Det var en gång en president som hette Rumpa.
Det var ett bra namn för han såg ut precis som en rumpa. Två feta
skinkor runt ett pruttande hål och ovanför hålet en tjock snabel. Ur
fettvecken under den gula kalufsen glimtade ibland ett par grisögon
fram. Han var president i ett land som hette Först Störst.
Hela dagarna satt president Rumpa och tittade på tv. Så fort han såg något som han inte gillade twittrade han: ”Dom ljuger! Dom ljuger!” President Rumpa kunde inte ljuga. Vartenda ord han sa var en alternativ sanning.
Det första Rumpa bestämde sedan han blivit president var att inga utlänningar skulle få komma in i Först Störst. Och att alla utlänningar som redan fanns där skulle köras ut. De var lätta att känna igen på hudfärgen. Alla som inte var blekansikten måste bort!
Sedan bestämde president Rumpa att rumpnissarna skulle bygga en mur. En stor, stor mur! President Rumpa bredde ut armarna. Den skulle hålla utlänningarna ute. Muren skulle de själva betala för. För om utlänningarna inte hade funnits, så hade ju ingen mur behövts.
Det var President Rumpas följare som kallades rumpnissar. Ibland samlade president Rumpa alla sina rumpnissar på ett torg och ropade ”Först Störst först”! Och rumpnissarna svarade ”Först Störst först!” Sedan ropade president Rumpa: ”Grab the pussy!” ”Grab the pussy!” svarade rumpnissarna. Ett sånt liv och kiv det blev då! Grabbarna jublade och tjejerna skrek.
Det fanns rumpnissar i andra länder också. En var president Putte, och han var mindre än president Rumpa. Han gick på styrketräning men det hjälpte inte. President Rumpa var större och tjockare. Putte brukade slå dem som var mindre än han. Egentligen ville han knocka president Rumpa. Men om det inte gick kunde de kanske bli bästisar? Och slå ner alla andra!
President Rumpa hade ett problem. Landet Först Störst hade lånat alla sina pengar av kineserna. Tänk om Kina ville ha tillbaka dem. Vi betalar inte, vi betalar inte! stönade president Rumpa.
Ett annat land hette Blekinge. Det var ganska litet och låg i Norden. För att känna sig större och starkare brukade alla riktiga blekingar sjunga ”Mandom, mod och morske män.” När de kom till raden ”Nord du jordens jättelem” tog de i extra mycket.
Blekinge hette Blekinge för alla blekingar var blekansikten. Nej, inte alla. Några utlänningar hade flyttat in i Blekinge på sista tiden. De måste köras ut.
I Blekinge fanns en rumpnisse som hette Jimmy. Han hatade utlänningar lika mycket som president Rumpa. Men han kunde inte köra ut dem. Han kunde bara trakassera dem lite. Till exempel sätta eld på husen där de bodde.
Rumpnissen Jimmy beundrade president Rumpa. Därför fick han skriva i president Rumpas tidning Murgats-journalen. President Rumpa blev glad. ”Blekinge, Blekinge!” skrek han. ”Vem hade trott det?”
Svarta damen i Stockholm som trodde hon var klokast i landet, tände på Jimmy. Hon räckte honom sin hand. ”Men inbilla dig inte att det är du som bestämmer”, sa hon kokett. På stockholmska förstås. Då log rumpnissen Jimmy.
Och i slaget om Hässleholm ett par veckor senare segrade rumpnissen Patrik. Svarta damen höll masken.
President Rumpa ville att de rikaste, och framför allt han själv, skulle bli ännu rikare. Därför grävde han upp all olja, all gas och allt kol som fanns i Först Störst. Väldiga vidder föröddes. Floder förgiftades. Det blev orkaner, skyfall, jordskred och översvämningar. Isbjörnarna i Alaska drunknade. Solen slutade skina. Nästan alla rödskinn gick åt. De hade funnits i Först Störst först, långt innan rumpnissarna tog över.
”Nu tar vi kol på den sista mohikanen!” sjöng president Rumpa.
”Skalpera honom! Skalpera honom!” jublade rumpnissarna.
President Rumpa förstod att han höll på att göra sig till ovän med alla utlänningar. Plus de rödskinn som överlevt. Plus de fattiga som de rikaste hade plundrat. Det kunde bli farligt. De måste utrotas allihop, innan det var för sent!
President Rumpa skaffade fler bomber, fler missiler och fler kanoner än som någonsin funnits i Först Störst eller någon annanstans i hela världen.
På tv såg han en bomb som kunde spränga hela jorden i bitar. Vilken jävla smäll! President Rumpas röda näsa stod rakt ut. Den måste jag ha! twittrade president Rumpa.
Hela dagarna satt president Rumpa och tittade på tv. Så fort han såg något som han inte gillade twittrade han: ”Dom ljuger! Dom ljuger!” President Rumpa kunde inte ljuga. Vartenda ord han sa var en alternativ sanning.
Det första Rumpa bestämde sedan han blivit president var att inga utlänningar skulle få komma in i Först Störst. Och att alla utlänningar som redan fanns där skulle köras ut. De var lätta att känna igen på hudfärgen. Alla som inte var blekansikten måste bort!
Sedan bestämde president Rumpa att rumpnissarna skulle bygga en mur. En stor, stor mur! President Rumpa bredde ut armarna. Den skulle hålla utlänningarna ute. Muren skulle de själva betala för. För om utlänningarna inte hade funnits, så hade ju ingen mur behövts.
Det var President Rumpas följare som kallades rumpnissar. Ibland samlade president Rumpa alla sina rumpnissar på ett torg och ropade ”Först Störst först”! Och rumpnissarna svarade ”Först Störst först!” Sedan ropade president Rumpa: ”Grab the pussy!” ”Grab the pussy!” svarade rumpnissarna. Ett sånt liv och kiv det blev då! Grabbarna jublade och tjejerna skrek.
Det fanns rumpnissar i andra länder också. En var president Putte, och han var mindre än president Rumpa. Han gick på styrketräning men det hjälpte inte. President Rumpa var större och tjockare. Putte brukade slå dem som var mindre än han. Egentligen ville han knocka president Rumpa. Men om det inte gick kunde de kanske bli bästisar? Och slå ner alla andra!
President Rumpa hade ett problem. Landet Först Störst hade lånat alla sina pengar av kineserna. Tänk om Kina ville ha tillbaka dem. Vi betalar inte, vi betalar inte! stönade president Rumpa.
Ett annat land hette Blekinge. Det var ganska litet och låg i Norden. För att känna sig större och starkare brukade alla riktiga blekingar sjunga ”Mandom, mod och morske män.” När de kom till raden ”Nord du jordens jättelem” tog de i extra mycket.
Blekinge hette Blekinge för alla blekingar var blekansikten. Nej, inte alla. Några utlänningar hade flyttat in i Blekinge på sista tiden. De måste köras ut.
I Blekinge fanns en rumpnisse som hette Jimmy. Han hatade utlänningar lika mycket som president Rumpa. Men han kunde inte köra ut dem. Han kunde bara trakassera dem lite. Till exempel sätta eld på husen där de bodde.
Rumpnissen Jimmy beundrade president Rumpa. Därför fick han skriva i president Rumpas tidning Murgats-journalen. President Rumpa blev glad. ”Blekinge, Blekinge!” skrek han. ”Vem hade trott det?”
Svarta damen i Stockholm som trodde hon var klokast i landet, tände på Jimmy. Hon räckte honom sin hand. ”Men inbilla dig inte att det är du som bestämmer”, sa hon kokett. På stockholmska förstås. Då log rumpnissen Jimmy.
Och i slaget om Hässleholm ett par veckor senare segrade rumpnissen Patrik. Svarta damen höll masken.
President Rumpa ville att de rikaste, och framför allt han själv, skulle bli ännu rikare. Därför grävde han upp all olja, all gas och allt kol som fanns i Först Störst. Väldiga vidder föröddes. Floder förgiftades. Det blev orkaner, skyfall, jordskred och översvämningar. Isbjörnarna i Alaska drunknade. Solen slutade skina. Nästan alla rödskinn gick åt. De hade funnits i Först Störst först, långt innan rumpnissarna tog över.
”Nu tar vi kol på den sista mohikanen!” sjöng president Rumpa.
”Skalpera honom! Skalpera honom!” jublade rumpnissarna.
President Rumpa förstod att han höll på att göra sig till ovän med alla utlänningar. Plus de rödskinn som överlevt. Plus de fattiga som de rikaste hade plundrat. Det kunde bli farligt. De måste utrotas allihop, innan det var för sent!
President Rumpa skaffade fler bomber, fler missiler och fler kanoner än som någonsin funnits i Först Störst eller någon annanstans i hela världen.
På tv såg han en bomb som kunde spränga hela jorden i bitar. Vilken jävla smäll! President Rumpas röda näsa stod rakt ut. Den måste jag ha! twittrade president Rumpa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar