Opera, Chile, nyliberalism och finanskrasch av Gunnar Stensson

Häromdagen bevistade jag Malmö Operas föreställning av Ariel Dorfmans och Jonas Forssells mäktiga opera Death and the Maiden. Det var sista föreställningen, liksom tidigare föreställningar fullsatt.
Publiken skakas av de grymheter som skildras, kvinnor som får sina könsorgan sönderbrända under den elektriska tortyren, masshängningar, människor som kastas ut ur helikoptrar i havet..
Operaformen bidrog till en distans som gjorde innehållet uthärdligt. Det som skedde på scenen framstod som historia, som nazismen, som slaveriet… Operan handlar om försoning.
Eller?
Plötsligt överväldigades jag av insikten om operans aktualitet, att den gestaltar grymheter som äger rum just nu i Irak, Afghanistan och Somalia där USA för preventiva krig, och att den nyliberalism som skildras alltjämt förhärskar och just nu leder till enorma förmögenhetsförflyttningar.

USA-styrd kupp
1973 genomfördes militärkuppen i Chile. 10 000-tals chilenare torterades, mördades och kastades i havet. Ansvariga för kuppen mot president Allendes demokratiska regim var USA, CIA och president Nixon. General Pinochet hyllades som en frihetshjälte, en man som stod för sann frihet.

Nyliberalismen testas
Ekonomen Milton Friedman fick 1975 fria tyglar att genomföra den nyliberala ideologi han skapat. Den chilenska diktaturens ekonomi skulle ledas av ekonomiska experter som befriats från alla politiska restriktioner. I spetsen för sina Chicagoboys våldtog Milton Ftiedman den chilenska ekonomin.
Entusiastiska högerextremister som ekonomen Friedrich von Hayek (ofta nämnd med aktning av svenska ekonomer i t ex Sydsvenskan) besökte Chile och uttryckte sin beundran för Pinochets kraftfulla sätt att med massavrättningar och tortyr krossa den förhatliga välfärdsstaten och skapa nyliberal frihet (Hayek talar gärna om kreativ förstörelse).
De svenska bankmän som delar ut det så kallade Nobelpriset i ekonomi valde Friedman till 1976 års pristagare.
Den ende demonstrant som störde festen genom att säga sanningen (mördare!) fördömdes av eniga svenska media.
Banker i Chile privatiserades, regleringar avskaffades och en svindlande spekulations- och låneekonomi av nyliberal typ ledde till enorma vinster för somliga samtidigt som folkets majoritet trycktes ned i misär och fattigdom. Det skedde åren 1978 till 1982. Tre års nyliberalism i praktiken.

Kraschen i Chile
1982 ledde Milton Friedmans ekonomiska politik till Chiles ekonomiska sammanbrott. Förloppet var detsamma som det vi nu ser. Finanssektorn kraschade. Den lånedrivna konsumtionen tvärstannade. Bankerna gick omkull. Underskotten i handelsbalansen ledde till kollaps. Produktionen upphörde. Miljoner chilenare blev arbetslösa.
På något sätt överlevde folket inte bara Pinochets mördarband utan också Milton Friedmans nyliberalism. Genom solidaritet och medmänsklig generositet och hjälpsamhet, kanske
Chilenarna städade upp ungefär som socialdemokraterna i Sverige efter den likartade krisen i Sverige vid 1990-talets början.

Oläst läxa
Man skulle ha kunnat hoppas att världen hade lärt sig läxan om nyliberalismen efter exemplet Chile. Men icke!
Ekonomer världen runt fortsatte att hylla Friedrich von Hayek och Milton Friedman!
President Bush och hans vicepresident Cheney körde besinningslöst det amerikanska lokomotivet rakt in i den världsomspännande ekonomiska krasch som vi nu fascinerade bevittnar.
De nyliberala ekonomerna fortsätter faktiskt att varna för varje avsteg från den nyliberala ekonomiska teorin.
Vi har sett Death and the Maiden. Vi ser vart nyliberalismen leder. Vi låter inte lura oss en gång till.
Nu gäller det att bygga välfärdsstaten, med dess frihet, broderskap och jämlikhet. I global skala.