Nu har migrationsverket städat borden – med vilka resultat? av Bertil Egerö

Migrationsverkets metoder för att kunna avslå asylsökande ungdomar kritiseras nu även av socialförvaltningar.

Ibland lönar det sig att kolla TV's Rapport. Häromdagen diskuterades SVT's avslöjande att migrationsverket systematiskt nedvärderar intyg från socialförvaltningar runtom i landet, om de går emot verkets strävan att göra de asylsökande 'vuxna', dvs 18 år. En intervjuad socialsekreterare upplever detta som en praxis från i somras; tidigare samarbetade verket med henne i sådana frågor.
   Jag är god man för två pojkar. Båda har drabbats av migrationsverkets beslut om avslag, som är fyllt av detta slags nedvärderingar av intyg, dokument mm. Rättsvidrigt, och en klar bekräftelse på att verket enbart strävar efter att avslå asylansökningar från Afghanistan och utvisa ungdomar. Det underlättas av att först göra dem 'vuxna'.
   Att kritiken mot röntgenmetoden är massiv, att polisen nu öppet ger upp hoppet att kunna finna och transportera mer än en liten bråkdel av de drabbade, verkar inte spela någon roll. Regeringen blundar, migrationsverket fortsätter att underminera vår tillit till myndigheter och politiker. Rättsmedvetandet urholkas. Spelar allt detta ingen roll?
   Artikeln nedan är redan publicerad i ETC och Dalademokraten. Den har inte förlorat i aktualitet.
 

---

Målet är entydigt: utvisning av så många som möjligt. Medlen: en byråkratisk hantering som följer en klar, iskall logik. Med den asylsökande som offer. Rättssystemet urholkas, tilliten till myndigheter och politiker undergrävs.

Som god man har jag nu på kort tid två gånger tagit del av migrationsverkets beslut att underkänna två asylsökande afghanska ungdomars asylskäl. Beslutsunderlaget är nästan identiskt och ger ett starkt intryck av schablonmässig hantering. Kanske en effekt av att migrationsverket kommer att säga upp flera tusen anställda?
   Verket inleder med att godtyckligt uppgradera ungdomarna i ålder, så att de som vuxna lättare ska kunna utvisas. Dess enda stöd är en röntgenbaserad bedömning från rättsmedicinalverket, enbart avseende sannolikheten att den röntgade är 18 år eller mer. Alternativet ’sannolikt minderårig’ existerar inte.
   Det material som ligger till grund för asylansökan nedvärderas systematiskt. Viktiga dokument som intyg över genomgången utbildning, signerat och stämplat av det afghanska skolministeriets officiella representant i Teheran, läggs åt sidan med anteckningen ”oklart var uppgifterna kommer ifrån”.
   Migrationsverket har själv begärt och fått ett intyg av den kommunala socialförvaltningen rörande dess bedömning av en ungdoms ålder. Förvaltningens professionella handläggare har en längre tid följt ungdomen, och dess yttrande bör ha stor tyngd. Trots det anser nu migrationsverkets utredare att det inte framgår ”hur frågan om din ålder har utretts /…/ och bedömer att /uppgifterna/ inte kan ge stöd för din underårighet”.

Ansvarig utredare borta ur bilden
Beslutet ska meddelas den sökande vid personligt möte, där handlingen läses upp. Jag tar kontakt med ansvarig handläggare. Hon svarar att ärendet är avslutat för hennes del, och att annan handläggare har uppgiften att delge oss resultatet. Med en byråkratisk fint slipper ansvarig utredare ta ansvar.
   En handläggare som aldrig haft kontakt med ärendet läser upp texten, en text vi redan läst själva. Kommentarer, frågor eller kritik tillåts inte. Kränkande, förödmjukande, en maktutövning jag inte föreställt mig vara möjlig i vårt demokratiska Sverige.
   Vi tvingas nu, advokaten, ungdomen och jag själv, in i en kostsam och sannolikt långvarig period av överklaganden, där migrationsverket måste försvara sina beslut inför domstolen. Samtidigt, innan domstolen ens nåtts av ärendet, drabbas den unge av total utfrysning ur systemet: det statliga bidraget till kommunen dras in och kommunen svarar med att avhysa ungdomen från boendet.
   Logiken är grym: den unge ska omedelbart tas om hand av migrationsverket och placeras varsomhelst i Sverige. Därmed avbryts skolgången, kontakten med god man går förlorad, samarbetet med den jurist som driver ärendet försvåras. Vilket allt underlättar och snabbar på processen till utvisning, målet för hela hanteringen.

Rättsmedvetandet urholkas
I vårt rättssystem är en person misstänkt men inte skyldig/oskyldig förrän dom fallit. En (godtycklig) åldersuppskrivning vinner inte laga kraft förrän den accepterats i domstol. Trots det är systemet uppbyggt på att migrationsverket har rätt; resten är att se som en serie procedurer. Det vore mindre illa om verket arbetade neutralt. När målet ’utvisning’ är dess riktlinje, kan hanteringen aldrig vara neutral.
   Därför är det rätt att påstå att samhället urholkas. Att vår tilltro till myndigheter och politiker sjunker till farligt låga nivåer. Att det vackra ordet ’mänskliga rättigheter’, så omhuldat i vår utrikespolitik, i asylpolitiken är ett ord utan täckning.
   Ytterst vilar ansvaret på vår regering. Men även på vår riksdag, som kan kräva en utredning av rättssäkerheten i de processer som avses leda till tvångsutvisning av unga asylsökande till Afghanistan, världens farligaste land näst efter Syrien och världens farligaste land för kvinnor.
Bertil Egerö, God man