Det är lätt och billigt att låna till bostadsbyggande och infrastruktursatsningar. Men vad ger de för framtid?
Behöver Sverige höghastighetståg för att få
ner flygresandet och öka antalet korta sammanträden i affärsvärlden.
Svaret är att vi kan minska flygresandet genom flera
Skype-sammanträden. Det är en skruvad värld som vi nu har med företag
och föreningar som ordnar trivselmöten för att få folk att komma till
mötena.
Det här handlar inte om anonyma möten på Internet utan om folk som redan känner varandra. Det är framtiden för våra möten, blandningen av lokala relationer och de elektroniska! Att vi ska behöva fortsätta resa som skållade råttor och tillbringa alltmer tid i väntsalar är inte hållbart.
Sverige är för glest befolkat för två linjer med höghastighetståg i Sydsverige. Tätbefolkade europeiska kontinenten passar för snabba tåg som skulle minska bilåkandet.
Vår utveckling bestäms av byggandet och den fart det ger i hela ekonomin: högre sysselsättning, lägre arbetslöshet och lägre kostnader för försörjningsbidrag. Vad det byggda ska användas till verkar ofta vara mindre viktigt.
Det finns också gränser för hur mycket byggande vi kan ha. Och det som byggs ska förebåda framtidens samhälle. Det är därför höghastighetståg kan anses obehövliga. Vore det inte bättre med en rejäl satsning på den kollektivtrafik vi redan har och en utbyggnad av den för att motverka folks beroende av bilen.
En aktiv kollektivtrafikpolitik skulle öka acceptansen för förbud för diesel och bensindrivna bilar inom en snar framtid. En aktiv miljöpolitik skulle leda till en mycket hårdare beskattning av flygresor än idag.
Likaså, hur ska bostadsbyggandet se ut i framtiden? Dyra hyreslägenheter, som de flesta inte har råd med? Som det nu är det genom bostadsbidrag som många har råd att hyra. De nya fina hyresbostäderna är det egentligen bara de besuttna som har råd med. Men med tillräckligt stora bostadsbidrag är de lönsamma för byggarna och bostadsbolagen.
Hellre då bostadsrätter som vanligt folk kan få bistånd till att köpa. Jag menar då inte ungdomar på väg ut och in i jobb. Där behövs allt från studentrum till små lägenheter till överkomliga hyror.
Det här handlar inte om anonyma möten på Internet utan om folk som redan känner varandra. Det är framtiden för våra möten, blandningen av lokala relationer och de elektroniska! Att vi ska behöva fortsätta resa som skållade råttor och tillbringa alltmer tid i väntsalar är inte hållbart.
Sverige är för glest befolkat för två linjer med höghastighetståg i Sydsverige. Tätbefolkade europeiska kontinenten passar för snabba tåg som skulle minska bilåkandet.
Vår utveckling bestäms av byggandet och den fart det ger i hela ekonomin: högre sysselsättning, lägre arbetslöshet och lägre kostnader för försörjningsbidrag. Vad det byggda ska användas till verkar ofta vara mindre viktigt.
Det finns också gränser för hur mycket byggande vi kan ha. Och det som byggs ska förebåda framtidens samhälle. Det är därför höghastighetståg kan anses obehövliga. Vore det inte bättre med en rejäl satsning på den kollektivtrafik vi redan har och en utbyggnad av den för att motverka folks beroende av bilen.
En aktiv kollektivtrafikpolitik skulle öka acceptansen för förbud för diesel och bensindrivna bilar inom en snar framtid. En aktiv miljöpolitik skulle leda till en mycket hårdare beskattning av flygresor än idag.
Likaså, hur ska bostadsbyggandet se ut i framtiden? Dyra hyreslägenheter, som de flesta inte har råd med? Som det nu är det genom bostadsbidrag som många har råd att hyra. De nya fina hyresbostäderna är det egentligen bara de besuttna som har råd med. Men med tillräckligt stora bostadsbidrag är de lönsamma för byggarna och bostadsbolagen.
Hellre då bostadsrätter som vanligt folk kan få bistånd till att köpa. Jag menar då inte ungdomar på väg ut och in i jobb. Där behövs allt från studentrum till små lägenheter till överkomliga hyror.
Sänk räntebidraget och skapa en fond för egnahem. Det är den gamla arbetarpolitiken kring ett eget hem som borde komma i förgrunden igen. Det är en omfördelningspolitik som skulle kunna ge de flesta en ekonomisk grundtrygghet.
Men byggstandarden måste förändras. Stora kaklade badrum med klinkers och jacuzzi kan ersättas av mindre med dusch. Simma ska man göra på Kallbadhus. Energiåtgången kan minskas med val av rätt material och ventilation.
70 procent av hushållen består av 1-2 personer. Nu bor många av dem i alldeles för stora lägenheter efter det att barnen flyttat ut. De har inte råd att flytta till något mindre nybyggt och dyrare. Här behövs en helt ny bostadspolitik som frigör de större lägenheterna till dem som behöver dem. Det kan var en ändrad beskattning, det kan vara bidrag till flyttkostnader.
Det kan vara flytt till servicelägenheter i närheten med en garanterad relation till hemtjänsten. Framtidsutsikter till ett anpassat äldreboende i stället för ”stupstocken”. De är långt i från alla som har vuxna barn i sin omedelbara närhet, som kan hjälpa till med det där lilla som behövs för att livet ska flyta på i ”skogskanten”.
Kollektiva utrymmen i bostadshusen, inte minst för ungdomar, är en nödvändig socialpolitik. Beroendet av genomkommersialiserade mötesplatsen måste brytas. Föreningarna som ska stödjas ska inte bara vara idrottsklubbar och tävlingsidrott, som utestänger de flesta ungdomar.
Nu används den etniska blandningen i stadsdelar med hyreslägenheter som motiv för att bygga fler sådana lägenheter. Det anses främja integration. Men denna ytliga definition av integration säger ingenting om välfärden i dessa områden eller den segregerade diskrimineringen som finns där. Folk flyttar in och ut i snabb takt i dessa områden.
Det är ju i dessa områden som de flesta fattiga bor, utan chans till en bättre ekonomisk situation. Att denna fattigdom och segregering skulle brytas genom byggandet av fler hyreslägenheter är inte sant. Det är en struktur som bevarar fattigdomen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar