Timbuktus bok är en berättelse om Lund. Den utspelar sig i Djingis Khan, på Tunaskolan, på Spyken, i öltältet på Stortorget, på Mejeriet, på Mårtenstorget, i stadsbibliotekets tidningsrum och vid Höje å.
Men också i Malmö, på Värnhemstorget och Mårtenstorget, vid Föreningsgatan och Södra Förstadsgatan.
Den handlar om det nära förflutna. Timbuktu måste ha gått på
Spyken samtidigt som min yngsta dotter gjorde det under tidigt
1990-tal.
Den handlar om nuet. En stor del av boken är en reseberättelse skriven 2016. Till och med Trumps valkampanj finns med.
Framför allt handlar den om Timbuktus sökande efter sina rötter.
Han besöker South Carolina, New Orleans, New York, särskilt Harlem, men
också Afrika, Nigeria, där hans far bodde några år som barn innan han
via Harlem flyttade till Lund och bland annat blev utgivare av den
lilla invandrartidningen The Lundian.
Timbuktu beskriver slavhandelns historia som en förutsättning och
konsekvens av den industriella revolutionen och den moderna
kapitalismens uppkomst. Han analyserar rasismens rötter. Han jämför
Söderns slavplantager med Tysklands koncentrationsläger. Han visar hur
situationen för de svarta fortsatte att vara fasansfull även efter
inbördeskrigets slut ända till 1950- och 60-talens
medborgarrättsrörelse. Lynchningar blev vanliga först efter slaveriets
upphörande. Under slaveriet var slaven ett kapital som ägaren ville
skydda. När han blivit fri var värdelös och kunde hängas, brännas,
skjutas.
Timbuktu visar att situationen inte håller på att bli bättre utan
tvärtom. USA:s överfulla, ofta privata, fängelser är framför allt
fulla av unga svarta män. På gatorna är risken alltid överhängande att
bli skjuten eller trakasserad av den rasistiska polisen.
Detta mäktiga stoff flätas samman i samtal på alla de adresser
jag nämnt ovan. Det är en muntligt berättad bok. Samtidigt finns en rad
stora historiska namn och böcker med: Malcolm X, Martin Luther King,
Stokely Carmichael, James Baldwin och många andra.
Jag ser att boken är en bestseller. Mitt ex är tryckning nummer
5. Den kan ge en ny generation en medvetenhet som är livsnödvändig när
den egocentrerade rasistiska kapitalismen svämmar över alla breddar som
en apokalyptisk klimatkatastrof.
Timbuktu berättar också om sin musik. Jag känner killar som har spelat med honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar