfördes för ett par år sedan i reningsverksdammarna i Lund.
En annan utfiskning har just inletts i Häckebergasjön. En debatt om olika miljövärden fördes. Människan, turisten, föredrar rent vatten. Ur mångfaldssynpunkt kan utfiskningen ha negativa effekter.
Lagen om strandskydd diskuterades. Ämnet är kontroversiellt särskilt i Lomma. Cecilia Backe, en sedan många år betydelsefull medlem av Vattenrådet, ska nu tillträda en miljötjänst i regionen. Hon avtackades med blommor och applåder
Sammanträdet som varade mellan 9 och halv 1, ägde rum på Diamanten i ett rum som gränsade till den väldiga nya byggnad för tingsrätten som snart är färdig.
Borgerligt hyckleri av Bengt Hall, Pensionär
Nu lägger den rödgröna regeringen fram ett
förslag om förbättringar för pensionärerna. Lövdén vill motverka
”pensionärskatten” dvs effekterna av alliansregeringens
jobbskatteavdrag som fick till följd att pensionärerna fått betala en
högre skattesats än de som förvärvsarbetar. Naturligtvis måste
borgerliga partiledare kritisera regeringsförslaget. Kaxiga KD-ledaren
Busch-Thor uttalar sig i Rapport att det kommer alldeles för sent och
att det inte räcker. Det hade ju varit klädsamt om hon erkänt att hon
och hennes parti är upphovet till denna orättvisa som nu ska rättas
till.
Hyckleriet finns också inbakat i IT-skandalen på Transportstyrelsen. Med högt tonläge krävde de borgerliga partiledarna att tre s-märkta ministrar måste avgå eftersom de inte slagit larm om säkerhetsriskerna när IT-verksamheten lagts ut på ett privat bolag. Nu visar det sig att förutom att outsourcingen beslutades av den borgerliga regeringen så gjorde man redan då avsteg från säkerhetsrutinerna.
Hyckleriet finns också inbakat i IT-skandalen på Transportstyrelsen. Med högt tonläge krävde de borgerliga partiledarna att tre s-märkta ministrar måste avgå eftersom de inte slagit larm om säkerhetsriskerna när IT-verksamheten lagts ut på ett privat bolag. Nu visar det sig att förutom att outsourcingen beslutades av den borgerliga regeringen så gjorde man redan då avsteg från säkerhetsrutinerna.
Siffror? Nej, människor!
År 2017 svälter 11 procent av världens befolkning på
grund av konflikter och klimatpåverkan. Det är mer än en miljard. Mer än
1 000 000 000.
År 2016 svalt 815 miljoner. 815 000 000.
Det var 38 000 000 fler än
2015.
Uppgift: Hur många var de svältande 2015?
Skriv svaret här:
Mer än hälften av de svältande (500 000 000) bor i länder som drabbats av konflikter.
Länder som drabbats av konflikter är Afghanistan, Irak, Syrien, Libyen och Palestina.
Länder som varit och fortfarande är part i konflikterna är USA (med flera NATO-länder), Saudiarabien, Iran, Ryssland och Israel.
Källa: FN-rapport den 15 september 2017.
PS. Sverige har tjänat miljarder på att förse de stridande på alla sidor med vapen.
En av konsekvenserna är 65 miljoner flyktingar som ingen vill ta emot. Det senaste tillskottet är
400 000 rohinyas som fördrivits från Burma till Bangladesh. I Europas läger väntar 1 miljon på uppehållstillstånd.
År 2016 svalt 815 miljoner. 815 000 000.
Det var 38 000 000 fler än
2015.
Uppgift: Hur många var de svältande 2015?
Skriv svaret här:
Mer än hälften av de svältande (500 000 000) bor i länder som drabbats av konflikter.
Länder som drabbats av konflikter är Afghanistan, Irak, Syrien, Libyen och Palestina.
Länder som varit och fortfarande är part i konflikterna är USA (med flera NATO-länder), Saudiarabien, Iran, Ryssland och Israel.
Källa: FN-rapport den 15 september 2017.
PS. Sverige har tjänat miljarder på att förse de stridande på alla sidor med vapen.
En av konsekvenserna är 65 miljoner flyktingar som ingen vill ta emot. Det senaste tillskottet är
400 000 rohinyas som fördrivits från Burma till Bangladesh. I Europas läger väntar 1 miljon på uppehållstillstånd.
Miljöpolitik?
Flyget står för 11 procent av utsläppen av växthusgaser.
Antalet passagerare stiger med 5 procent om året.
Utsläppen stiger med 3 procent om året.
Regeringen ville införa en flygskatt.
Allianspartierna protesterade och regeringen sänkte skatten.
Det kallas miljöpolitik.
Antalet passagerare stiger med 5 procent om året.
Utsläppen stiger med 3 procent om året.
Regeringen ville införa en flygskatt.
Allianspartierna protesterade och regeringen sänkte skatten.
Det kallas miljöpolitik.
Skyfall över Klostergården av Gunnar Stensson
Det började bra. Blå himmel med farande moln. Röda Kapellet spelade
Venceremos så glaset i skyltfönstren darrade. Essie Andersson och Bengt
Hall fick hela Klostergårdens centrum att sjunga med i deras version
av ”Du ska få min gamla mormor när jag dör”.
Det började bli dags för Klostergårdsloppet. Anmälningarna strömmade in. På några minuter steg antalet till 29 stycken. Cykeln som skulle lottas ut bland deltagarna stod i centrum, blänkande ny.
Då gled ett senapsfärgat moln in från väster och skymde solen. Klockan var kvart i ett. Några tunga droppar plaskade mot torgets röda stenar. Många skyndade in i biblioteket för att se på filmerna om Klostergården och Källby Möllas koloniförening. Regnet tilltog. Personalen i brandbilarna satte sig i förarhytten. Markeringarna som skulle visa löparna vägen spolades bort.
Ska vi ställa in? Nej, svarade löparna och samlades bakom startlinjen. En funktionär erbjöd sig att cykla framför dem och visa vägen.
Klara, färdiga...
En mångförgrenad blixt klöv himlen över Klostergården och det dånade som om alla höghusen rasade. Från de söndertrasade molnen öste regnet ner.
Gå!
Löparna försvann efter några steg i regntöcknet. De fick uppleva att Flackarpsvägen förvandlades till en dyig fors. En stor pil vid Höje å störtade sedan jorden kring dess röster sköljts bort. En blixt slog ner som en exploderande bomb i Sankt Lars. En flicka greps av panik men tröstades. Inte bara stora droppar föll nu, utan kalla, vita hagel som studsade mot marken.
Ängen mellan Flackarpsvägen och Sankt Lars översvämmades. De sex hästarna ställde sig uppe vid de nybyggda flerfamiljshusen. Haglen smattrade mot taken.
Uppe i Klostergårdens centrum fylldes torget och skolgården med vatten. En fors flödade ner för mötesplatsens trappa och in i omklädningsrummet. En blixt såg ut att träffa Gårdfarihandlaren i centrum.
De första löparna kom springande. Genomblöta och trötta.
Regnet avtog. De senapsfärgade molnen gled bort. Solens ljus speglades i alla blänkande vattenytor. Kyrkans gospelkör sjöng för ett nu glesnat auditorium. Bilarna plöjde sig fram genom vattenmassorna på Nordanväg och Västanväg. Det var dags att städa upp efter festen. Jag plaskade genom decimeterdjupt vatten över skolgården med en kärra lastad med stolar och bord. Romen som brukar sitta vid Coop hjälpte mig. Utanför församlingshemmet ringlade en lång kö av väljare i kyrkovalet.
Det började bli dags för Klostergårdsloppet. Anmälningarna strömmade in. På några minuter steg antalet till 29 stycken. Cykeln som skulle lottas ut bland deltagarna stod i centrum, blänkande ny.
Då gled ett senapsfärgat moln in från väster och skymde solen. Klockan var kvart i ett. Några tunga droppar plaskade mot torgets röda stenar. Många skyndade in i biblioteket för att se på filmerna om Klostergården och Källby Möllas koloniförening. Regnet tilltog. Personalen i brandbilarna satte sig i förarhytten. Markeringarna som skulle visa löparna vägen spolades bort.
Ska vi ställa in? Nej, svarade löparna och samlades bakom startlinjen. En funktionär erbjöd sig att cykla framför dem och visa vägen.
Klara, färdiga...
En mångförgrenad blixt klöv himlen över Klostergården och det dånade som om alla höghusen rasade. Från de söndertrasade molnen öste regnet ner.
Gå!
Löparna försvann efter några steg i regntöcknet. De fick uppleva att Flackarpsvägen förvandlades till en dyig fors. En stor pil vid Höje å störtade sedan jorden kring dess röster sköljts bort. En blixt slog ner som en exploderande bomb i Sankt Lars. En flicka greps av panik men tröstades. Inte bara stora droppar föll nu, utan kalla, vita hagel som studsade mot marken.
Ängen mellan Flackarpsvägen och Sankt Lars översvämmades. De sex hästarna ställde sig uppe vid de nybyggda flerfamiljshusen. Haglen smattrade mot taken.
Uppe i Klostergårdens centrum fylldes torget och skolgården med vatten. En fors flödade ner för mötesplatsens trappa och in i omklädningsrummet. En blixt såg ut att träffa Gårdfarihandlaren i centrum.
De första löparna kom springande. Genomblöta och trötta.
Regnet avtog. De senapsfärgade molnen gled bort. Solens ljus speglades i alla blänkande vattenytor. Kyrkans gospelkör sjöng för ett nu glesnat auditorium. Bilarna plöjde sig fram genom vattenmassorna på Nordanväg och Västanväg. Det var dags att städa upp efter festen. Jag plaskade genom decimeterdjupt vatten över skolgården med en kärra lastad med stolar och bord. Romen som brukar sitta vid Coop hjälpte mig. Utanför församlingshemmet ringlade en lång kö av väljare i kyrkovalet.
Bara ett blodprov från onödigt lidande av Staffan Lindberg
Kritik mot prostatacancervården har
riktats de senaste dagarna. Men faktum är att den fungerar bra om man
kommer i tid för behandling.
Män tror ofta att de är odödliga. Trots det insjuknar varje år omkring 10 000 i prostatacancer, Sveriges vanligaste cancerform. Av dem kommer över 1800 för sent för att få läkande sjukvård. Cancern har hunnit spridit sig utanför prostatan och blivit svår att stoppa med kirurgi och/eller strålning. Återstår lindring och uppehållande försvar.
Det har visats genom studier att de flesta män får prostatacancer förr eller senare i livet, men att de flesta dör av något annat. Men 1800 döda i förtid är ett stort lidande som skulle kunna undvikas.
De avancerade behandlingsformerna idag gör att vid en rimligt tidig upptäckt av cancern är prognosen god för överlevnad och ett gott liv efter operation eller strålning.
Socialstyrelsen utreder nu om det ska bli en allmän ”screening” via PSA-prov eller mer avancerade test ska införas, precis som redan görs för bröstcancer. Beslut väntas till våren.
Under tiden finns det nationella förbundet med 26 patientföreningar mot prostatacancer, som arbetar för att sprid
a
kunskapen om vikten av att testa sig med ett enkelt blodprov för tidig
upptäckt och behandling. Jag leder en sådan förening i Malmö, Lund,
Trelleborg och Ystad med omnejd (PCF-Syd). Vi försöker få fram vårt
budskap i olika media och sociala sammanhang. Symbolen är det blå
bandet som nu finns lite varstans i handeln och genom montrar vid olika
arrangemang.
Det tog tid innan det rosa bandet blev allmänt känt, nu är det dags för blå bandet! För att ännu mer öka kunskapen om Sveriges vanligaste cancerform och vikten av tidig upptäckt driver vi också Mustaschkampen där vi med lite humor och mycket allvar försöker nå ut till den breda allmänheten.
Våra patientföreningar landet gör mer än så. Vi stötar folk som fått diagnos och som genomgår behandling. Enskilda samtal, möten och föreläsningar, studiebesök och utflykter är vad vi organiserar. Som liknande patientföreningar för olika sjukdomar är vi idag bland de aktivaste folkrörelserna. Det är inte bara ett viktigt arbete, det är också mycket trevligt socialt umgänge som vi alla behöver.
Män tror ofta att de är odödliga. Trots det insjuknar varje år omkring 10 000 i prostatacancer, Sveriges vanligaste cancerform. Av dem kommer över 1800 för sent för att få läkande sjukvård. Cancern har hunnit spridit sig utanför prostatan och blivit svår att stoppa med kirurgi och/eller strålning. Återstår lindring och uppehållande försvar.
Det har visats genom studier att de flesta män får prostatacancer förr eller senare i livet, men att de flesta dör av något annat. Men 1800 döda i förtid är ett stort lidande som skulle kunna undvikas.
De avancerade behandlingsformerna idag gör att vid en rimligt tidig upptäckt av cancern är prognosen god för överlevnad och ett gott liv efter operation eller strålning.
Socialstyrelsen utreder nu om det ska bli en allmän ”screening” via PSA-prov eller mer avancerade test ska införas, precis som redan görs för bröstcancer. Beslut väntas till våren.
Under tiden finns det nationella förbundet med 26 patientföreningar mot prostatacancer, som arbetar för att sprid
a
kunskapen om vikten av att testa sig med ett enkelt blodprov för tidig
upptäckt och behandling. Jag leder en sådan förening i Malmö, Lund,
Trelleborg och Ystad med omnejd (PCF-Syd). Vi försöker få fram vårt
budskap i olika media och sociala sammanhang. Symbolen är det blå
bandet som nu finns lite varstans i handeln och genom montrar vid olika
arrangemang.Det tog tid innan det rosa bandet blev allmänt känt, nu är det dags för blå bandet! För att ännu mer öka kunskapen om Sveriges vanligaste cancerform och vikten av tidig upptäckt driver vi också Mustaschkampen där vi med lite humor och mycket allvar försöker nå ut till den breda allmänheten.
Våra patientföreningar landet gör mer än så. Vi stötar folk som fått diagnos och som genomgår behandling. Enskilda samtal, möten och föreläsningar, studiebesök och utflykter är vad vi organiserar. Som liknande patientföreningar för olika sjukdomar är vi idag bland de aktivaste folkrörelserna. Det är inte bara ett viktigt arbete, det är också mycket trevligt socialt umgänge som vi alla behöver.
Döden är inte en levande realitet för de flesta män,
inte ens för de äldre. Potensen kan man skämta om men inte ta på allvar.
Får man en diagnos håller man den ofta för sig själv.
Det är dags göra upp med dessa ”machoideal”. Mycket lidande för oss och våra nära kan förhindras just med ett enkelt blodprov på den egna vårdcentralen.
Vi driver också frågan om behandling i tid. 2016 tog det i genomsnitt ca 150 från diagnos till behandling. Motsvarande siffra för bröstcancer är ca 20 dagar Något måste göras åt detta, politiker och sjukvårdare! Har man inte resurser måste man prioritera och skapa dem. Sjukvården får inte drunkna i en ständigt ökande teknisk utveckling som gör allt möjligt men det mest viktiga omöjligt för alla.
”Bara ett blodprov från onödigt lidande!” är en replik från Andreas Nilsson, ICA-handlare i Malmö. Han deltog i ett möte den 8 september i Lomma där 576 000 kr överlämnades till prostatacancerforskning i Skåne. Det var nio ICA-Supermarketbutiker från Munka Ljungby i norr till Ystad i söder som drev en kampanj för det blå bandet under tre månader i våras och hade samlat in donationen. Är upplysningskampanjen på väg att lyckas?
Helene Hultmark, butikschef i Kävlinge, hade tagit initiativet vid en studiedag tidigare. Varför bara driva det rosa bandet, varför inte det blå bandet?! var hennes uppmaning. Jan Frick, ordförande i Prostatacancer-föreningen ProVitae i Kristianstad, ringde samtidigt till organisationen och föreslog samma sak och deltog sedan aktivt som organisatör. Det sa bara klick så var kampanjen i gång. Upp ställde också sex skånska matleverantörer.
Det var montrar i alla butikerna med broschyrer och märken, det var bössor för insamling, som bl. a. tog emot mynt som snart skulle bli ogiltiga! Det var varor märkta för insamlingen och där en del av priset innehöll en gåva till prostatacancerforskningen. Av de drygt 570 000 insamlade medlen kom ca en tredjedel från ICA-butikerna, en tredjedel från leverantörerna och en tredjedel från de kunder som gav sin gåva! Detta är kanske ett rekord i insamling från ett enda projekt!
Men mycket mer kan ha uppnåtts. Många fick säkert upp ögonen för denna livsviktiga fråga. Många kom kanske ut ur sin förnöjsamhet och riktade en fråga till sig själv. Många liv och onödigt lidande kan ha sparats.
Nu när Malmö Redhawks har tagit upp stafettpinnen med spektakulära aktiviteter i november kring prostatacancer är förhoppningsvis fler viktiga aktörer i startgroparna.
När jag frågade Anders på mötet den 8 september varför han och hans butik hade engagerat sig i detta, svarade han rakt och enkelt: ”Jamen det är ju bara ett blodprov från onödigt lidande.” Bättre kan saken inte uttryckas.
Staffan Lindberg
Ordförande i Prostatacancerföreningen Syd, PCF-Syd
66 år i skolan 61. 2010-14 av Den Gamle
Demokratisk vänster gick framåt i
Lund 2010, men inte tillräckligt. Valresultatet motsvarade långt ifrån
våra förväntningar. Reinfeldts alliansregering fick fortsatt
förtroende. Förstämningen sänkte sig i Slottet. Jag gick hem innan
valvakan var slut.
Nästa gång vi träffades på styrelsemöte i vår lokal på Magle Lilla Kyrkogata, som vi nu hade resurser att vidareutveckla de närmaste fyra åren, analyserade vi valresultaten. Trots valframgången ifrågasatte vi vår framtid. Vi skulle naturligtvis fortsätta vår kommunalpolitiska verksamhet fyra år till, men vad skulle vi göra nästa mandatperiod? Vi hade politisk kompetens som inte kom till användning. Frågan om vår framtid blev hängande i luften.
Nya vänsterströmningar med slagord som ”allt åt alla!” började bli skymta. Begrepp som ”prekariatet” höll på att fyllas med innehåll. Arbetstiden fick förnyad politisk aktualitet i automatiseringens tid. Krav på ”medborgarlön” började framföras. Feministiskt initiativ hade etablerat sig starkare än tidigare i Lund.
De nya rörelserna föreföll vitalare i Malmö än i Lund. Jag besökte ett par seminarier i Malmö och slogs av intensiteten och ungdomligheten i debatten. Malmö högskola tycktes fungera som ett nav och det fanns likheter med 1960- och 70-talets Lund.
Lunds universitets stora tillväxt hade däremot inte lett till någon vitalisering av studentvänstern. Där fanns visserligen viktiga institutioner som den för Mellanöstern-studier och den för humanekologiska studier som leds av Alf Hornborg, men de nådde sällan utanför lärosalarna. Våra egna offentliga möten till exempel om flyktingkrisen och den nya högerextremismen nådde främst en äldre publik.
Cecilia, en av våra styrelseledamöter, hade kontakt med de nya strömningarna i Malmö, men lyckades aldrig övervinna misstänksamheten mot dem. De nya tankarna var ännu inte färdigformulerade och där fanns naturligtvis många dumheter – så är det ju med nytänkande – så det var lätt att kritisera dem sönder och samman. Kanske kände vi att det nya utgjorde ett hot. Jag tror att vi missade något genom att avvisa det ofärdiga nya.
Demokratirörelsen i Mellanöstern fyllde oss med entusiasm. Månaderna av massdemonstrationer på Tahrir-torget i Kairo tycktes innebära en avgörande vändning. Själv var jag fylld av tvivel. Demonstrationerna organiserades via mobiltelefoner och föreföll huvudsakligen genomföras av unga, välsituerade Kairobor. Det fanns ingen organiserad folkrörelse bakom. När demokratiska val genomfördes kom Muslimska brödraskapet till makten. Kanske skulle det folkstödda, religiöst konservativa partiet långsamt ha kunnat utvecklas i demokratisk riktning, men det störtades efter kort tid av en ny, mycket brutal militärkupp.
Nästa gång vi träffades på styrelsemöte i vår lokal på Magle Lilla Kyrkogata, som vi nu hade resurser att vidareutveckla de närmaste fyra åren, analyserade vi valresultaten. Trots valframgången ifrågasatte vi vår framtid. Vi skulle naturligtvis fortsätta vår kommunalpolitiska verksamhet fyra år till, men vad skulle vi göra nästa mandatperiod? Vi hade politisk kompetens som inte kom till användning. Frågan om vår framtid blev hängande i luften.
Nya vänsterströmningar med slagord som ”allt åt alla!” började bli skymta. Begrepp som ”prekariatet” höll på att fyllas med innehåll. Arbetstiden fick förnyad politisk aktualitet i automatiseringens tid. Krav på ”medborgarlön” började framföras. Feministiskt initiativ hade etablerat sig starkare än tidigare i Lund.
De nya rörelserna föreföll vitalare i Malmö än i Lund. Jag besökte ett par seminarier i Malmö och slogs av intensiteten och ungdomligheten i debatten. Malmö högskola tycktes fungera som ett nav och det fanns likheter med 1960- och 70-talets Lund.
Lunds universitets stora tillväxt hade däremot inte lett till någon vitalisering av studentvänstern. Där fanns visserligen viktiga institutioner som den för Mellanöstern-studier och den för humanekologiska studier som leds av Alf Hornborg, men de nådde sällan utanför lärosalarna. Våra egna offentliga möten till exempel om flyktingkrisen och den nya högerextremismen nådde främst en äldre publik.
Cecilia, en av våra styrelseledamöter, hade kontakt med de nya strömningarna i Malmö, men lyckades aldrig övervinna misstänksamheten mot dem. De nya tankarna var ännu inte färdigformulerade och där fanns naturligtvis många dumheter – så är det ju med nytänkande – så det var lätt att kritisera dem sönder och samman. Kanske kände vi att det nya utgjorde ett hot. Jag tror att vi missade något genom att avvisa det ofärdiga nya.
Demokratirörelsen i Mellanöstern fyllde oss med entusiasm. Månaderna av massdemonstrationer på Tahrir-torget i Kairo tycktes innebära en avgörande vändning. Själv var jag fylld av tvivel. Demonstrationerna organiserades via mobiltelefoner och föreföll huvudsakligen genomföras av unga, välsituerade Kairobor. Det fanns ingen organiserad folkrörelse bakom. När demokratiska val genomfördes kom Muslimska brödraskapet till makten. Kanske skulle det folkstödda, religiöst konservativa partiet långsamt ha kunnat utvecklas i demokratisk riktning, men det störtades efter kort tid av en ny, mycket brutal militärkupp.
I Syrien blev demokratirörelsen part i ett kaotiskt inbördeskrig som gav Islamiska staten fritt spelrum.
I den lokala politiken inriktade vi oss på ett samarbete med de övriga rödgröna partierna V, S, MP och F!. Att bidra till samling kring en gemensam politik med sikte på maktskifte i Lund blev ett huvudmål för oss. Våra partiföreträdare i kommunalpolitiken samarbetade nära med de andra rödgröna partierna. Ulf Nymark kom att närma sig MP, där Karin Svensson Smith, vår kamrat i demokratistriderna inom V, hade etablerat sig, och Sven-Bertil Persson återförenades med gamla vänner i V.
Vi ställer inte upp i valet 2014! Beslutet fattades ungefär ett år före valdagen. Vi skulle däremot rikta in alla våra resurser på ett maktskifte, i Lund och i Sverige. Och det gjorde vi.
Sommaren 2014 var skön, men jag tillbringade den mest i Lund för jag var inte riktigt frisk. Kring månadsskiftet juli – augusti sammanträdde jag med företrädare för V, MP, S och F! i V:s lokal, där jag tillbringat så många kvällar under 1990-talet. Inför varje sammanträde stärkte jag mig med en Red Bull. Tillsammans skulle vi arrangera en maktskiftesfestival veckan före valet 2014. Vi skulle engagera de starkast lysande rödgröna stjärnor vi kunde få tag i. Demokratisk Vänster satsade hela sin partikassa. Vi drömde om ett Gröningen packat med unga studenter och andra väljare.
Och vilka namn vi lyckades mobilisera! Emil Jenssen och Silvana Imam! De var ännu inte så kända som de senare blev, men de var mycket bra!
Maktskiftesfestivalen blev fin en varm fullmånekväll i början av september. Men den blev inte det massmöte vi hoppats på. Kanske tusen pers var där, och inte alla samtidigt. En publik kom för att höra Emil och en annan för att uppleva Silvana senare på kvällen.
Det blev maktskifte både i Lund och i Sverige, men inte så som vi hade föreställt oss. Först tvingades Löfven hota att avgå, något som ledde till DÖ strax före jul 2014, vilket i sin tur ledde till att S och MP kunde regera i minoritet under tre år och vinna respekt, medan Alliansen splittrades och drunknade i SD-träsket.
I den lokala politiken inriktade vi oss på ett samarbete med de övriga rödgröna partierna V, S, MP och F!. Att bidra till samling kring en gemensam politik med sikte på maktskifte i Lund blev ett huvudmål för oss. Våra partiföreträdare i kommunalpolitiken samarbetade nära med de andra rödgröna partierna. Ulf Nymark kom att närma sig MP, där Karin Svensson Smith, vår kamrat i demokratistriderna inom V, hade etablerat sig, och Sven-Bertil Persson återförenades med gamla vänner i V.
Vi ställer inte upp i valet 2014! Beslutet fattades ungefär ett år före valdagen. Vi skulle däremot rikta in alla våra resurser på ett maktskifte, i Lund och i Sverige. Och det gjorde vi.
Sommaren 2014 var skön, men jag tillbringade den mest i Lund för jag var inte riktigt frisk. Kring månadsskiftet juli – augusti sammanträdde jag med företrädare för V, MP, S och F! i V:s lokal, där jag tillbringat så många kvällar under 1990-talet. Inför varje sammanträde stärkte jag mig med en Red Bull. Tillsammans skulle vi arrangera en maktskiftesfestival veckan före valet 2014. Vi skulle engagera de starkast lysande rödgröna stjärnor vi kunde få tag i. Demokratisk Vänster satsade hela sin partikassa. Vi drömde om ett Gröningen packat med unga studenter och andra väljare.
Och vilka namn vi lyckades mobilisera! Emil Jenssen och Silvana Imam! De var ännu inte så kända som de senare blev, men de var mycket bra!
Maktskiftesfestivalen blev fin en varm fullmånekväll i början av september. Men den blev inte det massmöte vi hoppats på. Kanske tusen pers var där, och inte alla samtidigt. En publik kom för att höra Emil och en annan för att uppleva Silvana senare på kvällen.
Det blev maktskifte både i Lund och i Sverige, men inte så som vi hade föreställt oss. Först tvingades Löfven hota att avgå, något som ledde till DÖ strax före jul 2014, vilket i sin tur ledde till att S och MP kunde regera i minoritet under tre år och vinna respekt, medan Alliansen splittrades och drunknade i SD-träsket.
2017-09-14
Lördagsmusik
Helgeandskyrkan
16 september kl 17
Dalby Vokalensemble
Anita Andersson, dirigent
Carl-Eric Andersson, piano
16 september kl 17
Dalby Vokalensemble
Anita Andersson, dirigent
Carl-Eric Andersson, piano
Klostergårdsdagen 17 september 2017
Skördefest 11-15
Klostertäppan och Källby mölla säljer grönt och frukt
Visning av kyrkan 11-15
Activia
Musik och tipsrunda
Klostergårdsloppet start 13
Anmälan för deltagande från 11 i Klostergårdens centrum. Startavgift 20 kronor.
En cykel och flera andra priser lottas ut
Två filmer i Biblioteket 12-14
Klostergården och Källby möllas odlingsförening
Församlingens Gospel-kör 14
Därefter jazz med Brichol
Hela dagen: bokbord, brandkåren demonstrerar sin utrustning, loppmarknad mm
Klostergårdsgruppen: Skolan, Fritid, Helgeands församling, Rädda barnen, BRF Vårvädret, Klostergårdens byalag
I Lund nästa vecka
Föreläsningar på Stadbiblioteket
Ett samtal om flyktingar, flyktingskap och rätten att söka asyl, samt de juridiska och moraliska förpliktelserna och om den politiska viljan. Madelaine Seidlitz, jurist och ansvarig för arbetet med flyktingar och migranter vid svenska sektionen av Amnesty International samtalar med Gregor Noll, professor vid Juridiska institutionen, Lunds universitet.
Arrangeras i samarbete med Amnesty International Lund.
19 sept, kl. 18.00, Lunds stadsbibliotek, atriumgården
Är vatten en självklarhet?
Vi svenskar är vana vid att det alltid finns rent dricksvatten i kranarna. Med klimatförändringarna är detta inte längre lika självklart. Den högre temperaturen gör torrare områden torrare och tvärtom. Kommer det att leda till vattenransonering även i delar av vårt land?
Kenneth M. Persson är professor i teknisk vattenresurslära vid Lunds Tekniska Högskola samt forskningschef på Sydvatten och Sweden Water Research.
Denna föreläsning ingår i serien Klimat, miljö och hållbarhet på Lunds stadsbibliotek som är ett samarbete mellan Naturskydds-föreningen i Lund, Lunds universitets Hållbarhetsforum och Lunds Stadsbibliotek Föreläsningarna äger rum i Stadsbibliotekets atrium med början kl. 18 och följs av en frågestund och möjlighet till diskussion.
Ingen föranmälan nödvändig. Varmt välkomna!
20 sept,18:00 - 19:30, Lunds stadsbibliotek, atriumgården
Röda Kapellet på Kulturnatten
Åldringsvård
Kan du ta min gamla mormor tills hon dör?
Hon är klar i knoppen, men en smula skör.
Ni behöver inte klema
För ni heter ju Carema.
Kan ni ta min gamla mormor tills hon dör?
-Vi kan ta din gamla mormor tills hon dör
Och vi hämtar henne med vår rullebör.
Det finns plats på Solskensgården,
Det bli allra bästa vården
För din gamla mormor ända tills hon dör.
Täcker priset att hon hålls vid god vigör?
Kommer hon att va’ vid strålande humör?
-Ja dom blir ju alltid körda
Runt kvarteret varje lörda
Så att dom kan andas luften utanför.
Har ni gett mig Edert allra bästa pris?
Allting inklusive då naturligtvis
Annars går hon till Attendo,
Bor där utan återvändo
Ända tills hon far till nästa paradis.
(Trad. Arr och text: Ulf Teleman)
Sånt är livet ...
Musik parat med appelltal mellan låtarna brukar vara det språk som Röda Kapellet använder för att nå ut i det politiska bruset. l kväll prövar vi en alternativ modell genom att framföra ett litet kabareprogram, där vi satt nya satiriska texter till ett antal gamla kända låtar och där vi låtit talaren få en helt ny roll. Claudia Böhme, som har sjungit med oss på Mårtenstorget tidigare återkommer nu för att sjunga våra kabarenummer och Per Torell ikläder sig den nya talarrollen.
Kan du ta min gamla mormor tills hon dör?
Hon är klar i knoppen, men en smula skör.
Ni behöver inte klema
För ni heter ju Carema.
Kan ni ta min gamla mormor tills hon dör?
-Vi kan ta din gamla mormor tills hon dör
Och vi hämtar henne med vår rullebör.
Det finns plats på Solskensgården,
Det bli allra bästa vården
För din gamla mormor ända tills hon dör.
Täcker priset att hon hålls vid god vigör?
Kommer hon att va’ vid strålande humör?
-Ja dom blir ju alltid körda
Runt kvarteret varje lörda
Så att dom kan andas luften utanför.
Har ni gett mig Edert allra bästa pris?
Allting inklusive då naturligtvis
Annars går hon till Attendo,
Bor där utan återvändo
Ända tills hon far till nästa paradis.
(Trad. Arr och text: Ulf Teleman)
Sånt är livet ...
Musik parat med appelltal mellan låtarna brukar vara det språk som Röda Kapellet använder för att nå ut i det politiska bruset. l kväll prövar vi en alternativ modell genom att framföra ett litet kabareprogram, där vi satt nya satiriska texter till ett antal gamla kända låtar och där vi låtit talaren få en helt ny roll. Claudia Böhme, som har sjungit med oss på Mårtenstorget tidigare återkommer nu för att sjunga våra kabarenummer och Per Torell ikläder sig den nya talarrollen.
Utställning på Kulturnatten
En akvarell ur gruppen MålaMeras samlingar,
målad av Karin Palm Lindén
Akvarellgruppen Målamera ställer ut i
Folkuniversitetets lokaler, 2 vån, på Kulturnatten - och visar
resultat från gruppens arbete med olika teman från sina målarträffar.
Utställare är Ann Schlyter, Elsa Grip, Karin Palm Lindén, Maria
Brynge, Sonja Pleijel, Suzanne Gysin.
I Hasse Alfredssons tid av Gunnar Stensson
Åttonde september 1979 flödade solen över
tegelhusen i Klostergården och löven på lindar och avenbokar
glittrade. Alla skulle till Barsebäck. Hasse och Tage skulle tala.
Jag måste dit, men mycket måste göras innan. När jag var färdig tog jag Saras cykel för att försöka hinna ifatt de marscherande. Men cykeln var för liten och jag kom inte fram förrän precis innan mötet skulle börja. Flera tusen demonstranter var samlade ett stycke från den grå betongbyggnaden.
Vad ska väck? Barsebäck!
Vad ska in? Sol och vind!
Bortom grönskan lyste havet blått.
Aldrig, aldrig, aldrig, aldrig ger vi opp!
Nu talade Hasse. Den underdimensionerade högtalaranläggningen knastrade. Jag hörde rösten men inte orden. Sen hittade jag mina vänner i folkhavet. Tillsammans började vi gå tillbaka till Lund. Jag ledde cykeln. Astrida, min mångåriga vän från FNL-gruppen, var glad men mycket trött. Hon hade bara en lunga. När vi kom till Folkets park sa jag hej och gick hemåt. Solen hade just gått ner.
Nästa dag läste jag i tidningen 10 000 hade gått till Barsebäck. Hasse Alfredsson gick i täten.
Jag måste dit, men mycket måste göras innan. När jag var färdig tog jag Saras cykel för att försöka hinna ifatt de marscherande. Men cykeln var för liten och jag kom inte fram förrän precis innan mötet skulle börja. Flera tusen demonstranter var samlade ett stycke från den grå betongbyggnaden.
Vad ska väck? Barsebäck!
Vad ska in? Sol och vind!
Bortom grönskan lyste havet blått.
Aldrig, aldrig, aldrig, aldrig ger vi opp!
Nu talade Hasse. Den underdimensionerade högtalaranläggningen knastrade. Jag hörde rösten men inte orden. Sen hittade jag mina vänner i folkhavet. Tillsammans började vi gå tillbaka till Lund. Jag ledde cykeln. Astrida, min mångåriga vän från FNL-gruppen, var glad men mycket trött. Hon hade bara en lunga. När vi kom till Folkets park sa jag hej och gick hemåt. Solen hade just gått ner.
Nästa dag läste jag i tidningen 10 000 hade gått till Barsebäck. Hasse Alfredsson gick i täten.
Kommunstyrelsen: Nej till att ensamkommande flyktingbarn ska få bo kvar under överklagningstiden
av Ulf N
Kommunstyrelsen hade vid sitt
sammanträde onsdag denna vecka två ärenden som rörde förslag om att
ensamkommande flyktingbarns skulle ha möjlighet att stanna kvar i
kommunen under den tid som deras rättsprocesser vid överklagande av
asylärende och åldersuppskrivning pågår. Ett av ärendena var en motion
från Joakim Månsson Bengtsson, politisk vilde; det andra ärendet ett s k
Lundaförslag, inlämnat av Bertil Egerö. Egerös förslag har fått ett
starkt stöd på kommunens hemsida, varför det nu hamnade hos
kommunstyrelsen som ska ta ställning innan ärendet går vidare till
fullmäktige.
Miljöpartiet yrkade ”att barn- och unga ska få stanna under överklagandeprocessen” och att finansiering skulle ske i form av en utökning av Socialnämndens budgetram. Yrkandet fick, kanske lite oväntat, av Förnyalunds representant, Börje Hed. V la ett eget yrkande som också innebar bifall till förslagen, men i lite andra formuleringar. När V:s förslag föll röstade även V för MP-förslaget. Övriga partier sa nej.
MP och FNL utvecklar sitt ställningstagande i en gemensam reservation mot majoritetens beslut.
Reservationstexten återges nedan i något förkortat skick nedan. Mellanrubrikerna är VB:s
MP:s och FNL:s reservation:
Låt de ensamkommande flyktingbarnen stanna under överklagandeprocessen
Miljöpartiet de gröna och FörNyaLund menar att barnperspektivet måste
vägleda kommunens beslut om att låta ensamkommande flyktingbarn stanna
under överklagandeprocess av asylärenden och åldersuppskrivningar.
Ärendet gäller ensamkommande flyktingbarn som fått sin ålder
uppskriven av Migrationsverket men överklagat detta beslut i domstol.
Frågan är om dessa barn alternativt unga vuxna ska få stanna i kommunen
eller om de ska hänvisas till Migrationsverkets asylboende i väntan på
domstolens beslut.Miljöpartiet yrkade ”att barn- och unga ska få stanna under överklagandeprocessen” och att finansiering skulle ske i form av en utökning av Socialnämndens budgetram. Yrkandet fick, kanske lite oväntat, av Förnyalunds representant, Börje Hed. V la ett eget yrkande som också innebar bifall till förslagen, men i lite andra formuleringar. När V:s förslag föll röstade även V för MP-förslaget. Övriga partier sa nej.
MP och FNL utvecklar sitt ställningstagande i en gemensam reservation mot majoritetens beslut.
Reservationstexten återges nedan i något förkortat skick nedan. Mellanrubrikerna är VB:s
MP:s och FNL:s reservation:
Låt de ensamkommande flyktingbarnen stanna under överklagandeprocessen
Kostnader
Totalt handlar det om högst 100 personer. Att låta dem stanna är förenat med stora kostnader som enbart till en liten del ersätts av staten. Av beslutsunderlaget kan man dra slutsatsen att kostnaden totalt kan uppskattas till ca 20 mkr. Kostnaden är av engångskaraktär eftersom asylprocessen numera ändrats. De asylsökande barnen/unga vuxna har kommit en bit i sin integrationsprocess, går i skolan och har förhoppningsvis skaffat sig ett visst nätverk och trygghet. En flytt till Migrationsverkets asylboende på annan ort innebär att denna process störs och kan också i många fall vara en personlig tragedi som i många fall läggs ovanpå tidigare traumatiska upplevelser. Sällan innebär ett politiskt beslut ett sådant tydligt ställningstagande mellan å ena sidan barn/unga vuxnas behov och å andra sidan en kostnad för kommunen.
På barnens sida
Vi har valt att ställa oss på barnens/ de unga vuxnas sida och yrkat på att de ska få stanna i kommunen tills domstolen fatta sitt beslut. Skälen för vår ståndpunkt är följande:
• Tungt vägande humanitära skäl talar för att inte verkställa förflyttning av asylsökande innan den rättsliga prövningen slutförts.
• Vi tror att den störda integrationsprocessen kan få allvarliga konsekvenser som i ett senare skede drabbar samhället.
• Av rättssäkerhetsskäl bör kommunen inte vidta denna åtgärd förrän det finns ett beslut som vunnit laga kraft.
Finansiering
Det är samtidigt viktigt att vara medveten om att Socialnämnden i Lunds kommun dras med stora underskott bland annat till följd av att den statliga ersättningen för kommunernas kostnader i samband med kommunernas åtaganden för flyktingmottagandet inte är tillräckligt. Därför föreslår Miljöpartiet och FörNyaLund kommunfullmäktige att ge kommunstyrelsen i uppdrag att återkomma till kommunfullmäktige med förslag till kompletteringsbudget för att utöka Socialnämndens ram så att den täcker de kostnader som kommunen skulle ha för att låta de ensamkommande flyktingbarnen stanna under överklagandeprocessen.”
Vi bygger landet av Marianne Sonnby-Borgström
Den 12 september kallade organsationen Ung i Sverige till en landsomfattande demonstration under parollen Vi bygger landet. Manifestationer hölls på många håll i landet. 
I
Lund samlade demonstrationen cirka 130 personer på Stortorget i Lund. I
flygbladet som delades ut i anslutning till demonstrationen skriver
Ung i Sverige att det finns de som menar att vi i Sverige inte har råd
med en fungerande välfärd om vi ska hjälpa människor på flykt. Olika
utsatta grupper ställs emot varandra. Ung i Sverige menar att vi har
råd att ta emot flyktingar samtidigt som vi satsar på andra utsatta
grupper, som exempelvis funktionsnedsatta och pensionärer. Parollerna
för demonstrationen var:
• Stoppa utvisningarna till Afghanistan!
• Mer pengar till LSS
• Stöd BB-ockupationen- Stoppa BB-kaoset
• Höj pensionerna
Här i Lund var det organisationen Tillsammans för Lund som
stod för de praktiska arrangemangen kring den välorganiserade
demonstrationen. I
Lund samlade demonstrationen cirka 130 personer på Stortorget i Lund. I
flygbladet som delades ut i anslutning till demonstrationen skriver
Ung i Sverige att det finns de som menar att vi i Sverige inte har råd
med en fungerande välfärd om vi ska hjälpa människor på flykt. Olika
utsatta grupper ställs emot varandra. Ung i Sverige menar att vi har
råd att ta emot flyktingar samtidigt som vi satsar på andra utsatta
grupper, som exempelvis funktionsnedsatta och pensionärer. Parollerna
för demonstrationen var:• Stoppa utvisningarna till Afghanistan!
• Mer pengar till LSS
• Stöd BB-ockupationen- Stoppa BB-kaoset
• Höj pensionerna
Tillsammans för Lund presenterar sig på följande sätt på sin hemsida: ”Tillsammans för Lund är en ideell förening som anordnar aktiviteter och skapar mötesplatser där olika människor kan mötas, göra saker tillsammans och ha kul ihop.
Vad
vi gör och hur vi gör det bygger på våra medlemmars idéer som vi sedan
genomför tillsammans. Vi gör detta för att vi anser att alla människor
är lika mycket värda och för att vi vill leva i en stad där alla kan
känna sig välkomna och kan leva tillsammans. Där sammanhållningen är så
stark att rasism och främlingsfientlighet inte får plats. Där Lund är
och förblir en fantastisk plats att leva på. Vi arbetar förebyggande
mot rasism och högerextremism genom att öka sammanhållningen och
gemenskapen i vårt lokalsamhälle. Vi är partipolitiskt och religiöst
obundna med tydlig utgångspunkt i icke-våldsprincipen. Tillsammans för
Lund är en del av Tillsammansskapet, en nationell antirasistisk
rörelse.”Utbyggnaden av E22 i kommunstyrelsen av Ulf N
Trafikverket har, som meddelats tidigare, en
plan för utbyggnad av E22 och trafikplats Ideon ute för samråd. Frågan
har beretts av kommunen i både Byggnadsnämnden och Tekniska nämnden. Nu
har kommunstyrelsen sagt sitt. Som väntat var det en kompakt majoritet
i kommunstyrelsen som sa ja till utbyggnaden och ja till en ökning av
trafiken genom Lunds tätort från dagens ca 39 000 till 66 000 år 2040.
Miljöpartiet yrkade att kommunen skulle avbryta planeringsprocessen för utbyggnaden med följande motivering: Trafikverkets planering för en 70-procentig ökning av trafiken på E22 genom Lund är oacceptabel.
Planeringen bygger på osäkra prognoser och stödjer inte ett uppnående av Sveriges och Lunds klimatmål. Vägkapaciteten kan inte anpassas till trafiktoppar som råder under en synnerligen begränsad del av dygnet.
Samtliga åtgärder som analyseras utifrån fyrstegsprincipen borde genomföras innan planprocessen förs vidare. I dessa åtgärder ingår bland annat dynamiska hastigheter, sänkt hastighet, begränsning av antalet p-platser, avgiftsbelagda p-platser, behörighetsreglering på stadsgatorna, och begränsning av varutransporter under rusningstid. Vidare ingår i åtgärderna förbättrad kollektivtrafik. En påtaglig förbättring för kollektivtrafiken vore att införa flytande busskörfält på E22 och bussfiler på avfartsramperna.” Till detta fogade partiet också att eftersom det nu finns önskemål från kommunens sida om en utredning av överdäckning av motorvägen genom staden borde planeringen under alla omständigheter avbrytas.
MP:s yrkande fick röststöd enbart av V. Fi, som inte har rösträtt i styrelsen, lämnade sitt bifall till MP-förslaget i en anteckning till protokollet.
Vad skolan lär ut av Staffan Lindberg
Lördagen den 2 sept höll Röda Kapellet appellmöte på
Mårtenstorgen. Där varvade man musik och korta tal om dagens ämne.
Nedanstående är Staffan Lindbergs tal.
Jag talade kortfattat om skolan och hur
den har kapsejsat. Några kapellmedlemmar bad mig skriva ner vad jag
sagt och lägga i Veckobladet.
I Vänsterpartiets politiska material ingår det mesta av den vederhäftiga kritik som kan riktas mot organiseringen av den svenska skolan efter kommunalisering och privatisering genom friskolor.
Veckobladet nr 25 augusti 2017 har en utmärkt artikel i ämnet, ”Så förstörde extrema nyliberaler den svenska skolan” av Gunnar Stensson. ”En forskargrupp från Columbia-universitetet i New York bestående av Alli Klapp, Samuel Abrams och Henry Levin analyserar den svenska skolpolitiken i den nyutgivna boken Utbildningsekonomi. Om lärandets värde, Natur och Kultur 2017.”
Detta är den mest koncisa och förödande kritik jag har sett om vad som skett med den svenska skolan. På så sätt har jag ingenting att tillägga. Mitt budskap hade samma innebörd.
Jag tog dock upp en aspekt som kanske inte betonas så starkt i debatten. Vad är det vi lär eleverna och deras föräldrar, inte så mycket i ord, som i själva formen för skolan. Jo, att det är fritt fram och ta för sig, när de privata skolorna är ordnade på det sättet att de kan tjäna pengar genom att bara ta in de mest begåvade eleverna.
Detta handlar om medborgarskapet och den övergripande socialiseringen till gemenskap och solidaritet i samhället. Den som ska vägleda oss i livet och våra gemensamma institutioner i deras handlande. Om det inte finns något i institutionerna som inte är eller kan outsourcas vad finns då kvar av samhällsmoral och ansvar? De s k beställarna har inget att luta sig mot när köp och sälj urholkar deras själar. De förväntas ju själva köpa och sälja vid sidan om sitt officiella värv. Var tog ämbetsmannaetiken och den sociala demokratin vägen i den offentliga sektorn. Inget regelsystem i värden kan ersätta den etiken.
När inte konfirmationen och inte värnplikten finns längre så är skolan den enda gemensamma norm-skapande institutionen i samhället. Om skolan skjuts i sank hotar anarki.
Vi lever i ett demokratiskt styrt marknadssamhälle, som historiskt skapat den faktiska grunden för både materiellt överflöd och för en relativt jämlik fördelning av det goda. I Sverige har det varit en kapitalism med mänskligt ansikte tack vare arbetarrörelsen och de andra moderna folkrörelserna.
Nu hotas allt av en s.k. fri marknad där klyftorna ökar samtidigt med användningen av fossila bränslen och en miljöförstöring, som hotar själva den biologiska existensen.
För att undvika en nästan total kollaps krävs ett utbrett upplyst egenintresse, som styr utvecklingen mot en jämnare fördelning och en hållbar konsumtion. Annars hotar ”the Tragedy of the Commons” där ingen tar ansvar för helheten utan bara skyller på att de inte är värre syndare än andra.
Marknadssamhället har inget fungerande alternativ i vårt samhälle. Om inte vår uppfostran av barnen skapar en moral som styr marknaden rätt har vi ingen chans att påverka samhället i rätt riktning.
Skolan måste nationaliseras igen, precis som skedde på 1950-talet.
I Vänsterpartiets politiska material ingår det mesta av den vederhäftiga kritik som kan riktas mot organiseringen av den svenska skolan efter kommunalisering och privatisering genom friskolor.
Veckobladet nr 25 augusti 2017 har en utmärkt artikel i ämnet, ”Så förstörde extrema nyliberaler den svenska skolan” av Gunnar Stensson. ”En forskargrupp från Columbia-universitetet i New York bestående av Alli Klapp, Samuel Abrams och Henry Levin analyserar den svenska skolpolitiken i den nyutgivna boken Utbildningsekonomi. Om lärandets värde, Natur och Kultur 2017.”
Detta är den mest koncisa och förödande kritik jag har sett om vad som skett med den svenska skolan. På så sätt har jag ingenting att tillägga. Mitt budskap hade samma innebörd.
Jag tog dock upp en aspekt som kanske inte betonas så starkt i debatten. Vad är det vi lär eleverna och deras föräldrar, inte så mycket i ord, som i själva formen för skolan. Jo, att det är fritt fram och ta för sig, när de privata skolorna är ordnade på det sättet att de kan tjäna pengar genom att bara ta in de mest begåvade eleverna.
Detta handlar om medborgarskapet och den övergripande socialiseringen till gemenskap och solidaritet i samhället. Den som ska vägleda oss i livet och våra gemensamma institutioner i deras handlande. Om det inte finns något i institutionerna som inte är eller kan outsourcas vad finns då kvar av samhällsmoral och ansvar? De s k beställarna har inget att luta sig mot när köp och sälj urholkar deras själar. De förväntas ju själva köpa och sälja vid sidan om sitt officiella värv. Var tog ämbetsmannaetiken och den sociala demokratin vägen i den offentliga sektorn. Inget regelsystem i värden kan ersätta den etiken.
När inte konfirmationen och inte värnplikten finns längre så är skolan den enda gemensamma norm-skapande institutionen i samhället. Om skolan skjuts i sank hotar anarki.
Vi lever i ett demokratiskt styrt marknadssamhälle, som historiskt skapat den faktiska grunden för både materiellt överflöd och för en relativt jämlik fördelning av det goda. I Sverige har det varit en kapitalism med mänskligt ansikte tack vare arbetarrörelsen och de andra moderna folkrörelserna.
Nu hotas allt av en s.k. fri marknad där klyftorna ökar samtidigt med användningen av fossila bränslen och en miljöförstöring, som hotar själva den biologiska existensen.
För att undvika en nästan total kollaps krävs ett utbrett upplyst egenintresse, som styr utvecklingen mot en jämnare fördelning och en hållbar konsumtion. Annars hotar ”the Tragedy of the Commons” där ingen tar ansvar för helheten utan bara skyller på att de inte är värre syndare än andra.
Marknadssamhället har inget fungerande alternativ i vårt samhälle. Om inte vår uppfostran av barnen skapar en moral som styr marknaden rätt har vi ingen chans att påverka samhället i rätt riktning.
Skolan måste nationaliseras igen, precis som skedde på 1950-talet.
Israel förstör solpaneler av Gunnar Olofsson
Den israeliska armén har beslagtagit och
förstört ett antal solpaneler donerade av den holländska regeringen
till invånarna i Jubbet al-Dhib på det ockuperade palestinska
Västbanken. Enligt israelerna hade panelerna installerats utan
tillstånd – något som i praktiken är omöjligt att erhålla när det gäller
byggnation inom de palestinska byarna under israelisk kontroll. År
2014 beviljades nio av 440 ansökningar, 2015 sju av 385. De senaste
åren har andelen beviljade tillstånd legat kring någon procent.
Samtidigt har förstörelsen av palestinska hem, olivlundar och infrastruktur ökat. Enligt israeliska ”Kommittén mot husförstörelser” har bara i år hittills 327 palestinska hus förstörts och 495 personer gjorts hemlösa. Sedan ockupationens inledning 1967 uppgår antalet förstörda palestinska byggkonstruktioner till 48.743.
Solpaneler på palestinska hus utgör rimligtvis inget hot mot vare sig Israel eller ens de soldater och illegala judiska bosättare som slagit sig ned på ockuperat område. Förstörelsen av solpanelerna är helt enkelt ett av många försök att förstöra och krångla till livet för palestinierna under ockupation – med hopp om att de skall ge upp och överge det land som deras förfäder brukat i generationer.
Det är vår plikt att se till att det aldrig blir verklighet.
Samtidigt har förstörelsen av palestinska hem, olivlundar och infrastruktur ökat. Enligt israeliska ”Kommittén mot husförstörelser” har bara i år hittills 327 palestinska hus förstörts och 495 personer gjorts hemlösa. Sedan ockupationens inledning 1967 uppgår antalet förstörda palestinska byggkonstruktioner till 48.743.
Solpaneler på palestinska hus utgör rimligtvis inget hot mot vare sig Israel eller ens de soldater och illegala judiska bosättare som slagit sig ned på ockuperat område. Förstörelsen av solpanelerna är helt enkelt ett av många försök att förstöra och krångla till livet för palestinierna under ockupation – med hopp om att de skall ge upp och överge det land som deras förfäder brukat i generationer.
Det är vår plikt att se till att det aldrig blir verklighet.
Om opium för folket och folkets opium av Ulf N
Nu i kyrkovalstider har det dykt upp igen. Det felaktiga återgivandet
av Marx uttalande om religionen. Denna gång i Sydsvenskans ledare den
14 sept. Där påstås att Marx skulle ha sagt att religionen är ”ett
opium för folket.”
Vad Marx faktiskt sa var att religionen är ”ett folkets opium”. (Opium ansågs i Västeuropa vid denna tid i första hand vara ett läkemedel för att lindra smärta och andra åkommor.) Detta skrev han givetvis i ett sammanhang. De meningar som föregår citatet ovan klargör sammanhanget:
Det religiösa eländet är på en och samma gång ett uttryck för det verkliga eländet och en protest mot detta verkliga elände. Religionen är de betryckta varelsernas suck, själen i en hjärtlös värld och anden i ett andefattigdomens tillstånd. Den är ett folkets opium.” (På originalspråket tyska lyder den sista meningen: Sie ist das Opium des Volkes.") (K Marx: Zur Kritik der Hegelschen Rechtsphilosophie”, 1843).
Lenin och opium
Det handlar alltså enligt Marx inte om ett opium som gavs ”åt” eller ”till” folket, utan religionen ses just som en reaktion på misären och ett sätt att lindra denna. Denna marxska uppfattning om religionen är sålunda betydligt mera nyanserad än den förvrängning som sedan skedde genom Lenin och hans efterföljares tolkning. ”Ett opium för folket” blev hos dem något som de härskande (präster, kapitalister etc) matade folket med för att hålla dem nedtryckta. En marxtolkning som både liberaler och konservativa gärna anslöt sig till eftersom det utifrån helt andra utgångspunkter också passade deras syften.
E G Geijer och opium
Tankar om religionen som ett bedövningsmedel – ett opium – fanns i svang på flera håll under 1800-talet. Bland annat hos den tyske filosofen Friedrich Hegel och hans lärjungar.
Som något av ett kuriosum kan noteras att författaren Erik Gustaf Geijer år 1839, strax efter sitt avhopp från konservatism till liberalism och fyra år före Marx skrev:
”Religion och moral förordnade såsom dövande medel mot orättvisan, äro verkligen ett opiat, som kan medföra slummer”. (Forskning och framsteg, 2012-12-15). Som synes en något annan inställning än Marx ”ett folkets opium”. Därför tror jag att vi lugnt kan konstatera att Marx sannolikt inte har låtit sig påverkas av Geijer.
Vad Marx faktiskt sa var att religionen är ”ett folkets opium”. (Opium ansågs i Västeuropa vid denna tid i första hand vara ett läkemedel för att lindra smärta och andra åkommor.) Detta skrev han givetvis i ett sammanhang. De meningar som föregår citatet ovan klargör sammanhanget:
Det religiösa eländet är på en och samma gång ett uttryck för det verkliga eländet och en protest mot detta verkliga elände. Religionen är de betryckta varelsernas suck, själen i en hjärtlös värld och anden i ett andefattigdomens tillstånd. Den är ett folkets opium.” (På originalspråket tyska lyder den sista meningen: Sie ist das Opium des Volkes.") (K Marx: Zur Kritik der Hegelschen Rechtsphilosophie”, 1843).
Lenin och opium
Det handlar alltså enligt Marx inte om ett opium som gavs ”åt” eller ”till” folket, utan religionen ses just som en reaktion på misären och ett sätt att lindra denna. Denna marxska uppfattning om religionen är sålunda betydligt mera nyanserad än den förvrängning som sedan skedde genom Lenin och hans efterföljares tolkning. ”Ett opium för folket” blev hos dem något som de härskande (präster, kapitalister etc) matade folket med för att hålla dem nedtryckta. En marxtolkning som både liberaler och konservativa gärna anslöt sig till eftersom det utifrån helt andra utgångspunkter också passade deras syften.
E G Geijer och opium
Tankar om religionen som ett bedövningsmedel – ett opium – fanns i svang på flera håll under 1800-talet. Bland annat hos den tyske filosofen Friedrich Hegel och hans lärjungar.
Som något av ett kuriosum kan noteras att författaren Erik Gustaf Geijer år 1839, strax efter sitt avhopp från konservatism till liberalism och fyra år före Marx skrev:
”Religion och moral förordnade såsom dövande medel mot orättvisan, äro verkligen ett opiat, som kan medföra slummer”. (Forskning och framsteg, 2012-12-15). Som synes en något annan inställning än Marx ”ett folkets opium”. Därför tror jag att vi lugnt kan konstatera att Marx sannolikt inte har låtit sig påverkas av Geijer.
Människans tidsålder av Gunnar Stensson
Jorden är sårbar och liten.
Atmosfären tunn och fin. Naturresurserna begränsade. Jordsystemet, den
känsliga balansen mellan luft och vatten, vindar och strömmar, värme
och köld, kan lätt störas genom mänskliga handlingar. En helt ny epok i
planetens historia är inledd. Efter pleistocen och holocen har
antroprocen, människans tidsålder, kommit.
Miljöhistorikern
Sverker Sörlins Antropocen. En essä om människans tidsålder. handlar
om hur och när detta har skett och vilken betydelse det har för
mänskligheten – och för jorden. Makten över planeten innebär ett ansvar
för planeten och hur vi tar det ansvaret är avgörande för människornas
framtid.
Människornas och planetens historia har alltid varit sammanflätade. Redan övergången till jordbruk och byggandet av de första städerna satte bestående spår i geologin.
Den första stora jordbrukskulturen i Mesopotamien byggde ett komplicerat bevattningssystem men gick under efter något millennium sedan jorden försaltats genom bevattningen.
De skogbevuxna grekiska öarna kalhöggs under de år då den grekiska kulturen spreds över medelhavsområdet och mellanöstern.
De så kallade geografiska upptäckterna förändrade livsvillkoren för människor, djur och växtlighet i Amerika och Australien.
Människans historia och jordens, naturens historia är samma historia.
När börjar antropocen, människans tidsålder? Sverker Sörlin refererar de resonemang som förts och alltjämt förs av geologer och historiker. Somliga menar att gränsen bör dras redan vid övergången till jordbruk och fast bebyggelse för cirka 10 000 år sedan.
Andra föreslår att antropocen inleds i och med industrialismens, kolonialismens, imperialismens och kolenergins genombrott. Då uppstod också den kapitalistiska ideologi som fick sitt främsta uttryck i Adam Smiths stora verk Nationernas välstånd (1776) och vars budskap Sverker Sörlin sammanfattar med följande ord:
”Tänk inte på ansvar. Handla i ditt eget intresse. Försök maximera din egen vinning. Tänk inte på att det finns någon helhet som du ska förvalta. Allt ska ändå ordna sig, som om det styrdes av en osynlig hand.”
Miljöhistorikern
Sverker Sörlins Antropocen. En essä om människans tidsålder. handlar
om hur och när detta har skett och vilken betydelse det har för
mänskligheten – och för jorden. Makten över planeten innebär ett ansvar
för planeten och hur vi tar det ansvaret är avgörande för människornas
framtid.Människornas och planetens historia har alltid varit sammanflätade. Redan övergången till jordbruk och byggandet av de första städerna satte bestående spår i geologin.
Den första stora jordbrukskulturen i Mesopotamien byggde ett komplicerat bevattningssystem men gick under efter något millennium sedan jorden försaltats genom bevattningen.
De skogbevuxna grekiska öarna kalhöggs under de år då den grekiska kulturen spreds över medelhavsområdet och mellanöstern.
De så kallade geografiska upptäckterna förändrade livsvillkoren för människor, djur och växtlighet i Amerika och Australien.
Människans historia och jordens, naturens historia är samma historia.
När börjar antropocen, människans tidsålder? Sverker Sörlin refererar de resonemang som förts och alltjämt förs av geologer och historiker. Somliga menar att gränsen bör dras redan vid övergången till jordbruk och fast bebyggelse för cirka 10 000 år sedan.
Andra föreslår att antropocen inleds i och med industrialismens, kolonialismens, imperialismens och kolenergins genombrott. Då uppstod också den kapitalistiska ideologi som fick sitt främsta uttryck i Adam Smiths stora verk Nationernas välstånd (1776) och vars budskap Sverker Sörlin sammanfattar med följande ord:
”Tänk inte på ansvar. Handla i ditt eget intresse. Försök maximera din egen vinning. Tänk inte på att det finns någon helhet som du ska förvalta. Allt ska ändå ordna sig, som om det styrdes av en osynlig hand.”
Idag råder relativ konsensus om ett bestämt datum för antropocens begynnelse: sprängningen av den första atombomben den 6 juli 1950 i Alamogordo, New Mexico. På kort tid spred sig det radioaktiva avfallet över hela planeten. Sedan följde den stora accelerationens period då alla kurvor pekade uppåt, för kol och olja, industriproduktion, livsmedelsproduktion, bilism, konsumtion och folkmängd. Somliga forskare vill kalla perioden kapitalocen.
Idag är kapitalismen och nyliberalismen föråldrade. Vi ser hur dess budskap om tillväxt och individuell vinning hotar det ömtåliga världssystemet på dess känsligaste område: klimatet. Vi ser konsekvenserna.
Klimatförändringar höjer havens temperatur och temperaturerna i Arktis och Antarktis. Öknarna sprider sig och människor svälter. Just nu i Etiopien och Sudan. Orkaner drabbar Karibien och Indien.
Det är inte miljarderna av jordens fattiga, de nu levande och de redan döda, som gjort att vi överskridit planetens gränser för koldioxid och utsläpp av fosfor och kväve, skriver Sverker Sörlin.
”Det är världens storkonsumenter, allra mest de allra rikaste, som knuffar jorden in i antropocen och står för den livsstil som hotar planetens gränser.”
”Håll reda på vem som gör vad mot vem. Enbart i New York finns det 70 miljardärer varav Trump är en. 30 procent av barnen i New York är fattiga.”
Vi ser de politiska konsekvenserna. I de rika länderna växer resursnationalistiska och resurspopulistiska rörelser fram, nostalgiska, tillbakablickande – och destruktiva. De rika nationerna värnar om jobben till den egna resursindustrins arbetare.
Det aktuella valet i Norge är ett exempel. Krigen i mellanöstern har drivit miljoner på flykt samtidigt som de rika ländernas främlingsfientlighet växer. Trump tycks vara på väg att få ett stopp för all invandring de länder som drabbats hårdast av USA:s krig. Ett invandringsfientligt parti är med i Norges regering efter ett val där socialdemokraterna satsade på mittenpolitik. Danmark vägrar att ta emot kvotflyktingar.
Sverker Sörlins essä är tung läsning trots det enkla språket. Den är tung på grund av det enorma faktainnehållet, 250 boktitlar står i källförteckningen. Den är tung på grund av sitt budskap om vårt ansvar för livets planet - trots vår egen litenhet. Mänskligheten består av tio miljarder individer. Hur ska människorna, vi, som summa kunna rädda jorden?
”Vi är alla små” skriver Sverker Sörlin.
Häpnadsväckande påstående om kåkstäder i Lund
av Ulf N
I Sydsvenskans ”Aktuella frågor” 1 september
skriver två ledande Vellingeliberaler, Anders Cnattingius och Henrik
Thorsell, att de inte tänker ”låta Vellinge kommun hamna i samma
situation som … Malmö och Lund där till exempel kåkstäder har funnits
under lång tid”.
En kåkstad är, enligt Wikipedia, ”en oplanerad bebyggelse av mycket enkel standard. Kåkstäder utgör en stor del av stadens slum, och saknar vanligtvis elförsörjning, kranvatten och avlopp”.
De båda liberalerna påstår alltså att sådan bebyggelse skulle finnas i Malmö och Lund! Jag anser mej vara väl förtrogen med bebyggelsen i Lund och jag har varken sett eller hört talas om dessa slumområden. En kan dock inte utesluta att de båda Vellingeliberalerna har gjort iakttagelser som vi Lundabor har missat. Det är därför av stort vikt att Cnattingius och Thorsell informerar oss genom att ge svar på följande frågor: När etablerades dessa Lundakåkstäder? Var någonstans i Lunds kommun finns dessa slumområden?
Jag vill också passa på att ställa en fråga till Vellingeliberalernas partikamrater i Lund, Philip Sandberg, oppositionsråd och Mia Honeth, ledamot i Byggnadsnämnden: Delar ni Vellingeliberalernas uppfattning att det finns kåkstäder i Lund, eller är ni beredda att dementera detta häpnadsväckande påstående?
Ulf Nymark (MP)
vice ordförande i Byggnadsnämnden, Lund
En kåkstad är, enligt Wikipedia, ”en oplanerad bebyggelse av mycket enkel standard. Kåkstäder utgör en stor del av stadens slum, och saknar vanligtvis elförsörjning, kranvatten och avlopp”.
De båda liberalerna påstår alltså att sådan bebyggelse skulle finnas i Malmö och Lund! Jag anser mej vara väl förtrogen med bebyggelsen i Lund och jag har varken sett eller hört talas om dessa slumområden. En kan dock inte utesluta att de båda Vellingeliberalerna har gjort iakttagelser som vi Lundabor har missat. Det är därför av stort vikt att Cnattingius och Thorsell informerar oss genom att ge svar på följande frågor: När etablerades dessa Lundakåkstäder? Var någonstans i Lunds kommun finns dessa slumområden?
Jag vill också passa på att ställa en fråga till Vellingeliberalernas partikamrater i Lund, Philip Sandberg, oppositionsråd och Mia Honeth, ledamot i Byggnadsnämnden: Delar ni Vellingeliberalernas uppfattning att det finns kåkstäder i Lund, eller är ni beredda att dementera detta häpnadsväckande påstående?
Ulf Nymark (MP)
vice ordförande i Byggnadsnämnden, Lund
Sydsvenskan vägrar publicera genmäle
Denna text skickade jag in till Sydsvenskans ”Aktuella frågor” som replik till Vellingeliberalernas lögnaktiga påstående om kåkstäder i Lund, vilket de framfört i en lång artikel om varför de stödjer ett tiggeriförbud i sin kommun. Redaktören för ”Aktuella frågor” ville inte publicera repliken. Först med standardmotiveringen ”platsbrist”, men efter flera propåer från min sida med en helt ny och oväntad motivering: Vellingeliberalernas mening kan inte tolkas som att de påstår att det finns kåkstäder i Lund! Det skulle bara gälla Malmö.
Kära VB-läsare: läs den aktuella meningen i texten ovan en gång till. Jag har bett släkt, vänner och språkvetare att noggrant läsa och analysera meningen. Ingen har funnit annat än att det klart och tydligt hävdas att det finns kåkstäder i Lund. För mej är det skrämmande att en tidning som kallar sig oberoende liberal finner det helt i sin ordning att ett sanslöst lögnaktigt påstående om tillståndet i Lund får stå oemotsagt.
66 år i skolan 60. 2007- : 4. Mot valet 2010
av Den Gamle
Där satt vi i våra små lokaler i Lund
och talade om stora frågor långt utöver vad vi kunde överblicka och
påverka. Men det var viktigt att reda ut fakta, tankar och principer
och sedan försöka tillämpa dem i den lokala debatten om miljö- och
socialpolitik enligt regeln gräv där du står.
Under Demokratisk Vänsters första mandatperiod växte klimatfrågan till existentiella dimensioner. Visserligen hade vi under hela livet varit medvetna om överutnyttjandet av jordens begränsade resurser. Det hade handlat om nödvändigheten att spara och att förbjuda miljögifter som DDT. Det hade varit möjligt att komma till rätta med genom en förnuftig politik. Nu handlade det om något större: villkoren för framtida liv på jorden.
Jorden var liten och sårbar. Hela vår civilisation byggde på kol och olja. Och det var sent på jorden. Atmosfären och haven var redan fyllda med koldioxid.
De nya kunskaperna växte lavinartat. Farhågorna var ångestladdade. Permafrosten i Sibirien höll på att smälta och metangasen frigjordes. Gick processen att hejda? Det fanns flera sådana tipping points. Man började skönja ett jordsystem av krafter som balanserade varandra. Balansen som lätt kunde störas så att temperaturen steg, öknarna bredde ut sig och låga områden översvämmades.
Klimatkatastroferna resulterade redan i konflikter, krig och växande flyktingströmmar.
Erik Kågström skrev kunskapsrika artiklar i Veckobladet om Peak Oil. Ulf Nymark fortsatte Gunnar Sandins kamp mot bilismen och motsatte sig konsekvent varje utbyggnad av motorvägar. Alla såg fram mot det stora klimatmötet i Köpenhamn i december 2009. Där och då skulle beslut fattas för att äntligen inleda kampen mot den katastrofala utvecklingen. Tills dess gällde det att påverka opinionen.
Att den kapitalistiska organisationen av världsekonomin med global konkurrens, ökad konsumtion och ständig tillväxt var klimatkrisens huvudorsak var också uppenbart. Jag såg marknadsekonomins destruktiva konsekvenser på skolområdet och inom vården
2008 drabbade finanskrisen världsekonomin i spåren av Lehmans Brothers konkurs. Ett litet företags girighet fick gigantiska konsekvenser. I USA tvingades miljontals människor lämna sina hem. Hela städer ödelades som Detroit. Europeiska länder som Grekland, Spanien, Island och Italien försattes i permanent ekonomisk kris. Alla trygghetssystem undergrävdes.
Under Demokratisk Vänsters första mandatperiod växte klimatfrågan till existentiella dimensioner. Visserligen hade vi under hela livet varit medvetna om överutnyttjandet av jordens begränsade resurser. Det hade handlat om nödvändigheten att spara och att förbjuda miljögifter som DDT. Det hade varit möjligt att komma till rätta med genom en förnuftig politik. Nu handlade det om något större: villkoren för framtida liv på jorden.
Jorden var liten och sårbar. Hela vår civilisation byggde på kol och olja. Och det var sent på jorden. Atmosfären och haven var redan fyllda med koldioxid.
De nya kunskaperna växte lavinartat. Farhågorna var ångestladdade. Permafrosten i Sibirien höll på att smälta och metangasen frigjordes. Gick processen att hejda? Det fanns flera sådana tipping points. Man började skönja ett jordsystem av krafter som balanserade varandra. Balansen som lätt kunde störas så att temperaturen steg, öknarna bredde ut sig och låga områden översvämmades.
Klimatkatastroferna resulterade redan i konflikter, krig och växande flyktingströmmar.
Erik Kågström skrev kunskapsrika artiklar i Veckobladet om Peak Oil. Ulf Nymark fortsatte Gunnar Sandins kamp mot bilismen och motsatte sig konsekvent varje utbyggnad av motorvägar. Alla såg fram mot det stora klimatmötet i Köpenhamn i december 2009. Där och då skulle beslut fattas för att äntligen inleda kampen mot den katastrofala utvecklingen. Tills dess gällde det att påverka opinionen.
Att den kapitalistiska organisationen av världsekonomin med global konkurrens, ökad konsumtion och ständig tillväxt var klimatkrisens huvudorsak var också uppenbart. Jag såg marknadsekonomins destruktiva konsekvenser på skolområdet och inom vården
2008 drabbade finanskrisen världsekonomin i spåren av Lehmans Brothers konkurs. Ett litet företags girighet fick gigantiska konsekvenser. I USA tvingades miljontals människor lämna sina hem. Hela städer ödelades som Detroit. Europeiska länder som Grekland, Spanien, Island och Italien försattes i permanent ekonomisk kris. Alla trygghetssystem undergrävdes.
För första gången på länge växte en högljudd opposition fram i USA: Occupy Wall Street.
Men allt rann ut i sanden. Skattebetalarna tvingades rädda de banker som med sina manipulationer orsakat krisen, i USA som i Sverige och alla andra länder. Effekten av finanskrisen blev bara att rikedomen koncentrerades till allt färre personer.
Så var det då dags för det stora klimatmötet i Köpenhamn dagen efter Lucia 2009. Förväntningarna var höga. Hela världen riktade blickarna mot ett vinterruggigt Köpenhamn. Nu skulle förändringen ske.
Men klimatmötet utmynnade i millenniets dittills största antiklimax. Vi fick se världens ledare trötta och passiva sitta och stirra på varandra i sammanträdesrummen medan klimatdemonstrationerna på gatorna bevakades av polis.
Snart var det 2010 och dags för ett nytt val. Människan lever samtidigt i flera världar. Det var möjligt att förtvivla över Köpenhamnsmötets kollaps inför den ödesdigra klimatutvecklingen och samtidigt vara hoppfull inför utvecklingen i Lund och Sverige de närmaste månaderna och åren.
Så vi grep oss entusiastiskt an med valkampanjen. Vi hade haft framgångar under mandatperioden och mötts med positivt gensvar från väljare i alla delar av Lunds stad så vi hoppades på ett rejält genombrott i valet. Nu gällde det att ta chansen.
Jag minns särskilt en sommardag då vi tog oss ut till Dalby för att dela ut flygblad i centrum och ett nytt villaområde. Flera av oss cyklade och jag skjutsade ett par i bilen. Vi var väl förberedda och allt fungerade effektivt. Särskilt tydlig är en minnesbild från hemfärden. Lars-Åke och ett några till cyklade utför backen nedanför Dalby kyrka. Vi körde förbi med bilen. Sommarskåne bredde ut sig. Cyklisternas hår fladdrade.
Vi skaffade oss en stadig valstuga som var omöjlig att välta. Vi deltog i debatterna på gymnasieskolorna. Själv gjorde jag en mycket dålig insats i Spykens aula. Vi var etablerade. Nu återstod bara valet. Vi samlades till valvaka hos Bertil Egerö och Elsa Grip i Slottet, där jag kände mig hemma efter de många åren av Eritrea-arbete. Jag var mycket trött men förväntansfull.
Men allt rann ut i sanden. Skattebetalarna tvingades rädda de banker som med sina manipulationer orsakat krisen, i USA som i Sverige och alla andra länder. Effekten av finanskrisen blev bara att rikedomen koncentrerades till allt färre personer.
Så var det då dags för det stora klimatmötet i Köpenhamn dagen efter Lucia 2009. Förväntningarna var höga. Hela världen riktade blickarna mot ett vinterruggigt Köpenhamn. Nu skulle förändringen ske.
Men klimatmötet utmynnade i millenniets dittills största antiklimax. Vi fick se världens ledare trötta och passiva sitta och stirra på varandra i sammanträdesrummen medan klimatdemonstrationerna på gatorna bevakades av polis.
Snart var det 2010 och dags för ett nytt val. Människan lever samtidigt i flera världar. Det var möjligt att förtvivla över Köpenhamnsmötets kollaps inför den ödesdigra klimatutvecklingen och samtidigt vara hoppfull inför utvecklingen i Lund och Sverige de närmaste månaderna och åren.
Så vi grep oss entusiastiskt an med valkampanjen. Vi hade haft framgångar under mandatperioden och mötts med positivt gensvar från väljare i alla delar av Lunds stad så vi hoppades på ett rejält genombrott i valet. Nu gällde det att ta chansen.
Jag minns särskilt en sommardag då vi tog oss ut till Dalby för att dela ut flygblad i centrum och ett nytt villaområde. Flera av oss cyklade och jag skjutsade ett par i bilen. Vi var väl förberedda och allt fungerade effektivt. Särskilt tydlig är en minnesbild från hemfärden. Lars-Åke och ett några till cyklade utför backen nedanför Dalby kyrka. Vi körde förbi med bilen. Sommarskåne bredde ut sig. Cyklisternas hår fladdrade.
Vi skaffade oss en stadig valstuga som var omöjlig att välta. Vi deltog i debatterna på gymnasieskolorna. Själv gjorde jag en mycket dålig insats i Spykens aula. Vi var etablerade. Nu återstod bara valet. Vi samlades till valvaka hos Bertil Egerö och Elsa Grip i Slottet, där jag kände mig hemma efter de många åren av Eritrea-arbete. Jag var mycket trött men förväntansfull.
2017-09-07
I Lund nästa vecka
Föreläsningar på Stadbiblioteket
Om flyktingmottagandeÖppna hjärtan och systemkollaps
Hur kan en plötslig ökning i antalet asylsökande få samhället att vackla? Varför är det diktaturer som ger flest flyktingar skydd? Hur skulle det se ut om flyktingarna kunde köpa biljett till ett lågprisflyg till Stockholm istället för att investera en förmögenhet i en livsfarlig, lång och otymplig resa? Carlos Rojas diskuterar några alltjämt aktuella och viktiga frågor.
12 sept, kl. 18.00, Lunds stadsbibliotek, atriumgården
Mikroplast i kretsloppen
Små plastpartiklar, så kallade mikroplaster, har uppmärksammats som en betydande miljöförorening i framförallt havsmiljön. De hittas även i sötvatten, i Arktis is, i jord, i luften och till och med i öl. Var kommer de ifrån, vilka organismer påverkas och vad kan vi göra åt problemet?
Emma
Fältström är doktorand på Sweden Water Research och forskar om förebyggande åtgärder för att minska föroreningar till vatten.Denna föreläsning ingår i serien Klimat, miljö och hållbarhet på Lunds stadsbibliotek som är ett samarbete mellan Naturskydds-föreningen i Lund, Lunds universitets Hållbarhetsforum och Lunds Stadsbibliotek Föreläsningarna äger rum i Stadsbibliotekets atrium med början kl. 18 och följs av en frågestund och möjlighet till diskussion.
Ingen föranmälan nödvändig. Varmt välkomna!
13 sept,18:00 - 19:30, Lunds stadsbibliotek, atriumgården
Det ordnar sig – eller?
Gatutidningen Faktum fyllde 15 år förra året. Hurra! Eller? Det är med blandade känslor vi firade, för egentligen borde vi inte behövas. Faktum är, att Faktum behövs mer än någonsin när glappet mellan de allra fattigaste och de allra rikaste ökar. Försäljarna har det svåraste jobb någon kan ha – att sälja en tidning på gatan. Christel Molin från gatutidningen Faktum i Skåne berättar tillsammans med en av Faktums försäljare.
14 sept, 18.00, Lunds stadsbibliotek, atriumgården
Kulturnatten 2017
Röda Kapellet spelar kabaré på Kulturnatten
Lördagen den 16 september är det åter kulturnatt i Lund. Den här gången spelar orkestern kl 17 på Folkuniversitetets gård på Skomakaregatan 8.
Temat är "Sånt är livet" med en blinkning mot en välkänd schlager. I kabaréform stryker orkestern publiken medhårs med välkända schlager och egna örhängen förgyllda med politiska och satiriska texter.
Sångerska är Claudia Böhme och Per Torell ikläder sig talarrollen.
Välkomna och mycket nöje!
Röda Kapellet
Lördagen den 16 september är det åter kulturnatt i Lund. Den här gången spelar orkestern kl 17 på Folkuniversitetets gård på Skomakaregatan 8.
Temat är "Sånt är livet" med en blinkning mot en välkänd schlager. I kabaréform stryker orkestern publiken medhårs med välkända schlager och egna örhängen förgyllda med politiska och satiriska texter.
Sångerska är Claudia Böhme och Per Torell ikläder sig talarrollen.
Välkomna och mycket nöje!
Röda Kapellet
Sveriges erkännande av Palestina
Varför erkände Sverige Palestina år
2014, 
och under vilka villkor? Vad har det hittills betytt för svensk
poltik och vad har det haft för effekter hittills, tre år senare?
Jamal El-Haj är en socialdemokratisk riksdagspolitiker som varit politiskt och fackligt aktiv sedan 25 år tillbaka.
Han har palestinskt ursprung och har läst sociologi på universitetet.
Det är fri entré för detta föredrag, men se till att komma i tid för att hinna mingla med andra besökare, men framförallt för att inte störa!
och under vilka villkor? Vad har det hittills betytt för svensk
poltik och vad har det haft för effekter hittills, tre år senare?Jamal El-Haj är en socialdemokratisk riksdagspolitiker som varit politiskt och fackligt aktiv sedan 25 år tillbaka.
Han har palestinskt ursprung och har läst sociologi på universitetet.
Det är fri entré för detta föredrag, men se till att komma i tid för att hinna mingla med andra besökare, men framförallt för att inte störa!
Småland av Karin S
Jag tänder ljuset
Jägarna står beredda
Vildsvinen anas
Är jag ett vildsvin?
Nej! Jag är en människa
Det gör skillnad – nu.
Jägarna står beredda
Vildsvinen anas
Är jag ett vildsvin?
Nej! Jag är en människa
Det gör skillnad – nu.
Sådan är kapitalismen av Gunnar Stensson
The race to the bottom
Palmlunds skolor
Förra året delade Nordea ut 60
miljarder till sina ägare. De rika blir rikare utan att arbeta. De vill
inte betala skatt. Därför flyttar nu Nordea till Finland. Regeringen
har nämligen beslutat att bankerna ska betala ökade avgifter till den
reservkassa som ska lindra följderna av nästa bankkrasch. Den förra
inträffade ju för nio år sedan, och då fick skattebetalarna rädda
banksvindlarna.
Nordeas flytt till Finland är ett glasklart exempel på the race to the bottom. Kapitalet strömmar hela tiden till lågskatteländer och skatteparadis trots att alla vet att en förmögenhetsomfördelning är nödvändig för att det ekonomiska systemet ska överleva. Casper von Koskull och Björn Wahlroos är mäktigare än Sveriges demokratiskt valda finansminister.
Vi hoppas det blir ändring efter nästa bankkrasch.
PS. Jag hörde Björn Wahlross i ett sommarprogram förra året. Han är en fanatiskt troende nyliberal.
Nordeas flytt till Finland är ett glasklart exempel på the race to the bottom. Kapitalet strömmar hela tiden till lågskatteländer och skatteparadis trots att alla vet att en förmögenhetsomfördelning är nödvändig för att det ekonomiska systemet ska överleva. Casper von Koskull och Björn Wahlroos är mäktigare än Sveriges demokratiskt valda finansminister.
Vi hoppas det blir ändring efter nästa bankkrasch.
PS. Jag hörde Björn Wahlross i ett sommarprogram förra året. Han är en fanatiskt troende nyliberal.
De håvar in miljoner när de säljer tio skånska skolor till den norska koncernen Laeringsverkstedet som har en omsättning på 2,6 miljarder norska kronor. Förlorare är barnen och det svenska samhället som betalar vinsten.
När det gäller lätt förtjänta skolpengar är Sverige det mest lockande landet i världen för utländska vinstkapitalister. Ingenstans i världen är profiten så stor och så lättåtkomlig som i det extrema skolsverige.
När det gäller lätt förtjänta skolpengar är Sverige det mest lockande landet i världen för utländska vinstkapitalister. Ingenstans i världen är profiten så stor och så lättåtkomlig som i det extrema skolsverige.
Spårväg med förhinder av djinn
Förra gången det skulle byggas en spårväg
till Brunnshög gav man upp vid Allhelgonakyrkan, trots att allt var
förberett för spårläggningen dit. Det visade sig nämligen att man inte
visste vart spåren sedan skulle gå. Slutmålet gick, trots ivriga
spaningar, inte att hitta. Nu hoppas man att allt ska gå spåret, men
för säkerhets skull har invigningen flyttats fram från 2019 till 2020.
Din röst avgör! av Daniel Sestrajcic
Kanske har du alltid röstat i
kyrkovalet eller så är du en av dem som tidigare inte brytt dig om att
rösta. Den här gången är det avgörande att alla röda, gröna och
humanistiska krafter går samman och agerar.
Det påverkar inte bara riktningen i kyrkan utan den diskussion som pågår i hela Sverige om vilket samhälle vi vill leva i. Ska vi vara ett land som är öppet och välkomnande för flyktingar? Ska Svenska kyrkan ta ställning för alla HBTQ-personers rättigheter? Ska idéerna om en ny ekonomisk världsordning vara vägledande? Ska de förtrycktas röst få höras och vara central? Det är frågor som avgörs i årets kyrkoval. Vänstern står stark i sina idéer - men Sverigedemokraterna använder kyrkovalet som en språngbräda för att driva kyrkan i en högerkonservativ riktning och påverka hela samhällsdiskussionen med sitt främlingsfientliga och rasistiska gift. En röst på Vänstern i Svenska Kyrkan (ViSK) ger dem inte den chansen.
Eftersom valet är bortglömt så får alla röster ett stort värde. Oavsett vilken relation eller syn du har på Svenska kyrkan, är du 16 år och medlem så hoppas vi att du med din röst drar kyrkan lite mer åt vänster. I Lunds stift så är det ett historiskt faktum att vänstern för första gången ställer upp en vallista vilket innebär att du kan rösta på den partipolitiskt obundna nomineringsgruppen ViSK både till Lunds stift och Kyrkomötet. Vi är präster, diakoner, kyrkogårdsarbetare och helt vanliga engagerade medlemmar i svenska kyrkan som står till vänster och vi hoppas på ditt stöd.
Rösta för en demokratisk folkkyrka den 17 september, rösta på ViSK.
Läs om våra sex skäl och ge ditt vallöfte så påminner vi dig på valdagen: www.solidariskkyrka.nu
Det påverkar inte bara riktningen i kyrkan utan den diskussion som pågår i hela Sverige om vilket samhälle vi vill leva i. Ska vi vara ett land som är öppet och välkomnande för flyktingar? Ska Svenska kyrkan ta ställning för alla HBTQ-personers rättigheter? Ska idéerna om en ny ekonomisk världsordning vara vägledande? Ska de förtrycktas röst få höras och vara central? Det är frågor som avgörs i årets kyrkoval. Vänstern står stark i sina idéer - men Sverigedemokraterna använder kyrkovalet som en språngbräda för att driva kyrkan i en högerkonservativ riktning och påverka hela samhällsdiskussionen med sitt främlingsfientliga och rasistiska gift. En röst på Vänstern i Svenska Kyrkan (ViSK) ger dem inte den chansen.
Eftersom valet är bortglömt så får alla röster ett stort värde. Oavsett vilken relation eller syn du har på Svenska kyrkan, är du 16 år och medlem så hoppas vi att du med din röst drar kyrkan lite mer åt vänster. I Lunds stift så är det ett historiskt faktum att vänstern för första gången ställer upp en vallista vilket innebär att du kan rösta på den partipolitiskt obundna nomineringsgruppen ViSK både till Lunds stift och Kyrkomötet. Vi är präster, diakoner, kyrkogårdsarbetare och helt vanliga engagerade medlemmar i svenska kyrkan som står till vänster och vi hoppas på ditt stöd.
Rösta för en demokratisk folkkyrka den 17 september, rösta på ViSK.
Läs om våra sex skäl och ge ditt vallöfte så påminner vi dig på valdagen: www.solidariskkyrka.nu
Läs mer om kyrkovalet i Lund, om vallokaler och annan praktisk information här:
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)