Kära Astrid, hör du mig? Jag vill tala med dig om barn. Du vet kanske
inte, jo, du vet nog, att vårt land inte är särskilt gott mot dem... (Inte heller Lunds kommun är särskilt god mot dem!)
Nu var det 2014 och 2015. De här pojkarna var tolv, fjorton och
sexton när de kom. Jo, visst var de många, 12 500, kanske fler. Många
flydde från ställen där de redan var flyktingar. Mardrömslika scenarion
innan de nådde hit...
De minderåriga pojkar som kom hit blev omhändertagna, fick gå i
skola, bo i förvar eller hos fosterfamiljer, lärde sig svenska och
spela fotboll och fick kamrater. En klocka tickade som många fruktade:
artonårsdagen. Dagen kom och de var inte barn längre.
Har vi några kloka ord till mamman som, när pojken inte kom hem, fick veta att han internerats för utvisning?
DN 3/5. Läs hela artikeln på nätet.
Läs sedan Bertil Egerös medborgarförslag och klicka ditt stöd!
1 kommentar:
Så bra skrivet av Agneta! Och en så obehaglig situation vi befinner oss i.... Jag har gjort en omröstning på plusett om vad man anser om Sveriges rådande asylpolitik, rösta gärna om du vill!
Skicka en kommentar