Bildflöde från 1968: Chris Marker, Himlen är röd (A grin without a cat) av Gunnar Stensson

Jag smiter in i Lunds konsthall fem över tio en gråkall måndagsmorgon, stoppar mössan i fickan, sätter mig på en av de två stolarna och fångas in av det flimrande bildflödet från åren av hänförelse och kamp, seger och nederlag, omkring 1968. Visionen den gången var människans universella frigörelse från det överallt förhärskande förtrycket.

Polisbrutaliteten vid shahens besök i Berlin, Fidel Castros entusiasm och vrede, Che Guevaras försök att skapa flera Vietnam och strax därpå hans döda kropp i Colombia, FNL:s tetoffensiv i Vietnam, Majrevolten i Paris, studenter och arbetare, fantasin till makten, polisklubborna, marschen mot Pentagon, polisklubborna, Allen Ginsberg, Howl, Lyndon Johnsons avgång, Maos lilla röda, kulturrevolutionen, Chou En-lai, rödgardisternas våld, Pragvåren, Alexander Dubcek, Martin Luther King mördad, Black Panters, Charles de Gaulle tillbaka vid makten, sovjetiska tanks krossar Pragvåren, USA väljer Richard Nixon, Watergate, Salvador Allende resonerar, mördas av Pinochet, socialister arkebuseras på stadion i Santiago, Fidel Castro på massmöte i Havanna, USA:s flykt från Saigon, Francois Mitterrand, Ulrike Meinhof...

Bildtsunamin häver sig, sjunker tillbaka, stiger igen, slår mot nya stränder, förlorar energi. Vad gick fel? Frågorna hopas.
Spontan anarki eller väpnad kamp?
Pragvår eller stalinism?
Che Guevara eller Salvador Allende?
Mao eller Martin Luther King?
Ulrike Meinhof eller Francois Mitterrand?
Kommunism eller socialdemokrati?
   Frågor, bilder, minnen, fragment från en visionär tid, en tid av hopp, av entusiasm. En tid av övertygelse, övertygelser.
   Två timmar har gått. Egentligen kan jag inte ta in mer.
    Men jag ser det andra också, händelserna som formade 1900-talet, fotografierna (lätta att tillägna sig), de simultana tv-bilderna, den långsamma kärleksberättelsen. 1900-TALET.
   Det har kommit in en del besökare i konsthallen, vuxna, men inte så gamla att de kan minnas 68, studenter, familjer, stojande barn. Det är fortfarande kallt och blåsigt på Mårtenstorget.
   Tanke: Lund var ett centrum för den svenska 68-rörelsen. Själv bodde jag i Piteå men jag visste vad som hände i Lund. Nu befinner sig Lund i periferin av universitetet, i periferin av Malmö, i det perifera landet Sverige.