Antropocen i Hjärup av Gunnar Stensson

Från mitt fönster i huset vid Banvallsvägen, Hjärup.
På grund av ombyggnad i Klostergården blev det nödvändigt att bo hos min dotter och hennes familj i Hjärup halva oktober och ett par dagar nu i november.
   Fyra kilometers flytt gav nya perspektiv. Omedelbart utanför fönstret flyttas Banvallsvägen närmare huset där jag befinner mig.
   Träd fälls, vägskrapor, grävmaskiner, truckar och lastbilar kör i skytteltrafik så länge det är ljust. En man i en grävmaskin torkar av fönstren. Blinkande varningslampor lyser rött och gult och starka strålkastare bländar.
   På den höga banvallen susar tågen förbi. Pågatåg, Öresundståg, kilometerlånga godståg, snälltåg till och från Malmö och Köpenhamn. Ofta möts de. Jag ser huvudena på hundratals passagerare på väg till jobben.
   Längre bort: en väldig fabriksruin. Sotigt torn, svarta luckor och dörrar, vita cementväggar. De stora grävmaskinerna verkar små när de hackar på väggarna. Trots att de hållit på i fyra veckor tycks de inte komma någonstans. Väldiga högar med rivningsbråte och jord.
   Ännu längre bort pågår en annan stor rivning vars massor nästan döljer ett tvåvåningshus. Rivningsmassor, grå och svarta.
   Bortom rivningarna: E6. Bilar rusar fram och tillbaka. Som myror. Bilar i alla dimensioner, långtradare, varubilar, skåpbilar, bussar, personbilar, oavbrutet, timme efter timme, dygn efter dygn.
   Bortom E6 skymtar jag kustvägen, också den trafikerad.
   Rakt framför mig, 15 eller 20 km bort, ser jag Barsebäcks två höga rektanglar med långa skorstenar, i linje med en vit skånelada en kilometer från fönstret.
   Vänder jag blicken åt höger skymtar jag Jakriborg, dem fejkade medeltidsstaden, till vänster ser jag kranar och skorstenar i Malmö hamn och längre bort Öresundsbron.

Antropocen, människans tidsålder. Vi har insett att vi besitter krafter som kan omforma världen och bokstavligen ändra jordens bana.
   Det är det jag ser genom fönstret i Hjärup. Schaktmassorna i Hjärup och framtidens giftiga schaktmassor när Barsebäck rivs efter att ha existerat några decennier förändrar landskapet nu, liksom järnvägsbygget, vägbygget och utvidgningen av det väldiga villaområdet som breder ut sig som en jäsande deg från gamla Malmö-vägen till Lommas gräns.
   Hjärups villaområde är tyst och tomt – orkanens öga.
   Samma processer pågår i Asien, Amerika och Afrika. Lokala och globala samtidigt. Varje enskild individ är med, som gräshoppor i en svärm.
   Individualism, konsumism, egoism och nationalism är ledande nu när demokrati, socialism, globalism och sparsamhet är nödvändiga.
   Evig tillväxt eftersträvas på ett klot med begränsade resurser, samtidigt som gränserna försvaras mot hungrande migranter.
   Övermodigt har man talat om historiens slut, som en öppen väg till lycka för alla.
   Historiens slut i en helt annan bemärkelse hotar om några decennier, några generationer.