2011-01-27

Internationell rätt är inte förhandlingsbar
av Palestinagrupperna i Sverige

Vad som har sagts i de stängda förhandlingsrummen när palestinier och israeler mötts har det tidigare bara spekulerats om. Att den palestinska sidan genom åren gjort stora eftergifter kommer inte som någon överraskning men genom de dokument som nu har publicerats av bland annat Al Jaazera, har vi fått svart på vitt att eftergiftsstrategin varit betydligt mer omfattande än vad som hävdats offentligt. Ändå har palestinierna inte fått någonting tillbaka. Det har än en gång blivit uppenbart att Israel inte vill ha fred och att förhandlingarna bara är en täckmantel för fortsatta folkrättsbrott.
   Palestinagrupperna hoppas att dessa avslöjanden nu kan få omvärlden att ta det ansvar som den borde ha tagit för länge sedan. Att inte överlåta åt ockupanten och den ockuperade att förhandla om sådant som redan är reglerat i internationell rätt utan kräva att rådande resolutioner och lagar följs.
   Richard Falk, FN:s särskilde rapportör för de palestinska ockuperade områdena, har nyligen påpekat att "förhandlingar mellan parterna i konflikten måste implementeras utifrån flera principer av internationell rätt om en lösning på konflikten ska åstadkomma palestinskt självbestämmande.”
   Dessa principer, som presenteras i generalförsamlingens resolution 48/158, 20 december 1993, inkluderar följande:
   israeliskt tillbakadragande från palestinskt område som ockuperats sedan 1967, inklusive i Jerusalem;
   en lösning på det palestinska flyktingproblemet enligt generalförsamlingens resolution 181 och påföljande resolutioner;
   nedmontering av bosättningar etablerade under ockupationen;
   fastställandet av säkra och internationellt erkända gränser;
   garanti för fri tillgång till heliga platser och religiösa byggnader genom hela det historiska Palestina.
   De nu publicerade dokumenten stärker oss i övertygelsen att det inte räcker med att gång på gång konstatera att Israel varken respekterar folkrätten eller de mänskliga rättigheterna. Det enda som kan leda till fred är att sätta press på Israel, inte bara i ord utan i handling. Det palestinska civilsamhället har vädjat till omvärlden att göra just detta. I ett gemensamt upprop kräver företrädare för alla delar av den palestinska befolkningen att omvärlden tillämpar bojkott, desinvestering och sanktioner (BDS) mot Israel så länge ockupationen och folkrättsbrotten fortgår. BDS är ett verktyg som ligger i allas våra händer och som historien visat kan leda till resultat, med Sydafrika under apartheid som ett välkänt exempel.
   Det är dags att visa Israel att internationell rätt inte är förhandlingsbar.

1 kommentar:

Tom sa...

Vänstern har för länge sedan fastnat i två begrepp när det gäller denna konflikt: ockupation och internationell rätt.

Det stämmer väl att Israel enligt resolution 242 ska dra sig tillbaka från territorier som landet ockuperade 1967. Men resolutionen ställer krav också på de andra inblandade länderna - inte bara på Israel.

Vänstern glömmer att Israel en dag faktiskt var bakom dessa gränser från 1967, men att freden ändå inte höll. Detta betyder att ett tillbakadragande i sig inte garanterar att fred kunde uppnås.

Innan 1967 var Israel bakom dessa gränser, men vad hände? Höll freden?

Israel kan dra sig tillbaka först när fred föreligger.