VB har en lång historia som lokal vänstertidning i Lund. 30 årgångar av Veckobladet kom ut under den förre ägaren som var Vänsterpartiet i Lund och dess föregångare. Under de senaste tio åren har tidningen kommit ut med ett nummer varje vecka, numera som webbnummer och i bloggform.
Lundajulgran i Skrylle
Så är vi framme vid årets sista
nummer! Dags att tacka alla skribenter och läsare för att ännu en årgång
VB har producerats och komsumerats.
VB vill önska er alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År med två
av Lunds många julgranar. Same same men ganska olika ändå.
Välkomna tillbaka den 22 januari 2021 när vi drar igång den 47:e årgången.
red
Lundajulgran på Stortorget
Varje fredag kl 12-14 samlas vi för klimatstrejk på Stortorget med Corona-avstånd eller för digital strejk. Från och med fredag den 20 nov och en månad framåt kan vi bara vara åtta personer närvarande.
En extremt hög och tät exploatering på ytan av en fotbollsplan! Vilka blir konsekvenserna för boende i området?
Läs Pressmeddelandet »
Nooshi Dadgostar håller jultal på Facebook. Välkommen att titta och lyssna!
Sändningen postas här i evenemanget, men hittas också enkelt på facebook.com/vansterpartiet/live
Klostergården bestod från början av tio kringbyggda gårdar. Arkitekturen anknöt till traditionella skånska bondgårdar. Klostergårdarna hade kanske varit ett bättre namn på stadsdelen.
Principen beskrevs av Martin Tärnfors i Skånska Dagbladet den 17 december 1964.
”Fyrkanterna ska bestå av åttavåningshus åt norr och öster och
tvåvåningshus åt söder och väster. Då man ser dessa fyrkanter kommer man
osökt att tänka på familjen: Far står i öster, mor i norr och pojken i
väster och flickan i söder; och dessa båda önskebarn håller varandra i
händerna.”
Framför husen skulle en stor park, Klostergårdsfältet, anläggas och bortom den ett centrum.
Nu ska två nya kvarter byggas på asfaltöknarna vid Klostergårdens
nordöstra hörn, Stormen och Molnet. Stämmer planen för de två nya
kvarteren med Klostergårdsprincipen?
Längs Stattenavägen i öster blir det två sexvåningshus med
breda fasader – far, vänd mot Lund. Längs Nordanväg ska två höga hus
byggas – mor, skyddar mot nordan.
Det blir en tydlig markering av Klostergården, som från
början var en dold trädgårdsstad. Nu markerar den sin identitet vid
huvudinfarten till den nya stationen.
Men just dessa solfångande byggnader kunde gott ha varit
lika höga som de övriga klostergårdarna, åtta våningar eller mer. Far
och mor är fullvuxna.
Hur blir det då med pojken och flickan? Sämre.
Stormen och Molnet är små gårdar, avsevärt mindre än de
andra. Mellan dem går gång- och cykelvägen från Klostergården in mot
Lund. Ett par relativt höga hus gör de små gårdarna ännu mindre. Det
vore bättre att ta bort barriären mellan gårdarna och öppna dem mot
Klostergårdsfältet i väster.
Gång- och cykelvägen mellan kvarteren in från Lund är
viktig. Den leder till Klostergårdsfältet, ett omväxlande grönområde
som sträcker sig ända bort till korpfotbollsplanerna.
Vi skrev om byggplanen i VB nummer 31, den 23 oktober.
Sedan dess har vi fått en del kommentarer, mest instämmanden men också
kritiska. Klostergården har alltid varit kontroversiell. Vi står
fortfarande för de synpunkter som framfördes där.
Men vi vill understryka ett par viktiga positiva punkter:
Trafiken ska begränsas både på Östanväg och Stattenavägen. Vägarna
förses med trottoarer och trädplanteringar. Körfältet på Östanväg
minskas till fem meter och på Stattenavägen söder om rondellen till
sju.
Huvudinfarten till Klostergården blir norrifrån, via
Stattenavägen fram till rondellen och sedan in via Nordanväg.
Den som vill fördjupa sina kunskaper om Klostergården finner ett rikt material i Föreningen Gamla Lunds årsbok 99 – 2017, Lund Söderut. Där finns bland annat en insiktsfull artikel av Tomas Tägil, Klostergården – den modernaste stadsdelen.
Den här veckan har varit intensiv i riksdagen. Vi har haft debatter 
varje dag, till långt in på kvällarna, och tre vote-ringar (vanligtvis har vi två) för att bli klara med allt innan jul.
I måndags var det den stora säkerhets- och
försvars-politiska debatten med anledningen av regeringens proposition
Totalförsvaret 2021-2025. Det är en femårig plan för det militära och
civila försvaret samt säkerhetspoliti-ken. Debatten var uppdelad i två
delar och tog hela måndagen. Först debatterade Håkan Svenneling,
utrikespolitisk talesperson, och Lotta Johnsson Fornarve, andra vice
talman, om bland annat alliansfriheten och NATO.
Sedan debatterade jag civilt och militärt försvar, där jag tog upp
allt från de nya regementena till klimatförändringen och jämställdhet.
Riksdagen beslutade att bifalla två motioner i samband med detta beslut:
Dels en om att Sverige ska söka en “NATO-option”, vilket är ett
luddigt begrepp som betyder ungefär att vi ska fråga NATO om vi kan bli
medlemmar, men inte ansöka om medlemskap. Detta är Vänsterpartiet
såklart emot. Dels en om att regeringen ska utreda införandet av en
modern civilplikt, vid sidan om den militära värnplikten. Detta är
Vänsterpartiet för. Lyssna gärna på debatterna, klicka på våra namn.
Försvarspolitiska debatten, Säkerhetspolitiska debatten.
Om man vill läsa ännu mer om vår försvarspolitik så rekommenderar
jag den motion som vi la som svar på regeringens proposition, som finns att läsa här.
Under veckan har många andra intressanta debatter
hållits. Socialutskottet har diskuterat pandemilag (regeringen ska
komma med ett förslag) och det har hållits en stor debatt om Sveriges
arbete med Agenda 2030 för en mer hållbar värld. Riksdagen har också
avslagit en så kallad subsidiaritetsprövning av ett EU-direktiv om
minimilöner, vilket betyder att Sveriges riksdag anser att EU inte ska
ha rätt att besluta om frågor som rör minimilöner (vi vill ju skydda
vårt system med kollektivavtal och inte lagstifta om löner).
Med denna rapport vill jag önska alla en god jul och ett gott nytt
år. Stanna hemma, träffa inte så mycket folk och ta hand om er.
Hanna Gunnarsson (v) , Riksdagsledamot, Lund
I motsats till många svenska städer verkar Lund aldrig ha haft spårvagnar. Tills nu, 2020, när spårvagnen till ESS börjat rulla.
Artikelförfattaren åker spårvagn, Föto: Elsa Grip
Sittande i de bekväma men inte särskilt vackra vagnarna i
”Blåtand”, som ett av tågsätten kallas, funderar jag över den långa
kamp som verkade dela Lund i två motsatta läger och skapade ett nytt
parti, FNL (vars initiativtagare måtte ha glömt den historiska
betydelsen av förkortningen i USAs krig mot Vietnam).
Sydvietnams nationella befrielsefront, förkortat FNL från franskans namn på organisationen (Front National pour la Libération du Sud Viêt Nam),
var en ledande gerillarörelse i Republiken Vietnam under Vietnamkriget.
Den stred tillsammans med den armén mot Sydvietnams USA-understödda
regering och de amerikanska trupperna i landet.
En granne i mitt hus, och en nära
arbetskamrat på universitetet, begärde båda att jag skulle ta ställning
– mot projektet. Det gjorde jag aldrig. Kanske hade jag andra strider
att hantera, kanske gömde jag mig bakom orden ”det får lundensarna ta
hand om”. Klart är i alla fall att jag häpnade över intensiteten och
övertygelsen hos de som – något yrvaket – bestämt sig för att sätta
stopp för spårvagnen. I en intervju i LUM, universitetets tidskrift,
framträdde en säkert duktig akademiker som med stor självkänsla
meddelade att projektet var helt fel, och att det var hennes skyldighet
att sätta stopp för det.
Att ta ställning innebar för mig att skaffa mig kunskap
om hur stadsplanerare och politiker tänkte när de 1990, många år före
protesterna, i en översiktsplan beslöt satsa på en spårväg till
Brunnshög och vidare österut. Det innebar också att försöka förstå
motiven hos de som drev protesterna. ”Tänk dig en spårvagn på
Klostergatan” var min akademiska väns argument. Platanträden på
Clemenstorget ansågs utrotningshotade, och gatan upp mot
Allhelgonakyrkan skulle förstöras. Sådana argument flöt omkring, om jag
minns rätt.
Ekonomin då? Stora pengar för spårbunden trafik, när det
moderna samhället hellre satsar på flexibla bussar, gärna eldrivna. I
Malmö hade man satsat på tredelade bussar. Men tanken på, och
planeringen för, spårvagn var igång i flera svenska städer. I Stockholm
återskapades den gamla 7:an till Djurgården, och Nockebybanan klarade
livet. En yttre ring av spårbunden kollektivtrafik finns under namnet
Tvärbanan, mycket lyckat. Göteborg har aldrig släppt sina spårvagnar,
trots de branta backar de tvingas forcera. I Norrköping syns
spårvagnarna från tåget.
För som det känns rätt länge sedan tillhörde
jag de grupper som protesterade mot en bilbro mellan Malmö och
Köpenhamn, den bro som i en konstgjord ö med namn Pepparholmen går
under jord och till synes aldrig når målet. Våra argument handlade
mycket om att bron skulle komma att gynna den biltrafik som måste
minskas, och att långväga järnvägstrafik (godståg) borde ges prioritet,
då med en bro eller tunnel i Landskrona eller Helsingborg.
Nu är bilbron där, en lokal bro mellan Köpenhamn och
Malmöregionen. Att gå eller cykla över bron är förbjudet. Långtradarna
har inte gynnats, godstågen väljer säkert först andra möjligheter. Men
Öresundsregionen gynnades.
Utanför spårvagnsfönstret dyker Brunnshög upp, några hus
verkar redan inflyttade, andra byggs. Ett slags Klondyke där allt växer i
rasande fart. Bortom Brunnshög ligger jordbrukslandskapet, Sveriges
bästa jordar sägs det, under exploatering. Allt pekar på planer för
omfattande bebyggelse i ett Lund som ska växa kraftigt ut mot nordost.
Max4 och ESS ska vara magneter i den processen.
Om något decennium kanske spårvägen gör en längre resa,
till Södra Sandby, Dalby och vidare österut. Då kan den ses som en del i
ett återupprättande av järnvägen som ett alternativ till den bilism vi
måste få bukt med.
Bertil Egerö, bosatt i Lund sedan 1990
I november 1938 är det mörkläggning i Uppsala. Han går runt kvarteret med far. Gatorna är tomma och alla fönster mörka. Fullmånen följer dem längs ett plank. Han är fem år. Trettondagsafton 1939 får han scharlakansfeber. Du ska åka brandbil, säger far, men i stället kommer det en grå ambulans. På epidemisjukhuset hamnar han ensam i ett gult rum. Han skriker. En barsk syster kommer. Om du inte slutar skrika får du aldrig komma hem, säger hon. 20 barn ligger i sjukhussalen. Varje morgon kommer en syster och petar snor ur deras näsor med en träspatel. En gång petar han ut en snorklump själv. Han får öroninflammation och ska opereras.
De håller etermasken över näsa och mun. Han försöker låta
bli att andas. Det går inte. Det är som att falla. Efteråt kräks han.
Han stannar på epidemisjukhuset sex veckor. Sedan bor han hos syster
Majken i utkanten av stan. Varje dag får han ett rört ägg. Snart blir
det sommar. Då flyttar han till Växjö. Där bor redan mamma och far och
lillebror Jan. Han har fyllt sex. Jan får också scharlakansfeber. Mamma
cyklar till epidemisjukhuset. Ibland åker han med på pakethållaren. På
hösten blir det krig. Två finska barn kommer, Kerttu och Onni. De talar
finska. Kerttu ska bo hos barnmorskan i huset mitt emot. Onni reser
någon annanstans. Far blir inkallad under julen. Han är på Gotland. De
första skolåren får han mässlingen, påssjuka, röda hund, influensa,
kikhosta och öroninflammation. Det är lika för alla. Somliga har det
värre. En klasskamrat får barnförlamning och måste halta runt med en
stålställning på benet. Moster får tuberkulos. En vecka är det så
kallt att vattnet i huset fryser och skolan stänger. När han klarat
barnsjukdomarna är han frisk. Det blir inte alla. Han hade tur. Det har
han fortfarande. Flera av hans kamrater ligger nu i vår tids
motsvarigheter till epidemisjukhusen.
Hitintills har i Lunds kommun företag som nyttjar offentlig plats för uthyrning av elrullbrädor, så kallade elsparkcyklar, varit undantagna från kravet på polistillstånd för sitt marknyttjande. Det är svårt att förstå varför elsparkcykelföretagen ges denna förmån, som inga andra näringsidkare har. Inte heller finns det skäl att ge just elsparkcykelföretagen gratis markupplåtelse. Torghandlarna får betala liksom t ex restauranger och kaféer för sina uteserveringar.
MP-förslag om åtgärdsplan redan i fjol
Miljöpartiet har tidigare, redan september 2019, i en motion
till fullmäktige föreslagit att kommunen ska ta fram en åtgärdsplan
för att få bukt med de felparkerade och slängda elsparkcyklarna. Den
motionen tycks nu äntligen vara på väg fram till fullmäktige, men lär
inte komma till behandling förrän långt fram i vår. Det är en hel
skrälldus med motioner och interpellationer i kö för behandling.
P-böter är inte möjligt
En åtgärdsplan med flera olika insatser behövs. Det räcker inte med en
enda åtgärd för att komma till rätta med användarnas felparkeringar.
Att som Vänsterpartiet i en nyligen inlämnad motion gör, föreslå att
felparkerade elsparkcyklar ska ge bolagen p-böter, är visserligen ett lovvärt försök, men det leder tyvärr ingenstans. Det
finns nämligen inget lagligt stöd för att ge felparkerade elsparkcyklar
p-böter. P-böter kan endast ges till fordon som ska registreras i
vägtrafikregistret. Cyklar och elrullbrädor finns inte i detta register.
Polistillstånd och avgift för markupplåtelse
Jag har nu för Miljöpartiets räkning lämnat in en motion
till fullmäktige med förslag på ändring av lokala ordningsföreskrifter
så att det införs krav på polistillstånd för att ställa upp
elsparkcyklar för uthyrning. I motionen föreslås också att en avgift
för markupplåtelse för uthyrning av dessa ”fordon” införs. Genom krav
på polistillstånd ges kommunen möjlighet att styra upp företagens
nuvarande ohämmade utplacering av elsparkcyklar.
Följ Malmös exempel
Kommunen ska alltid yttra sig till polisen över
ansökningar om markupplåtelse. Avstyrker kommunen ger polisen inte
tillstånd. Kommunen kan också ställa vissa villkor i samband med
tillstyrkan, till exempel genom att kräva att så kallade geostaket
införs av bolagen. Genom geostaket kan användarna hindras från att
ställa ifrån sig elsparkcyklarna på olämpliga ställen när de checkar
ut. Malmö kommun har nyligen infört dessa krav på polistillstånd och
avgift för markupplåtelse. Avgiften är där satt till 1825 kronor per
elsparkcykel och år. Nu är det dags att Lund gör samma sak.
Slut på låt-gå-politiken?
Om kommunfullmäktige behagar bifalla MP:s båda motioner
om elsparkcyklar kan problemen med felparkerade, slängda, hindrande och
trafikfarligt placerade elrullbrädor att om inte helt elimineras, så i
varje fall nedbringas till ett minimum. Med andra ord kan det bli slut
på den låt-gå-politik som den styrande borgerliga koalitionen står för
gentemot elsparkcykelbolagen.
Ulf Nymark (MP)
För många blir detta den ensammaste jul de upplevt. Då är det bra att läsa, i synnerhet bortåt annandag jul då enformigheten börjar bli outhärdlig. Här några förslag.
John le Carré En fri agent. Finns
som pocket och även på engelska. Jag köpte den för en vecka sedan.
Dagen därpå hörde jag på radio att le Carré avlidit. Hade ju läst flera
av hans tidigare böcker, Spionen som kom in från kylan, Den lilla trumslagarflickan och andra. Många av dem har framgångsrikt filmatiserats.
Får inte jämföras med James Bond. ”Om Ian Fleming skrev
underhållningsvåld byggt på efterkrigsmänniskans skitdrömmar så skapade
le Carré något långt mörkare och mer illavarslande.” (Margit Richert,
AB, 15/12)
En fri agent är en rolig bok. Exakt. Effektiv.
Den frie agenten hyser ingen lojalitet med en värld där Trump styr USA,
ryska oligarker äger London, banker som Danske bank, SEB, Swedbank och
Nordea tjänar miljarder på penningtvätt åt ryska mördare, populistiska
reaktionärer driver igenom brexit, vapenförsäljarna har högkonjunktur,
oljeprofitörerna förgiftar världen och miljardärerna skattefifflar.
Berättelsen är en bitter komedi. Kan man göra annat än skratta?
En som tagit intryck är Klas Östergren. Han känner le Carré och var med när han mottog Palme-priset. Östergrens Renegater rör sig i samma korrumperade ondskefulla värld som le Carrés frie agent.
Klas Östergren är själv bokens huvudperson och antastas
av spioner från svensk eller kanske sydafrikansk underrättelsetjänst.
Som andra framgångsrika stockholmare bor han i Österlen, i trakten av
Brösarp, där amerikanska elitsoldater härom veckan gjorde en hemlig
luftlandsättningsövning. Är det möjligen CIA som förföljer Klas
Östergren? Eller är det bara Säpo? Underrättelseorganisationerna
samarbetar visst.
Henry Morgan, en renegat som han känner sedan sin
ungdom, anländer till Östergrens gård i Österlen. Henry och Klas är
vänner, men Henry är inte att lita på. Han ger bland annat Klas
Östergren uppdraget att skriva en lång underrättelserapport om
korruptionen i Svenska akademin. Klas gör det, men inser snart att Henry
bara har försökt missleda honom. Det handlar egentligen om något
mycket värre.
En väldigt rolig bok, liksom le Carrés fylld av aktuella
referenser till en allt mer oöverskådlig och korrumperad värld. Ett
försök till seriös historie- och samhällsskildring från de senaste 50 åren. Kanske en klassiker. Boken är
lång, 740 sidor, men man vill inte att den ska sluta. Kan vara hela
julen, ända till tjugondag Knut.
Idag, den 17 december, får jag veta att Klas Östergren ska
promoveras till hedersdoktor vid Samhällsvetenskapliga fakulteten för
att han berättar om det samhälle vi lever i. Fakulteten citerar också
en mening ur Renegater. ”Den grundläggande solidaritet som var en förutsättning för den svenska modellen var i smyg utbytt mot laganda.”
Men läsning behövs kanske ända fram till påska. I så fall är Hillary Mantels The Mirror and the Light perfekt.
Den enväldige och oberäknelige Henrik den åttonde har kvinnoproblem.
Somliga drottningar måste han skiljas ifrån, andra måste han avrätta.
Anne Boleyn blir halshuggen, men hennes dotter Elisabeth kommer att bli
Englands drottning. Ett feministiskt perspektiv.
Cromwell, kung Henriks främste rådgivare, arbetar
för att utveckla England till en verklig stat, låter översätta bibeln
till engelska, förstatligar kyrkans egendomar, försöker organisera en
folkbokföring och skaffa resurser för en brittisk armé, vilket är
nödvändigt i maktkampen mellan England, Spanien och Frankrike. Han är
av enkel härkomst och får självfallet många fiender, för många till
slut.
The Mirror and the Light är tredje delen i
en trilogi, men kan läsas separat. Tur! Det handlar om 875 sidor. Bäst
är att läsa den på engelska. Maktspelet under den revolutionerande epok
som kom att leda till Europas globala dominans under 18- och
1900-talen är fascinerande, inte minst på grund av parallellerna till
vår tid. Mångfalden och tragiken är större hos Helen Mirren än hos le
Carré och Östergren, som båda räddar sig genom att distansera sig från
en svåruthärdlig verklighet.
Martin Hägglund, Vårt enda liv måste
jag nämna till slut. Jag har tidigare beskrivit dess samhällsvision,
den demokratiska socialismen. Bokens första hälft handlar om något
annat: hur vi ska hantera medvetenheten om att våra liv är ändliga, att
vi för alltid förlorar dem vi älskar och att allt vi eftersträvar blir
ofullständigt. Denna medvetenhet är grunden till vår kärlek till livet
och allt levande. Det är tungt, men viktigt att reflektera över, när
man orkar. God jul!
Vi närmar oss årets slut med stormsteg. Nästa vecka kommer VB med årets sista nummer sen blir det ett välförtjänt jullov på ca en månad.
Varje fredag kl
12-14 samlas vi för klimatstrejk på Stortorget med Corona-avstånd
eller för digital strejk. Från och med fredag den 20 nov och en månad
framåt kan vi bara vara åtta personer närvarande.
Fredag 11 december kl 17-19
Ljusmanifestation. #FightFor1Point5
Parisavtalet är nu 5 år och Fridaysforfuture kämpar för att
hålla uppvärmningen under 1,5 grader. På Stortorget kommer högst 8
personer vara på plats med ljus. Ordna gärna egna ljusinstallationer på
andra platser, fota och posta i vår Facebookgrupp.
Beskedet att Sven-Bertil lämnat oss har
nåt VB. Han var en av de verkliga veteranerna inom vänstern i Lund. Han
började sin kommunalpolitiska karriär i kommunstyrelsen för VPK på
70-talet.
Han är nog mest känd idag för sina insatser i social-nämnden i
allmänhet och för sitt starka engagemang för de hemlösa i synnerhet.
Nedanstående text är skriven av Martin Stensson till Sven-Bertils
kollegor i socialnämnden. Jag tycker att den förtjänar en större
läsekrets.
Vi har också fått in några bilder där man ser honom i aktion i några olika valrörelser.
red
Igår kväll fick jag veta att Sven-Bertil avlidit. Det känns oerhört sorgligt.
Jag träffade Sven-Bertil för första gången våren 2006 när
jag började engagera mig i det nybildade partiet Demokratisk Vänster.
Sven-Bertil var en av personerna som tagit initiativet till att starta
partiet. Mina första intryck var att han var stor, nordskånsk och
rolig.
Det var omedelbart mycket att göra. Valrörelsen satte igång
med detsamma. Partiet behövde bli tillräckligt känt bland Lundaborna.
Det är väldigt roligt att starta ett parti, men samtidigt mycket
intensivt och arbetskrävande att få det att lyfta. Vi behövde
organisera vår verksamhet. Vi behövde bestämma oss kring den politik vi
ville föra. Vi behövde fixa en vallista. Vi behövde bli inbjudna till
olika debatter. I allt detta var Sven-Bertil drivande och initiativrik.
När man skapar ett parti och genomför en valrörelse, så
kommer man varandra mycket nära. Jag förstod snart att Sven-Bertil var
kommunalpolitiskt mycket kunnig, väletablerad, retorisk och tydlig i
sina åsikter. Men framför allt var han en trygg, rolig och varm kamrat.
Lika gärna som han pratade politik, kunde han prata om musik
(Torssons, men främst Bob Dylan) och fotboll (Helsingborgs IF). Han var
rolig att hänga med.
När DV lyckligtvis och med knapp marginal röstats in i
kommunalpolitiken av Lundaborna, så fick jag förtroendet att vara vår
representant i socialnämnden. På mitt första nämndmöte var DV:s första
motion uppe, den om Bostad Först. Det var Sven-Bertils motion och den
han tyckte var den viktigaste av dem alla. Alla har rätt till en bostad, alla har rätt till ett hem, ingen ska behöva sova ute!
Sven-Bertil brann för rättvise- och
jämlikhetsfrågor och var ständigt väldigt drivande i dessa. Självfallet
ska hemlösheten avskaffas, självfallet ska vi även i Lund ta vårt
ansvar i flyktingmottagandet, självfallet ska vi ha en jämställd
förskola och skola! Det var aldrig någon tvekan hos Sven-Bertil i dessa
frågor, aldrig några å ena sidan och å andra sidan, men samtidigt
alltid framfört på ett mjukt och trevligt sätt. Jag kommer sakna hans
röst i kommunfullmäktige. Den sista riktiga aktiviteten jag fick
uppleva med Sven-Bertil var när vi för ca ett år sen besökte
Kvinnojouren tillsammans. Hur är läget för våldsutsatta kvinnor i Lund?
Vad kan vi göra politiskt? Frågor och svar som ska omsättas i politik!
Detta var några helt hastiga, ofullständiga och spontana
hågkomster om de år jag fick lyckan att jobba och hänga med
Sven-Bertil. Jag kommer sakna honom mycket. Vi i lundavänstern kommer
sakna honom mycket. Lundaborna kommer sakna honom mycket.
Mina tankar går nu till Sven-Bertils nära och kära.
Martin Stensson
Jag är kommen / I Am Come
Videoinstallation / Video installation 2020
Konsthallen visar just nu utställningen Vilande mängd. Den handlar om sovande historia. Intressantast är Kalle Brolins tre videoverk: Jag är kommen, Jag är bergtagen och Jag är utan titel. Utställningen presenteras i en intressant katalog.
Jag är kommen ger ett nytt perspektiv på sockerbets-odlingens historia.
Staffanstorps plan att urbanisera all åkerjord söder om Höje å från Trolleberg till Sankt Lars och från Sankt Lars till Knästorp presenterades först i samband med överläggningarna inför stationsbygget i Klostergården.
Planen väckte förfäran och snart allt starkare protester i både
Lund och Staffanstorp, liksom i de ockuperade byarna Flackarp och
Knästorp.
Nu har kommunstyrelsen i Staffanstorp tagit första steget till
förverkligande genom att säga ja till en ansökan om att bygga ”en urban
by” på åkermarken mellan väg 108 och Höje å, från Sankt Lars till
järnvägen.
Att M och SD var drivande förvånar ingen, men även S stöder beslutet. Skandal!
Förra lördagen rapporterade Sydsvenskan om beslutet (Maria Sehlin, Ja till urban by vid nya stationen) och publicerade än en gång Staffanstorps översiktskarta: ”Tusentals bostäder vid Höje å”.
Staffanstorp planerar att genomföra urbaniseringen av
förstklassig åkermark i tre etapper, de två första mellan Sankt Lars
och Trolleberg och den tredje mellan Lund och Knästorp.
Hur kan vi rädda åkerjorden? Ett sätt
vore att annektera marken genom att flytta kommungränsen mellan Lund
och Staffanstorp från Höje å till väg 108. Åtgärden kan kanske inte
genomföras omedelbart, men bör övervägas och förberedas. Den är
motiverad av flera andra skäl.
Motståndet mot Staffanstorps planer måste ske på flera nivåer samtidigt.
Genom opinionsbildning och politiskt motstånd i Staffanstorp och Lund.
Genom opinionsbildning och politiskt motstånd i Region Skåne.
Genom opinionsbildning inom de politiska partierna på riksnivå.
Genom att arbeta för riksdagsbeslut om lagändringar som helt förbjuder exploatering av god åkermark.
Det är bråttom nu. Vinstjägarna i
Staffanstorp förvärrar den globala klimat- och livsmedelskrisen om de
får exploatera den livsnödvändiga åkerjorden mellan Höje å och väg 108.
Vi måste påbörja kampen lokalt och genomföra den i samarbete med alla
som för samma kamp runt om på planeten.
Min egen första impuls när jag läste
tidningen var att ta med politiker, media och framför allt mina
medmänniskor på en vandring längs kommungränsen vid Höje å mellan Sankt
Lars gröna höstsådd och Staffanstorps plöjda svarta jord upp till
Sankt Lars kyrkogård i Lund och Flackarpsmöllan i Staffanstorp.
Sedan skulle vi gå tillbaka mot Lund längs Flackarps byväg och se
de hotade vidderna av bördig åkermark och bortom dem Klostergården.
Jag skulle peka på ruinerna av glasväxthusen i Flackarp och den
skräpiga ödegården vid järnvägen.
På grund av coronan blir det ingen kollektiv vandring. Men alla
kan göra vandringen på egen hand. Vi får inte nöja oss med en abstrakt
kartbild, Vi måste se verkligheten. Nu är många engagerade människor
ute och rör sig så länge det är ljust. Det är något nytt, den enda
positiva följden av pandemin. Om någon vill ha sällskap följer jag
gärna med. På två meters avstånd.
För några dagar sedan meddelade
Sverigedemokraterna att de skulle rösta för en av de övriga borgerliga
partiernas motioner i riksdagen om en så kallad "NATO-option" enligt
finsk modell. Det är inte helt solklart vad det betyder, men en
tolkning är att det är ett önskemål om att gå med i NATO, men inte att
göra det här och nu. Ett halvt löfte, kan man säga, från både NATO (att
släppa in) och det enskilda landet (att vilja bli insläppt).
Detta är såklart mycket underligt. Inte bara för att
beskedet kommer precis i sluttampen av en lång politisk process där
försvarsberedningen i flera år har diskuterat politikens inriktning och
sedan försvarsutskottet flera gånger har berett svaret på regeringens
Totalförsvarspro-position. På det sista mötet byter alltså SD åsikt,
vilket tvingar utskottet att ha två extra möten för att reda ut vad det
egentligen betyder. SD säger sig dock fortfarande vara emot ett
medlemskap, men nu alltså för att fråga NATO om vi kan få bli medlemmar.
Det är lite konstigt.
Vänsterpartiet är självklart emot ett NATO-medlemskap
och vi anser att en så kallad NATO-option är ett steg mot just ett
medlemskap. En sådan ska man fråga efter om det finns en klar majoritet
för ett NATO-medlemskap, både i riksdagen och bland befolkningen, och
efter en folkomröstning. Det finns inte idag, varken majoriteter eller
folkomröstningsresultat. Då är det faktiskt oärligt att säga till NATO
att vi skulle kunna tänka oss att bli medlemmar. Det är en mycket
ambivalent signal till omvärlden, och man brukar säga att försvars- och
säkerhetspolitik just handlar mycket om att sända signaler och att
visa på bred enighet i säkerhetspolitiken. Den här signalen är både
oklar och ogrundad.
Intressant analys här.
Läs mer om Vänsterpartiets politik här.
I veckan har jag och Vänsterpartiets
utrikespolitiska talesperson Håkan Svenneling debatterat Sveriges
militära insatser. Vänsterpartiet säger nej till insatserna i
Afghanistan och Irak, men ja till vårt deltagande i FN-insatsen i Mali.
Debatterna finns här (klicka på våra namn om ni inte vill lyssna på
hela debatten: Mali, Irak,
Afghanistan.
Jag har också varit med i försvarsutskottets budgetdebatt, som finns här.
Hanna Gunnarsson (v) , Riksdagsledamot, Lund
All heder åt sportföretaget Puma som
sen 2018 driver kampanjen Reform med syfte att stödja sportutövare
som vågar stå upp för jämlikhet, mot orättvisor och diskriminering.
Puma uppmanar oss alla att gå från ord till handling - turn intent into action. Symbolen är en knuten näve.
Det är lätt att gripas av stor sympati för företagets
vilja att göra gott, att förändra till det bättre för bland andra
HBTQ-personer och människor som nedvärderas på grund av ras eller kön.
Ivern i Pumas budskap går inte att ta miste på. En del säger att världen förändras alltför fort. Vi säger att den inte förändras tillräckligt fort.
En grupp människor som länge väntat på att Puma ska
förändra sin inställning och som hittills inte kommit i åtnjutande av
någon positiv förändring är palestinierna.Det går inte tillräckligt
fort. Som huvudsponsor av det israeliska fotbollslandslaget, IFA, har
Puma ett stort ansvar. Genom sin sponsring stöder företaget Israels
långvariga ockupation av Palestina och de illegala israeliska
bosättningarna. Fotbollslag i dessa bosättningar är en del av IFA.
Puma måste inse att stöd åt en ockupationsmakt med olagliga
bosättningar inte är förenligt med de fina orden i Reform. Den dag då
Puma respekterar palestiniernas krav på att omfattas av de universella
mänskliga rättigheterna och avslutar sin sponsring - då kan vi se
trovärdighet i Reform-kampanjen. Till dess att så sker låter vi alla
Puma-produkter bli kvar i kartonger och på butikshyllor och avstår
julklappsköp. Inga pumor i tomtens säck!
Puma vill inspirera till verklig förändring genom verklig handling - real change with real action. Det vill vi också!
Palestinagruppen i Hässleholm/Kristianstad
Gunnar Neymark & Kerstin Dahlberg
TIMSS
är ett globalt organ som mäter fjärde- och åttondeklassernas kunskaper
i naturvetenskap och matte vart fjärde år. För varje mätning sedan
början av 2000-talet till 2015 har de svenska elevernas resultat
sjunkit.
Orsaken är det svenska skolsys-temet som är unikt i världen genom
att låta marknadsskolor håva in vinst på skattemedel avsedda för
under-visning. Samtidigt gör de svensk skola allt mer segregerad.
2015 tycktes en vändning inträffa. Svensk skola pressade sig upp
till en medelnivå bland OECD-länderna. Trenden gick uppåt. Den
fortsätter säkert uppåt, jublade de svenska marknadsskoleentusiasterna.
Härom dagen presenterades resultatet av 1919 års
mätning. En stor besvikelse! Sverige var kvar på medelnivå i
naturkunskap, men resultatet i matte låg under genomsnittet inom OECD.
Och svensk skola var mer segregerad än på 30 år.
Nu måste förslagen i utredningen En mer likvärdig skola radikaliseras och förverkligas. Utredningen borde hetat En likvärdig skola.
Skolminister Anna Ekström är bekymrad. Det har hittills visat sig
omöjligt att göra något väsentligt åt marknadsskolorna. Högerblocket
försvarar dem fanatiskt och vill till och med att skolornas resultat
skall mörkas för att skydda skolkoncernernas affärshemligheter. Nu
måste lärare, elever och föräldrar ta makten! Det finns redan en bred
folkrörelse.
För en vecka sedan skrev Sydsvenskan att ”skolkoncernerna tycks
sätta aktieägarnas intressen före elevernas” - något som koncernerna
faktiskt är skyldiga att göra enligt bolagslagen. Den 9 december var
Sydsvenskans tvekande misstro mot skolkoncernerna bortglömd. Det dåliga
resultatet beror på bostadssegregationen, hette det nu.
Hittills har jag utgått från att marknadsskolans
försvarare faktiskt föreställer sig att den är det bästa för Sverige,
trots att vetenskapen, den ökande segregationen och de faktiska
skolresultaten visar motsatsen.
Nu börjar jag misstänka att de faktiskt vill ha privatskolor för
de rika och kommunala skolor för de fattiga. Som i Charles Dickens
England. Som i Donald Trumps USA.
Jag tillhör den generation som i kamp mot reaktionära
skolpolitiker och lärare avskaffade läroverkssystemet och skapade
världens bästa skola. Den är borta nu. Men jag är övertygad om att vår
tids lärare och blivande lärare är väl rustade för att först
återupprätta och sedan vidareutveckla svensk skola.
Klimathotet är ett existentiellt hot som vi tvingas leva med under överskådlig framtid. Medvetenheten ökar. Vi ser hur producenter, tekniker, ekonomer, investerare, filosofer, politiker och alla andra nu omprövar, ja revolutionerar, sitt tänkande och handlande för att säkra sin egen och den mänskliga civilisationens överlevnad på en allt mer hotad planet. Det är inte ett val, det är en nödvändighet.
Det finns positiva tecken. Fler länder
förbinder sig att uppfylla Parisavtalets klimatmål. Kina, Japan och
Sydkorea har nyligen anslutit sig. USA kommer att återansluta sig.
Danmark ska upphöra med oljeborrningarna. 2050 ska det vara
slutborrat. Danskarna avvisade Trumps anbud att köpa Grönland.
Norges oljeproduktion ska upphöra
Polen som är EU: största kolproducent har utfäst sig att upphöra helt med brytningen till 2049.
Oljepriset sjunker och investerarna inriktar sig på förnybar energi.
Men hoten ökar. De senaste två åren har
utsläppen av koldioxid varit dubbelt så stora som de borde ha varit för
att uppfylla Parisavtalets klimatmål, enligt Stockholm Environment
Institute i The production Gap Report.
En årlig minskning på 6 procent behövs. I stället
planerar jordens länder att öka utsläppen med 2 procent. Det är svårt
att vända Titanic.
Valrörelsen år 2006 då Sven-Bertil var första namnet på Demokratisk Vänsters kommunala lista.
Foto: Ulf Nymark
Valrörelsen år 2006 då Sven-Bertil var första namnet på Demokratisk Vänsters kommunala lista.
Foto: Ulf Nymark
Valrörelsen år 2014 då "Inte till salu" var huvudparoll för vänsterpartiet.
En paroll som stämde in väl på honom själv!
Foto från nätet
Varje fredag kl
12-14 samlas vi för klimatstrejk på Stortorget med Corona-avstånd
eller för digital strejk. Från och med fredag den 20 nov och en månad
framåt kan vi bara vara åtta personer närvarande.
Vi vill att Sverige och Lund medverkar till att hålla den globala temperaturökningen under 1.5 grader, uppfyller Parisavtalet, verkar för klimaträttvisa och lyssnar på den bästa samlade vetenskapen.
På söndag tar klimataktivisten Greta Thunberg över som chefredaktör för Dagens Nyheter.
I slutet av oktober meddelade Dagens Nyheter att de
överlåter chefredaktörsposten till Greta Thunberg för en dag.
– Jag tänker mig inte så många opinionstexter och
katastrofbeskrivningar, snarare många granskningar som visar hur
verkligheten ser ut, var vi befinner oss just nu och som djupgående
förklarar klimatkrisen. Och intervjuer med personer som har mycket
kunskap, till exempel forskare, sa Greta Thunberg då.
Ett rådjur betade i den gröna höstsådden på åkern söder om Höje å. När den fick syn på oss sprang den ner bland de täta buskarna och träden och försvann. Det är många år sedan vi sist såg rådjur där.
Att Lunds kommun inte röstade bort Fritt sök i onsdags är en besvikelse för elever, lärare och föräldrar. Men skoldebatten i Lund har förändrats, inte minst tack vare föräldrars och lärares insatser. M inser att Fritt sök i sin nuvarande form inte fungerar och föreslår en delregional gymnasiesamverkan liknande den som Lund och grannkommunerna tillämpade innan Fritt val genomfördes. Planering och ansvar, inte marknad och vinst. M Lund närmar sig S.
”Jag anklagar” var rubriken på läraren Filippa Mannerheims öppna brev till riksdagspartierna
i Expressen den 17 november där hon ställer dem till svars för sveket
mot skolan. Hon har fått stöd från S och MP, som ursäktar sig för sin
tidigare felsyn. Nyamko Sabuni i treprocentpartiet L håller blint fast
vid sin nyliberala ståndpunkt. ”Vinstskolornas kejsare är nakna och utpekade” skriver Jens Liljestrand den 2/11.
”Tillsammans ska vi stoppa experimentet
och återuppbygga en demokratisk och jämlik skola” deklarerar Nooshi
Dadgostar, ny partiledare i V som för en uthållig kamp mot
profitstyrningen i skola och vård. (Läs mer)
”Vi är körda om inte skolsystemet ändras”, konstaterar Aftonbladets huvudledare 30 november.
Sydsvenskans huvudledare gäspar och gnuggar sig i ögonen. ”Vinstmaximerande utbildningskoncerner tycks sätta aktieägarnas intressen före elevernas”. (3/12)
”En tickande bomb” är titeln på en ny debattbok om skolan av Hammarkullsskolans rektor Linnea Lindquist.
Utgå från elevens perspektiv – inte aktieägarnas! Du är 16 år och ska välja gymnasieprogram. Du vill kunna välja en utbildning som motsvarar din begåvning och dina intressen.
Oftast räcker det med de vanliga natur- och
samhällsvetenskapliga programmen, alldeles utmärkta program med
professionell undervisning överallt, utom i de mest korrumperade
privatskolorna. Det valet tillgodoses av närmaste gymnasieskola.
Kamrater, lärare, skola - allt finns inom räckhåll.
Men du har kanske en mer speciell begåvning och mer specialiserade intressen .
Du vill inte bara kunna välja humanistiskt program utan
också språk: franska, tyska, engelska, ryska, latin, grekiska,
hebreiska, arabiska och kanske också kinesiska. Det finns inte på varje
skola.
Du vill kunna välja estetiska ämnen, konst, musik, dans,
sång, teater, litteratur. Ämnen som kan uppdelas i en mängd varianter.
Eller du vill välja speciella naturvetenskapliga ämnen,
inte bara biologi, fysik och kemi utan varianter inriktade på medicin,
biologisk mångfald, meteorologi, astronomi.
Sedan finns det ett otal vårdutbildningar och tekniska utbildningar. De blir ständigt fler.
Dessutom kanske du föredrar en viss pedagogik, Montessori, Rudolf Steiner eller John Deweys praktiska pedagogik.
Att tillgodose det fria valet mellan en
mängd olika utbildningsvarianter är en svår uppgift, som inte kan
släppas i den ”fria marknadens” våld. Det fria valet kräver att
skolpolitikerna i flera kommuner samarbetar för att se till att alla
varianter finns inom räckhåll för alla elever, som M Lund nu tycks
föreslå.
En sådan valfrihet arbetade Lunds tidigare
utbildningsdirektör Sven-Bertil Olsson för tillsammans med politiker
från Lund och Lunds samarbetskommuner. Vi nådde långt och justerade
hela tiden utbildningarna så att de skulle finnas tillgängliga för det
fria valet. Lunds exempel skulle kunna leda till att man bildade
motsvarande samarbetsregioner till exempel runt Helsingborg,
Kristianstad och Malmö.
Däremot var vi helt främmande för systemet
”Fritt sök”, som inte tillgodoser elevens frihet att välja utan bara
rätten välja bort ett normalt samhällsvetenskapligt program i Eslöv för
att i stället genomföra det på Katte i Lund och därigenom tränga ut en
behörig elev från Lund eller Staffanstorp till Latinskolan i Malmö.
Under den senaste veckan har stort fokus legat på två skolpolitiska frågor: Stoppa vinstintresset i skolan och inför offentlighetsprincip i de privata skolorna. Debatten om de stora vinstutdelningarna i skolan och offentlighetsprincipen har varit stor bland skoldebattörer och i medierna. Vänsterpartiet har hängt på debatten och försökt pressa de andra partierna i riksdagen för att få till en förändring. Men denna gång har vi nått framgång på samma sätt som vi de senaste veckorna har kunnat få till förändringar när det gäller sjukförsäkringen.
Frågan om offentlighetsprincip även i privata skolor
väcktes när Skolverket i början av hösten slutade publicera information
om de privata skolorna med hänvisning till att det är
företagssekretess. När vi la fram förslag om att införa
offentlighetsprincip i de privata skolorna i utbildningsutskottet var
det bara socialdemokraterna och miljöpartiet som stödde oss, alla de
borgerliga partierna röstade nej, trots att de kritiserade besluten om
att skoluppgifterna skulle vara företagshemligheter tidigare i höstas.
När det väl gäller lyssnar de såklart på företagen istället och följer
deras intressen.
Läs gärna Vänsterpartiets debattartikel om vinsterna i skolan här.
Idag torsdag har jag ställt en fråga i
frågestunden till miljöministern om Vättern. Vättern är en
dricksvattentäckt för nästan 300 000 personer, och reserv för många
fler. Vättern är också ett övningsområde för Försvarsmakten, som fått
utökade tillstånd att flyga över sjön och skjuta ammunition ner i
vattnet. Jag frågade Isabella Lövin vad hon anser om detta.
Svaret var faktiskt förvånande lamt. Miljöministern
framhävde Försvarsmaktens behov av att öva som ett väldigt viktigt
intresse, där jag faktiskt hade trott att hon skulle se mycket mer till
miljöintresset. Engagemanget för Vättern är stort på orterna runt sjön,
och det finns all anledning att hålla uppe det engagemanget och kampen
för att skydda Vättern.
Lyssna gärna här, klicka på mitt namn. Jag har en fråga, och sedan en följdfråga.
”Det är en skam”, säjer fackliga organisationer
I september år 2016, alltså för drygt
fyra år sedan, lämnade på MP:s initiativ S och MP in en skrivelse till
kommunstyrelsen med förslag om att ta fram ett förslag på ett koncept
för att erbjuda kommunens anställda att teckna avtal för förmånscyklar.
Idén bakom förslaget var förstås att öka hälsa och välbefinnande hos
kommunens anställda och att stimulera och premiera övergång från
bilresor till cykelresor.
Vad är förmånscykel?
Förmånscykel innebär att kommunens medarbetare hyr en cykel av
kommunen under en avtalad tid. Efter hyrestidens slut kan cykeln
lämnas tillbaka, alternativt köpas ut till restvärdet. Hyreskostnaden
erläggs i form av att kommunen gör ett bruttolöneavdrag varje månad. I
avtalet kan också ingå försäkringar och service.
Skulle kunna gå snabbt
När förslaget lämnades in hade redan flera kommuner i landet
infört erbjudande om förmånscyklar. Erfarenheterna visade tydligt att
det var populärt bland de anställda och att cyklandet till och från
jobbet och på fritiden ökat.
Vi förslagsställare trodde förstås att det här i Lund
skulle gå snabbt, lätt och smidigt att få fram ett erbjudande och börja
låta intresserade medarbetare teckna avtal. Lund gjorde ju anspråk på
att vara en cykelkommun redan då. Och konceptet fanns ju redan
etablerat i många andra kommuner.
Ett års beredning
Men det visade sig att kommunstyrelsen tog god tid på sej att få fram
ett förslag. Nästan exakt ett år efter att MP-och S-förslaget lämnats
in kom ärendet upp på styrelsens bord igen. En borgerlig majoritet
trixade och yrkade återremiss med det angivna skälet att de ville ha
juridiska konsekvenser ytterligare utredda. En och annan i det
dåvarande rödgröna styret närde dock en misstanke om att syftet var att
fördröja ärendet.
Efter att tre månader förflutit återkom ärendet med
begärda juridiska konsekvenser belysta på kommunstyrelsens bord.
Beslutet blev att kommunen skulle erbjuda sina anställda avtal om
förmånscyklar. Bakom beslutet stod MP, S och C medan övriga partier
röstade emot.
Det dröjde, dröjde och dröjde
Gott, då borde allt vara klappat och klart och kommunen
skulle en bit in på år 2018 kunna gå ut med ett erbjudande. Men det
dröjde. Det dröjde och det dröjde. Flera påstötningar om att
kommunkontoret måste få fram ett erbjudande gjordes, men ingenting
hände. Inget erbjudande presenterades för de anställda.
Efter tre år – spola beslutet om förmånscyklar!
Månader och år förflöt. Ingenting hände. Nu i december,
fyra år och tre månader efter att förslaget lämnades in, och tre år
efter beslut om att erbjuda förmånscyklar, kommer en skrivelse från
kommunkontoret till kommunstyrelsen med förslag om att spola hela idén!
Kommunkontorets skäl för sitt förslag kan i korthet sammanfattas som
att det hela verkar för besvärligt för kommunen.
Långbänk
Och så blev också beslutet i onsdags i styrelsen. Bara MP
och S röstade mot förslaget att häva beslutet från 2017. De båda
partierna var de enda som ville att kommunen äntligen skulle komma till
skott och gå igång med förmånscyklar för medarbetarna. Men kommunens
anställda är nu snuvade på möjlighet att skaffa förmånscykel. Snacka om
långbänk, snacka om att segdra för att motarbeta i demokratisk ordning
fattade beslut! Lunds kommun unnar inte sina anställda den förmån som
minst 30 kommuner och regioner samt en rad privata arbetsgivare
erbjuder sina anställda.
Ingen hänsyn till medarbetarnas väl och ve
Vad säjer då kommunens anställda? I ett yttrande till
kommunstyrelsen inför onsdagens beslut skräder Vision och
Lärarförbundet inte orden. Där säjer de två fackförbunden att ”det är
en skam att politikerna som högsta arbetsgivare i Lunds kommun, inte
vill sina medarbetare väl när de beslutar att ta bort förmånscyklar.
Möjligheten med förmånscykel ökar chansen till friskvård och mindre
klimatpåverkan utan allt för stora kostnader för den enskilde
medarbetaren. Än en gång visar det politiska styret att de inte tar
hänsyn till sina medarbetares väl och ve.”
NOT. Exempel på kommuner som
inför förmånscyklar. Jönköping införde systemet redan år 2016, Västerås
år 2015, Uppsala år 2017. Bland regioner som erbjuder förmånscyklar
kan nämnas Region Jönköping och Region Halland. Jag har för övrigt inte
kunnat få fram det exakta antalet kommuner och regioner som infört
erbjudandet.
Ojämlikheten i världen minskar nu när Kina, Indien, Japan, Sydkorea, Vietnam och andra asiatiska länder – helt oväntat - befinner sig i snabb ekonomisk tillväxt. Det är länder som tillsammans har mer än hälften av jordens befolkning. Kina är världens framtida ekonomiska centrum. Kina har också stora och växande klimatproblem, liksom de andra länderna i Asien. De stöder Parisavtalet
Det
får man veta i Branko Milanovic´, Global ojämlikhet. Nya perspektiv i globaliseringens tidevarv, Daidalos 2017.
Men ojämlikheten är stor och ökande, inom länder och
mellan länder, bland annat till följd av klimatkrisen som drabbar
länderna kring ekvatorn hårdast. Globala åtgärder mot upphettningen är
nödvändiga. De kan bara genomföras i en jämlikare värld.
Branco Milanovic ger flera perspektiv på ojämlikhet, hur den
uppstått, hur den utvecklas just nu och möjliga metoder att minska den.
Vi kan utgå från Sverige, ett litet land på jorden och i boken.
Sverige är ett av världens rikaste länder. Den som
är född i Sverige får en livsinkomst som i genomsnitt är 71 gånger
större än den som råkar vara född i Kongo. ”Medborgarskapspremie”
kallas det. Svensken är rik. Han vill inte att utlänningar ska dela
hans ärvda förmögenhet.
Globaliseringen är viktig för det lilla exportlandet Sverige, men
ökar ojämlikheten. Kapitalets andel av förmögenheten ökar snabbt på
bekostnad av medelklass, lägre medelklass och den fattigaste
majoriteten. Den rikaste procenten och den rikaste tiondelen svenskar
blir allt rikare.
Samtidigt försvårar globaliseringen beskattning och därigenom
minskar resurserna för vård och utbildning. Skatteparadis finns inte
bara i Luxemburg och på Cypern utan också i London och New York. Ett
transparent system för kunskap och kontroll av det internationella
kapitalet är en nödvändig förutsättning för att bekämpa ojämlikheten.
Sveriges flerpartisystem begränsar kapitalets makt över
lagstiftningen. Tvåpartisystemet i USA och Storbritannien leder till
plutokrati, pengarnas makt över politik och opinionsbildning.
Medelklass och lägre medelklass (välsituerad
arbetarklass) blir alltmer missnöjd när den ser företag och
sysselsättning försvinna till låglöneländer, samtidigt som skola och
vård försämras, liksom annan välfärd.
Missnöjet riktar sig mot globaliseringen, men också
mot invandringen. Sverige är ett homogent land och har svårigheter att
anpassa sig till främmande kulturer. Missnöjet skapar ”nativism”, ett
begrepp som innebär att man mest gillar sina likar. Nativism leder till
främlingsfientlighet och motstånd mot immigration, i Sverige som i
Polen och Ungern. Populistiska partier, här Sverigedemokraterna, växer
fram och får allt större inflytande.
Motståndet mot invandring växer. Överallt byggs murar
och sätts upp taggtrådsstängsel. Medelhavet avpatrulleras så att
migrationen från Afrika tvingas ut i den än dödligare Atlanten.
I USA red Trump på den populistiska vågen och började
bygga en hundratals mil lång mur mot Latinamerika. En öppnare
migrationspolitik är ett villkor för jämlikhet.
Vad kan man göra? Branco Milanovic ger
jämlik utbildning och skola en viktig roll. Utbildningsområdet är
hotat, mest i USA, som för hundra år sedan var ett föregångsland. Och -
som vi vet bättre än Branco Milanovic – också svensk skola
privatiseras och försämras.
Det måste skapas demokratisk kontroll av det
internationella kapitalet, förmögenhetsomfördelning och någon form av
öppna gränser. Milanovic pekar på Pikettys förslag till en ny ekonomisk
politik, men är mindre optimistisk.
Branco Milanovic är professor i New York och knuten till Luxembourg Income Study.
