Nästa vecka tar VB höstlov
Nästa nummer låter vänta på sig till den 6 november.
red
Under Coronapandemin så strejkar vi främst #digital, #flattenthecurve, #climatestrikeonline.
Håll utkik på hemsidan och i gruppen efter ev andra
aktiviteter på fredagen. Några personer finns vid lunchtid på plats på
Stortorget under behörigt avstånd till varandra.
Välkommen på träning i klimatsamtal!
Träningarna arrangeras av Klimatprata i samarbete med Lunds stadsbibliotek, Atriumgården.
Genom samtal skapar vi handling och mobilisering i klimatkrisen. Vid
tre tillfällen under hösten kommer vi på Klimatprata arrangera
samtalsträningar i konstruktiva klimatsamtal på Stadsbiblioteket i
Lund. Genom dialogövningar kommer vi träna på att skapa konstruktiva
klimatsamtal med utgångspunkt från olika delar av klimatprata.se.
Stadsbiblioteket, S:t Petri Kyrkogata 6, måndag 2 november 18:00 - 19:30
Detta är ett återkommande evenemang
2/11: Svårigheter i klimatsamtal. I denna träning kommer att
fokusera på svårigheter i samtal, till exempel romantisering av
tekniska lösningar, uppgivenhet eller tystnadskultur.
16/11: Klimathärskartekniker. Under tillfälle två kommer vi att
utforska klimathärskartekniker och hur vi kan ingripa mot dem när de
uppstår.
30/11: Problematiska uppfattningar om den ekologiska krisen. Den
tredje träffen tränar vi på att skapa konstruktiva klimatsamtal när vi
möter problematiska uppfattningar om den ekologiska krisen, som
koldioxidfixering eller strikta individ eller konsumentmaktlösningar.
Läs mer »
Slänterna ned till den nya gångbron
över Höje å intill brobygget var branta och slippriga. Förra veckan
klagade Anna och sa att ”de måste göra något åt dem”.
Det har de gjort nu. På båda sidor om bron är en sorts
trappa av färskt trä med räcke placerad. Ingen behöver halka omkull
längre.
Däremot väntar vi ännu på att passagen under bron söder
om ån ska öppnas så att järnvägsbarriären inte längre stänger
Klostergårdsborna ute från dammarna.
Mark och Miljödomstolen i Växjö har gett gruvbolaget Scandivanadium tillstånd att borra efter vanadium i Österlen. Vanadium är en viktig metall inför övergången till elenergi eftersom ett vanadiumbatteri kan laddas ett oändligt antal gånger. Det är fråga om provborrningar. Man vet inte hur mycket vanadium det finns. Ägarna till området protesterar och påpekar att borrningarna kan förgifta jord och grundvatten. Vilken den fortsatta utvecklingen blir är inte avgjort.
I förra numret av Veckobladet skrev jag om
kvarterets Häradshövdingen och om det förslag till inriktningsbeslut
för planeringen av en kongresshall med mera, som skulle behandlas på
byggnadsnämndens kommande möte. Jag lovade att rapportera, så det gör
jag även om det är beklämmande.
Beslutet innebär att en programfas som tidigare beslutats
och som skulle möjliggöra visst inflytande för lundaborna avskaffades.
Inriktningsförslaget beslutades och dess mycket flexibla riktlinjer
ligger nu till grund för de planer kommunen och Skanska ska utarbeta.
Drönarbild över stadsbilden sett från söder,
planområdet är markerat med orange linje.
Skanska kommer säkert inte att få sitt 17 våningshus, men
högt blir det: ett yrkande om högst sex våningar röstades ner. Grönytan
söder om gamla Tingsrätten kommer att bebyggas, och ett tvåvånings
underjordiskt garage kommer att byggas. Gamla Tingsrättens stora sal
kommer att bevaras och byggas in i ett komplex, men resten av Westmans
vackra tingsrättsbyggnader kring en innegård kommer att rivas.
Anledningen till det är att man inte kan bygga garage under befintliga
hus.
Betongpartierna s och m fick med sig alla i femklövern
utom FNL. Som alternativ till en programfas för demokratiskt inflytande
beslöt de att Skanska och kommunen ska ta fram tre olika förslag att
välja mellan. Det kanske låter bra, men om hela inriktningen är galen
hjälper det ju inte att få välja mellan variationer i gestaltningen.
FNL som det mest bilvänliga partiet i kommunen var
naturligtvis för garaget med vad det innebär av rivningar och trafik.
De ville inte heller bevara grönytan söder om gamla Tingsrätten. Men i
övrigt kunde de enas med vänsterpartiet och miljöpartiet om yrkanden,
som ju tyvärr röstades ner.
När byggnadsnämnden hade sitt möte hade vi fått nyheten
om att det ska byggas ett kongresscentrum på Brunnshög. Ett utmärkt
förslag som borde inneburit en helt ny inriktning för kvarteret
Häradshövdingen. Men se det fick vi inte ens diskutera, eftersom
kongress eller inte ansågs vara ett beslut som byggnadsnämnden inte
skulle ha synpunkter på eftersom det beslutats av Kommunstyrelsen.
Vipeholm har en mörk historia som anstalt för
personer med psykiska funktionsnedsättningar. På den tiden kallades de
obildbara sinnesslöa. Även barn fanns där, också barn under skolåldern.
Den yngste var ett år gammal. Idag rapporterar radioekot om Vipeholms
historia, som lundaforskaren Elin Dominell skrivit en doktorsavhandling
om.
På 1940-talet beslöt Medicinalstyrelsen genomföra det så kallade
kariesexperimentet på Vipeholmsanstalten. Karies ansågs vara ett
folkhälsoproblem och de ”obildbara sinnesslöa” kunde användas som
försökspersoner. De utgjorde nämligen enligt tidens synsätt en icke
önskvärd del av det svenska folket.
Experimentet gick ut på att pröva vad som hände med tänderna om
man stoppade i försökspersonerna massor med socker och godis. Många av
barnen blev glada när de fick hur mycket godis som helst, men somliga
blev sjuka och kräktes.
Experimentet, som pågick från 1947 in på 1950-talet, blev
framgångsrikt: alla försökspersoner fick karies och somliga förlorade
alla sina tänder. Så var det bevisat att kola inte var bra för
tänderna.
På Vipeholmsanstalten, som existerade in på 1970talet,
fanns en stormavdelning där de sjukaste patienterna utsattes för mycket
våld.
När jag på 1990-talet ingick i Lunds nya
Utbildnings-nämnd var Vipeholm en gymnasieskola. Vår politik gick ut på
att de fyra kommunala gymnasierna – Katte, Spyken, Vipeholm och Polhem
– skulle vara likvärdiga och ha både teoretiska och praktiska program.
När det fria valet genomfördes minskade antalet elever på Vipeholm
eftersom skolan ligger i Lunds periferi. Vi utformade specialprogram
för att motverka elevflykten, men det hjälpte inte.
Nu är gymnasieskolorna segregerade. Vipeholm har enbart praktiska
program. Den som söker ett praktiskt program har bara ett val.
Vipeholm. Men även Vipeholm har haft framgångar. Jag minns hur glada
alla var när elever från Vipeholm serverade på Nobelmiddagen.
Höst i Folkparken . Jag tar en promenad runt
det sk Edmanska huset, det som fortfarande sakta tillåts förfalla. Jo
visst finns det en nybyggd svart låda i den östra delen av huset för
Kulturskolans elever, men av det nya filialbiblioteket som skulle
öppnats i Edmanska i september syns idag ingenting.
Västers välbesökta bibliotek stängdes i våras med löfte
om att det skulle öppnas ett alldeles nytt bibliotek i Edmanska.
Visserligen krympt med mer än hälften både vad gäller utrymme och
innehåll och dessutom delade utrymmen med Kulturskolans elever. Genom
denna lösning skulle kommunen spara 600 000 per år var politikernas
argument.
Förhoppningen att det nya biblioteket skulle rymmas i den
spatiösa Rotunda-delen, där både böcker och andra media skulle kunna
förenas med olika kultur- arrangemang, den är grusad. Istället ska
biblioteket klämmas in i det som kallas Annexet, idag ett väntutrymme
för Kulturskolans elever, eller om man så vill en större garderob.
Väster har utvidgats mycket de senaste åren, många
barnfamiljer har flyttat hit och planer finns på ytterligare ny
bebyggelse. I det läget försvinner (?) ett bibliotek. Jag ringer en
planerare på kommunen. Jovisst ska det bli ett bibliotek,
förhoppningsvis nästa år, men det har varit mycket strul…
Lunds kommun har utmärkt sig för att kunna lägga ner filial- bibliotek. Är det dags för ännu en stängning?
Vänsterpartiet har tidigare föreslaget att Lunds kommun upprättar en
egen beställningscentral för färdtjänst och upphandlar trafik med olika
bolag/förare. Det är visserligare ett något dyrare per resa genom att
Lund har – tack och lov – färre resor med färdtjänst som gör att
kostnaden delas på färre resor. Demokratiskt sätt är det alternativet
oslagbart.
Vänsterpartiet har accepterat att Lund undersöker samarbete om
färdtjänst med Malmö kommun som en möjlig utväg. Att det nu visar sig
omöjligt att genomföra pga att Färdtjänst Malmo ska byta datorsystem
under år 2021 känns mycket konstigt. "Computer says NO" eller?
Samtidigt föreslås en upphandling av extern beställningscentral
och transporter som kommer med all sannolikhet att vara klara ungefär
när Färdtjänst Malmö har bytt sitt datorsystem.
Lunds kommun med upphandlad beställningscentral och trafik under
år 2021 kommer således att vara i exakt samma situation som efter
färdtjänstupphandlingen 2018. Ny runda med överklaganden på
överklaganden. Kareusellen kan börja om från början. Yttre
omständigheter är exakt de samma, domstolar arbetar långsamt, och
kortsiktiga upphandlingar måste göras gång på gång.
Och det är de funktionshindrade i Lunds kommun som blir lidande.
Massgraven med 50 anonyma offer för spanska
sjukan från Frösö mentalsjukhus var en nyhet som avslöjades i
Östersundsposten den gångna veckan och väckte bestörtning och
indignation i hela landet.
Sankt Lars begravningsplats ligger i fastigheten Hunnerup bredvid
Flackarps mölla. Där blev mer än 2000 patienter begravda mellan 1895
och 1951. De fick en liten järnblomma med ett nummer uppsatt på graven i
stället för namn och födelse- och dödsdatum. De var nästan anonyma
från det de blev tvångsintagna, även om man med hjälp av numret kan få
fram deras namn.
Många av dem var lantarbetare som inte klarade omställningen när
de blev arbetslösa då det skånska jordbruket i snabb takt mekaniserades
under åren kring sekelskiftet 1900. De utgjorde en tvångsarbetsstyrka
på Hunnerupgården som försörjde de tusentals patienterna och hundratals
vårdarna i Sankt Lars med livsmedel. Hur spanska sjukan drabbade
patienterna i Sankt Lars är okänt, men vore väl värt att utforska.
Sannolikt var dödssiffrorna större än de 50 som dog på Frösö sjukhus.
Nu ägs fastigheten Hunnerup, i vilken Sankt Lars begravningsplats
ingår, av det amerikanska bolaget Blackwater, vars verksamhet på den
svenska fastighetsmarknaden avslöjats i Fredrik Gerttens film Push. Bolaget
Blackwater deltog med privata säkerhetsstyrkor också i USA:s krig i
Irak. Svenska kyrkan borde förvärva begravningsplatsen och upprätta ett
minnesmärke.
Lördagen den 31 oktober klockan 19
arrangerar Helgeands församling en pilgrimsvandring genom Sankt Lars
till begravningsplatsen vid Flackarps mölla. Vi är många som liksom
Karin och jag i decennier varit verksamma i Sankt Lars och tänker delta
i vandringen som en senkommen protest mot det slaveri som den gamla så
kallade sinnessjukvården innebar för många. Följ gärna med!
En höstkväll som den 31 oktober blev patienterna
tidigt inlåsta i sina kollektiva sovrum och det var mycket mörkt i de
stora kasernerna i Sankt Lars.
Då återstår mindre än två veckor till
presidentvalet i USA. Visst är det ett spännande val och visst är det
glädjande att endast 18 procent av Sveriges befolkning skulle rösta på
Trump om en får tro en opinionsundersökning. (Fast i Danmark skulle
endast 6 procent av befolkningen rösta på Trump). I USA är ju läget
annorlunda även om Biden – också enligt opinionsmätningar - leder före
Trump. Tråkigt att Trump inte har en kraftfullare motståndare, men vem
vet, det kanske i det här läget är en fördel med en utslätad
demokratisk presidentkandidat.
Värnare av demokrati?
Vad som förvånar mej, fast det nog inte borde göra det, är
att så många röster från alla håll och kanter i Sverige nu sjunger
USA:s lov som värnare av demokrati, fred och frihet, åtminstone fram
till år 2016.
Som jag ser det uppfyller USA inte det mest grundläggande
kravet på en demokrati: att folkmajoriteten utser landets styre och
att varje röst ska väga lika tungt. Trump valdes ju med en minoritet av
folkets röster, detsamma gäller George W Bush år 2000.
Elektorssystemet gör alltså att en minoritet kan komma att välja
presidenten och det gör också att alla röster inte väger lika tungt.
I USA saknar också många myndiga medborgare rösträtt, på
grund av att de suttit i fängelse eller resterar med bötesbetalning.
Yttranderätt heter pengar
Till detta kommer att yttrandefriheten är synnerligen begränsad. Jo,
visst. Vem som helst kan – i varje fall i princip – gå ut på gatan och
säja vad hen vill utan repressalier. Men för att nå ut till en bredare
allmänhet heter yttranderätten pengar. Och det är inte bara kandidatur
till presidentposten som fordrar en förmögenhet. Detsamma gäller den
som kandiderar till andra höga poster inom på federal och delstatsnivå.
Sist men givetvis inte minst: den strukturella rasismen som
genomsyrar hela samhället
på alla nivåer är förstås helt oförenlig med en fullgången demokrati.
Hur ska då USA betecknas med avseende på landets politiska
styrelseskick? Kanske som ett land med ett betydande demokratiskt
underskott?
Fria världens ledare?
Och det där med att talet om ”den fria världens
ledare” och stå för fred borde ju för de flesta framstå som något av
nyspråk.
Här bara några, ett urval, av exempel på hur denna
”den fria världens ledare” agerat genom invasioner eller aktivt stöd
till kupper i modern tid:
Störtandet av regeringen Mosadeq i Iran 1953 till förmån för shahens återkomst;
Invasionen i Santo Domingo som störtade Juan Bosch regering 1965;
Aktivt stöd till militärkuppen i Chile som störtade Allenderegeringen 1973;
Invasionen i Grenada då en demokratisk regering störtades 1983
Fredsinsatser?
Några exempel på USA:s ”fredsinsatser”:
Vietnamkriget 1960–70-talen
Invasionen i Afghanistan 2001
Irakkriget 2003
Aktivt stöd till Israels ockupation på västbanken
Aktivt stöd till skurkstaten Saudi-Arabien som för krig i Jemen
Militärallians med Turkiet där regimen blir alltmer aggressiv och antidemokratisk
Tänkande majoritet?
De flesta av VB:s läsare känner naturligtvis till
dessa anfallskrig och övergrepp. Men det kan inte skada att ibland
tänka efter och begrunda, inte minst nu när USA-beundran, på gränsen
till dyrkan, sannolikt kommer att flöda över om Biden vinner
majoriteten av rösterna i valet och presidentskapet.
Apropå
majoritet: Adlai Stevenson hette den demokratiska kandidaten i
presidentvalet 1952 och 1956. Han blev aldrig vald. Det säjs att när
han under en av sina valkampanjer hörde en anhängare ropa att ”alla
tänkande amerikaner stödjer dig”, så svarade Stevenson raskt:
”Tack, men jag behöver en majoritet för att vinna”.
Det är bara att hoppas att det i det stundande valet finns en stor och
tydlig tänkande majoritet bland väljarna i USA.
Lönnarnas kronor skiftar i gult och
rött när jag är på väg till stan på tisdagsmorgonen efter att i
Sydsvenskan ha läst Kalle Kniviläs artikel Nedbrunna gatuköket ska ersättas av höghus.
Jag passerar plaskdammen och centrum och den branta
vildvuxna kullen där barnen brukar åka pulka även när vintern bara
varar ett par dagar.
När jag kommer till Östanväg konstaterar jag att
ingenting i det nuvarande Klostergården berörs av det planerade
nybygget.
Bortom Östanväg utbreder sig en parkeringsplats fylld
med bilar och en asfaltyta med de brända resterna efter gatuköket och
ett par stora sandhögar. En gång fanns här en bensinstation, men den
tvingades flytta av miljöskäl. Är marken förorenad? Tvärs över asfalten
fram till Stattenavägen står en rad unga träd, som för att understryka
asfaltens grå tristess. Så är det nu, i oktober 2020.
På detta öde ingenmansland mellan
Klostergården och Lund ska ett stort nytt kvarter växa fram. Bilarna
ska parkeras under jorden. Den gröna pulkakullen ligger intill
Östanväg, som ska bli smalare och mer cykelvänlig. Den syns knappt på
tidningsbilden. I stället för trädraden ska det ligga hus på båda sidor
om cykelvägen till stan.
När jag om några år korsar Stattenavägen kommer jag att märka att
också den gjorts betydligt smalare och har blivit mindre trafikerad.
Vid järnvägsspåret vänder jag mig om och betraktar med halvslutna
ögon det blivande klostergårdskvarteret på avstånd. Jag ser en bred
vit fasad som ansluter till låghusen längs Stattenavägen. Sex våningar.
Bakom fasaden tornar ett högre hus upp sig. Till höger om fasaden ser
jag ett lika brett sexvåningshus i rött tegel som sträcker sig nästan
ända fram till rondellen där Nordanväg och Stattenavägen möts. Bortom
rondellen är Stattenavägen bredare. Den utgör huvudinfarten till
Klostergårdsstationen som blir färdig 2024.
Bakom sexvåningshuset syns ett tiovåningshus med fasaden mot Nordanväg, också det i rött tegel. De nya tegelhusen skymmer, tack och lov, de fyra fula Akeliushusen. Där låg en gång byggleken och ungdomsgården - en föregångare till Mejeriet.
De nya byggnaderna utgör ett dubbelkvarter och platsar som tillägg till Klostergårdens kvartersbebyggelse.
Eller hade det varit bättre att avstå från de två bortersta husen
så att Klostergårdsfältet, vår vackra park, hade fått sträcka sig över
Östanväg in i kvartersområdet och fått breda ut sin grönska där?
Kommer de 220 nya lägenheterna bli hyreslägenheter eller bostadsrätter?
Hur som helst är det planerade nya kvarteret bättre än den
asfaltöken som nu utgör ingenmanslandet mellan Klostergården och Lund!
På väg genom villakvarteren längs Östgöta-Västgöta-vägen tänker jag:
Om alla vi som bor i Klostergården i stället skulle
bo i sådana här trevliga små villor med privata trädgårdar omkring
skulle ändlösa villamattor täcka hela Höje å naturreservat och alla
åkrarna.
För att behålla våra gårdar, vår park, vårt naturreservat, våra
åkrar och våra fotbollsplaner bor vi tätt och högt – och sparar
naturmark.
I Klostergården har vi dessutom lyckats skapa trivsel och
gemenskap genom att anlägga Klostergårdsfältet och plaskdammen mellan
kvarteren och centrum och genom att förvandla höghuskvarteren till
slutna skånegårdar med lekplatser och fikaställen.
Och husen som ska byggas på asfaltöknen ser ut att passa bra som en utvidgning av Klostergården.
Jag får säkert många fler och kanske annorlunda
tankar under den långa tid då Planförslaget är ute på samråd, tänker
jag, när jag efter att ha sprungit över den trafiktäta Södra vägen går
förbi Mejeriet. Klockan är kvart i tio och jag ska till Gleerups.
Under Coronapandemin så strejkar vi främst #digital, #flattenthecurve, #climatestrikeonline.
Håll utkik på hemsidan och i gruppen efter ev andra
aktiviteter på fredagen. Några personer finns vid lunchtid på plats på
Stortorget under behörigt avstånd till varandra.
KLOK nästa måndag den 19 okt kl 19
Tekn dr Ulf Paulsson, med speciellt intresse för
logistik, risk och sårbarhet, håller ett föredrag med fokus på tre
avgörande faktorer: Energi, naturresurser och konfliktlösningsförmåga.
Ulf tar utgångspunkt i dagens situation när han
diskuterar de långsiktiga trenderna. Ulf är en kollega från
Ekonomihögskolan.
P g a begränsat antal platser måste man föranmäla sig till Klostergårdens bibliotek 046 359 58 86 eller mejl till biblioteket.klostergarden@lund.se
Tisdag 20 oktober 2020 kl. 19:00
69% av Sveriges yta är täckt av skog.
Hur vi förvaltar skogen påverkar klimatkrisen. Därför spelar
tidsfaktorn en avgörande roll i förvaltningen av skogen. Lektor i
Ekologi på Umeå Universitet samt tidigare styrelseledamot i Skydda
skogen, Stig-Olof Holm, håller en föreläsning för XR om skogsbruket
och klimatet. Halva tiden är ägnad till föreläsning och halva för
frågor och diskussion. I sin föreläsning fokuserar Stig-Olof på
fossila bränslen samt hur tidsfaktorn har en avgörande betydelse för
hur skogarna i världen ska brukas.
Läs mer på Facebook »
Lundin gör miljardvinst
Oljebolaget Lundin Energy flaggar inför kvartalsrapporten
att bolaget gör en valutavinst på 143 miljoner dollar, motsvarande 1260
miljoner kronor, under tredje kvartalet.
Den här gången kommer vinsten från finansspekulationer.
Oljeprofitörernas rikedomar gör att de tjänar jättebelopp på
finansmarknaden.
När Carl Bildt för så där femton år sedan var aktiv i
Lundin Oil i Sudan kritiserades bolaget för brott mot de mänskliga
rättigheterna.
Jensen Education inför klädkod. Det är en metod att öka segregationen i de svenska skolorna. Och vinsten för skolprofitörerna.
Essie Andersson, känd för många lundabor som läkare på vårdcentralen
S:t Lars, tillika tenorsaxofonist i Röda Kapellet, har nu tillfälligt
lämnat deckargenren och påbörjat ett barnboksprojekt.
Den första boken heter Mormors sagor med undertiteln Va ska det va bra för att kunna svenska? – om WiWigänget
och handlar om syskonen Wilson som bor i Seattle men har svenska
rötter. De hamnar i många överraskande äventyr både i nutid och i ett
fjärran gammalt Sverige, med många twists och finurligheter och möten …
De så fina illustrationerna är skapade av maken Ulf Teleman.
En riktigt fin julklapp till barn och barnbarn, 8-10 år! Kan köpas
av författaren direkt för 120kr + frakt (ev. kan bok överlämnas efter
överenskommelse på annat sätt). Swisha till 0702857116 eller skicka PM
till Essie på Facebook med namn och adress. Finns också på Vulkanmedia,
Bokus, Adlibris och Gleerups.
Nu går startskottet för nästa stora strid mellan byggnadsnämndens majoritet och den stadsmiljömedvetna delen av Lunds befolkning. Medan striden om Galten pågår för fullt inleds den om Häradshövdingen.
Drönarbild över stadsbilden sett från söder,
planområdet är markerat med orange linje.
Egentligen borde striden ha börjat i april då Skanska, som tidigare köpt fastigheten där gamla tingsrätten ligger, ingick ett avtal med kommunen som innebar att de fick rätt att köpa kommunens mark runt omkring, en så kallat markreservation. Tillsammans med kommunen skulle de planera för en kongressanläggning. I tekniska nämnden var endast Vänsterpartiet och FNL emot. Miljöpartiet avstod från att rösta.
Skanska gick ut i pressen med en vision om ett 17 våningshus. De begrep säkert att det var omöjligt, men hoppades antagligen på en kompromiss som ändå innebar hög exploatering. Och efter förhandlingar kommer nu förslag på ett inriktningsbeslut till byggnadsnämnden. Det är naturligtvis mycket bättre än Skanskas första vision, och många fromma önskningar formuleras, men inga skarpa riktlinjer.
I det förslag till inriktningsbeslut som föreläggs byggnadsnämnden idag torsdag föreslås att en tidigare beslutad process om en programfas utgår. Det skulle innebära att Lunds befolkning får betydligt försämrade möjligheter att påverka planerna.
Vänsterpartiet yrkar naturligtvis avslag på
en sådan hantering och kommer att föreslå omformulering av de fromma
önskningarna i förslaget till inriktningsbeslut till mer bindande
formuleringar. I nuläget ser yrkandena ut såhär:
• Att den nya bebyggelsen ska berika de omgivande
stadsrummen och ansluta till den befintliga skalan, fyra till sex
våningar.
• Att grönytan söder om gamla Tingsrätten inte ska bebyggas
utan bevaras som offentligt rum med Tingsrättens gamla byggnader
synliga.
• Att behovet av en större kongressanläggning omprövas.
• Att bruttototalarean, BTA, ej överstiger de 25000 kvadratmeter som gällande Ramprogram för området anger.
• Att den gamla Tingsrätten ska bevaras och integreras i en
mötesanläggning. Rivning och ”återuppbyggnad” av innegården ska inte
komma ifråga.
• Att i utformandet av den tillkommande bebyggelsen särskild
omsorg ägnas åt mötet med Klosterkyrkan och Klostergatans fondmotiv.
• Bilparkering bör byggas efter reducerad norm. Ingen
utökning av bilplatser bör ske, men cykelparkering bör tillkomma.
• Att ge hög prioritet åt utformningen av gång- och
cykelvägen från Stadsparken mot Västerbro som ett grönstråk vilket
markerar var stadsvallen (antas ha) gått.
Rivning eller förstörelse av den gamla tingsrätten ritad av Westman liksom det höghus långt högre än Klosterkyrkans torn är förslag som säkert fler partier kommer att ställa upp på. Samtal har förts med Mp och FNL och det är mycket möjligt att vi kommer att jämka våra yrkanden så vi kan lägga dem gemensamt.
Hur byggnadsnämndens möte avlöper rapporteras i kommande nummer
Byggnadsnämndens handlingar i ärendet:
BN Tjänsteskrivelse 2020-10-02
BN Ramprogram för Lund C 2015-03-10
BN PM kulturmiljö Häradshövningen 2020-10-01
I måndags såg
vi en rödhuvad bläsand simma bland grönhuvade gräsänder, sothöns,
doppingar, måsar och skarvar i dammen vid fågeltornet. Det runda
huvudet glänste som sammet i solskenet och bläsen lyste gul över de
svarta ögonen. Luften var glasklar. En häger stod orörlig som en
egyptisk staty och två vita svanar simmade långsamt med böjda halsar
vid dammens bortre ända.
Om det finns en bläsand, finns det säkert flera. Och mycket
riktigt, där borta simmar en liten flock änder med vita sidor.
Bläsänderna har alltså återvänt från sina arktiska revir. Nu ska de
stanna till mars-april nästa år. Hösten är här.
Egentligen skulle vi titta på den nya gångbro som vi fått höra
hade blivit utlagd över ån invid järnvägsbrons byggplats. Vi gick över
den gamla bron och uppför brinken på Flackarpssidan. Fälten lyste gröna
av höstsäd. Vindkraftverken stod orörliga. Maskinen som slår ner
cementpålar i den sega jorden satte igång. Dunkandet var rytmiskt som
ett hjärtas slag.
Efter en stund skymtade vi den nya gångbrons metall mellan
snår och ogräs. Ja, där var den, precis som Veckobladet föreslog för
några veckor sedan. Vi halkade utför den slippriga branten och ställde
oss och tittade ner i det rinnande vattnet. Det måste göras något åt
backen, sa Anna.
Vi återvände på lundasidan av ån. Röda bär glänste i
hagtornsträden som nästan skymde den långa dammen. Bläsänderna och
svanarna njöt fortfarande av den varma solen i fågeltornsdammen.
Men idag, onsdag, kändes det att hösten kommit. Blåsten
trängde genom märg och ben. Grå moln for och solen var blek. Vi hade
kommit för att titta på platsen för den föreslagna skogsremsan över
åkrarna i Värpinge. Vi förstod tanken, men tyckte åkrarna kunde få vara
ifred. Skånes landskap söder om Lund är öppna.
Det är hög tid att efter drygt ett halvt sekel läka såren som uppstod i kvarteret Galten i samband med det såkallade Genombrottet. Tack till de politiker som i sista stunden, om inte i sista sekunden, kom till sitt förnuft och stoppade planerna på en 42 m bred motorväg tvärs igenom stadskärnan, från Spyken till Svanevägen.
Men för att läka såren kan man inte göra som den nyligen
presenterade detaljplanen föreslår. Ett höghus passar inte in i
kvarteret Galten. En stor biograf inte heller. Och inte en massa nya
butiker – nu när allt för många butikslokaler i centrala Lund gapar
tomma.
Flera underjordiska parkeringsplatser med utökad
biltrafik är inte det som Lunds stadskärna behöver. De trånga gatorna
runt kvarteret Galten kan inte bära mer trafik. Biltrafiken måste
minska. Och även den tunga trafiken. Regionbussarna måste på sikt tas
bort från kvarteret.
Det som istället ska planeras är bostäder i lägre
byggnader, 2, 3 eller 4 våningar höga. Gång- och cykelstigar så även
barn kan ta sig fram utan att riskera livet. Cykelvägar på Bankgatan
och Råbygatan måste byggas.
Förslaget i detaljplanen är katastrofalt:
• Gårdshuset från 1813 rivs. Ett av Lunds äldsta hus. 207 år gammalt!
• Höghus på 9 våningar (om man inte räknar bottenvåningen eller
takvåningarna; gör man det så blir huset 11 eller 12 våningar högt).
• Vårfruskolans barn ska få skolgård ovan på en busstation. Vad hände med devisen „Barnens bästa“?
• Underjordiskt garage i två våningar betyder fler bilar i Lunds absoluta centrum.
• Och planen i sin helhet med butiker inne i kvarteret kommer att vända ut och in på det gamla gatunätet.
Det nya som byggs måste rimma med det som engång revs
bort. Lägre byggnader, framför allt bostäder och mindre verksamheter.
Foton finns om man vill se hur det var.
Kvarteret Galten – en del av Lunds stadskärna får nytt utseende
De pittoreska husen är lite förfallna men skulle kunna
renoveras. Gången från torget skulle kunna bli en inbjudande och mysig
väg in till det nya kvarteret Galten.
Vi befinner oss i en extrem situation. Den kapitalistiska exploateringen är på väg att göra planeten obeboelig. Demokratisk socialism kan ge oss möjlighet att gemensamt rädda vår miljö. Men kapitalismens privilegierade med Donald Trump i spetsen kämpar desperat för systemets bevarande.
Forskare och journalister som Naomi Klein,
Andreas Malm, David Wallace-Wells, Alf Hornborg, Branco Milanovic´,
Sverker Sörlin, Jonathan Jeppson och Daniel Lindvall har väckt vår
insikt om att vi befinner oss mitt i en av människor orsakad global
process, som leder till att skogar brinner, landskap torkar ut,
havsnivån stiger, djurarter utrotas, klimatupphettningen ökar och att
redan idag 20 miljoner tvingas fly undan ett mördande klimat.
Nu börjar vi dra de politiska slutsatserna.
Det står klart för alla att vårt nuvarande ekonomiskpolitiska system
med ständigt ökande produktion och konsumtion är ohållbart. Det är inte
trovärdigt att tekniska framsteg är lösningen. Kapitalismen måste
avvecklas. Många ser demokratisk socialism som en möjlighet att
utveckla en politik i stånd att bekämpa klimatproblemen.
Thomas Piketty lade en stabil grund med sina stora verk Kapitalet i tjugonde århundradet och Kapital och ideologi.
Nina Björk, Naomi Klein, Erik Olin Klein med flera står nu i centrum
för en debatt om demokratisk socialism som den samhällsform som kan
göra det möjligt för oss att gemensamt möta klimatkrisen.
Demokratisk socialism är både en filosofi och en politisk möjlighet som analyseras i Martin Hägglunds Vårt enda liv. Sekulär tro och andlig frihet, en bok som nu debatteras i alla större tidningar och tidskrifter.
Martin Hägglund är född i Sverige, bosatt i New York och professor vid Yale University. Han har tidigare givit ut What is Democratic Socialism?, ett verk i tre delar som fått stort genomslag i USA..
I Vårt enda liv skildrar Hägglund Martin Luther King som den demokratiska socialismens tragiske föregångare. Trött
och sjuk genomför King den 3 april sitt sista massmöte i pingstkyrkan
Mason Temple, Memphis, Tennessee. Han har mindre än 24 timmar kvar att
leva.
King överskred medborgarrättsfrågan, när han inledde sin Poor People´s Campaign. Trettonhundra svarta
renhållningsarbetare i Memphis hade gått ut i strejk
mot orimliga arbetsförhållanden. Den 18 mars talade Martin Luther King
inför femton tusen strejkaktivister på det största inomhusmötet i hela
medborgarrättsrörelsens historia. Ett gemensamt åtagande att kämpa
för renhållningsarbetarna antogs.
King gjorde Gud till ett begrepp för social
rättvisa och frihet genom att säga: ”Gud har befallt oss att bry oss om
slummen här nere, och om hans barn som inte får tre ordentliga mål mat
om dagen. Det är inget fel att tala om det nya Jerusalem, men en dag
måste Guds predikant tala om det nya New York, det nya Atlanta, det nya
Philadelphia, det nya Los Angeles, det nya Memphis, Tennessee. Detta är
vad vi måste göra.” Han slutade talet med att uppmana till fredlig
generalstrejk.
Strejken förhindrades av en våldsam snöstorm. Den 28 mars ledde King en massdemonstration
genom Memphis. Polisen gick till attack. 700 måste
föras till sjukhus och en obeväpnad sextonårig svart pojke dödades.
Den 3 april höll King sitt sista tal. Han sa då:
”Jag vet att vi som ett folk kommer att nå det förlovade landet.”
Uttalandet uttrycker inte ett religiöst mål utan ett demokratiskt
åtagande.
Följande dag – tidigt på kvällen – sköts Martin
Luther King ihjäl utanför sitt motellrum. Han var 39 år, fyra år äldre
än jag. Han hade bara levt halva sitt liv när han inledde kampen för
demokratisk socialism.
Det går inte att utvärdera alla konsekvenser av
Kings död. Black Power-rörelsen kom att ersätta hans ickevåldspolitik.
Nixon valdes till president efter det att också Robert Kennedy hade
mördats, samma dag som han vunnit primärvalet i Kalifornien. Nixon
utvidgade kriget i Vietnam till Kambodja och slog med brutalt våld ner
Black Powers demonstrationer - innan han tvingades avgå, med skam.
Nu står USA inför ett lika avgörande val: Trump eller demokrati.
Det finns mycket mer att hämta i Martin Hägglunds bok. Läs gärna Ida Ölmedals intervju Stjärnfilosofen Martin Hägglund: Så kan vi försonas med dödsångesten (Sydsvenskan 4/10) eller Jenny Anderssons recension Evangelium för kristider (Aftonbladet 4/10).
Gunnar Stensson
Under Coronapandemin så strejkar vi främst #digital, #flattenthecurve, #climatestrikeonline.
Håll utkik på hemsidan och i gruppen efter ev andra
aktiviteter på fredagen. Några personer finns vid lunchtid på plats på
Stortorget under behörigt avstånd till varandra.
Med den populärvetenskapliga,
årligen återkommande Framtidsveckan vill vi sprida kunskap om den
senaste forskningen vid Lunds universitet. Veckan riktar sig till
studenter, näringsliv, alumner, allmänhet och anställda som är
intresserade av våra tids största framtidsfrågor.
Läs mer på hemsidan »
Coronan ökade miljardärernas förmögenhet 27,5 procent.
I en rapport publicerad av den
schweiziska storbanken UBS konstateras att världens miljardärer ökade
sin förmögenhet med 27,5 procent under perioden april-juli. De senaste
tre åren har den ökat med 70 procent. TT
Kina kolneutralt 2060
I sitt tal till FN:s generalförsamling
den 22 september förklarade Kinas ledare Xi Jinping att Kina ska vara
kolneutralt år 2060. Idag har Kina ett av världens största
stenkolsbrukare med 29 procent av jordens utsläpp. Alltjämt öppnas nya
kolgruvor. 90 procent av utsläppen måste bort. Tidningen Guardian menar
efter att ha analyserat situationen att Xi Jinpings uttalande är
trovärdigt. Kina är idag världsledande på förnybar energi och
utbyggnaden av bland annat solceller går mycket snabbt.
Däremot lämnar USA definitivt Parisavtalet om Donald
Trump vinner det amerikanska presidentvalet den 3 november.
Söndagsintervjun den 4 oktober gav ett klart besked: Annie Lööf vill inte att offentlighetsprincipen ska gälla friskolor. ”Det skulle bli för jobbigt att administrera för de mindre skolägarna”, säger hon.
Hon stod fast vid denna ståndpunkt trots att intervjuaren
pressade henne genom att framhålla att Håkan Wielander som är
ordförande för de idéburna friskolorna anser att ”det är självklart att
de måste vara offentliga. Att det inte är så beror på att vi släppt in
privat kapital och affärstänkande i skolväsendet.”
Annie Lööf är i alla fall hederlig med att hon sätter
friskolekoncernernas vinstintressen framför lärares, elevers och
föräldrars behov av transparens. Så hederliga är knappast L, M och SD.
De är partier som säger ett men gör något annat.
PS. Skolornas sekretess beträffande
uppgifter om antal obehöriga lärare, glädjebetyg mm som bedömts viktiga
i friskolornas konkurrens om elevpengar upphävdes idag av Skolverket.
Det gäller alla uppgifter hittills. Regeringen ska ändra
sekretesslagstiftningen så att framtida statistik inte kan
hemlighållas. Annie Lööf måste vara besviken.
Det har varit en lugn vecka i riksdagen, utan voteringar och med väldigt få utskottsmöten. På tisdagseftermiddagen slutade den allmänna motionstiden, och totalt lämnades 92 motioner in från Vänsterpartiet, varav 24 budgetmotioner (en budgetmotion för varje utgiftsområde i statsbudgeten). Två motioner skrevs tillsammans med andra partier, en om utlämningsavtalet med Hong Kong och en om att införa republik (årlig motion!). I Vänsterpartiets skriver vi bara kollektiva motioner, som hela partiet står bakom, och inte enskilda motioner av bara en ledamot. Det är viktigt för oss att den politik som vi driver i riksdagen är förankrad i hela partiets politik och inte bara är en ledamots egna åsikter. Därför lägger vi ner mycket tid på våra motioner, de läses av flera ledamöter innan de lämnas in. En lista på alla vänsterpartiets motioner finns här, (alla motioner som inleds med “UO” är budgetmotioner).
Nu har vi också lämnat in vårt budgetförslag i riksdagen.
Det här året fick budgeten rubriken “Vägen ut ur krisen- en plan för
jämlikhet och grön omställning”, vilket tydligt säger vad det handlar
om. Den kris som pandemin har orsakat är inte slut än, men vi börjar
kanske se vägen ut ur den, och vi vet att det krävs rödgrön politik som
satsar på jämlikhet och grön omställning. Budgeten är lång, men
väldigt välskriven och med tydliga rubriker. Läs gärna det som du är
extra intresserad av och titta på presskonferensen som Ulla Andersson
höll. Budgeten finns här, och presskonferensen här.
Men även om det känns lugnt i riksdagen precis just nu vet
vi att vi har en storm framför oss: Försämringarna i LAS, Lagen om
anställningsskydd. Vänsterpartiet fortsätter sätta press på regeringen
och socialdemokraterna, vi står på fackföreningarnas sida och kräver
att förslagen om försämringarna av LAS ska dras tillbaka. Detta är nog
mandatperiodens viktigaste fråga och Vänsterpartiet är beredda att ta
strid för trygga och säkra anställningar, detta är ju en av samhällets
grundbultar. Läs gärna den senaste debattartikeln i frågan, i tidningen Arbetet.
Själv försöker jag göra så många studiebesök hos
försvarsmakten och länsstyrelser (som har ansvar för totalförsvarets
uppbyggnad) som möjligt nu under hösten. Jag har nyligen varit i Visby,
denna vecka besöker jag Halmstad, senare blir det Umeå och kanske
några orter till i norra Sverige.
Hanna Gunnarsson (v), Riksdagsledamot, Lund
Skolkoncernen Internationella Engelska Skolan ska etablera en grundskola för 600 elever och Kunskapsskolan ämnar sätta igång två förskolor med plats för 200 barn i Staffanstorp.
Samtidigt lämnar chefen för kommunala musikskolan i Staffanstorp Lena Forén Narajo kommunen i protest på grund av hot om privatisering och ledningens totala ointresse för musikskolans verksamhet.
Det latinska ordet corona som betyder ”krans”, ”krona” med mera kommer i sin tur från det grekiska ordet korone som egentligen betyder ”kråka”, ”krökt utsprång (som liknar kråknäbb)”.
Detta enligt NE.
KD:S festprinsessa
KD-ledaren Ebba Busch är försedd med statligt avlönade
säkerhetsvakter. Inget att säja om det, det kan nog vara på sin plats.
Men Busch har tydligen missförstått deras roll: hon anser att det i
säpopersonalen uppdrag ingår att vara taxichaufförer åt Buschs
kompisar.
Ebba Busch är KDs alldeles egna festprinsessa. Vid en privat fest
häromveckan susade hon glatt runt och kramade och pussade
festdeltagarna. Kanske väntar hon på att Herren Sebaot ska välsigna
henne på samma sätt som han välsignade president Trump med covid-19.
(Det är inte jag som säjer att Trumps insjuknande var en välsignelse
från ovan, det är som ni säkert vet, Trumps egen uppfattning.
Jan Guillou har för övrigt har i sin spalt i Aftonbladet betecknat
Busch inte som fesprinsessa, utan som ”en liten elak fan när hon gosar
med extremhögern”. Fast snart verkar hon och KD vara en välintegrerad
del av just denna extremhögern.
SD:s försök till röstköp
Och apropå extremhöger. Tiotusen kronor ska alla svenska
medborgare (vem trodde något annat!) över 5 år få, föreslår
Sverige-etnokraterna i sitt höstbudgetförslag. Barn under fem år får
nöja sig med halva de beloppet. Med detta förslag vill SD ”öka
konsumtionsbenägen-heter”. SD-arna är fullt medvetna om att ökad
konsumtion leder till mera utsläpp av växthusgaser, och förslaget visar
återigen att SD ger fullständigt fan i klimatförändringarna. Ja, jag
skriver ”fullt medvetna”. Det där med att de inte skulle tro på att det
är utsläppen av växthusgaser skulle påverka klimatet är ju bara ett
sken – de kan ju inte öppet säja att de inte bryr sig om att
mänskligheten håller på att rycka undan grundvalen för sin egen
existens. För övrigt är detta ett sällsport oblygt försök till röstköp,
helt i enlighet med högerextremisten på presidentposten i USA. En
”konsumtionsenhet” (= familj eller liknande) på två fuxna och två barn
skulle kamma in 30 000 om SD:s förslag gick igenom. Nu kommer det väl
inte att göra det, dessbättre.
Coronapandemin som avstamp för hållbar utveckling?
Miljörörelsen hävdar att pandemin kan vara ett avstamp
för en snabb och kraftfull övergång till en hållba och fossilfri
konsumtion och produktion. Och visst skulle det kunna vara så. Men det
finns få tecken på att det går åt det hållet. Tvärtom, snarare. Det är
tyvärr inte bara högerextremister som ropar på att stimulera ekonomin.
Världens regeringar, inklusive den svenska, öser ut ekonomiska bidrag
och förslag för att stimulera konsumtionen. Men vänta, nog har
regeringen i vårt land lagt in stimulansåtgärder och bidrag för en mera
miljömässigt hållbar utveckling? Jo, så är det förstås. Men när alla
andra investeringar och konsumtion också stimuleras blir det i bästa
fall ett nollsummespel, i värsta fall en ökning av miljö- och
klimatpåverkan. En allmän ökning av den privata konsumtionen är som jag
ser det överhuvudtaget oförenlig med en hållbar utveckling. Men
givetvis är det i högsta grad angeläget med en jämnare fördelning av
det som sammantagna globala konsumtionen.
Konsumtionshysteri i Danmark
Ett exempel på motsatsen till hållbar politik under
pandemin visar den danska regeringens politik upp. Danmark har beslutat
om nya regler för semesterersättning. Innan de nya reglerna träder i
kraft har det uppstått ett övergångsår, då intjänad semesterersättning
ska insattas i en fond. Från början skulle löntagarna inte få tillgång
till sina semesterpengar intjänade under övergångsåret förrän vid
pensionsåldern. Nu har regeringen kommit överens med flera partier om
att en del av denna fond ska få tas ut redan nu, just för att stimulera
den privata konsumtionen. Och nog känner sig danskarna stimulerade!
Danskarna tycks formligen rusa i väg och köpa prylar:
hushållsapparaten, mobiltelefoner, kosmetika med mera. Visst tycks de
finnas en och annan elcykel med i inköpsrushen men på det stora hela
taget är det konsumtion som vanligt.
Lund: besked om ny översiktsplan glömdes bort
Lunds nya översiktsplan, som antogs tidig höst 2018
under förra mandatperioden överklagades och vann därför inte laga kraft
efter fullmäktiges beslut. Den 7 juli i år meddelande Högsta
förvaltningsdomstolen att prövningstillstånd inte beviljades och att
planen därför nu vann laga kraft. Först i slutet av september upptäckte
kommunkontoret b beskedet från domstolen. Kommunkontoret skyllde
missen på coronapandemin och semestertider.
Att planen nu vunnit laga kraft innebär att den styrande
kvintetten i Lund kan börja omarbeta planen. Översiktsplanen måste
aktualiseras varje mandatperiod. Vad som gör en aktualisering extra
angelägen är att planen förutsätter framtida byggande i Höjeådalen. Men
fullmäktige har efter planens antagande besinnat sej och vill ha en
annan användning av området: fullmäktige ska innan 2020 års utgång
besluta om att i princip hela dalen ska bli naturreservat. Så det
gäller nu att kvickt justera översiktsplanen så att faktiska beslut och
planen överensstämmer med varandra.
”Löntagarfonder är ett jävla skit
men nu har vi baxat dem ända hit.”
Finansminister Kjell Olof Feldts, S,
blev populär i kapitalistkretsar genom sitt svek under riksdagsdebatten
om löntagarfonder den 20 november 1983, när han såg till att en
pressfotograf publicerade hans usla rim. Han hamnade till och med på
omslaget av en konservativ amerikansk tidskrift.
Sedan dess har socialdemokraterna fört en kapitalistisk
marknadspolitik som gjort Sverige till det land där ojämlikheten ökar
snabbast. Omfördelande skatter som förmögenhetsskatt, fastighetsskatt,
arvsskatt och bolagsskatt har avskaffats.
Thomas Piketty konstaterar att samma utveckling skett i
USA, Storbritannien, Frankrike och Tyskland. Överallt sattes kapitalets
frihet framför människornas. Idag är ojämlikheten i världen lika stor
som på kapitalägarnas, kolonialisternas och slavhandlarnas tid, före
det första världskriget. Den gången ledde ojämlikheten till två
världskrig och en kommunistisk revolution. Om det ska bli möjligt att
rädda vår jord ur klimatkollapsen måste ojämlikheten inom länder och
mellan länder minskas.
Rudolf Meidner och Anna Hedborg hade utarbetat
det förslag till löntagarfonder som på 1970-talet blev LO:s och
Socialdemokraternas politik. Grundidén var enkel. Aktieägarna skulle
inte längre tilldelas företagens hela vinst utan 20 procent av vinsten
skulle avsättas till löntagarfonder. Om ett företag ett år gick med 5
procents vinst skulle löntagarfonderna tilldelas 1 procent av
vinsten. Med åren skulle fondernas andel av ägandet öka och därmed också de anställdas makt och inflytande.
Vi kan använda skolan som exempel. Den har överallt
blivit mer segregerad och ojämlik de senaste decennierna, bland annat
till följd av friskolemarknaden och vinstuttagen. Lärare och elever har
blivit alltmer maktlösa.
Om löntagarfonder infördes skulle lärarnas fackliga
organisationer Lärarföreningen och Lärarnas Riksförbund (som
förhoppningsvis snart slås samman till ett förbund) bli allt mäktigare i
friskolekoncernerna och så småningom kunna överta makten, bland annat i
Academedia, den största svenska skolkoncernen som slussar
skattebetalarnas skolpengar till Wallenbergs och andra kapitalisters
konton. Med löntagarfonder skulle makten över Academedias friskolor
successivt överföras från aktieägarna till lärare och elever.
Löntagarfonder är en metod att genomföra den
omfördelning av makt och förmögenhet från den rikaste enda procenten
till de fattigaste 50 procenten som Thomas Piketty ser som nödvändig.
Det finns och behövs givetvis många fler slags åtgärder för att verkställa den nödvändiga omfördelningen.
Förslaget om löntagarfonder gjorde
kapitalisterna skitskraja. De satsade på en massiv motkampanj som
pågick många år och arrangerade den 4 oktober 1983 demonstrationen mot
löntagarformer, den största som någonsin ägt rum i Sverige. Busslaster
med ängsliga kapitalister rullade från hela landet till Stockholm.
Sedan vågade socialdemokraterna inte längre satsa på omfördelning av
förmögenhet, jämlikhet och social utveckling. Många ledande
socialdemokrater hoppade efter sina politiska uppdrag direkt till
lukrativa poster i näringsliv och banker. Sverige blev alltmer ojämlikt.
Socialdemokraterna har nu under lång
tid tvingats - eller velat - föra en nyliberal politik vilket lett till
minskat väljarförtroende. Det brådskar att genomföra en minst lika
radikal omfördelnings- och jämlikhetspolitik som under perioden 1950-80
med progressiv förmögenhetsskatt, inkomstskatt, fastighetsskatt och
skatt på bolagsvinster.
Kanske är det också tid att ompröva och tillämpa
idéerna bakom löntagarfonderna. För jämlikhetens och klimatets skull.
Och för den sociala demokratins framtid.
Strax innan lunch på lördagen den 3 oktober arrangerade Röda kapellet ett appellmöte på Mårtenstorget och bjöd in Vänsterpartiet för korta tal mellan spelningarna. Det var fyra talare: Ann Schlyter, Jesper Sahlén, Rebecca Johansson och Steingrimur Jonsson. Alla med två anföranden förutom Rebecca som hade en. Fin stämning; blev lyckat!
Eftersom inte så många får samlas numera så publicerar vi tre av
appelltalen i VB så att fler får möjlighet att ta del av dem.
Steingrimur Jonsson
Bilar, bilar, bilar
Det finns många som tror att vi vänsterpartister inte
tycker om bilar. Så fel! Visst tycker vi om bilar. Både nya och gamla.
Vi vill bara att de ska inte vara så många. Det är vad vi tycker.
Vi vill inte att bilarna används i onödan. Finns det andra färdsätt så ska dessa väljas. Bilen ska få stå.
Visst kan bilarna vara bra. Exempelvis i glesbygden där
kollektivtrafik inte kan drivas på ett vettigt sätt. Och för alla som
på grund av funktionshinder har svårt att ta sig fram. Att erbjuda
trygg färdtjänst kanske är ett av det viktigaste som samhället kan göra
för sina funktionshindrade medborgare.
Men bilar är också farliga. Flesta reagerar vi när en mus
eller en rotta springer framför oss. Att inte snacka om spindlar.
Kalla kårar ner ryggraden. Men hur reagerar vi när vi ser en bil? Vi
kanske fascineras, kanske till och med tycker bilen är attraktiv.
Paradoxalt!
De senaste 10 åren har mer än 2500 personer mist livet i
trafiken i Sverige. Antalet trafikdöda har tack och lov minskat de
senaste åren, men vi är långt från noll-visionen. Visst har bilarna
blivit säkrare, framför allt för bilisterna. Tyvärr är de oskyddade
trafikanterna lika oskyddade nu som tidigare. Målet måste vara att antal
bilar ska minska, och onödiga resor ska inte göras med bil.
Det är inte bara de fysiska kollisionerna som dödar.
Trafikbuller dödar också. I Sverige och EU. Bullret kommer allt närmare
vår hemmiljö. Vårt hörselsinne stängs aldrig av, vår hjärna tar emot
och analyserar ljudet även när vi sover.
I en stor, svensk utvärderingen år 2011 konstaterades att
ungefär två miljoner svenskar utsätts för buller som överstiger 55
decibel (dB). Världshälsoorganisationen WHO:s rekommendation ligger på
50 dB, men i Sverige har reglerna inte skärpts utan numera tillåts
nivåer på upp till 65 dB.
Forskare har kommit fram till att stressreaktioner
framkallas hos människor som utsätts för ljudföroreningar under lång
tid, med symptom som högt blodtryck och höga nivåer av blodglukos.
Enligt Europeiska miljöbyrån (EEA) kan trafikbuller varje år orsaka
43 000 fall av hjärtsjukdom och 10 000 fall av förtida död i EU.
Det är framför allt däck/asfalt som orsakar
trafikbullret. Således orsakar el-bilar lika mycket buller som de som
körs på fossila bränslen. El-bilar som av miljöskäl subventioneras av
staten för de rika som har råd med dyra el-bilar.
Som inte detta var nog så är det mycket smuts som
förknippas med bilar. I VA-SYD:s lilla infoblad ”Hållbart” som delas ut
till alla hushåll kunde man för ett tag sedan läsa att i smutsvattnet
när man tvättar bilen finns flera miljöfarliga tungmetaller och gifter
som kadmium, bly, nickel, krom och zink. På frågan varifrån dessa
tungmetaller kommer svarade VA-SYD att de inte undersökt det, utan
endast analyserat smutsvattnet. Kanske en kvalificerad gissning kunde
vara asfalt som slits upp, gummidäck som slits upp, bromsbelägg som
slits upp, etc.
Att tillföra de av miljöskäl subventionerade el-bilarnas
batterier gör inte listan vackrare. Batteriet som vid tillverkning
orsakar stora utsläpp. Vilket för tankarna tillbaka till de tyska
biltillverkarnas manipulering av dieselbilarnas utsläpp – dieselgate –
som svenska staten halkade på och införde rabatt på trafikskatt av
dieselbilar. Av miljöskäl! Idag har vi i Sverige fler dieselbilar på
gatorna än någonsin tidigare, dieselbilar som visserligen släpper ut
minimalt med växthusgasen koldioxid CO2 men uppåt 60 gånger mer av
giftgasen kolmonoxid CO jämfört med bensindrivna bilar.
Vad gör vi då för att minska bilanvändandet? Just nu
byggs järnvägen mellan Lund och Malmö ut till fyra spår och beräknas
vara i full drift om tre år. Det ska vara enkelt och lätt att ta sig
mellan Lund och Malmö. Och tågen ska komma och gå i rätt tid.
I Lund öppnas spårvägen om drygt två månader. Då kommer
man att kunna ta sig från Centralstationen upp mot Lunds Tekniska
högskola och Ideon, och så vidare till Brunnshög med Max IV och ESS.
Spårvägen är av järn och spårvagnarnas hjul är också av järn. Således
ingen asfalt, inga däck av gummi.
Bussarna kommer vi att ha kvar i Lund framöver. Men
kanske vi kan ta ett nytt steg och göra centrala Lund inom vallarna
helt bilfri? Endast bussar och färdtjänst skulle få köra där. Inga
andra, inte ens taxi. Och kanske vi kunde ha mindre bussar som körde i
centrum, för t ex 20 till 30 passagerare? Bussarna skulle köra
konstant, utan tidtabell, så alla kunde när som helst ta sig ut mot
vallarna varifrån de stora bussarna skulle köra.
Redan nu testas en laddskena för el-bussar på
Getingevägen. Förhoppningsvis försvinner således gasbussarna under de
närmaste åren.
Cykelvägarna bör byggas ut. Och byggas fler. Vi ska kunna
cykla i stan, men också ut till byarna och mellan byarna, framför allt
Södra Sandby, Dalby, Veberöd och Genarp, utan att tvingas ut på
bilvägar. Regeringen föreslår i ett pressmeddelande i mitten av
september miljonsatsning för att fler ska cykla. Under år 2021 och 2022
ska 550 miljoner kronor satsas nationellt med särskilt fokus på cykel.
Det var på tiden!
Summan 550 miljoner kronor för cykelvägar i hela Sverige
kan visserligen jämföras med de totalt 555 miljoner kronor, som den
planerade breddningen av E22 och väg 108 beräknas kosta.
Vilket bevisar att alla har inte förstått att vi måste
ställa om nu, att vi måste bygga nytt, hållbart samhälle. På alla
nivåer.
Politiker som vågar tänka om: Finns de?
Coronaepidemin har redan satt sina djupa spår i flera av
världens samhällen. Värst är förstås alla liv som sjukdomen taget. Det
är mycket svårt och mycket sorgligt. Att vi trots vår styrka och kunskap ändå är så svaga.
Epidemin har dock visat oss andra saker. Efter att
västvärlden varit nerstängd mer eller mindre under ett halvt år så
upptäcker vi en del förändringar till det bättre. Den alvarliga
miljökris som vi står inför verkar ha stannat av. Luften har blivit
renare. Horisonten är klarare än på länge. Den kraftiga nerbromsningen i
den totala transporten märks redan. Flygplanen står på marken, inga
vita streck på himlen, bilproduktionen ligger nere, varutransporterna
blivit färre eftersom folk handlar mindre kapitalvaror. Det är ovanligt
glest på vägarna när allt fler arbetar hemifrån och pendlar således
inte, varken kollektivt eller i egen bil. Nyligen fick vi höra att det
inte längre är lönsamt att bygga ut Preems oljeraffinarie i Lysekil.
Tack vare corona. Stort tack, corona!
Hur absurd det än låter så ser det plötsligt
ljusare ut på grund av epidemin. Vi kanske kan nå målen i Parisavtalet
som verkade så hopplösa långt borta bara för ett halvt år sedan?
Tyvärr finns det många som fortfarande lever i sin
gamla bubbla. Som om ingenting hade hänt. Politikerna i den styrande
kvintetten i Lund som tillsammans med Socialdemokraterna under våren
2019 röstade för utbyggnaden av E22 till sexfilig motorväg och nya av-
och påfarter vid Ideon. Och i slutet av september 2020 röstade de ner
Vänsterpartiets förslag om att utreda möjligheten till att införa
trängselskatt på E22. För att minska trafiken. För problemet är inte
att motorvägen är för smal; problemet är att bilarna är för många. Och
lösningen är att minska antalet bilar. – Men tyvärr: De styrande
politikerna varken ser eller hör.
Det är inte bara de styrande politikerna i Lund som
lever i sin gamla bubbla. De verkar ha sällskap av Trafikverket som
jobbar för fullt med att planera vägbyggen. Som ingenting hade hänt. Det
är inte bara E22 mellan Gastelyckan och Ideon som ska bli 6-filig.
Det ska också E22 mellan Lunds södra avfart och trafikplats Råby. Som
inte det var nog så arbetar Trafikverket med utbyggnad av väg 108
mellan Staffanstorp och Lund i Staffanstorps kommun, strax bortom
kommungränsen, med jättelika karuseller på åkermark med klass 10-jord.
En väg som i dag är 9 m bred ska bli 16 m bred med två filer i vardera
riktningen, med mitträcke och hastighet på 100 km/timmen istället för
det som gäller i dag 80 km/timmen. Samtliga korsningar stängs. Denna
“motorväg“ kallar man i arbetsmaterialet „mötesfri landsväg“! Månne
Edvard Persson vända sig i graven?
Tankarna går tillbaka 50 år när Lunds
kommunpolitiker planerade en 42 m bred motorväg tvärs igenom Lund. Från
Spyken till Svanevägen. Men i sista stunden, kanske rentav i sista
sekunden, var det några som tänkte om och stoppade detta
vansinnesprojekt. Det är bara att konstatera att ingen – ingen – idag
ångrar att inte „Genombrottet“ blev av. Idag är Lunds stadskärna bilfri.
Tack vare kloka politiker som vågade tänka om.
Det hjälper föga att EU-kommisionens ordförande
Ursula von der Leyen i sitt linjetal säger att EU måste skärpa sina
utsläppsmål. Om dagens politiker inte lever som de lär och inser hur
alvorlig situationen är så går vi mot avgrunden.
För att uppnå miljömålen – och för att rädda framtiden
för livet på jorden måste vi tänka efter. Nu! Nu finns det möjlighet
att lägga om vår destruktiva livsstil och trygga framtiden för våra
barn och barnbarn. Vi får inte försöka återställa det samhälle som vi
på bekostnad av naturen byggt upp under de senaste decennierna. Vi ska
bygga nytt, hållbart samhälle. På alla nivåer.
Rebecca Johansson
Det pratas ju en del om klimatförändringar, även om
det inte pratas tillräckligt mycket om det. Men en sak som lika
fruktansvärda konsekvenser, men som glöms bort, det är vår biologiska
mångfald. Vi är helt beroende av den, inte bara för vår natur och våra
ekosystem, men för vår matproduktion. Stora delar av vår mat
produceras idag i industriella växthus där man tar hjälp av en
särskilt art bin för att pollinera våra frukter och grönsaker.
Samtidigt tränger vi undan våra egna inhemska arter och pollinerare för
människans krav av prylar och att expandera. Vi breder ut oss på
bekostnad av vår omgivning, och om vi fortsätter så här kommer det
slutligen ske på bekostnad av oss själva och våra grundläggande behov
som tillgång till mat och medicin.
I en ny rapport av SCB kan vi se vart Lund hamnar i
listan av mängden grönområden för Sveriges 2000 tätorter. Områden som
inte bara är viktiga för livet omkring oss, men som också har
positiva hälsoeffekter för människor och som minskar buller och
värmeböljor. I den här listan hamnar Lund bland de städer med allra
minst grönytor per person. Så ska vi inte ha det här. Det måste vi
ändra på.
Därför borde vi göra allt vi kan för att
konservera de naturområden som vi har, men också se till att vi får
fler grönytor och naturområden. Vänsterpartiet vill skapa ett grönt
bälte omkring Lund, alltså ett sammanhängande grönt område som inte
avbryts av bebyggelse eller vägar. Sådana här områden behövs för att
återställa naturen, men skänker samtidigt glädje till Lundaborna. I de
här områdena borde vi ha inhemska växter som är en del av vår
naturliga fauna. Växter som våra djur, insekter och mikrober är
anpassade för. Det är också någonting som borde tas i beaktande när
man formar parker. Att den stora gamla eken eller boken är lämpligare
att stå kvar istället för att tas bort och ersättas av ett litet
körsbärsträd.
Utöver det gröna bältet borde vi också låta fler
gräsplättar, rondeller och vägkanter omvandlas till ängar, som inte
konstant trimmas ner. På så sätt kan vi få ett mer levande Lund,
samtidigt som vi stöttar den biologiska mångfalden.
Håll utkik på hemsidan och i gruppen efter ev andra aktiviteter på fredagen. Några personer finns vid lunchtid på plats på Stortorget under behörigt avstånd till varandra.
Röda Kapellet och Vänsterpartiet håller torgmöte på lördag. Kl 11 på Mårtentorget. Kapellet blåser medryckande musik och Vänsterpartiet i Lund pratar och hjälper oss att förstå vad som händer med våra pengar, service, skola med mera. Vi har lovat polisen att avbryta när folksamlingen som lyssnar överstiger femtio personer!
Lundakvintetten och MP har enats om gränserna
för det 69 hektar stora området. Det är en seger för MP och en stor
framgång för oss i Klostergården, på Väster och i Värpinge, men frågan
är långt ifrån löst.
Vi vet inte hur det går med Källby reningsverk, kommer det att utvidgas eller ska avfallet skickas vidare till Sjölunda?
Fredrik Ljunghill, M, påpekar att kraftledningen har undantagits från
överenskommelsen eftersom det finns ett gammalt krav att den ska grävas
ner. Den går rakt igenom reservatet.
Jag ägnade förmiddagen åt en promenad längs gränserna. Uppifrån
Värpinge bredde södra Skåne ut sig till Malmö. Brospannen skymtade i
morgondiset. Här och där syntes solfläckar. En liten rännil sipprade
fram i Rinnebäcken. Två svanpar huserade i dammarna tillsammans med
storskarvar, sothöns och änder. Vid järnvägen bankades en lång
cementbjälke ned i jorden. Hästarna i hagen följde mig till Sankt Lars.
Åvattnet forsade över stenarna under bron. På Gamla Lundavägen var
trafiken tät. Jag undrade vilken påverkan den stora ombyggnaden vid
Lunds Södra skulle få. Promenaden tog en och en halv timme i rask takt.
I måndags presenterade så äntligen
Vänsterpartiets valberedning förslaget på ny ordförande (partiledare)
för vårt parti. Som väntat föreslås Nooshi Dadgostar väljas till
partiledare på den digitala kongressen 31/10-1/11. Det kommer att bli
väldigt väldigt bra!
Nooshi har den perfekta blandningen av erfarenheter som
vi alltid letar efter i vänstern: Den som består av lika delar aktivism
och parlamentarism. Hon har arbetat både på gator och torg, med
organisering av boende mot utförsäljningar av hyresrätter och som
fackligt aktiv, och som parlamentarisk politiker i kommunfullmäktige
och i riksdagen. Politikens båda världar. I riksdagen har hon arbetat
med två av de viktigaste områdena för att bygga jämlikhet:
Bostadspolitiken och pensionerna.
Jag känner Nooshi från Ung Vänster. När jag var nybliven
medlem var hon en av flera starka tjejer som tog feminismen i förbudet
till nya höjder och verkligen visade hur viktigt det är att tjejer och
kvinnor tar plats både på möten och på ledande poster.
Jag är mycket glad över att Nooshi kommer bli vår nya
partiledare och det ska bli roligt och spännande att vara med och se
vårt parti utvecklas och bli ännu bättre de närmaste åren! Vårt
valresultat, antalet medlemmar och vår möjlighet prata om viktig
politik för ökad jämlikhet är större än på många decennier.
Hanna Gunnarsson (v) riksdagsledamot
Jag köpte Gleerups sista exemplar av Nina Björks bok om man älskar frihet. Sedan försvann den några veckor från bokhandeln. Efterfrågan överträffade tillgången.
Det är för att den är så rolig. Språket är nära det talade, enkelt och muntert. Textens aktualitet och den delvis lokala skånska anknytningen (Mats Persson, L, Ann Heberlein, Ann-Marie Pålsson, L, förre SDS-redaktören Per Svensson, L, Alice Teodorescu, L) gör att många vill läsa den. Nina Björk tar helt enkelt upp deras påståenden, synar dem och finner dem oftast orimliga. Alla inlägg i tidningar, tidskrifter och tal som citeras finns redovisade och kan kontrolleras av läsaren. Och författarna. Att jag kunde vara så dum, tänker de kanske.
Demonstranterna trotsar regnet
Den 25 september var det lokala
manifestationer på Stortorget och Mårtenstorget som en del i den
globala aktionen i Fridays for Future. Manifestationen var den första
som ägde rum i Lund med människor av kött och blod på plats sedan
Coronapandemin startade i mars. Vädrets makter var tyvärr inte på sitt
bästa humör. Regnet vräkte ner och deltagarna hukade under paraplyerna.
Global torka och uppvärmning lyste just i fredags med sin frånvaro.
Nilla Boldings bok (där deltagarna antecknar sina namn) höll på att
upplösas till pappersmassa i regnet. Röda kapellet spelade tappert för
klimatet, men när träblåsinstrumenten hotades av vattenskador och
noterna regnade bort gav de slutligen upp.
Malin Kinnander talar
De unga talarna däremot lät sig inte avskräckas. Tvärtom
eggades de av vädrets motstånd. En av talarna var Malin Kinnander. Hon
klev upp på den provisoriska talarstolen och talade med glödande stämma
om nödvändigheten av klimatkampen. I slutet av talet infogade hon den
välbekanta frasen ”Ingen kan göra allt, men alla kan göra något” och
det är ord som tål att upprepas. Hon sporrade talkören med de bekanta:
-Vad ska vi göra? Vad ska vi göra? -Rädda klimatet! Rädda klimatet! -När? När? -Nu! Nu!
Malin Kinnander var en av många talare och en del av dem kan ni lyssna på i olika inlägg på Facebook.
På lördag den 3 oktober spelar Röda Kapellet åter på
Mårtenstorget kl. 10-12.. På appellmötet kommer talare för
Vänsterpartiet att ta upp lokalpolitikiska frågor. En av talarna är Ann
Schlyter, som tar upp Vänsterpartiets syn på planen för kvarteret
Galten och även den planerade utbyggnaden av motorvägen till 6 filer.
Dra er inte för att gå dit och lyssna. Coronadistansen går att hålla
även om det blir många i publiken.
Rapporterat av Marianne Sonnby Borgström
När Veckobladet behandlar kontroversiella frågor, som att Internationella Engelska Skolan inte bara delar ut kommunens skolpengar till sina aktieägare utan också verkar segregerande i Lund, får vi ofta kompletterande uppgifter från våra läsare.
Efter artikeln Ta tillbaka vår skola! (24/9) fick vi till
exempel veta att Östersundsposten ägnat en hel artikelserie från 5/9
till 25/9 åt Internationella Engelska Skolans uppseendeväckande och
odemokratiska etablering i Östersund, en etablering som ledde till att
kommunens skolor måste flyttas och planerade reformer uppskjutas.
Östersunds borgerliga styre har med användande av sekretesslagen
bakom ryggen på tjänstemän och föräldrar verkat för Internationella
Engelska skolans etablering i kommunen på bekostnad av de kommunala
skolorna.
Artiklarna finns att läsa på nätet och har gett upphov till en
bred debatt långt utanför kommungränserna. Östersund är självklart en
mycket sårbarare kommun än universitetsstaden Lund.
I den bredare debatten har det bland annat framgått att
Internationella Engelska Skolan är ett multinationellt företag som
satsat svenska skolpengar på att etablera sig i Saudiarabien. Där finns
säkert en vinstgivande marknad. Kanske Internationella Engelska Skolan
skulle stanna där.
Donald Trump sägs omge sig med familj och släkt även i viktiga positioner i Vita huset. En av dem är svärsonen Jared Kushner, anförtrodd att skapa en lösning på Israel/Palestina-konflikten. Kushner sägs arbeta helt egensinnigt, med mobilen som nätverksmetod och utan nämnvärd kontakt med UD. Kanske är det så, men självklart måste han anlita både ambassader och olika mindre offentliga aktörer för att nå sitt mål.
Målet har vad jag vet inte helt förklarats av Vita huset,
men ett ser ut att vara att bryta Israels isolering i Arabvärlden. Där
har han också lyckats. Fingertoppskänsla eller gediget förarbete av de
olika aktörer som anlitats för mer känsliga kontakter? Säkert lite av
båda; Kushner har nått framgång i en liten oljestat med stora
ambitioner att bli en spelare i internationella sammanhang. Resultatet
kan mycket väl bli en slags dominoeffekt: fler arabstater kan följa
efter.
Sett efter storlek och befolkning är de Förenade
Arabemiraten inte så imponerande. Men dess olje- och gastillgångar gör
att kassakistorna är välfyllda. Den politik Emiraten fört de senaste
decennierna är unik bland arabländerna. BBC’s korrespondent Frank
Gardner skrev den 23 september en mycket informativ artikel om landet
och politiken (se not). Redan 1999 fanns ett militärt samarbete med
Frankrike, med trupper från Arabemiraten i kriget i Kosovo. När NATO
började operera i Afghanistan deltog trupper från Emiraten, med en helt
egen strategi: utvecklingsbidrag till fattiga byar, kanske avsedda att
mildra effekterna av NATO’s hårda framfart. Trupp har även sänts till
kriget i Jemen, på Saudiarabiens sida och hittills med tveksamt
resultat. Till och med i Mocambique, där ett småskaligt krig nu rasar
längst i norr, finns trupp från Emiraten.
Bakom dessa insatser verkar det finnas två mål: motverka
Turkiet, och begränsa Irans makt i regionen. När Turkiet stöder Somalia
har Emiraten satsat på Somaliland, det framgångsrika men
internationellt inte erkända land som brutit sig ut ur gamla Somalia. I
Libyen stöds den östra sidan medan Turkiet mfl. valt att stödja den
västra. I Medelhavet görs gemensamma militära övningar med Grekland i konflikten med Turkiet om
oljerika områden. Och nu senast, öppningen mot Israel som kritiseras
hårt av både Iran och Turkiet.
Emiraten siktar högt: med stöd av USA har de från en liten japansk ö skickat upp en raket mot Mars.
Palestinierna saknar röst
I sådana perspektiv verkar Emiraten se effekterna på
palestinierna som helt ointressanta. Jag har hittills inte uppfattat
någon tydlig reaktion från Västbanken, mer än den väntade kritiken.
Omvärlden ägnar sig åt att se skeendet som en underminering av den
tvåstatslösning som sedan länge inte är möjlig. Sverige som under
Margot Wallström erkänt Palestina är som vanligt tyst. Netanyahu har
tills vidare avstått från den aviserade annekteringen av ny mark på
Västbanken, en åtgärd som skulle göra tanken på en tvåstatslösning till
ett öppet skämt. Hur länge kan då västvärlden och dess media hänga upp
sig på en lösning som verkligheten punkterat ända sedan Osloavtalet på
90-talet?
Allt pekar på att denna konflikt, som inleddes med
blodiga attacker mot palestinska samhällen 1947, kommer att nå det mål
alla israeliska presidenter i praktiken styrt mot: Ett Israel som
omfattar hela det gamla Palestina. Jag väntar bara på att den
palestinska administrationen på Västbanken kommer att möta så starkt
inhemskt motstånd att den kliver av, och överlämnar hela ansvaret till
ockupationsmakten.
Återstår Gazaremsan. Bortåt två miljoner palestinier
är inget Israel vill ha i knät. Vem kommer att ta ansvaret när
levnadsvillkoren blir helt olidliga, när vattnet sinar och
elektriciteten inte längre fungerar?
Karin som var min livskamrat under mer
än 60 år avled den 27 maj i år. Strax efter nyår 2017 hade hon fallit
och krossat höften. Det visade sig att hon led av benskörhet. Vården
fungerade bra på lasarettet och vårdcentralen. De som arbetade i
hemhjälpen blev våra vänner. De besökte oss tre gånger dagligen under
tre år. Karin kunde dessutom kalla dem med larmet under natten när det
var nödvändigt. Länge var hennes liv ganska drägligt. Hon följde
dagligen med i rullstolen och handlade. Vi reste till hennes barndomshem
i Småland under somrarna. Så sent som i oktober 2019 deltog hon i en
poesiafton på Klostergårdens bibliotek.
Sedan började hon få magsmärtor och fick svårt att äta. När
smärtorna förvärrades tog vi henne till akuten i början av november.
Där fick vi vänta från klockan 20 till klockan 4 nästa morgon men blev
hemskickade utan åtgärd. Den 3 maj 2020 blev hennes magsmärtor
outhärdliga. Hemtjänstpersonalen kallade läkare och ambulans. Efter
lång tvekan (det var coronatider) beslöt man att lägga in henne på
lasarettets geriatriska klinik. Efteråt var vi lättade. Nu skulle hon få
professionell vård.
Men två veckor senare fick vi besked om att hon skulle skickas
hem eftersom hon inte kunde botas. Det formella beslutet skulle fattas
måndagen den 18 maj. Sedan skulle hon få komma hem för att dö hemma.
Det som följde var en svart fars. Det fanns ingen säng! Hon fick inte skickas hem eftersom det inte fanns någon godkänd säng.
– Men vi har en säng, hon har sovit mer än tusen nätter i den! sa vi.
Nej, det gick inte! Och strax förvärrades problemet. Det
fanns ingen säng att uppbringa i hela Lunds kommun! Varken kommunen
eller regionen eller det multinationella företag som regionen anlitade
för att få medicinsk utrustning kunde skaffa fram någon säng!
Dagarna gick. Karin tvingades ligga kvar på geriatriska
kliniken i Lund. ”Jag har sån ångest, jag vill hem”, sa hon i
telefonen.
Både ledningen på för geriatriska kliniken och vi blev
desperata. Om det inte gick att få fram en säng till onsdagen kunde hon
tvingas ligga kvar hela veckan eftersom torsdagen var Kristi
Himmelsfärdsdag. Lunds kommun gjorde en kraftansträngning. På fredagen
hittade man en kvarglömd säng i ett äldreboende. På morgonen fick vi
ett telefonsamtal att den snart skulle levereras. Ett par flyttkarlar
kom kånkande på den. Den var stor. Hissen fastnade mellan två våningar
och det tog någon timme innan det kom hisspersonal och fick i gång den.
Äntligen var sängen inne. Karins gamla ställdes i vardagsrummet. När
allt var klart sörjde lasarettet för att hon genast skickades hem. Två
anställda bar båren. I köket väntade jag, två av mina barn, två av våra
vänner i hemhjälpen och en tjänsteman från kommunen. Karin lades
försiktigt i sängen.
Tjänstemannen (kvinnlig) förklarade att hon måste
ge oss ett meddelande. Den säng som kommunen letat fram kunde inte
godkännas! Hon kunde därför inte tillåta att hemtjänstpersonalen
arbetade med Karin så länge hon låg i den. Vi måste vårda Karin på eget
ansvar.
Jag lovade att göra det. Hemtjänstpersonalen kom
som vanligt under lördagen och söndagen, men vi omfördelade arbetet så
att jag gjorde somliga saker som de brukade sköta. På måndagen kom en
man från kommunen och undersökte den gamla sängen. Han godkände den. I
fortsättningen fick hemtjänstpersonalen arbeta som vanligt.
En av dem, en mycket duktig kvinna, kom på sitt
förmiddagsbesök onsdagen den 27 och gav Karin en spruta mot smärtan.
”Nu sover hon nog”, sa hon och gick.
Sedan satt jag och en av mina döttrar i det
angränsande köket med öppen dörr. Plötsligt sa min dotter: ”Mamma har
slutat andas”. Vi gick in. Karins kinder var varma men hon andades
inte.
Samhällets rutiner när någon har dött är effektiva
och snabba. Efter kort tid var Karin ute ur huset. Ett par timmar
senare kom de två flyttkarlarna och hämtade den kommunala sängen.
Antagligen skulle den sedan skrotas
Det har gått fyra månader sedan Karin avled. Jag
har tvekat om att skriva detta. Men eftersom jag är gammal har jag
flera vänner som befinner sig i liknande situationer som Karin gjorde.
De får inte fastna i det organisatoriska och byråkratiska kaos som
drabbade Karin.
Det är viktigt att framhålla att jag inte
kritiserar någon av vårdpersonalen, varken läkare eller anställda i
hemtjänsten. De var lika drabbade som vi. Alla var de stödjande och
engagerade och kom att utgöra en viktig del av vårt liv.
Det som måste kritiseras är det byråkratiska
samarbetet mellan Skåneregionen och Lunds kommun och deras leverantörer
som inte kan få fram en säng (och annan viktig utrustning), antagligen
på grund av systemet ”just in time”. Det oroande är att regionen
förbereder ytterligare besparingar. Hur ska det då gå med sängarna?