Ingen VB nästa vecka!

Nästa vecka tar red ledigt och håller höstlov en vecka innan skolorna. En av många anledningar är detta lovs nya namn, då måste såklart VB komma som vanligt och helst med mer text än vanligt, så kära skribenter: Ni behöver inte ta ledigt.
red

Lördagsmusik

Helgeandskyrkan
22 oktober kl 17
Larsåke Sjöstedt, orgel och piano

Från Åreds mölla till Höjebro mölla

Promenad söndagen 23 oktober
Samling kl 14.00 på Källbybadets parkeringsplats

Vi går längs Höje å från Åreds Mölla där mjölnardrängen Åred arbetade innan han anslöt sig till upproret vid Klågerup, överlevde fältslaget men tillfångatogs  av husarerna, sattes i fängelse på Malmöhus och dömdes till femton par spö.
   Åns låga vattenstånd gör att vi kan se erosionen längs stränderna.
   Deltagarna kan frivilligt bidra med 20 kronor till Klostergårdens byalag.

Doc Lounge Lund: The Russian Woodpecker

 

Varför hände Tjernobylkatastrofen? Finns det mer till historien än vad den Sovjetiska regeringen vill avslöja?

Fedor Alexandrovich är en radioaktiv man. Han var fyra år gammal då han utsattes för de giftiga utsläppen efter Tjernobylkatastrofen 1986 och blev tvingad att lämna sitt hem. Nu är han en 33 år gammal artist i Ukraina med radioaktivt strontium i sitt skelett och en besatthet kring den världsomvälvande katastrofen; Varför hände det? Finns det mer till historien än vad den Sovjetiska regeringen vill avslöja? Och framför allt; vad hade det att göra med den gigantiska, mystiska stålpyramiden som nu ruttnar bort, 2 mil från katastrofområdet? - Ett stort och klumpigt vapen från Kalla Kriget, känt som ”Duga” och som även kallas ”The Russian Woodpecker” efter det konstiga, konstant klickande ljudet som det avger på en specifik radiofrekvens.
   I Chad Garcias film, och från producenterna bakom ”Pussy Riot” och ”The Square”, återvänder Alexandrovich till spökstäder i den radioaktiva säkerhetszonen för att hitta svar - och för att bestämma sig för om han ska riskera sitt liv för att avslöja dem mitt i ett gryende moln av Ukrainas revolution och krig.

Tisdag 25/10 19:00 på Mejeriet, Lund
Inträde: 80 kr (60 kr för student/pensionär) eller DOC LOUNGE GULDKORT som ger fri entré på alla säsongens ordinarie visningar. Vid förköp av både entré och soppa hos Tickster reserverar vi sittplats vid bord.
Trailer »

Var är mina... av Karin S

Var är mina originella
ordkombinationer?
Hallå! Kom fram!
Gula löv, höst, regn
vind, mörker och
nedstämdhet.
Gör något nytt av det!
Höst har jag upplevt
i 80 år snart.
Nej, kan inte.
Gör egna försök då!
Jag ger upp
som min trötta rygg
fast jag stavgått
en och en halv timme
delad i tre.

Kulturhus i Folkets park? Ja!

 

Folkparkshuset, eller Edmanska huset, som det kallas efter sin skapare arkitekt Bengt Edman, ska restaureras, det har kommunfullmäktige bestämt. Det ska bli ett kulturhus för Väster med plats både för Västers bibliotek och Teater Sagohuset till en kostnad av 15 miljoner.
   Sedan gjorde Serviceförvaltningen en utredning och kom fram till att kostnaden blir 65 miljoner.
   Då greps tjänstemännen i Kultur- och Fritids- förvaltningen av panik (nämnden är ju kroniskt underfinansierad av Lunds skattesnåla höginkomsttagare) och föreslog att restaureringsförslaget ska skrotas. Idag (torsdag) tar nämnden ställning.
   Men det är inte Kultur- och Fritid som fäller det slutliga avgörandet utan fullmäktige.
   Anders Almgren, S, tar snart upp frågan i kommunstyrelsens arbetsutskott. Han vill ha både teaterverksamhet, bibliotek och kafé i byggnaden, helst till priset 15 miljoner. Ett lågpriskulturhus, kanske.
   Stadsplanerare Malin Larsvall i Husgruppen, som bildats för att bevara Edmanska huset, sågar utredningsförslaget. Enligt henne måste man välja mellan bibliotek och teaterverksamhet om man vill bevara byggnadens arkitektoniska värden.
   Samtidigt sneglar Lunds politiker på frågan om huruvida Stadshallen ska bli ett Kulturhus om två år. Ett eller två kulturhus? Billiga eller dyra? Eller inget alls? Konsthallen finns ju.

Teater Sagohuset har i minst 30 år misshandlats av de styrande. Att teatern alls existerar beror på att det hållits igång av Margareta Larsson och andra ur den generation som varit van att lita till egna krafter. Det är hög tid att kommunen tar ansvar. Och en central plats är givetvis att föredra. Härom året fördrev kommunen Lilla Teatern från Stortorget. En fadäs!
   Kanske kan Lunds anseende som kulturstad nödtorftigt repareras om Teater Sagohuset bereds plats i Stadshallen?
   Men då återstår frågan om Lilla Teaterns framtid.

Det behövs en mötesplats på Väster, som de senaste decennierna vuxit med stadsdelen Värpinge. Biblioteket och dess stödförening bedriver sedan årtionden i trånga lokaler och till låg kostnad en verksamhet för litteratur och kultur som utgör en inspirationskälla för hela Lund.
   Edmanska huset med pergolan och den ljusa salen skulle vara en utomordentlig bibliotekslokal med utrymme för möten och konditoriverksamhet mitt i den underbara Folkparken med dess majestätiska träd som jag har beundrat sedan jag såg dem första gången 1954.
   I början av 1980-talet när huset var nytt – det byggdes 1976 – ägde Vänsterpartiets höstfester rum där med konserter, uppträdanden av bland annat Röda bönor, lekar och dans, inte bara inomhus utan också ute i parken. Några noteringar från den 5/9 1981: ”Trängsel, musik, slamrande karuseller, sol, rök från grillarna, flaggor, ballonger, barn, jag har just kommit hem från festen och den ser ut som en väldig framgång klockan 5 på lördagen.”
   Se till att ljuset får lysa i Edmanska huset och livet återvända till Folkparken.
Gunnar Stensson
 

 

Läs mer om folkparken »

Lästips på nätet av Göran Persson

Var skall man söka kunskap om politik idag? Att hitta korta nyheter och åsikter är synnerligen enkelt. Sveriges radio har treminutersnyheter stup i halvtimmen och TV är bra på ungefär samma saker. Men var hittar man lite mer kunskapshöjande material? På samma ställen fast inte lika ofta, min personliga favorit är sedan många år Godmorgon världen på söndagar i P1.
   Att hitta någon beständig favorit på nätet har jag haft svårare för. Den lite mer djuplodande artikeln från en vederhäftig källa som inte driver en egen, eller någon annans linje. På senare tid har jag hittat en favorit.

Nätmagasinet Mänsklig Säkerhet är politiskt oberoende och drivs på fullständigt ideell basis. Syftet är dels att bredda, fördjupa och nyansera den säkerhetspolitiska debatten genom högkvalitativa analyser och debattinlägg, dels att bidra till folkbildning och ökat engagemang och förståelse för säkerhetspolitiska utmaningar och lösningar i bred bemärkelse.
Rubrikexempel just nu:
 • Så kan IS dragningskraft på kvinnor minskas
 • Intervju: Så förs kampen för fred i Colombia
 • Förändrad mansroll kan minska våldet mot Kongos kvinnor
Ett ganska brett register där jag oftast hittar något som intresserar mig. Den som har något annat tips på bildande material på nätet får gärna höra av sig. Jag och övriga VB-läsare tar tacksamt emot.

Skatter för kapitalismens bevarande? av Gunnar Stensson

Thomas Piketty föreslår i Kapitalet införandet av en global förmögenhetsskatt, fastighetsskatt och progressiv inkomstbeskattning. Varför?
   För att begränsa förmögenhetskoncentrationen i världen. Den hotar nämligen hela det kapitalistiska systemet. Förmögenheterna koncentreras numera automatiskt. Det leder till ekonomisk stagnation.
   Tyskland och Frankrike föreslår tillsammans med tio EU-länder en skatt på valutatransaktioner. Det kallas Tobinskatt efter ekonomen som fick idén för drygt 40 år sedan. Peter Larsson reflekterar över förslaget under rubriken Nya skatteintäkter. (SDS 20/10)
   Transaktionerna är många nuförtiden. Det finns datorer som genomför dem automatiskt. Skatteintäkterna blir stora - om Tobinskatten införs.
   Syftet med Tobinskatten är detsamma som med Pikettys skatteförslag: att hindra att det kapitalistiska systemet stagnerar på grund av kapitalets koncentration.
   Den rikaste procenten gör hårt motstånd mot alla skatter. Den enskilde kapitalistens vinststrävan är alltid starkare än viljan att bevara systemet. Därför blir effektiva förmögenhetsskatter kanske aldrig genomförda. Systemet kollapsar. Så avskaffar kapitalismen sig själv. Kanske?
   Att frukterna av de mångas arbete hamnar i händerna på de få ägande är orättvist, skriver Nina Björk i Drömmen om det röda. Vi socialister vill att den orättvisan ska avskaffas. Det är utmärkt att Vänsterpartiet arrangerat en studiecirkel kring boken.

66 år i skolan 30. 1973-85: 6. Grundskolans – och gymnasieskolans - bästa år av Den Gamle

Under mina första tio lärarår i Malmö minskade folkmängden med 25 000. I kvarteren runt skolan var minskningen tydlig. Oro och våld ökade. Jag minns en episod då en tidigare elev stegade in i rasthallen, gick rakt fram till en åttondeklassare och slog ner honom ”för att hämnas för att han slagit min lillebror”. Vid ett annat tillfälle fick en pojke med en stukad fot ett plötsligt utbrott och hotade en lärare med sin krycka. ”Jag ska slå dej i klotet”, skrek han. En vecka senare blev han överkörd av en tung lastbil. Hans bäcken krossades. Han hette Benny.
   En kampanj mot ”flumskolan” inleddes i massmedia. Kvällsposten publicerade en rad skandalreportage. Vid ett tillfälle uppmanade en fotograf några elever att klättra upp på taket över skolans entré.  Äldre konservativa lärare deltog i kampanjen. Den lärare som brukat demonstrera med plakatet ”Bomba Hanoi” påstod i en intervju att han inte vågade gå i skolans korridorer utan en stålbatong. Rektor Alf Andersson blev djupt upprörd. Han och studierektor Marcus Lindbom hanterade krisen väl.
   Nu inleddes Ingegärdarnas kamp. I den deltog också en pedagog som hette Inge-Marie Svensson, älskad av elever och kollegor, men hatad av de reaktionära. Jag hade stöd av min lärarkandidat Bo. Ingegärd Rössler Rosenberg och Ingegärd Sandström, båda från Lund, var ledande i de laddade diskussionerna om pedagogik och samhälle som pågick i lärarrum, korridorer och på konferenser.
   Vi hade tät kontakt och någon gång i veckan samåkte vi till Malmö. De kallade mig den mest ”androgyne” läraren på skolan. Vi inriktade oss på att få in progressiva lärare i skolans olika organ.  Jag var klassföreståndare och Ingegärd Sandström svensklärare i en samhällsvetar-tvåa. Somliga elever hade jag undervisat sedan de var tretton. Vi var båda engagerade i klassen, men Ingegärd ansåg att där fanns en grupp som stod utanför gemenskapen. Vi beslöt att genomföra en veckas lägerskola på Öland i slutet av maj 80. Vårterminen ägnades åt förberedelser. Det gällde att fixa buss, boende och mat. På campingplatsen i Böda fanns det fem stugor med vardera sex sängplatser. Efter samråd med föräldrar och elever beslöt vi att eleverna skulle bo gruppvis med pojkar och flickor i samma stuga. Vi gjorde ett studiebesök i Borgholm och jag cyklade dit med halva klassen en blåsig dag. Vid återfärden var eleverna ivriga att komma tillbaka och bli lediga. Det var fyra mil i motvind. Alla eleverna, pojkar och flickor i 17 - 18-årsåldern, cyklade ifrån mig. Jag kände mig utklassad och upptäckte att mitt självförtroende i klassrummet delvis hade grundat sig på att jag varit starkast i klassen. I fortsättningen skulle jag vara lärare på samma villkor som Ingegärdarna.

VPK Lunds valframgång ledde till ett hektiskt år. Många hamnade plötsligt i nämnder och styrelser där arbetet var helt annorlunda än i aktionerna på gator och torg. Kommunmötena präglades av hårda motsättningar mellan traditionalister och förnyare. Daniel Kallos och Eva-Marie Köhler drev en hård ortodox linje.

   Vid distriktskonferensen i Eslöv i februari 1980 dominerade VPK Lund. Antiimperialistiska utskottet bytte namn till Internationella och fick uppgiften att ansvara för distriktets uttalanden i internationella frågor, vilket medförde att utskottet blev synligt för partiledningen i Stockholm. Oswald Söderkvist och Eva Hjelmström kom och försökte tala oss till rätta. Den hetaste konflikten gällde Sovjetunionens intåg i Afghanistan. De ansåg att Sovjetunionen kämpade för kvinnor och social rättvisa i Afghanistan. Majoriteten i Lund var motståndare till invasionen. Det kom till öppen konflikt vid 1 maj-demonstrationen. När jag tog upp parollen ”Sovjet ut ur Afghanistan!” ställde sig Daniel framför en kolonn och försökte överrösta oss med parollen ”Krossa USA-imperialismen!”
   Men det var kärnkraftsomröstningen och Nej-kampanjen som dominerade våren. Den 15 mars genomfördes massaktioner i Malmö, Lund och Helsingborg inför omröstningen den 23. Demonstrationen i Lund var så stor att täten efter en runda på Mårtenstorget mötte den bakersta kolonnen på Bredgatan. Jag som gick i främre delen mötte min syster Anna och hennes sambo Jan. Det var blåste kallt men hög stämning. Lunds kommunistiska blåsorkester spelade Guerilleros. Vi såg kommunismen som den enda demokratiska ideologin (den enda som bekämpade kapitalismens klassdiktatur). Eftersom Sovjetunionen och dess satelliter var odemokratiska var de inte kommunistiska. Att kalla blåsorkestern kommunistisk var en provokation.
   Folkomröstningen blev en antiklimax. Nej-linjen samlade bara 40 procent av rösterna. Linje 2 hade räddat kärnkraften för överskådlig tid. Olof Palmes studentafton i AF 17 april samlade få åhörare. Just då var alla oerhört trötta på honom.

Karin hade framgång med ett collage som hon arbetat fram tillsammans med en teatergrupp. Hon hade blivit invald i Kultur- och Fritidsnämnden, men vantrivdes. Diskussionerna var abstrakta och partiföreträdarna grälade utan att ha underlag för sina ståndpunkter. Lilla Teatern behandlades snålt. Karin plågades också av den hårda stämningen i kompol. Anna-Stina Sannerstedt utsattes vid ett möte för kritik på grund av ett beslut hon tagit i en social fråga. Karin fann kritiken orättvis. Och det var inte det enda tillfället. Så hon lämnade det parlamentariska arbetet.
   Jag var trött. Jobbet i distriktsstyrelsen, VU, Internationella utskottet, stadsdelsgruppen och Solidaritet med Vietnam vid sidan av undervisningen och konflikterna i skolan hade blivit tärande. Martin befann sig i ett mellanläge mellan studentexamen och lumpen. Sara som var 16 skulle börja på Polhem och Johanna var sex. Sommarlovet började 9 juni. Vi for till Älghult. Karins pappa Richard blev upplivad när stutarna släpptes ut i hagen!

Dialog av Karin S

Snart vänder det.
Vadå vänder?
Efter vintersolståndet blir det ljusare.
Jag trodde du menade något större.
Vadå större?
Att mänskligheten blir mänskligare.

Lördagsmusik

Helgeandskyrkan
15 oktober kl 17
Larsåke Sjöstedt, orgel

The Times They Are A-Changin´ av Gunnar Stensson

På hösten 1967  arbetade en grupp musiker på Framnäs folkhögskola tillsammans med oss, Karin och mig, på ett dokumentärt Vietnamprogram med text, bild och musik. Musikerna som var våra elever valde musiken. 
   Självfallet skulle sånger av Bob Dylan framföras och hans musik spelas. Vi valde A Hard Rain´s A-gonna Fall och Masters of War och With God on Our Side och TheTimes They Are A-Changin´.
   En mörk kväll i november åkte vi till Luleå. Vårt program skulle framföras som ett inslag i "Kul 67", en serie framträdanden inför starten av Norrbottensteatern. Lokalen var stor och där var mycket folk.
   Våra musiker var duktiga. Två av dem ingick i gruppen International Harvester som senare bytte namn till Träd, gräs, stenar och spelade i Lund på Motkarnevalen 1970.
   Programmet blev en succé. Efter mötet tog ungdomar ur Luleå FNL-grupp kontakt med oss och gav oss FNL-märken, de första vi hade sett. Bortåt midnatt reste vi tillbaka till Framnäs folkhögskola utanför Piteå. Natten var svart. Det var kallt och vägen var täckt av hård snö.
   Det är 49 år sedan. The Times They Are A-Changing är fortfarande en av Bob Dylans bästa låtar. Och idag fick han Nobelpriset.
 

  Come senators, congressmen
Please heed the call
Don’t stand in the doorway
Don’t block up the hall
For he that gets hurt
Will be he who has stalled
There’s a battle outside and it is ragin’
It’ll soon shake your windows and rattle your walls
For the times they are a-changin’

Samtal om Fred i Mellanöstern

Arr. Tro och Solidaritet i Lund och ABF
Tisdagen den 8 november kl 19-21 i stora salen
Folkets hus, Kiliansgatan 9

Konflikterna och krigen i Mellanöstern är vår tids största tragedi. Ända sedan 1960-talet har konflikterna präglat relationerna i denna del av världen och den har succesivt dragit in allt fler delar av världen i en låsning, som inga krafter tycks rå på. Terrorn, kampen mot terrorn och massflykt är den senaste fasen i denna förbannelse, som skapar ett lidande utan motstycke i andra delar av dagens värld.
   Hur ser blockeringarna ut och hur kan de förklaras? Vilka är de krafter och historiska skeenden som är viktigast för att förstå konflikten? Utåt sett verkar den som en konfrontation mellan olika religioner, islam mot judendomen, islam mot kristendomen. Men hur viktig är religionen för att förklara konflikterna? Om inte, vilka är då huvudorsakerna till den hopplösa låsningen?
   Vilka är de största ideologiska och sociala hindren för samarbete och försoning? Vad kan utgöra en gemensam grund för samtal kring samarbete och försoning i regionen? Hur kan vi utforma det praktiska fredsarbetet?
   Lunds förening för Tro och Solidaritet har i samarbete med ABF inbjudit tre forskare med bakgrund i olika religiösa traditioner för att samtala om dessa frågor.

Talare, som inleder med 15 minuter var kring sina perspektiv på problematiken. Sedan följer en helt öppen diskussion:
   Ulf Bjereld, professor i statsvetenskap, Göteborgs universitet och ordf. för Tro och Solidaritet i Sverige
   Kenneth Hermele, universitetslektor i globala studier vid Göteborgs universitet och medlem i föreningen Judar för Israelisk - Palestinsk Fred (JIPF)
   Anne Sofie Roald, professor i religionsvetenskap, Malmö Högskola
   Samtalsledare: Jan Hjärpe, professor emeritus i Islamologi

   Organisatör: Staffan Lindberg
Affisch »

Blowin’ in the wind av Lucifer

Nu blir det förstås några dagar där alla samtal kommer att dränkas av minnen relaterade till Bob Dylan. Jag tillhörde aldrig de riktigt hängivna och det var egentligen först med Mikael Wiehe (Sakta lägger båten ut från land) som jag fick ett varmare förhållande till Dylan. D.v.s. jag var med och gav namn på en Vpk-motion till Lunds kommunfullmäktige i slutet av 70-talet som handlade om Åkerlund & Rausings utsläpp av luftföroreningar som vid västlig vind starkt berörde Klostergården. Motionen fick sitt namn efter Dylans släpiga sång, Jo det var sånt vi roade oss med när vi gjorde kommunalpolitik, länge det tråkigaste av allt, till en form av avancerat nöjesliv.
   Vänsterpartiets svaga ställning i opinionsundersök-ningarna har länge varit en gåta. Varför ökar vi inte mer? Vi har ju förutom en utmärkt politik den klokaste och mest sympatiske partiledaren. Vi har ökat i varje mätning men aldrig med mer än några tiondelar.

Vi begriper inte
Så kom Expressen/Demoskops mätning i söndags. V minskade med 2.2 procentenheter ner till 6,4, mest av alla och det var därtill den enda av förändringarna som var statistiskt signifikant. Jag begriper ingenting. Förändringar i övrigt: SD får -1.0, allianspartierna +1.2, Mp -0.7, S +1.7.
   Jag får väl säga som partisekreterarna att opinionsundersökningar är inget att bry sig om och jag bryr mig faktiskt inte heller. Men jag skulle vilja förstå och förklara. Har Jonas Sjöstedt sagt något dumt eller har någon från Ung Vänster klantat sig? Men vad jag fruktar är det gamla vanliga. Rädslan för ryssarna har nått nya höjder, spioner lägger pussel hos Sverigedemokraterna i Riksdagshuset och ryska stridsflygplan flyger över Östersjön. Det drabbar som alltid V och om någon skulle få för sig att V inte har med ryssar att göra så är Per T. Ohlsson tillsammans med experter från Försvarshögskolan alltid redo upplysa om hur det förhåller sig. Tja, är det så enkelt? Vi får se.

Yes, how many years can a mountain exist
Before it's washed to the sea ?
Yes, how many years can some people exist
Before they're allowed to be free ?
Yes, how many times can a man turn his head
Pretending he just doesn't see ?
The answer my friend is blowin' in the wind
The answer is blowin' in the wind.

Veckans citat

En socialist anser att det är en orättvisa att dessa samhällsförhållanden är sådana att frukterna av de mångas arbete hamnar i händerna på de få ägande.

Nina Björk, Drömmen om det röda, W&W 2016, s. 144

Stoppa racet mot avgrunden! av Gunnar Stensson

Bilismen ökar! De tunga, energislukande bilarna blir fler! På E 22.an trängs de! Ton och åter ton av blänkande stål och krom rusar fram, nos vid avgasrör vid nos vid avgasrör i 120, 130, 140 km i timmen.
   Slätten kvävs under en matta av stora, privatägda enfamiljshus, stereotypa, blinda, med instängslade, trista kvadrater till trädgårdar.
   Lund glesas ut, Staffanstorp glesas ut, Lomma glesas ut, Burlöv glesas ut, Malmö glesas ut.
   Vart och ett av de privata enfamiljshusen ger upphov till ytterligare minst två bilar som förorenar luften och bidrar till den globala uppvärmningen.
   Barnen körs i bil till skolan. Som giftormar ringlar sig bilköerna in St Larsparken. Föräldrarna bilar till jobben. På de ökenlika parkeringsplatserna runt Novas kommersbaracker samlas bilarna som spyflugor kring ett ruttnande kadaver.
   Lunds södra infart ska fördubbla kapaciteten. Antalet körfält på väg 108 och E 22 mångdubblas. Dånet från motorvägarna tilltar oavbrutet som en annalkande orkan.
   Lunds kommun sprider utglesningen som en dödlig pest till Dalby, Genarp, Veberöd och Södra Sandby.
   Staten gynnar genom ränteavdrag de höginkomsttagare som med sina enfamiljshus föröder de fruktbara jordarna. Samtidigt missgynnas de som bor i hyresrätt i tätorterna.
   Luften förgiftas. Växtgasutsläppen ökar. Den globala uppvärmningen accelererar 2005 - 2010 – 2015 – 2016. Polarisarna smälter. Havsnivån stiger. I dag dör tusenden på Haiti. Florida och Georgia ligger under vatten.

Denna markexploatering, denna storsatsning på flerfiliga motorvägar och utglesad, bilberoendeskapande bebyggelse, denna sprawl, omöjliggör Sveriges mål att minska utsläppen från trafiken med minst 70 procent till 2030 jämfört med 2010 års nivå.
   Den är ett hån mot Parisöverenskommelsen.
   Allianspolitiker, kapitalägare och höginkomsttagare utgår från maximen in the long run we are all dead, medan de stampar gasen i botten på sina dånande dödsbilar bakom Donald Trumps monstermaskin som med fladdrande stjärnbanér leder racet mot avgrunden.

Vi vet alla vad som behövs: järnvägar, kollektivtrafik och hyreslägenheter i höga hus, som sparar mark och har milsvidd utsikt över det gröna Skånes öppna landskap med fält och träd, åkrar och vatten.
   Så uppnår vi en förtätning som ger närhet till arbete, universitet, skolor, idrottsanläggningar, kyrkor, konserthus, teatrar, restauranger, demokratiska samlingslokaler, bibliotek och parker.
   Nu behövs en generalstrejk, en klimatrevolution som befriar jorden från privatiseringarnas taggtrådsstängsel och ger den tillbaka till människorna.
   Låt oss vända på Naomi Kleins formulering Kapitalismen kontra klimatet och samlas kring parollen Klimatet kontra kapitalismen!

Lunds politiker kan inleda genom att:
 • stoppa utbyggnaden av södra infarten,
 • stoppa ökningen av ägda enfamiljshus i Södra Sandby, Dalby, Genarp och Veberöd,
 • satsa på torn för hyresgäster vid Lunds södra med utsikt över korpfotbollsplanerna och lundaslätten, bygga en spårvägsförbindelse till Dalby och åter förvandla Nova till åker, medan vi gemensamt förbereder den globala klimatrevolutionen.

 

Källa: Smart stad – smart samhällsplanering
för att nå Sveriges miljömål
Intelligence Watch 2016.

Hittat på nätet

Att leta runt på nätet är numera en normal sysselsättning för den politiskt intresserade i allmänhet och för en VB redaktör i synnerhet. Oftast är det lättare att hitta gulliga djur och småbarn än något politiskt intressant.
   Men ibland så hittar man nåt. Denna gång på Facebook och jag tillåter mig att citera texten utan att fråga skribenten, använder man rubriken "Öppet brev" så gör man. Kanske är detta en lika kraftig spricka i Mp lokalt i Lund som de som tidigare blottats på riksplanet. Att red och VB håller med i det mesta är ganska tydligt för VB-läsaren.
red

---

Öppet brev
Har idag varit på presidiebesök på Polhemskolan i Lund.
Har träffat elever, lärare och skolledare. Träffade elever från Afghanistan som läser på Spri, språkintroduktion. De mår inte bra, har svåra minnen med sig och är nu oroliga för att bli utvisade tillbaka till en osäker framtid. De är tacksamma över att ha fått chansen i Sverige och glada att få gå i en bra skola men vet inte hur länge de får stanna. De undrar nu om det är lönt att fortsätta lära sig svenska.
   Jag träffade lärare som känner sig diskvalificerade och placerade i B-laget när de inte fått del av lärarlönelyftet. Och jag ser att Polhem är en av våra bra skolor som alla hotar att drabbas av det sparbeting vi fått inför 2018.
   Dessa faktorer har jag svårt att ta ansvar för som miljöpartist och ordförande i Utbildningsnämnden. Jag kan inte försvara migrationspolitiken som skickar motiverade elever tillbaka till krig och fattigdom. Jag kan inte försvara en nationell lönesatsning som får många lärare att tappa tron på sin framtid i skolan. Och jag kan inte försvara ett uppdrag att spara 3-7 procent i en budget som redan är hårt pressad.
   Dessa förhållanden och utvecklingen av dem kommer att bli avgörande för mina möjligheter att fortsätta som ansvarig politiker och som miljöpartist.
Anders Ebbesson
Publicerat på Facebook 161011

Sveriges skolor har blivit ”glädjehus” av Gunnar Stensson

Sydsvenskans ledare (13/10) konstaterar att lärare får högre lön om de sätter högre betyg på sina elever.
   Den konstaterar också att svenska elever blir okunnigare allteftersom betygen skjuter i höjden. Snart är de okunnigast i OECD.
   Detta har varit känt i åratal och det är ett framsteg att det har blivit synligt för Sydsvenskans ledarskribenter.
   Men sedan är de tillbaka vid sin förnekelse. De skriver: Det är friskolornas fel, utropar nu många!
   Nej, det är det inte. Att friskolorna sätter fler glädjebetyg än kommunala skolor går inte att leda i bevis.”

Nej, kommersialiseringen av skolsystemet drabbar inte bara friskolorna.
   Skolvalet i förening med skolpengen leder till att alla skolor, kommunala som ”fria”, tvingas konkurrera om eleverna.
    ”Glädjebetyg” är den viktigaste marknadsförings-metoden.
   Så har lärare tvingats till prostitution och huvudmän blivit saluförare, vare sig de är företagare som söker vinst eller leder kommunala skolor som konkurrerar om resurser.
   Lärarförbundet beskrev mekaniken på ett pedagogiskt sätt för bara en vecka sedan.
   Men den som inte vill se gör bäst i att blunda.

Miljöpartiet om planerna för Källby reningsverk av Ulf N

VA Syd, det kommunalförbund som sköter Lunds med flera kommuners vatten- och avloppshantering, har konstaterat att reningsverket inte räcker till för att klara av de ökade avloppsmängder som blir följden av den kraftiga befolkningsökning i Lund som prognoserna pekar på. Det mesta talar också för att strängare krav på rening är att vänta inom en relativt nära framtid.
   Fullmäktigeförsamlingen är den högsta beslutsinstans i förbundet. De ingående kommunerna har dock en s k ägarnämnd. Ägarnämnden är av rådgivande karaktär. Ordförande i Lunds ägarnämnd är kommunalrådet Emma Bergeringer (MP). När det gäller frågor av principiell karaktär, t ex stora investeringar, har förstås kommunens fullmäktige mer än ett ord med i laget.

Två alternativ
VA Syd har utrett den framtida avloppshanteringen för Lunds del. Två alternativ finns nu för kommunen att ta ställning till. Ett alternativ är att bygga ut Källbyverkets kapacitet, ett annat att via en tunnel leda allt avlopp till Sjölundaverket i Malmö. I detta sistnämnda alternativ blir därmed Källbyverket överflödigt. Båda alternativen handlar om kostnader i storleksordningen 2 - 3 miljarder, dvs om betydligt större investeringar än spårvägssatsningen i Lund.

Fördjupad analys
I veckan som gick hade VA Syds ägarnämnd i Lund sammanträde för att ta ett inriktningsbeslut för vilket alternativ Lund ska välja. Majoriteten förespråkade Sjölundaalternativet. Miljöpartiet ville som enda parti skjuta på nämndens ställningstagande och få fram fördjupade analyser av beslutsunderlag och kompletterande utredning av de miljömässiga konsekvenserna av de två alternativen.
Ulf N

---

 

MP reservation:
Inriktningsbeslut om alternativ för Lunds framtida avloppsvattenrening
Frågan angående inriktningsbeslut för Lunds framtida avloppsvattenrening är ett beslut som får stora konsekvenser såväl ekonomiskt som miljömässigt. Därför är det viktigt att beslutet vilar på noggrant övervägande och gedigna analyser. De kunskapsunderlag som presenterats ägarnämnden är visserligen omfattande, men vi upplever att det är främst är kommunalförbundets perspektiv som lyfts fram. Därför föreslog vi från Miljöpartiet att en extern granskning av underlaget skulle genomföras innan beslut om att gå vidare med ett specifikt alternativ fattats.

Frågetecken kring miljökonsekvenser
Utredningarna lämnar också en del frågetecken gällande vad som blir de miljömässiga konsekvenserna av en nedläggning av Källby och en flytt av avloppsreningen till Sjölunda. Recipientutredningen menar att ”En av faktorerna som talar emot att lägga ned Källby avloppsreningsverk är att vattenföringen i ån kommer att minska drastiskt av klimatförändringarna.” Därmed blir också Källby avloppsreningsverks bidrag till flödet än mer betydelsefullt. Ett minskat flöde kan antas leda till betydande konsekvenser för fiskar och andra arter i Höje ås ekosystem. Om Källby avloppsreningsverk läggs ned anser vi att det nödvändigt att reningsverkets bidrag till Höje ås flöde säkerställs på annat sätt.

Sämre rening i Sjölunda?
Likaså framstår det som att ett av argumenten som gör att Sjölundaalternativet förordas är att det bedöms som att det alternativet inte ”kräver” lika stor rening av avloppsvattnet som Källby. Oavsett om avloppsreningen sker vid Källby eller Sjölunda hamnar dock vattnet så småningom i Öresund och bidrar till Öresunds totala mängd förorening. Därför menar vi att det bör vara självklart att bästa möjliga rening eftersträvas såväl i Källby som i Sjölunda.

Osäkra antaganden
De ekonomiska kalkylerna präglas av stor osäkerhet. Såväl det långa tidsperspektivet som beräkningen med risker, antaganden och estimeringar gör kalkylen komplex. Investeringssummorna är så passa stora att felräkningar eller felaktiga antaganden får stora konsekvenser. De konkreta investeringarna som presenteras visar att alternativet Källby ligger på 1,901-2,16 miljarder kr under tidsperioden fram till 2075 medan Sjölundaalternativet uppgår till 2,298-2,613 miljarder kr under samma tidsperiod. Investeringarna på Källby är mer utspridda i tiden, medan Sjölundaalternativet innebär att en betydligt större investering på över två miljarder måste hanteras under det kommande decenniet. Det är alltså möjligt att det skiljer sig ca 700 miljoner kr mellan de olika alternativen i ren investeringskostnad. Samtidigt menar man att driftskostnaden skulle bli lägre på Källby, men även dessa antaganden är osäkra. Även om ett antal konsultfirmor som beskrivs som expertis har bidragit till beräkningarna menar vi att det är viktigt att det görs en extern kontroll av beräkningarna.

Låt oberoende expertis utreda!
Vi menar också att det är viktigt att ta chansen att vara med och utveckla bästa möjliga teknik för avloppsrening. Under tidsperioden fram till 2075 kan man anta att det kommer att ske en stor teknikutveckling, precis som det har skett en betydande utveckling de senaste 60 åren. Kanske kommer andra tekniker och alternativ att erbjuda andra möjligheter att utveckla reningen av Lunds avloppsvatten än de som nu har utretts.

MP:s yrkanden
Med hänvisning till ovanstående reserverar vi oss till förmån för våra yrkanden:
-att alternativen utreds ytterligare av oberoende expertis, i tydlig dialog med Höje å vattenråd, särskilt avseende ekonomiska aspekter och miljöpåverkande effekter (på både Höje å och Öresund).
-att i det fall Sjölundaalternativet förordas av nämnden bifalla tillägg angående:
  1. Att Sjölundaalternativet inte får innebära sämre rening än Källbyalternativet.
  2. Att Källby reningsverks bidrag till flödet i Höje å måste säkerställas även efter att avloppsreningen är flyttad.

66 år i skolan 29. 1973-85: 5. Grundskolans – och gymnasieskolans - bästa år av Den Gamle

Valet 1979, det andra som Olof Palme förlorade, blev en exempellös framgång för VPK Lund, kanske tack vare vår demokratistrid. Eller tack vare Veckobladet med en prenumererad upplaga på nästan 1000 ex. Prenumererad eftersom VB skickades ut som brev. Gunnar Sandin, Sten Henriksson och Göran Persson hörde till dem som gjorde grovjobbet vecka efter vecka. Gunnar Sandin hade dessutom tagit initiativ till ett bokcafé mitt emot stadsbiblioteket som blev en av partiets baser.
   September 79 var en hektisk månad för alla och i högsta grad för mig: en stor Barsebäcksmarsch, varje vecka möten i distriktsstyrelsens verkställande utskott, dörrknackning och försäljning av Ny Dag i Klostergården, organiserande av valsedelutdelning i Malmöhus län, VPK Lund skulle dela ut valsedlar i Helsingborg hela valdagen från klockan 8 på morgonen (vi reste dit i tre bilar, jag åkte med Kent Nilsson, Sven-Bertil Persson var med, liksom Lars Bengtsson, Elisabet Tykesson och Iris Nilsson, sammanlagt 10 stycken), på kvällen tillbaka till Lund, valvaka, kommunmöte för att fördela platserna i fullmäktige och kommunens övriga nämnder, möte med styrelsen i Solidaritet med Vietnam, kontakt med Peter Weiss som vi ville ha som föreläsare på ett Vietnammöte den 24 november, en strid om representanter i Heleneholmsskolans lärarförening och en veckas lägerskola i Hundested i norra Själland med klass 9c, vars klassföreståndare Kerstin Emanuelsson bett mig följa med eftersom jag kände klassen väl efter många undervisningstimmar under tre år.
   Det var nödvändigt att föra anteckningar för att hålla uppgifterna isär. Anteckningarna finns kvar och följaktligen har jag tjogtals sidor med detaljer från just denna månad.

I Hundested tappade en elev sin plånbok på stranden. Han och jag sökte i fullmåneljus klockan ett på natten – och hittade den. En elevgrupp försvann dagen därpå genom att hoppa av en rälsbuss på fel station. På den tiden slapp vi mobiler. Ingen kunde nå en när man var på resa. Problemen fick man lösa på egen hand allteftersom de uppstod. Det kändes skönt.
   Barsebäcksmarschen var en mäktig upplevelse. Bäst kändes det när vi på väg från Barsebäck närmade oss Lund och gick under träden i eftermiddagssolen med banderoller och flaggor och ropade paroller som
   ”Oj, jag glömde mössan i reaktorn!
    Hälsningar från den mänskliga faktorn.”

Valvakan

”Det blir kul med valvakan”, sa Martin. ”Precis som eurovisionsfestivalen,  fast man slipper höra musiken.”
   Margareta Björnsson representerade distriktets valkommitté. Hon hade ackompanjerat mig med trumpet när jag appelltalade. Hon visade att vi hållit budget under valet.
   Karin Lenz var trött. Hon skulle resa till Stockholm på partistyrelsemöte.
   Bodil hade kört runt och samlat in affischtavlor till klockan tre på morgonen.
   När vi fått klart för oss att borgarna vunnit valet stängde vi av radion. Nu gällde det att organisera Folkkampanjen mot kärnkraft.

Torsdagen 20/9 kommunmöte för att fördela uppdragen. Tomas Schlyter redogjorde: Plats för 60 kamrater. Ersättning hundra kronor per möte. ”Ett parlamentariskt träsk.”
   Tarcisio Bommarco ordade länge om träsket.
   Daniel Kallos deklarerade att vi hatade kapitalism och utsugning och att Tomas Schlyter var en reformist.
   Kent Nilsson var ordförande och Iris Nilsson bisittare. Finn Hagberg sekreterare.
   Nästan bara karlar talade på mötet. Undantagen var Ulrika och Kerstin.
   Jan Svensson, Gunnar Sandin och Kitten Anderberg yttrade sig också. Själv tog jag upp Folkkampanjen.
   Jag gick klockan 23, innan mötet var slut. Då återstod en punkt om kyrkopolitik och övriga frågor. Jag skulle ju ta sjubussen till skolan och undervisa hela fredagen och därutöver sätta ihop ett skriftligt prov i historia.
   Min kollega Ingegärd Rössler-Rosenberg sa att undervisningen i högstadiet tröttade henne. Hon blev så spänd i ena armen och axeln. Jag var också trött.
   På söndagen var det Vietnam-möte på Smålands nation.

Samtidigt startade Karin höstens kulturverksamhet i St Lars, 23 veckotimmar, bland annat en teatercirkel tillsammans med Eva van Lunteren och en teatergrupp i Staffanstorp. Fredagen den 14 hade hon kräftkalas tillsammans med patienter från St Lars på Torpet som ligger vid en strandäng nära Landskrona
   Helgen den 29 och 30 september for vi till torpet i Älghult som vi byggt i Karins föräldrars bol. Karins far Richard hade börjat bli glömsk och trött. Hennes mor Berta oroade sig för hur det skulle gå med gården och jordbruket. I Bolet tömde jag sommarens skit ur tunnan i utedasset. Skiten vägde nästan 75 kilo.

Vad väntar... av Karin S

Vad väntar oss nu?
En mollhimmel med stormsång
Svep om mig en ullfilt!

Torgmöte om miljön

På lördag är det åter torgmöte med Röda Kapellet.
Kl 11 på Mårtenstorget blir det både glad och allvarsam blåsmusik med anknytning till miljöfrågor av olika slag.
   Talare från orkestern och lundavänstern håller appelltal om stadsmiljön, djurhållning, utsläpp, hållbar miljö mm.
   Den sammanfattande rubriken för torgmötet är "Är du hållbar, lille vän?" Det är en alludering på tavlan av Peter tillberg från 1972 med en skolklass med rubriken: "Blir du lönsam, lille vän?"
 

Klostergårdsdagen 8 oktober 2016

Klostergårdsloppet start 13.00. Anmälan för deltagande från 11.30 i Klostergårdens centrum. Startavgift 20 kronor. En cykel och flera andra priser lottas ut

Helgeandsgården 14.30: Jazz- och pop-konsert med Bo Riborg och Carl-Henrik Olsson

Vad händer i Klostergården
Klostergårdens byalag informerar om gröna stråket, järnvägsstationen, fyrspåren och kommunens planer för ny bebyggelse 15.15

Hela dagen: insamling till Barn på flykt via Rädda barnen, loppmarknad och bokbord. Polis och brandkår demonstrerar sin utrustning.

Lördagsmusik

Helgeandskyrkan
8 oktober kl 17
Irene Frisch, orgel och piano

Nytt nummer av politiken

Nu finns ett nytt nummer av Vänsterpartiets tidning.
 

Hämta Politiken nr 5 2016

Deltagarna på Women´s Boat to Gaza i israeliskt fängelse

 

Så var det dags igen! Årets Ship to Gaza har bordats på internationellt vatten. Deltagarna har som vanligt förts till fängelse och båten har beslagtagits. Naturligtvis kommer sedvanliga till intet förpliktigande uttalande att göras. Men efter ett tag blir det säkert ”business as usual” precis som tidigare år.
   Att alla ombord var kvinnor, två är svenska medborgare, och att Sverige har en feministisk utrikespolitik spelar nog ingen roll. För säkerhets skull så lät, enligt någon uppgift på nätet, Israel kvinnliga soldater gå i spetsen för kapningen. Att en av de arresterade kvinnorna, Mairead Maguire, är en tidigare fredspristagare kan nog också passera, även Obama och några Israeliska politiker tillhör ju också fredspristagarna så det får väl gå jämt ut.
   Utvecklingen låter sig nog bäst följas på nätet. Säkrast är nog att börja på Ship to Gazas eller Women's Boat to Gazas egna sidor. Man kan befara lika massiv Israelisk desinformation som vanligt.
   Nedan följer några meddelande och texter som var aktuella när detta skrevs den 6 oktober 2016.
red
 

---

6 oktober 09:44 på shiptogaza.se
Zaytouna-Oliven fördes i natt till den israeliska örlogshamnen i Ashdod. De kvinnliga aktivisterna ombord transporterades till Givon-fängelset i närheten av Ben Gurion-flygplatsen utanför Tel Aviv. Svensk ambassadpersonal och våra israeliska advokater har ännu inte tillåtits att besöka de fängslade kvinnorna. Enligt uppgift ska advokaterna träffa dem kl 13 CET. Al Jazeeras team, som var ombord, är på väg till London. Vid mellanlandningen i Moskva berättade Al Jazeeras reporter, Mina Harballou, att den nordirländska fredspristagaren Mairead Maguire vägrade skriva på dokument som de israeliska myndigheterna förelade henne eftersom hon mot sin vilja förts till Israel.
 

---

6 oktober på vansterpartiet.se

Nu måste Sverige agera för Gazas befolkning och Ship to Gaza
Sent på kvällen 5 oktober nåddes vi av beskedet att Israel har bordat Ship to Gazas fartyg Zaytouna-Oliven omkring 35 sjömil utanför Gazas kust, och gripit de 13 kvinnorna ombord. Två av kvinnorna kommer från Sverige; Emma Ringqvist och Jeannette Escanilla, som är landstingspolitiker för Vänsterpartiet.
   – Genom att stoppa ett civilt fartyg på internationellt vatten bekänner Israel återigen färg och visar hur orimlig blockaden mot Gazaremsan och dess 2 miljoner invånare är. Sverige måste nu agera för att de gripna aktivisterna omedelbart frisläpps, att fartyget återlämnas och att blockaden mot Gaza-remsan hävs, säger Hans Linde, utrikespolitisk talesperson för Vänsterpartiet.
   Israel blockerar Gaza-remsan sedan 2007. Drygt två miljoner människor är instängda på en yta som motsvarar den svenska ön Orust. Vänsterpartiet kräver att blockaden ska hävas och har genom åren stött Ship to Gazas solidaritetsarbete. I år deltog EU-parlamentarikern Malin Björk under en tidigare etapp och vid bordningen fanns landstingspolitikern Jeannette Escanilla från Uppsala ombord.

Vad händer i Klostergården? av Gunnar Stensson

Klostergården ska få en ny hållplats inom sju år, tack vare utbyggnaden av järnvägen med två nya spår. Det är en utveckling av kollektivtrafiken som vi gläder oss åt. Plötsligt ligger Malmö, Köpenhamn och Kristianstad närmare. Järnvägsinvesteringen leder till en framtida utbyggnad av området med nya bostäder.
   Utbyggnaden har också nackdelar. Den innebär att Lunds och framför allt Klostergårdens gröna naturområden i närmiljön hotas. Det gröna stråket från centrala Lund till Höje å påverkas av spårområdets breddning och den nya hållplatsen.
   Som många gånger förr sneglar stadsplanerarna på möjligheten att bebygga korpfotbollsplanerna. 
   Man överväger också att dra fram en ny vägförbindelse förbi järnvägen tvärs igenom grönområdet i höjd med Sunnanväg.
   Om reningsverket läggs ner, vilket är sannolikt, påverkas dammarna, samtidigt som nya områden öppnas för Lunds framtida tillväxt.
   Klostergårdens byalag har de senaste åren genomfört en rad vandringar i närområdet och informerat om planerna och de naturvärden som hotas. Det kommer vi fortsätta med.
   Somligt är redan oåterkalleligt som den privatägda St Larsparkens urbanisering med hårdgjorda ytor och stark trafikintensitet.
   Magnus Hultgrens artikel i förra numret av Veckobladet sammanfattar några av de risker vi fruktar i framtiden.

På Klostergårdsdagen den 8 september genomför vi Klostergårdsloppet genom de naturområden som berörs av utbyggnaden. Spring för att rädda naturen!
   Klockan 15.15 anordnas ett seminarium i Helgeandsgården kring temat ”Vad händer i Klostergården?” för att ge alla kunskap om utvecklingen och säga sin mening.

I förra VB-numret skriver Ulf Nymark, MP, om kommunens miljösatsningar i det program för en ekologiskt hållbar utveckling som kallas LundaEko II och som nu inleds.
   En målsättning är att ”engagera flera”, vilket innefattar samtliga som bor och verkar i Lunds kommun. Därför genomför man en serie dialogmöten ”i syfte att involvera kommuninvånarna” under hösten 2016 och våren 2017.
   Klostergårdens byalag är inbjudet att delta i ett sådant möte, ett DIALOG-café inför det nya Grönstruktur- och naturvårdsprogram för Lunds kommun som ska utarbetas.
   Dialog-cafét äger rum i Kristallen den 26 oktober klockan 18-20. Där får vi möjlighet att framföra klostergårdsbornas synpunkter.
   Det är därför viktigt att så många som möjligt tar chansen till inflytande och sluter upp på Klostergårdsdagens seminarium!

Spårvägskonsekvenser av Lotte Möller

Äntligen har den kommit - visserligen bara i konceptform - konsultfirman Rambölls utredning av konsekvenserna av kommunens beslut att Den Heliga Spårvagnen ska få köra i upphöjt majestät på S:t Laurentiigatan medan bussar och annan motortrafik hänvisas till stråket Spolegatan – Kung Oskars väg – Getingevägen.
   ”Inför denna omläggning är det viktigt att analysera dels att kollektivtrafiken får en god framkomlighet, dels hur övriga trafikslags anspråk och framkomlighet kan tillgodoses” – så beskriver Rambölls uppdraget från Tekniska nämnden.  (Mina kursiveringar). Det omfattar alltså inte frågan om hur de människor som bor, arbetar och färdas längs gatorna i fråga kommer att påverkas av den ökade trafiken utan enbart trafikflödet och framförallt om bussarnas väl och ve.
   Vad har då utredarna kommit fram till? Bland annat att parkeringsplatser på Spolegatan måste bort eftersom antalet bussar på den nya sträckan kommer öka från fyrtioåtta till etthundrafyrtio i rusningstid, flygbussar och turistbussar förmodligen ej inräknade. Alltså två-tre bussar i minuten. I korsningen Spolegatan/Kung Oskars väg nedanför Kung Oskars bro är svängutrymmet så snålt att bussarna riskerar att inte kunna ta sig fram och kaos uppstår. Rambölls förslag till lösning är en minirondell, hur nu den ska få plats. Problemet kan också lindras om en del bussar får köra Karl XII gatan mellan Spolegatan och Kävlingevägen.
   Beträffande rondellen i korsningen Kung Oskars väg-Kävlingevägen, en av Lunds mest olycksdrabbade, föreslås att den byggs om till en oval. Det skulle göra det lättare för bussarna att braka på utan att nämnvärt behöva sakta in och som ett extra plus blir det bekvämare för busspassagerarna. Men vad innebär det för de många cyklisterna? På den frågan ger utredningen inget svar. Inte heller berörs problemet huruvida det krävs en ändring av detaljplanen för området innan rondellen kan byggas om.

Snabbehandlad utredning
Den som vill veta mer om utredningens innehåll – och där finns mycket att begrunda - kan försöka kontakta Tekniska förvaltningen. Egentligen skulle den varit klar i våras men har alltså först kommit nu och när detta skrivs ännu inte i sin definitiva form. Det betyder att den måste snabbehandlas eftersom det kommunala mantrat är att spaden ska i jorden strax efter nyår (och motorsågen sättas i de vackra träden längs S:t Laurentiigatan, kan det tilläggas).  Redan den 19 oktober ska Tekniska nämnden fatta beslut om alla dessa omfattande förändringar utan att ledamöterna haft en rimlig möjlighet att sätta sig in i vad de innebär och kostar.
   Men inte den minsta kommunala information om vad som väntar har sipprat ut till den berörda allmänheten, lika lite någon hållbar motivering för varför bussar och spårvagnar inte kan blandas på S:t Laurentiigatan som de kan i andra städer.
   Lunds tekniska förvaltning och politiker har nämligen lagt locket på. Besvärjelsen lyder: ska vi klara framtida kvalitetskrav och kapacitetsbehov fordras spårvagnstrafik. Med andra ord: Lund med sin knackiga ekonomi måste måste måste ha en 5,5 kilometer lång spårväg till ett pris av 1,3 miljarder kronor. Hur mycket blir det per meter?

Infomöte utan politiker och tjänstemän
Det har gått så mycket prestige i frågan att det resulterat i en total ovilja att ta in synpunkter och nya fakta. Inbjudna politiker och tjänstemän har sagt nej till att delta i det informations- och diskussionsmöte om trafikomläggningen som äger rum 10 oktober - nu på måndag- klockan 17.30–19.30 i Pingstkyrkan på Stora Södergatan. Inte heller kom någon trafikansvarig från kommunen till Stadsbiblioteket när professor civilingenjör Sven-Allan Bjerkemo och professor Mats Alaküla från LTH nyligen talade där om utvecklingen av tekniska lösningar för framtida kollektivtrafik. Faktaresistens kallas det.
   Hur som helst är trafikomläggningen ett faktum i och med att spaden satts i jorden. Det sker utan att någon av de åtgärder som Rambölls utredning föreslår har hunnit genomföras, utom möjligen borttagandet av parkeringsplatser längs Spolegatan och vid Annes konditori.

Tävlingsfråga: Vem ska få äran att sätta spaden i jorden? Skicka in ditt förslag till VB:s redaktör! De(n) som gissat rätt bjuds på en gratis spårvägsresa från Clemenstorget till ESS och tillbaka igen.

Att rädda skolan kan bli en härlig stridsfråga för S av Gunnar Stensson

Vi fick världens mest privatiserade skola och de svenska skolresultaten störtdök i samma takt som privatiseringen tilltog.
Att högern inte vill ha en demokratisk skola med lika möjligheter för alla barn kan te sig begripligt. Men vänstern?
   Läget är rätt ljust. Jodå, tänk efter: För om nu skolan kan räddas genom åter-demokratisering, och skolan otvivelaktigt lägger grunden för hela vår nations framtid...
   Vilken härlig stridsfråga kan inte det bli för socialdemokraterna i nästa valrörelse: Alla barn i Sverige skall ha samma rätt till demokratisk skolgång oavsett var de bor, oavsett deras föräldrars sociala status.
Jan Guillou, AB 2/10 2016

Lärarförbundet: Skrota skolpengen som ger friskolorna stora vinster
Många skolor och förskolor har svårt att få ekonomin att gå ihop. Samtidigt har de sju största friskolekoncernerna (Academedia, Internationella engelska skolan, Kunskapsskolan, Thoréngruppen, Praktiska gymnasiet, Jensen Education och Lärande i Sverige) en rörelsemarginal på åtta procent – nästan en miljard kronor. Hur kan det komma sig?
   Lärarförbundet har undersökt frågan och svaret är: Skolpengssystemet gör det möjligt.
   Ju fler elever som kan fyllas på i en skolklass, desto billigare blir läraren per elev. Den som fyller en klass med fler elever ökar intäkterna utan att kostnaderna ökar i samma grad. Och den som tappar elever förlorar intäkter som inte kompenseras med minskade kostnader.
Johanna Jaara Åstrand, ordförande Lärarförbundet, DN Debatt 29/9. Läs mer

PS. Jag påpekade samma sak i Lunds kommunfullmäktige i november 2006. Allianspartierna hade vunnit valet. En möjligen alkoholpåverkad Moderat rev teatraliskt sönder mitt PM framme vid podiet. När Alliansen tog över i januari 2007 började den omedelbart genomföra sin katastrofala skolpolitik. Nu står vi där. Allianspartierna förnekar fortfarande verkligheten. Privatiseringens Titanic fortsätter i full fart trots att kollisionen med isberget rivit upp läckor i skrovet.
   När de rödgröna partierna överlämnade Lunds skolor till Allianspartierna var Lund bästa skolkommun. I år har kommunen hamnat på plats 21, trots de utomordentliga förutsättningarna i landets främsta universitetsstad. På tjuguförsta plats i OECD:s mest privatiserade och därför sämsta skolsystem.
Gunnar Stensson, fd ordförande i Lunds Utbildningsnämnd

66 år i skolan 28. 1973-85: 4. Grundskolans – och gymnasieskolans - bästa år av Den Gamle

Medlemskapet i VPK innebar att jag kallades till lokalgruppen i Klostergården. Vi träffades på söndagar, under organiserade former. Någon avdelades för att roa och vakta barnen. Det handlade om rätt många barn mellan 2 och 10; vi var i vår föräldraålder.
   Kajsa Theander, Sven-Bertil Persson, Jan Svensson och Kent Nilsson ingick bland många andra i gruppen. Vi antogs studera marxistisk grundkurs ur ett fyrkantigt häfte. Jag tror vi var registrerade som studiecirkel i ABF. Göte Bergström representerade Klostergårdens byalag.
   Mycket kom att handla om själva stadsdelen Klostergården. På den tiden var Klostergårdens fritidsgård en samlingsplats för musikgrupper från hela Lund men det fanns ännu inget bibliotek, bara en bokbuss som kom ett par gånger i veckan. Ibland stod den i hörnet vid Blidvädersvägen samtidigt som glassbilen signalerade sin närvaro. Glass och böcker. En polisstation låg i den lokal där det nu finns ett apotek. Polisbilen stod intill.
   Jag blev invald i styrelsen våren 1977. Demokratifrågan och inflytandet från Sovjetunionen dominerade det året och flera följande år. Vi utformade ett Demokratiskt manifest, inspirerat av Antonio Gramsci och de eurokommunistiska idéer, som diskuterats ända sedan Hermanssons Vänsterns väg kom ut i slutet av 1966. Tio år.
   I praktiken handlade det främst om att frigöra partiet från dess beroende av Sovjetunionen som hade ökat sedan partiledarskapet hade övergått från CH Hermansson till Lars Werner.
   Risken för en partisplittring oroade partiledningen. APK, Arbetarpartiet kommunisterna, bildades 1977 med sovjetiskt stöd, men fick få medlemmar och försvann efter ett par år.
   Jörn Svensson besökte oss på ett par styrelsemöten, påläst och vältalig. Styrelsemajoriteten stödde manifestet, men det fanns motståndare och pragmatiker också. Svante Nordin var en av de som opponerade både på styrelsemöten och i Veckobladet.
   När VPK samlades till kongress i Folkets hus i Stockholm nyåret 1977 krävde Lundadelegationen att partiet skulle anta det Demokratiska manifestet.
   Det politiska klimatet var iskallt. Kongressen gästades av en stor delegation från Sovjetunionens KP och flera andra östeuropeiska partier.
   Jörn Svensson vädjade till oss att dra tillbaka manifestet men vi vägrade. Vi hade utformat ett tal som krävde dubbel talartid och delegationen hade valt Kitten Anderberg och mig att framföra det. När vi äntligen fick tillträde till talarstolen hade alla gäster och flertalet delegater gått för att äta. Lundadelegationen isolerades.
   I januari publicerades Charta 77 i Prag med krav på mänskliga och demokratiska rättigheter, undertecknat av bland andra Vaclav Havel.

   Vi beslöt att genomföra en Demokratidemonstration i februari. Den fick ganska stor uppslutning trots att vädret var uselt. Karin och jag var på sportlov i Älghult med Martin och Sara och den snart treåriga Johanna.

   Vid kongressen i Södertälje tre år senare lyste Sovjetunionens KP med sin frånvaro och Demokratiska manifestet antogs, om än i utslätad form.

Varje morgon tog jag den fulla kvart-över-sju-bussen till Malmö. Samma människor fyllde den månad efter månad, år efter år. Där fanns vänner som Marie Hegnelius och andra som jag blev bekant med utan att någonsin höra deras namn. En dyster läkare satt alltid på samma plats och läste tidningen Arbetet. När han reste sig för att stiga av, slängde han tidningen på hatthyllan med samma avfärdande gest varje gång. En dag fanns han inte mer på bussen. Jag fick höra att han hade dött i cancer.
   Jag brukade gå från Södervärn till Heleneholm, grubblande på förmiddagens lektioner. På återresan till Lund hände det ofta att jag somnade. Någon gång missade jag hållplatsen och hamnade yrvaken vid Botulfsplatsen.
   På 1970- och 80-talet var Heleneholm ett kulturcentrum i den tätbefolkade arbetarstadsdelen Almhög, som gränsade till Augustenborg och Södra Sofielund. Där låg Musikhögskolan, Lärarhögskolan, Munkhätteskolan, Heleneholmsskolan, stadsdelsbiblioteket och en park med Heleneholms idrottsplats.   
   Under 1960-talet hade det socialdemokratiskt styrda Malmö vuxit, men när jag började arbeta på Heleneholmsskolan hade nedgången redan inletts. Visserligen strömmade arbetarna fortfarande varje morgon från de östra bostadsområdena tvärsigenom centrum till Kockumsvarvet i buss eller på cykel, men arbetslösheten ökade och kommunens ekonomi blev allt sämre. Varvet fick i slutet av 1970-talet statliga subventioner, men när understödet upphörde tvingades det till nedläggning.
   Sedan började Heleneholms gradvisa förslumning. Stadsdelsbiblioteket lades ner redan för 25 år sedan, Heleneholmsskolans högstadium upphörde, Lärarhögskolan flyttade till Västra hamnen, Heleneholmsgymnasiet blev nedlagt och dess musik- och teater-program flyttades till Malmö Latin. Kvar finns Musikhögskolan.
   Idag utpekas Munkhätteskolan som en av landets värsta. Almhögstorget har blivit ett fäste för SD. Kriminella gäng har tagit över kvarteren kring Seved. En del av mina elever från grundskolan bor säkert kvar. Nu är de i 60-årsåldern. Jag som bor i Lund ser tragedin på avstånd. Men då, i slutet av 1970-talet – och kanske 15 år till - var Heleneholm fortfarande fullt av livstro!