För att bygga Källby-staden måste
Lunds kommun ”köpa tillbaka större delen av industriområdet som
kommunen olagligt hade mutat Rausing med 1939”, skrev jag i VB 19/1.
Att Lund illegalt hade subventionerat Å&R var något jag visste och
trodde var allmänt känt. Men så var det inte.
En läsare undrade varifrån jag hade fått det. Först var jag svarslös, men till slut hittade jag textstället i Lunds historia del 3. Modern tid, där jag hade läst det en juldag för några år sedan:
”År 1938 tog Lunds stadsfullmäktige beslutet att ge åkermark till Åkerlund&Rausing. Beslutet togs under stort hemlighetsmakeri och innebar att staden gav företaget en subvention i strid med kommunallagarna.”
En statlig offentlig utredning om näringslivets lokalisering, ledd av landshövding Artur Thomson, konstaterade 1951: ”Då en av landets större industrier i pappersbranschen skulle lokaliseras till Lund, fick bolaget utan vederlag 30 000 kvadratmeter mark för industribyggnad och staden förband sig att kostnadsfritt iordningsställa vägar samt elektricitets-, vatten- och avloppsledningar. Fri anknytning till av staden anordnat anslutningsspår till SJ medgavs.” (s 123)
Reningsdammarna vid Höje å intill industriområdet hade blivit färdiga ett par år tidigare och anslutningsspåret finner man fortfarande rester av där och längs järnvägen Lund-Malmö.
Nu när Källby-staden ska byggas köper alltså Lunds kommun tillbaka delar av den mark kommunen skänkte Å&R 1938. Ett litet mellanspel i historien om kommunen och kapitalet.
Å&R:s nya lokaler invigdes 1939. 1950 var företaget det största i Lund, med 800 anställda. En hållplats placerades då där nu den nya Klostergårdsstationen ska byggas.
PS. Min kritiske läsare påpekade ännu ett misstag i samma artikel. Där står att stationen i Lund invigdes 1956. Det ska förstås vara 1856.
Regeringen beslutar våren 1855 att börja bygga stambanan på sträckan Malmö-Lund. Redan ett år senare öppnas järnvägen för trafik och stationen i Lund invigs.
Det kan jämföras med att det kommer att ta minst sex år till att bygga järnvägssträckan Flackarp-Lund, trots att den bara är ett par kilometer lång.
Att bygga spåren för höghastighetstågen Stockholm-Malmö kommer att ta flera decennier. Tacka vet jag 1800-talets beslutsfattare och rallare!
Jag kommer att ta fler kontakter med min kritiker i framtiden. DS
En läsare undrade varifrån jag hade fått det. Först var jag svarslös, men till slut hittade jag textstället i Lunds historia del 3. Modern tid, där jag hade läst det en juldag för några år sedan:
”År 1938 tog Lunds stadsfullmäktige beslutet att ge åkermark till Åkerlund&Rausing. Beslutet togs under stort hemlighetsmakeri och innebar att staden gav företaget en subvention i strid med kommunallagarna.”
En statlig offentlig utredning om näringslivets lokalisering, ledd av landshövding Artur Thomson, konstaterade 1951: ”Då en av landets större industrier i pappersbranschen skulle lokaliseras till Lund, fick bolaget utan vederlag 30 000 kvadratmeter mark för industribyggnad och staden förband sig att kostnadsfritt iordningsställa vägar samt elektricitets-, vatten- och avloppsledningar. Fri anknytning till av staden anordnat anslutningsspår till SJ medgavs.” (s 123)
Reningsdammarna vid Höje å intill industriområdet hade blivit färdiga ett par år tidigare och anslutningsspåret finner man fortfarande rester av där och längs järnvägen Lund-Malmö.
Nu när Källby-staden ska byggas köper alltså Lunds kommun tillbaka delar av den mark kommunen skänkte Å&R 1938. Ett litet mellanspel i historien om kommunen och kapitalet.
Å&R:s nya lokaler invigdes 1939. 1950 var företaget det största i Lund, med 800 anställda. En hållplats placerades då där nu den nya Klostergårdsstationen ska byggas.
PS. Min kritiske läsare påpekade ännu ett misstag i samma artikel. Där står att stationen i Lund invigdes 1956. Det ska förstås vara 1856.
Regeringen beslutar våren 1855 att börja bygga stambanan på sträckan Malmö-Lund. Redan ett år senare öppnas järnvägen för trafik och stationen i Lund invigs.
Det kan jämföras med att det kommer att ta minst sex år till att bygga järnvägssträckan Flackarp-Lund, trots att den bara är ett par kilometer lång.
Att bygga spåren för höghastighetstågen Stockholm-Malmö kommer att ta flera decennier. Tacka vet jag 1800-talets beslutsfattare och rallare!
Jag kommer att ta fler kontakter med min kritiker i framtiden. DS
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar