Politik är inte bara att lyssna. Den är också att vilja! av Staffan Lindberg

Socialdemokraternas och vänsterpartiets utspel om att begränsa vinsterna inom skola och omsorg kommer inte en dag för tidigt. Men vad är det för vits om borgerligheten inklusive SD går emot i riksdagen i vår och fäller förslaget? ”Attack mot valfriheten!” är deras banér.
   Vitsen är att förslaget i sig och att den diskussion som nu följer blir en läroprocess. Vi får lära oss mer om de skattefria uttagen och hur både skolsystemet och omsorgssektorn förvrids till en karikatyr av ett välfärdssamhälle.
   Vi behöver veta hur grundskolan var tänkt och faktiskt fungerade i framväxten av det moderna Sverige. Vi behöver lära oss hur idéburna aktörer, dvs. stiftelser och ideella föreningar kan driva skolor och omsorg utan vinst och tillgodose särskilda behov och intressen
   Det måste bli lite av Paolo Freires pedagogik för de ”förtryckta”, dvs för alla oss som sväljer valfriheten i alla lägen utan att blinka, där vi tar chansen och utvecklar temat och historien rätt i allt från skämt, serieteckningar till dokumentärfilmer. De flesta av oss tycker inte om när någon skor sig på det gemensamma. Vi behöver veta hur denna rovdrift går till rent konkret.
   Utmaningen är att översätta detta till konkreta insikter. Hur de verkligt sjuka inte får plats på de överlastade offentliga vårdcentralerna medan de ”inbillade sjuka” gottar sig i omplåstring och terapi på de privata. Det sjuka systemet gynnar den tendens till hypokondriker som vi alla bär inom oss om vi inte förstår att livet mellan 67 och 80 både är till låns och en bonus från den generation som nu ska arbeta och hålla liv i oss.
   Hur barnen lär sig att det är pengar och klass som räknas i skolorna och senare i arbetslivet. Hur personalen lär sig att bara tänka på egna intressen, inte de gemensamma.
   Vi måste delta i detta. Vi får gräva där vi står och bidra till upplysning av en gemensam framtid.