Valborg i Sankt Lars-parken

Röda Kapellet, Lunds allmänna sångförening, tal av Karin Stensson och valborgsmässoeld. 30 april klockan 19 vid Sankt Lars vårdcentral.
Arrangör "Mötesplats Klostergården": ABF, Klostergårdens byalag, Fritidsgården, Klostergårdsskolan, brfVårregnet, lokala hyresrättsföreningarna Glaciären och Snöglittret, Helgeands församling, Synskadades förening och Klostergårdens kulturförening

Affisch

Händer på Mårtenstorget

Demokratisk Vänster har torgaktiviteter mellan 11.00 och 12.00 på lördag. Tal, flygblad mm.

Första maj i Lund

I Lund finns det ett antal olika aktiviteter att välja på mellan dessa båda bilder.

Vänsterpartiet
Demonstration med samling på Stortorget klockan 13.00 med musik, tal och uppladdning. Avmarch kl 14. Avslutning på Stortorget ca 14:45. Tal av Rosanna Dinamarca, vice ordförande för Vänsterpartiet. Lokala talare är Mats Olsson (v). Sebasian Brandt (uv) och Paola Björck (vsf).
Socialdemokraterna
Samling på Clemenstorget kl 10.00 med avmarch kl 10.30. Avslutning i stadsparken ca 11:15 med tal av Andreas Schönström.
Kommunistiska Partiet
Offentligt möte kl 12:00 på Mårtenstorget.
Talare är Marit Kalleson, partistyrelsen, och Nils Littorin från Kommunistiska Partiet i Lund.
Anarkisterna
har vi inte hittat någon info om.

Dessutom hittar vi
DV:s 1 majföreläsning

Afghanistan – Vad gör (v)i nu?

Möt Hans Linde, utrikespolitisk talesperson (V)
   Samtal om hur kravet Ta hem trupperna! kan drivas vidare, efter det att det rödgröna samarbetet upphört.
   Söndagen den 8 maj kl 14.30 – 16.30
Sofielunds Folkets Hus/Glokala Folkhögskolan, sal 16 (andra våningen) Rolfsgatan 16 (ingång från gården) Malmö
Samarrangemang: Afghanistansolidaritet i Skåne och Vänsterpartiet

Det trodde ingen?

Har du inte köpt boken än?
Den första maj finns Ulrika och hennes röda cykel ute och säljer boken i Lund.
Klockan 13.30-14.00 är hon på Stortorget och 14.00-14.30 på Clemenstorget.

gatans megafon
snacka inte om frihet
om ni äter djur

Uthyres

Vi tänker återigen hyra ut vår stuga på Öland, veckovis under sex veckor sommaren 2011.

Huset ligger i Tjusby på östra sidan på Öland, 14 km från Borgholm. 5 rum och kök varav 3 sovrum med 10 sovplatser. Varmvatten, dusch torrtoa i uthus. 4000 kr/vecka.
Mejla edvin.svensson@swipnet.se
eller ring 0702-830596

Kan Susan Nathans föreläsningar genomföras? av Gunnar Stensson

Det är utmärkt att Aftonbladets kulturredaktion har direktkontakt med Susan Nathan som ju tidigare medarbetade i tidningen. Enligt Petter Larsson förklarade hon att hennes utresa från Indien stoppades av den lokala polisen som misstänkte henne för att vara israelisk spion, alternativt alltför muslimvänlig, men att problemen nu är lösta.
   De i och för sig oförenliga missförstånden förklaras kanske av uppståndelsen kring hennes bok Ett annat Israel.
   Att den israeliska ambassaden i Indien hjälpt henne är glädjande. Ambassadören är möjligen – som många andra medvetna israeler - kritisk mot Israels politik de senaste åren.
   Är det tänkbart att de inhiberade föreläsningarna i Lund nu kommer att genomföras antingen i vår eller i början av hösten?

Brukarval i färdtjänsten av Mats Olsson, Vänsterpartiet

– Allt är kaos.
– Resenärerna blir behandlade som paket.
– Om bilen överhuvudtaget kommer är den sen.
– Samåkningen gör att körsträckan blir tre gånger så lång.

Färdtjänsten i Lund utsätts åter för tung kritik av resenärerna som kräver att kommunen bryter avtalet med Taxi 020. Som vanligt hänvisar tekniska förvaltningen till att förbättringsarbete pågår. Det har de gjort i årtionden nu, men ändå blir det inte bättre. Upphandling av färdtjänst innehåller i sig ett systemfel.

Vänsterpartiet har sedan länge verkat för att Lunds kommun ska sluta anbudsupphandla färdtjänst och istället införa brukarval för resenärerna. I stället för att dessa hamnar i händerna på en stor leverantör ska vilken chaufför eller vilket bolag som helst kunna certifiera sig hos kommunen för att köra färdtjänst. Ett lika enkelt som genialt system, i vilket resenären själv väljer chaufför eller bolag och därmed i praktiken får all makt.

Märkligt nog har inget annat parti hittills stött dessa tankar. Lunds borgerlighet har avvisat brukarval i färdtjänsten. Valfrihet går tydligen bara bra när det gäller att uppfinna låtsasmarknader inom vård och skola. Där det redan finns en marknad, som inom taxinäringen, där ska alla tvingas anlita samma bolag.

Han lever, o fröjd! av Gunnar Stensson

Den 9 juni 1969 fick jag Karl Marx:s Kapitalet, i avskedsgåva av kolleger och elever på Framnäs folkhögskola. Det var första upplagan av Ivan Bohmans nya översättning, med inledning av Bo Gustafsson. Jag skulle efter sex intensiva år lämna Norrbotten. Avskedet kändes slutgiltigt. 
   Förkortningen AMS uttolkades Alla Måste Söderut. Nu skulle jag resa till Lund, just då vänsterns huvudstad i Sverige. Det är nästan exakt 42 år sedan.
   Under dessa år har Marx gång på gång dödförklarats. Jag har läst ett antal begravningsbetraktelser över honom under minst fem åtskilda perioder.
   Nu presenterar den flitige Andreas Malm under rubriken MARX LEVER! ny marxistisk litteratur i Aftonbladet 25/4. Finanskrisen, råvarukrisen och miljöhotet motiverar återuppståndelsen. Den arabiska revolutionen garanterar marxismens fortsatta relevans.

How to change the world – Marx and Marxism 1840 – 2011 av Eric Hobsbawm är en genomgång av marxismens påverkan av alla samhällsområden under hela den moderna – och kanske postmoderna – epoken. Nödvändig läsning.
   Lika nödvändig förefaller John Bellamy Fosters Marx´s ecology – materialism and nature vara. Den handlar om kapitalismens ekologiska destruktivitet.
   Ett utomordentligt exempel på ekologiskt nytänkande inspirerat av marxistisk metod utgör ju Alf Hornborgs Myten om maskinen, som VB tidigare presenterat.

   De återkommande dödförklaringarna av Marx är uttryck för konjunkturer och önsketänkande. De är föråldrade. Men det marxistiska idébygget är fortsatt aktuellt.

Guantanamo av Gunnar Stensson

Bush: ”Varje nation, varje region, har ett beslut att fatta. Antingen är ni med oss, eller också är ni med terroristerna.”
   Vi vet vilket beslut Sverige fattade.
   Aftonbladet har via Wikileaks fått tillgång till 759 hemliga filer från den amerikanska militären om fångarna på militärbasen på Kuba.
   Materialet publiceras samtidigt i Washington Post, The Daily Telegraph, Le Monde, Der Spiegel och El Pais.
   Journalisten Peder Kadhammar inledde den 26 maj en omsorgsfull serie reportage. Läs den, och jämför med motsvarande texter i internationell press!
   Kom ihåg att Moammar Kadaffis tortyrexperter samarbetade med Pentagon och CIA i verksamheten liksom Tunisiens Ben Ali och Egyptens Mubarak.
   Kom ihåg att svensken Mehdi Ghezali satt fängslad utan rättegång i 930 dagar innan han släpptes och fördes till Sverige.
   Kom ihåg att Bradley Manning, den unge amerikan som kanske var den som läckte dokumenten, sedan mer än ett år hålls isolerad i amerikanska fängelser.
   ”Efter den 11 september sattes rättsstatens principer ur spel i USA och Europa, Fånglägret i Guantanamo är den främsta symbolen för de övergrepp som begåtts, och det pris världen fått betala.” Aftonbladet 26/4.
   Guantanamo existerar fortfarande, oskyldiga människor hålls alltjämt fängslade, även om systemets hantlangare håller på att fördrivas ur åtminstone Mellanöstern.

Var finns den palestinska rösten?

"Sex dagar efter Gaza-krigets inledning publiceras en artikel i Expressen 8/1 2009 av den israeliska författaren David Grossman och ytterligare en av Bernhard-Henri Lévy 8/1 2009.
   I Svenska Dagbladet syns en artikel signerad av Knesset-ledamoten Shai Hermesh och i Dagens Nyheter 17/1 publiceras en intervju med den israeliska ambassadören i Stockholm Benny Dagan.
   De civila som samma tidningar intervjuar på gatan under kriget är enbart israeler bosatta i Israel.
   Alltså: ingen palestinsk författare översätts i Stockholmspressen, ingen palestinsk kongressledamot intervjuas, inte heller någon palestinsk ambassadör eller ens vanliga palestinier på gatan.”
   ”Var finns den röst som kan berätta sanningens andra sida och på så sätt bli en del av det land som också tillhör honom och hans historia?
   Jag kan nämligen försäkra er om att denna röst existerar.”
Ghayat Almadhoun, palestinsk poet, Aftonbladet 26/4

Israel i orkanens öga av Gunnar Stensson

Sexdagarskriget 1967 var vändpunkten. Då började ockupationen.
   Nu närmar sig befrielsen. PLO:s båda grenar Hamas och Fatah kom i onsdags överens om att bilda en samlingsregering för att bestämma datum för genomförandet av ett val. Inom kort kommer Egypten inbjuda alla palestinska grupperingar för att underteckna ett försoningsavtal.
   Mubarak var den store garanten för Israels makt över Palestina och USA:s dominans över arabvärlden. Hans fall innebär att en ny epok inletts.
   Premiärminister Netanyahu säger att försoningen mellan Hamas och Fatah innebär slutet på fredsprocessen.
   Vilken fredsprocess? Under flera år har Israel avvisat också de mest långtgående förhandlingsutspel från den palestinska myndigheten.
   ”Du kan inte ha fred med både Israel och Hamas”, säger Netanyahu till Mahmoud Abbas.

Det avgörande ögonblicket kan komma när FN:s generalförsamling röstar om att erkänna Palestina som medlemsstat i FN. I generalförsamlingen har USA ingen vetorätt.
   Vi ser nu Israel mobilisera hela sitt politiska inflytande i världsomspännande propagandakampanjer. Det är inte alltid de uppnår sitt syfte. Försöken att utmåla Ilmar Reepalu som antisemit och Malmö som en av Europas mest judefientliga städer slår tillbaka. Också det judiska samhället i Malmö är kritiskt.
   I onsdags presenterade Netanyahu planerna för att stoppa Ship to Gaza. Representanter för armén, de civila myndigheterna, utrikesförvaltningen och de politiska partierna var samlade.
   Frihetsflottans avfärd försenas till mitten av juni. De turkiska fartygen kommer sannolikt att avgå från en hamn utanför Turkiet.

Relationen USA-Israel är spänd till bristningsgränsen. Den israeliska regeringen under Netanyahu rör sig hela tiden högerut samtidigt som president Obama går i motsatt riktning. Israel sätter hoppet till en republikansk seger i det amerikanska presidentvalet.
   Revolutionen i arabvärlden tvingar USA att söka en ny övergripande politik. Israel och dess amerikanska lobbinggrupper utgör ett stort hinder.

Inte bara USA:s förhållande till Israel är spänt. Också relationerna till Saudiarabien, en av USA:s traditionella allierade, blir alltmer pressade.
   Den saudiska regimens viktigaste kort är makten över världens största oljereserver. Den saudiska ledningen är skrämd och upprörd över att USA godkänt Mubaraks avgång och ännu mer över den amerikanska – mycket återhållsamma – kritiken mot Saudiarabiens invasion i Bahrain.

 
USA:s passivitet gentemot Bashar al-Assads blodtörstiga regim i Syrien kontrasterar markant mot ingripandet mot Kaddafi i Libyen. Efter sex veckors brutalt våld och 450 dödsoffer händer ingenting. Ett försök att införa sanktioner mot Syrien tycks falla på motståndet från Ryssland och Kina.
   Sannolikt vill Israel att al-Assad sitter kvar vid makten. Visserligen befinner sig Syrien i krig med Israel men inga krigshandlingar har förekommit på decennier.
   Frågan är om al-Assad kommer att kunna behålla makten. Varje massaker gör honom svagare.

Kriget i Afghanistan går dåligt och Pakistan, USA:s främsta allierade i kampen mot talibaner och al Qaida, vacklar. Delar av den pakistanska säkerhetstjänsten samarbetar med talibanerna. Vreden över de förarlösa flygplanens civila offer växer. Översvämningskatastrofen förra sommaren skadade Pakistans ekonomi allvarligt.

De europeiska länderna följer inte längre obetingat USA:s ledning. I fallet Libyen är Storbritannien och Frankrike högljutt aktivistiska samtidigt som Tysklans lika högljutt säger nej.
   Genom att slå sönder det irakiska samhället har USA eliminerat Irans mäktigaste fiende. Den iranska regimen kan nöja sig med att betrakta kraftmätningen och ge sina bundsförvanter som Hamas och Hezbollah ett begränsat stöd. Samtidigt finns dock möjligheten till en iransk revolution.
   Relativt passiva sitter också Ryssland och Kina, nöjda med att iaktta utvecklingen och lägga ett och annat hinder i vägen för USA. Latinamerika förhåller sig på ungefär samma sätt. De stora länderna Brasilien, Argentina, Chile och Venezuela går emot de flesta av USA:s storpolitiska ställningstaganden.

Som främsta exempel på amerikansk hegemoni över den muslimska världen befinner sig Israel i orkanens öga utan att förmå annat än att framhärda i en strategi byggd på militär överlägsenhet och ökat beroende av stöd från ett alltmer ovilligt – och maktlöst - USA.
   En majoritet av det amerikanska folket önskar nu att ett fritt Palestina innanför 1967 års gränser etableras.
   Vårt engagemang för Israel beror inte bara på landets centrala roll i Mellanöstern och den omvälvning som pågår i världssystemet. Israel symboliserar centrala delar av västerlandets humanistiska värderingar, religion och kultur. Israel symboliserar västerlandets skuld och skam över Förintelsen. Israel är närvarande i alla europeiska länder. Det israeliska samhällets karaktär och utveckling angår oss därför.

Evig eldstrid av Anders Davidson

Polisposteringen. Tredje avsnittet i dokumentärserien Krig för fred.

Frågor?" Svaret efter genomgången blir nekande huvudskakning. Ändå väcker även detta avsnitt mest frågor om den svenska militära insatsen.
   Beroende på vem du frågar, kommer du att få olika svar, som samverkansofficeren Gustaf sammanfattar.
   Bland den svenska truppens olika uppgifter är, enligt försvarsministern vår, en av de viktigaste att stödja den afghanska armén och polisen.
   Inför kamerorna dras trupperna samman nedanför masten uppe på höjden medan förtexten meddelar att "Platsen är strategiskt viktig för att skapa säkerhet i området."
   Soldaterna från de olika enheterna närmar sig långsamt masten, tar sig till fots och i fordonen försiktigt fram genom okänd, svåröverskådlig terräng. Fordonen slingrar sig uppför serpentinvägen. Sporadisk skottlossning.
   Den som förväntar sig action i form av eldstrid och shoot outs blir besviken. Först när afghanerna säkrat området kring masten intensifieras eldgivningen.
   "I såna här situationer brukar de ha tendensen att skjuta väldigt mycket efteråt också. Det är lite psykologikrig för att skrämma insurgenterna från platsen."
   Strax före ordern om återmarsch för di svenske står det klart att de poliser som skulle vara kvar vid masten och försvara höjden har gett sig nerför berget. En kort, kärnfull dialog följer:
   "Poliserna är borta."
   "Har de stuckit? Vad i helvete!"
   "Skit!"
   "Precis!"

   Beroende på vem du frågar: Frågar du ANA, säger samverkansofficer Gustaf, tycker dom att operationen var lyckad – antennen togs; frågar du andra kommer de att säga att den var bortkastad, genom att vi genast lämnade den.
   Nedanför berget följer en korthuggen utvärdering. Mentorer med adepter. Oklart hur mycket ironi och tillbakahållen ilska som ligger bakom:
   "Hur har dagen varit, tycker du? Har den varit lyckad?"
   "Ja, det var en bra dag", svarar det afghanska befälet.
   "Skönt att höra. Stabiliserar det läget i byn?"
   Den – alltså möjligen ironiska – frågan hänger fritt mot den klarblå afghanska himlen, obesvarad.
   Givet den militära logiken kunde de svenska soldaterna ha lämnats där. De får dock ännu en chans att räta ut frågetecknen, att täppa igen klyftan mellan vad som sägs och vad vi ser, mellan retorik och verklighet.
   Samverkansofficer Gustaf igen: "Vi tog masten, vi hade en strid däruppe, vi löste det. Vi säkrade platsen, lämnade över till polisen och lämnade. Militärt sett så har vi gjort vårt."
   Hur gick det sen? Eftertexten meddelar helt sonika: "Efter trettio minuter är fienden tillbaka vid masten och skjuter mot de svenska soldaterna."
   Beroende på vem du frågar.
   Ett är säkert: Frågetecknen kring den militära svenska insatsen i Afghanistan ställer upp sig på led.
   Måtte riksdagspolitikerna klarsynt inspektera dem.

Privatisering och kundvalssystem inom färdtjänsten – nej tack! av Ulf Nymark

För ett antal år sedan införde de borgerliga i Lunds kommun något som de kallade ”kundvalssystem” inom hemtjänsten. Det innebär som bekant att ett antal privata företag utifrån vissa kriterier godkänns av kommunen att utföra hemtjänst i konkurrens med kommunens egen hemtjänstorganisation.

Kundvalssystemet inom hemtjänst
Fördelen med detta system var – och är – enligt borgarna att konkurrensens underbara krafter skulle ge en bättre servicenivå och nöjdare brukare. Det var valfrihetsvalsen som drogs än en gång. Hemtjänstbrukarna skulle kunna välja inte bara vilket företag som de ville skulle utföra tjänsten. De skulle också få välja exakt vilken person som skulle utföra uppgifterna åt brukaren. Brukarna förvandlades i slag från kommunmedlemmar till kunder. Om kritiken mot kundvalssystemet inom hemtjänsten var samtliga rödgröna partier i stort sett ense.

Kundvalssystem inom färdtjänsten?
Sedan en tid tillbaka har en del företrädare för Vänsterpartiet förespråkat samma typ av kundvalssystem inom färdtjänsten. Nu senast pläderar Mats Olsson (MO) för detta system i en insändare i Sydsvenskan den 28 april, apropå en artikel några dagar tidigare i samma tidning om bristerna inom dagens färdtjänst. Kommunen ska enligt MO certifiera ”vilken chaufför eller vilket bolag som helst” som sedan färdtjänstresenären ska kunna välja och vraka bland.
   Jag instämmer fullt ut med MO:s kritik mot bristerna i kommunens sätt att hittills hantera färdtjänstfrågorna. Men jag kan inte hålla med om att ett kundvalssystem utgör någon lösning på problemen. Bland annat följande invändningar mot MO:s argumentation kan göras:

Gråzonsbransch
1. MO menar att det är OK med kundvalssystem inom färdtjänsten, därför att det – till skillnad från inom skola och vård – ”redan finns en marknad”. Ja, någon form av marknad finns det förstås inom taxibranschen. I Lund och dess närhet finns ett par, tre stora bolag, där samma ägargrupp, den s k Fågelviksgruppen, är dominerande.  Därutöver finns några mindre där en del knappast ens har en fungerande beställningscentral. Det finns få branscher som har så många gråzonsföretag som just taxibranschen. Det är enligt mitt sätt att se direkt olämpligt att skicka ut de funktionshindrade i detta marknadsmoras.

Segregering inom resenärsgruppen
2. Kundvalssystemet skulle överhuvudtaget inte fungera för de färdtjänstresenärer som behöver åka i specialfordon av det skälet att enbart – och möjligen - de allra största bolagen i ett kundvalssystem skulle ha finansiella resurser att ställa upp med sådana fordon. De är tveksamt om något företag överhuvudtaget tog på sig investeringarna i specialfordon utan att få garantier för ett visst minimum av körningar. Färdtjänstresenärerna får därmed olika villkor och regler beroende på graden och arten av funktionshinder, vilket nog av de flesta skulle betecknas som en synnerligen olycklig segregering.

All makt åt kunden?
3. ”Resenären själv väljer chaufför eller

bolag”, skriver MO och fortsätter attresenären därmed ”får all makt”. MO, som tillhörde en av de mest engagerade och kunniga kritikerna av borgarnas kundvalssystem inom hemtjänsten borde veta, och vet nog också i själva verket, att ett kundvalssystem inte kan skapa personer som ständigt är i tjänst och som kan utföra tjänster åt flera personer på flera olika platser samtidigt. Detta gäller såväl inom hem- som färdtjänst. Jag har också svårt att tro att MO på allvar kan mena att en marknad med så ojämna styrkeförhållanden mellan säljare och köpare som taxibranschen skulle ge resenären ”all makt” åt kunden.

Taxi prioriterar vanliga taxiresor
4. Jag antar att MO menar att kommunen i V:s kundvalssystem också i förväg ska komma överens med utförarna om – eller rentav fastställa – den ersättning kommunen ska betala till utföraren. Kundvalssystemet är i så fall behäftat med samma grundläggande brist som dagens: färdtjänstutföraren prioriterar alltför ofta vanliga taxiresenärer framför färdtjänstresenärer. Detta av den anledningen att vanliga taxiresor är mer lönsamma, går snabbare och är enklare att utföra. Därför otillbörliga väntetider för resenärerna, därför förseningar, därför ofta dåligt bemötande.

Längre driven privatisering än hemtjänsten
5. Kundvalssystemet inom färdtjänsten skulle bli ännu mera privatiserat och marknadsanpassat än det som borgarna infört i hemtjänsten. Där finns det en kommunal utförare, dvs kommunens egen organisation, som valalternativ. Brukaren kan alltså välja ett ickevinstdrivande alternativ. Detta blir inte möjligt inom färdtjänst, eftersom kommunen inte har någon egen taxiorganisation att ställa till resenärernas förfogande. Färdtjänstresenären blir helt utlämnad till de privatföretag som agerar på marknaden.

Kundvalssystem
6. ”Märkligt nog har inget annat parti hittills stött dessa tankar” /om kundvalssystem/, hävdar MO. . Moderaterna, Kristdemokraterna och Folkpartiet uttalade klart och tydligt vid Tekniska nämndens sammanträde i november i fjol att var mycket intresserade av detta system och att de ville utreda det hela. Att en sådan utredning ännu inte kommit till stånd beror nog enbart på allmän borgerlig slöhet. Så visst har Vänsterpartiets kundvalssystem resonansbotten i andra partier.

Bort med vinstintressena!
Slutligen: finns det då ingen lösning på problemen inom färdtjänsten när varken dagens system kan fås att fungera och inte heller ett kundvalssystem? Som jag skrev i en artikel i VB nr 36 i november i fjol: något riktigt bra system finns kanske inte. Men det minst dåliga är färdtjänst i egen kommunal regi. Då undslipper resenärerna de nackdelar och brister som orsakas av att vinstintressena helt och hållet styr färdtjänstutförarna. Dyrt? Ja, men kvalitet måste få kosta om kommunen vill ha en hög standard och god tillförlitlighet inom färdtjänsten.

Kulturtips

Eddie #14
Syret, vattnet och födan börjar ta slut. Vi kommer mycket snart sluta fungera. När jag skriver detta, så inser jag, att detta redan är skrivet. Inte av mig, utan innan, av människan. Teater InSite spelar på Bastionen 15 april - 14 maj.
Fre 29 apr kl. 19:30 Läs mer

Hindi Zahra (Marocko)
fredag 29 april kl 21:00 på Inkonst.
Läs mer

Let 3
På Klaffbron fredag 29 april kl 21:00.
Läs mer

PLATTFORM 29 april
På Dansstationen, Palladium 29 april kl 19:30. Läs mer

Trubaduren av Giuseppe Verdi
Direktsänt från The Met på Biograf Spegeln och Kino i Lund lördag 30 april kl 19:00. Repris söndag 1 maj kl 13:00.
Läs mer

Capriccio av Richard Strauss
Direktsänt från The Met på KINO i Lund.
Sön 01 maj kl. 13, Mån 02 maj kl. 18.
Läs mer

Sir George Martin kommer till Galakväll på Palladium i Malmö den 2 maj!
På Palladium den 2 maj kl. 19.00.
Läs mer

Slim Cessna´s Auto Club (US) LIVE
På Babel 3 maj kl 20:00. Läs mer

Helge Albin Kvintett
på Victoriateatern 4 maj kl 19:30.
Läs mer

Matkaravan med Hanna och Linda
med Hanna Tunberg och Linda Dahl
- smaka på våra nya matkulturer. guidade turer runt Möllevångstorget.
Ons 04 maj kl. 16:00 Tor 05 maj kl. 16:00
Läs mer

Swans (US) LIVE
På Babel onsdag 4 maj kl 19:00. Läs mer

Chilombiana (Chile)
Cumbiafest från det nya Chile med afrocolombianska och latinamerikanska rytmer, på Kong 5 maj kl 19:30.
Läs mer

ROOMS + VEN - Memory Wax + La Macana
På Dansstationen, Palladium 5 maj kl 19:30.
Läs mer

YOUR BROTHER, REMEMBER?
I ett fulländat experiment med före- och efterbilder, blandar Zachary Oberzan, från hyllade Nature Theatre of Oklahoma (New York), gamla hemmavideor, sekvenser ur klassiska actionfilmer med liveuppträdande på scenen. En gripande och rolig självbiografisk berättelse om honom och hans bror och favoritactionhjälten; Jean Claude van Damme. På Inkonst 5 - 6 maj.
Tor 05 maj kl. 19:00. Läs mer

Hela kulturcentralens program

Mer Kött på benen - Mindre på tallriken

Köttfri Måndag tillsammans med Hållbart Universitet bjuder in till seminariet "Mer Kött på benen - Mindre på tallriken", den 26 april klockan 18.30 - 20.30  i AF-borgen.
   Till seminariet vill vi bjuda in så många som möjligt, politiker, tjänstemän, näringsidkare, skolpersonal, matlogistiker och allmänheten!
Hoppas vi ses!
Lovisa och Köttfri Måndags Lundagrupp

Läs mer

Kulturtips

ALL TOMORROW'S HOUSE PARTIES - PORTABLE
På Inkonst 22 april kl 23. Läs mer

Matteuspassionen av J. S. Bach
I S:t Andreas kyrka i Malmö Långfredag 22 april kl 18.00. Läs mer

Capriccio av Richard Strauss
Direktsänt från The Met på Biograf Spegeln i Malmö och KINO i Lund lördag 23 april kl 19. Repris söndag 24 april kl 13. Läs mer

FORMAT:B (Live)
på Babel Påskafton 23 april kl 23.
Läs mer

Max - pjäsen om Bollen, Bilen och Lampan
Max-gänget är äntligen tillbaka igen på Teater Sagohuset! Fritt efter Barbro Lindgrens barnböcker om MAX. Spelas på Teater Sagohuset 19 - 24 april
Sön 24 apr kl. 10:30. Läs mer

Otis Gibbs
Amerikansk singer/songwriter som förvaltar arvet från Joe Hill, Woody Guthrie, Bob Dylan och Steve Earle. På Klaffbron/Kong 24 april kl 20.00.
Läs mer

Eddie #14
Syret, vattnet och födan börjar ta slut. Vi kommer mycket snart sluta fungera. När jag skriver detta, så inser jag, att detta redan är skrivet. Inte av mig, utan innan, av människan. Teater InSite spelar på Bastionen 15 april - 14 maj.
Ons 27 apr kl. 19:30. Läs mer

Matkaravan med Hanna och Linda
med Hanna Tunberg och Linda Dahl
- smaka på våra nya matkulturer. guidade turer runt Möllevångstorget.
Ons 27 apr kl. 16:00. Läs mer

Oslipat skär 11, med Henrik Elmér
Den surrealistiska mästaren Henrik Elmér gudiar dig i ett humorlandskap du inte trodde var möjligt. På Tangopalatset 27 april.
Ons 27 apr kl. 20:00. Läs mer

Kilema (Madagaskar)
Öppen scen & Jam, The soul of Madagascar, 28 april kl 20:30 på Kong
Läs mer

Quinteto Tangarte. Classic Lounge
På Ribersborgs kallbadhus, tors 28 april kl 19. Läs mer

Hela kulturcentralens program

Planera din första maj

I Lund finns det ett antal olika aktiviteter att välja på mellan dessa båda bilder.

Vänsterpartiet
Demonstration med samling på Stortorget klockan 13.00. Tal av bland annat Rosanna Dinamarca, vice ordförande för Vänsterpartiet. Avmarch kl 15. Levande musik och café i Stadshallen.
Socialdemokraterna
Samling på Clemenstorget kl 14.30 med avmarch kl 15.00. Demonstrationen avslutas i stadsparken med tal av Andreas Schönström.
Kommunistiska Partiet
Offentligt möte kl 12:00 på Mårtenstorget.
Talare är Marit Kalleson, partistyrelsen, och Nils Littorin från Kommunistiska Partiet i Lund.
Anarkisterna
har vi inte hittat någon info om än. Tips mottages tacksamt av red.

Lite utanför bilderna hittar vi
DV:s 1 majmöte
Män + feminism = sant!
med Anne Jalakas journalist, medarbetare i EfterArbetet m m.
Röda kapellet inleder med förstamajmusik
Demokratisk Vänsters lokal, Magle Lilla Kyrkogata 2, Första maj, kl. 14.30

Notiser

Det amerikanska representanthuset röstade trots budgetunderskottet 15/4 igenom ett bidrag på 205 miljoner dollar till Israels så kallade Iron Dome, en konstruktion som kan skjuta ner Gradraketer från Gaza.
   Representanthuset anslog också fortsatta bidrag till försvarssystemen Arrow 2 och Arrow 3.
   Iron Dome – järnvalvet – gör den israeliska bunkern mer sluten. Under den kan de förskansade skjuta pilar och spruta ut Cast Lead – gjutet bly – över Gaza.
Haaretz 16/4

Israels ambassadör i Ankara Gaby Levy framförde häromdagen en uppmaning till Turkiet att stoppa The Freedom Flotilla (Ship to Gaza). Den väntas anlända till Gaza i slutet av maj och omfattar minst 15 fartyg.
   ”Det är inte vår angelägenhet”, svarade det turkiska utrikesdepartementet 16/4. Benyamin Netanyahu framförde samma uppmaning till de europeiska ländernas ambassadörer i Jerusalem.
   En israelisk kommentar: Hur dum kan man bli? Nio döda terrorister, och de förstår fortfarande inte.
Al Jazeera

Israelkampanjen som kom av sig av Gunnar Stensson

Israel genomför i vår en landsomfattande propagandakampanj. Tidigare möten har bl a genomförts i Göteborg. Kampanjen i Malmö inleddes genom att Sydsvenskan den 7 april publicerade artikeln ”Goldstone ger Israel rätt” av Israels ambassadör Benny Dagan.
   12/4 såg sig debattredaktören nödsakad att släppa in tre korta svar på Benny Dagans angrepp mot svenska biståndsorganisationer. Ann Ighe och Staffan Granér, talesmän för Ship to Gaza, svarade att Israel förvägrar Gazaborna livsmedelsförsörjning, mediciner och material för återuppbyggnad av bostäder och infrastruktur.
   Bo Forsberg från Diakonia påpekade att humanitära projekt bekostade av Sverige bombades av Israel under Gazakriget.
Anna Wester från Palestinagrupperna framhöll att Israels brott mot de mänskliga rättigheterna finns dokumenterade i otaliga rapporter från FN, Amnesty, Human Rights Watch, Internationella Röda Korset och EU-ländernas konsulat i Jerusalem.
   Nästa inslag i kampanjen var en svulstig, stort uppslagen artikel den 14/4, betitlad ”Fred kommer i Mellanöstern” av Göran Persson, Alf Svensson och Dan Olofsson. Den avslutades med orden: ”När Israels ambassadör Benny Dagan och PLO:s generaldelegat Salah Abdel Shafi i afton framträder gemensamt i Malmö så manifesterar de tillsammans med oss alla viljan att säkra en trygg framtid, en samhällsgemenskap i fred och frihet”
   Under artikeln följde ett stycke textreklam av Sydsvenskans debattredaktör. ”Evenemanget i kväll med bland andra Israels ambassadör Benny Dagan och PLO:s generaldelegat Salah Abdel Sharif är en stödkonsert med dialog för fred mellan Israel och Palestina. och den hålls på Restaurang Glasklart i Malmö.”

Mörkat om mötet på Restaurang Glasklart
Det skulle självfallet vara mycket intressant att efter så stor offentlig uppmärksamhet få veta något om vad som sades och gjordes under evenemanget på Restaurang Glasklart.
   Men största möjliga tystnad har rått i samtliga media
   Till slut upptäckte jag en text av Ardavan Khoshnood, KDU:s vice ordförande. Någon minns kanske att Ardavan tidigare varit ordförande för MUF i Malmö, en organisation som han lämnade under tumultuariska former. Dessutom är han medlem i en förening för monarkins främjande.
   I Ardavans referat nämns inte PLO:s generaldelegat Salah Abdel Sharif. Troligen var han inte närvarande. Däremot är Ardavan mycket missnöjd med den socialdemokratiske politikern Jamal El-Haj, som inte begrep att det var olämpligt att ställa kritiska frågor till ambassadör Benny Dagan.
   Jamal El-Haj frågade till exempel varför inte Israel hade accepterat ”ditten och datten” av FN:s resolutioner. Han borde i stället ha talat om vad som förenar de båda frihetsälskande folken.
   Till Ardavans förargelse stod Jamal El-Haj tydligen på sig under hela kvällen.
   Däremot beundrade Ardavan såväl Benny Dagans som i synnerhet Alf Svenssons och ännu mer Göran Perssons talekonst. Ni känner herrarnas djupa röster som med lätthet ger trovärdighet åt fler floskler än texterna på Sydsvenskans opinionssida. Och Ardavan tyckte att det hade varit roligt med musiken och dansen på Restaurang Glasklart. Se det var ett riktigt evenemang, om än hemligt!

Påskgodis eller Sanna berättelser från Lund av Lucifer

Jag vill först ta upp den skakande historien om Fixar-Malte. Ja, Malte är inte hans riktiga namn, han heter egentligen något helt annat. Han är den kommunala service Lunds kommun ställer till förfogande för pensionärers hushållsnära tjänster. Urtypen för vad Malte kan göra är att för en billig penning (kr 20-) byta ut en trasig glödlampa eller hänga upp en gradin hemma hos en åldrig tant som inte vågar klättra upp på en stol för att nå upp. Jättefin idé det hela som nu har fungerat sedan 2004. Avsikten med det hela är att minska fallolyckorna bland de äldre.

Andra bullar
Men nu ska det bli andra bullar. Kommunen ska inte bedriva en verksamhet som på ett ojuste sätt förstör marknaden för enskilda företagare. Malte ska helt enkelt privatiseras och konkurrensutsättas. Och då ska man börja ned att ta in anbud från villiga serviceföretag och så ska man då i enlighet med EU:s upphandlingsregler välja ut någon. Dock, verksamheten är inte så ekonomiskt omfattande att man behöver köra upphandlingsförfarandet enligt det utförliga reglementet. Det är faktiskt möjligt att annonsera ut det hela och sen utan vidare spisning ta en i högen av anbudsgivare. Dvs. man måste då ändå ha någon sorts koll på verksamheten så att inte den aktuella kommunala befattningshavaren t.ex. anlitar sin svåger eller älskarinna/motsvarande. Därför måste man räkna med att ha någon form av utvärdering av det hela, väl då i efterhand. Och det är ju inte bara en fråga om lägsta anbudet, det gäller också att ha social kompetens och givetvis måste man också kolla in saker som nykterhet, straffrihet och betalda skatteskulder. Kort sagt: man behöver hyra in en konsult för utvärderingen.
   Ja, och då höll jag ända på att glömma att nu kommer det också att krävas en receptionist/ordermottagare som tar emot beställningar och sedan planerar insatserna. I dag ringer man bara Malte och så kommer han, men nu ska det bli ordning och reda. Det är så man kan bryta ett kommunalt monopol, och som man säger, öka friheten.

Två lösa
Jag förmodar att många av den här spaltens läsare har minnen från den tiden då man kunde gå in i en tobaksaffär och köpa fyra lösa Bill. - Måste de va lösa, kunde handlaren säga för att retas, men han plockade fram dem och man fick dem i ett litet kuvert. Ja, jag vill väl inte direkt påstå att det var en lycklig tid, men det vilar ett skimmer över den. Så småningom blev det rulltobak följt av en liten ask Prince och sen blev det helt slut med eländet och

nu kan man i stället ägna sig åt att vårda de sjukdomstillstånd man då ådrog sig.
   Ja, det är alltså New York Times som härom veckan hade ett reportage om detaljhandeln på Åttonde Avenyn på Manhattan, mellan 35:e och 36:e gatan.. En man står på trottoaren mitt i morgonströmmen av kontorsarbetare och ropar lite diskret ”Newports, Newports, packs and loosies”. Så där en gång i minuten stannar någon till och någon köper två lösa för en dollar. I de bredvidliggande kvarteren står andra försäljare. Det är olagligt, men det lönar sig att betala lite böter ibland.
   Tja, jag tror det säger lite om det ekonomiska läget i USA – Brother can you spare a dime? Och för all del, det är ju dumt och farligt att röka. Hur som helst ligger den gatubilden  en bit bort från den bild man en gång tog till sig av rökande amerikaner antingen det nu var Marlborokillen i sadeln eller femtotalets kärlekspar delande en postcoital cigg. Ack ja, the times they are a-changing..

Flytta till Vellinge då!
Så var det dags igen: Lund håller på att få sin dom vad gäller stadens lämplighet som företagarort. Det är Svenskt Näringsliv som har en årlig ranking av kommunerna. Lund kom i fjor på plats 88 medan Vellinge låg på plats 1 som vanligt, tävlande med Örkelljunga. Den 3 maj kommer årets siffror och ryktet säger att Lund kommer att hamna ännu längre ner. Så vitt man förstår är det ett rent under att vi har företag som Ericsson, Alfa-Laval, Tetrapak, Axis m.fl här.
   Vad är då Lunds problem? Jo, vi har alldeles för många som jobbar i offentlig sektor. Det bästa vi kunde göra för att förbättra vår ranking vad gäller företagsklimatet vore att lägga ner universitetet och sjukhuset. Så fungerar nämligen Svenskt Näringslivs beräkningsmodell. Det är sanslöst men det häpnadsväckande är att Lunds kommunledning ställer upp på det. Kommunledningen har som ett av sina mål för sin företagspolitik föresatt sig att nå högre på denna ranking. Som enda parti har Vänsterpartiet i Lund från början avvisat det bisarra mått på kommunal företagsvänlighet som Svenskt Näringsliv erbjuder. Lund har sin egen profil och den kommer förstås att ytterligare stärkas av ESS-anläggningen. Med den kommer förstås ett omfattande företagande och vet vet alla. Bara Svenskt Näringsliv ser det som ett problem.
   Men vi är inte de som sitter och surar för det. Är det så att Vellinge är bättre så för all del, valet är fritt. Och om inte galoscherna passar kanske vi kan erbjuda en huvudbonad i samma storlek?

Vad trodde ingen? av Gunnar Sandin

En haiku ska ha sjutton stavelser. De bildkommenterande dikterna i Ulrika Jakobssons bok Det trodde ingen (Recito, 2011) har sjutton stavelser sida efter sida, men så följer ett par artonstavingar, följt av en sextonstaving. Fel? Nja, författaren skriver i sitt förord att dikterna ”huvudsakligen” har haikuns form. Så de för långa eller för korta är nåt annat. Det är en poetisk rebelliskhet som jag gillar. En annan sak är de små tänjningarna på klassiska former tycks vara en trend. Det har på sistone publicerats flera diktsamlingar med orena sonetter.
   Fast för haikuns väsen än antalet stavelser mindre viktigt än att varje dikt är självbärande, med någon form av överraskning eller vändning i slutraden. Vissa skeenden eller företeelser låter sej inte reduceras till sjutton stavelser. Då staplar Ulrika Jakobsson upp till åtta ”haikuer” på varandra och skapar en berättande linje. Är det en klok utväg? Jag hade föredragit en annan versform.
   Då kan det med skäl anmärkas att boken inte primärt är en diktsamling. Dikterna är alltså kommentarer till bilderna, författarens egna foton, vilka jag upplever som huvudsaken. Det finns knappast någon genomgående linje i dem, och det gör inte heller något. Tillräckligt många är knäppta i Lund för att motivera en recension här i VB. Jag är högst tveksam till idén att ”förorena” en skulptur av Annika Svenbro med ett cigarettpaket. Jag undrar också över ett foto från Berlin med en stor reklamskylt för Ikea. ”Frauen müssen sich um Haushalt, Kinder und Karriere kümmern”, står det och ”kvinnornas mission” kommenterar den intillstående haikun. Är allting som det vara förut, bara att ”kyrka” har ersatts med ”karriär”? Reklambyrån/avdelningen bakom skylten är nog mer sofistikerad än så för texten är överstruken med ett blekt men dock streck. Kamprads plakat bör kanske angripas med annat än plakatpoesi.
   Det fanns i Lund en brandgavel som jag i många år fått förbi men aldrig sett förrän en tavla av Britt Lundbohm-Reutersvärd uppmärksammade mej på den. Det är väl det viktigaste som bildkonstnärer kan göra, att läsa oss andra att se. Ulrika Jakobsson har lärt mej att se bland annat Stig Blombergs skulptur ”Dimman”, och jag inser att jag måste fara till Malmö för att uppleva den i tre dimensioner. Annars finns bokens häftigaste bilder på de två sista sidorna.
   Ingen trodde att Berlinmuren skulle falla eller att rökning skulle förbjudas på näringsställen, påpekar författaren. En god slutrad på en haiku.

Rysk repris av Anders Davidson

Kullen vid Ali Zayi. Andra avsnittet i dokumentärserien Krig för fred.
   De ruvar i sitt rede bakom sina skyddsvallar högt över byarna. De ser ut över lokalbefolkningen från sin konstgjorda kulle. En kulle ryssarna byggde som näste under sin ockupation. De hör den afghanska polisen skjuta, ser på i sina kikarsikten
   Deras uppdrag är inte lätt. De svenska soldaterna ska samarbeta med den afghanska polisen. När de kommer till polisposteringen kan inte afghanerna följa med. Deras befäl är på möte. Och de har inte på länge patrullerat genom byn. Det ställs inte någon fråga om varför.
   "Varje gång vi måste göra det jobbet som dom är tänkta att göra i framtiden så är det ju dåligt." En lakonisk men knappast särskilt insiktsfull utsaga.
   Senare i samband med en sökoperation den afghanska polisen genomfört i byarna möter svenskarna bybornas ilska mot sin egen militär. De är upprörda över att svenskarna inte skyddar dem mot dessa rövare i uniformer, bara ser på eller jagar talibaner.
   Soldaterna lyssnar tålmodigt men tycks inte förstå någonting: "Vi måste anta att polisen gjorde rätt." Det är vad Sverige valt, kommenterar en soldat helt korrekt men inte särskilt insiktsfullt.
   Detta försöker soldaterna sedan förklara för den civilbefolkning de ska skydda. Sverige har valt att stödja den folkvalda regeringens militär och polis, vars övergrepp gör folket upproriskt: "De måste ju lära sig att klaga på sina egna instanser."
   Svensk naivitet.
   Ali Zayi, en rent rysk kulle. Kan ödets ironi gestaltas tydligare? Det gick inte bra den gången heller.

Palestinsk stat i september? av Gunnar Stensson

Allt fler länder är beredda att erkänna Palestina. VB rapporterade för ett par veckor sedan att Norge är det. Enligt en opinionsmätning 11/4 stöder 54% av USA:s befolkning bildandet av en palestinsk stat.
   Opinionsmätningen genomfördes av den högerorienterade organisationen Israel Project, som skulle ha velat se ett helt annat resultat.
   Det handlar om en stor omsvängning i opinionen. Kanske kommer den att påverka Obama-regeringens hållning.
   Palestinierna planerar att utropa staten Palestina i september. Den israeliska regeringen är skakad.
   I samma ögonblick som Palestina utropas blir varje israelisk bosättning i östra Jerusalem illegal. Detsamma gäller varenda israelisk militärbas på Västbanken. Palestinierna kommer inte längre behöva acceptera ockupationen, påpekar Ari Shavit i Haaretz.
   Då en internationellt erkänd palestinsk flagga vajar utanför FN-byggnaden blir förutsättningarna i förhandlingarna helt förändrade.
   I nuläget står Mellanösterns starkaste militärmakt, stödd av USA, på ena sidan. På den andra står ett folk utan stat och utan kontroll över sitt territorium.
   Visst skulle en palestinsk stat innanför 1967 års gränser fortfarande vara svag, men den skulle ha internationell lag på sin sida.
   Utropandet av Palestina förutsätter ett palestinskt enande och vapenvila mellan Hamas och Israel.
I dag går USA:s politik ut på att stoppa de palestinska planerna. Den israeliska lobbyorganisationen AIPAC arbetar hårt för att påverka politikerna i kongressen.
   Men i FN:s generalförsamling kan USA inte använda sitt veto. Det är FN:s generalförsamling som beslutar om erkännandet av Palestina – liksom av Israel 1947. Där finns ingen vetorätt.

Trafikplaneringen i Lund måste samordnas med miljömålen av Sven-Bertil Persson

Motion till Lunds kommunfullmäktige

I augusti 2010 antog Lunds kommunfullmäktige skärpta mål för utsläpp av växthusgaser i kommunen. År 2020 ska utsläppen ha minskat till hälften jämfört med 1990. År 2050 ska utsläppen vara nära noll, slog fullmäktige fast.

Totalt sett minskar utsläppen, bland annat beroende på ett ambitiöst program från Lunds Energi att gå över till förnyelsebara energikällor.

Transportsektorns utsläpp av växthusgaser, däremot, fortsätter dock att öka. Dessa utsläpp står för drygt 40 procent av den totala mängden. Utsläppstakten har dämpats något av åtgärder som genomförts inom ramen för det så kallade LundaMaTs. Men mängderna CO2 som släpps ut i atmosfären från trafiken ökar trots det.

Lunds kommuns egen Klimatbasutredning påvisade 2008 att det krävs en halvering av den totala sträckan bilresande per invånare för att nå klimatmålen. Det motsvarar en årlig minskning av resandet per bil med en procent. Klimatbasutredningen utgår från direktiven till den nya översiktsplanen, där utsläppen av växthusgaser förutsattes minskas med endast 85 procent till 2050. Som ovan framgår har målsättningen skärpts. Därför måste bilresandet nedbringas ännu mer än vad som angavs i Klimatbasutredningen.

Hur ser det då ut i praktiken? Trots att biltrafiken sålunda måste reduceras kraftigt planerar Lund för en omfattande utbyggnad av kapaciteten i vägtrafiksystemet. I den fysiska planeringen framgår sällan vilka framtida trafikmängder planeringen baseras på. Inte heller framgår det av planerna för vägtrafikutbyggnaden – översiktsplan, fördjupade översiktsplaner, detaljplaner, vägplaner etc – som Lunds kommun beslutar eller yttrar sig över, hur stor trafikökning som kapacitetsutbyggnaden i sig leder till. Det är ju ett välbekant faktum att kapacitetsökningar, dvs nya vägar, nya trafikplatser etc alstrar ny trafik.

Demokratisk Vänster vill därför att kommunfullmäktige beslutar
   att Lunds kommun i all planering för utbyggnad av vägtrafikstrukturen måste ange vilka trafikmängder man planerar för, och hur dessa ska kunna minskas för att de lokala klimatmålen ska uppnås.
   att Lunds kommun i varje beslutsunderlag för infrastrukturinvesteringar i motorburen vägtrafik inkluderar beräkningar över hur stor trafikökningen blir på grund av kapacitetsutbyggnaden och hur stora utsläppsmängder de ökade trafikmängderna ger upphov till
Sven-Bertil Persson, Demokratisk Vänster

Annons

Det trodde ingen: samhället i förändring
– repliker till skyltar, klotter och konst
Ulrika Jakobsson

Har du inte köpt boken än?
Den första maj finns Ulrika och hennes röda cykel ute och säljer boken i Lund.
I nästa veckas VB finns mer info om när och var.

gatans megafon
snacka inte om frihet
om ni äter djur

Vårtecken på Mårtenstorget

Mats Olsson talar till Röda Kapellet

Röda Kapellets musikaliska aktualiteter fortsätter på Mårtenstorget i Lund lördag 16 april kl 11.
   Mats Olsson talar mellan låtarna. Det blir en hel del lokalpolitik men på förekommen anledning kommer han att beröra både Socialdemokraternas genomförda och Vänsterpartiets eventuellt förestående ledarbyte.
Välkomna till Mårtenstorget!
Röda Kapellet

Pubkväll med Hojfen Balagan

Välkomna till Pubkväll med Hojfen Balagan fredag 15 april kl 21.
Vita Huset, Uardavägen i Lund (Bakom ICA Tornet)
Entréavgiften är 60 kr för alla.
   Hojfen Balagan är världens bästa, och enda, elektroinfluerade diskobalkan- brassband. Tio killar från Lund, med en mindre djurpark med på scen, levererar tung dansmusik med trumpeter, trummor, syntar och svett. De har genom över 250 spelningar fått halva Europa att dansa på klubbar, bröllop och festivaler...
Arr. Flygelkören som firar 10 årsjubileum

Grön påskvandring

Lundavänsterns påskvandringar har med ett års uppehåll pågått sen 1970. I år blir vandringen ovanlig i åtminstone ett avseende: en mängd lövträd hinner sannolikt slå ut. Påsken är mycket sen vilket är en förutsättning, men en annan är faktiskt den globala uppvärmningen. Sydsvenskan visade häromdagen statistik över vårens allt tidigare ankomst som bekräftade vad vi påskvandringar länge har anat.
   Vi kommer förstås att glädjas åt grönskan under vår framfart på de nordskånska stigarna och småvägarna, men utvecklingen ger också skäl till begrundan och till allvarliga samtal vid kvällens lägereld. Som säkert kommer att flamma högt och värma skönt eftersom den hittills regnfattiga våren gör det lätt att hitta torr ved.
   Fyrtio års vandrande känns i benen så vi kommer att ta det relativt lugnt och rasta när ledningens anda faller på. Vi räknar ändå med att avverka tre mil eller så vilket kommer att ge oss röda kinder och vidgade lungor. En dos friskvård med andra ord. En lagom fylld ryggsäck ökar effekten.
   Preliminärt lämnar vi Lund med tåget kl. 10 på torsdag och vandrar till långfredag eftermiddag.
Mer info från Gunnar Sandin, tel. 135899.

Ett tips från Jan Hammarlund

Fredag kl 20 sänds en dokumentärfilm om JOAN BAEZ i SVT 2 (K special).
Den går i repris på söndag och tisdag.
   Och Joan sjunger på Konserthuset i MALMÖ på lördag, Konserthuset i GÖTEBORG på söndag, på Cirkus i STOCKHOLM på tisdag (19/4), och på Konsert & Kongress i LINKÖPING torsdag 21/4.
   Om ni gillar min musik så kan jag nästan garantera att ni gillar Joans också - hon har varit min främsta mentor och inspiration.
   Min kära idol är nu 70 så vem vet, det kanske är sista chansen att se henne i Sverige.
   Ville bara tipsa. Biljetter finns att köpa här. Besök gärna hennes hemsida.
Vänliga hälsningar
Jan Hammarlund

Mer Kött på benen - Mindre på tallriken

Köttfri Måndag tillsammans med Hållbart Universitet bjuder in till seminariet "Mer Kött på benen - Mindre på tallriken", den 26 april klockan 18.30 - 20.30  i AF-borgen.
   Till seminariet vill vi bjuda in så många som möjligt, politiker, tjänstemän, näringsidkare, skolpersonal, matlogistiker och allmänheten!
Hoppas vi ses!
Lovisa och Köttfri Måndags Lundagrupp

Läs mer

Jobbskatteavdraget

Att prioritera jaget leder till girighet, avund, hat mot rivaler, tillgjordhet, grymhet och våld.
Buddha 500 f. kr

Notiser

Kärnkraft
Kärnkraftsindustrins hela existens är beroende av dolda subventioner – kostnader som får bäras av samhället i händelse av en olycka och kostnader för den ännu olösta förvaringen av kärnavfallet.
Joseph Stiglitz, Sydsvenskan 13/4

Kärnkraftens mest glödande motståndare är – kärnkraftsindustrin själv.
Ulrich Beck, Access 3

Världsekonomins kris
Varigenom övervinner bourgeoisin krisen? Å ena sidan genom en framtvungen tillintetgörelse av en mängd produktionskrafter, å den andra genom erövring av nya marknader och en grundligare utplundring av de gamla. Varigenom alltså? Därigenom att den förbereder mera omfattande och våldsamma kriser och minskar medlen till krisernas förebyggande.
Kark Marx
Det kommunistiska manifestet 1848

Ship to Gaza
Israels regering försöker förmå Turkiet att stoppa Ship to Gaza,
Haaretz 12/4

Libyen
Den senaste månadens libyska konflikt handlar varken om ett humanitärt ingripande eller om världens tillgång till olja. Den är i själva verket ett avsiktligt sätt att avleda uppmärksamheten från den principiella politiska kampen i arabvärlden. Gaddafi och de västliga ledarna är fullständigt överens om en sak. Allihop vill bromsa, kanalisera, ta över och begränsa den arabiska revolutionen och hindra den från att förändra de grundläggande politiska förhållandena i arabvärlden och dess roll i världssystemet.
Immanuel Wallerstein, 1 april 2011

De utländska styrkorna bör samordna sina operationer med Benghazi, slå mot Gaddafis trupper på marken, ge rebellerna rullande luftskydd och vapen så de kan rycka fram mot Tripoli igen. Det innefattar även Jas39-plan.
Andreas Malm, AB 12/4

Inga affärer med Arne Paulsson av Mats Olsson

Vänsterpartiet föreslår att Lunds kommun tills vidare avstår från nya markaffärer med Arne Paulsson och hans fastighetsbolag.
   Bakgrunden är att så sent som i september 2010 bröt Arne Paulsson ett avtal om att bygga hyresrätter vid Donatus väg på Väster. Hans bolag hade fått köpa marken av Lunds kommun för att uppföra 38 hyreslägenheter. Hellre än att fullfölja detta betalade Paulsson ett vite på 3 miljoner kronor: Allt omvandlades till dyra bostadsrätter redan innan bygget påbörjades.
   Nu vill Lunds borgerlighet sälja kommunal mark på Klostergårdens Idrottsplats till samme Paulsson för att uppföra 425 lägenheter. I avtalet finns inga som helst bindande klausuler om hyreslägenheter. Istället för att skärpa kraven på Paulsson belönas han för sitt avtalsbrott genom att kommunen nu inte ställer några krav alls.
   Det ställs inte heller några krav på anvisningar av en enda bostad till hemlösa bland alla dessa lägenheter. Tidigare har Paulsson i pressen avfärdat sådana tankar med orden: - Jag har inte tid att vara socialarbetare, se artikel i Sydsvenskan.
   Kommunerna har ett lagstadgat ansvar för en social bostadspolitik. Enligt lagen ska varje kommun "...planera bostads- försörjningen i syfte att skapa förutsättningar för alla i kommunen att leva i goda bostäder och främja att ändamålsenliga åtgärder för bostadsförsörjningen förbereds och genomförs."
   Om Lunds kommun ska kunna ta leva upp till detta ansvar måste dels formerna för framtida exploateringsavtal ses över, dels bör kommunen avstå från att göra affärer med opålitliga fastighetsbolag som hellre betalar viten än tar ansvar för tecknade avtal och en social bostadspolitik.
Mats Olsson, Vänsterpartiet

De faktiska kostnaderna är... av Anders Davidson

Hör på Ekot att Riksrevisionen riktar kritik mot regeringen för dålig styrning och uppföljning av de internationella insatserna, bl a i Afghanistan. De faktiska kostnaderna är okända... Vår utrikesminister lovar att läsa rapporten:
   - Jag har inte fått rapporten, men jag ska läsa den med intresse. Vi är alltid mottagliga för synpunkter.
   Väntar spänt på Bildts kommentar: Ingenting nytt!
   Riksrevisorn säger alltså att riksdagen varken har koll eller kontroll...
Hur flat får en opposition egentligen vara?

Dialog för fred av Gunnar Stensson

Som Diakonias talesman Bo Forsberg påpekade i Sydsvenskan 12/4 underlät Israels ambassadör Benny Dagan i sitt debattinlägg 7/4 att berätta att de otillräckliga livsförnödenheter som Israel släpper igenom till Gaza bekostas av internationellt bistånd och att humanitära projekt bekostade av Sverige bombades av Israel under Gazakriget.
   ”Demokratin fordrar att respekten för medmänniskors fri- och rättigheter inte vet av några nationsgränser, religionsgränser eller politiska motsättningar Demokratin har inte ett A- och B-lag.”
   Det är Göran Persson, Alf Svensson och Dan Olofsson som skriver detta i Sydsvenskan 14/3. De är naturligtvis fullt medvetna om begränsningarna i israelarabernas medborgerliga rättigheter i Israel, som bl a Susan Nathan vittnar om.
   I kväll genomförs en stödkonsert med dialog för fred mellan Israel och Palestina på restaurang Glasklart i Malmö.
   För att dialogen ska ha en mening är det nödvändigt att dessa sanningar inte ännu en gång sopas under mattan.

Reflexioner över kriget av Lucifer

Ni följer väl rapporterna från de blågula flygarna som så oegennyttigt ska ha ihjäl Khaddafis elakingar? De svenska tidningarna och TV hade tidigt folk nere vid flygbasen på Sicilien som berättade om varje steg som togs. Nu var ju allt hemligt och reportrarna fick inte komma nära basen utan fick mötas med pressofficerarna på en gräsplätt vid en motorväg en god bit bort. Nyhetsflödet blev inte så stort heller så nu har reportrarna väl rest hem. Men att vi förväntades heja på de våra var helt klart. Den oreflekterade patriotismen, den man trodde var utdöd i Sverige, stack upp sitt huvud.

Dannebrogen vajar mest
Det var förstås inget mot den danska upphetsningen. Sedan 1990 har Danmark entusiastiskt gått i krig så fort tillfälle bjudits. Det började med att man skickade en ubåt till Irak som väl förmodades gå upp för Eufrat eller Tigris och har sen har det bara accelererat. I Afghanistan har 40 danska soldater stupat, till nationens ära.
   I mer än fyrtio år har västmakterna försökt få bort Khaddafi, med i stort sett alla medel. Nu ser det ut att kunna lyckas under applåder från en bred opinion. Khaddafis hot mot upprorsmännen i Benghazi väckte känslorna och fick också annars kritiska grupper att tappa koncepten. I Danmark röstade hela Folketinget, inkl. Enhedslistan – en samling av gamla DKP-are, trotskister och diverse vänstersocialister för krigsdeltagandet. Det väckte dock kritik från medlemmarna och en vecka senare tog Enhedslistan tillbaka sitt gillande av insatsen. Det räckte ju att se vad som blev resultatet. I Sverige ställde huvuddelen av Vänsterpartiets riksdagsgrupp upp för kriget och man skulle önska att de nu hade kurage, att också de revidera sin ståndpunkt. ”Flygförbudszoner” – vad det handlar om är zoner för angrepp mot marken med totalt överlägsna flygstyrkor. ”Humanitär intervention”, jo kyss mig.

Snart dags för kängor på marken
Vi får väl se vad som händer. Storbritannien och Frankrike verkar arbeta upp sig till raseri. Varför? Jo, dels oljan och dels att de båda ländernas regeringschefer behöver stärka sin ställning. Kraven på mer och blodigare krig kommer säkert att öka och det kanske också når Sverige. Vem vet, den s.k. bombvänsterns känslor mot Khaddadi tar kanske på nytt överhanden över förståndet. Då blir det ett nytt enhälligt ja. Förresten, det är väl precis sånt vi ska ha insatsstyrkorna till?
   Under tiden kan vi andra väl bara odla vårt svårmod och vår olust över världen. Och upprepa: Låt Libyens befrielse vara libyernas eget verk. Då blir det också bättre i längden.

I moderaternas överkonsumtionsstat av Gunnar Stensson

Borg sänker min skatt med 100 kronor samtidigt som barnfattigdomen växer, ensamma mödrars villkor försämras, skolresultaten blir sämre, vuxenutbildningen minskar och arbetslösheten är hög eftersom investeringarna i järnvägar och energisystem är helt otillräckliga.
   De moderata kärnväljarna myser medan de målar sina båtar med miljöfarliga färger.
   Men Borg är kanske inte så dum ändå. Min extra hundralapp kanske räcker längre eftersom McDonald’s kanske sänker priset på hamburgare tack vare skatteminskningen.

Om konstgräs och folkstormar av Sten H.

Jag vill säga några ord om en dansk diskussion som pågår just nu (senast torsdagens Information). I Danmark finns ett ganska nytt parti, Liberal allians, som väl närmast kan kallas nyliberalt. I takt med att det gamla högerpartiet, Konservative Folkparti, har tappat all geist och det stora regeringspartiet Venstre hillat in sig med Dansk Folkeparti, har Liberal allians med unga och välutbildade anhängare gått till offensiv. Dess senaste drag är att bilda en sorts specialstyrka, Freedom Fighters. Det är en Facebook-app, dvs ett program som är tillgängligt på Facebook med vars hjälp man skapar inlägg på debattsajter och tidningskommentarer.
   För att bli Freedom Fighter  (nu är de ca 1000) ska man ge LA lov att se din profilbild och din lista på vänner. De ska också kunna se vilka TV-program du gillar, de ska kunna skicka dig post och de ska kunna skriva på din Facebook-vägg. Du ska också ge dem lov att se var du befinner dig. Du kan så komma in i ett ”hemligt rum” där du är ”bakom fiendens linjer” – fienden är S och SF. Då kan hu bli utskickad på ”missioner”  och kan då få ”poäng”. En mission kan vara att skriva en motkommentar till artikel som är kritisk till LA eller en analys som handlar om skattepolitik. Senast kan du få sju poäng på att skriva kritiskt på S-politikern Nikk Hækkerups hemsida.
   Det här är att på sitt sätt förvandla politik till ett spel och just gamification lär vara det senaste på kommunikationsfronten. Mera allmänt är det här en form av det som också kallas astroturfing. Astroturf är namnet på ett fabrikat av konstgräs och det hela går ju ut på att få en PR-kampanj att verka som en äkta gräsrotsrörelse. ”Konstgräs” skulle alltså vara ett möjligt svenskt ord. Man är några stycken och så lyckas man framstå som om man var en bred folkrörelse eller en omfattande opinion.
   Det är naturligtvis inget nytt – vi har väl sett ”folkstormar” på insändarsidor som verkar nog så genomorganiserade. Det saknas bevis, men nog har man kunnat ana Israelanknutna organsiationer som har gått till massangrepp på personer som Per Gahrton eller Ilmar Reepalu. Och vi vet hur allt fler politiker har lockats till PR-byråer allt sedan SAF körde sina framgångsrika kampanjer på 80-talet.
   Men Internet ger onekligen nya möjligheter att agera snabbt och effektivt i stor skala. Vi lär nog få se ett flertal konstgjorda folkstormar utspela sig. Konstgräset kommer att blomma.

Utvecklingen går med stormsteg fram och tillbaka av Stig Henriksson

(Först publicerad i VLT 5 april)

Efter att ha levt drygt ett halvt århundrade får man nog automatiskt ett slags djup i bilden av världen. Saker och ting sker inte enbart i ett ständigt nuflöde utan kan relateras till och reflekteras kring i förhållande till vad som hänt tidigare och vad som anses självklart sant.
   När jag växte upp var vänstern på en slags ständig frammarsch. Nationellt, men också när avkoloniserade länder bekände sig till någon slags hemkokt socialism. Därav finns inte mycket kvar. Några länder har utvecklats, men många har också sjunkit ner från frigörelsens optimism till ett korrupt förtrycks elände. En gång var Robert Mugabe en med rätta hyllad frihetshjälte.
   I Sydamerika har militärdiktaturerna däremot ofta ersatts av folkvalda vänsterpresidenter, med eller utan auktoritära tendenser. Sovjetunionen har imploderat. USA är bankrutt. Kina har gått från en fattig och svag jätte till att bli en ekonomisk gigant. Jämlikheten mellan länderna ökar, medan klyftorna inom länderna vidgas. Europa har i land efter land högerextrema partier, många gånger med bruna rottrådar, klättrat in i parlamenten. Något otänkbart för några decennier sedan.
   Religionen var en rest av det förgångna både i Sverige och ute i världen. Men kristendomen har hävdat sig, men nu är det betydligt färre befrielseteologer och avsevärt fler fundamentalister. Vänstervågen i arabländerna ersattes av despoter enbart utmanade av islamister. Ända till januari 2011 då ett helt rutinartat trakasseri av gatuförsäljaren Mohamed Bouazizi i december blev den gnista som tände en brand över arabvärlden.
   Och vilka tvära kast står för dörren? Demokratisering av Kina? Diktatur i Italien? Belgiens delning? Afrikas politiska och ekonomiska uppvaknande? Brasilien som Amerikas stormakt? Eller tillbaka till ursprungsläget? Karl Marx sade att historien upprepar sig - första gången som tragedi, andra gången som fars. Men somligt är farsartat redan första gången. Och annat är tragiskt varje gång.

De som inte kommer ihåg historien är dömda att återupprepa den.
George Santayana

Lokalhistoria och nässelsoppa av Gunnar Stensson

Medan vi njöt av Kerstins kaffe och bullar på kyrkogården i Flackarp den soliga aprilsöndagen pratade vi om slaget vid Lund.
   Dom var nog glada i Flackarp att dom inte bodde i Nöbbelöv, sa någon.
Flackarpsbönderna fick nog känna på, dom också, sa en annan.
   På marken ligger några hällar med nästan utplånad skrift. De har tidigare legat inne i 1100-talskyrkan som revs 1865, samma år som amerikanska inbördeskriget slutade.
   På en kan man med svårighet läsa ”…sted hviler Jesper Larssen…död…”  Namnet är danskt och bokstaven ö skriven på danskt sätt med snedslag över o. Han dog förstås före slaget vid Lund.
   På en annan platta kan man läsa: ”Här under hvilar dannemannen Måns Jonsson som dödde 1740. Här under kvilar hans k. dotter Gunnela Månsdotter. Hon dödde 1748.” Det var efter slaget, det. Skåne försvenskades.
   Tänk att Flackarps kyrka revs långt innan Sankt Lars begravningsplats öppnades, sa Kerstin.
   Vi strävade vidare i motvinden grubblande på slaget vid Lund och  försvenskningen liksom på industrialiseringen i Sverige. Alla förändringar kräver mänskliga offer.
   Sedan sökte vi späda nässlor till nässelsoppan, som man ska äta vid påsk. Nedan följer ett recept:

Klassisk nässelsoppa för 4
2 liter små nässlor eller toppskott av nässlor.
1 och ¼ liter vatten
1-2 buljongtärningar
2 msk smör
3 msk vetemjöl
½ dl grädde eller 1 dl mjölk.
Gott och rikt på järn och vitaminer.

Vart tog rättvisan vägen i Mellanöstern? av Bengt Hall

Tre kända personer (bl a en fd socialdemokratisk statsminister) som står bakom en stödkonsert för Mellanöstern skriver i dagens SDS att ”de vill manifestera en vilja att säkra en trygg framtid, en samhällsgemenskap i fred och frihet”. Och med många ord skriver de om sin tro på att palestinier och israeler kan komma att leva i fred, sida vid sida. De tror också på respekt för medmänniskors fri-och rättigheter.

Ja, vem vill inte det? Men vad beror den fullständigt vansinniga och människorättsvidriga belägenhet som palestinierna befinner sig i? Hur respekteras de mänskliga rättigheterna i Israel och i de av Israel ockuperade områdena, Västbanken och Gaza? Om detta skriver de ingenting. Fred vill de flesta av oss ha, även människorna i Israel och Palestina. Men vilken fred?

När ska Israel och det internationella samfundet erkänna att ursprunget till dagens situation är den etniska rensning som ägde rum 1948 när staten Israel bildades? 850 000 palestinier  fördrevs från sina hem och miljoner av dem (och deras barn)  lever fortfarande i trista flyktingläger. Två tredjedelar av invånarna i ”världens största utomhusfängelse” Gaza klassas som flyktingar. Flyktingarna är dessutom förbjudna att återvända till sina hemtrakter. 513 arabiska byar förstördes och jämnades med marken. Om detta kan man bl a läsa i den israeliska historikern Ilan Pappes mycket intressanta bok ”Den etniska rensningen av Palestina”.

Att Gazaborna lever under förskräckliga förhållanden vet vi också. Sedan 2007 är området som hyser 1,5 miljoner på en yta stor som en fjärdedel av Öland utsatt för en blockad av Israel, som helt kontrollerar gränserna. Blockadens syfte var att straffa den palestinska civilbefolkningen för sitt stöd till Hamas i valet 2006. Israels anfall mot Gaza julen 2008 ledde till att 1400 palestinier dog, varav 400 barn. Infrastrukturen i området ödelades. Israels skäl var raketbeskjutningar från Gaza. Israels övervåld är dock påtagligt. Under perioden 2005 till 2007 avfyrade Hamas och andra palestinska grupper cirka 2700 lokalt tillverkade raketer in i Israel som dödade 4 israeler. Under samma period avfyrade israel cirka 14 600 artillerigranater in i Gaza. Dessa dödade 59 Gazabor.

En konsekvens av blockaden är att det råder en enorm brist på det mesta i Gaza. Israel har långa listor över produkter som inte får föras in: byggnadsmaterial, medicin, diesel, bensin, reservdelar och teknisk

utrustning mm. Eftersom gränserna är stängda, vattnet förorenat och medicin saknas är hälsoläget katastrofalt. Blockaden har reducerat varuinförseln med 80 % och 95 procent av alla privata industriföretag har lagt ner.

Israels ockupation av Västbanken med alltfler illegala bosättningar och en mur inne på palestinskt område är ju inte precis fredsbevarande åtgärder och gör livet för palestinierna ytterst besvärligt. Osloavtalet  1993 innebar att parterna enats om ”en vägkarta” för fred” och Israels tillbakadragande från Gaza och Västbanken. Palestinierna har hela tiden accepterat olika förslag om uppdelning av det gamla palestinska området, trots att Västbanken och Gaza bara utgör 22 procent av deras gamla landområde. Israel däremot har därefter konsekvent vägrat och bosättningspolitiken visar ju att Israel eftersträvar hela kontrollen över det gamla palestinska området.

För en tid sedan läste jag Susan Nathans bok ”Ett annat Israel”. Hon är en engelskfödd judinna som utifrån sin sionistiska övertygelse flyttade till Israel 1999. När hon upptäckte hur illa palestinierna behandlades bestämde hon sig för att flytta till en arabisk by, Tamra, i Israel. Utifrån sina erfarenheter där beskriver hon diskrimineringen av palestiner i Israel. En miljon palestinier är medborgare i Israel, en femtedel av Israels befolkning. De behandlas som säkerhetsrisker, trakasseras, deras jord är konfiskerad, de vägras lagliga rättigheter på olika områden, får inte gifta sig med en jude, får sämre bidrag till sina skolor och enligt Susan Nathan lever de under villkor som liknar apartheid. Häromdagen skulle hon komma till Lund och prata om mänskliga rättigheter i Israel och Palestina. Men hon kom inte. Hon har blivit utvisad från Israel och stoppad vid gränsen när hon skulle res ut från Indien där hon befann sig. Hennes kritik mot Israels politik blev för svårsmält för den högerextrema regimen.

Det vore bra med fred i Mellanöstern. Och ännu bättre om vi vågar se sanningen i vitögat och vågar prata om rättvisa för alla människor i Mellanöstern.

PS
Vik 25 maj för en kväll på Mejeriet. En stödkväll för Ship to Gaza och Palestinas folk. Med Victoria Strand som talare (hon var med på fjorårets Ship to Gaza) och fler spännande artister och film. I början av hösten blir det också en kväll för Palestina i domkyrkan.

Peak Oil 10 av Erik Kågström

Även om det verkar som om produktionen av konventionell olja nådde en topp redan 2006 så är det ännu ovisst när den totala produktionen av flytande fossila bränslen når sin toppunkt. Men tidpunkten är inte oviktig. De magra resultaten av klimatförhandlingarna i Köpenhamn och Cancun visar att världens ledande politiker inte är beredda att vidta de årgärder som krävs för att minska utsläppen av växthusgaser så att en klimatkatastrof kan undvikas. Helt enkelt därför att sådana åtgärder är oförenliga med fortsatt global ekonomisk tillväxt. Det kan vara så illa – och det tycks nu allt fler anse – att det enda som kan förhindra en katastrofal klimatförsämring är att världsekonomin kollapsar – till följd av Peak Oil till exempel. Men då hänger det på vad oljeindustrin kan prestera framöver.
   Världens största oljefält är Ghawar i nordöstra Saudiarabien (fig. 1). När det upptäcktes trodde man att det kunde hålla 80 miljarder fat olja. Det var uppenbarligen en underskattning för sedan 1951 har Ghawar redan  levererat över 60 miljarder fat olja. Det motsvarar två års global oljekonsumtion i dag. Sedan decennier pumpas där upp 5 miljoner fat om dagen. Men det man får upp är alltmer tillblandat av det vatten som pumpats ned för att hålla uppe trycket. Det innebär ökade kostnader för vattenavskiljning och minskande energinetto. Ghawar anses av många ha nått sin produktionstopp och när som helst kan utbytet börja minska. Det skulle innebära ett allvarligt avbräck för Saudiarabien eftersom Ghawar står för över hälften av landets totala oljeproduktion.

Fig. 1  Oljefältet Ghawar i Saudiarabien

Det näst största oljefältet i världen är Burgan i Kuwait. Det upptäcktes redan på 30-talet och ansågs ha nästan lika stora reserver som Ghawar.  Produktionen var som mest 2 miljoner fat om dagen. Burgan fick sin topp 2007 och sedan har produktionen efterhand minskat.
   Ghawar och Burgan är i särklass när det gäller storlek på oljereserver. Fält som har mer än 10 miljarder fat i reserver betecknas som ”supergiants” och av sådana finns det ett femtiotal i världen. Hur världens oljereserver för ett år sedan fördelade sig på de största oljeländerna framgår av fig. 2.

Fig.2  Oljereserver i världen

De relativt höga siffrorna för Kanada och Venezuela är missvisande. De båda länderna har visserligen enorma oljeresurser – det talas om 1 300 miljarder fat vardera men det allra mesta är bundet i oljesand eller skiffer eller är mycket tjock, trögflytande olja eller ett förstadium till olja – kerogen. På grund av bättre teknik och högre oljepriser har en del av dessa resurser klassats som ekonomiskt utvinningsbara reserver.

De organisationer som regelbundet redovisar statistik från oljesektorn, framför allt BP och IEA är helt hänvisade till de uppgifter som lämnas av oljestaternas regeringar. Det finns inget överstatligt organ som kan gå in och kontrollera relevansen i de siffror som lämnas. Det har setts som en smula märkligt att de oljereserver som rapporteras aldrig minskar trots att det varje år produceras och konsumeras stora volymer. Det kan verka som om en enskild oljestat varje år råkar hitta exakt lika mycket ny olja som man pumpat upp under året. En förklaring till detta fenomen är att en regering kan öka utvinningsfaktorn på grund av att tekniska förbättringar gjort det möjligt att utvinna mer av den olja som finns. Men det finns också en politisk förklaring och det gäller framför allt i Mellanöstern. På 1980-talet beslutade OPEC att begränsad produktionen av olja för att hålla priserna uppe. Varje stat fick sig tilldelad en kvot som bland annat stod i relation storleken på de reserver man redovisat. Det medförde att flera medlemmar i OPEC, särskilt i i Mellanöstern snabbt ökade sina reserver (fig. 3 ).  Ökningen av reserverna i ”resten av världen” en bit in i 2000-talet torde bero på de oljefält man påträffat i Mexikanska golfen och i havet utanför Brasilien. Både Iran,Irak och Kuvait har under det gångna året rapporterat ökning av sina reserver. Det tycks pågå en tävlan om att komma högt på rangordningen.

Fig. 3  Förändring av oljereserver i världen

För att oljeproduktionen i världen skall motsvara den efterfrågan som väntas öka i takt med att globala BNP ökar krävs en produktionsöknng som både motsvarar den pågående minskningen i gamla fält  och den ökade efterfrågan. Läget i de trettio största oljeproducerande länderna när det gäller produktionsökning respektive –minskning framgår av tabell 1. Röd text betyder ökning.

Tabell 1.  Oljeproduktion – ökning eller minskning. Miljoner fat/dag

I tretton stater kan det bli en ökad produktion i alla övriga en minskning. Netto skulle det innebära en minskning med 1 ½ miljon fat/dag. Det är den typen av fakta som ligger till grund för bedömningar av tidpunkten för Peak Oil. Men osäkerheten är stor. På grund av det omfattande hemlighetsmakeriet på området finns det förmodligen inte en enda enskild person som sitter inne med den information som krävs för en någorlunda säker prognos på oljeområdet.
   För att motsvara världsekonomins förväntningar satsar oljeindustrin i världen i år omkring 450 miljarder dollar på upptäckt och utvinning av olja. Investeringar krävs också i infrastrukturen i industrin som är sliten och delvis otidsenlig. Det är också problem med att skaran av yrkesskickliga arbetare krymper på grund av pensionavgångar.

Bilkommunen Lund av Ulf Nymark

Lunds cykelbanor – ett radband av farthinder
Vi har nu kommit till tredje delen i VB:s serie om Lund som bilkommun. En superkort rekapitulation av de två tidigare texterna kanske kan vara på sin plats. Först, i VB nr 2011:5, visade jag på hur anorektiska investeringarna i  GC-infrastruktur (GC = gång- och cykel) är jämfört med de övergödda investeringarna i biltrafik. I VB nr 2011:10 fanns en redogörelse för hur GC-banorna medvetet byggs för smala för att enligt bilsamhällesnormen ge ”tillräckligt” utrymme för bilarna. Utformningen av GC-banor förutsätter, enligt beslut av en stor majoritet av kommunens trafikpolitiker, att cyklister även ska nyttja gångbanan och fotgängare cykelbanan.  (Eller som det heter på trafikpolitikernas fikonspråk: Breddmåtten på GC-banor ”förutsätter att gång- och cykelbanan ligger bredvid varandra och utan höjdskillnad så att samspel kan påräknas”. Se ”Policy för gång- och cykeltrafik i Lunds kommun”, sid 8)

Fysiska farthinder
De alltför smala GC-banorna medför in ett ständigt flöde av olycksrisker i trafiken. De orsakar också att framkomligheten och hastigheten för såväl gående som cyklister dämpas. Men trafikpolitikerna i Lunds kommun nöjer sig inte med dessa restriktioner på cykeltrafiken. Cykelbanorna utformas därtill med en mängd fysiska farthinder av olika slag, samtidigt som de ofta dras så att en cykelväg mellan två målpunkter är längre än bilvägen mellan samma punkter. Vad menar jag då med fysiska farthinder? Med det menar jag allt som i cykelbanans utformning är ägnat att göra det obekvämt, omöjligt eller mycket svårt att hålla normal marschhastighet på cykel. Och vad är då normal marschhastighet? Tja, om det kan man ha olika uppfattningar men ca 20 km/tim verkar vara ett inte helt orimligt antagande om cyklisters hastighet.
   Hur ser de då mera konkret ut  på cykelbanorna med dessa hinder? Och hur ser de ut på bilgatorna?

Exemplet Dalbyvägen
Ta till exempel en cyklist som ska färdas från Östertull till Gastelyckan på Dalbyvägen. Denne cyklist utsätts för inte mindre än 12 farthinder på sin färd  (och då räknar jag ändå inte in för smal cykelbana). Det handlar om vid korsning med bilväg bristande avfasning vid nivåskillnad, dvs gupp, det handlar om tvära sidoförflyttningar vid korsningar med bilväg, det handlar Dalbyviadukten. Dalbyviadukten ligger högt upp på kommunens 10-i-topp-lista för ”bästa” hinder i cykeltrafiken. För att forcera motorvägsbariären  måste cyklisten köra i två 90-graders svängar, plus två hårnålskurvor plus en tvärbrant uppförsbacke. Till detta skall läggas två stopp för knapptryckningar för att få grönt ljus vid vissa tider på dygnet.

   Hur många farthinder har då en bilist i sin färd på samma vägsträcka? Summa ett farthinder. Upphöjningen vid rondellen, inklusive själva rondellsvängen, vid Brunnsgatan. Annars raka spåret. Alltså: 12 farthinder för cyklister, ett farthinder för bilar och aldrig stopp  för knapptryckning för att få grönt ljus.

Exemplet Sydöstra ringen – 22 farthinder för cyklister
Nu kan ju någon invända att exemplet Dalbyvägen gäller en gammal GC-väg. Nog byggs väl de nya cykelvägarna bättre anpassade för cyklismen? Alls icke så.
   Den cyklist som färdas på den endast ett par år gamla cykelvägen längs Sydöstra ringen från Tetra Pak till rondellen i Dalbyvägens korsning med Södra Sandbyvägen har på denna ca 3390 meter långa sträcka att genomlida inte mindre än 22 fysiska farthinder. Till detta kan läggas 6 ”juridiska farthinder” i form av skyldighet att lämna företräde mot korsande biltrafik. Om dessa ”juridiska farthinder” träder i

funktion beror förstås på intensiteten i biltrafiken.

Nästan en halv kilometers omväg
De 22 fysiska farthindren består av inte mindre än 12 st 90-graderssvängar (plus/minus 10 grader) med snäv kurvradie och 10 st gupp. Kronan på cykelhinderverket är en ca 470 meter lång omväg (i förhållande till bilvägen) bestående av bland annat 2 st 90-graders kurvor och en hårnålskurva.

Kraftigt nedsatt hastighet
Hur många farthinder har en bilist i sin väg mellan dessa två punkter på Sydöstra ringen? Egentligen inga, men vi kan för säkerhets skull räkna in två farthinder.  Det finns ett par mjuka svängar där körbanorna delar sig åt olika håll, men nedsättningen av bilens hastighet behöver inte bli mer än ca 20 % under gällande hastighetsbegränsning, dvs 50 km/tim. Dessutom har bilisten ca 14 % kortare färdväg än cyklisten och behöver vid inget tillfälle lämna företräde för enbart cykeltrafik. (Som vi såg ovan fick cyklister lämna företräde för bilar vid 6 tillfällen). Cyklisten måste däremot vid merparten av det befintliga dussinet  90-graderskurvor gå ner i genomsnitt till minst 90 procent i förhållande till hastighetsbegränsningen. Nu är det kanske inte så många cyklister som når upp till den maximalt tillåtna hastigheten, men även i förhållande till den normala marschfarten tvingas cyklisten till hastighetsnedsättningar med 75 %.

Även fotgängare får gå omvägar
Även fotgängare drabbas av att GC-banorna är utformade efter vad bilismen anses kräva. Fotgängares gånghastighet påverkas endast marginellt, men 90-gradiga sidoförflyttningar vid korsning med bilvägar* förlänger givetvis gångvägen och därmed tidsåtgången för transporten. Man bygger alltså medvetet omvägar för fotgängare.

Upp till 11 gånger fler hinder för cyklismen
Såväl tidigare- som nybyggda cykelbanor är sålunda försedda med ett radband av farthinder.  För biltrafiken prioriteras mycket hög framkomlighet, farthindren minimeras och färdvägen görs så kort som möjligt. För cykeltrafiken gäller de tvärtom att förse den med så många farthinder och framkomlighetshinder som det anses behövas för att biltrafiken inte ska störas.
   I exemplen ovan har cyklisterna beträffande sträckan på Dalbyvägen 6 gånger fler hinder än biltrafiken. Cyklisterna här har ett farthinder på i genomsnitt var 200:e meter medan  bilisterna har ett fartdämpande åtgärder på endast var 1200:e meter. På Sydöstra ringen finns i cykelbanan 11 gånger fler hinder än i bilkörvägen. I genomsnitt har cyklisten 10 gånger tätare mellan farthindren än vad som är fallet för bilisten.

Biltrafiken är den ”riktiga” trafiken
Varför utformas vägtrafiken på detta sätt i Lunds kommun? Varför ska cyklister marteras, misshandlas och mobbas, medan bilismen i stort sett har fritt ös? Helt enkelt därför att Lund, trots fagert tal om motsatsen, inte prioriterar cykeltrafiken. I Lund är det fortfarande biltrafiken som är den ”riktiga” trafiken, Trafiken med stort T. Det är biltrafikens förmenta ”behov” som i första hand ska tillfredsställas. Ty Lund är en bilkommun.
Ulf Nymark


* Med de 90-gradiga sidoförflyttningarna syftar jag på gatukorsningar där GC-banan av okänd anledning flyttats in i förhållande till själva korset. I stället för att passera korsningen i rak linje tvingas fotgängaren och cyklisten, att innan passage av gatan göra en flera meter lång omväg i 90-graders vinkel i förhållande till färdriktningen, och efter passage av gatan göra en ny 90-graders sväng för att åter komma i färdriktningen.

Krig för fred av Anders Davidson

I går kväll smällde det i Svt – Krig för fred. Min morgontidning Sydsvenskan hade redan laddat: "Sverige dödar" – för fred...
   Skribenten Tobias Lindberg redovisar en förvirrad argumentation: "Ändå har Sverige en rimlig Afghanistanpolitik. Det måste finnas ett tydligt mål med den svenska närvaron." Det kan inte vara både och, att en politik utan tydligt mål är rimlig.
   Ursäkta om jag stör. Jag skriver till dig och andra som jag då och då haft kontakt med kring Afghanistanfrågan. Våra utkikstorn och varifrån vi kan ropa ut våra protester och frågor är olika – det är en styrka! Jag försöker sannerligen inte enrollera dig i något åsiktskollektiv men min tanke är att utbyte av tankar och delade perspektiv är av godo, för den nödvändiga offentliga debatten framåt. När Sverige dödar behöver vi mer än någonsin en livfull debatt.
   Antar att om de inte gjort det redan så kommer fler än Sydsvenskan att hänga på dokumentärserien för att försvara den militära insatsen. I sex veckor kommer den svenska insatsen i Afghanistan att pågå i våra vardagsrum (eller var folk nu har sina teveapparater...) Det ger också oss en chans att sätta Sveriges militära medverkan i Afghanistan under debatt.
   I Aftonbladet hade Åsa Linderborg apropå dokumentären redan dagarna före visningen sagt en sak som också jag tycker måste sägas: "Jag vill inte se fler ceremonier på Bromma, med flaggan på halv stång. Jag vill inte höra fler ”terroristexperter” eller läsa fler kolumnister som än en gång begråter de döda, med en försäkran till föräldrarna, att deras söner dog för en ädel sak."
   Åsa Linderborg gjorde också en viktig reservation: innan vi sett fler program vet vi inte om seriens sex avsnitt "säljer in blodbadet". Min poäng är att sändningarna oavsett ger oss tillfälle att såväl lyfta Afghanistankriget i sig som att sätta fokus på Sveriges medverkan.
   Afghanistan kommer nu närmare. Vardagen, soldaterna, kriget. Det finns något att diskutera. En verklighet – och bilderna av verkligheten. De dokumentären förmedlar och andra. Ett tabu bryts.
   I samma aftonblad som det Åsa Linderborg redovisade Ulf Bjereld att motståndet mot Sveriges militära närvaro i Afghanistan växer. Andelen som vill att Sverige avbryter är idag 49 procent, medan andelen som vill att Sverige stannar kvar minskat till 30 procent från 35 procent 2007.
   Det är bra. Det blåser trots allt medvind!

Reflektion till avsnitt 1
Striden vid Nghala
Första avsnittet i dokumentärserien Krig för fred.
   Det finns ingen anledning att moralisera över soldaterna och vad de säger. De har ett jobb, de löser en uppgift. I krig dödar de.
   Det absurda är den retorik som framställt soldaten, vars främsta uppgift och yrkeskunnande är att döda, som ett slags humanitär hjälparbetare.
   Det kan man hålla med soldaterna om: slut med slikt prat. En spade är en spade, krig är inte fred.
   I publiciteten i förhand har det hörts förhoppningar om att bara de där hemma, vi som inte varit iväg på någon mission, får klart för oss vad det handlar om, att det inte är lek utan krig, då ska vi stödja insatsen.
   Det ska de inte vara så säkra på. Visst stödjer vi våra soldater: Vi vill ha hem dem – i livet!
   Utan att ha varit på någon mission så är vi fullt kapabla att avgöra att detta krig inte är rätt krig.
   I början av insatsen i Afghanistan gjordes i Riksdagen ett tydligt förbehåll för svenskt militär närvaro: det fick inte förekomma minsta risk för sammanblandning mellan Isaf, där Sverige samsades med andra fredsbevarande styrkor, och OEF, där USA ledde kriget mot terrorismen.
   Det var i och för sig en åtskillnad som redan från början var otydlig, men ju tydligare det blivit att de olika utländska militära operationerna inte är olika utan samverkar till stöd för ena sidan i ett inbördeskrig och stormakten USA:s mål, har riksdagsledamöterna glömt det alldeles.
   Fast så glömsk kan ingen vara. Det som tycktes vara ett förbehåll var aldrig allvarligt menat.
   Nu säger samma majoritet att till 2014 ska ansvaret för säkerheten överlämnas till afghanerna och de svenska soldaterna ha lämnat.
   Samtidigt spenderar försvarsministern miljarder på stridshelikoptrar för att möjliggöra insatser efter 2013...
   I detta första avsnitt tycktes det bara vara ett svenskt krig. Utan de styrkor som dödar civila och väcker afghanernas ilska, avsky och motstånd.
   Det kan tyckas lite märkligt.