Krisens orsaker av Erik Kågström

Till ekonomijournalisterna
Johan Schück, Dan Lucas, Nathalie Besèr, Pia Gripenberg, Cecilia Jacobsson, Jenny Lindmark, Åsa Tillberg, Anders Olsson, Patricia Hedelius, Linda Flood, Jens Littorin, Jan Andersson, Bibi Hagström, Niclas Ericson, Anders Malmström, Kerstin Sjödén, Olle Lönnaeus, Jonas Leijonhufvud, med flera

Hej,
För några år sedan läste jag ”Låtsasimperiet” av Emmanuel Todd. Denna bok är utgiven av Bokförlaget DN så jag antar att ni också har läst den. I så fall bör den nuvarande ekonomiska krisen inte ha kommit som någon överraskning för er. Det centrala i Todds resonemang är att låglönekonkurrensen i globaliseringens spår har medfört ökande ekonomisk ojämlikhet på individnivå i hela världen. Det har i sin tur lett till att efterfrågan i världen – global aggregate demand – har blivit för låg i förhållande till produktionen av varor och tjänster. Bristen på efterfrågan har kompenserats av att den stora amerikanska medelklassen ökat sin konsumtion genom skuldsättning och därmed möjliggjort att globala BNP kunnat öka med 4 procent årligen under 2000-talet. Resultatet har blivit att USA fått ett underskott i utrikeshandeln med varor och tjänster på omkring 500 miljarder dollar om året plus några hundra miljarder dollar för oljeimport. När amerikanerna inte längre kan öka sin konsumtion genom lån blir det kris i världen. Det kanske inte är en tillfällighet att amerikanernas lånefinansierade överkonsumtion också beräknas ha uppgått till omkring 500 miljarder dollar om året.

Emmanuel Todd är inte ensam om att betrakta låg global aggregate demand som ett stort problem. Det gjorde också flera av deltagarna vid årets Davosforum – bland andra ekonomipristagaren Joseph Stiglitz, Stephen Roach från finansföretaget Morgan Stanley, finansmannen George Soros och ekonomiprofessorn Nouriel Roubini, New York University. Dessa experter avfärdade också möjligheten till ”decoupling” av omvärldens beroende av USA som ”consumer of last resort”.

När man läser ekonomisidorna i era tidningar får man ingen förklaring till att vi nu verkar vara på väg in i en global ekonomisk depression. Johan Schück har ofta uttryckt oro för den ekonomiska obalansen i världen och i sina ekonomiska prognoser har han ofta haft en brasklapp om risken för ett plötsligt dollarfall. Men nu talas det bara om utbredd girighet och bristfälliga regleringar av finansinstitut och att finanskrisen nu håller på att spridas till den övriga ekonomin. (Kan det vara så att problemen härrör från den ”övriga ekonomin” när 80 % av de amerikanska hushållen inte fått någon inkomstökning på trettio år?)

I Sydsvenskan 25.10 ställer Anders Malmström en fråga till Marisol Was, ordförande i studentkåren Lundaekonomerna: ”Hur förklarar du och dina vänner krisen?” Svaret blev: ”Vi har inga djupgående analyser. Vi gissar mest om börsen har nått botten än”. Deras lärare har tydligen inte stimulerat dem till analys av ett ekonomiskt förlopp som kanske bara inträffar vart åttionde år.

Alan Greenspan säger sig ha blivit paff över det som händer – ”shocked disbelief” var uttrycket. Men han måste naturligtvis ha insett att lågräntepolitiken och de lättsinniga bolånereglerna skulle medföra en bubbla som så småningom skulle brista. Han kanske såg det som enda möjligheten att få fart på ekonomin sedan IT-bubblan brustit. De transnationella amerikanska företagen som producerar i låglöneländer för konsumtion i USA är naturligtvis alltid angelägna om att amerikaner har råd att köpa deras produkter. Möjligen har Greenspan sedan underskattat komplexiteten och hävstångseffekterna i derivathandeln.

Om Emmanuel Todd har rätt när det gäller konsekvenserna av ekonomisk ojämlikhet och för låg global efterfrågan är kanske en ny lånefinansierad bubbla i USA med ökande underskott i utrikesbalansen det enda som nu kan få fart på världsekonomin igen. Och i så fall med den amerikanska staten som långivare eftersom folket inte längre är kreditvärdigt. Obamas New New Deal kan kanske få den effekten. Den ökar den amerikanska medelklassens köpkraft utan att leda till ökad export. En förutsättning är förstås att dollarns värde stöds genom att Japan, Kina och oljeländernas Sovereign Funds fortsätter att köpa amerikanska statspapper.

Så här kan vi svenska medborgare hålla på och spekulera när vi inte tycker oss få någon begriplig information och vägledning från de ekonomiska experter våra tidningar har i sina redaktioner. Jag – och andra som tagit del av denna text – ser med spänning fram mot de djupgående analyser om krisens orsaker som är att vänta i era tidningar. Förhoppningsvis är tal om konsekvenser av ekonomisk ojämlikhet inte tabu på svenska ekonomisidor även om vår regering under nuvarande omständigheter anser att det är angeläget med ökad ekonomisk ojämlikhet för att minska arbetslösheten utan att inflationen ökar. Om jag har gått miste om någon ”djupgående analys” i DN eller SDS så är jag tacksam för tips.
Med vänlig hälsning
Erik Kågström, Lund