2017-03-02

Vad var det vi sa av Sten H.


 
Utredningen om Sveriges engagemang i Afghanistan publicerades under torsdagen. Det blev en förödande kritik av den svenska politiken. Det är hedrande för svensk politik att en sådan uppgörelse nu har skett.
   Under de första åren efter 2002 var enigheten total i Sveriges riksdag. Det var svårt för att inte säga omöjligt att ställa sig vid sidan efter angreppet på World Trade Center. Men i takt med USA:s krigföring vaknade en opinion mot den och ett motstånd mot att Sverige skulle sända militär trupp till Afghanistan. Vänsterpartiet har efter hand tagit avstånd från den svenska truppinsatsen men har ställt upp för den civila hjälpen. Sedan länge har vi motsatt oss ett svenskt deltagande i de militära insatserna i fjäskandet för USA.
   Vänsterpartiet vacklade under hysterin mot Libyen där västmakterna i demokratins namn slog sönder ett samhälle. Vi gick aldrig så långt att vi ställde upp för svenskt attackflyg i Libyen, men jag minns inte att vi aktivt motsatte oss de JAS-plan som deltog genom att göra spaningsarbetet inför Natos bombningar. Det borde vi ha gjort. Vi vet nu alla resultatet av bombkriget: ett kaotiskt tillstånd i landet.
   För några år sedan bestämde riksdagen att den svenska värnplikten skulle läggas ner. V motsatte sig detta. Nu meddelas att värnplikten ska återupptas från 1 juli.
   Jag vill med detta ha sagt att Vänsterpartiet, det parti som haft minst möjligheter att påverka svensk säkerhetspolitik har intagit i huvudsak kloka och välavvägda hållningar i dessa frågor. Vi emotser nu bara ett erkännande för detta från övriga partier.

Inga kommentarer: