Jag läser att båtförbindelsen Esbjerg-Harwich nu är nerlagd. Det
var den billigaste vägen att åka till England och vi måste vara många
som minns den. Man började med att åka med lyntoget från
Hovedbangården, varvid man kunde skämta om att det levde upp till sitt
namn genom att färdas påfallande lynt. Sen kunde man ta en öl på båten
och, om man var stadd vid kassa på morgonen njuta av frukostbordet med
dess övermått av färska rundstykken. På kajen i Harwich väntade en hord
av slitna bärare och så befann man sig mitt i det gamla nergångna
klassamhället England. för att några timmar senare utspys på Liverpool
Street Station. Ack ja, nu har alltså billighetsflyget skördat
ytterligare ett offer. Härnäst är det väl nattåget till Stockholm som
stryker med.
Dåliga metaforer
Man kan läsa att företrädare för fyra allianspartier i Lund
anser att nu har kommunalrådet Almgren(s) inte vårdat sig om
företagsamheten i samband med att mobilföretaget Sony aviserat kraftiga
nerdragningar. Det är en självklar reaktion från oppositionen – från
vänstern talade vi om borgerlig passivitet när Astra-Seneca lade ner i
Lund. Återigen anses det berömda företagsklimatet inte vara bra nog.
Företagsklimat är just ett så luddigt begrepp att det kan användas till
allt. Det brukar bara kunna förbättras genom fler tjänster till
kommunens näringslivsenhet och resor till Cannes.
Jag vill egentligen bara invända mot borgarnas metaforer. De
säger att Almgren står ”handfallen vid sidlinjen” och att Almgren genom
att samregera med V och MP ”har tappat bollen”. Jag vet inte vilken
idrott det handlar om men gissar handboll och undertecknarna har väl
därmed övertygat sig själva om att de har hittat en slagkraftig
argumentation. Det finns inget som är mer avtändande för det politiska
intresset än dåliga metaforer hämtade från idrottsvärlden. Skäll gärna
på Almgren och sossarna men låt oss slippa alla dessa dåliga
idrottsmetaforer!
Hyckleri
Vad som i dessa dagar är svårt att stå ut med är det
hyckleri som pågår kring den påstådda antisemitismen. Det måste väl
vara uppenbart att det stora problemet, och då inte bara för
flyktingarna från Mellanöstern, är Israel och dess ockupationspolitik.
Men det får tydligen inte nämnas och en radioreporter som antytt att
det kan finnas ett samband mellan Israels politik och trakasserierna
mot judar i Malmö har tvingasts be om ursäkt. Judiska trosbekännare har
naturligtvis inget ansvar för hur Israel bär sig åt, men får
uppenbarligen ta skit för det. Det borde inte ske och ska självklart
bekämpas, men det är fullt begripligt att det sker.
Det finns förstås en gammal antisemitisk surdeg i alla
samhällsklasser. Den brukar yttra sig i att judar anses vara särskilt
skickliga affärsmän. Yrkesvalet kan härledas till att judar inte
släpptes in i de gamla yrkena, inte fick äga jord etc. utan var
hänvisade till att hitta annan försörjning. Det är en döende form för
antisemitism, åtminstone i våra trakter, och mycket mer levande i t.ex.
USA. Det handlar så klart inte om religion och det gör det heller
nästan aldrig när det talas om motsättningar mellan samhällsgrupper.
Det handlar om politik. Jag tycker man ska vara försiktig med ord.
Malmö är inte antisemitiskt utan Israelfientligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar