Mao Zedongs tankar om motsättningar
verkar fortfarande vare en sak som man måste lära sig i vår tids
perfekta detaljsamhälle. I en situation med många och splittrande
motsättningar finns det alltid en huvudmotsättning som man måste
fokusera på. I Kinas trettiotal var det den nationella överlevnaden som
stod på spel. Mao samlade folk till en front mot den japanska
invasionen. Kuomintang var mer upptagna, understödda av Sovjetunionen
(!), att bekämpa kommunismen. Vi vet hur det gick.
Nu har Annie Lööf sonderat möjligheterna till en ny regering. Jag trodde att det var en öppen sondering men idag har hon kastat in handduken och lämnat över till talmanen. Vi får reda på att hon främst sonderat för möjligheten till en stabil alliansregering. Att det inte går visste vi andra redan dagen efter valet. Inte så länge C och L står fast vid sitt löfte att inte regera med stöd av SD.
Nu återstår tre alternativ. S + C + L + MP + (V). Eller en ren S-regering. Eller nyval.
Tänka klart kring detta? Klimatfrågan är högst i angelägenhet men beroende av en uttalad jämlikhetspolitik, som motiverar oss att undvika ”the tragedy of the commons”, dvs. så länge andra skitar ner mer är det ju ingen vits att vi ställer bilen, åker kollektiv, promenerar, äter mindre kött, osv.
Klimatfrågan kräver en annan samtidsanda och kultur. Den kommer till oss genom den politiska praktiken som vi väljer. I den är flyktingfrågan den viktigaste politiska huvudmotsättningen. Front mot flyktingfientligheten har en majoritet i riksdagen och kan förlösa oss på många plan mot en ny solidarisk samtidskultur.
Under tiden som detta förhoppningsvis klarnar får vi leva med skammen att inte ens kunna ge tak över huvudet åt alla barn.
Nu har Annie Lööf sonderat möjligheterna till en ny regering. Jag trodde att det var en öppen sondering men idag har hon kastat in handduken och lämnat över till talmanen. Vi får reda på att hon främst sonderat för möjligheten till en stabil alliansregering. Att det inte går visste vi andra redan dagen efter valet. Inte så länge C och L står fast vid sitt löfte att inte regera med stöd av SD.
Nu återstår tre alternativ. S + C + L + MP + (V). Eller en ren S-regering. Eller nyval.
Tänka klart kring detta? Klimatfrågan är högst i angelägenhet men beroende av en uttalad jämlikhetspolitik, som motiverar oss att undvika ”the tragedy of the commons”, dvs. så länge andra skitar ner mer är det ju ingen vits att vi ställer bilen, åker kollektiv, promenerar, äter mindre kött, osv.
Klimatfrågan kräver en annan samtidsanda och kultur. Den kommer till oss genom den politiska praktiken som vi väljer. I den är flyktingfrågan den viktigaste politiska huvudmotsättningen. Front mot flyktingfientligheten har en majoritet i riksdagen och kan förlösa oss på många plan mot en ny solidarisk samtidskultur.
Under tiden som detta förhoppningsvis klarnar får vi leva med skammen att inte ens kunna ge tak över huvudet åt alla barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar