DOC LOUNGE 5 februari

CHINA HEAVYWEIGHT
Av Yung Chang / Kina,Canada 2012 / 89 min
GÄSTER & SAMTAL: Marina Svensson och Annika Pissin -  forskare för Centrum för öst- och sydöstasienstudier vid Lunds Universitet – gästar oss under kvällen och samtalar om
utvecklingen, vilka möjligheterna unga på landsbygden har och hur situationen för barn och unga är i Kina idag.
DJ: Mer info kommer inom kort
STORY: På landsbygden i centrala Kina rekryteras fattiga ungdomar av professionella boxningstränare. Under deras väg mot toppen blir de inte bara skolade i boxningens konst; de lär sig också om livets spel, mognar och blir vuxna, med förhoppningar om att bli morgondagens mästare i västerländsk boxning.
Fyllda med drömmar om stora världsmästerskap och med hoppet om att bli Kinas nästa hjälte tränar de hårt och disciplinerat. Men vägen till att bli professionell boxare är tuff och det kan väga tungt på dessa unga flickor och pojkars axlar. När väl examen närmar sig står eleverna inför ett svårt beslut – ska de slåss för den kollektiva tanken eller för sin egen utveckling och framtid?  Ett val många står inför i det nya Kina.
MAT&BAR: Ät din middag på Doc Lounge. Vi serverar alltid en vegetarisk soppa med bröd för 69 kr och i baren säljs det också vin, öl, kaffe, snacks mm.
TID: Kassan öppnar 19.00 / Film ca. 20.00 PRIS: 80kr / Student 60kr / GULDKORT (fri entré hela våren) 300kr

Arbetshistoriska seminariet vårterminen 2013

Under våren arrangerar Centrum för Arbetarhistoria (CfA) sex seminarier i Landskrona, varav fyra i egen, ett tillsammans med Landskrona miljöförvaltning och ett tillsammans med Verdandi, det sistnämnda Verdandis lokal vid Karlslund, övriga på CfA, Eriksgatan 66, sal 1. Seminarierna är öppna för alla intresserade och inträdet är fritt. Fika serveras.

Onsdag 6 februari, kl 19–20.30, Verdanditorpet, Hagåkersgatan 6, Landskrona.
Hans Wallengren, historiker och forskare vid CfA. Hans presenterar delresultat från sin kommande bok om arbetarrörelse och främlingsfientlighet under rubriken ”Från Citadellet till Norrestad - om arbetarrörelsens möte med flyktingar i Landskronas efterkrigshistoria”. Seminariet är ett samarrangemang med Verdandi i Landskrona.

Arbetshistoriska seminariet vid Lunds universitet bedriver en öppen seminarieverksamhet som syftar till att öka den historiska förståelsen för samhällsförändring ur ett underifrånperspektiv. Verksamheten strävar efter att vara en mötesplats för akademiker och en intresserad allmänhet. Sedan år 2000 är Arbetshistoriska seminariet en fristående del av Centrum för Arbetarhistoria, Eriksgatan 66, Landskrona. För vidare information se www.arbetarhistoria.org eller ring 0768-825302.
Vårens program »

Helgeands församlingsgård: Café Torsdag 7 februari kl 13

AHOPE for children är en icke vinstdrivande organisation med uppdrag att arbeta för barn i Etiopien och med särskilt fokus på HIV-smittade, föräldralösa barn. Med det syftet driver AHOPE två barnhem i Addis Abeba.
   AHOPE bedriver också uppsökande arbete till föräldralösa barn som lever med sina släktingar och kan erbjuda medicinering, utbildning och mat. Sedan 2003 är Helgeands församling engagerad i AHOPE och vi samlar in pengar till deras arbete genom kollekter, loppis, bokloppis och gåvor. Under 2012 samlade Helgeands församling in ca 30.000:- till AHOPE.
Rose-Marie Rubenson som, tillsammans med sin man Daniel, har regelbunden kontakt med AHOPE kommer och berättar om verksamheten.

OK, jag ska konsumera!

Men det är inte prylar från El-giganten jag behöver utan en kontaktledning längs järnvägen mellan Malmö och Lund. Jag betalar gärna min del, men hur? Kanske via skattsedeln?

Skolnotiser

Det blir ingen privat grundskola på Brunnshögsområdet. Ideonbolaget Euris har misslyckats med finansieringen. Företagsledaren Dario Kriz har gått under jorden. Kris för Kriz.
 
John Bauerskolan Hammaren i Kävlinge läggs ner. Kommunen får överta de kvarvarande 110 eleverna nästa läsår. Så gick det med deras valfrihet. Bauerkoncernen har kramat ut den profit ur kommunen som var möjlig. Nu får kommunen rädda elevernas utbildning och stå för kostnaderna.
 
John Bauer-gymnasiet i St Lars saknar fortfarande skolbibliotek.
 
Obligatorisk gymnasieskola nytt förslag från S.
 
Höjda lärarlöner leder till skattehöjning i Lund.

Kära vänner och anhängare i Gazas Ark

Tack till alla er som generöst har svarat på vår december vädjan om donationer. Genom generositeten från hundratals människor runt om i världen, sedan början av vårt projekt har vi samlat in över $ 50.000. Vi känner oss nu säkra att sätta Gazas Ark i verket.
   Senare denna månad planerar vi att göra en kontantinsats och ta emot båten för att starta ombyggnad direkt, samtidigt som vi ökar tempot för resterande pengar för att betala den i sin helhet.
Vi behöver nu din hjälp för att slutföra köpet och vi erbjuder dig möjligheten
att äga en symbolisk "aktie" i  "Gazas Ark - En aktie i hopp."
Varje "aktie" har ett värde av $ 50 (kanadensiska). Du kan köpa så många Gazas Ark "aktier" som du vill i multipler av $ 50.

Klicka på länken för att se och köpa din symboliska "aktie" i Gazas Ark

Detta erbjudande gäller tills vi täcker hela kostnaden för att köpa och försäkra båten, som vilket uppskattas till runt $ 90.000  (c:a 630.000 SEK)
Nästa steg i Gazas Ark omfattar dess renovering och att förbereda den för att segla vilket inleds i hamnen i Gaza. Rapportering om framstegen i detta arbete kommer att finnas på www.gazaark.org.
Med fred och rättvisa.
Gazas Ark Styrkommittén

C.I.A. The American Inquisition

CIA samarbetade med maffian för att mörda Fidel Castro i början av 1960-talet. CIA skjutsade Saddam Hussein till Irak 1963. CIA fabricerade bevis på att vietnameserna hade angripit två amerikanska kryssare i Tonkinbukten 1964 för att USA skulle kunna sätta igång Vietnamkriget. CIA ljög om massförstörelsevapnen i Irak 2003 för att världen skulle acceptera invasionen.

Som underrättelseorgan har CIA visat sig värdelös, trots att den hämningslöst kidnappar, torterar och dödar. Kidnappningsprogrammet går under namnet ”rendition”. Sveriges utrikesminister Anna Lindh gjorde sin insats i renditionprogrammet när egyptierna fördes till Mubaraks tortyrfängelse i Kairo. Mycket av tortyren och dödandet sker i fängelser av Abu Ghraib-typ och, tills nyligen, i Guantanamo.
   CIA missade Sovjetunionens atombombssprängning 1949. CIA missade installationen av missiler på Kuba 1962. CIA missade Sovjets invasion i Afghanistan och revolutionen i Iran 1979. CIA missade Iraks invasion i Kuwait 1979. På 1980-talet saboterade CIA president Ronald Reagan genom den klantiga Iran-Contras-affären. I höstas kidnappade CIA två svenska medborgare i Djibouti och förde dem till ett amerikanskt fängelse för obestämd tid.

De senaste åren har CIA blivit paramilitärt och tillsammans med ett antal privata vinstdrivande terror-organisationer satt sprätt på ett antal ett antal Predator-drönare i Pakistan, Afghanistan och Jemen. På kort tid har CIA tagit livet av 2500 - 3000 människor, de flesta civila. Nu planeras en ny drönarbas i Västafrika.
   FN beslöt härom dagen att göra en utredning för att utreda om drönarattackerna innebär brott mot de mänskliga rättigheterna. Somliga amerikaner är mycket bekymrade. ”Om vi mördar deras ledare, varför skulle då inte dom mörda våra?”
   Detta och mycket mer kan du läsa i ”LEGACY OF ASHES. The History of the C.I.A.,” Doubleday 2007
Gunnar Stensson

PS. Sveriges beskedliga motsvarighet, SÄPO, spanar nu på arméns Överbefälhavare.

Tricket åter på agendan av Sven-Hugo Mattsson

Jag räknar 1953 som året då bilismen började byggas i Lund. Autostradan invigdes under pompa och ståt, då låg den nästan så långt österut det gick. Sen då har vi fått en yttre ring, vi har fått massor av vägar bara för bilismen, vi har fått breddade in- och utfartsvägar. Vi har fått enorma trafikplatser. Vi har fått massor av p-hus som så klart behövs när vi bygger ut vägsystemet.

Då och nu
Då, 1953, fanns inte en enda ljusreglering i Lund, då fanns inte ett enda p-hus, då cyklade vi ungar till skolan redan när vi började vid sju års ålder, då var Lund en lugn by. Nu har vi massor av ljusreglering, nu byggs det p-hus överallt, nu vågar man inte släppa ut barnen i trafiken förrän i elvaårsåldern, absurt, nu är Autostradan en rytande orm och ligger nästan mitt i tätorten Lund. Då kunde jag cykla obehindrat på körbanan, den närmaste vägen, jag parkerade min cykel vid trottoarkanten, nu har bilismen tryckt upp mig så jag får ta omvägar och kommunen kan inte ens fixa cykelparkeringen vid stationen på ett vettigt sätt.  Då visste vi inte om bilens, bilismens, svåra miljöskador. Då trodde vi att oljan skulle vara för evigt, då visste vi inte om utsläppens skadliga verkningar för människan, vi visste inte om att allergierna skulle öka kraftig. Vi visste inte att koldioxiden är en oerhörd farlig gas som innebär uppvärmning av vår planet. Då fanns en utvecklingsoptimism, som jag minns det, hos så gott som alla. Vi trodde att alla på sikt skulle kunna ha bil när ekonomin skulle göra det möjligt för alla. Naivt så klart man borde förstått bättre, men en förklaring. Då var det borgerlighete och socialdemokratin som drev på för bilismens utbyggnad, det är det nu också.

Tricket
Nu vill denna majoritet, Alliansblocket och det socialdemokratiska blocket, bygga ett p-hus, med 280 platser under kvarter Galten vid Bankgatan. Det skall byggas bostäder i kvarteret och att man bygger p-platser för de boende har en viss logik, men man borde undersöka möjligheten för de boende att parkera i andra, näraliggande p-hus. Hälften av p-platserna är väl vad de boende behöver, så varför   då bygga dubbelt så många. Vad motiverar de andra platserna? Det är här tricket kommer in. Tricket är att man planerar att ta bort markparkeringen på Mårtenstorget. Torget skall bli en bilfri oas med planeringar och parkbänkar. Jojo!

Prognos
Min prognos är följande, om fem år står byggnationen klar med det underjordiska garaget med sina 280 platser. Det innebär ännu mer trafik på Södra Esplanaden, Bankgatan och tvärgatorna. Esplanaden och Bankgatan är redan nu hårt ansatta, bägge gatorna är bussgator. Så upptäcker man att en stark opinion av bilister vill ha kvar parkeringen på Mårtenstoget. En så stark folklig opinion kan man ju inte gå emot. Dessutom upptäcker man, i dessa svåra ekonomiska tider kan Tekniska nämnden inte avstå de intäkter man får från parkeringen, det handlar om en och annan miljon!

Socialdemokratin
Att socialdemokraterna driver socialdemokratisk politik har jag inte några problem med, mer än att jag inte håller med om den, som kanske framgår. Man har omvandlat min lugna barn- och ungdomsby till en stinkande och bullrig stad, blommande äng har blivit avgas och betong (Påtlåten). Min bedömning är, vill jag betona, att S trafikpolitik har ett stort stöd hos medlemmar och väljare. Jag har aldrig hört någon gräsrot protestera mot denna politik, snarare tvärtom.  Jag konstaterar bara att det knappast är en politik för den ekonomiska underklassen, som inte har råd att hålla bil men väl är beroende av en kollektivtrafik av högsta kvalité. Det borde man tillfredställt.

Politisk diversehandel av Ulf N

USA bygger ut sin infrastuktur för lönnmord
USA torde ha något av ett föga hedrande världsrekord i lönnmord. Enligt egna uppgifter har USA hittills lönnmördat 3 325 människor i Pakistan, varav 881 civila och 176 barn. På senare år har även Jemen blivit utsatt för ett stort antal överfall av lönnmördare. Dessa lönnmord i masskala sker som bekant med förarlösa aeroplan. Enligt TT ska nu USA skapa en ny lönnmordsbas ”i nordvästra Afrika”. Västvärldens ledare, inkl. Sveriges, tiger om dessa massmord. Undrar om tystnaden varit lika kompakt om det varit t ex Iran eller Nordkorea som ägnade sig åt lönnmord i stor skala i andra länder?

Klimatförändringar – lågprioriterat i Lund
I nästa vecka kommer vid kommunstyrelsens sammanträde äntligen upp en redovisning av de åtgärder som nämnder och styrelser har vidtagit eller ska vidta för att nå Lunds klimatmål för etappen fram till 2020. Det finns anledning att återkomma till kommunstyrelsens behandling av detta ärende. Idag kan vi nöja oss med att konstatera att klimatfrågan knappast är högprioriterad för den borgerliga majoriteten: åtgärderna redovisas två år och 5 månader efter fullmäktiges beslut om klimatmål och åtföljande uppdrag till nämnderna att vidta åtgärder!

Borgerligt formaliatricksande
Samtidigt som detta VB-nummer pressläggs behandlar kommunfullmäktige frågan om ändringar i årets budget med anledning av läraravtalet. Kommunen måste skjuta till drygt 23 miljoner för att finansiera lärarnas löneökningar under 2013. Frågan var uppe till behandling i kommunstyrelsen i december. Oppositionen ville då att finanseringen skulle ske via skattehöjning. De borgerliga beslutade att bordlägga frågan. Varför? Av den enda anledningen att man ville undvika en diskussion och ett förslag i fullmäktige om skattehöjning. Beslut om skatteändring måste tas året innan den nya skatten ska gälla. Väl inne i år 2013 ligger alltså skattesatsen för detta år fast. Nu finansieras i stället det hela genom resultatförsämring, som det så vackert heter. Kvar står skamfläcken att den politiska majoriteten förhindrat en politisk debatt genom att tricksa med formalia.

Mattsonskt motborgarförslag
Sven-Hugo Mattsson, postiljon emeritus, har lämnat in ett medborgarförslag om att stänga Bangatan och enkelrikta Trollebergsvägen från korsningen med Byggmästargatan. Detta för att förbättra för gående, cyklister och bussar. Detta visar sig vara ett motborgarförslag. Borgarna (dessvärre med stöd från S) kommer att avslå Mattssons förslag med hänvisning till att i en kommande framtid, när och om spårvägen kommer att byggas, kan kanske möjligen Bangatan göras fri från biltrafik.

Israels fortsatta FN-förakt
Israel, ett land som skapats genom ett beslut i FN, struntar som bekant i FN i andra avseenden. Ett antal resolutioner i FN som uppmanar till tillbakadragande från ockuperat område ignoreras decennium efter decennium. Nu senast har Israel visat sitt förakt för FN genom att vägra delta i FN:s människorättsråds utvärdering av hur Israel behandlar palestinier på ockuperat område. Detta beteende är unikt: inget land har hittills nobbat människorättsrådet. Fast ingen lär väl bli förvånad över det fortsatt öppna trotsandet av FN.

Israels angrepp mot Syrien
Israel har nu börjat bomba militära mål Syrien, militära mål tillhörande regeringen. Detta är givetvis en björntjänst åt den syriska oppositionen och stärker den blodsbesudlade al-Assadregimen. Likaså fördröjs en lösning på situationen i Syrien och riskerar att sätta hela Mellanöstern i brand.

Krav på utredning av Gunnar Stensson

Var Stay Behind-rörelsen inblandad i Palmemordet?
Utgjorde Palme ett hot mot NATO? Var ”hemliga armén” inblandad i mordet?

Efter andra världskrigets slut organiserade CIA så kallade ”Stay Behind”-nätverk i de flesta av Europas länder. Avsikten var att de skulle förbereda ett underjordiskt försvar i händelse av en sovjetisk ockupation. I Sverige utgjordes den ursprungliga kärnan av en grupp före detta soldater från finska kriget. Gruppen framträdde under namnet ”Sveaborg”. Fästningen Sveaborg utanför Helsingfors hade fungerat som fängelse för de röda under finska inbördeskriget. Alla medlemmarna var övertygade antikommunister. De omfattade den nazistiska rasideologin. Några av dem hade tillhört Hitlers Waffen-SS.
   Sveaborgs förste ledare var Otto Hallberg som också utgav nazisttidningen ”Den svenske folksocialisten”. Den svenska försvarsstaben gav major Anders Grafström, som varit Hallbergs kompaniledare i slaget om Hangö, uppdraget att sätta upp en officiell hemlig armé som en del av den svenska krigsmakten. Grafström och Hallberg reste runt i Sverige och ordnade vapengömmor.
   ”Sveaborg” var en underavdelning till det svenska nazistpartiet ”Svensk-socialistisk samling” som leddes av Sven-Olof Lindholm. I Lund var Lindholm aktiv under andra världskriget. Här organiserade han ”Lunds nationalsocialistiska studentformation”, en mycket vital studentförening.
   Den hemliga armén var känd för den svenska säkerhetspolisen, som i ett hemligt memorandum fastslog: Since a short while ago an organisation exists, which is hostile to Communists and which has taken upon itself on the one hand, to discover fifth column acticities of Communists and Communist agents, and on the other hand to prepare for guerilla  warfare if the Russians would occupy our country.”
   Men Hallberg gick för långt. Den 15  oktober 1952 arresterades han som en säkerhetsrisk eftersom han hade planer på att ta över makten i Sverige.
   När Europas Stay Behind-rörelser avslöjades 1990 fick den svenska kritik för att den hade sitt ursprung i ett nazistparti.

I april 1951 kom den amerikanske CIA-agenten William Colby till Stockholm. Han deltog senare i  Vietnamkriget, där han ledde en dödsskvadron. Nixon utnämnde honom 1973 till chef för CIA. Han administrerade CIA:s mordoperationer i Centralamerika och maktövertagandet i Chile. Sedan han tvingats avgå beskrev han i sina memoarer 1978 sin verksamhet i den svenska ”Stay Behind”-armén ganska detaljerat.
   1951 började Colby organisera träningsprogram för motståndsledare inför hotet om en sovjetisk invasion. Valet av ”Sveaborg” var logiskt för CIA, sa en NATO-officer, för i resten av Europa brukade man rekrytera nazister eftersom de var de pålitligaste anti-kommunisterna.
   En av CIA:s viktigaste kontaktpersoner var Thede Palm från Lund. Han hade rekryterats av Gunnar Jarring och hade befattningen som chef för Militära Utrikesspionaget/T-kontoret.
   När agent Colby krävde att CIA skulle få använda kontoret som paraplyorganisation för CIA vägrade Thede Palm. Det ledde till att han uteslöts ur den  svenska Stay Behind-armén, som då leddes av direktör Lindencrona. På mötena i Skandiahuset (utanför vilket Palme blev mördad) deltog företrädare för Sveriges politiska, ekonomiska och militära elit, däribland Tage Erlander, inrikesminister Rune Johansson, blivande polischef Carl Persson, generalerna Stig Synnergren och Carl-Eric Almgren, LO:s ordförande Arne Geijer, TCO:s Valter Åman och företagarnas Bertil Kugelberg.
   Högkvarteret låg på Bergsgatan 16 i Stockholm. En dold dörr bakom en spegel ledde till det allra heligaste.
   Hela nätverket omfattade cirka 1000 personer. Alla var män. Somliga var ganska gamla. Många hade en bakgrund i scoutrörelsen.
   Europas Stay Behind-organisationer var underordnade NATO-organen ACC och CPC.
De leddes av NATO-Europas överbefäl-havare, vanligen en amerikansk general.

När Olof Palme blev statsminister slutade han intressera sig för Stay Behind-armén som han annars väl kände efter rättegången mot Hallberg. Han kritiserade Vietnamkriget och USA:s hemliga krig i Nicaragua. Hans mål var att göra Norden till en kärnvapenfri zon. Det innebar att  NATO:s  kärnvapen skulle avlägsnas från Danmark och Norge. Den 6 april 1986 skulle Palme resa till Moskva för ett möte med det sovjetiska kommunistpartiets generalsekreterare Michail Gorbatjov.  De skulle överlägga om Norden kärnvapenfri zon.
   Men det blev aldrig av. Den 28 februari steg en man fram ur Skandiahusets port när Olof och Lisbeth Palme var på väg hem från biografen Grand och sköt Palme i ryggen. Palme dog omedelbart.

Utgjorde Palme ett hot mot NATO? Innebar hans plan att skapa ett kärnvapenfritt Norden en fara som måste undanröjas?
1990 hävdade CIA-mannen Richard Brennecke i italiensk tv att ”Palme var en fluga i soppan som måste elimineras.” Han påstod också att Bush den äldre som då var president varit delaktig i beslutet.
   Den respekterade undersökande journalisten Allan Francovich startade 1997 en undersökning som byggde på antagandet att Sveriges hemliga armé och NATO var inblandade i Palmemordet. Mordplanen  kallades ”Operation Träd”. Tre dagar före mordet skickades ett telegram till USA:s Republikanska Nationella Kommitté. Det löd: ”Det svenska trädet kommer snart falla. Berätta det för vännen Bush.”
   Den tilltänkte mördaren var en före detta agent från Irans hemliga polis Savak som tränats av CIA. Francovich hade hans namn, adress och bild. Men på väg genom tullen på flygplatsen i Houston dog Francovich plötsligt av en påstådd hjärtattack.
   Den som söker fler detaljer finner dem i uppsatsen  ”NATO:s Secret Army in Neutral Sweden” av historikerna Daniele Ganzer, Schweiz och Mats Deland, Uppsala, i tidskriften JIPSS, vol. 4, No 2 2010. Den kan lätt återfinnas på nätet.

Krav på utredning.
Inga-Britt Ahlenius, tidigare chef för FN:s interna revision, publicerade söndagen den 28/1 en debattartikel byggd på Ganzers och Delands uppsats under rubriken: ”Hemlig motståndsrörelse kopplas till Palmemordet”.
   Inga-Britt Ahlenius påpekar att ”Parallellen till mordet på president John F Kennedy inte bara är slående utan direkt kuslig... Som en följd av Kennedys fortlöpande omsvängning från kärnvapenkrig till en vision av fred blev han avrättad av de makter som berördes.”
   Hon skriver också: ”I Europaparlamentet reagerade man kraftfullt på Stay Behind-rörelserna vilka verkat utanför all demokratisk kontroll och krävde i en resolution i november 1990 fullständig utredning av dessa hemliga organisationer och deras eventuella utbrytargrupper. Sådana utredningar kom till stånd bland annat i Schweiz, Belgien och Tyskland.
   Anmärkningsvärt nog har Sverige aldrig utrett frågan. Det är nu angeläget att regering och riksdag snarast tar initiativ till en sådan för att kartlägga nätverkets omfattning, karaktär, struktur och finansiering.”
   Vi instämmer i kravet på utredning. De nazistiska och högerextrema rörelserna i Sverige har djupare rötter i Skåne än någon annanstans i Sverige. Kanske kan forskare som Sverker Oredsson, Mats Olsson och journalisten Björn af Kleen bidra. Vilka var den svenska Stay Behind-rörelsens kontakter med IB? Vilka kontakter hade den med de politiska partierna? Hur påverkade dess existens samhällsklimatet i Sverige? Vilka trådar finns till dagens svenska extremiströrelser? Vilket ansvar hade den för hatkampanjerna mot Olof Palme? Vilka förgreningar hade den i Skåne och på Lunds universitet?
   Det är frågor som måste besvaras, oavsett om den stora frågan om mordet på Olof Palme förblir obesvarad.

På Olof Palmes tid 3 av Gunnar Stensson

VPK Lunds styrelsemöten ägde rum i en liten lokal vid Annegatan med ett grönt biljardbord som viktigaste inredning. Från början av 1977 kom jag med i styrelsen. Såvitt jag minns ingick Christina Merker, Kitten Anderberg, Lars Bengtsson, Boel Berner och Svante Nordin då i den.
   Vid flera tillfällen den våren fick vi besök av Jörn Svensson, ledamot i partistyrelsen. Han arbetade med ett Demokratiskt manifest som skulle uttrycka partiets demokratiska grundsyn och markera ett avståndstagande från de demokratiska bristerna i de östeuropeiska staterna och i synnerhet Sovjetunionen. Manifestet innebar en konsekvent utveckling av de idéer som CH Hermansson formulerat i samband med ställningstagandet mot Sovjetunionen inmarsch i Tjeckoslovakien 1968.
   CH Hermansson hade avgått som partiledare 1975 och ersatts av Lars Werner. Läget hade förändrats. VPK var trängt, Maoisterna i SKP var fortfarande attraktiva för en stor del av vänsteropinionen. Samtidigt utmanades VPK av traditionella kommunister, som samlades kring Norrskensflamman och i Lund kallades ”flammaniter”. Både SKP och flammaniterna var betydligt mer doktrinära än VPK. Flammaniterna bildade utbrytarpartiet APK som stöddes av Sovjetunionen. Uppgiften att hävda och hålla samman VPK var svår. Kanske var den lugne och vänlige Werner, som ju nyligen avled, rätt man att gripa sig an med den.
   Gnistan, Ny Dag, Norrskensflamman och ”errarnas” tidning Proletären utbjöds av hetsiga försäljare utanför Konsum på Mårtenstorget på lördagarna. Den inbördes kampen tedde sig ibland skarpare än kampen mot kapitalismen.
 
VPK Lund var offensivt. Medlemsmötet beslöt efter häftiga diskussioner att genomföra en demonstration under parollen ”Ingen socialism utan demokrati. Ingen demokrati utan socialism”. Partiledningen hade avrått. Svante Nordin och Daniel Kallos opponerade mot beslutet med hänvisning till ”den demokratiska centralismen”. Demonstrationen genomfördes en grå februarilördag och samlade några hundra deltagare. Jörn Svensson manade på.
   En demokratisk utveckling var på gång i flera av de östeuropeiska länderna, med Tjeckoslovakien och Polen i spetsen. Från Prag spreds Charta 77, en appell för demokratiska fri- och rättigheter som gav genljud i Europa. Från Polen kom flera samhällskritiska filmer som Andrzej Vajdas ”Järnmannen” och ”Marmormannen”.
   Helsingforsöverenskommelsen 1975 hade legitimerat järnridån som gräns mellan öst och väst. Palme – och vänsteropinionen - stod inför två uppgifter: att avsluta det kalla kriget och verka för fred å ena sidan och å den andra att stödja kampen för demokratiska fri- och rättigheter i länderna inom östblocket. Eftersom Sovjetunionen ängsligt ville bevara greppet om östregimerna fanns det en konflikt mellan de båda målen. Men ingen föreställde sig ett sovjetiskt sammanbrott eller att de socialistiska länderna skulle överge socialismen.

I kongressdelegationen från Lund vid årsskiftet 1977-78 ingick bland andra Kitten Anderberg, Gunnar Sandin och Lars Bengtsson. Jörn Svensson var där som ledamot i partistyrelsen. De hade betydligt bredare kontakter med partistyrelse och riksdagsmän än Kitten och jag. Men det var vi som var aktörerna.
   En stor delegation från Sovjetunionen fyllde en sektion i Folkets Hus i Stockholm och hyllades med tal och långa ovationer. Det var en chock för lundadelegationen. Jörn Svensson meddelade att det demokratiska manifestet måste bordläggas till följande kongress.
   Inte desto mindre kände Kitten och jag oss förpliktade att i den allmänna debatten läsa upp en text avsedd att stöda manifestet. I inlägget fördömdes bristerna i de demokratiska fri- och rättigheter i Sovjetunionen. Vi krävde också nationellt självbestämmande i de socialistiska staterna. Texten var skriven i förväg. Talartiden var begränsad till fem minuter. Texten tog kanske tio. Så vi delade upp den mellan oss. Vi fick vår stund i talarstolen omedelbart före lunchuppehållet, då flertalet delegater var i färd med att resa sig för att gå och äta. I efterhand kunde vi märka att vi knappast var populära.

Samma dag kongressen avslutades rapporterade media att gränsstrider utbrutit mellan Kampuchea och Vietnam. Det var ingen överraskning för oss som kontinuerligt följt utvecklingen i ”Solidaritet med Vietnam”. Kampuchea hade slutit sig till Kina och under ganska lång tid fört en Vietnam-fientlig politik. Vi hade också kunskap om Pol Pots folkmord, som vid den tiden var okänt för de flesta.
   Jag föreslog att kongressen skulle ställa sig bakom ett stöduttalande för Vietnam. Det borde vara en självklarhet. Men förslaget avfärdades. Det var för tidigt att göra ett uttalande, förklarade någon ur partistyrelsen. I Folkets Hus rådde uppbrottsstämning. Ingen tog konflikten mellan Kampuchea och Vietnam på allvar.

På VPK:s medlemsmöte i januari hade vi bara bakslag att rapportera. En ganska livlig debatt fördes i Veckobladet. Ett inlägg av Svante Nordin illustrerades med en teckning där han höll i en pipa. På den tiden rökte man.
   Det beslöts att vi skulle utveckla vår demokratiska linje under rubriken ”Tredje vägen”. En kommitté bestående av Tarcisio Bommarco, Eva Wigforss och mig utsågs. Vi arbetade rätt hårt, en text på cirka 25 sidor skrevs och antogs vid ett möte. Sedan försvann den och syntes aldrig mera till.

Trots allt var stämningen i VPK Lund hög. Medlemsantalet var stort. Vi lär ha haft två lag i korpfotbollen. Rolf Nilsson, senare riksdagsman, var en utmärkt fotbollsspelare. Ekonomin var god tack vare de kommunala arvodena.
   Vi flyttade från Annagatan till Bredgatan, där vi hyrde ett helt hus. Daniel Kallos varnade: vi borde vägra att ta emot pengar från stat och kommun, för det gjorde oss beroende av det kapitalistiska systemet. Förslaget bemöttes aktningsfullt, men vi valde pengarna.

För oss i ”Solidaritet med Vietnam” var hotet mot Vietnam från Kampuchea och Kina en allvarlig sak. Vi agiterade på offentliga möten, i pressen och inom partiet. Efter Vietnams seger hade kritiken mot Vietnam växt. I slutet av 1978 genomförde Vietnam en blixtaktion och störtade Pol Pot. Dödens fält uppenbarades för en förfärad omvärld.
   För Jan Myrdal och Kampuchearörelsen innebar avslöjandet ett problem som de löste genom att förneka folkmordet och fördöma Vietnam för kränkningen av Kampucheas nationella suveränitet. En debatt planerades i februari 1979 i AF mellan Jan Myrdal och mig. Sedan ändrade SKP förutsättningarna. Debatten skulle genomföras i kvarteret St Gertrud i Malmö. Jan Myrdal meddelade förhinder. Han ersattes med sociologiprofessorn Joachim Israel. I debatten hade jag publiken mot mig.
   Några månader senare invaderade Kina det hårt pressade Vietnam. Anfallet blev tillbakaslaget. Kinas tillkännagav att målet var ”to bleed Vietnam white”. USA och Kina såg till att FN fördömde den vietnamesiska inmarschen i Kampuchea och fortsatte att stötta Pol Potregimen som dragit sig tillbaka till djunglerna vid gränsen till Thailand, där den mottog stöd såväl ekonomiskt som med vapen och andra förnödenheter. I politisk paranoia fördrev Vietnam vietnameser med kinesiskt ursprung. Det var de så kallade båtflyktingarna.
   VPK Lunds Antiimperialistiska utskott hade mycket annat att göra också. Henning Kofoed, Boel Berner och Lars Bengtsson hörde till de mest aktiva. Vi hade möten en gång i veckan och skrev protokoll. Nästan varje gång besöktes vi av solidaritetskommittéer och grupper. Det var ofta studenter. Flera latinamerikanska grupperingar, kurder, palestinier, afrikaner. Vi brukade hjälpa dem med demonstrationer och andra manifestationer.
   Det fanns många iranska studenter. Vi deltog i deras arrangemang som oftast genomfördes i Sparta. Där fanns såväl iranska kommunister som mujaheddin. Glädjen blev stor när shahen tvingades avgå i början av 1978. Khomeini hälsades först som nationalist. Snart genomförde han utrotningskampanjer riktade mot kommunisterna och mujaheddin. Tiotusentals avrättades.
   Under julen 1979 invaderade Sovjetunionen Afghanistan. Kriget kom att vara i nästan tio år och skulle innebära slutet för Sovjetunionen som militär supermakt. Men det visste man inte i december 79. Då tycktes snarast den maoistiska tesen om ”socialimperialism” bli berättigad. En ny stark solidaritetsorganisation inledde sitt arbete: Afghanistankommittén.

Härdsmältan i Three Mile Island i slutet av mars 1979 kom att prägla mycket av verksamheten de närmaste åren. Socialdemokraterna ställde sig bakom kravet på folkomröstning och en sådan blev det. För VPK och C var nej-linjen självklar. De borgerliga partierna stödde ja-linjen. Socialdemokraterna var splittrade. Palme själv hade länge varit positiv till kärnkraft som en lösning av energifrågan. Den socialdemokratiska linjen uttrycktes i frasen Avveckla med förnuft. Det handlade om att tillåta 12 reaktorer i 25 år.  Syftet med folkomröstningen var snarare att avföra kärnkraftsfrågan från valkampen än att avgöra den. Socialdemokraterna förlorade valet. VPK Lund hade nya framgångar i kommunalvalet. En stor del av vänstern samlades i partiet. Många var politiskt erfarna. Partiorganisationen var ung.
   Vi drev Nej-kampanjen energiskt. De stora Barsebäcksmarscherna med populära kulturpersonligheter som Hasse och Tage gav genljud i hela landet. Vi delade ut flygblad till vartenda hushåll i Lund. Jag minns särskilt ett par kalla vinterkvällar i Norra Fäladen. Den 23 mars genomfördes omröstningen.
   Som man kanske kunde förutse segrade linje 2, tätt följd av linje 3. Det var en framgång för Olof Palme. I valet 1982 skulle han segra och återkomma som Sveriges statsminister. Under de sex åren i opposition hade han ägnat mycket tid åt internationellt arbete, bland annat inom socialistinternationalen, där han samarbetade med Bruno Kreisky från Österrike och den tyska kanslern Willy Brandt. Målet var fred och kärnvapennedrustning.
   Gisslandramat i Iran fick den olyckliga följden att demokraten Jimmy Carter som stått för en relativt återhållsam linje i internationell politik förlorade valet 1980. Höken Ronald Reagan tog över. Han inledde en rustningskampanj, byggde upp ett vapensystem som kallades Star Wars och placerade ut kärnvapen i Europa.


Fortsättning följer nästa vecka

Lördagsmusik

Helgeandskyrkan
26 jan kl 17
"Limus Live - Porträtt"
Fredrik Schützer, piano

DOC LOUNGE 29 januari

 
THE HUMAN SCALE
Av Andreas Mol Dalsgaard  / Danmark 2012 / 83 min / Engelskt tal
SAMTAL & GÄSTER: “Den mänskliga skalan” med Per Svensson, kulturjournalist Sydsvenskan, författare till bl a “När förorten kom till byn”, David Sim, arkitekt Gehl Architects,  Köpenhamn och världen, medverkar i filmen “The Human Scale”, Ulrika Lundquist, arkitekt och samordnare för Norra Sorgenfri i Malmö, Karin Faberberg, arkitekt med inriktning på stadsbyggnad och samhällsplanering, CCO på Fojab Arkitekter och sist men inte minst Klas A. M. Eriksson vår moderator!
DJ: Josef Kullengård tar över Dj soffan och har lovat att ge oss den bästa Lund-musiken. Vad nu det är. Spännande. Josef Studerar bl. a. filmhistoria vid Kulturledarprogrammet vid Linnéuniversitetet i Växjö men har gjort en lucka i sitt schema så att han kan gästa Doc Lounge denna speciella kväll.
STORY: Gigantiska motorvägar, skyhöga byggnader och liv som levs var för sig i separata betongklumpar. I dag bor mer än 50 % av jordens befolkning i de moderna storstäderna, men hur passar metropolernas utformning egentligen människans behov och beteende? Är det möjligt att bygga städer som bjuder in till  interaktion, integration och intimitet?
   The Human Scale tar oss med på en stark visuell och världsomspännande resa som tar pulsen på hur vi lever idag. Våra städer planeras för en vardag där bilen står i centrum och människorna hamnar allt längre ifrån varandra. Idag står vi inför oljekriser, klimatförändringar och svåra hälsofrågor som ett resultat av vår moderna livsstil.
   Filmen är en estetisk upplevelse med rena linjer; en dokumentär science fiction från en framtid som redan är här.
MAT&BAR: Ät din middag på Doc Lounge. Vi serverar alltid en vegetarisk soppa med bröd för 69 kr och i baren säljs det också vin, öl, kaffe, snacks mm.
TID: Kassan öppnar 19.00 / Film ca. 20.00   PRIS: 80kr / Student 60kr / Guldkort (fri entré hela våren) 300 kr.

Helgeands församlingsgård: Café Torsdag 31 januari kl 13

Människoöden från S:t Lars och Vipeholm
S:t Lars och Vipeholm är de två stora statliga institutioner som funnits i Lund. S:t Lars öppnade 1879 som hospital för sinnessjuka och Vipeholm öppnade 1935 som specialsjukhus för ”svårskötta obildbara sinnesslöa”.
Genom åren har många tusen patienter tillbringat sina liv på dessa anstalter och det är genom dem vi lär känna sjukhustes historia.
Cecilia Riving är filosofie doktor vid Historiska institutionen, Lunds universitet.

Det händer på Djingis Khan i Lund

Familjeföreställning:
Fjärilseffekten - En hisnande musikalisk show för hela familjen med Varieté Velociped, Erik Petersen, Bengt Johansson & Svante Drake.
Sjungande presentatörer är Midnattskören med Gösta Petersen.
Fredag 8 februari kl 19 i Vita Huset, Uardavägen i Lund
Efter showen, kl 21 spelar Sten-Gustens med vänner upp till dans!
Arr. Midnattskören
Affisch »

Vem är den mystiske mannen?

MP har som sin företrädare i kommunens miljöarbete värvat ”en kunnigare representant från ett parti längre vänsterut. Denne var på sin tid ansvarig för framtagandet av gamla Lunda-Eko, då som representant för ett tredje vänsterparti.” Vem är den mystiske mannen? undrar Lars Bergwall, C, Tove Klette, FP  och Ronnie Johannesen, M, i Lokaltidningen Lund den 23/1. Rätt svar belönas med ett ex av Lunds nya miljöplan - om den blir färdig någon gång.

Bondeförbundets feminism av Gunnar Stensson

Bondeförbundets legendariske ledare Gunnar Hedlund avslutade varje riksdagsdebatt med orden: ”Vi står på hemmadöttrarnas sida.” En kväll talade han inför en publik av småbönder och skogsarbetare i Verdandilokalen i Älghult.
   På den tiden hade partiet inflytande i politiken. Nu satsar Stureplans-centern på Margaret Thatcher och  Ayn Rand.
   3,2 procent av väljarna hänger med.

Netanyahu och Lieberman förlorade elva mandat i Israel-valet av Gunnar Stensson

Israelerna har tröttnat på Netanyahus arrogans och Liebermans plumpa rasism. De 120 mandaten i Knesset fördelades sixty-sixty vilket innebär att högerpartierna förlorade majoritetsställningen.
   Det nya mittenpartiet Yesh Atid vann 19 mandat och Arbetarpartiet 15, en ökning med två mandat. Det extrema högerpartiet Judiskt hem som är motståndare till tvåstatslösningen och förutspåtts en jordskredsseger fick nöja sig med 11 mandat.
   Likud-Beitenu blev trots förlusten med sina 31 mandat största parti och Netanyahu är trolig regeringsbildare.
Valresultatet var ett bakslag för Netanyahus aggressiva bosättarpolitik. Världsopinionen känner lättnad. EU och USA liksom FN eftersträvar ju en tvåstatslösning med utgångspunkt från 1967 års gränser.
   Dagen före valet manade Storbritanniens konservative utrikesminister Hague israelerna att besinna sig. Det är ”sista chansen att nå en tvåstatslösning”, påpekade han. Kanske påverkade hans uttalande valresultatet.
   I New York Times föreslog Paul Krugman att Obama skulle vända sig direkt till palestinierna och israelerna och offentligt kräva en förhandlingslösning med utgångspunkt från de gränser som gällde 1967. Trycket från världsopinionen växer. Vi får snart anledning att återkomma.

Krisen är ett faktum – agera eller avgå, Pia Kinhult

I går meddelade 34 av 45 sjuksköterskor på barnintensiven vid SUS i Lund att de säger upp sig i protest mot arbetsgivarens brist på respekt för deras kompetens – de känner sig helt enkelt kränkta. De senaste månaderna har vi sett flera exempel på att personalen på de skånska sjukhusen protesterar öppet mot försämrade arbetsvillkor.

– Nu får det vara nog. Politikerna måste ta sitt ansvar och inte fortsätta med katt och råtta-leken och tro att personalen löser problemen för Pia Kinhult och femklövermajoriteten t.ex. genom att gå ner i lön och jobba mer, anser Vänsterpartiets gruppledare i Region Skåne, Vilmer Andersen. Inser ni inte att sjukhusen befinner sig i en allvarlig kris på grund av orimliga sparbeting och brist på förtroende för ledningen bör du och ansvariga regionrådet för personalfrågor, Katarina Erlingsson, avgå.
   I höstas avslog den borgerliga majoriteten i regionfullmäktige fem konstruktiva förslag från Vänsterpartiet, som handlade om hur man kunde gå till väga för att lösa den allvarliga kris som Skånes Universitetssjukhus befinner sig i. Pia Kinhult och Co. tyckte det var fel att lyfta fram de problem som alla ser – det var bara tidningsankor påstod femklövern.
   – Det var ett totalt felaktigt avslag och situationen har sedan dess förvärrats, anser Vilmer Andersen. Nu ser alla att utvecklingen är inne i en negativ spiral och vi ser inga initiativ från majoritetens sida. Arbetsgruppen för framtidens universitetssjukvård, som Pia Kinhult själv leder, skulle också ta tag i deaktuella problemen, sa man i höstas. Vi har inte sett röken av några förslag och arbetsgruppen fungerar helt enkelt inte, hävdar Vilmer Andersen.
   – När femklövermajoriteten inte ville lyssna på våra förslag om bl.a. att skicka fler resurser till sjukvården, har Vänsterpartiet i stället startat ”Kriskommissionen för den skånska sjukvården” för att lyfta fram berättelser från patienter, anhöriga och personal om hur verkligheten ser ut på våra sjukhus, avslutar Vilmer Andersen.
Läs mer på www.kriskommissionen.se

Politiska masochister av Lucifer

Det är fascinerande att följa alliansens (de borgerliga + Miljöpartiet) sätt att leda regionens sjukvårdspolitik. Sammanslagningen av universitetssjukhusen i Malmö och Lund för något år sen var väl ett resultat av expertherravälde där ekonomerna fick peka ut vad som var bäst utan en tanke på de kunskaper som finns om sjukhussamman­slagningar (de blir aldrig bra och inte heller sparar man inte pengar). Men nu agerar sjukvårdspolitikerna i panik och kastar fram de mest egendomliga förslag. I det senaste ska den framgångsrika operationsverksamhet i Landskrona bort, spridas på regionens andra kliniker och ersättas av ögonoperationer som man inte alls haft i Landskrona.

Michael Sandin griper in
Jag kan inte se annat än att man har slagit in på en självdestruktiv politik. Ledare av koalitionen är sedan årsskiftet Michael Sandin, mannen som sålde ut Staffanstorps kommunala bostadsbolag. Det mest utmärkande för honom är hans konfrontatoriska stil och när man sätter honom att leda en regionmajoritet som redan är illa ute kan det bara gå på ett sätt. Om väljarna över huvud bryr sig om regionpolitiken måste borgarna ju sopas bort i valet 2014. Problemet är förstås att region/landstingsvalet alltid hamnar i skymundan, men problemen i sjukvården är nu så uppenbara och berör oss alla.
   Men visst är det egendomligt att inte Miljöpartiet ser vad som är på väg och lämnar det sjunkande skeppet i tid. Varför sitter Miljöpartiet kvar och administrerar sammanbrottet för stora delar av Skånes sjukvård?

Centerpartiets framtid
Från den ena politiska katastrofen till den andra och jag syftar då förstås på Centerpartiet. Det handlar då inte om ett egendomligt programförslag utan om en lång utveckling om började med Maud Olofsson. Det var med hennes välvilja Stureplanscentrum växte sig inflytelserik och det var under hennes tid som partiet tog starkt avstånd från sin folkrörelsetradition och vilja att göra upp med Socialdemokraterna. Medan detta pågick fortsatte utglesningen utanför storstäderna (det handlar alls inte bara om glesbygd eller ens landsbygd). Visst, antalet aktiva lantbrukare blir mindre för varje dag och de räcker inte för att bära upp ett parti. Men vem talar för alla de andra, de som bor i Slimminge och Skurup, för att inte tala om Tyringe och Kågeröd?
   Vänsterpartiet har börjat röra på sig och släppt sin urbana fixering, men än så länge saknar landsorten en röst. Varför Centerpartiet har bytt identitet och lojalitet förstår jag bara inte. Jag vill ju heller inte påstå att jag kommer att sakna dem. De som har följt Centerpartiets insatser i Lunds kommunalpolitik vet vad jag talar om och det skulle naturligtvis vara en lättnad att slippa höra Lars Bergwall (c) i fullmäktigesalen,

En väg ut
En möjlighet har kanske ändå öppnats för centern, nämligen om man följer det exempel från grevskapet Kerry på sydvästra Irland som Guardian berättade om i veckan. Där har en majoritet i kommunstyrelsen beslutat att inrätta en sorts licens eller tillåtelse att i låta folk boende på landsbygden köra bil efter att ha druckit ”two or three drinks”. Man säger att det kommer att hindra att människor grips av depression eller begår självmord. Man menar att man skulle erbjuda ett utlopp för ensamstående människor på landsbygden som har isolerats sedan strängare regler om rattonykterhet har introducerats. Det skulle göra det lättare för folk som bara sitter hemma och stirrar i väggarna och får mentala problem i stället för att åka till bypuben. ”De kör ändå bara på småvägar med mycket liten trafik och ofta med traktorer och de skulle inte behöva bli behandlade som andra trafikanter. De har aldrig dödat någon.”
   Ja se där ett uppslag för Centerpartiet i Dalby inför den instundande valrörelsen

Pengar till spårvagnar: Karl Marx förutspår revolution av Gunnar Stensson

Trafikverket prioriterar Skåne i det direktiv om åtgärdsplanering som lades fram före jul. Finns pengar till spårvagnar med i Trafikverkets planering kan spårvagns- projektet snart förverkligas.
   Karl Marx hyste stor entusiasm för elektriska spårvagnar. En dag i juli 1850 fick han syn på en modell i ett skyltfönster på Regent Street i London. ”Problemet är löst! Konsekvenserna är oöverskådliga!” utropade han. ”I den tekniska revolutionens kölvatten följer med nödvändighet den politiska revolutionen.”
   Nu syftade Marx förstås på att elektriciteten skulle komma att bli den viktigaste energikällan efter ångan. Spårvagnen var bara en symbol. (Francis Ween, Karl Marx Forth Estate, London 1999, s 151)
   SPIS, Spårvagnar i Skåne, heter den grupp som leder revolutionen från ett kontor i Lund.

Revolution i Eritrea? av Gunnar Stensson

I måndags ockuperade eritreanska soldater tv-huset i Asmara, en gång Lunds vänort. De tvingade en hallåman att läsa upp ett manifest som krävde frihet för de politiska fångarna, återinförande av konstitutionen och allmänna val.
   Följande dag rådde åter lugn i Asmara. Vi vet nu att aktionen leddes av en av Eritreas generaler, Osman Saleh, som lär vara son till den tidigare utbildningsministern Saleh Osman. Det påstås att förhandlingar pågår med president Afeworki om dennes avgång.
   Mer är inte känt i dagsläget. Men spänningen är stor. Kanske ser vi början till frihet för ett folk som i mer än ett sekel kämpat för demokrati och självstyre. Kanske kan Dawit Isaac äntligen återvända till sin familj i Sverige.
   I Sverige fanns under två decennier en stark Eritrearörelse. Och som sagt, 1997 blev Asmara Lunds vänort. Det ger oss särskild anledning att vara uppmärksamma.

Bakgrund. 1993 blev Eritrea fritt efter ett 30-årigt befrielsekrig mot etiopisk ockupation. Den nya nationens fana hissades utanför FN-skrapan i New York.
   Arbetet att skapa en demokratisk konstitution inleddes. Förväntningarna var stora i Eritrea och i den eritreanska diasporan. Internationellt fanns förhoppningar om att Eritrea skulle bli en demokratisk förebild i Afrika.
   Utvecklingen blev en annan. 1998 angrep den etiopiska armén. Ett tvåårigt krig som krävde 60 000 människors liv följde. Frågorna kring gränsdragningen blev aldrig lösta. Undantagstillståndet i Eritrea förlängdes månad för månad..
   2001 krävde flera tidigare regeringledamöter, tidningar och företrädare för det eritreanska folket att undantagstillståndet skulle hävas, konstitutionen tillämpas och allmänna val genomföras.
   Så förstördes World Trade Center i New York den 11 september 2001. President Bush krävde att alla länder skulle sluta upp runt USA i kriget mot terrorismen. Det gjorde Eritreas president Issayas Afeworki. Tio dagar senare beordrade president han armén att i en snabb överraskande manöver fängsla de ledare och journalister som krävt att undantagstillståndet skulle upphävas, däribland Dawit Isaac.
   De fängslade ställdes aldrig inför rätta. De bara försvann i olika eritreanska fängelser. Flera av dem är i dag döda. En av världens hårdaste diktaturer etablerades. Eritrea blev ett fängelse för hela folket. Ungdomarna tvingades in i ett mångårigt militärt system Mellan fem och tio tusen är politiska fångar, enligt Amnesty. De som har möjlighet flyr ur landet. Många återfinns vid EU:s gränser. Många har gått under med fartyg som försvunnit i Medelhavet.
   I Sverige lever idag minst 10 000 eritreaner. De har släkt och familjer i Eritrea.

V kräver betalt när utländska storbolag exploaterar svensk malm av Gunnar Stensson

VB visade i förra årets sista nummer hur utländska gruvföretag praktiskt taget gratis får tillstånd att bryta  järnmalm, silver, guld, zink och andra värdefulla mineraler i svenska fyndigheter och att de helt gratis får använda den detaljerade kartläggning av mineralförekomster som SGU, Sveriges Geologiska Undersökningar, sedan mer än ett sekel genomfört.
   Vi nämnde också den växande proteströrelsen, samlad i nätverket Budkaveln, mot den oreglerade exploateringen i de kommuner som berörs.
Nu har Vänsterpartiet föreslagit att mineralavgiften ska höjas från 0,2 procent till 10 procent och samlas i en gruvfond för att att utveckla bostadsbyggande och utbildning i regioner och kommuner med gruvdrift.
   Näringslivet talar om chockhöjning. Men de mineraler det gäller är ändliga resurser vilkas värde hela tiden stiger till följd av lagen om tillgång och efterfrågan. Det är oerhört viktigt att en del av värdet går tillbaka till de områden vilkas rikedomar exploateras.
   När mineralerna är slut måste vi lita till återvinning.

På Olof Palmes tid 2 av Gunnar Stensson

Vad vi hatade USA-imperialismen! Den förtryckte hela världen och det amerikanska folket, den hade mördat Robert Kennedy som skulle ha lett USA ut ur Vietnam, den hade mördat Martin Luther King som försökt befria USA:s svarta från USA:s apartheidsystem, den vräkte bomber över Vietnam, den tvingade amerikanska ungdomar ut i kriget, den sköt fredsdemonstranter i Kent State University, den införde militärdiktatur i Chile med tortyr och avrättningar för att lägga vantarna på Chiles koppar, den hade krossat demokratin i Iran och gett makten till en shah som avrättade politiska motståndare genom att bränna dem till döds i elektriska grillar, detta för att få kontroll över oljetillgångarna, den hade ostört begått sina förbrytelser under lång tid, som exempelvis folkmordet på indianerna i Guatemala 1954 visar. Krossa USA-imperialismen!
   Nu fanns det hopp. De svarta pantrarna hade gripit till vapen, Eldridge Cleaver förde deras talan. Malcolm X gjorde Black Muslims till en stark organisation. Miljoner amerikanska ungdomar hade rest sig och genomförde massdemonstrationer i alla USA:s större städer. USA-imperialismen höll på att förlora i Vietnam trots att den fällt fler bomber där än på alla fronter under hela andra världskriget. Imperialisterna finansierade kriget genom att trycka dollarsedlar som tvingade hela världen att bidra, men mängden papperspengar hade lett till inflation. Dollarn var värd mindre än fyra svenska kronor. Militanta vita grupper hade tagit upp den väpnade kampen i USA:s städer och vildmarker. . 1972 hade Richard Nixon för andra gången valts till president men två år senare tvingade ett ursinnigt folk bort honom från makten.
   USA-imperialismen kunde krossas. En revolution förestod i världens starkaste nation. Men den döende imperialismen var farlig. I centrum för den imperialistiska makten stod Henry Kissinger som med den så kallade pingpong-diplomatin hade lyckats förleda Kina att svika Vietnam. Kina stödde nu Pol Pot i Kampuchea mot Vietnam. Utgången var inte säker. Det stod fortfarande och vägde, både i Vietnam och i USA.
   Ungefär så tänkte många FNL:are när år 1974 började. Palme samarbetade med det amerikanska underrättelseväsendet, men å andra sidan hade hans tal julen 1972 lett till att de diplomatiska förbindelserna mellan Sverige och USA brutits. Det var bra.

I Lund fördes hela våren 1974 förhandlingar om att anordna en stor gemensam demonstration för Vietnam, för yttrandefrihet och för frigivning av de politiska fångarna Jan Guillou och Peter Bratt. De medverkande parterna var förstås FNL-gruppen och FIB-Kulturfront, vilka båda var mycket starka organisationer. KFML/SKP hade stort inflytande i båda. Dessutom deltog VPK-Lund, också det en organisation i stark tillväxt.
   Jag företrädde FNL-gruppen, Peter Larsson åtminstone någon gång FIB och Gunnar Sandin VPK Lund. Vi började förhandla i samband med vinterlovet i ett av studiecirkelrummen på stadsbiblioteket. Förhandlingarna var öppna såtillvida som flera som inte direkt förhandlade fanns närvarande, ibland över 20 personer. I en bemärkelse handlade det om en dold maktkamp mellan KFML/SKP och VPK Lund. Förhandlingarna pågick ända till mitten av april.
   Det var första gången jag mötte Gunnar Sandin i diskussioner. Han såg redan då ut som Gunnar Sandin. Jag insåg att han fann förhandlingarna besvärliga. Han andades mycket tungt. Vid det sista förhandlingsmötet kom VPK Lunds dåvarande ordförande Lars Bengtsson och meddelade kort att VPK drog sig ur förhandlingarna och avsåg att genomföra en egen partidemonstration.
   Det blev alltså två demonstrationer. FNL-gruppens och FIB Kulturfronts demonstration var störst, men också VPK:s var ansenlig och visade partiets styrka.
   Jag talade för FNL-gruppen men kände mig inte till freds. FNL-gruppen framstod som fånge till KFML/SKP.
   Jag fyllde 40. Några dagar senare såg Karin och jag den franska nya-vågen filmen Jules och Jim. Det var solsken. I september utökades vår familj med Johanna.

En artikel där jag gick till angrepp mot DFFGs nya linje att ta ställning för Kina och Pol Pot i stället för att stödja Vietnam på dess egna villkor blev stort uppslagen i Aftonbladet den sommaren.
   Jag var väl påläst. Lunds FNL-grupp hade fått uppgiften att i kontakt med Vietnams ambassad publicera telex från Vietnam. Det handlade om korta telegram som sändes till oss från ambassaden i form av vaxade rullar. Ur telegrammen gjorde vi nyhetssammanställningar som var mer detaljerade än de som publicerades i press och radio. Arbetet gav oss kunskap om Vietnams konflikt med Kina och de röda khmererna och insikt om de massakrer som redan inletts i Kampuchea.
   Jag återvände till Lund lagom till demonstrationen ”Sovjetunionen ut ur Tjeckoslovakien!” den 20 augusti och oroade mig för konflikter i artikelns kölvatten. I själva verket ingick den i en bred debatt mellan vad vi kan kalla Kina-vännerna och de som menade att Vietnam även i fortsättningen skulle står i centrum för FNL-gruppernas arbete. Inläggen samlades så småningom i en vitbok. Kina-linjen företräddes av Jan Myrdal och Vietnam-linjen av Sara Lidman. Tonen var uppskruvad, DFFG:s ledning dominerades helt av Kina-linjens anhängare, men i Lund fanns sannolikt ett litet övertag för Vietnam-linjen, inte minst tack vare att många vpk-are strömmade in.

SÄPO jagade palestinier. PFLP, Palestinska Folkets Befrielsefront, hade betecknats som terrororganisation efter ett par flygplanskapningar. Det påstods att PFLP förberedde en terroraktion på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg. Affären inleddes 1974 men drog sedan ut på tiden åtskilliga år utan att klarhet nåddes. Säkert är att både IB och SÄPO var inblandade och att helt oskyldiga personer på sjukhuset drabbades.

   DFFG gav ut en broschyr med titeln ”SÄPO:s 39 lögner” (eller om det var 49). Jag minns den mest absurda. Den gick ut på att FNL-grupperna släppte ut flottar med sprängmedel i Göta älv för att spränga fartyg i Göteborgs hamn. Jag tror påståendet publicerades i kvällspressen vid något tillfälle.
   VPK, FIB-Kulturfront och FNL-gruppen gjorde en gemensam aktion för att sälja broschyren en lördag i november. Få ställde upp men en av dem var Gunnar Sandin. Vi skrattade båda åt den groteska värld vi levde i. I den världen förekom Olof Palme. Regnet öste ner och många broschyrer blev inte sålda.

Stridsvagnar med FNL-flaggor rullade den 30 maj 1975 in i Saigon. USA-imperialismens tjänstemän och hantlangare flydde i helikoptrar från ambassaden.
   Redan några dagar tidigare hade de röda khmererna gått in i Phnom Penh. FNL-gruppen arrangerade ett möte i bibliotekets hörsal med en av journalisterna som sett inmarschen och den efterföljande fördrivningen av stadsbefolkningen. Han dök emellertid inte upp och vi måste skicka hem den talrika – och förväntansfulla – publiken.
   Två miljoner vietnamesiska liv hade USA-imperialismen tagit.
   I maj 1975 genomförde DFFG en kongress i Stockholm. Jag satt bakom Ulf Mårtensson, DFFG:s ordförande och en stark företrädare för Kinalinjen. Den vietnamesiske ambassadören höll ett tal där han tackade DFFG för solidaritetsarbetet – och riktade skarp kritik mot den linje organisationen slagit in på de senaste åren. Jag såg Ulf Mårtenssons hals och öron bli alldeles röda.
   En ny styrelse skulle väljas och jag kandiderade till den. En rangordning mellan de kanske 40 kandidaterna röstades fram, och den visade – som avsett – att jag var den som åtnjöt minst förtroende. Styrelsemedlemmar röstades in från listans topp. Jag röstades in som representant för oppositionen.
   Styrelsemötena kom att fungera någorlunda rimligt – bortsett från att jag naturligtvis inte kunde förhindra att en Kampuchea-organisation bildades och att det mesta av DFFG:s tillgångar överfördes dit.
   Det sista styrelsemöte jag deltog i ägde rum den 18 juni 1976. Vi arbetade med att städa ut propagandamaterial ur ett stort förråd. Efteråt hade vi en liten fest i Hanna Ekerwalds villa någonstans på Värmdö. Den var omgiven av en stor vildvuxen trädgård. Hanna var en generös och god kamrat, trots att hon hennes ståndpunkt var felaktig. Det blir lätt så när man omges av patriarkaliska män. Hon deltog ett par år senare i Jan Myrdals famösa resa till Kampuchea, den resa som långt senare ifrågasatts i flera böcker.
   Vi övernattade på Värmdö. Nästa dag fick jag skjuts in till Stockholm. Det var en vacker sommardag. Staden präglades av bröllopet mellan kungen och Silvia.
   Den 4 juli reste FNL:s sånggrupp Giai Phong till Stockholm för att demonstrera mot USA-imperialismen i samband med USA:s 200-årsjubileum.

I september grundade jag tillsammans med Beppo Persson, FNL-gruppens mångåriga kassör genom vars händer tiotusentals insamlade kronor överförts till FNL:s postgirokonto 400 499, föreningen Solidaritet med Vietnam. Vi tillverkade ett nytt rött Vietnammärke. Anslutningen blev inledningsvis ganska stor. Vi samarbetade nu med socialdemokraternas Vietnamkommitté och bland de talare vi anlitade kan nämnas Anita Gradin, socialdemokratisk minister, Sven Öste från DN och Maud Sundkvist, partisekreterare i VPK.

1976 fick Olof Palme en hemlig promemoria från rikspolischefen Carl Persson om att flera höga politiker, bland dem justitieminister Lennart Geijer, besökte bordeller i Stockholm och att detta kunde utgöra ett hot mot rikets säkerhet.
   Den sexuella frigörelsens baksida var att kommersialiseringen. Sex-butiker och striptease-scener var iögonenfallande inslag i gatubilden både i Stockholm och Malmö. Miljön beskrivs av Gardell i hans aidsserie.
   Palme förnekade promemorians existens, Leif G W Persson bidrog till att uppgifterna kom ut, IB-avslöjaren Peter Bratt offentliggjorde innehållet i DN. Palme förnekade. DN tvingades dementera. Leif GW övervägde självmord. Peter Bratt avstängdes under nästan 20 år från seriös journalistik. Sedan framkom att artikelns innehåll var riktigt. Det kallades Geijeraffären. Hela denna process tog många år och den låg och svällde som en böld. Vi trodde aldrig att Palme besökte prostituerade, men hans osanna förnekande berörde oss illa.

Olof Palme förlorade valet 1976. Jag var överraskad efter att ha bevittnat tv-duellen mellan honom och Fälldin, där Palme gång på gång gjorde en svettig Fälldin svarslös.
   Vid det laget hade jag blivit medlem i vpk. Jag valdes in på ett medlemsmöte i en lokal vid Lilla Tvärgatan som kallades Skomakarstugan. Vid samma tillfälle valdes Bo Rothstein in.
   Under valkampanjen talade Jörn Svensson vid flera appellmöten, bland annat på Botulfsplatsen, där vi hade en valstuga.
   Vänstervågen sjönk tillbaka. 1968 års studenter hade passerat Lund och spritts i världen. Det var nya tider.
Forts i nästa nummer.

Äntligen!

Så var det äntligen slut på ledigheten. VB inleder nu sin 39:e årgång. Vem kunde ana det när stencilapparaten drogs igång en onsdagskväll för nästan 40 år sedan.
   Visst är det spännande med ett nytt år, vad blir årets politiska teman. Det enda som är nästan säkert är att det blir färre partiledarbyten i Sverige än förra året.
   En annan förutsägelse är att Lund inte kan bli mycket mögligare, men även här är osvuret bäst som ni ser av notisen nedan.

Lördagsmusik

Helgeandskyrkan
26 jan kl 17
"Limus Live - Porträtt"
Fredrik Schützer, piano

DOC LOUNGE 22 januari

Wonder Women! – The Untold Story of American Superheroines
Av Kristy Guevara-Flanagan / USA 2012 /
62 min
LIVE: Musikduon Come across the tracks gästar oss denna afton och bjuder på en stämningsfull konsert före filmen. Med tonerna från banjo, gitarr och accordion tillsammans med duons finstämda röster skapas ett fantastiskt sound som för tankarna till amerikanska folkvisor.
STORY: Superhjältinnan Wonder Woman skapades 1942 mitt under brinnande världskrig, men är fortfarande chockerande okänd i förhållande till sina manliga kollegor. Kristy Guevara-Flanagans prisbelönta nya dokumentär ”Wonder Women! – The untold stories of American Superheroines” berättar historien om hur USA:s första superhjältinna gick från krigaramazon via tämjd sidekick – i linje med 50-talets hemmafruideal – för att göra comeback som sexig 70-talsfeminist.
Vi får följa bland andra Riot Grrrl-grundaren Kathleen Hannah, feministikonen Gloria Steinem och ett tioårigt Wonder Women-fan i årets roligaste historielektion.
”Wonder Women! – The untold stories of American Superheroines” hade världspremiär på SXSW 2012.
MAT&BAR: Ät din middag på Doc Lounge. Vi serverar alltid en vegetarisk soppa med bröd för 69 kr och i baren säljs det också vin, öl, kaffe, snacks mm.
TID: Kassan öppnar 19.00 / Film ca. 20.00 PRIS: 80kr / Student 60 kr / Guldkort (fri entré hela våren) 300 kr.
Visningen presenteras i stolt samarbete med Lunds Kommun, Film i Skåne, SVT, Folkuniversitetet, Svenska Filminstitutet, Folkets Bio Lund, WG Film och Mejeriet.

Internationella gruppen av SH

Humanitär intervention i Mali? Och hur hänger det ihop med vad som hände i Libyen? Ska vi nu hjälpa Frankrike med flyg och svensk militär? Det händer förvisso saker runt om i världen som är värda att tala om, Nyhetsbyråerna och den svenska dagspressen behandlar allt med självklart västmaktsperspektiv och det behövs att andra synsätt kommer till tals,
   Den nybildade internationella gruppen, startad på initiativ från aktiva i Vänsterpartiet och Demokratisk Vänster, har kommit till just som ett svar på behoven att diskutera med utgångspunkt från vår traditionella antiimperialistiska hållning. Vi har ännu inte hittat våra arbetsformer och heller inte vårt fokus.
   Vi träffas härnäst onsdagen den 23 januari kl 19.00, den här gången i Vänsterpartiets lokaler på Svartbrödersgatan 3.
   Vi tänker oss en diskussion om vad vi ska ta upp under vårens möten. Alla med intresse för aktuella internationella frågor, inkl. svensk utrikes- och säkerhetspolitik, är välkomna. Vi ses på onsdag!

Mögelskolor i Lund

25 skolor och förskolor i Lund mögelskadade. Beräknad kostnad 350 miljoner kronor. 42 återstår att undersöka. Ytterligare kostnad 400 miljoner kronor?

Greger Andersson, 1952-2012 av SH

Greger  Andersson, professor i musikvetenskap vid Lunds universitet, blev dirigent för Röda Kapellet 2006 och verkade som dirigent i tre år under perioden 2006-2010.  Hans bakgrund var alltså lite annan än den vi var vana vid. Själv spelade han trombon och hade väl erfarenheter från dansorkestrar i norra Skåne på 1960-talet, men det var som musikhistoriker hans främsta meriter fanns.
   Hans licentiatuppsats om Höganäs Musikkår, Sveriges äldsta, är ett bra exempel på hans forskning. Där kan man t.ex. inhämta att Höganäsbolaget som ägde instrumenten förbjöd medlemmarna att spela för de strejkande under storstrejken 1909! Ämnet politik och musik var honom inte främmande och han skrev flera arbeten om musiken i nazismens tjänst i Tyskland och Sverige under 1930- och 40-talen. För Röda Kapellet erbjöd han en väg in i de akademiska rummen: han engagerade oss t.ex. att spela Lars-Erik Larssons Obligationsmarsch vid Larsson-jubiléet häromåret.
   Det mest levande minnet av Greger blir nog hans sätt att avsluta en repetition.  Där hade vi suttit i några timmar och kämpat med udda taktarter eller vad det nu var och kanske inte nått ända fram. –Nu avslutar vi med en rejäl marsch, sa Greger, och så kunde vi gå hem med taktfasta och smattrande trumpeter ringande i öronen.

Offentligt finansierad privat välfärd bör utföras av icke-vinstaktörer av Gunnar Stensson

Nytt förslag från LO 15/1

LO fastslår bland annat:
   Ständiga besparingar inom skola, vård och omsorg går ut över sysselsättning och jämställdhet.
   Ställ krav på utbildnings- och bemanningsnivå i företagen.
   Meddelarskydd och offentlighetsprincip ska gälla i all offentligt finansierad verksamhet.
   Samhällsbolag skapas för en ickevinst-princip i välfärden.
   Öppen ekonomi. Idag döljs vinstuttag och värdeöverföringar på koncernnivå.
   Marknadsmekanismer fungerar inte i välfärden. Oligopol uppstår när stora riskkapitalbolag köper ut mindre utförare.
   Inrätta ett nationellt välfärdsråd.

Förslaget kom Svenskt Näringslivs vd Urban Bäckström att tugga fradga i tisdagens Aktuellt. Att slopa lagen om valfrihet i välfärden är ett grundskott mot utveckling, ökad kvalitet i välfärden och mångfald, flåsar han. Håret spretar och pannan är fuktig.
   Sydsvenskans ledarredaktion kopierar Bäckströms påståenden utan motivering. Ideologi och vinstgirighet talar.
   Socialdemokraternas kvinnoförbund jublar.
   LO:s linje är klart skarpare än Socialdemokraternas förslag, säger Jonas Sjöstedt, V.

Kommentar: Förslaget välkomnas. Visserligen handlar det om en kompromiss. LO stiger tillbaka från den tidigare ståndpunkten om förbud mot vinst i välfärden. Tanken är att ena socialdemokratin och LO i en samlad syn på problem och utmaningar inom välfärden. Kanske kan V medverka till en sådan enighet. Jonas Sjöstedts reaktion pekar i den riktningen. Då blir frågan om vinst i välfärden kanske avgörande för valet 2014.

Strindberg på Mårtenstorget, ett kulturevenemang av Gunnar Stensson

En konfrontation mellan August Strindberg och Röda Kapellet på Mårtenstorget en lördag 2012 är den lysande idé som låg till grund för en föreställning, happening kanske, som uppfördes i Wieselgrenshuset, Folkets Hus, på Kiliansgatan veckan före jul.
   Som Strindberg framträdde Mats Olsson i hög hatt, ganska illusorisk, men i början något trevande. Han blev bättre och bättre under föreställningens gång, alltmer Mats Olsson och allt mindre August Strindberg.
   Texturvalet stod Ulf Teleman för, ett antal utmanande, fyndigt funna stycken ur Svarta fanor, Skärkarlsliv, Det nya riket, Utopier, Liten katekes för underklassen, Maktfrågan eller mannens intressen, Götiska rummen. Vilt revolutionära och djupt reaktionära stycken. De lästes uttrycksfullt av Kapellets Meta Stigsdotter.
   Konferencier var Bengt Hall. Kapellet framförde sin vanliga torgrepertoar, det föreställde ju ett torgmöte. Det kändes ändå lite annorlunda, kanske för att akustiken naturligtvis är annorlunda inomhus. Arrangemangen lät mer intrikata och genomarbetade än vanligt. Forssells arrangemang är ofta avancerade. I denna miljö där stämmor och harmonier blev extra tydliga upplevde jag dem som musikaliskt avancerade, inte nödvändigt vackra, men intressanta. Potentiella kvaliteter anades.
   Per Falk var professionellt säker och entusiastisk, som vanligt.
   Jag använde ordet happening. Trots att föreställningen förstås var repeterad upplevdes den som improviserad, frisk, tillkommen i ögonblicket, lite spretig. Perfekt för oss som var närvarande.
   Den skulle säkert kunna komprimeras och bearbetas för flera framföranden inför en bredare publik. Strindberg är dramatisk, spontan, omdömeslös - det var ju så att säga hans största fel som människa – men det utgör hans största tillgång som författare. 
   Jag har tjatat om det tidigare: en dokumentärfilm om Röda Kapellet skulle ge en utomordentlig berättelse om en epok som närmar sig sitt slut.

Villamattor kväver skånsk åkerjord av Gunnar Stensson

Svensk åkermark föröds i en tid då åkerjorden blir en allt knappare resurs. Skyddet i lagstiftningen är svagt.
   Skåne byggde mer på åkermark än något annat svenskt län - utom Halland - under perioden 2006 till 2010, enligt Jordbruksverkets rapport, som är lätt tillgänglig på nätet.
   ”Jordbruksmark är en långsiktig resurs som ger ett förnybart flöde grödor. Problemet är att det värdet väger lätt när det finns kortsiktiga ekonomiska resurser att hämta i exploatering.” (Ulf Törnberg, SDS 5/1)
   När länsstyrelsen nyligen krävde en nollvision mot byggande på åkermark i Skåne (Sydsvenskan 25/10 2012) protesterade alliansens kommunpolitiker.
   Ett antal moderata kommunordförande med Michael Sandin (nu regionråd) i spetsen ut gick ut och deklarerade att de tänker fortsätta att bygga på den skånska åkermarken eftersom det finns folk ”gillar att ha ett hus och kunna ha en trädgård”. 
   Staffanstorps kommun är en av de som mest aggressivt föröder jordbruksmark, bland annat i Hjärup, där nya, på sikt ohållbara villamattor breder ut sig som kvävande täcken över den bördiga jorden.
   Åkerjorden måste försvaras såväl i Lund som i region Skåne mot kortsiktiga, vinstförblindade moderata politiker och andra exploatörer.
   Regeringen har tillsatt en miljöberedning vars arbete kan leda till lagstiftning som skyddar åkerjorden i framtiden.

Om bilar och bilar av Ulf Nymark

Biltrafiken i Lund har minskat med fyra procent under förra året. Den nyheten har i dagarna meddelats oss av malmötidningarna. Givetvis finns det anledning att glädjas över detta, men för den sakens skull inte brista ut i höga hurrarop.
   Det ska noteras att denna minskning gäller enbart de kommunala gatorna och vägarna i Lund. Det är inte alls som Sydsvenskan skriver, att det enbart finns en ”handfull” statliga vägar i Lunds kommun. Det är inte bara E22 och Norra Ringen som är statsägd, utan praktiskt taget hela landsvägsnätet i kommunen, inklusive tillfartsvägarna från E 6, Dalby, Sandby etc. Om det förekommit någon minskning på dessa vägar vet vi inte. Och fjolårets färre motorfordonsrörelser på det kommunala vägnätet ligger fortfarande en bit över nivån för år 2007. Utan tvekan kan man tala om att den lilla reducering som skett har varit från en mycket hög toppnivå. Kanske viktigast av allt att tänka på när man ser dessa minskningssiffror: vi vet bara antalet bilar i rörelse, vi vet inte hur långa sträckor dessa bilar sammanlagt färdas. Det innebär sålunda att vi inte kan ta antalet bilar i rörelse på en begränsad del av vägnätet som intäkt för att utsläppen av t ex växthusgaser också minskat.

Utsläppsminskning med upp till 40 procent till år 2020
Men jag håller tummarna och hoppas att det är ett trendbrott, även om man har svårt att tro det med tanke på de nya stora investeringarna i vägtrafikinfrastruktur som Lunds borgerliga majoritet vurmar för. En omedelbar åtgärd som majoriteten borde vidta med anledning av nedgången i motortrafiken är att säja stopp och belägg till Trafikverket när det gäller planerna för den nya trafikplatsen Östra Torn/Ideon vid E22:an. Det funkar inte att inbjuda till mera bilkörning, när det fordras verkliga krafttag för att få ner utsläppen av växthusgaser från vägtrafiken med de 25-40% som fordras för att år 2020 års klimatmål ska nås.

Vad beror minskningen på?
Vad kan då det minskade antalet bilar i rörelse bero på? Och vad beror den ökande cyklingen på? Tja, förhoppningsvis är det så som gatuchefen hävdar, att ungdomar föredrar att åka kollektivt och att cykla. Men det är svårt att bortse från att den vikande konjunkturen och den relativt milda vintern har spelat en roll. En sak är säker: att cykeltrafiken ökat kan knappast bero på bättre cykelinfrastruktur. För den förfaller alltmer. Det är t ex snart omöjligt att färdas annat än i snigeltakt på de av motortrafiken nedslitna och sönderkörda gatustensbeläggningarna i innerstaden.

Glädjande försäljningsutveckling på bilmarknaden
Andra hoppfulla tecken på bilfronten är att nybilsförsäljningen i Västeuropa under 2012 var den lägsta sedan 1993. Det sistnämnda året var ändå ett ur branschens synpunkt ett rekorddåligt försäljningsår. Försäljningen minskade under år 2012 med drygt 8 % jämfört med år 2011.
   Försäljningssiffrorna för december i fjol jämfört med siffrorna för samma månad 2011 ser riktigt bra ut: i t ex Tyskland minskade försäljningen av nya bilar med drygt 16 %, i Italien med nära 23 %, och i Belgien och Grekland med ca 50 %. I Sverige ökade tyvärr nybilsförsäljningen med hela 5 %, vilket dock anses bero på att nya skattebestämmelser för så kallade miljöbilar trädde i kraft vid årsskiftet. Det finns därför anledning att tro att den generella nedgången i Västeuropa slår igenom även här när vi nu är inne på det nya året. År 2013 ser också lovande ut: de tidigare prognoserna för försäljningen skrivs ner kraftigt. Det är bara att önska bilbranschen och hela billobbyn ett riktigt dåligt nytt år! Och VB:s läsare önskar jag en god fortsättning på cykelåret 2013!

Skolans sönderfall av Gunnar Stensson

Sammanställning av debattinlägg om en skamlig utveckling.

Fritt val i Skåne
Uppsägningen av lärare på Bergagymnasiet i Eslöv.
”När elever får välja fritt i Skåne väljer de framför allt Lund och Malmö”, säger Ulf Sandgren, chef för Gymnasie- och utbildningsförvaltningen i Eslöv.
   Beslutet om fritt val i Skåne har lett till förödelse och utarmning i de gamla gymnasierna i Landskrona, Eslöv, Trelleborg och Ystad.
   Samtidigt konkurreras elever hemmahörande i Lund ut och tvingas pendla till andra orter. Kultur och samhällsliv i de drabbade städerna utarmas. Den onödiga pendlingen belastar kollektivtrafiken.

---

 
”Rutavdraget riskerar att öka kunskapsklyftorna och därmed bidra till att skolresultaten blir än mer polariserade än idag” skriver ledande företrädare för IM i Malmö, Lund, Stockholm och Sverige (SDS 13/3).
   Barns ökade behov av stöd utanför skolan beror på att de som arbetar i skolan inte får tillräckliga resurser, påpekar IM. Rutavdraget går inte till de barn som har mest behov av stöd, elever vars föräldrar inte har råd att köpa kunskapsfördelar till sina Barn. Så långt IM.
   Motståndet från Skolverk, lärarnas organisationer och opposition hjälpte inte. Beslutet att bevilja rutavdrag för läxhjälp drevs igenom av allianspartierna. I Stockholm stoppas stödet till ideella läxhjälpsorganisationer som i likhet med IM ger gratis läxhjälp. De hotar ju de kommersiella läxhjälpsföretagens profit.
   Flera av de större läxhjälpsföretagen är etablerade i Lund, enligt City 7/11. Exempelvis ”Upgrade education”, som bland annat erbjuder intensivkurser före de nationella proven. Likaledes finns ”Studdybuddy” vars inriktning är att hyra ut studenter.
   En lektion kan kosta 700 kronor. Staten står för hälften via RUT. En kostnad på 350 kronor återstår Tio lektioner ger alltså en kostnad på 3500 kronor. Dyrt för den fattige. Segregationen ökar.

---

 
Friskolor bryter mot lagen om skolbibliotek
Många friskolor har underlåtit att skaffa egna skolbibliotek trots att det sedan flera år är ett krav i svensk lagstiftning. Försummelsen minskar elevernas tillgång till litteratur och vetenskap. Den bidrar till den försämring av elevernas läsförmåga som ägt rum sedan friskolereformens genomförande.
Verkställande direktören för JB Education Anders Hultin skäms inte utan hävdade i Ekot den 2 januari att ett fysiskt skolbibliotek med fysiska böcker är förlegat. Företaget strävar efter att bygga upp ett digitalt bibliotek, påstod han.
Skolinspektionen konstaterade nyligen att John Bauer-skolan i Lund saknar bibliotek och krävde rättelse. Att bibliotek saknas är en logisk konsekvens av att skolan ingår i koncernen JB Education. Skolan ligger i S:t Lars-området. Håll ögonen på den, särskilt med tanke på JB-koncernens policy att avstå från bibliotek för att öka profiten.
”Försök inte. Både och behövs enligt Skolinspektionen. Den analoga bokens dagar är inte räknade. Boken stimulerar läsandet och krävs nog länge än när unga bygger upp sin kunskapsbank.
Så öppna ett skolbibliotek eller stäng skolan”, (SDS 7/1)

---

”Hur kunde det så kallade fria skolvalet bli så fel och varför vågar ingen göra något åt det?”
Frågan ställs av Anders Lovén, lektor i utbildningsvetenskap vid Malmö högskola (SDS 10/1). Han besvarar den själv: ”Det marknadstänkande som finns inom utbildningssektorn gör att det likvärdiga skolsystemet håller på att krackelera.”

Ett exempel: Entreprenören och riskkapitalisten Hultin (han heter något annat i verkligheten) får klart för sig att skolan har infört ett skolpengsystem som garanterar säkra intäkter för varje elev som söker sig till en friskola.
   Man skulle kanske starta en skola, tänker Hultin. Med fulla klasser ger skolpengssystemet mycket pengar.

   Hur ser det ut på utgiftssidan? Bäst jag pratar med Lars Hansson (han heter i verkligheten något annat). Ganska stora kostnader. Men skolpengen är ju tilltagen för att täcka dem. Och mycket kan man spara på. Lärare, bibliotek, gymnastiksal, läroböcker. Det blir stora summor. Här finns en garanterad vinst att hämta! År efter år.
   Det krävs förstås reklamkampanjer för att få eleverna att välja friskolan så att klasserna blir fulla. De kan kompletteras genom att man tvingar lärarna att sätta höga betyg.  Även om jag avsätter några hundra tusen av vinsten på marknadsföring blir det mycket över.
   Saken är klar. Jag startar en skola! Nej, en hel koncern! Det brådskar. Många kommer säkert på samma idé. Jag kan kalla koncernen ”Bland tomtar och troll”.
   På några är håvar jag in ett antal miljoner. Sen sätter jag punkt genom att sälja hela rasket. Vinsten döljer jag i koncernredovisningen. Pengarna skickar jag till Cayman-öarna så jag slipper betala skatt.
Vinst! Vinst! Vinst!

---

Skolans utvecklingsmål hämtade från fordonsindustrin
Många kommuner och utbildningsföretag initierar nu ett utvecklingsarbete som utgår från näringslivets effektiviseringsmodeller. Modeller där målen för utvecklingen varken hämtas från de nationella styrdokumenten, aktuell forskning eller de enskilda skolorna i regionen – utan från exempelvis fordonsindustrin.
   ”Anammandet av den här sortens effektiviseringsmodeller inom offentlig sektor började i Thatcher-erans Storbritannien och fick senare namnet New public management. I den svenska skolan börjar vi nu se konsekvenserna av detta paradigmskifte, och problemen hopar sig” skriver gymnasielärarna Johan Lundström och Pär Larsson. (Svenska Dagbladet 31/12). En ledande svensk företrädare för Thatcher-modellen är Annie Lööf, riksdagens bäst betalda partiledare.

---

Regeringens detaljstyrning av skolan kostar en halv miljard
MP har låtit riksdagens utredningstjänst räkna ut vad regeringens detaljstyrning av skolan kostat. Summan uppgår till en halv miljard. Det gäller enbart kostnader i statens budget. Därtill kommer de kostnader som kommuner och skolhuvudmän har för att ställa om sin verksamhet för att den ska passa in i regeringens nya kontrollapparat.
   Sedan 2006 minskar andelen elever som får godkänt på provet i matematik för åk 9. Läskunnigheten fortsätter att sjunka för både tioåringar och femtonåringar. Skolresultaten försämras mest för pojkar med lågutbildade föräldrar och pojkar med utländsk bakgrund.
   Sammantaget har regeringen skapat ett skolsystem som skiktar, nivåindelar och allt tidigare sorterar elever efter resultat och socioekonomisk bakgrund. Detta skapar inte bara mer ojämlika samhällen utan leder också till sämre resultat.
   Fredrik Reinfeldt borde lyssna mer på aktuell forskning om skolan än på Jan Björklund.
   Det konstaterar Miljöpartiets skolpolitiska talesperson Jabar Amin (Svenska Dagbladet 3/1)
   Lärarnas arbetsbelastning med dokumentation och annan byråkrati ökar drastiskt på bekostnad av undervisningstiden.
   Det som saknas i Jabar Amins analys är den segregation och resurssänkning som orsakas av det så kallade fria valet. (Se ovan) Att det inte lyfts fram är en följd av MP:s ståndpunkt i friskolefrågan.

---

”Tillbaka till feodalsamhället”
Cecilia Nykvist, vd i Friskolornas Riksförbund, oroas av kritiken mot privatiseringen och utvecklingen mot oligopol inom skolan (Sydsvenskan 17/1). I brist på argument påstår hon att ökad reglering leder ”tillbaka till feodalsamhället”.
   Kanske tror hon att hon lever i 1800-talets klassamhälle. De krafter vilkas intressen hon företräder driver utvecklingen baklänges mot klasskillnader som vi inte upplevt sedan andra världskriget.
   Kritiken av dagens skola syftar till att i stället skapa en likvärdig, demokratisk skola med hög kvalitet, fri från riskkapitalisternas vinstintressen.

På Olof Palmes tid av Gunnar Stensson

Media ägnar Olof Palme stor uppmärksamhet denna vinter. Deras bild av Sverige kretsar kring dramatiska situationer som Palmes fördömande av USA:s bombningar julen 72, avslöjandet av IB, Geijeraffären, kärnkraftsstriden, Harvardaffären.
   Men hur upplevde vi som tillhörde den breda vänsterrörelsen verkligheten, vi som trevade efter ett nytt samhälle byggt på solidaritet och internationalism? Hur agerade vi?  Vad hände här i Lund?

Krönikan är hastigt skriven ur ett begränsat subjektivt perspektiv. Den främsta källan är minnen och kunskaper som råkar finnas i min skalle just när jag skriver. Detta garanterar luckor och rena felaktigheter. Lita inte på någonting, men tillfoga gärna kommentarer. Var fanns du själv? Hur tänkte du? Vad gjorde du åren 1969 till 1986?

Jag lämnade folkhögskolan i Norrbotten där jag var ordinarie lärare i sex år, reste till Lund och vidareutbildade mig, hamnade på Heleneholmsskolan i Malmö som var försöks- och demonstrationsskola, knuten till Lärarhögskolan.
   Ett långt kvarter längs Munkhättegatan i Malmös nya arbetarområden täcktes av ett sammanhängande komplex av fräscha nya byggnader: Munkhätteskolan, Lärarhögskolan, Heleneholmsskolan. Därtill Musikhögskolan.
   Barnen började i ena änden av komplexet, Munkhätteskolan och gick där i låg och mellanstadiet. De överlämnades av sina klassföreståndare till högstadiet i Heleneholmsskolan, där deras nya klassföreståndare tog över. Somliga kunde ha samma klassföreståndare hela vägen till studentexamen. De som började som sjuåringar i Munkhättan 1969 blev studenter 1981. Somliga av dem kom tillbaka till Lärarhögskolan. Det var ett integrerat system.
   Optimismen var stor. Malmö växte. Ljudbildbandet ”Örestad”, som vi använde i samhällsundervisningen, beskrev ett sammanhängande urbant område som omfattade Malmö, Landskrona, Helsingborg, Helsingör och Köpenhamn, med bro över till Malmö.
   I min tjänst ingick yrkesrådgivning och jag gjorde studiebesök på Kockums där de flesta av barnen fäder arbetade. Under Kockumskranen byggdes supertankers på löpande band. Guiderna brukade påpeka att Lunds domkyrka rymdes i fartygens inre.
   Skolgården pryds av ett stålmonument som illustrerar ett Palme-citat “Spjutspets mot framtiden”. För första gången hade Sverige en modern, demokratisk skola.
   Året var 1969. Vi bodde på Ulrikedal, Karin jobbade på Lilla teatern, Martin hamnade på Lilla Järnåkra-skolan, Sara på studenternas daghem.

De svartas rättigheter i USA och koloniernas frigörelse dominerade svenskarnas internationella engagemang allt sedan Hammarskjölds död under Kongokrisen 1961. Martin Luther King höll sitt stora tal ”I have a dream”. De europeiska stormakterna förde kolonialkrig i Kenya, Angola, Mocambique och Guinea-Bissau.
   1965 hamnade fokus på Vietnam. Det skulle stanna där länge. Olof Palme höll sitt första stora Vietnam-tal. I december 1967 ägde en skandalartad Vietnam-demonstration rum i Stockholm. Skandalartad var den på grund av det polisvåld som riktades mot en lång rad tongivande socialdemokratiska demonstranter – och Jan Myrdal, då krönikör i Aftonbladet. I januari 1968 demonstrerade Palme sida vid sida med Nordvietnams ambassadör. Det ledde till en opinionsstorm. På Framnäs folkhögskola jublade vi
   Jag hade röstat på vpk för första gången 1968, framför allt på grund av CH Hermansson, som börjat föra partiet ut ur Sovjetunionens skugga, inte minst genom sitt tydliga ställningstagande mot Sovjets övervåld mot Dubcek-regimen i Prag, som stod för ”socialism med ett mänskligt ansikte.” Palme kallade Sovjetunionens tjeckiska medlöpare ”diktaturens kreatur”. De eurokommunistiska tankarna om en demokratisk kommunism började få fäste i Italien och Spanien – och Sverige.

I september deltog jag i min första Vietnamdemonstration, samling utanför AF, avslutning på Stortorget. Anledningen var Ho Chi Minhs död. Anna-Klara Arvidsson var med. Hon hade en nyfödd son i en vagn.
   I Lund upptäckte jag att vpk Lund var ett respekterat parti, inte minst tack vare sin roll i stoppandet av det stora gatugenombrottet. Jag lärde mig namn som Ann Schlyter, Lars Bengtsson, Tarcisio Bommarco och Gunnar Sandin.
   Min bror Erland, socialtjänsteman i Malmö, var aktiv i den stora stadsdelsorganisationen på Väster, där man diskuterade VPK:s förhållande till Sovjetunionen.
   Valet 1968 var VPK:s sämsta efter andra världskriget. Endast tack vare representationen i första kammaren lyckades partiet hålla sig kvar i riksdagen.

1969 blev Palme statsminister och gruvstrejken bröt ut i Norrbotten. Den vilda strejken utgjorde en protest mot hela det svenska systemet och riktade sig mot såväl det statsägda LKAB som fackföreningarna och LO.
   Tidningen Arbetet i Malmö var kritisk och redaktör Frans Nilsson påpekade att gruvarbetarna hade högre löner än nästan alla andra arbetare. Jag som fortfarande mentalt bodde kvar i Norrbotten lyckades få in en artikel där mitt huvudargument var att gruvarbetarnas livslön var låg därför att arbetsförhållandena var sådana att de blev utslitna i förtid.
   Sara Lidman framträdde dels på strejkmöten i Kiruna och dels med boken ”Gruva”. På den nybildade Norrbottens stadsteater i Luleå gjorde den grupp som senare kom att kallas Fria Pro sin första succé med ”NJA” en pjäs om järnverket i Luleå.

Själv anslöt jag mig till Lunds FNL-grupp, en organisation med cirka 300 aktiva medlemmar. Grundkursen genomgick jag på översta våningen i skatteskrapan i Järnåkra. Jag lärde mig att det gällde att slå mot imperialismens svagaste länk: Vietnam. Och att stödet skulle ske på Vietnams egna villkor.
   Efter kursen blev jag invald som medlem med förpliktelsen att delta i stadsdelsgrupp Söders möten varje måndag, så småningom styrelsemöten varje torsdag och försäljning av Vietnambulletinen på Knut den stores torg varje lördag mellan 10 och 12. Den rutinen pågick till sommaren 1975. Höstar och vårar genomfördes Vietnamveckor med talare och kulturpersonligheter som Göran Sonnevi, Sara Lidman, lundapoeten Jan Konicki och många andra. Hörsalen i stadsbiblioteket var en viktig arena som hyrdes för 300 kronor. Studiecirkelrummen var utmärkta för mindre sammankomster. Kostade en femtiolapp.
   Flera amerikanska desertörer studerade i Lund och var medlemmar i FNL-gruppen. Den svenska Vietnamrörelsen fick många och starka impulser från studentrörelsen i USA. Kontakten med revolutionära amerikanska strömningar var intim och omfattande

Jag var student. Visserligen överårig och yrkesverksam. Många av mina kamrater var studenter. 1970 skulle det bli karneval. FNL-gruppen beslöt tillsammans med Folket i Bild/Kulturfront att genomföra en ”Motkarneval” i Stadsparken. Flera musikgrupper deltog, bland annat ”Träd, Gräs, Stenar” som jag haft kontakt med eftersom ett par av medlemmarna gått några år på Framnäs folkhögskola under min tid där.
   På ett konditori träffade jag en flicka som representerade gruppen ”Stenblomma”. Flera andra grupper deltog. Solen sken och det var mycket folk på Gröningen. Från Stockholm kom Pistolteatern och gjorde en burlesk föreställning med många fula ord av en pjäs som kallades ”Palmlänningarna” – starkt systemkritisk. På Lilla teatern på Sandgatan spelades två fulla föreställningar av Kent Anderssons ”Flotten”, symbol för ett Sverige som drev fram med fem knops fart.
   Ingenting av allt detta kostade någonting. Alla uppträdde gratis. Motkarnevalen var ett arrangemang helt utan ekonomi. Till skillnad från de stora summor som finansierade karnevalståget av fulla studenter som masade sig fram genom Lund. Nå, sprit, öl och hasch förekom också på Gröningen, men ingen polis.

1972 representerade jag Lunds FNL-grupp på DFFG:s kongress i Eskilstuna och upplevde för första gången hur en politisk organisation kan dominera en folkrörelse. Det var KFML/SKP som försökte styra FNL-grupperna. De cirka 200 delegaterna indelades i studiegrupper som arbetade ett par dagar före själva kongressen. Varje grupp hade en rättrogen studieledare. Teserna handlade om konflikten mellan Sovjetunionen och Kina, om Sovjetunionens ”socialimperialism” och om ”enhetsfronten”. Det varnande exemplet var Orminge FNL-grupp som visat trotskistiska tendenser. På den följande kongressen uteslöts Orminge-gruppen. Kongressresolutionen antogs enhälligt. Enhälligheten skulle snart spricka när KFML/SKP försökte föra över FNL-solidariteten till Pol Pots Kampuchea, i enlighet med den kinesiska politiken.

Vietnam-frågan var naturligtvis stor också bland lärarna och i undervisningen på Heleneholmsskolan. En av lärarna, moderat kommunfullmäktig i Lund, ledde en liten grupp lärare som var anhängare till Saigonregimen. Han brukade uppträda som motdemonstrant med plakatet ”Bomba Hanoi!”. En annan brukade upprepa ”På 40-talet hade vi nazisterna. Nu har vi er.” Tidvis var spänningen inom kollegiet hög.

Massakern i München vid OS 1972 satte konflikten mellan Israel och palestinierna i fokus. Samtidigt växte hysterin kring de så kallade terrorgrupper som vuxit fram: Baader-Meinhof, Röda brigaderna, IRA, ETA, PKK, Svarta september, PFLP och andra palestinska motståndsgrupper Paranoian förstärktes av propaganda och populärfilmer som hela serien om James Bond. SÄPO och andra. Mer eller mindre kriminella underrättelseorganisationer upplevde en rik blomstring i Europa och USA. Flygkapningen i Bulltofta var det närmaste exemplet på terrorism för oss i Lund.
   I Lund fanns grupper som solidariserade sig med kampen mot Salazars diktatur i Portugal, mot Francodiktaturen i Spanien och mot överstejuntans Grekland, där ett studentuppror brutalt slogs ner 1973 av diktatorn Ioannides. Den kvinnliga ordföranden i Lunds Greklandskommitté tog i förtvivlan sitt liv ett par år innan juntan till slut störtades.

Före jul 1972 inledde USA (Nixon och Kissinger) bombningen av Hanoi. Sara Lidman kom till Malmö, vi genomförde en improviserad demonstration från Möllevångstorget till Ungdomens hus, som ju är Malmös gamla Folkets hus sedan August Palms dagar. Det ligger inte långt ifrån Triangeln (som inte alls såg ut som nu). Den lilla lokalen blev mer än fullsatt. Snö, kyla och blöta skor. Mörkret föll tidigt. Starka känslor.
   Ett par dagar senare höll Palme sitt stora tal där bombningen av Hanoi fick sin plats i raden av 1900-talets stora krigsförbrytelser.
Under mellandagarna hölls ett stort opinionsmöte i Lunds stadshall. Karin Stensson och Ingemar Simonsson talade. FNL:s sånggrupp Giai Phong sjöng. I gruppen ingick en tonårig Kajsa Åhlander, senare viktig i den feministiska sånggruppen Röda Bönor.
   FNL-grupperna genomförde en stor namninsamling som undertecknades av samtliga partiledare, också Gösta Bohman. I Lund hade vi en 24-timmarsaktion i början av vårterminen. Tillsammans med Margareta Dannestam stod jag vid Tetrapak mellan 2 och 6 den natten. Sedan for jag till skolan. Inte många såg oss.

1973 blev ett omvälvande år. Avslöjandet av IB-affären i Folket i Bild-Kulturfront blev vändpunkten i synen på Olof Palme. Den olagliga och hemliga registreringen omfattade inte bara FNL-are och Palestina-aktivister utan också vpk-are och vänster- socialdemokrater. Den ledde till att Palme över en natt förlorade vänsterns förtroende. Först försökte han förstås förneka och ljuga. Regeringen och socialdemokraterna hade inte bara samlat in namn. De utlämnade också namn på svenska och palestinska aktivister till CIA. Vi kom att uppleva Palme och Socialdemokraterna som fiender.

På hösten inbjöd FNL-gruppen i Lund IB-avslöjaren Jan Guillou till ett möte i AF:s stora sal. Man måste minnas att vi som studenter och representanter för en bred opinion hade tillgång till Akademiska föreningen och dess resurser, bland annat ett kontor högst upp i AF-borgen. Guillou talade om sina avslöjanden och publiken jublade. Under kvällen hölls en auktion för Vietnam på insamlade föremål. Allt såldes snabbt. Till slut återstod bara ett par äpplen i en skål. Jan Guillou köpte dem för en tusenlapp. Det väckte en och annan besk kommentar. De flesta hade det betydligt sämre ställt ekonomiskt.
   Jan övernattade hos FIB-aren Peter Larsson, en av dem som medverkat i motkarnevalen tre år tidigare. Under natten kom säkerhetspolisen. Jan Guillou och Peter Bratt dömdes för landsförräderi. Det cementerade misstron mot Palme och den svenska underrättelsetjänsten.

I Chile störtade Augusto Pinochet den 11 september demokratin i en CIA- och USA-stödd militärkupp. President Allende mördades. För mig förblir den händelsen ett viktigare minne än sprängningen av World Trade Center 2001.
   Samtidigt vann nyliberalismen terräng i nationalekonomin. Milton Friedman predikade monetarism i Chicago. Det handlade om det vanliga: fri konkurrens och låga skatter. Ingen socialpolitik, ingen statlig styrning.
   När det chilenska folket var kuvat fick Friedmans så kallade Chicago-boys fritt fram att tillämpa de nygamla ekonomiska teorierna. De hyllades av Margaret Thatcher. Friedman fick ekonomipriset till minne av Nobel.
   FNL-gruppen arrangerade två månader efter kuppen ett stort opinionsmöte för demokratin i Chile i Svaneskolans nybyggda aula. Bland de ryktbara personer som talade återfanns de amerikanska marxistiska ekonomerna Baran och Sweezy. De var utgivare av den amerikanska tidskriften Monthly Review, som hade högt anseende i vänsterkretsar. Lena Granhagen, berömd för sina Brecht-tolkningar, sjöng och talade. Vi tog en inträdesavgift på 3 kronor för att täcka den höga hyran för aulan. Ute härjade en höststorm.
   Nästan omedelbart började chilenska flyktingar strömma till Lund. De blev en viktig förstärkning av lundavänstern. Idag återfinns de ofta i stadshallen.

Oktoberkriget och oljekrisen hann inträffa under de två månaderna mellan kuppen och Chilemanifestationen. Egyptiska trupper invaderade överraskande Sinai, som Israel erövrat under sex-dagarskriget. Syrien angrep från andra hållet.   De första dagarna hade araberna stora framgångar, men senare lyckades Israel återerövra det mesta, tack vare amerikanska vapenleveranser.
   I samband med kriget genomdrev OPEC, de oljeproducerande staternas organisation, en fyrdubbling av oljepriset
   Att den fossila energin var begränsad visste vi tidigare. Brundtland-rapporten var allmänt vedertagen. Den geografibok jag använde i grundskolan spådde att oljan skulle ta slut inom 30 år.
   En skälvning gick genom hela västvärlden vid upptäckten av hur sårbar tillförseln av oljan var.  Regeringen genomförde bensinransonering. Såvitt jag minns blev det också förbjudet att köra bil på helger. Planeringen för kärnkraft intensifierades.
   Vad vi till en början inte insåg var konsekvenserna för Malmö. Tillverkningen av supertankers fortsatte något år. De nya fartygen lagrades i Bohuslän. Men varvseran var slut. Det drabbade inte bara Malmö utan lika mycket Landskrona och Helsingborg. Massarbetslöshet blev följden. Befolkningen i Malmö minskade. Barnen i Heleneholmsskolans upptagningsområde drabbades. Men hela denna process tog förstås några år.

1973 avled gamle kungen och en ung Carl XVI Gustav tillträdde, vilket knappast berörde oss. Vi blev inte heller överdrivet engagerade av det så kallade Norrmalmstorgsdramat som spelades upp i tv några dagar före riksdagsvalet.
   Händelserna i Chile och Norrmalmstorgs- dramat fick konsekvenser för valutgången: de blev kanske avgörande för Olof Palmes knappa seger.
   Inte heller det engagerade oss nämnvärt. Socialdemokraterna hade ju styrt Sverige i 40 år. Ingen hade upplevt något annat.
   Själv flyttade jag från Ulrikedal till Klostergården. Mina studier i kulturgeografi och ekonomisk historia avslutades med en uppsats om Sveriges ekonomiska relationer med USA. Torsten Nilsson, den svenske utrikesministern, stod i skottgluggen för mina slutsatser.
   FNL-gruppen började studera ”Imperialismens politiska ekonomi” av Harry Magdoff, en av ekonomerna i kretsen kring Monthly Review.

Erfarenheterna vi gjort sedan 1965 hade förändrat oss. Olof Palme upplevdes inte längre som den lysande förnyaren. Vi var inte längre glada motkarnevalister. Nya kunskaper, nya erfarenheter, nya kontakter, svenska och internationella, nya teorier (Marx, Lenin, Andre Gunther Frank, Baran, Sweezy och Harry Magdoff, kanske också CH Hermansson) hade förändrat vår syn på världen.
   Berättelsen fortsätter i nästa nummer av Veckobladet. Vad hände sen?