VB har en lång historia som lokal vänstertidning i Lund. 30 årgångar av Veckobladet kom ut under den förre ägaren som var Vänsterpartiet i Lund och dess föregångare. Under de senaste tio åren har tidningen kommit ut med ett nummer varje vecka, numera som webbnummer och i bloggform.
2015-11-26
Med gråten i halsen... av Karin S
Med gråten i halsen jag tvingas att fatta
beslutet som gör oss så fruktansvärt matta.
Men Sverige ska vara en välfärdsstat,
hur blir det den dag inte Svensson får mat?
Vi tvingas nu stänga vår vidöppna dörr
men behåller en springa så allt blir som förr.
Karin S
Gå bort ifrån mig, ni förbannade!
Jag var hungrig och ni gav mig inget att äta, jag var törstig och ni gav mig inget att dricka, jag var hemlös och ni tog inte hand om mig, jag var naken och ni gav mig inga kläder, sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte.
Jesus, 22 november, Matteus, 25 kap.
beslutet som gör oss så fruktansvärt matta.
Men Sverige ska vara en välfärdsstat,
hur blir det den dag inte Svensson får mat?
Vi tvingas nu stänga vår vidöppna dörr
men behåller en springa så allt blir som förr.
Karin S
När ska himlen bli blå och solen stråla mera klar? Jag är
inte uppgiven även om hoppet i stunder som dessa kan svika. Det är vi
tillsammans som kan få det att hända och vända. Det handlar om hur vi
pratar om och med varandra och vilken politisk väg vi väljer.
Rossana Dinamarca
Rossana Dinamarca
Gå bort ifrån mig, ni förbannade!
Jag var hungrig och ni gav mig inget att äta, jag var törstig och ni gav mig inget att dricka, jag var hemlös och ni tog inte hand om mig, jag var naken och ni gav mig inga kläder, sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte.
Jesus, 22 november, Matteus, 25 kap.
Stoppa SD:s partidagar i Lund
Vad? DEMONSTRATION!
Var? DOMKYRKOPLATSEN I LUND!
När? LÖRDAG 28 NOV. KL. 14!
Sverigedemokraterna tänker hålla sina landsdagar i Lund den 27-29e november. Vi kommer stoppa dem.
Sverigedemokraterna är fascister som politiskt understödjer de som bränner flyktingförläggningar, deras retorik föder människor som får för sig att mörda barn på skolor och just nu demonstrerar de till och med öppet tillsammans med nazister. Lund har en anrik antifascistisk tradition, en tradition av att blockera just Sverigedemokraterna kring det ödesmättade datumet 30:e november. Nu ska vi kasta ut fascisterna ur staden igen.
Arrangör: Lundabor mot rasism
Var? DOMKYRKOPLATSEN I LUND!
När? LÖRDAG 28 NOV. KL. 14!
Sverigedemokraterna tänker hålla sina landsdagar i Lund den 27-29e november. Vi kommer stoppa dem.
Sverigedemokraterna är fascister som politiskt understödjer de som bränner flyktingförläggningar, deras retorik föder människor som får för sig att mörda barn på skolor och just nu demonstrerar de till och med öppet tillsammans med nazister. Lund har en anrik antifascistisk tradition, en tradition av att blockera just Sverigedemokraterna kring det ödesmättade datumet 30:e november. Nu ska vi kasta ut fascisterna ur staden igen.
Arrangör: Lundabor mot rasism
Lördagsmusik
Helgeandskyrkan
28 november kl 17
Helgeandskören
Hanna Särnstrand, violin
Larsåke Sjöstedt, körledare
28 november kl 17
Helgeandskören
Hanna Särnstrand, violin
Larsåke Sjöstedt, körledare
Adventspromenad till Flackarps mölla
Adventssöndagen den 29 nov
Samling vid Källbybadets entré klockan 13
Adventskaffe och skånska visor på Flackarps Möllekafé
Vi går längs Flackarpsvägen och gör ett kort uppehåll vid greve Wachtmeisters gamla vattenkvarn som är äldre än Flackarps mölla. Hem går vi enskilt via St Lars.
Vädret påverkar oss inte. Vi går klockan 13 även om det blir skyfall, snöstorm eller orkan. Flackarps mölla är varm när vinden viner och regnet smattrar.
Självklart kan man komma till Möllekaféet enskilt, till fots, med cykel eller bil.
Alla är välkomna!
Klostergårdens byalag
Samling vid Källbybadets entré klockan 13
Adventskaffe och skånska visor på Flackarps Möllekafé
Vi går längs Flackarpsvägen och gör ett kort uppehåll vid greve Wachtmeisters gamla vattenkvarn som är äldre än Flackarps mölla. Hem går vi enskilt via St Lars.
Vädret påverkar oss inte. Vi går klockan 13 även om det blir skyfall, snöstorm eller orkan. Flackarps mölla är varm när vinden viner och regnet smattrar.
Självklart kan man komma till Möllekaféet enskilt, till fots, med cykel eller bil.
Alla är välkomna!
Klostergårdens byalag
Klimatmarsch
På måndag börjar Klimatmötet i Paris. Där samlas företrädare för nästan alla världens nationer för att komma överens om hur vi tillsammans ska sätta gränser för koldioxidutsläpp, utrotning av arter och andra livsviktiga frågor.
Det är NU vi som lever idag har ansvaret att bestämma livsvillkoren för alla kommande generationer.
På söndag skulle tiotusentals människor marscherat på Paris gator för att ställa kraven på världens ledare. Efter Daeschs attacker har parismarschen förbjudits. Men världen över kommer vi att visa att vi inte låter dem sätta villkoren.
I Skåne äger klimatmarschen rum i Malmö på söndag. Klockan 12.30 samlas vi vid stadsbiblioteket. Kl 13 avgår vi till Folkets Park. ANSLUT DIG!
Mera info på Klimathoppet
Läs om övriga manifestationer runt omkring i Sverige på Klimataktion
Dåliga mänskor
Konsertversion av Mary Anderssons och Mikael Wiehes musikal
RÖDA KAPELLET med musikallinjen vid ESLÖVS FOLKHÖGSKOLA
Dirigent: HANS NILSSON
MAGLE KONSERTHUS (Magle stora kyrkogata 4, Lund)
Fredag den 18 december kl. 19:00
Kassan öppen från klockan 18:30
Entré: 150 :-
Arrangör: Röda Kapellet i samarbete med Folkuniversitetet
Affisch »
Dirigent: HANS NILSSON
MAGLE KONSERTHUS (Magle stora kyrkogata 4, Lund)
Fredag den 18 december kl. 19:00
Kassan öppen från klockan 18:30
Entré: 150 :-
Arrangör: Röda Kapellet i samarbete med Folkuniversitetet
Affisch »
Höstflod av Gunnar Stensson
Höje å svämmar över Källbydalen efter de senaste dagarnas regn och snö.
Risken finns att den förblir översvämmad hela vintern. Jag förväntar
mig att situationen förvärras de närmaste dygnen. Anledningen är
hårdgörningen av marken, nedhuggandet av träden och kanske också ett
fuktigare klimat.
Feministiskt initiativ lämnar samverkan med S och MP
Pressmeddelande
Feministiskt initiativ har idag, 151126, meddelat att de inte vill hålla fast vid det av kommun-styrelsen framförda rödgrönrosa förslaget med åtgärder för att få budget 2016 i balans.
Budgetsamverkan är den mest centrala delen av en politisk koalitions samarbete. I och med att Fi inte ställer upp på koalitionens budget ser vi det som omöjligt att Feministiskt initiativ kvarstår i samverkan.
Vi beklagar att Fi inte gör samma prioritering som vi att i detta läge lägga ett budgetförslag som skulle kunna ha förutsättningar att få stöd av kommunfullmäktige, även om det inte är en budget som fullt ut speglar alla våra politiska ambitioner.
Socialdemokraterna och Miljöpartiet är beredda att fortsatt ta ansvar som styrande koalition. Vår förhoppning är att vi fortsatt kan samarbeta med Feministiskt initiativ i olika sakfrågor liksom vårt minoritetsstyre har behov av att finna samarbeten även över blockgränsen.
S & Mp
Feministiskt initiativ har idag, 151126, meddelat att de inte vill hålla fast vid det av kommun-styrelsen framförda rödgrönrosa förslaget med åtgärder för att få budget 2016 i balans.
Budgetsamverkan är den mest centrala delen av en politisk koalitions samarbete. I och med att Fi inte ställer upp på koalitionens budget ser vi det som omöjligt att Feministiskt initiativ kvarstår i samverkan.
Vi beklagar att Fi inte gör samma prioritering som vi att i detta läge lägga ett budgetförslag som skulle kunna ha förutsättningar att få stöd av kommunfullmäktige, även om det inte är en budget som fullt ut speglar alla våra politiska ambitioner.
Socialdemokraterna och Miljöpartiet är beredda att fortsatt ta ansvar som styrande koalition. Vår förhoppning är att vi fortsatt kan samarbeta med Feministiskt initiativ i olika sakfrågor liksom vårt minoritetsstyre har behov av att finna samarbeten även över blockgränsen.
S & Mp
Gråzonen kommer närmare av Hanna Gunnarsson
Jag 
ser
mig inte som en aktivist. Min roll i vänsterrörelsen har alltid varit
den organisatoriska, att skicka ut kallelser, skriva protokoll, sitta på
långa nämndsmöten, söka polistillstånd. Men jag har radikaliserats i
takt med att den rådande samhälls-utvecklingen har gått åt en hårdare
och kallare riktning. Jag har börjat tänka, säga och göra saker jag
inte tidigare ansåg vara en del av mitt politiska arbete som
vänsterpartist.
Vi befinner oss på ett sluttande plan och i en ständigt
nedåtgående spiral. Vårt arbete för att göra samhället bättre går som
bäst med ett steg framåt och två tillbaka, om det ens blir ett steg
framåt först. Vi har inte längre varken socialdemokraterna eller
miljöpartiet med oss i arbetet för en grundläggande samhällsförändring,
och feministiskt initiativ håller fortfarande på att hitta sina
former. Vi kämpar i motvind till en så hög grad att vi ibland måste
sätta oss ner och vila för att inte riskera duka under helt och hållet.
ser
mig inte som en aktivist. Min roll i vänsterrörelsen har alltid varit
den organisatoriska, att skicka ut kallelser, skriva protokoll, sitta på
långa nämndsmöten, söka polistillstånd. Men jag har radikaliserats i
takt med att den rådande samhälls-utvecklingen har gått åt en hårdare
och kallare riktning. Jag har börjat tänka, säga och göra saker jag
inte tidigare ansåg vara en del av mitt politiska arbete som
vänsterpartist. Men det finns hopp om livet och samhället. I takt med att kylan har tagit greppet om oss har också solidaritetens låga börjat brinna kraftigare än på mycket länge. Många människor har engagerat sig i arbetet för att hjälpa flyktingar, utsatta EU-medborgare och hemlösa. Det har donerats stora summor pengar, garderober har rensats på allt som går att använda, mat har lagats, saker har köpts för att göra livet lättare för de som inget har. Människor har lagt sina dagar och nätter på att hjälpa till på centralstationer och härbärgen, språkkunskaper har kunnat användas för att hjälpa varandra sätta ord på hur det känns och är. Det finns verkligen hopp.
Än så länge har samhället möjliggjort för aktivister och vanliga solidariska personer att hjälpa till med det som behövs. Ibland har samhället varit passivt och låtit det ske, ibland har samhället hjälpt till med finansiering och lokaler. Men vad ska vi göra när samhället aktivt börjar motarbeta människors möjlighet att hjälpa varandra? När volontärer inte längre får vara inne på centralstationerna, när utsatta personer inte får sova liggandes utan måste sitta upp hela natten på grund av brandskyddsregler, när ID-kontroller gör att det i praktiken blir omöjligt för flyktingar att komma till Sverige för att söka asyl - vad gör vi då? Var går vår gräns för när vi känner att vi inte kan jobba innanför samhällets riktlinjer utan måste agera ute i gråzonerna? När, och hur, är vi beredda att göra det?
Kommenterat om samtiden i närtid av Gunnar Stensson
Patrik Svensson, Hanna Gunnarsson, Förintelsen och de stängda gränserna
Èviankonferensen sommaren 1938 stängde gränserna för judiska flyktingar, påminner Patrik Svensson.
Den amerikanske delegaten förklarade i sitt öppningsanförande att USA inte tänkte ändra sin restriktiva flyktingpolitik och förväntade sig inte att något annat av de deltagande länderna heller skulle ta på sig den ekonomiska bördan att göra det. Sverige deltog. Och så blev det.
Samma höst kom Kristallnatten och ett par år senare inleddes Förintelsen.
Patrik Svensson jämför Éviankonferensens resonemang med regeringens motivering för åtstramningen i flyktingmottagandet.
”Vi behöver gömma och smuggla flyktingar över Öresund nu,” säger Hanna Gunnarsson. ”Som vi gjorde under kriget.” Om gränserna var stängda skulle jag kunna tänka mig at t smuggla flyktingar för att rädda liv, förklarar hon. Sydsvenskan 26/11
Säpo, journalisterna och politikerna
Det går inte an att Säpo uppträder som Dupond och Dupont, den svenska journalistkåren tar sig fram som Kling och Klang och politikerna låter som Bill och Bull.
Åsa Linderborg, Aftonbladet 23/ll
Krigets offer
The Guardian intervjuade den 19/11 drönaroperatören Brandon Bryant, som när han lämnade sin tjänstgöring i den amerikanska armén fick ett brev med en lista, enligt vilken han dödat 1626 personer, flertalet civila.
Han drabbades av posttraumatisk stress och uppmanade president Obama att upphöra med drönarattackerna eftersom de bara leder till förtvivlan och hat i Syrien.
Abdel Abaoud och hans kumpaner dödade 130 civila i Paris den 13 november. Eftersom de själva dödades i samband med massakern kunde de aldrig reflektera över vad de gjort
Kapitalismen kontra klimatet
Naomi Klein och Björn Lomborg (Sydsvenskan 26/11) är överens: det kapitalistiska systemet kan inte lösa klimatkrisen.
Men de gör olika val. Björn Lomborg väljer kapitalismen. Naomi Klein väljer bevarandet av livet på jorden.
Èviankonferensen sommaren 1938 stängde gränserna för judiska flyktingar, påminner Patrik Svensson.
Den amerikanske delegaten förklarade i sitt öppningsanförande att USA inte tänkte ändra sin restriktiva flyktingpolitik och förväntade sig inte att något annat av de deltagande länderna heller skulle ta på sig den ekonomiska bördan att göra det. Sverige deltog. Och så blev det.
Samma höst kom Kristallnatten och ett par år senare inleddes Förintelsen.
Patrik Svensson jämför Éviankonferensens resonemang med regeringens motivering för åtstramningen i flyktingmottagandet.
”Vi behöver gömma och smuggla flyktingar över Öresund nu,” säger Hanna Gunnarsson. ”Som vi gjorde under kriget.” Om gränserna var stängda skulle jag kunna tänka mig at t smuggla flyktingar för att rädda liv, förklarar hon. Sydsvenskan 26/11
Säpo, journalisterna och politikerna
Det går inte an att Säpo uppträder som Dupond och Dupont, den svenska journalistkåren tar sig fram som Kling och Klang och politikerna låter som Bill och Bull.
Åsa Linderborg, Aftonbladet 23/ll
Krigets offer
The Guardian intervjuade den 19/11 drönaroperatören Brandon Bryant, som när han lämnade sin tjänstgöring i den amerikanska armén fick ett brev med en lista, enligt vilken han dödat 1626 personer, flertalet civila.
Han drabbades av posttraumatisk stress och uppmanade president Obama att upphöra med drönarattackerna eftersom de bara leder till förtvivlan och hat i Syrien.
Abdel Abaoud och hans kumpaner dödade 130 civila i Paris den 13 november. Eftersom de själva dödades i samband med massakern kunde de aldrig reflektera över vad de gjort
Kapitalismen kontra klimatet
Naomi Klein och Björn Lomborg (Sydsvenskan 26/11) är överens: det kapitalistiska systemet kan inte lösa klimatkrisen.
Men de gör olika val. Björn Lomborg väljer kapitalismen. Naomi Klein väljer bevarandet av livet på jorden.
Miljöpartiet om nya Lund C av Ulf N
Ett program för ombyggnad av Lund C har varit ute på
remiss bland myndigheter och allmänheten. Byggnadsnämnden har nu tagit
ställning för hur inriktningen på den mera detaljerade planeringen ska
se ut. I all korthet innebär beslutet att inga större förändringar i
programmet görs på grundval av remissinstansernas synpunkter. Det
ursprungliga förslaget ligger i allt väsentligt fast.
De mer eller mindre fantasifyllda
men intressanta förslag som presenterats av en del arkitekter lades åt
sidan utan någon större diskussion.
Byggnadsnämnden konstaterar i sitt beslut att programmets förslag utgör ”en långsiktigt robust och hållbar struktur för utveckling av stationsområdet”. Programmet är också anpassat till de ”tekniska och kapacitetsmässiga krav som ställs på en station för höghastighetståg”.
Samtliga partier röstade för att programmet skulle ligga till grund för fortsatt planering. Men flera partier hade ändå invändningar och kritik, varför de ändå reserverade sig mot beslutet. (Jo, en kan rösta ja och ändå reservera sig). Detta för att få tillfälle att dokumentera sina kritiska synpunkter.
Även Miljöpartiet är på flera punkter kritiskt till planen. MP:s har preciserat sin kritik i reservationer i Byggnadsnämnden. Kritiken kan i huvudsak sammanfattas enligt följande:
MP har inte bundit sig för en kongressanläggning
Partiet har genom att säja ja till planen inte tagit ställning för att en kongressanläggning ska byggas. Det kommer att fattas beslut om detta efter en bredare diskussion i partiet. Utgångspunkten för denna diskussion kommer att bli kommunens fördjupade utredning om förutsättningarna för en kongressanläggning. Utredningen kommer att presenteras under nästa år.
Om en kongressanläggning verkligen kommer att byggas i Klosterhage vill MP att volymen begränsas så att anläggningen inte ”äter upp” Klosterkyrkan. MP ser också att den nuvarande tingsrättsbyggnaden helst ska bevaras, eftersom det är en arkitektoniskt värdefull byggnad och ett karaktäristiskt inslag i gatubilden.
Motortrafikangöring från Byggmästaregatan
Enligt programmet ska angöringen för biltrafik på västra sidan järnvägen ske via Lokföraregatan. Där blir alltså en tämligen stor ökning av motortrafiken. Parkmark kommer att tas i anspråk för en förskjutning av gatan österut. MP anser att alternativ till denna lösning måste utredas i det fortsatta planeringsarbetet – ett alternativ där motortrafiken angör stationen via Byggmästaregatan.
Varken cyklister eller bilister ska behöva leda sitt fordon till p-plats
Om bil- och cykelparkering skriver MP: ”En grundlig utredning av parkeringsbehovet för cyklar och bilar måste komplettera ramprogrammet. Beträffande cykelparkeringar bör utredningen i första hand ta fasta på det framtida behovet av cykelparkeringar på västra sidan.”
Partiet betonar också starkt vikten av att anläggningarna för cykel och bilparkering behandlas ur komfortsynpunkt på ett likvärdigt sätt: båda trafikantkategorierna måste kunna färdas på/i sitt fordon hela sträckan till och från parkeringsplatsen, dvs varken bilister eller cyklister ska behöva leda fordonet del av sträckan fram till uppställningsplatsen. ”Vi vill också framhålla vikten av att de underjordiska garagen byggs så att fordonsparkerarna kan känna sig trygga och säkra, även under lågtrafik och nattetid”, avslutar det gröna partiet sin syn på p-frågan.
Byggnadsnämnden konstaterar i sitt beslut att programmets förslag utgör ”en långsiktigt robust och hållbar struktur för utveckling av stationsområdet”. Programmet är också anpassat till de ”tekniska och kapacitetsmässiga krav som ställs på en station för höghastighetståg”.
Samtliga partier röstade för att programmet skulle ligga till grund för fortsatt planering. Men flera partier hade ändå invändningar och kritik, varför de ändå reserverade sig mot beslutet. (Jo, en kan rösta ja och ändå reservera sig). Detta för att få tillfälle att dokumentera sina kritiska synpunkter.
Även Miljöpartiet är på flera punkter kritiskt till planen. MP:s har preciserat sin kritik i reservationer i Byggnadsnämnden. Kritiken kan i huvudsak sammanfattas enligt följande:
MP har inte bundit sig för en kongressanläggning
Partiet har genom att säja ja till planen inte tagit ställning för att en kongressanläggning ska byggas. Det kommer att fattas beslut om detta efter en bredare diskussion i partiet. Utgångspunkten för denna diskussion kommer att bli kommunens fördjupade utredning om förutsättningarna för en kongressanläggning. Utredningen kommer att presenteras under nästa år.
Om en kongressanläggning verkligen kommer att byggas i Klosterhage vill MP att volymen begränsas så att anläggningen inte ”äter upp” Klosterkyrkan. MP ser också att den nuvarande tingsrättsbyggnaden helst ska bevaras, eftersom det är en arkitektoniskt värdefull byggnad och ett karaktäristiskt inslag i gatubilden.
Motortrafikangöring från Byggmästaregatan
Enligt programmet ska angöringen för biltrafik på västra sidan järnvägen ske via Lokföraregatan. Där blir alltså en tämligen stor ökning av motortrafiken. Parkmark kommer att tas i anspråk för en förskjutning av gatan österut. MP anser att alternativ till denna lösning måste utredas i det fortsatta planeringsarbetet – ett alternativ där motortrafiken angör stationen via Byggmästaregatan.
Varken cyklister eller bilister ska behöva leda sitt fordon till p-plats
Om bil- och cykelparkering skriver MP: ”En grundlig utredning av parkeringsbehovet för cyklar och bilar måste komplettera ramprogrammet. Beträffande cykelparkeringar bör utredningen i första hand ta fasta på det framtida behovet av cykelparkeringar på västra sidan.”
Partiet betonar också starkt vikten av att anläggningarna för cykel och bilparkering behandlas ur komfortsynpunkt på ett likvärdigt sätt: båda trafikantkategorierna måste kunna färdas på/i sitt fordon hela sträckan till och från parkeringsplatsen, dvs varken bilister eller cyklister ska behöva leda fordonet del av sträckan fram till uppställningsplatsen. ”Vi vill också framhålla vikten av att de underjordiska garagen byggs så att fordonsparkerarna kan känna sig trygga och säkra, även under lågtrafik och nattetid”, avslutar det gröna partiet sin syn på p-frågan.
Därför lämnade v samarbetet i Lund
Här är den motivering som Vänsterpartiet har
lagt fram i kommunstyrelsen och som väl återkommer i kommunfullmäktige
på torsdag när de lägger fram ett eget budgetförslag på 30 öres
skattehöjning (istället för att kompromissa med S, Mp och Fi,
skattehöjning 15 öre, och som inte rubbade sig en tum i
förhandlingarna).
Reservation till kommunstyrelsen ärende 6
Åtgärder för att få budget 2016 i balans
Inga fler nedskärningsbudgetar
Jämställ Lund
Lunds kommun har sedan valet 2015 styrts av en koalition
mellan rödgrönrosa partier, men de kan inte genomföra sin politik. De
borgerliga med stöd av SD och FNL blockerar och tvingar istället fram
nya nedskärningar inom äldreomsorg, förskola, skola, kultur,
renhållning, ja alla kommunal verksamhet.Reservation till kommunstyrelsen ärende 6
Åtgärder för att få budget 2016 i balans
Inga fler nedskärningsbudgetar
Jämställ Lund
Budget för 2016 togs i juni, men sedan dess har tre viktiga saker tillkommit. För det första har det visat sig att kommunen inte kan skära ner på grundskolan i enlighet med det borgerliga segrande budgetalternativet, då går Lund miste om statsbidrag till skolan. För det andra har en ny lönekartläggning gjorts som visar att kvinnodominerade yrken tappar kraftig mot mansdominerade. För det tredje har prognosen för kommunens intäkter försämrats på grund av att 800 invånare försvunnit ur folkräkningen.
Vänsterpartiet föreslår att Lunds kommun äntligen, efter nio raka år med nedskärningar slutar plåga förskola, skola, vård och omsorg och andra verksamhet med nya sparbeting. Vi motsätter oss att statsbidraget för återställandet av arbetsgivaravgifterna för unga (26 Mkr) dras in från verksamheterna från den 1 januari 2016. Annars drabbas till exempel vård och omsorg av ett nytt sparbeting på 13 Mkr, utöver de 8 Mkr som borgarna skar bort i juni.
Vänsterpartiet föreslår att ett första steg tas för att jämställa lönerna mellan kvinno- och mansdominerade yrken under 2016. Det är ett arbete som egentligen skulle kommit igång redan 2015, men de borgerliga med stöd av SD och FNL förhalade det med ett nytt utredningsuppdrag. Nu är utredningen klar. l denna insats krävs 10 Mkr för att lyfta lönerna för de underbetalda kvinnodominerade yrkesgrupperna som är nödvändiga för välfärden: Vårdbiträden, städare, ekonomibiträden, barnskötare och undersköterskor.
Slutligen föreslår Vänsterpartiet att kommunens försämrade ekonomi möts med en försiktig skattehöjning på 30 öre. Tyvärr har vi inte fått gehör för våra förslag. Till och med förra året fanns en gemensam linje bland de rödgrönrosa partierna: Inga fler nedskärningsbudgetar i Lunds kommun. Nu står bara Vänsterpartiet fast vid detta.
Mats Olsson, Hanna Gunnarsson
Reservationen i orginal »
Finn Hagberg fyllde 80 år den 25 november
av Göran Persson
Att sätta en etikett på en människa
är aldrig lätt, att sätta någon på Finn är omöjligt. Vänstern i Lund,
och inte bara vänstern, har känt honom i så många skepnader.
I VB har han varit en synnerligen flitig skribent och redaktör under många år. Under hans mest partiaktiva år hade dåvarande VPK en idrottsförening. Under de år då VPK helst blickade mot Moskva om man nu var tvungen att se utanför landet så lärde Finn ut Mao Tse Tung gymnastik (och en del annat från samma land). Om du gick med i någon av de många solidaritetsrörelser som fanns i Lund på 70- och 80 talet så var chansen stor att en av de första du lärde känna där var Finn.
Otaliga, både gammal- och nyvuxna om man kan säga så kommer ihåg hans hiskeliga (fast ganska ömsinta) spökhistorier från Lönsboda skogarna, undrar om det bara är jag som fortfarande är lite rädd för ”hallongumman”. På 90-talet när min son var i sin mest badlystna ålder så hette hans simhoppslärare Finn. Så här kunde jag hålla på tills jag fyllt VB:s gamla spaltutrymme, det nya elektroniska är ju som bekant oändligt. Tur, för nu kom jag ju på en sak till som måste vara med. Har du hört Röda Kapellet? Ja då har du ofta hört Finn.
Att önska dig ett långt och innehållsrikt liv känns lite sent påtänkt så det blir helt enkelt: Grattis och fortsätt framåt!
1983 kunde det hända sig att VPK Lunds styrelse skrev en ledare som antydde att idrott var att betrakta som ”opium för folket. Då fick man minsann svar på tal!
Försmädligt angreppI VB har han varit en synnerligen flitig skribent och redaktör under många år. Under hans mest partiaktiva år hade dåvarande VPK en idrottsförening. Under de år då VPK helst blickade mot Moskva om man nu var tvungen att se utanför landet så lärde Finn ut Mao Tse Tung gymnastik (och en del annat från samma land). Om du gick med i någon av de många solidaritetsrörelser som fanns i Lund på 70- och 80 talet så var chansen stor att en av de första du lärde känna där var Finn.
Otaliga, både gammal- och nyvuxna om man kan säga så kommer ihåg hans hiskeliga (fast ganska ömsinta) spökhistorier från Lönsboda skogarna, undrar om det bara är jag som fortfarande är lite rädd för ”hallongumman”. På 90-talet när min son var i sin mest badlystna ålder så hette hans simhoppslärare Finn. Så här kunde jag hålla på tills jag fyllt VB:s gamla spaltutrymme, det nya elektroniska är ju som bekant oändligt. Tur, för nu kom jag ju på en sak till som måste vara med. Har du hört Röda Kapellet? Ja då har du ofta hört Finn.
Att önska dig ett långt och innehållsrikt liv känns lite sent påtänkt så det blir helt enkelt: Grattis och fortsätt framåt!
1983 kunde det hända sig att VPK Lunds styrelse skrev en ledare som antydde att idrott var att betrakta som ”opium för folket. Då fick man minsann svar på tal!
Ledaren i VB nr 13 innehöll en del lömska angrepp på jogging och maraton, som det är svårt att förlika sig med. Först skriver man att det finns något sorts samband mellan löpning och arbetslöshet. Jaså, kan vi få några namn på arbetslösa som sprungit maraton?
Sedan antyder man att det rör sig om uttryck för kroppsdyrkan när man använder sin kropp i sportsliga sammanhang. Har verkligen ledarskribenten sprungit långa sträckor eller t. ex. deltagit i vandrarsektionens strapatser? Inte ägnar man sig åt tillbedjan nar träningsvärk och skoskav sätter in!
Vidare anser ledaren att demonstrationer bör ersätta jogging. Det håller inte! Demonstrationerna i Lund är alldeles för korta och tempot för dåligt för att de ska kunna ersätta regelrätt motion. Dessutom förekommer ingen uppvärmning, vilket är ett måste i alla seriösa motionssammanhang. Fredsmarschen till Paris visar dock på en möjlighet.
Vi står här inför en av livets gåtor: Varför idrottar man? Styrelsens svar på frågan är ogenomtänkt tycker jag. Det rätta svaret är att vi tillhör den art av däggdjur (Homo ludens) som finner ett stort nöje i lek. Efter barn- och ungdomstiden återstår nästan bara idrotten som det område där det är socialt acceptabelt att fortsätta leken. Att det sedan i vår tid smugit sig in ”orena” motiv såsom att förbättra sin hälsa, bidra till ungdomens socialisation, förbereda männen för ett liv i skyttegravarna, skapa patriarkala strukturer, öppna en marknad för nya produkter, övervinna medelålderskrisen, banta några kilo, tjäna pengar, förbättra puls- och syreupptagning-sförmågan, koppla av, minska risken för hjärt- och kärlsjukdomar bör inte göra oss blinda för det psykiskt lustbetonade i denna märkliga mänskliga verksamhet.
Eller som Kaikudiktaren Basho säger i sin diktsamling ”På ensliga stigare genom okända trakter” (utgiven i slutet av 1600talet):
I snörningarna
på mina sandaler
blommar små irisar
FHpå mina sandaler
blommar små irisar
Veckobladet och lundavänstern av Bengt Hall
En 
gång
i tiden var Veckobladet vänsterns och VPK/Vänsterpartiets utåtriktade
organ. Innehållet var nästan helt lunda-fixerat. Det hände att någon
tilläts skriva om företeelser utanför kommungränsen men det hörde till
undantagen. De politiskt aktiva skrev om vad som hände i fullmäktige, i
nämnder och i andra sammanhang där vänstern agerade. Det var en källa
till kunskap om lundavänsterns stånd-punkter och utspel. Dock var
aldrig Veckobladet en ren partimegafon utan här tilläts olika röster
komma fram. Det var tidningens signum vilket gjorde den läsvärd och
inte helt förutsägbar.
Denna egenskap ledde senare till partiets avståndstagande. ”Ledande kamrater” ville bara ha godkända åsikter i sin tidning. Kring millenieskiftet tog man sin hand från VB. Tack vare Göran Persson som sedan dess innehar rättigheterna lever tidningen vidare. Du ska ha ett stort tack, Göran! Men nya friskare vindar råder inom partiet och inställningen till VB har ändrats. Men var är den friska debatten?
För något år sedan la jag en motion till Vänsterpartiets årsmöte i Lund där jag yrkade på att partimedlemmarna skulle uppmanas läsa VB och även skriva i tidningen. Min ambition var att vi som är medlemmar ska få insyn i det politiska arbetet och att tidningen åter skulle spegla det som händer i kommun- och regionpolitiken och även utomparlamentariskt. Och kanske också kunna delta i diskussioner kring aktuella lokala frågor. Motionen gick faktiskt igenom. Med acklamation!
Sedan dess har inget synligt hänt. Jag vet inte om partimedlemmarna i högre utsträckning läser VB. Jag ser i varje fall ytterst sällan någon kommunpolitiskt aktiv som berättar och skriver om vad som händer i den lokala politiken. Sista numret av VB, till exempel, handlar om terrorn i Frankrike, Palestina, solidaritet med det andra islam och lite till. Men kommunpolitiken lyser (med något undantag) med sin frånvaro.
Vänsterpartister brukar hänvisa till Politiken, som utkommer efter fullmäktigemötena. Det är ett flygblad med i huvudsak ett referat från sammanträdet. Den ger knappast en fullödig bild av kommunpolitiken.
För mig är politik inte bara sammanträden och möten i slutna rum. Det handlar också om kommunikation med alla oss andra. Ibland hävdar våra företrädare att de inte får in sina alster i den stora draken (SDS). Det är möjligt. Men varför inte då skriva i Veckobladet som kommer ut regelbundet varje vecka? Varför inte föra ut politiken till oss som vill veta vad partiet gör och vilka frågor som är på tapeten och var skiljelinjerna går? Och ni som vet lite mer – hjälp till att hålla den politiska diskussionen levande! Det är det demokratiska fundamentet!
Läs och skriv i Veckobladet! Och hjälp till att sprida kunskap om Veckobladets existens!
gång
i tiden var Veckobladet vänsterns och VPK/Vänsterpartiets utåtriktade
organ. Innehållet var nästan helt lunda-fixerat. Det hände att någon
tilläts skriva om företeelser utanför kommungränsen men det hörde till
undantagen. De politiskt aktiva skrev om vad som hände i fullmäktige, i
nämnder och i andra sammanhang där vänstern agerade. Det var en källa
till kunskap om lundavänsterns stånd-punkter och utspel. Dock var
aldrig Veckobladet en ren partimegafon utan här tilläts olika röster
komma fram. Det var tidningens signum vilket gjorde den läsvärd och
inte helt förutsägbar.Denna egenskap ledde senare till partiets avståndstagande. ”Ledande kamrater” ville bara ha godkända åsikter i sin tidning. Kring millenieskiftet tog man sin hand från VB. Tack vare Göran Persson som sedan dess innehar rättigheterna lever tidningen vidare. Du ska ha ett stort tack, Göran! Men nya friskare vindar råder inom partiet och inställningen till VB har ändrats. Men var är den friska debatten?
För något år sedan la jag en motion till Vänsterpartiets årsmöte i Lund där jag yrkade på att partimedlemmarna skulle uppmanas läsa VB och även skriva i tidningen. Min ambition var att vi som är medlemmar ska få insyn i det politiska arbetet och att tidningen åter skulle spegla det som händer i kommun- och regionpolitiken och även utomparlamentariskt. Och kanske också kunna delta i diskussioner kring aktuella lokala frågor. Motionen gick faktiskt igenom. Med acklamation!
Sedan dess har inget synligt hänt. Jag vet inte om partimedlemmarna i högre utsträckning läser VB. Jag ser i varje fall ytterst sällan någon kommunpolitiskt aktiv som berättar och skriver om vad som händer i den lokala politiken. Sista numret av VB, till exempel, handlar om terrorn i Frankrike, Palestina, solidaritet med det andra islam och lite till. Men kommunpolitiken lyser (med något undantag) med sin frånvaro.
Vänsterpartister brukar hänvisa till Politiken, som utkommer efter fullmäktigemötena. Det är ett flygblad med i huvudsak ett referat från sammanträdet. Den ger knappast en fullödig bild av kommunpolitiken.
För mig är politik inte bara sammanträden och möten i slutna rum. Det handlar också om kommunikation med alla oss andra. Ibland hävdar våra företrädare att de inte får in sina alster i den stora draken (SDS). Det är möjligt. Men varför inte då skriva i Veckobladet som kommer ut regelbundet varje vecka? Varför inte föra ut politiken till oss som vill veta vad partiet gör och vilka frågor som är på tapeten och var skiljelinjerna går? Och ni som vet lite mer – hjälp till att hålla den politiska diskussionen levande! Det är det demokratiska fundamentet!
Läs och skriv i Veckobladet! Och hjälp till att sprida kunskap om Veckobladets existens!
Svar och kommentar till Bengt av Göran Persson
Bengts historieskrivning om hur jag kom att ta över Veckobladet är i
det stora hela korrekt. Dock fattas en bit och det är den bit som fick
mig att bestämma mig för detta soloprojekt. Gunnar Sandin besatt den
mest briljanta och insiktsfulla penna som funnits inom lundavänstern i
modern tid. Det som Vänsterpartiet ville stoppa var denna penna som
aldrig lät sig inordnas i trångsynt partitaktik.
Men allt detta är längesen och spelar ingen roll för nuvarande läge. Idag står och faller VB med ett antal åldrade skribenter, återväxten är obefintlig. Redaktionellt är jag ensam sedan några år sedan Kajsa Theander och Gunnar gått ur tiden.
Att VB handlar så lite om politiken i Lund idag beror på att mitt personliga nätverk inte längre är partipolitiskt aktivt med några få undantag. Det enda regelbundet skrivande undantaget är Ulf Nymark som ju som bekant är miljöpartist. Jag vet inte mer än någon annan vad som händer där, kan bara någon gång reagera på Sydsvenskans rapportering, som för övrigt är under all kritik idag. När man läser dess Lundasidor kan man notera att man allt som oftast måste fylla ut med annonser som handlar om Malmö.
Nåväl, då skriver de aktiva politikerna på vänsterkanten någon annanstans kan man tänka. Vad det gäller Vänsterpartiet så är detta inte sant. Det är sällsynt att någon av detta partis ledande företrädare skriver någon längre text än på Twitter. Den som inte tror mig kan själv räkna inläggen på Mats Olssons och Hanna Gunnarssons bloggar. Ta inte detta som kritik, det skall kanske vara så här. Man gör förmodligen inte politik med pennan längre. Det finns säkert andra och effektivare sätt idag, vad vet jag.
Något som jag vet är emellertid att dessa andra och effektivare sätt dåligt når väljarna. Varje undersökning i ämnet visar att lojaliteten med och engagemang för politiska partier utanför deras krympande medlemskader minskar snabbt. Möjligen men undantag för sd men det varken vet jag eller gitter ta reda på.
Så vad händer då med VB i framtiden? Tidningen har fyllt 40, skribenterna och redaktören betydligt mer än så. Om jag lever och har hälsan så kan jag väl hålla på i en fem år till på sin höjd. Sen är det som jag ser det slut om inte någon nyckfull politisk modeväxling gör det modern att börja skriva analyserande och argumenterande texter igen. Den rena propagandatexten överlåtes åt reklambyråerna som gör sådant så mycket bättre.
Om jag har helt fel i detta resonemang så vill jag bara berätta att jag betalade Vänsterpartiet en krona när jag tog över VB. Mer än 40 år som socialist har deformerat mig så att jag inte kommer att kräva mer om något parti vill köpa tillbaka VB. Fan vet om jag inte rent av skulle kunna skänka bort det om Vänsterpartiet vill ha tillbaks det.
Jag vet att det skett en del ryktesspridning om min politiska hemvisst genom åren, speciellt när Demokratisk Vänster fanns. Fakta är dock att jag troget levererat min medlemskontingent till VPK och V alltsedan 1975.
Men allt detta är längesen och spelar ingen roll för nuvarande läge. Idag står och faller VB med ett antal åldrade skribenter, återväxten är obefintlig. Redaktionellt är jag ensam sedan några år sedan Kajsa Theander och Gunnar gått ur tiden.
Att VB handlar så lite om politiken i Lund idag beror på att mitt personliga nätverk inte längre är partipolitiskt aktivt med några få undantag. Det enda regelbundet skrivande undantaget är Ulf Nymark som ju som bekant är miljöpartist. Jag vet inte mer än någon annan vad som händer där, kan bara någon gång reagera på Sydsvenskans rapportering, som för övrigt är under all kritik idag. När man läser dess Lundasidor kan man notera att man allt som oftast måste fylla ut med annonser som handlar om Malmö.
Nåväl, då skriver de aktiva politikerna på vänsterkanten någon annanstans kan man tänka. Vad det gäller Vänsterpartiet så är detta inte sant. Det är sällsynt att någon av detta partis ledande företrädare skriver någon längre text än på Twitter. Den som inte tror mig kan själv räkna inläggen på Mats Olssons och Hanna Gunnarssons bloggar. Ta inte detta som kritik, det skall kanske vara så här. Man gör förmodligen inte politik med pennan längre. Det finns säkert andra och effektivare sätt idag, vad vet jag.
Något som jag vet är emellertid att dessa andra och effektivare sätt dåligt når väljarna. Varje undersökning i ämnet visar att lojaliteten med och engagemang för politiska partier utanför deras krympande medlemskader minskar snabbt. Möjligen men undantag för sd men det varken vet jag eller gitter ta reda på.
Så vad händer då med VB i framtiden? Tidningen har fyllt 40, skribenterna och redaktören betydligt mer än så. Om jag lever och har hälsan så kan jag väl hålla på i en fem år till på sin höjd. Sen är det som jag ser det slut om inte någon nyckfull politisk modeväxling gör det modern att börja skriva analyserande och argumenterande texter igen. Den rena propagandatexten överlåtes åt reklambyråerna som gör sådant så mycket bättre.
Om jag har helt fel i detta resonemang så vill jag bara berätta att jag betalade Vänsterpartiet en krona när jag tog över VB. Mer än 40 år som socialist har deformerat mig så att jag inte kommer att kräva mer om något parti vill köpa tillbaka VB. Fan vet om jag inte rent av skulle kunna skänka bort det om Vänsterpartiet vill ha tillbaks det.
Jag vet att det skett en del ryktesspridning om min politiska hemvisst genom åren, speciellt när Demokratisk Vänster fanns. Fakta är dock att jag troget levererat min medlemskontingent till VPK och V alltsedan 1975.
Hollande tystar dem som drabbas värst av klimatkatastrofens monstruösa våld av Gunnar Stensson
Den franska regeringens beslut att
förbjuda protester och demonstrationer under toppmötet i Paris avslöjar
klimatkrisens grundläggande ojämlikhet.
De folk som drabbas värst av klimatförändringarna har nästan ingen röst i västländernas debatter om åtgärder för att förhindra den katastrofala globala uppvärmningen. Deras enda chans att göra sig hörda är i samband med stora klimatmöten som detta.
Den enda möjligheten för vanliga människor att påverka är utomhusmanifestationer och demonstrationer som får mediatäckning.
Somliga menar att Hollandes beslut är riktigt mot bakgrund av terrorn. Men FN:s klimatmöte kan inte jämföras med ett G8-möte. De civila manifestationerna ingår som en viktig del i klimatmötet. Tusentals människor gör stora ekonomiska uppoffringar för att resa dit och delta. Den franska regeringen borde inte tillåtits tysta dem. Fotbollsmatcher och toppmöten tillåter den, men det civila samhällets manifestationer stoppas.
Klimatkrisen är en moralisk kris där den globala norden sätter sin bekvämlighet och ekonomiska säkerhet före överlevnaden för jordens fattigaste och mest sårbara folk.
Författaren Rebecca Solnit skrev nyligen: ”klimatförändring är våld”.
Det stämmer. En del av våldet sker med sadistisk långsamhet. Stigande havsnivåer utplånar hela länder och torrkatastrofer dödar tusentals människor. I en enda rullande katastrof stjäl orkaner som Katrina tusentals människoliv. När regeringar och globala storföretag medvetet avstår från att hindra den globala uppvärmningen är det en våldshandling.
Det är våld att begagna terrorhandlingar som ursäkt för att tysta de som är mest sårbara för klimatvåldet.
De folk som drabbas värst av klimatförändringarna har nästan ingen röst i västländernas debatter om åtgärder för att förhindra den katastrofala globala uppvärmningen. Deras enda chans att göra sig hörda är i samband med stora klimatmöten som detta.
Den enda möjligheten för vanliga människor att påverka är utomhusmanifestationer och demonstrationer som får mediatäckning.
Somliga menar att Hollandes beslut är riktigt mot bakgrund av terrorn. Men FN:s klimatmöte kan inte jämföras med ett G8-möte. De civila manifestationerna ingår som en viktig del i klimatmötet. Tusentals människor gör stora ekonomiska uppoffringar för att resa dit och delta. Den franska regeringen borde inte tillåtits tysta dem. Fotbollsmatcher och toppmöten tillåter den, men det civila samhällets manifestationer stoppas.
Klimatkrisen är en moralisk kris där den globala norden sätter sin bekvämlighet och ekonomiska säkerhet före överlevnaden för jordens fattigaste och mest sårbara folk.
Författaren Rebecca Solnit skrev nyligen: ”klimatförändring är våld”.
Det stämmer. En del av våldet sker med sadistisk långsamhet. Stigande havsnivåer utplånar hela länder och torrkatastrofer dödar tusentals människor. I en enda rullande katastrof stjäl orkaner som Katrina tusentals människoliv. När regeringar och globala storföretag medvetet avstår från att hindra den globala uppvärmningen är det en våldshandling.
Det är våld att begagna terrorhandlingar som ursäkt för att tysta de som är mest sårbara för klimatvåldet.
Frankrikes sportminister sa om beslutet att genomföra de planerade
fotbollsmatcherna: ”Livet måste fortsätta” Ja, livet måste fortsätta!
Det är därför jag har anslutit mig till rörelsen för klimaträttvisa. För när regeringar och globala företag underlåter att handla, trots att allt liv på jorden hotas, då måste man protestera!
Naomi Klein
Det är därför jag har anslutit mig till rörelsen för klimaträttvisa. För när regeringar och globala företag underlåter att handla, trots att allt liv på jorden hotas, då måste man protestera!
Naomi Klein
Underrättelseverksamhet i Berlin och Boliden
Jag tittade på Homeland i söndags kväll. Resumé.
Carrie dödshotas av ryssar, arabiska terrorister, CIA- och Mossad-agenter för att hon vet att det finns en rysk mullvad på CIA:s Berlinkontor. Hon bryter sig in i en arabisk politikers bostad, men överraskas av ryska agenter och smiter ut genom fönstret, medan skotten haglar omkring henne. Väl ute upptäcker hon att hennes två medhjälpare mördats.
Hennes mentor på Berlinkontoret, som försett henne med hemliga dokument, avslöjas och häktas. Övervakad av tre CIA-gorillor förs han i hiss ner från kontoret. När hissdörren öppnas rusar tre svartklädda, beväpnade och maskerade Mossad-agenter fram och kidnappar honom i en svart bil.
Då sitter Carrie i en taxi på väg till CIA-kontoret, utan att veta att den kvinnliga chefen är ryssarnas mullvad. Mullvaden förbereder sig att eliminera Carrie. Fortsättning följer.
Allt utspelar sig en vanlig vardagseftermiddag i ett Berlin som tycks fungera normalt, trots mord, skottlossning, arabiska terrorister, ryska agenter, CIA-gorillor och maskerade Mossad-agenter.
Det förefaller vara den sortens dramer som inspirerade Säpo att skicka den väpnade insatsstyrkan till flyktingförläggningen i Boliden för att oskadliggöra den intet ont anande Mutar Muthanna Majid. Man får vara glad att det inte slutade med en tv-serie-shoot-out.
2015-11-19
Marianne Söderberg och nio operasångare ger stödkonsert för flyktingar i Sverige
Nio operasångare med rötter i Lund
vill bidra till att hjälpa de flyktingar som nu kommer till Sverige. På
söndag den 22 november kl 18 ger de en stödkonsert på Magle Konserthus
i Lund. Vid flygeln sitter två av Malmöoperans drivna ackompanjatörer,
Annika Bjelk Wahlberg och Max Lörstad. Publiken kommer att ledsagas
genom tre århundradens opera- och operettmusik av Marianne Söderberg,
tidigare TV-journalist och känd från många program om klassisk musik.
Välkända örhängen ur Tosca, Aida och Glada Änkan utlovas, liksom glömda
guldkorn.
Sångarna är alla professionella och jobbar på skilda
scener i Europa, USA, någon i Kina, oftast är de frilansar, några bor i
Sverige, andra utomlands och de har kommit resande för den här
konserten. Alla intäkter går till Röda Korsets flyktinghjälp. Studentsångarna lånar gratis ut Magle Konserthus och Julius Biljettservice säljer biljetter utan påslag.
– Vi är många som vill visa vårt stöd för de flyktingar som kommer hit just nu, och vi är många som vill hjälpa till. Men inte alla har möjlighet att arbeta som volontärer eller ställa tomma rum till förfogande. Låt oss samla in pengar tillsammans, och se till att Röda Korset får ännu mer resurser för att hjälpa de som kommer hit, säger Lisa Löfqvist, en av de arrangerande sångarna. Gruppen kallar sig Opera Singers for Refugees.
– Röda Korset verkar för en human och rättssäker flyktingpolitik och ökad förståelse för människor på flykt, såväl i Sverige som internationellt. De är engagerade i de flesta delar av flykting- och integrationspolitiken; rådgivning om asylprocessen, familjeåterförening, till träning i svenska språket och återvändande.
Röda Korset försvarar asylsökandes och flyktingars mänskliga rättigheter, särskilt rätten till asyl och rätten att leva med sin familj. Årligen hjälper de ett par tusen människor att återförenas i Sverige.
Konferencier
Marianne Söderberg
Medverkande
Marieke Wikesjo (Oper in Starnberg, Konserter i Skandinavien, Tyskland, Österrike och Italien)
Karin Torbjörnsdotter (Staatsoper Stuttgart, International Music Festival Macau (China))
Emil Roijer (Komische Oper Berlin, Folkoperan)
Anna Nevander (div scener i Italien)
Lisa Löfqvist (Malmö Opera, Köpenhamnsoperan, Skånska Operan, div scener i Tyskland)
Signe Lind (Malmö Opera, Köpenhamnsoperan, Skånska Operan)
Tor Lind (Malmö Opera, Köpenhamnsoperan, Den Fynske Opera, Skånska Operan)
Staffan Lindberg (Malmö Opera, Operafabriken)
Christer Arwidson (Skånska Operan, Lilla Operan, Lunds Kammaropera)
Vid flygeln
Max Lörstad
Annika Bjelk Wahlberg
När & Var
Söndag 22/11 kl 18.00
Magle Konserthus, Magle Stora kyrkogata 4, 223 50 Lund
Solidaritet med det palestinska folket
Grupp 194 bjuder in till ett arrangemang med anledning av Internationella dagen för solidaritet med det palestinska folket
Lördag 28 nov kl 15 Studiefrämjandet, Ystadgatan 53
Palestinsk musik, dabke, tal, teater mm
Arrangör: Grupp 194
Lördag 28 nov kl 15 Studiefrämjandet, Ystadgatan 53
Palestinsk musik, dabke, tal, teater mm
Arrangör: Grupp 194
Gastarna på Gastelyckan av Gunnar Stensson
Jag har gått över Domkyrkoplatsen ett par gånger
under veckan. Vilken utomordentlig mötesplats för Lundabor mot rasism!
Stor, tydligt avgränsad mellan domkyrkans grå mur och Liberiet,
central men ändå avskild, med fantastisk akustik.
Det är platsen för en stor manifestation mot rasism den 29 november.
Kanske kan en samordning med kyrkan ske, så som skedde 1968 vid universitetets 300-årsjubileum, när demonstranter, bland dem en blivande ärkebiskop, sjöng We shall overcome i domkyrkan för att protestera mot apartheid i Sydafrika. Den gången ledde det till åtal och böter.
Däremot är det aviserade fälttåget mot de sverigedemokratiska gastarna mer tveksamt. Låt dem stanna där de hör hemma: på Gastelyckan.
Det är platsen för en stor manifestation mot rasism den 29 november.
Kanske kan en samordning med kyrkan ske, så som skedde 1968 vid universitetets 300-årsjubileum, när demonstranter, bland dem en blivande ärkebiskop, sjöng We shall overcome i domkyrkan för att protestera mot apartheid i Sydafrika. Den gången ledde det till åtal och böter.
Däremot är det aviserade fälttåget mot de sverigedemokratiska gastarna mer tveksamt. Låt dem stanna där de hör hemma: på Gastelyckan.
God Jul?
Gränskontrollerna förlängs, enligt ekot just nu,
och skall gälla till den 11 december. I samma ekosändning rapporterade
man om att inte alla flyktingar kan erbjudas tak över huvudet.
Om dessa tillstånd förlängs en gång till så får vi en verklig jul detta år. Jag tillåter mig att tvivla på att Josef och Maria hade fullgoda id-handlingar med sig. Om dom nu skulle lyckas passera gränsen så kommer de som barnlösa inte kunna få någon sovplats. Man får hoppas att det fortfarande finns något olåst stall i Sverige.
Fast det här är så klart inte på riktigt, det vet jag säkert som gammal och oförbätterlig ateist.
Göran Persson
Om dessa tillstånd förlängs en gång till så får vi en verklig jul detta år. Jag tillåter mig att tvivla på att Josef och Maria hade fullgoda id-handlingar med sig. Om dom nu skulle lyckas passera gränsen så kommer de som barnlösa inte kunna få någon sovplats. Man får hoppas att det fortfarande finns något olåst stall i Sverige.
Fast det här är så klart inte på riktigt, det vet jag säkert som gammal och oförbätterlig ateist.
Göran Persson
Pressmeddelande
Äntligen – krav på märkning av produkter från ockuperat område
EU- kommissionen har beslutat att produkter som är
tillverkade i de olagliga israeliska bosättningarna på
ockuperad palestinsk mark, ska märkas så att de europeiska
konsumenterna kan skilja dem från varor tillverkade i Israel, det Israel
som ligger innanför de gränser som är internationellt erkända. Föreningen Judar för Israelisk-Palestinsk Fred välkomnar detta beslut som en tydlig signal till Israel att ta de nödvändiga stegen mot ett slut på ockupationen och en rättvis fred.
Vi hoppas att regeringen snarast verkställer detta beslut så att konsumenter som inte stödjer ockupationen av Palestinsk mark kan göra ett val i butiken säger Olle Katz och Ilan Cohen, talespersoner för Judar för Israelisk-Palestinsk Fred.
Boktips från Tidningen Kulturen
Förra sommaren attackerade Israel Gazaremsan. 
Det
var tredje gången på sex år som de bombade. Antalet offer summerades:
2200 personer dog, 10 000 skadades, 300 000 tvingades flytta. Men efter
att siffrorna summerats i pressen och attacken upphört, blev det tyst.
Det fanns ingen plats för sörjandet.
Nu börjar skildringarna komma. Tre böcker skrivna av ögonvittnen är Charlie Andreassons Dagbok från Gaza, Mohammed Omers Shellshocked – On the
Ground Under Israel's Gaza Assault och Max Blumenthals The 51 Day War – Ruin and Resistance in Gaza.
En svensk sjöman, en palestinsk journalist och en amerikansk judisk
journalist. Alla är skrivna som dagböcker, med korta kapitel om varje
dags händelser.
Charlie Andreassons bok är det enda svenska vittnesmålet från attacken. Han åkte till Gaza för att arbeta med Gazas Ark,
en
del av Freedom Flottilla. Detta år skulle blockaden brytas inifrån. En
båt skulle byggas i Gaza och avsegla med exportvaror, för att belysa
hur Israels blockad mot Gaza- remsan inte bara handlar om att förbjuda
import, utan främst om att förhindra export och därigenom isolera
befolkningen ekonomiskt. Men under arbetet inleddes bombningarna och
Charlie blev kvar.
Det
var tredje gången på sex år som de bombade. Antalet offer summerades:
2200 personer dog, 10 000 skadades, 300 000 tvingades flytta. Men efter
att siffrorna summerats i pressen och attacken upphört, blev det tyst.
Det fanns ingen plats för sörjandet.Nu börjar skildringarna komma. Tre böcker skrivna av ögonvittnen är Charlie Andreassons Dagbok från Gaza, Mohammed Omers Shellshocked – On the
Ground Under Israel's Gaza Assault och Max Blumenthals The 51 Day War – Ruin and Resistance in Gaza.
En svensk sjöman, en palestinsk journalist och en amerikansk judisk
journalist. Alla är skrivna som dagböcker, med korta kapitel om varje
dags händelser.Charlie Andreassons bok är det enda svenska vittnesmålet från attacken. Han åkte till Gaza för att arbeta med Gazas Ark,
en
del av Freedom Flottilla. Detta år skulle blockaden brytas inifrån. En
båt skulle byggas i Gaza och avsegla med exportvaror, för att belysa
hur Israels blockad mot Gaza- remsan inte bara handlar om att förbjuda
import, utan främst om att förhindra export och därigenom isolera
befolkningen ekonomiskt. Men under arbetet inleddes bombningarna och
Charlie blev kvar.
Solidaritet med det andra islam och öppna armar för flyktingarna av Gunnar Stensson
Den populäre franske filosofen Bernard-Henri Lévy
har knutits till Sydsvenskan och introducerades den 17/11 med en lång
artikel om terrorn i Paris under titeln "Krig, en handbok".
I artikeln hävdar han två viktiga ståndpunkter som är kontroversiella i Frankrike, i Europa och i Sverige.
1. Vi fransmän, liksom vi svenskar och vi européer, måste stödja våra landsmän inom det andra islam, upplysningens islam.
2. Vi är skyldiga att än mer öppna armarna för flyktingarna från IS terror.
De två ståndpunkterna är viktiga att kämpa för i en situation när många människor, politiker och stater agerar tvärtom.
Men Lévys användning av begreppet "krig" är oklar och kan leda till felaktiga slutsatser. Jag har också svårt att acceptera hans retorik som jag finner otydlig, mångordig och auktoritär.
Ibland är den både chauvinistisk och direkt felaktig i sak. Ett exempel.
I en mångordig tirad (överst på tredje spalten) skriver Bernard-Henri Lévy "Dessa män som avskyr livsglädjen... borde... tvingas lyssna till Victor Hugos vackra ord från september 1870, efter massakern under Paris-kommunen: Att angripa Paris är mer än att angripa Frankrike, det är att förstöra världen."
Problemet är att Pariskommunen inte kom till makten förrän i mars 1871 efter kejsardömets fall. Så Hugo kunde inte gärna ha uttalat sig om den 1870. Den är inte heller entydig.
Under de två och en halv månader Kommunen härskade genomfördes reformer och begicks övergrepp. I maj 1871 erövrades Paris av de reguljära franska trupper som tidigare kapitulerat för tyskarna. Under den så kallade blodiga veckan i maj dödade de 20 000 till 30 000 fattiga, jämförelsevis obeväpnade parisare.
När Lévy skriver "massakern under Paris-kommunen" verkar det som om han snarare syftar på de övergrepp som begicks under Kommunens korta tid än på den massaker i folkmordsformat som begicks av Frankrikes armé.
Victor Hugo skrev en berömd dikt om Paris-kommunen. Den har titeln Vems är felet? (Á qui la faute) och handlar om en fattig kommunard som tillfrågas varför han försökte bränna ner det franska nationalbiblioteket med alla dess böcker som försvarar frihet, jämlikhet och broderskap.
Kommunarden svarar: Jag kan inte läsa.
Victor Hugo avslutar med raden: Vems är felet?
Den dikten skrev Victor Hugo 1872. Man finner den lätt på nätet. Den återspeglar nog bättre Victor Hugos åsikter om Pariskommunen och den blodiga veckan än det citat Lévy anför.
I Samhällets olycksbarn skildrar Hugo Pariskommunen och dess bakgrund. En musikal byggd på boken spelades härom året på Malmö Opera.
har knutits till Sydsvenskan och introducerades den 17/11 med en lång
artikel om terrorn i Paris under titeln "Krig, en handbok". I artikeln hävdar han två viktiga ståndpunkter som är kontroversiella i Frankrike, i Europa och i Sverige.
1. Vi fransmän, liksom vi svenskar och vi européer, måste stödja våra landsmän inom det andra islam, upplysningens islam.
2. Vi är skyldiga att än mer öppna armarna för flyktingarna från IS terror.
De två ståndpunkterna är viktiga att kämpa för i en situation när många människor, politiker och stater agerar tvärtom.
Men Lévys användning av begreppet "krig" är oklar och kan leda till felaktiga slutsatser. Jag har också svårt att acceptera hans retorik som jag finner otydlig, mångordig och auktoritär.
Ibland är den både chauvinistisk och direkt felaktig i sak. Ett exempel.
I en mångordig tirad (överst på tredje spalten) skriver Bernard-Henri Lévy "Dessa män som avskyr livsglädjen... borde... tvingas lyssna till Victor Hugos vackra ord från september 1870, efter massakern under Paris-kommunen: Att angripa Paris är mer än att angripa Frankrike, det är att förstöra världen."
Problemet är att Pariskommunen inte kom till makten förrän i mars 1871 efter kejsardömets fall. Så Hugo kunde inte gärna ha uttalat sig om den 1870. Den är inte heller entydig.
Under de två och en halv månader Kommunen härskade genomfördes reformer och begicks övergrepp. I maj 1871 erövrades Paris av de reguljära franska trupper som tidigare kapitulerat för tyskarna. Under den så kallade blodiga veckan i maj dödade de 20 000 till 30 000 fattiga, jämförelsevis obeväpnade parisare.
När Lévy skriver "massakern under Paris-kommunen" verkar det som om han snarare syftar på de övergrepp som begicks under Kommunens korta tid än på den massaker i folkmordsformat som begicks av Frankrikes armé.
Victor Hugo skrev en berömd dikt om Paris-kommunen. Den har titeln Vems är felet? (Á qui la faute) och handlar om en fattig kommunard som tillfrågas varför han försökte bränna ner det franska nationalbiblioteket med alla dess böcker som försvarar frihet, jämlikhet och broderskap.
Kommunarden svarar: Jag kan inte läsa.
Victor Hugo avslutar med raden: Vems är felet?
Den dikten skrev Victor Hugo 1872. Man finner den lätt på nätet. Den återspeglar nog bättre Victor Hugos åsikter om Pariskommunen och den blodiga veckan än det citat Lévy anför.
I Samhällets olycksbarn skildrar Hugo Pariskommunen och dess bakgrund. En musikal byggd på boken spelades härom året på Malmö Opera.
Islamiska staten formar sina motståndare
av Gunnar Stensson
”Se fienden. Att säga ordet 'krig' är samtidigt att peka på en fiende.
Det är en fiende som måste behandlas som en fiende, det vill säga
enligt Carl Schmitts skola, som måste ses som en figur som man kan bruka
list mot och låtsas ha en dialog med, slå till mot utan ett ord, inte
under någon omständighet förhandla med. Men det är framför allt en
fiende som måste kallas vid sitt rätta namn.”
Tycker du det låter totalitärt? Nazistiskt? Då är du på rätt spår. Carl Schmitt var en nazistisk ideolog, medlem av nazistpartiet från 1933 till 1945. Han betraktar det demokratiska samhället som en fasad som döljer den suveräna makten. Vid krislägen blir den verkliga makten synlig. Då agerar staten utan direkt konstitutionellt stöd genom att hänvisa till ett undantagstillstånd.
Texten ovan publicerades på kultursidan i Sydsvenska Dagbladet tisdagen den 17 november i en artikel med rubriken ”Krig, en handbok” av den franske filosofen Bernard-Henri Lévy. Artikeln uppmanar till krig mot den Islamiska staten. Den konstaterar att den franska statsledningen har sagt det, på högsta nivå, liksom den politiska klassen med gemensam röst.
USA, Frankrike, Turkiet, Saudiarabien, Ryssland, Iran bekämpar redan Islamiska staten. Nu håller de på att samordna kriget.
Ingenting kan vara mer opportunt än att uppmana till krig mot Islamiska staten dagarna efter attentaten i Paris den 13 november. Men Bernard-Henri Lévy är framför allt en opportunist.
I flåsande franskt jätteformat.
Han försvarar det franska kolonialvälde som behöll slaveriet till efter 1945. Han stöder Israels bosättningar och krig i Gaza.
Han deltog själv i Gaza - invasionen som inbäddad journalist och prisar invasionsarméns humanitet.
Sydsvenskan betraktar honom som liberal och det kanske han är. Han motsatte sig till exempel USA:s invasion i Irak 2003. Fast hundratals liberaler gjorde motsatsen.
Ingrid Fredriksson och Per Svensson översatte artikeln. De borde ha upptäckt dess brister men blev kanske övertalade av textens auktoritära svada.
Tycker du det låter totalitärt? Nazistiskt? Då är du på rätt spår. Carl Schmitt var en nazistisk ideolog, medlem av nazistpartiet från 1933 till 1945. Han betraktar det demokratiska samhället som en fasad som döljer den suveräna makten. Vid krislägen blir den verkliga makten synlig. Då agerar staten utan direkt konstitutionellt stöd genom att hänvisa till ett undantagstillstånd.
Texten ovan publicerades på kultursidan i Sydsvenska Dagbladet tisdagen den 17 november i en artikel med rubriken ”Krig, en handbok” av den franske filosofen Bernard-Henri Lévy. Artikeln uppmanar till krig mot den Islamiska staten. Den konstaterar att den franska statsledningen har sagt det, på högsta nivå, liksom den politiska klassen med gemensam röst.
USA, Frankrike, Turkiet, Saudiarabien, Ryssland, Iran bekämpar redan Islamiska staten. Nu håller de på att samordna kriget.
Ingenting kan vara mer opportunt än att uppmana till krig mot Islamiska staten dagarna efter attentaten i Paris den 13 november. Men Bernard-Henri Lévy är framför allt en opportunist.
I flåsande franskt jätteformat.
Han försvarar det franska kolonialvälde som behöll slaveriet till efter 1945. Han stöder Israels bosättningar och krig i Gaza.
Han deltog själv i Gaza - invasionen som inbäddad journalist och prisar invasionsarméns humanitet.
Sydsvenskan betraktar honom som liberal och det kanske han är. Han motsatte sig till exempel USA:s invasion i Irak 2003. Fast hundratals liberaler gjorde motsatsen.
Ingrid Fredriksson och Per Svensson översatte artikeln. De borde ha upptäckt dess brister men blev kanske övertalade av textens auktoritära svada.
Låt inte krigshetsarna ta över! av Lucifer
Jo, 
det
är för jävla hemskt när plötsligt ett hundratal människor bara mejas
ner. Men vad gör man sen? För oss som inte tror på någon sorts
inneboende Ondska hos människor finns bara det gamla vanliga: att
försöka förstå.
En kolonialmakt
Då är det så att Frankrike inte bara är konstens och kulturens hemvist utan också är en gammal förhärdad kolonialmakt. England och Frankrike delade på resterna av det gamla osmanska riket efter första världskriget och då blev Syrien och Libanon, där det senare karvades loss från Syrien, franska protektorat. Men Frankrike har ju förstås mest haft att göra med den muslimska världen genom Algeriet som sågs som en del av Frankrike tills det blev sitt eget efter ett blodigt befrielsekrig.
Frankrikes svårigheter att hävda sig industriellt och ekonomisk är kända, liksom dess vana att med militärmakt slå vakt om sina gamla afrikanska besittningar. Antingen det har varit vänstern eller högern som haft regeringsmakten så har det ofta varit läge för straffexpeditioner. Under sista året har en sådan i riktats mot den islamistiska rörelse som brukar kallas IS som mest är verksam i Norra Syrien. Missiler och bomber har haglat över krigare såväl som civilbefolkning. Ja, och så finns det en muslimsk befolkning på några miljoner i Frankrike.
Lita inte på socialister
Allt är som upplagt för konflikter inåt och utåt mellan det vita Frankrike och det bruna muslimska. Sådana konflikter löses inte i en handvändning. Men en sak är säker: de kan bara bli värre av en intensifiering av det franska flygbombandet. Mycket riktigt har den franska presidenten Hollande föreslagit just detta och bett om hjälp från kamraterna i EU. Och mycket riktigt har folkpartiledaren Jan Björklund talat för att vi ska skicka JAS Gripen dit. When will they ever learn? I torsdagens Aftonblad har Olle Svenning läst den förre franske utrikesministern Dominique de Villepin och skriver: ”Vi borde lära oss av de förödande nederlagen för bombstrategin i Afghanistan och Irak. Så kan den före detta utrikesministerns tal sammanfattas. de Villepin är radikal gaullist. Tyvärr är det inte han utan socialister som styr utrikespolitiken, både i Frankrike och EU.”
Tanklöshet och brist på realism
Vi lever i en tid dominerad av krigshets på ett sätt man inte trodde var möjligt för några år sen och folk kan vräka ur sig vad som helst. I hysterin över IS har det nu också föreslagits att dess basområde i norra Irak ska bombas med kärnvapen. Och samme Björklund har föreslagit att vi ska skicka granatgevär (Carl Gustav om det är bekant) och små behändiga fordon på larvfötter för ökenkrigföring till kurderna. Undras vad Turkiet skulle säga om det? Räcker det inte med alla de vapen USA har skickat? Det förefaller mig vara samma tanklöshet och brist på realism som driver kampanjen för svensk Nato-anslutning.
Nej, vi ska inte gå med i Nato säger försvarsminister Hultqvist och öser på med allt tätare samarbete – det senaste förbluffande nog i den propaganda- och analyssammanslutning som går under namnet Stratfor. Det handlar om en sorts privatiserat CIA, dvs. en firma för faktainsamling och analys av världshändelserna ur USA:s perspektiv. Företaget har bildats i Austin Texas och om man ska sammanfatta i ett ord vad det gäller så är det geopolitik. Jovisst, det är inget fel att prenumerera på dess synpunkter så länge man vet vad dess avsikt är. Men Stratfors analyser har väl försvarsmakten väl läst i alla år, ska vi nu gå in som någon sorts bärande medlem?
Ny utrikespolitisk bandhund
Jag ser också att Mats Skogkär, Sydsvenskans nye utrikespolitiske bandhund efter Per T Ohlsson, nu ger sig på utrikesminister Wallström. Hon kan säkert försvara sig själv, men det är ändå intressant med den kampanj mot henne som nu tycks starta. Som vanligt handlar det om att regeringen inte ställer upp för Israel tillräckligt entusiastiskt. Enligt Israel så har vi nu gjort oss omöjliga att delta i fredsprocessen. Man kan bara tungt sucka: vilken fredsprocess? Men visst vore det trist om landets borgerliga ledarskribenter ställer upp för Israel lika oreserverat som Skogkär.
det
är för jävla hemskt när plötsligt ett hundratal människor bara mejas
ner. Men vad gör man sen? För oss som inte tror på någon sorts
inneboende Ondska hos människor finns bara det gamla vanliga: att
försöka förstå.En kolonialmakt
Då är det så att Frankrike inte bara är konstens och kulturens hemvist utan också är en gammal förhärdad kolonialmakt. England och Frankrike delade på resterna av det gamla osmanska riket efter första världskriget och då blev Syrien och Libanon, där det senare karvades loss från Syrien, franska protektorat. Men Frankrike har ju förstås mest haft att göra med den muslimska världen genom Algeriet som sågs som en del av Frankrike tills det blev sitt eget efter ett blodigt befrielsekrig.
Frankrikes svårigheter att hävda sig industriellt och ekonomisk är kända, liksom dess vana att med militärmakt slå vakt om sina gamla afrikanska besittningar. Antingen det har varit vänstern eller högern som haft regeringsmakten så har det ofta varit läge för straffexpeditioner. Under sista året har en sådan i riktats mot den islamistiska rörelse som brukar kallas IS som mest är verksam i Norra Syrien. Missiler och bomber har haglat över krigare såväl som civilbefolkning. Ja, och så finns det en muslimsk befolkning på några miljoner i Frankrike.
Lita inte på socialister
Allt är som upplagt för konflikter inåt och utåt mellan det vita Frankrike och det bruna muslimska. Sådana konflikter löses inte i en handvändning. Men en sak är säker: de kan bara bli värre av en intensifiering av det franska flygbombandet. Mycket riktigt har den franska presidenten Hollande föreslagit just detta och bett om hjälp från kamraterna i EU. Och mycket riktigt har folkpartiledaren Jan Björklund talat för att vi ska skicka JAS Gripen dit. When will they ever learn? I torsdagens Aftonblad har Olle Svenning läst den förre franske utrikesministern Dominique de Villepin och skriver: ”Vi borde lära oss av de förödande nederlagen för bombstrategin i Afghanistan och Irak. Så kan den före detta utrikesministerns tal sammanfattas. de Villepin är radikal gaullist. Tyvärr är det inte han utan socialister som styr utrikespolitiken, både i Frankrike och EU.”
Tanklöshet och brist på realism
Vi lever i en tid dominerad av krigshets på ett sätt man inte trodde var möjligt för några år sen och folk kan vräka ur sig vad som helst. I hysterin över IS har det nu också föreslagits att dess basområde i norra Irak ska bombas med kärnvapen. Och samme Björklund har föreslagit att vi ska skicka granatgevär (Carl Gustav om det är bekant) och små behändiga fordon på larvfötter för ökenkrigföring till kurderna. Undras vad Turkiet skulle säga om det? Räcker det inte med alla de vapen USA har skickat? Det förefaller mig vara samma tanklöshet och brist på realism som driver kampanjen för svensk Nato-anslutning.
Nej, vi ska inte gå med i Nato säger försvarsminister Hultqvist och öser på med allt tätare samarbete – det senaste förbluffande nog i den propaganda- och analyssammanslutning som går under namnet Stratfor. Det handlar om en sorts privatiserat CIA, dvs. en firma för faktainsamling och analys av världshändelserna ur USA:s perspektiv. Företaget har bildats i Austin Texas och om man ska sammanfatta i ett ord vad det gäller så är det geopolitik. Jovisst, det är inget fel att prenumerera på dess synpunkter så länge man vet vad dess avsikt är. Men Stratfors analyser har väl försvarsmakten väl läst i alla år, ska vi nu gå in som någon sorts bärande medlem?
Ny utrikespolitisk bandhund
Jag ser också att Mats Skogkär, Sydsvenskans nye utrikespolitiske bandhund efter Per T Ohlsson, nu ger sig på utrikesminister Wallström. Hon kan säkert försvara sig själv, men det är ändå intressant med den kampanj mot henne som nu tycks starta. Som vanligt handlar det om att regeringen inte ställer upp för Israel tillräckligt entusiastiskt. Enligt Israel så har vi nu gjort oss omöjliga att delta i fredsprocessen. Man kan bara tungt sucka: vilken fredsprocess? Men visst vore det trist om landets borgerliga ledarskribenter ställer upp för Israel lika oreserverat som Skogkär.
Till slut ska jag också kritisera Wallström. Jag tänker på att Sverige har gått in i ett nära militärt samarbete med Polen. Det är ett land vars utrikespolitiska handlande på alla punkter jag kan komma på går i motsatt riktning mot Sverige, det må gälla flyktingar, handel, kvinnofrågor m.m. I ett avseende för dessvärre vi samma politik: lojaliteten med Ukraina. Det har jag uppfattat som en rest av Carl Bildts Karl XII-politik som går ut på att man ska slå sig ihop med sin motståndares värsta fiende oberoende av allt annat. Polen har liksom Ukraina ett stort antal oenigheter med Ryssland. Själv tycker jag att vi ska sluta flirta med Polen och upprätta normala förbindelser med Ryssland. Jag önskar att Margot Wallström ville framföra det.
Den svenska försvarsledningen och Hultqvist tycker säkert själva att de har kommit på något väldigt listigt när de kan säga nej till de borgerliga Nato-kraven med hänvisning till att de samtidigt lägger sig så nära Nato att dess generalsekreterare nästan tappar masken. Men allt detta är ju ett skådespel för inrikes konsumtion. Ute i världen talar man om Sverige som nästan-medlem och det är nästan detsamma som att vara medlem. Vill vi att Sverige ska uppfattas så? Jag tror inte det, inte ens de borgerliga partierna. Vi tycks ha en svag regeringschef som inte vågar stå fram och säga vad som ligger i Sveriges intresse: Ett svalt men korrekt förhållande till vår granne i Östersjön.
Hände något alls på G20-mötet? av Gunnar Stensson
De har ansvar för 74 procent av världens växtgasutsläpp och 80 procent av världens produktion.
De har ansvar för våra barns liv på jorden.
Det handlar förstås om G20-länerna som samlades i turkiska Antalya i söndags.
De driver jorden mot katastrof genom att subventionera fossilindustrin med 4000 miljarder dollar. Subventionera! Subventionera jordens värsta klimatkriminella företag!
Jordens människor kräver att subventionerna till undergångsindustrin upphör.
Fossilindustrin står inför ett totalt sammanbrott, en kapitalförstöring av historiska mått när (eller om) världsekonomin ställer om i hållbar, klimatvänlig riktning.
Det vill fossilindustrin till varje pris förhindra.
Men en sådan omställning, en sådan revolution, ska ju ske på FN-mötet om miljön, som inleds om tio dagar!
Oktober har varit rekordvarm. På hela jorden. ”Oktober blev den varmaste månad som hittills uppmätts, drygt en grad högre än referensperioden”, säger Sverker Hellström på SMHI. Referensperioden är 1951-1980.
Det är bråttom. Klarar inte FN det, måste vi organisera oss och genomföra klimatrevolutionen själva.
Även om finansmarknaden havererar. Den är ju själva roten till det onda.
Miljöproblemen är inte avlägsna. De drabbar redan nu alla. Stora pengar står på spel på nära håll. Drabbas Malmö av ett lika stort skyfall som förra året finns inget skydd, det har framgått av ett par artiklar i Sydsvenskan häromveckan. Hela stadsdelar dränks. Långt från kusten.
Regn. Skyfall. Det handlar inte om havsnivåns höjning utan om den ökande nederbörden.
Kommunen, de boende och försäkringsbolagen betalar fortfarande hundratals miljoner för skyfallet förra året. Försäkringsbolagen tappar vinstmarginaler och höjer priset för alla försäkringstagare.
FN-mötet i Paris som inleds den 30/11 ska besluta om ett nytt klimatavtal. Alla minns vi det totala fiaskot på FN-mötet i Köpenhamn 2009.
Det nya klimatavtalet ska bygga på – håll i er nu – frivilliga åtaganden!
Jordens medeltemperatur får inte överstiga två graders uppvärmning före 2100, det är målet. Temperaturen har redan stigit en grad. Ska vi kunna hålla tillbaka temperaturstegringen så den inte blir högre än ytterligare en grad till på de 85 år som återstår? Kanske måste målet revideras till katastrofala fyra grader.
Det innebär visserligen att isarna i Antarktis smälter och havsnivån kan stiga sju meter. Alla Sveriges kuststäder hamnar under vatten. Höje å blir åter en havsfjord.
Dessa katastrofrisker måste åtgärdas genom dyra anpassningar redan nu, som skyddsvallar runt världens metropoler. Och runt Skånes.
I Malmö grubblar man över huruvida en mångmiljardtunnel kommer att kunna rädda stan. Det verkar knappast så. Kanske bättre att bygga stan på stolpar.
Stoppade G4-länderna i söndags de fyra miljarder de hittills satsat på accelererande miljöförstöring?
Jag vet inte. De snackade nästan bara om terrordåden i Paris. Mötet hölls vid sämsta möjliga tillfälle, den 15/11.
Många miljöprofitörer var säkert glada. Inga beslut fattades och ingen kritik kom. Eller?
Ska FN:s miljömöte i Paris också gå åt helvete i det ändlösa svamlet om det rättfärdiga kriget mot Islamiska staten?
De har ansvar för våra barns liv på jorden.
Det handlar förstås om G20-länerna som samlades i turkiska Antalya i söndags.
De driver jorden mot katastrof genom att subventionera fossilindustrin med 4000 miljarder dollar. Subventionera! Subventionera jordens värsta klimatkriminella företag!
Jordens människor kräver att subventionerna till undergångsindustrin upphör.
Fossilindustrin står inför ett totalt sammanbrott, en kapitalförstöring av historiska mått när (eller om) världsekonomin ställer om i hållbar, klimatvänlig riktning.
Det vill fossilindustrin till varje pris förhindra.
Men en sådan omställning, en sådan revolution, ska ju ske på FN-mötet om miljön, som inleds om tio dagar!
Oktober har varit rekordvarm. På hela jorden. ”Oktober blev den varmaste månad som hittills uppmätts, drygt en grad högre än referensperioden”, säger Sverker Hellström på SMHI. Referensperioden är 1951-1980.
Det är bråttom. Klarar inte FN det, måste vi organisera oss och genomföra klimatrevolutionen själva.
Även om finansmarknaden havererar. Den är ju själva roten till det onda.
Miljöproblemen är inte avlägsna. De drabbar redan nu alla. Stora pengar står på spel på nära håll. Drabbas Malmö av ett lika stort skyfall som förra året finns inget skydd, det har framgått av ett par artiklar i Sydsvenskan häromveckan. Hela stadsdelar dränks. Långt från kusten.
Regn. Skyfall. Det handlar inte om havsnivåns höjning utan om den ökande nederbörden.
Kommunen, de boende och försäkringsbolagen betalar fortfarande hundratals miljoner för skyfallet förra året. Försäkringsbolagen tappar vinstmarginaler och höjer priset för alla försäkringstagare.
FN-mötet i Paris som inleds den 30/11 ska besluta om ett nytt klimatavtal. Alla minns vi det totala fiaskot på FN-mötet i Köpenhamn 2009.
Det nya klimatavtalet ska bygga på – håll i er nu – frivilliga åtaganden!
Jordens medeltemperatur får inte överstiga två graders uppvärmning före 2100, det är målet. Temperaturen har redan stigit en grad. Ska vi kunna hålla tillbaka temperaturstegringen så den inte blir högre än ytterligare en grad till på de 85 år som återstår? Kanske måste målet revideras till katastrofala fyra grader.
Det innebär visserligen att isarna i Antarktis smälter och havsnivån kan stiga sju meter. Alla Sveriges kuststäder hamnar under vatten. Höje å blir åter en havsfjord.
Dessa katastrofrisker måste åtgärdas genom dyra anpassningar redan nu, som skyddsvallar runt världens metropoler. Och runt Skånes.
I Malmö grubblar man över huruvida en mångmiljardtunnel kommer att kunna rädda stan. Det verkar knappast så. Kanske bättre att bygga stan på stolpar.
Stoppade G4-länderna i söndags de fyra miljarder de hittills satsat på accelererande miljöförstöring?
Jag vet inte. De snackade nästan bara om terrordåden i Paris. Mötet hölls vid sämsta möjliga tillfälle, den 15/11.
Många miljöprofitörer var säkert glada. Inga beslut fattades och ingen kritik kom. Eller?
Ska FN:s miljömöte i Paris också gå åt helvete i det ändlösa svamlet om det rättfärdiga kriget mot Islamiska staten?
Konsthallssamtal mellan Lotte och Bengt
Lotte: Hej
Bengt, kul att du nappade på mitt förslag i VB att vi skulle träffas i
Konsthallen för att jämföra våra intryck av Truls Melins utställning.
Ett givande samtal, tack för det! Utgångspunkten för det var att du,
som jag uppfattade ditt inlägg, bara såg den som bara en i raden av
Lunds konsthalls obegripliga och oangelägna utställningar. Samt att om
det inte framgår av ett verk (eller åtminstone av katalogen) vad
konstnären vill ha sagt med det är det förfelat.
Jag för min del hade blivit starkt berörd av Melins utställning och förstått att andra känt likadant. Det vore synd, tyckte jag, om ditt negativa omdöme skulle få VB:s läsare att avstå från att besöka den.
Konst måste inte ha ett tydligt budskap som kan översättas i lika tydliga ord. Somligt kan bara uttryckas i bild, skulptur, poesi eller musik.
Efter att vi träffats förstår jag att du ser mer nyanserat på dessa saker än jag beskyllde dig för. Men stämmer det att du rent principiellt menar att den konst som så kallat vanligt folk (usch) inte kan ta till sig är oviktig? Alternativt att den inte platsar i en kommunalt finansierad konsthall?
Bengt: Nej, det menar jag inte. Och konst kan vara av olika slag och förmedla olika känslor. Olika för dig och mig. Det som du tycker är vackert eller ger dig känslor och upplevelser kanske jag tycker är banalt och ointressant. Men förvisso är det ett problem att alltför många människor som jag träffar säger samma sak: Vi går inte in i konsthallen längre. Det är likadant varje gång. Det är bara en massa installationer som jag inte begriper. Prylar som är ditsatta utan förståelig mening. Tråkigt. Säger mig ingenting.
Kanske var jag dock lite för svepande i min utklassning av Melins ”skulpturer”. Påverkad av att ha sett alltför många enahanda och för mig just ointressanta utställningar i Lunds konsthall. Hans svarta tygstoder är suggestiva. Hans cykelhjul och fantasifulla ”projektorer” är just fantasifulla och roliga. Men som helhet ger det mig inte speciellt mycket.
Jag har nog också gett upp hoppet om att den nuvarande konsthallsledningen ska ändra sig, variera sig, anstränga sig att göra konsthallen intressant igen.
Lotte: Det gläder mig att du fick en viss behållning av att återse Melins utställning, det är den värd, och jag håller helhjärtat med dig om att det är sorgligt att det är så glest med besökare i Lunds konsthall. En konsthall ska ju vara en mötesplats, inte bara mellan konst och åskådare utan också mellan människor. Men kanske beror det publika ointresset inte enbartpå att utställningarna upplevs som obegripliga och tråkiga? Alla är det trots allt inte.
Jag för min del hade blivit starkt berörd av Melins utställning och förstått att andra känt likadant. Det vore synd, tyckte jag, om ditt negativa omdöme skulle få VB:s läsare att avstå från att besöka den.
Konst måste inte ha ett tydligt budskap som kan översättas i lika tydliga ord. Somligt kan bara uttryckas i bild, skulptur, poesi eller musik.
Efter att vi träffats förstår jag att du ser mer nyanserat på dessa saker än jag beskyllde dig för. Men stämmer det att du rent principiellt menar att den konst som så kallat vanligt folk (usch) inte kan ta till sig är oviktig? Alternativt att den inte platsar i en kommunalt finansierad konsthall?
Bengt: Nej, det menar jag inte. Och konst kan vara av olika slag och förmedla olika känslor. Olika för dig och mig. Det som du tycker är vackert eller ger dig känslor och upplevelser kanske jag tycker är banalt och ointressant. Men förvisso är det ett problem att alltför många människor som jag träffar säger samma sak: Vi går inte in i konsthallen längre. Det är likadant varje gång. Det är bara en massa installationer som jag inte begriper. Prylar som är ditsatta utan förståelig mening. Tråkigt. Säger mig ingenting.
Kanske var jag dock lite för svepande i min utklassning av Melins ”skulpturer”. Påverkad av att ha sett alltför många enahanda och för mig just ointressanta utställningar i Lunds konsthall. Hans svarta tygstoder är suggestiva. Hans cykelhjul och fantasifulla ”projektorer” är just fantasifulla och roliga. Men som helhet ger det mig inte speciellt mycket.
Jag har nog också gett upp hoppet om att den nuvarande konsthallsledningen ska ändra sig, variera sig, anstränga sig att göra konsthallen intressant igen.
Lotte: Det gläder mig att du fick en viss behållning av att återse Melins utställning, det är den värd, och jag håller helhjärtat med dig om att det är sorgligt att det är så glest med besökare i Lunds konsthall. En konsthall ska ju vara en mötesplats, inte bara mellan konst och åskådare utan också mellan människor. Men kanske beror det publika ointresset inte enbartpå att utställningarna upplevs som obegripliga och tråkiga? Alla är det trots allt inte.
– Det ska bli ett levande hus som det är trevligt att komma till,
sa Åsa Nacking i Sydsvenskan när hon tillträdde som (icke
tidsbegränsad) chef 2005.
Men så har det inte blivit. Tvärtom ökar otrivsamheten och tomheten. Böcker, kataloger, affischer och vykort finns inte längre att köpa. Tidskriftshyllan är borta. Kaffeserveringen är inte värd namnet. Sittplatser i salarna letar man förgäves efter och de anställda i receptionen kan åtminstone inte beskyllas för överdriven hjärtlighet.
Tycker du att vi i nästa omgång ska bjuda in Åsa Nacking till ett samtal och höra om hon tycker att det finns problem med verksamheten?
Bengt: Visst kan vi göra det. Fast egentligen borde det vara konsthallsledningens och kulturnämndens uppgift. De är väl medvetna om kritiken. Och visst kan man göra lokalen och utställningarna trivsammare men jag tror nog ändå att det handlar om inriktningen. ”More of the same”, hela tiden. Det blir inte heller bättre av den totala bristen på pedagogik och även marknadsföring. Sällan eller aldrig någon presentation på plats av konstnären och vad det handlar om. Jag menar inte att man ska skriva folk på näsan för varje objekt. Men jag tror att de vill att varje besökare ska ta till sig de fikonspråksfyllda ofta digra kataloger som finns för varje utställning.
Har du noterat ödsligheten? Oftast möts vi av tomma ytor och tomma väggar. Utställningarna fyller bara en mindredel av konsthallens yta och volym. Synd på så vacker lokal!
Lotte: Ska man försöka se positivt på saken kan man tack vare de många tomma väggarna och ytorna, där inga konstverk distraherar, verkligen uppleva vilket arkitektoniskt mästerverk Klas Anshelms konsthall är. Behöver vi egentligen några utställningar alls?
Bengt: Att låta hela lokalen stå tom är ju lite slösaktigt. Dessutom ligger huset på den mest centrala platsen i Lund. Självklart ska den användas! Den bör vara en samlings- och mötesplats! I tidernas begynnelse upplevde jag konsthallen som en spännande plats med mycket besökare och med många intressanta och publikdragande utställningar. Jag undrar vad som rör sig i huvet på kulturnämndens ledamöter.
Lotte och Bengt: Vi fortsätter samtalet. Kanske efter nästa utställning…
Lotte Möller & Bengt Hall
Men så har det inte blivit. Tvärtom ökar otrivsamheten och tomheten. Böcker, kataloger, affischer och vykort finns inte längre att köpa. Tidskriftshyllan är borta. Kaffeserveringen är inte värd namnet. Sittplatser i salarna letar man förgäves efter och de anställda i receptionen kan åtminstone inte beskyllas för överdriven hjärtlighet.
Tycker du att vi i nästa omgång ska bjuda in Åsa Nacking till ett samtal och höra om hon tycker att det finns problem med verksamheten?
Bengt: Visst kan vi göra det. Fast egentligen borde det vara konsthallsledningens och kulturnämndens uppgift. De är väl medvetna om kritiken. Och visst kan man göra lokalen och utställningarna trivsammare men jag tror nog ändå att det handlar om inriktningen. ”More of the same”, hela tiden. Det blir inte heller bättre av den totala bristen på pedagogik och även marknadsföring. Sällan eller aldrig någon presentation på plats av konstnären och vad det handlar om. Jag menar inte att man ska skriva folk på näsan för varje objekt. Men jag tror att de vill att varje besökare ska ta till sig de fikonspråksfyllda ofta digra kataloger som finns för varje utställning.
Har du noterat ödsligheten? Oftast möts vi av tomma ytor och tomma väggar. Utställningarna fyller bara en mindredel av konsthallens yta och volym. Synd på så vacker lokal!
Lotte: Ska man försöka se positivt på saken kan man tack vare de många tomma väggarna och ytorna, där inga konstverk distraherar, verkligen uppleva vilket arkitektoniskt mästerverk Klas Anshelms konsthall är. Behöver vi egentligen några utställningar alls?
Bengt: Att låta hela lokalen stå tom är ju lite slösaktigt. Dessutom ligger huset på den mest centrala platsen i Lund. Självklart ska den användas! Den bör vara en samlings- och mötesplats! I tidernas begynnelse upplevde jag konsthallen som en spännande plats med mycket besökare och med många intressanta och publikdragande utställningar. Jag undrar vad som rör sig i huvet på kulturnämndens ledamöter.
Lotte och Bengt: Vi fortsätter samtalet. Kanske efter nästa utställning…
Lotte Möller & Bengt Hall
Är Palestina svaret? av Bertil Egerö
Frågar sig Yvonne Ridley i en
artikel den 18 November i Middle East Monitor. Hon använder sig bl.a.
av Margot Wallströms uttalanden i svenska media nyligen, där hon
inbegriper palestiniernas hopplösa situation i rötterna till dagens
terrorattacker i Europa. Här följer artikeln i sin helhet.
Artikeln återfinns i Middle East Monitor
In the aftermath of the 9/11
atrocities, the then US President George W Bush convinced his fellow
Americans that revenge was the only way to respond, and so he unleashed
his never-ending War on Terror. No one stopped to ask why the attacks
in New York and Washington took place, and the resultant retaliation
was justified by primitive rhetoric that could have come straight from
the script of a Spaghetti Western.
Thus, when French President François Hollande, regarded until now as more of a dove than a hawk, described last week’s terror attack in Paris to be “an act of war” by Daesh there was surprise and dismay in equal measures. Syria has been bombed several times by France since Friday and other NATO countries are being urged to join the French and American air raids on so-called key Daesh targets. So far, so predictable.
However, at least one European country appears to be resisting the battle cries; step forward non-NATO Sweden. Not only is the Scandinavian country stepping back, analysing and evaluating the fallout from the horrors of the attack on Paris last week, but its foreign minister has also broken ranks in the international community to draw a link between the ongoing injustices imposed on the Palestinian people by Israel and the carnage wreaked upon the French capital.
Margot Wallström told television network SVT2T that the hopelessness of the Palestinian people was a factor which could not be ignored. Asked if she was worried about the radicalisation of young Swedes who might join Daesh, the foreign minister replied, “Obviously, we have reason to be worried, not just in Sweden but across the world, because there are so many that are being radicalised. Here, once again, we are brought back to situations like the one in the Middle East, where not least, the Palestinians see that there is not a future. We must either accept a desperate situation or resort to violence.”
Thus, when French President François Hollande, regarded until now as more of a dove than a hawk, described last week’s terror attack in Paris to be “an act of war” by Daesh there was surprise and dismay in equal measures. Syria has been bombed several times by France since Friday and other NATO countries are being urged to join the French and American air raids on so-called key Daesh targets. So far, so predictable.
However, at least one European country appears to be resisting the battle cries; step forward non-NATO Sweden. Not only is the Scandinavian country stepping back, analysing and evaluating the fallout from the horrors of the attack on Paris last week, but its foreign minister has also broken ranks in the international community to draw a link between the ongoing injustices imposed on the Palestinian people by Israel and the carnage wreaked upon the French capital.
Margot Wallström told television network SVT2T that the hopelessness of the Palestinian people was a factor which could not be ignored. Asked if she was worried about the radicalisation of young Swedes who might join Daesh, the foreign minister replied, “Obviously, we have reason to be worried, not just in Sweden but across the world, because there are so many that are being radicalised. Here, once again, we are brought back to situations like the one in the Middle East, where not least, the Palestinians see that there is not a future. We must either accept a desperate situation or resort to violence.”
Predictably, Tel Aviv was outraged by the comments and promptly summoned the Swedish ambassador to lodge a protest over Wallström’s remarks. Yesterday, spokesman Emmanuel Nachshon described the Swede’s comments as “ridiculous in their rudeness” before adding, “The Swedish foreign minister is systematically biased, hostile and one-sided against Israel when she points to the connection between the attacks in Paris and difficulties between Israel and the Palestinians.” A brutal, decades-long military occupation and colonisation is thus reduced to “difficulties”.
The reaction to Wallström’s words remind us of Danish author Hans Christian Andersen’s short story “The Emperor’s New Clothes” about a vain and arrogant ruler who hires two weavers to make him the finest suit of clothes ever worn. They convince him they’ve made a fabric so luxurious that only the stupid or incompetent can’t see it. As the emperor steps out in public, everyone goes along with the pretence, not wanting to appear foolish, until a child too young to understand, blurts out that the emperor is naked. The child’s simple declaration is then echoed by the crowd in this cautionary tale.
Wallström is neither foolish nor incompetent; she has simply called it as she sees it and, rather than being admonished, surely it would be more sensible to investigate the merits of what she has said. What’s more, Sweden is not alone in its refusal to give unconditional support to Israel. Earlier this week, the South African Police Service issued arrest warrants for four Israeli commanders who were deemed to be responsible for the attacks on the Mavi Marmara in 2010. The ship was part of a flotilla of vessels heading for Gaza to break the Israeli siege and deliver humanitarian aid and medical supplies. Spain, meanwhile, appears to have gone one step further after its legal authorities issued an arrest warrant for Israeli Prime Minister Benjamin Netanyahu.
As the drums of war in Syria beat ever louder perhaps European leaders should investigate Wallström’s comments further regarding the lack of equality and justice meted out to Palestinians by the Israelis. To dismiss her comments out of hand would be an act of arrogance which could leave them as exposed as that foolish emperor.
The Middle East needs fixing urgently and four consecutive US presidents who’ve bombed the hell out of the region have simply made matters worse. It is time for a new strategy, and since the Middle East fault lines all begin in Palestine that would be a good place to start. To ignore Margot Wallström and continue to bomb Syria blindly — with inevitable civilian casualties — exposes us all to even more danger, wherever in the world we happen to live. If the question is simply what do we do about terrorism and extremism, then maybe, as the Swedish foreign minister suggests, Palestine is where we will find the answer.
2015-11-12
Musik i Helgeands församling
Lördagsmusik
Helgeandskyrkan
14 november kl 17
Anders Frostin
Musiksaga: Giraffiolen, Röda Ukulelen & Lilla D
Måndag 16 november kl 10
Helgeandsgården, Nordanväg 11
LIMUS
Berättare: Gertrud Fors
Musikalisk ledning: Gabriele Katthän
Helgeandskyrkan
14 november kl 17
Anders Frostin
Musiksaga: Giraffiolen, Röda Ukulelen & Lilla D
Måndag 16 november kl 10
Helgeandsgården, Nordanväg 11
LIMUS
Berättare: Gertrud Fors
Musikalisk ledning: Gabriele Katthän
Stora klimatmanifestationer planeras i Sverige och över hela världen
Inför klimattoppmötet i Paris planeras
tusentals manifestationer världen över till den 29 november, dagen
innan klimatförhandlingarna börjar i Paris.
Malmö 29 november, samling 12.30
Stadsbiblioteket, Kung Oscars väg 10
Mera info på Klimathoppet
Läs om övriga manifestationer runt omkring i Sverige på Klimataktion
Malmö 29 november, samling 12.30
Stadsbiblioteket, Kung Oscars väg 10
Mera info på Klimathoppet
Läs om övriga manifestationer runt omkring i Sverige på Klimataktion
Bistånd ...
Bistånd till de som har mest ont om pengar
får gå till gränskontroll, tält och sängar,
så slipper vi ta av vårt julöverflöd.
Klimatet tar stryk, men då är jag död,
för tillväxt är bra och vår smältande is
får de väl åtgärda nu i Paris.
Karin S
får gå till gränskontroll, tält och sängar,
så slipper vi ta av vårt julöverflöd.
Klimatet tar stryk, men då är jag död,
för tillväxt är bra och vår smältande is
får de väl åtgärda nu i Paris.
Karin S
Flyktingskapet kan ges vackra poetiska uttryck
René Vazquez Díaz, kubasvensk författare och poet boende i Malmö, har lagt ut 
denna fina dikt i två språk på facebook:
Vi kom hit för att leva med er.
I den fläckfria asfalten
sådde vi fröet till ett nytt liv.
Våra familjer grät långt borta.
Men havet här vid staden förstod oss.
Detta mörka hav fullt av sjunkna lyktor.
Lyktor av dyrbart glas.
Vi kom hit för att leva med er.
Vilket äventyr att tända de sjunkna lyktorna!
***
Vinimos a vivir con ustedes.
En este asfalto impecable
sembramos la hierba de una nueva vida.
Nuestras familias lloraban a lo lejos.
Pero el mar de esta ciudad nos comprendió.
Este mar oscuro repleto de lámparas sumergidas.
Lámparas de cristal caro.
Vinimos a vivir con ustedes.
¡Qué aventura encender las lámparas
sumergidas!
denna fina dikt i två språk på facebook: Vi kom hit för att leva med er.
I den fläckfria asfalten
sådde vi fröet till ett nytt liv.
Våra familjer grät långt borta.
Men havet här vid staden förstod oss.
Detta mörka hav fullt av sjunkna lyktor.
Lyktor av dyrbart glas.
Vi kom hit för att leva med er.
Vilket äventyr att tända de sjunkna lyktorna!
***
Vinimos a vivir con ustedes.
En este asfalto impecable
sembramos la hierba de una nueva vida.
Nuestras familias lloraban a lo lejos.
Pero el mar de esta ciudad nos comprendió.
Este mar oscuro repleto de lámparas sumergidas.
Lámparas de cristal caro.
Vinimos a vivir con ustedes.
¡Qué aventura encender las lámparas
sumergidas!
Varför en Natoutredning?
En informationsvideo som berör förhållandet mellan Sverige och Nato år 2015.
Läs mer på http://natoutredningen.se
Från olika håll har i omgångar
framförts önskemål om en svensk Natoutredning. Regeringen har dock sagt
nej med hänvisning till att vi inte ska gå med i Nato. Men kanske just
därför behövs en utredning. För samtidigt som man vidhåller den militära
alliansfriheten har vårt samarbete med Nato blivit allt tätare utan
egentlig diskussion om konsekvenserna. Och under 2016 står vi vid en
brytpunkt då riksdagen ska rösta om värdlandsavtalet.
Därför tillsätter vi nu en politiskt oberoende Natoutredning!
Syfte & utredningsplan
Utredningens syfte är att inför Riksdagens omröstning om
värdlandsavtalet med Nato våren 2016 göra en analys av hur detta avtal i
synnerhet och Sveriges närmande till Nato i allmänhet kan påverka vår
och Östersjöregionens säkerhet, liksom vår relation till FN och vår
utrikespolitiska handlingsfrihet, inte minst möjligheterna att medverka
till en fredlig lösning av konflikter i omvärlden. Utredningen önskar
bidra till en bättre informerad och mer balanserad debatt kring svensk
säkerhetspolitik.Därför tillsätter vi nu en politiskt oberoende Natoutredning!
Syfte & utredningsplan
Organisation
Initiativtagare till utredningen är Stina Oscarson och Pierre Schori och medarbetare i arbetet är: Hans Blix, Rolf Ekéus, Sven Hirdman, Lars Ingelstam och Linda Åkerström. Lars Ingelstam och Stina Oscarson fungerar också som utredningens sekreterare.
Här hittar du värdlandsavtalet samt Samförståndsavtal med Nato om värdlandsstöd.
Äntligen en ny plan för höghastighetståg och godståg i Lund av Gunnar Stensson
Lunds brinnande lokalpatrioter, både bevarare och förnyare, kräver att
den planerade snabbjärnvägen gör uppehåll i stationen i Lund, en av
landets allra äldsta och mest trafikbelastade stationer.
Bevararna vill att allt ska förbli som förr, trots höghastighetståg och ökad trafikintensitet.
Förnyarna vill bygga ett väldigt skal av glas och betong över alltihop och påpekar att snabbjärnvägens hållplatser är jämförbara med flygplatser. De har inte tänkt färdigt.
Snabbjärnvägen ska självklart dras till Brunnshög, Lunds nya internationella centrum med ESS och MAX IV.
Dragningen är lätt att anpassa till den ännu inte färdigbyggda stadsdelen. Via E 22 finns utmärkta vägtransporter till hela Skåneregionen. Intill E22 kan man bygga en modern airport för tåg.
De resenärer som kanske vill titta på domkyrkan och annat i Lunds medeltida centrum tar sig lätt dit ner med den snabba och moderna spårvagnen.
Samtidigt som man bygger snabbjärnvägen runt centrala Lund kan man också bygga det sedan årtionden eftertraktade spåret för godstrafik.
Sedan gäller det bara att göra det avlastade gamla stationsområdet så gammaldags och hemtrevligt som möjligt.
Bevararna vill att allt ska förbli som förr, trots höghastighetståg och ökad trafikintensitet.
Förnyarna vill bygga ett väldigt skal av glas och betong över alltihop och påpekar att snabbjärnvägens hållplatser är jämförbara med flygplatser. De har inte tänkt färdigt.
Snabbjärnvägen ska självklart dras till Brunnshög, Lunds nya internationella centrum med ESS och MAX IV.
Dragningen är lätt att anpassa till den ännu inte färdigbyggda stadsdelen. Via E 22 finns utmärkta vägtransporter till hela Skåneregionen. Intill E22 kan man bygga en modern airport för tåg.
De resenärer som kanske vill titta på domkyrkan och annat i Lunds medeltida centrum tar sig lätt dit ner med den snabba och moderna spårvagnen.
Samtidigt som man bygger snabbjärnvägen runt centrala Lund kan man också bygga det sedan årtionden eftertraktade spåret för godstrafik.
Sedan gäller det bara att göra det avlastade gamla stationsområdet så gammaldags och hemtrevligt som möjligt.
V-Lund: Jämställdhet och nej till nya nedskärningar
av Mats Olsson
Nedanstående text är hämtad från Mats Olssons blogg Olsson betalar och förklarar lite mer ingående vänsterpartiets ställningstagande att lämna den styrande majoriteten i Lund.
Lunds kommun styrs av en koalition
mellan rödgrönrosa partier, men de kan inte genomföra sin politik. De
borgerliga med stöd av SD och FNL tvingar istället fram nya
nedskärningar inom äldreomsorg, förskola, skola, kultur, renhållning,
ja alla kommunal verksamhet.
Budget för 2016 togs i juni, men sedan dess har tre saker förändrats. För det första har det visat sig att kommunen inte kan skära ner på grundskolan i enlighet med det borgerliga segrande budgetalternativet, då går Lund miste om statsbidrag till skolan. För det andra har en ny lönekartläggning gjorts som visar att kvinnodominerade yrken tappar kraftig mot mansdominerade. För det tredje har prognosen för kommunens intäkter försämrats på grund av att 800 invånare försvunnit ur folkräkningen.
Vänsterpartiet föreslår att Lunds kommun äntligen, efter nio raka år med nedskärningar, slutar plåga förskola, skola, vård och omsorg och andra verksamhet med nya sparbeting. Vi motsätter oss att statsbidraget för återställandet av arbetsgivaravgifterna för unga (26 Mkr) dras in från verksamheterna från den 1 januari 2016. Annars drabbas till exempel vård och omsorg av ett nytt sparbeting på 13 Mkr, utöver de 8 Mkr som borgarna skar bort i juni.
Vänsterpartiet föreslår att ett första steg tas för att jämställa lönerna mellan kvinno- och mansdominerade yrken under 2016. Det är ett arbete som egentligen skulle kommit igång redan 2015, men de borgerliga partierna förhalade det med ett nytt utredningsuppdrag. Nu är utredningen klar. I denna insats krävs 10 Mkr för att lyfta lönerna för de underbetalda kvinnodominerade yrkesgrupperna som är nödvändiga för välfärden: Vårdbiträden, städare, ekonomibiträden, barnskötare och undersköterskor.
Slutligen föreslår Vänsterpartiet att kommunens försämrade ekonomi möts med en skattehöjning på 30 öre.
Tyvärr har vi inte fått gehör för dessa förslag bland våra samarbetspartier. För oss är politikens innehåll det avgörande, inte presidieposter och uppdrag. Vi ser dock fram emot ett fortsatt gott samarbete med S, MP och Fi i Lunds kommuns nämnder och styrelser.
Budget för 2016 togs i juni, men sedan dess har tre saker förändrats. För det första har det visat sig att kommunen inte kan skära ner på grundskolan i enlighet med det borgerliga segrande budgetalternativet, då går Lund miste om statsbidrag till skolan. För det andra har en ny lönekartläggning gjorts som visar att kvinnodominerade yrken tappar kraftig mot mansdominerade. För det tredje har prognosen för kommunens intäkter försämrats på grund av att 800 invånare försvunnit ur folkräkningen.
Vänsterpartiet föreslår att Lunds kommun äntligen, efter nio raka år med nedskärningar, slutar plåga förskola, skola, vård och omsorg och andra verksamhet med nya sparbeting. Vi motsätter oss att statsbidraget för återställandet av arbetsgivaravgifterna för unga (26 Mkr) dras in från verksamheterna från den 1 januari 2016. Annars drabbas till exempel vård och omsorg av ett nytt sparbeting på 13 Mkr, utöver de 8 Mkr som borgarna skar bort i juni.
Vänsterpartiet föreslår att ett första steg tas för att jämställa lönerna mellan kvinno- och mansdominerade yrken under 2016. Det är ett arbete som egentligen skulle kommit igång redan 2015, men de borgerliga partierna förhalade det med ett nytt utredningsuppdrag. Nu är utredningen klar. I denna insats krävs 10 Mkr för att lyfta lönerna för de underbetalda kvinnodominerade yrkesgrupperna som är nödvändiga för välfärden: Vårdbiträden, städare, ekonomibiträden, barnskötare och undersköterskor.
Slutligen föreslår Vänsterpartiet att kommunens försämrade ekonomi möts med en skattehöjning på 30 öre.
Tyvärr har vi inte fått gehör för dessa förslag bland våra samarbetspartier. För oss är politikens innehåll det avgörande, inte presidieposter och uppdrag. Vi ser dock fram emot ett fortsatt gott samarbete med S, MP och Fi i Lunds kommuns nämnder och styrelser.
En seger till varje pris? av Gunnar Olofsson
Det palestinska upproret mot ockupationen
fortsätter. Den senaste månaden har över 75 palestinier, och drygt 10
israeler, dödats i det ökade våldet. Israels premiärminister Benjamin
Netanyahu har utlovat ”en seger till varje pris” för regimen. Men
frågan är vad priset blir – och vem som skall betala det?
Även om Netanyahu bär klart psykopatiska drag i sin
maktutövning är han inte helt galen. En upprepning av den utrotning av
ursprungsbefolkning som på 1700- och 1800-talen ägde rum i USA och
Australien – två länder som för övrigt hängivet stödjer Israels politik
– är i dag knappast möjlig i Palestina. Elimineringen måste ske på
annat sätt, med en långsam och medveten fördrivning, och han måste ha
en klar majoritet av den judiska befolkningen i Israel med sig i
projektet för att lyckas. Vägen går via aggressiv retorik, ökad segregation och hårdare tag mot de som protesterar. I parlamentet har Netanyahu förklarat att upproret inte har med ockupationen och förtrycket att göra, och att det var palestinierna som gav Hitler idén om att utrota judarna. Bostadsområden etnifieras – just nu färdigställs till exempel ett exklusivt lägenhetskomplex i Jaffa dit inga icke-judiska köpare är välkomna – och kristna och muslimska skolor får indragna bidrag till förmån för skolor knutna till det nationalreligiösa judiska partiet Shas.
Över 50 lagar i Israel diskriminerar idag öppet icke-judar. Palestinska parlamentariker trakasseras och avkrävs ”lojalitetsförklaringar”. På Västbanken styr Israel med militärorder och undantagslagar. Allt mer mark konfiskeras, hem och egendom förstörs, olivlundar sågas ner och mängder av palestinier fängslas i stora nattliga svep i byarna. Tumskruvarna dras åt ytterligare ett varv på palestinierna, blockaden av Gaza hårdnar - och Israels militär skjuter numera för att döda.
Obama-administrationen i USA har förklarat att en framförhandlad fred, under det år som återstår till nästa amerikanska val, ”inte finns i korten”. Detta ger Israel en möjlighet att agera med fria tyglar - och nya amerikanska vapenleveranser. När man förra året gav sig på befolkningen i Gaza fick man temporärt stöd av uppåt 95% av den judiska befolkningen. Förföljelsen av israeliska palestinier, och oliktänkande, nådde nya och oanade höjder. En ny aktion av samma slag för att ena nationen är ingalunda utesluten.
Men priset kommer att bli högt. Enligt Jibril Rajoub i palestinska al-Fatah har konflikten med Israel nu nått en punkt utan återvändo. Palestinierna har, menar Rajoub, ingenting mer att förlora. ”Vi har inget annat hemland än detta, som vi inte kommer att lämna”. Hamas-ledaren Khaled Meshaal har räckt ut handen till ökat samarbete och mer samordning i motståndet, och bygger nya internationella allianser. I FN vädjar president Mahmoud Abbas – hittills utan resultat – om internationellt skydd av palestinierna. Och ute bland vanliga människor fortsätter ett våldsamt enskilt motstånd, som Israels armé får allt svårare att kontrollera.
För Israel ligger vägen, så länge man inte ger upp ockupationen, spikrak mot en fullfjädrad polis- och apartheidstat, med folkfördrivning och etnisk rensning på agendan – en nazifierad förtryckarregim värre än någonsin den i Sydafrika. Allt medan hyllningskören av svenska liberaler fortsätter att gapa om ”den enda demokratin” i Mellanöstern.
Använd f d Historiska institutionen till flyktingboende!
av Gunnar Stensson
Före detta Historiska institutionen ligger mitt i gamla Lund i ett
kvarter som vetter mot Stora Tomegatan mellan Magle Stora och Lilla
Kyrkogata. Den fyrkantiga byggnaden upptar hela kvarterets bredd och
omsluter en inre gård. Den är helt tom, frånsett en mindre del på nedre
botten som fungerar som kontor för universitetet.
I våras föreslogs att byggnaden skulle bli Lunds nya kulturhus. Den har tillgång till föreläsningssalar och rum i olika storlekar och ligger centralt, nära stadsteatern, ABF, domkyrkan, stadshallen och Kino. Den kringbyggda gården öppnar många möjligheter för musik, teater och kaféverksamhet. Ett verkligt Kulturhus.
Eftersom kommunen skjutit upp detta på obestämd framtid står huset tomt!
Använd huset till flyktingboende!
De närmaste åren är behovet av flyktingbostäder oändligt. Ett par hundra flyktingar skulle kunna få ett anständigt boende där. För att så småningom utvecklas till riktiga lundabor. Kalla det gärna Lunds Kulturhus.
Gunnar Stensson
PS. Vår sparsamma kommun lägger ner Stenkrossen, men det säger man inte. I stället säger man att stadshallen blir Lunds nya kulturhus. Delar av Stenkrossens verksamhet flyttas till foajén på gatuplanet i stadshallen. Där finns inte plats för så mycket kultur, men det ökade öppethållandet ger lundaborna bättre tillgång till stadshallens utmärkta toaletter.
I våras föreslogs att byggnaden skulle bli Lunds nya kulturhus. Den har tillgång till föreläsningssalar och rum i olika storlekar och ligger centralt, nära stadsteatern, ABF, domkyrkan, stadshallen och Kino. Den kringbyggda gården öppnar många möjligheter för musik, teater och kaféverksamhet. Ett verkligt Kulturhus.
Eftersom kommunen skjutit upp detta på obestämd framtid står huset tomt!
Använd huset till flyktingboende!
De närmaste åren är behovet av flyktingbostäder oändligt. Ett par hundra flyktingar skulle kunna få ett anständigt boende där. För att så småningom utvecklas till riktiga lundabor. Kalla det gärna Lunds Kulturhus.
Gunnar Stensson
PS. Vår sparsamma kommun lägger ner Stenkrossen, men det säger man inte. I stället säger man att stadshallen blir Lunds nya kulturhus. Delar av Stenkrossens verksamhet flyttas till foajén på gatuplanet i stadshallen. Där finns inte plats för så mycket kultur, men det ökade öppethållandet ger lundaborna bättre tillgång till stadshallens utmärkta toaletter.
”Vår beredskap är god” av Gunnar Stensson
Orden var Per Albin Hanssons i ett tal i augusti 1939, vid
andra världskrigets utbrott. Han fortsatte: ”Detta gäller även ifråga
om våra möjligheter att upprätthålla folkförsörjningen under de
svårigheter och påfrestningar, under vilka även de utanförstående komma
att ställas i händelse av ett stormaktskrig.”
Vi befinner oss i en liknande, men lågt ifrån lika ödesdiger situation nu.
Inför dagens flyktingkris talar Anna Kinberg-Batra om systemkollaps. Hon vill bevara det bestående sociala och politiska systemet genom att stänga gränserna mot Danmark och Tyskland (alltså i Trelleborg och Malmö) och tvinga flyktingarna att vända. Många har redan påpekat att det är omöjligt. KD vill bygga flyktingläger utanför ”typ Malmö”, ”typ Trelleborg” och ”typ Helsingborg”.
Men system som inte fungerar ska inte bevaras. De ska förnyas och reformeras. Det gjorde vi 1939. Det kan vi göra nu. Idag är våra resurser oerhört mycket större än de var 1939. Vår beredskap är god. Men vi måste ha den politiska viljan att ta chansen.
Och vi måste se verkligheten för att genomföra riktiga reformer.
300 000 flyktingar passerade Kroatien veckorna strax före valet i Kroatien. Det bidrog till att ett nationalistiskt flyktingfientligt parti vann. Liksom i Polen.
Miljoner flyktingar väntar i läger i Turkiet, Afghanistan, Iran, Libanon, Egypten, Libyen, Algeriet, Marocko.
Fler än 700 000 har flytt över Medelhavet. 10 000-tals har mist livet.
160 000 väntar i Grekland och Italien. Väntan – en paus inför den fortsatta vandringen.
Folket (ett folk - flera nationer), flyktingarna, vandrar till fots längs Europas vägar, norrut, genom Grekland, Ungern, Kroatien, Slovenien, Österrike, Danmark, Tyskland, okuvligt, oemotståndligt som flödande vatten.
Kanske behöver vi ta emot 500 000 de närmaste åren. På sikt blir de en stor resurs.
Det är inte vi som är i kris. Det är flyktingarna. För dem är allt bättre än den terror de flydde från och bättre än den situation de befinner sig i innan de fått asyl.
Det är verkligheten.
Investera i invandringen!
Bygg bostäder, skolor, äldreboenden, järnvägar, vägar! Pengarna finns i Sverige – men på fel ställen.
Thomas Piketty har visat, att den stora faran för den demokratiska sociala staten (ja, i själva verket också för den liberala, om liberalism betyder möjlighet till utbildning för alla och konkurrens på lika villkor) är den ojämlika förmögenhets- och lönefördelningen.
Han har pekat på vad som måste göras: omfördelning genom arvs- och förmögenhetsskatt och starkt progressiv beskattning.
Omfördelningen drabbar inte många. I Sverige finns 147 miljardärer som tillsammans äger 1120 miljarder. Deras förmögenheter växer automatiskt, utan att de rör ett finger. De tio rikaste procenten äger 70 procent av den svenska förmögenheten. Vi andra delar på resten. Det är det system som håller på att kollapsa. Det är det system som Anna Kinberg-Batra och Elisabet Svantesson vill rädda, på bekostnad av asylrätten.
Vi befinner oss i en liknande, men lågt ifrån lika ödesdiger situation nu.
Inför dagens flyktingkris talar Anna Kinberg-Batra om systemkollaps. Hon vill bevara det bestående sociala och politiska systemet genom att stänga gränserna mot Danmark och Tyskland (alltså i Trelleborg och Malmö) och tvinga flyktingarna att vända. Många har redan påpekat att det är omöjligt. KD vill bygga flyktingläger utanför ”typ Malmö”, ”typ Trelleborg” och ”typ Helsingborg”.
Men system som inte fungerar ska inte bevaras. De ska förnyas och reformeras. Det gjorde vi 1939. Det kan vi göra nu. Idag är våra resurser oerhört mycket större än de var 1939. Vår beredskap är god. Men vi måste ha den politiska viljan att ta chansen.
Och vi måste se verkligheten för att genomföra riktiga reformer.
300 000 flyktingar passerade Kroatien veckorna strax före valet i Kroatien. Det bidrog till att ett nationalistiskt flyktingfientligt parti vann. Liksom i Polen.
Miljoner flyktingar väntar i läger i Turkiet, Afghanistan, Iran, Libanon, Egypten, Libyen, Algeriet, Marocko.
Fler än 700 000 har flytt över Medelhavet. 10 000-tals har mist livet.
160 000 väntar i Grekland och Italien. Väntan – en paus inför den fortsatta vandringen.
Folket (ett folk - flera nationer), flyktingarna, vandrar till fots längs Europas vägar, norrut, genom Grekland, Ungern, Kroatien, Slovenien, Österrike, Danmark, Tyskland, okuvligt, oemotståndligt som flödande vatten.
Kanske behöver vi ta emot 500 000 de närmaste åren. På sikt blir de en stor resurs.
Det är inte vi som är i kris. Det är flyktingarna. För dem är allt bättre än den terror de flydde från och bättre än den situation de befinner sig i innan de fått asyl.
Det är verkligheten.
Investera i invandringen!
Bygg bostäder, skolor, äldreboenden, järnvägar, vägar! Pengarna finns i Sverige – men på fel ställen.
Thomas Piketty har visat, att den stora faran för den demokratiska sociala staten (ja, i själva verket också för den liberala, om liberalism betyder möjlighet till utbildning för alla och konkurrens på lika villkor) är den ojämlika förmögenhets- och lönefördelningen.
Han har pekat på vad som måste göras: omfördelning genom arvs- och förmögenhetsskatt och starkt progressiv beskattning.
Omfördelningen drabbar inte många. I Sverige finns 147 miljardärer som tillsammans äger 1120 miljarder. Deras förmögenheter växer automatiskt, utan att de rör ett finger. De tio rikaste procenten äger 70 procent av den svenska förmögenheten. Vi andra delar på resten. Det är det system som håller på att kollapsa. Det är det system som Anna Kinberg-Batra och Elisabet Svantesson vill rädda, på bekostnad av asylrätten.
Om inte pengarna för investeringarna räcker: Låna! Det gjorde Sverige när vi byggde järnvägarna.
Så bygger vi ett folkrikare, produktivare och rättvisare Sverige med utgångspunkt från vår viktigaste förstärkning: invandrarna.
Och detta är exakt vad Jonas Sjöstedt och Ulla Andersson kräver i ett utspel på DN-debatt, 9/11.
Det här förändrar allt!
Vi har gjort det förut. 1939, när andra världskriget bröt ut, förändrades i ett slag alla förutsättningar. Vår beredskap är god, sa Per-Albin. Och den var god, när det gällde att ta tag i problemen och förnya systemen.
Hundratusentals män inkallades. De måste beväpnas och förses med mat, kläder och tak över huvudet. Deras familjer måste försörjas. Kvinnor utförde deras arbete. Sverige måste bli självförsörjande på livsmedel. Alla måste få mat. Allt ransonerades. Prisstopp infördes. Surrogat tillverkades. Mat, textilier, skor, el. Karbidlampor ersatte glödlampor. Byråkratin mångdubblades. Kristidsförvaltningar upprättades i alla kommuner (som var små och många: fler än 2000). Varmvattnet ransonerades. Inomhusklimatet reglerades. Städerna mörklades. Privatbilismen försvann. Ved ersatte kol och olja. Bussar, rälsbussar och lastbilar kördes på gengas. I parkerna odlades potatis. Odlingslotter blev viktiga. För att få kött födde man upp kaniner. Många skaffade höns. Skolbarn kallades till obligatoriska övningar i sjukvård, skickades ut på potatisupptagning och skogsplantering veckor eller månader. Skyddsrum byggdes. Flyglarm övades. Evakueringsplaner för stadsbefolkningen utarbetades. 70 000 finska barn mottogs som flyktingar. Riksmarscher och andra övningar på nationsnivå infördes.
Allt kom inte på en gång. Många bestämmelser och ransoneringar fortsatte och utvecklades många år efter kriget. Satsningarna på försvaret var stora och ökade tjugo år till. De flesta flyktingarna kom efter 1945. Sedan kom frivilliga invandrare. Eller hämtades. Det fungerade. En stor ny generation föddes: fyrtiotalisterna.
Många menar att beredskapsåren skapade förutsättningarna för den socialdemokratiska välfärdsstaten, välorganiserad, byråkratisk och en aning auktoritär. Vi som växte upp (själv är jag född 1933) blev tydligt präglade av tiden.
De reformer som krävs nu är inte lika drastiska. Men kanske är någon form av värnplikt/samhällstjänst aktuell, både för att ge samhället större resurser och för att öka integrationen.
Flyktingkrisen, som den kallas, förändrar inte ensam allt.
Men i förening med den kapitalets kris, som Thomas Piketty analyserar, och den miljökatastrof som redan börjat, kan det som nu sker vara inledningen på en historisk process om vilken vi kan säga: Det här förändrar allt.
Men vår beredskap är god. Våra barnbarn kommer kanske säga: Det var då det började.
Så bygger vi ett folkrikare, produktivare och rättvisare Sverige med utgångspunkt från vår viktigaste förstärkning: invandrarna.
Och detta är exakt vad Jonas Sjöstedt och Ulla Andersson kräver i ett utspel på DN-debatt, 9/11.
Det här förändrar allt!
Vi har gjort det förut. 1939, när andra världskriget bröt ut, förändrades i ett slag alla förutsättningar. Vår beredskap är god, sa Per-Albin. Och den var god, när det gällde att ta tag i problemen och förnya systemen.
Hundratusentals män inkallades. De måste beväpnas och förses med mat, kläder och tak över huvudet. Deras familjer måste försörjas. Kvinnor utförde deras arbete. Sverige måste bli självförsörjande på livsmedel. Alla måste få mat. Allt ransonerades. Prisstopp infördes. Surrogat tillverkades. Mat, textilier, skor, el. Karbidlampor ersatte glödlampor. Byråkratin mångdubblades. Kristidsförvaltningar upprättades i alla kommuner (som var små och många: fler än 2000). Varmvattnet ransonerades. Inomhusklimatet reglerades. Städerna mörklades. Privatbilismen försvann. Ved ersatte kol och olja. Bussar, rälsbussar och lastbilar kördes på gengas. I parkerna odlades potatis. Odlingslotter blev viktiga. För att få kött födde man upp kaniner. Många skaffade höns. Skolbarn kallades till obligatoriska övningar i sjukvård, skickades ut på potatisupptagning och skogsplantering veckor eller månader. Skyddsrum byggdes. Flyglarm övades. Evakueringsplaner för stadsbefolkningen utarbetades. 70 000 finska barn mottogs som flyktingar. Riksmarscher och andra övningar på nationsnivå infördes.
Allt kom inte på en gång. Många bestämmelser och ransoneringar fortsatte och utvecklades många år efter kriget. Satsningarna på försvaret var stora och ökade tjugo år till. De flesta flyktingarna kom efter 1945. Sedan kom frivilliga invandrare. Eller hämtades. Det fungerade. En stor ny generation föddes: fyrtiotalisterna.
Många menar att beredskapsåren skapade förutsättningarna för den socialdemokratiska välfärdsstaten, välorganiserad, byråkratisk och en aning auktoritär. Vi som växte upp (själv är jag född 1933) blev tydligt präglade av tiden.
De reformer som krävs nu är inte lika drastiska. Men kanske är någon form av värnplikt/samhällstjänst aktuell, både för att ge samhället större resurser och för att öka integrationen.
Flyktingkrisen, som den kallas, förändrar inte ensam allt.
Men i förening med den kapitalets kris, som Thomas Piketty analyserar, och den miljökatastrof som redan börjat, kan det som nu sker vara inledningen på en historisk process om vilken vi kan säga: Det här förändrar allt.
Men vår beredskap är god. Våra barnbarn kommer kanske säga: Det var då det började.
Israeli Soldiers Break Their Silence on the Gaza Conflict
Of all the voices challenging the Israeli
military’s occupation of the Palestinian Territories, those of Israeli
soldiers stand out as powerful insights from within the military
establishment.
Avner Gvaryahu is director of public outreach for Breaking the Silence,
a group of Israeli veterans who are working to dismantle the
traditional narrative put forth by their own military establishment.
The former soldiers founded the organization in 2004 after realizing
they shared deep misgivings about what they had seen and done while
serving in the Occupied Palestinian Territories. They felt a moral
obligation to present the truth, and over the past decade, they have
collected, fact-checked, and published over a thousand testimonies from
soldiers of ranks high and low. These testimonies reflect a
deterioration of moral standards and worrying shifting of the rules of
engagement. Through lectures, reports, and other public events, Breaking
the Silence has brought to light what so many try to ignore: the grim
reality of what it takes to sustain a military occupation of an entire
population.
There has been tremendous backlash from the military
establishment and other hawkish elements of society, which have
relentlessly tried to discredit the soldiers’ testimonies. Attempts to
intimidate the group, block funding, and even put forth phony veterans
to give false testimonies only confirm the power of Breaking the
Silence and its unique contribution to the conversation.
The group’s most recent report presents testimonies from the 2014 Gaza War.
Collecting stories from over 60 soldiers, the report reveals
discrepancies between what the Israeli Defense Forces (IDF) and
government spokespersons told the public about what happened in Gaza,
and the reality described by the soldiers that took part in the
operation.
On June 22, the UN Independent Commission of Inquiry on
the 2014 Gaza Conflict published a report highlighting the unprecedented
scale of devastation caused by the operation with hundreds of
civilians dead and the leveling of entire neighborhoods. Thanks to
Breaking the Silence, we understand how shifts in Israel’s military
doctrine towards more tolerance for civilian harm contributed to this,
as Breaking the Silence’s report on the war concludes: “systematic
policies that were dictated to IDF forces of all ranks and in all zones
… led to massive and unprecedented harm to the population and the
civilian infrastructure in the Gaza Strip.”
This goes to show that ending Israel’s impunity and
addressing potential crimes committed by all sides is not only
important to bring justice to the victims, but will also save hundreds
of innocent lives in the future.
2015-11-05
Kristallnatten
Demonstration mot fascism och rasism
Stortorget i Lund måndagen den 9 november
Stortorget i Lund måndagen den 9 november
Natten mellan 9-10/11 1938 mördades 400 tyska judar av nazister. 267 synagogor brändes ned och över 7 500 butiker vandaliserades.
Vi glömmer inte och förlåter inte - låt det inte hända igen.
Vi lever i ett Sverige där rasismen blir allt mer utspridd
och normaliserad. Utifrån din etnicitet tilldelas du olika
förutsättningar och möjligheter i din vardag. På bostadsmarknaden och
arbetsmarknaden får du sämre förutsättningar och mindre makt över ditt
liv.
Idag brinner flyktingboenden varje natt, regeringen sviker flyktingar med återinförandet av tillfälliga uppehållstillstånd samtidigt som murarna kring europa byggs allt högre och den rasistiska och fascistiska organiseringen på gatorna och i småstäderna gror.
Rasis
m
och fascism får aldrig stå oemotsagd, när den normaliseras och befästs
måste vi bygga motståndet starkare. Vi vet att det är vår uppgift att
bekämpa rasismen överallt, oavsett var den tar sig i uttryck, oavsett
om den står i en talarstol eller på ett torg. Det är viktigt att vi går
ihop och demonstrerar för människors lika värde och mot rasismen som
skiljer människor från människor.
Vi ses på stortorget 9/11 för att visa att antirasismen är starkare än dagens utveckling. Tal från Ung Vänster och Vänsterns Studenförbund, och insamling till vita båtarna.
Idag brinner flyktingboenden varje natt, regeringen sviker flyktingar med återinförandet av tillfälliga uppehållstillstånd samtidigt som murarna kring europa byggs allt högre och den rasistiska och fascistiska organiseringen på gatorna och i småstäderna gror.
Rasis
m
och fascism får aldrig stå oemotsagd, när den normaliseras och befästs
måste vi bygga motståndet starkare. Vi vet att det är vår uppgift att
bekämpa rasismen överallt, oavsett var den tar sig i uttryck, oavsett
om den står i en talarstol eller på ett torg. Det är viktigt att vi går
ihop och demonstrerar för människors lika värde och mot rasismen som
skiljer människor från människor.Vi ses på stortorget 9/11 för att visa att antirasismen är starkare än dagens utveckling. Tal från Ung Vänster och Vänsterns Studenförbund, och insamling till vita båtarna.
Röda Kapellets julkonsert
Vi vill bara avslöja för er, i god tid, att årets upplaga av
Röda Kapellets julkonsert i år äger rum fredagen den 18 december på
sedvanlig plats (Magle konserthus) under sedvanliga former.
Årets program är en konsertversion av Mikael Wiehes musikal "Dåliga mänskor" (komplett med blåsare och sångare).
Dikt av Karin S
Jag
har sett ett program i TV
om branden i Göteborg 1998.
Kvällen det hände
var jag på Uppsala stadsteater
med en grupp som skulle skriva
en revy. I vår bubbla
kunde vi missat
tredje världskriget.
har sett ett program i TV
om branden i Göteborg 1998.
Kvällen det hände
var jag på Uppsala stadsteater
med en grupp som skulle skriva
en revy. I vår bubbla
kunde vi missat
tredje världskriget.
Förändringar i Lunds styrande koalition av Ulf N
Lunds kommunfullmäktige beslutar om budget i juni månad för det
kommande året. Det innebär att vissa korrigeringar med tanke på ändade
omständigheter måste göras i slutet av året. Onsdag i denna vecka hade
kommunstyrelsen att ta ställning till vad den skulle föreslå
kommunfullmäktige att besluta i form av korrigeringar. Populärt, men
felaktigt, kallas detta fullmäktigeärende för ”tilläggsbudget”.
Formellt heter det i år ”Åtgärder för att få budget 2016 i balans”
Oavsett hur en vill benämna det handlar det alltså inte om att det är
en helt ny budget som ska beslutas.
Rubriken ovan är också rubriken på det gemensamma pressmeddelande som Socialdemokraterna, Miljöpartiet de gröna och Feministiskt initiativ sände ut onsdag eftermiddag, sedan det stått klart att Vänsterpartiet hade för avsikt att lägga ett eget förslag till korrigeringar i den budget som kommunfullmäktige beslutat om i juni. Texten i pressmeddelandet återfinns i sin helhet nedan.
Till informationen i pressmeddelandet kan fogas att det skiljer summa 36 miljoner mellan S+MP-förslaget (Fi har inte förslags- och yrkanderätt i kommunstyrelsen) och V:s förslag. Kommunens totala driftbudget är drygt 5 700 miljoner kronor. Annorlunda uttryckt utgör differensen mellan de två förslagen ca 0,6 procent av kommunens budget. S+MP förslaget segrade i kommunstyrelsen, beroende på att SD la ner sin röst i den avgörande voteringen mellan de borgerligas förslag och S+MP-yrkandet. I slutvoteringen röstade V för det sistnämnda yrkandet. För en kommentar till de borgerligas tilläggsbudget – se annan plats i detta nummer av VB.
Pressmeddelande
I samband med definitivt fastställandet av budget och verksamhetsplan för 2016 har Vänsterpartiet valt att lämna det formaliserade samarbete som sedan valet funnits mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Feministiskt initiativ.
Vänsterpartiet har vid kommunstyrelsens sammanträde den 4 november valt att lägga ett eget budgetförslag och därmed valt att lämna den styrande koalitionen. Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Feministiskt initiativ kommer med denna förändring tillsammans fortsatt ta ansvar som styrande koalition.
Det svåra parlamentariska läge som kommunen befinner sig i gör att alla partier måste vara beredda att kompromissa politiskt och söka breda, blocköverskridande lösningar. De borgerliga partierna har hittills visat sig ovilliga att kompromissa kring det uppenbara behovet av en mindre skattehöjning i kommunen för att säkerställa kvalitet i verksamheterna och klara de stora ekonomiska utmaningar som vi står inför.
Samtliga partier som ingått i Lunds styrande rödgrönrosa koalition har betydligt större ambitioner än vad som är möjligt att få stöd för med nuvarande politiska förutsättningar. Det är viktigt att i den situationen kunna föra en ansvarsfull politik utan att göra avkall på sina politiska principer. Förändringarna i koalitionen kommer att få effekter på den politiska
representationen.
Rubriken ovan är också rubriken på det gemensamma pressmeddelande som Socialdemokraterna, Miljöpartiet de gröna och Feministiskt initiativ sände ut onsdag eftermiddag, sedan det stått klart att Vänsterpartiet hade för avsikt att lägga ett eget förslag till korrigeringar i den budget som kommunfullmäktige beslutat om i juni. Texten i pressmeddelandet återfinns i sin helhet nedan.
Till informationen i pressmeddelandet kan fogas att det skiljer summa 36 miljoner mellan S+MP-förslaget (Fi har inte förslags- och yrkanderätt i kommunstyrelsen) och V:s förslag. Kommunens totala driftbudget är drygt 5 700 miljoner kronor. Annorlunda uttryckt utgör differensen mellan de två förslagen ca 0,6 procent av kommunens budget. S+MP förslaget segrade i kommunstyrelsen, beroende på att SD la ner sin röst i den avgörande voteringen mellan de borgerligas förslag och S+MP-yrkandet. I slutvoteringen röstade V för det sistnämnda yrkandet. För en kommentar till de borgerligas tilläggsbudget – se annan plats i detta nummer av VB.
Pressmeddelande
I samband med definitivt fastställandet av budget och verksamhetsplan för 2016 har Vänsterpartiet valt att lämna det formaliserade samarbete som sedan valet funnits mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Feministiskt initiativ.
Vänsterpartiet har vid kommunstyrelsens sammanträde den 4 november valt att lägga ett eget budgetförslag och därmed valt att lämna den styrande koalitionen. Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Feministiskt initiativ kommer med denna förändring tillsammans fortsatt ta ansvar som styrande koalition.
Det svåra parlamentariska läge som kommunen befinner sig i gör att alla partier måste vara beredda att kompromissa politiskt och söka breda, blocköverskridande lösningar. De borgerliga partierna har hittills visat sig ovilliga att kompromissa kring det uppenbara behovet av en mindre skattehöjning i kommunen för att säkerställa kvalitet i verksamheterna och klara de stora ekonomiska utmaningar som vi står inför.
Samtliga partier som ingått i Lunds styrande rödgrönrosa koalition har betydligt större ambitioner än vad som är möjligt att få stöd för med nuvarande politiska förutsättningar. Det är viktigt att i den situationen kunna föra en ansvarsfull politik utan att göra avkall på sina politiska principer. Förändringarna i koalitionen kommer att få effekter på den politiska
representationen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)