Information på torgen

Demokratisk vänster har torgmöte på Mårtenstorget lördagen den 28 augusti kl 12-13. Valboden på Stortorget är öppen kl 10-13 på lördagar. Måndag-fredag är valboden öppen kl 11.30-13 och kl 16-17.30.

Augustifesten på Klostergården

Söndagen den 29 Augusti
Program:
11: Helgeand. Gudstjänst och kyrkkaffe 12: Klostergårdsskolans loppmarknad för Pakistan
13.30: Sång och dans. Klostergårdsskolans elever uppträder
14.30: Afrikansk musik och dans med föreningen UBUNTU, ABF
15.30: Konsert med Röda Kapellet

Läs mer

Till minnet av julimorgnarna

Detta måste ha varit en av dessa tidiga morgnar, som det finns i juli, nya, utvilade timmar, då det överallt händer något oöverlagt. Luften och dess kylighet gör skuggan klar och solen till ett lätt, overkligt sken. Det finns inga huvudsaker i trädgården: allt är överallt, och för att ingenting försumma måste man vara i allt.
Rainer Maria Rilke i Malte Laurids Brigge. (Rilke var en tid gäst i Borgeby slott.)

Det finns ett liv efter valet!

Det vore så roligt om just du kommer till Fagerstas stora "power-meet" som vi nu arrangerar för tredje gången och som varit både välbesökt och uppskattat.
I år är det dags den 6-7 november.
Ur programmet kan nämnas:
"Rödgrönt samarbete valet 2010 - och sedan då?"
Valresultatet ur storstadsperspektiv: Olav Fumarola Unsgaard. Övriga landet då? Stig Henriksson.
V Fagersta: "hur vi vann ännu ett val” alt ”Varför det gick åt helvete i Fagersta"?
Välkomna!
Stig Henriksson, kommunalråd

Läs mer

Kulturtips

The Beauty of Fear - or the desperate search to learn how to live
Den svensk-brasilianska gruppen Quarto Physical Theater ställer frågor kring den mänskliga naturen i en levande konstellation av dans, teater, video och musik.
Inkonst 27-28 augusti kl 19.00.
Läs mer

TRICKS/TRICKS/TRICKS - YACHT (US)
Babel 27 augusti kl 19.00.
Läs mer

Bollywood: Jaan-E-Mann
Film på Biocentrum i Limhamn. Visas t o m 31 augusti.
Lör 28 aug kl. 17:00
Läs mer

Quarto Physical Theatre - Performance + Kreativt Möte
Kreativt möte med Quarto Physical Theatre, två olika workshops: Bakom Kulisserna och LAB "Tid och Repetition", 29 augusti på Inkonst kl 12.00 och 15.00.
Läs mer

ARMADILLO & PANELSAMTAL
Tis 31 aug kl 18:00 (filmen börjar 18:30) på VICTORIA (S. Förstadsg 18).
Läs mer

Matkaravan med Hanna och Linda
med Hanna Tunberg och Linda Dahl
- smaka på våra nya matkulturer. guidade turer runt Möllevångstorget.
Ons 01 sep kl. 16:00
Tor 02 sep kl. 16:00
Läs mer

SINGSANG, LUGNET OCH INKONST PRESENTERAR STOLT OMAR SOULEYMAN (SYRIEN/SUBLIME FREQUENCIES)
På Inkonst 2 september kl 20.00
Läs mer

Hela kulturcentralens program

Kampanj för en rödgrön regering 2010

Några av våra läsare gav oss ett tips om den här webb-platsen som vi gärna delar med oss av.
Läs mer på www.vitartillbaka.se

Vitartillbaka är en nätverksorganisation som oberoende av de rödgröna partierna arbetar för en rödgrön valseger

Vitartillbaka tar inte ställning mellan de rödgröna partierna utan är helt inriktad på att åstadkomma ett regeringsskifte

Vitartillbaka arbetar genom att på denna webbplats publicera material som kan användas för att störta alliansregeringen

VB vill speciellt framhålla ett tips från sidan för de som inte hinner läsa hela boken just nu mitt i valrörelsen.
"De välunderbyggda analyserna i boken Jämlikhetsanden av Richard Wilkinson och Kate Pickett är av stor betydelse för valet. Att på olika sätt bidra till att sprida deras analyser och slutsatser, som är tunga argument för den rödgröna alliansen, är därför ett viktigt bidrag i arbetet för ett regeringsskifte den 19 september.
LO och Karneval förlag har gjort en 16-sidig sammanfattning av Jämlikhetsanden som kan beställas som broschyr (självkostnadspris 6 kr/styck!!) eller laddas hem som pdf-fil."

Handlingsförlamning av Gunnar Stensson

Bordläggning. Ännu en gång har Fritidsnämnden skjutit upp byggandet av fritidsgården ”Träffpunkt Klostergården”. De nedslitna, dyra, ”tillfälliga” paviljongerna som stått i parken i snart tio år blir kvar minst ett par år till. Byggplatsen vid Kyrktorget gapar tom.
Personalen suckar. Klostergårdens fritidsområde har slagits samman med Järnåkra. Ledning i Järnåkra. Ökade arbetsuppgifter. Otjänliga lokaler. Neddragningar. Friställningar.
Tjänstemännen i Servicenämnden häpnar. Byggbeslut, finansiering, avtal, ritningar - allt klart. Ett beslut återstod: att bevilja två miljoner till driftskostnaden. Det var mer än Kultur- och Fritidsnämnden orkade med. Utlagda pengar kastas i sjön.
Klostergårdsborna skakar på huvudet. Föreningarna som ingår i samarbetsorganisationen ”Träffpunkt Klostergården” (ABF, Synskadades förening, Byalaget, Klostergårdsskolan, Klostergårdskultur m fl) drar djupt efter andan. Hos nuvarande majoritet har Klostergården ingenting att hämta.
Höststormen tilltar. Valet närmar sig.
Gunnar Stensson, Klostergårdens byalag

Brytpunkt i Pajala av Lars-Anders Jönsson

I fredags, för en vecka sedan, fick gruvprospekterarna i Northland Resources grönt ljus av gränsälvkommissionen för gruvbrytning och anrikningsverk i Pajala kommun. En myr vid Kaunisvaara förvandlas då till ett dagbrott med längd 2 300 meter, bredd 900 meter och djup 360 meter. Gruvan sägs då ge 350-400 anställda jobb. Det enda som nu återstår är slutförhandlingar kring finansieringen. Lönsamheten bygger på den ökade efterfrågan från Kina som gett högre priser. Start beräknas ske i oktober månad.
Pajala kommun har befolkningen minskat de senaste 56 åren. Redan nu har planerna på gruva en positiv effekt. För första gången ser man en liten befolkningsökning.
Sedan finns det ytterligare fyndigheter från Pajala mot Anttis. Även om gruvnäringen inte kan räknas som en bransch med högt teknikinnehåll så ger den otvivelaktigt mycket jobb och rena exportintäkter. Inget i produkten har ju importerats. Råvarutillgångar i norr visar sig än en gång bidra med stora intäkter till svensk ekonomi. Det är inte för inte som röster höjs om självständighet från storstadsregionerna i söder.

Det gäller att rädda Alhambra av Gunnar Stensson

Förlaget Alhambra befinner sig i kris efter en mångårig förtalskampanj. Den bröt ut när förlaget publicerade den amerikanske professorn David Ray Griffins kritik av den officiella rapporten om 9/11 och ställde sig i spetsen för 9/11-sanningsrörelsen i Sverige.
Förlaget ger nu ut ännu en bok av Griffin,. WTC 7 och dess mystiska kollaps.
Torbjörn Elenski har 2009 i DN, Kalla Fakta och Debatt anklagat Griffin för att vara antisemit och revisionist. Alhambras bokförläggare Hesham Bahari skriver: ”Dessa svepande anklagelser kom som en chock för Griffin som författat en bok tillsammans med en judisk rabbin samt själv vigt sin egen dotter till hennes blivande judiske make.”
Kampanjen riktas mot ett förlag som publicerat Naguib Mahfouz, Adonis, Ibn Khaldun, Noam Chomsky, Teilhard de Chardin, Jacques Berque och Fernand Braudel.
Oavsett hur man uppfattar den s k. sanningsrörelsen är det viktigt att försvara yttrandefriheten och stoppa försöken att kväva ett litet förlag som är en omistlig förmedlare av framför allt väsentlig arabisk litteratur.

Tre nyanser av grönt av Gr

Ni har väl noterat de om stormfanor eller katamaransegel påminnande flaggor som nästan alla partierna har hissat utanför sina valbodar på Stortorget? Med en stor partilogga på?
I måndags var vi, några musikanter, just på Stortorget, fast i Helsingborg. Vi spelade intill sådant ett segel. Det intressanta var att det var smyckat med inte bara en logga utan tre: Socialdemokraternas, Miljöpartiets och Vänsterpartiets, räknat både uppifrån och efter partiernas representation i kommunfullmäktige.
Valstugan vi stod utanför var också gemensam. OK, egentligen Socialdemokraternas, men de andra oppositionspartiernas representanter fick också söka skydd i den mot blötan. Och vad mera var: strax innan hade de tre partierna presenterat ett gemensamt kommunalt valmanifest. Utöver de individuella partimanifest som också finns. Där vi särskilt fäste oss vid Mp:s vision av en industrifri strand i södra Helsingborg, det vill säga en återgång till läget före 1902 när Kopparverket flyttade dit.
Men vad har partiet emot närproducerat när det gäller koppar, metallen som färgar sina föreningar gröna?

Tänk om …
Där är jag alltså undrande inför Mp Helsingborg. Desto mer impad är jag över deras insats som samarbetsingenjörer. Det framgick tydligt att de har spelat en nyckelroll i det gemensamma uppträdandet.
Så är det som bekant inte i Lund. Där ska S, V och Demokratisk vänster uppträda tillsammans på Lunds gårdar tillsammans med Röda Kapellet under valrörelsens tre sista veckor. Önskemålet var att Mp också skulle finnas med men deras ledningsgrupp sa nej.
Ni såg nog i tidningarna att Rolf Englesson plötsligt bestämt sej för att inte söka nytt förtroende som partiföreträdare för Mp. Han skyllde på barn och jobb och bedyrade att det inte fanns några meningsskillnader mellan honom och Anders Ebbesson. Mådä.
Det är avhoppade vänsterpartister som numera framgångsrik leder Mp i Helsingborg. Gör tankeexperimentet att Bondeson, Henningsson, Mattsson, Nymark, Persson, Sonnby-Borgström, Stensson, Theander och andra inte hade bildat DV utan gått in i den lokala Mp-avdelningen. Med sin politisk-organisatorisk rutin och förmåga hade de naturligtvis snabbt tagit ledningen i partiföreningen, och då hade Lundapolitikens vänstersida sett rätt annorlunda ut. Förutom att Mp-Lunds miljöprofil varit vassare än vad den nu är.

Ett litet grönt staket
(med vita ränder?)
Sign. Lucifer sörjde i förra numret det borttagna gröna planket i Kyrkogatan.
Jag ger honom fullständigt rätt i hans antydda självinsikt att detta är en nostalgiskt-reaktionär ståndpunkt. Plank är en sinnebild för den svenska småstadsidyllen. I den genrens apoteos, ”Fridas visor”, talar som bekant Birger Sjöberg längtansfullt om ”Rådmans plank och popplarna därinne”.
Inte för att jag fattar vad de tyskarnas turistbussar gör utanför Lunds domkyrka. Hemma, i till exempel Worms, har de den äkta medeltida varan. I Lund är tornen, södra tvärskeppet och en hel del annat en produkt av 1800-talet. Sevärt för svenskar och möjligen också för danskar, fast de har ju en fullgod ersättning i Viborgs domkyrka.
Det ska erkännas att korets utvändiga kolonettrundel från 1120-talet är en stor skönhetsupplevelse. Men till kyrkans östra ände kommer sällan turistbussturisterna. De släpps direkt in i 1800-talet, kollar uret och ”jätten” Finn och köper ett vykort på utgående, eller tar ett par mobilbilder.
Som sagt, domkyrkan är överskattad. Men nu kommer turisterna ändå, och då ska de få ett värdigt mottagande. I en för det tredje årtusendet representativ byggnad med utställning och servering, en sån som ska resa sej bakom platsen för det skabbiga gamla planket.
Kanske kommer där även att finnas de gratistoaletter som Lucifer efterlyser.

Joakim von Anka i Svenstorp av Gunnar Stensson

Jorden du ärvde av Björn af Kleen beskriver en verklighet så extrem, att man inte trodde den existerade, åtminstone inte här och nu och i vår omedelbara närhet.
En viktig del av boken handlar om Björnstorp och Svenstorp, det fideikomiss där baron Nils Gyllenkrok enväldigt härskar efter beslut av socialdemokratiska regeringar och Lunds kommunfullmäktige.
Författaren bygger en stor del av berättelsen på en öppenhjärtig intervju med baronen.
Det är i maj 2008. ”Vårsolen lyser i kapp med höstrapsen. På slätten nordost om Lund ligger några av norra Europas största sammanhållna åkrar utslagna och lapar sol. Det är slående vackert för att vara en industri. Värdet av den här marken är inte abstrakt: Svenstorps och Björntorps godslandskap breder ut sig som den agrara motsvarigheten till Joakim von Ankas skinande pengabinge i Ankeborg. Man grips, liksom von Anka, av en lust att simma ut i denna våldsamt lukrativa evighet.”
Reportern blir mottagen av den 60-årige slottsherren och fideikommissarien Nils Gyllenkrok själv. ”Han är klädd i grå kostymbyxor, joggingskor och brun tenniströja med något jaktvilt på bröstet. Enstaka strån vajar på hans brunbrända framhuvud när han blandar ännu ett glas äppelcider och mineralvatten.”
När jordbruket i Sverige industrialiseras i slutet av 1800-talet sväller godset obehindrat för att utnyttja stordriftsfördelarna. Arrendatorerna avhyses och jorden läggs till huvuddomänerna. Årtiondena fram till 1910 ökar Svenstorp från 415 till 1066 hektar. De senaste decennierna har det ökat från 1200 till 2400 hektar. Dessutom äger baronen 140 fastigheter i Igelösa som han hyr ut.
När fideikomissnämnden 2005 skickar frågan om en förlängning på remiss blir gensvaret strålande positivt från alla instanser utom en. Landshövding Bengt Holgersson, S, pläderar för fortsatt fideikomiss. Lunds stadsantikvarie Björn Magnusson Staaf tycker det är viktigt för förståelsen av traktens historia att ”ägostrukturerna” på godset består.
I Lunds kommunstyrelse uppstår ändå viss splittring. Alliansen vill förlänga fideikomisset. Två socialdemokrater och en miljöpartist saknar egna ståndpunkter och vill därför skicka över stadsantikvariens mycket starka stöd för förlängning samt Tekniska förvaltningens stöd för ”fortsatt enhetlig och extensiv drift av jorden nordöst om Lund”. Men det finns en demokrat som sätter pinnar i hjulen.

Demokraten
Det är Mats Olsson. Författaren söker upp honom på hans tjänsterum på universitetet. Så här säger Mats:
-Norr om Lund hittar du de största sammanhållna jordegendomarna i norra Europa. Det är Björnstorp och Svenstorps fideikomiss. Det liknar ju en rysk kolchos. En enda stor åker. Och detta talar man om som ett kulturlandskap! I alla andra sammanhang vill staten och kommunen luckra upp landskapet. Jag skulle inte kalla detta för kulturlandskap. Snarare landskapsskövling. Den här typen av monokulturella landskap har skapats framför allt under 1900-talet. Tidigare var åkrarna brutna av diken och skogsdungar och betesmarker. Godset var uppdelat på arrendegårdar. Landskapet som det ser ut nu är inte historiskt. Snarare skulle man göra miljön en tjänst genom att dra ner på storjordbruket.

Feodalism i praktiken
Till godset hör Igelösa by. Med uppsagda arrenden är inte längre Igelösa någon bondby. När arrendena chockhöjdes tvingades arrendebönderna bort från gårdarna. Bengt Nilsson berättade om sin pappa som tvingades att lämna ifrån sig sin gård.
-Jag tycker det är synd, om man säger. För vi är en by. Men om man avlägsnar folket så blir det ingen by längre.
Sydsvenskans tidigare chefredaktör Jan Wifstrand bodde där en tid. Han berättar:
-När vi bodde där skedde en policyförändring gentemot hyresgästerna. Baronen skulle ha ut de gamla och bara ha rika människor. Vilket innebar en kreativ princip för hyressättning. Avtal gällde inte som i det gängse affärslivet. Ägaren tog sig friheten att när som helst höja hyran med en tusenlapp eller så. Givetvis var det mycket kännbart för många hyresgäster.
Ibland inspekterade baronen sina fastigheter.
-En intressant studie i socialt beteende. En god sed är ju att knacka innan man kliver in hos främmande. Här hade hyresvärden för vana att helt enkelt rycka upp dörren och klampa in.

Reflektioner
Jag kunde fortsätta att citera Jorden vi ärvde sida upp och sida ner. Intervjuerna med Nils Gyllenkrok och Mats Olsson fortsätter. Köp boken, den är nyutgiven i pocket!
Alf Hornborg skriver i Myten om maskinen om hur våra åkrars produktivitet bygger på näringsämnen och andra förbättringar som alla bygger på oljan. Vad händer när oljan tar slut efter att en period ha ökat våldsamt i pris?
Gunnar Lindstedt konstaterar i reportageboken Svart jord att det industriella jordbruket står för en tredjedel av världens utsläpp av växthusgaser (konstgödsel som innehåller kväve – regeringen har skattebefriat det -, diesel i maskinerna, olja i bekämpningsmedlen). Det utgör en av de värsta klimatförstörarna. Han menar att vi borde återgå till blandjordbruk.
Lite skrämmande är det när Hornborg spekulerar om en återgång till den s.k. fysiokratin som på sjuttonhundratalet betraktade jorden som den enda produktionsfaktorn som alstrade ett nettovärde. Sitter storgodsägarna på den enda rikedom som i längden lönar sig i en värld med ändliga resurser?
Undersåtliga lilla Lund ligger klämt mellan grevarna Wachtmeister och baronerna Gyllenkrok som äger eller ägt marken där bl. a. Klostergården, Sankt Lars och Nova ligger. När kommunerna ville utveckla vandringsleden längs Höje å var greve Wachtmeister förgrymmad. ”Jag ska minsann ringa till mina släktingar i Björnstorp”, hotade han. Mats Olssons forskningsområde har jag uppfattat som ”historiskt”. Det är i verkligheten aktuellt och högst politiskt.
Jag brukar vandra längs Trollebergs åkrar i Flackarp söder om Lund. Också där fördrevs bönderna och jordarna lades ihop. Tolvhundratalskyrkan rev man helt enkelt sedan man tvingat bort församlingen.
Göran Persson har sällat sig till feodalherrarna. Socialdemokratin har starkt bidragit till att fideikomiss-institutet lever kvar.

Borgarna vill öka biltrafiken – ny bilväg genom Höje ås dalgång av Ulf Nymark

”Vi vill öka biltrafiken i Lund, i synnerhet på Väster.” Det budskapet ger de fyra borgerliga partierna i ett beslut som fattades vid Tekniska nämndens sammanträde i förra veckan.

Medborgarförslaget
Nämnden hade att till kommunstyrelsen yttra sig över ett medborgarförslag från en grupp av boende vid Malmövägen, Fjelievägen och Fasanvägen. Förslagsställarna konstaterar helt riktigt att trafikbelastningen vid dessa gator sedan decennier är orimlig och leder till hälsovådlig belastning av buller och luftföroreningar, samt att gatorna också har låg trafiksäkerhet, är otrygga och otrivsamma.
För att råda bot på dessa missförhållanden föreslås gruppen av boende att det ska byggas en helt ny infartsväg från väg 108 genom Höje ås dalgång och kopplas på Åkerlund & Rausings väg fram till Ringvägen. Om denna väg byggs och restriktioner (hastighetsbegränsningar, fysiska hinder etc) införs på de tre nämnda gatorna så skulle boendemiljön förbättras, enligt förslagsställarna.

DV:s förslag – prioritera boendemiljö framför bilar!
I tjänsteskrivelsen från Tekniska förvaltningen påpekas att en sådan väg inte nämnvärt skulle avlasta de aktuella gatorna. Man konstaterar också att nya vägar regelmässigt leder till ökad trafik.
Demokratisk Vänster föreslog att nämnden skulle ta ett helhetsgrepp i en trafikutredning över situationen i väster och i söder. ”Syftet med en sådan utredning måste vara att påtagligt förbättra miljön i berörda bostadsområden”, heter det i förslaget. En sådan utredning måste enligt vårt förslag ha följande utgångspunker:
1. Bostadsmiljö och trafiksäkerhet prioriteras tydligt framför motortrafikens krav på framkomlighet, gena vägar och hög hastighet
2. Genomfartstrafik med motorfordon på bostadsgator måste minska
3. Kollektivtrafikens framkomlighet ska kunna vara oförändrad eller ökas
4. Yttre ringen och trafikplats Råby utnyttjas fullt ut för att avlasta bostadsgatorna
5. Buller ska i första hand åtgärdas vid källan
6 Utredningen tar utgångspunkt i den nödvändiga biltrafikminskning som eftersträvas i såväl LundaEko som LundaMaTs”

Enig opposition
S och V ställde sig bakom detta förslag (MP deltog inte i mötet). Mot oppositionens yrkande ställdes borgarnas förslag på att nämnden skulle ställa sig positiv till att det byggdes en ny bilväg – detta trots att den alltså inte minskar miljöproblemen vid förslagsställarnas gator. Vidare föreslogs från borgerligt håll att det skulle införas hastighetsbegränsning på Fasanvägen och Fjelievägen och eventuellt också förbud mot lastbilstrafik vissa tider på dygnet. De boende vid Malmövägen lämnades i de borgerligas förslag åt sitt öde.*
Oppositionens förslag röstades förstås ner av borgarna. I stället valde man alltså att uttala sig för ytterligare en kapacitetsförbättring i biltrafiksystemet – för mera buller, luftföroreningar och utsläpp av koldioxid.
Ulf Nymark
Demokratisk Vänster

* DV reserverade sig mot de borgerligas beslut. I den skriftliga reservationen påpekar vi att vi inte alls har något emot restriktioner för lastbilstrafiken. Men när detta förslag tillsammans med ett positivt ställningstagande till en ny bilväg ställdes mot vårt eget yrkande om en mera genomgripande och radikal trafiksanering röstade vi naturligtvis för vårt eget förslag. Dessutom framhåller vi i reservationen att lastbilsförare erfarenhetsmässigt i stor utsträckning struntar i förbud. Förbud måste åtföljas av fysiska hinder om det ska ge någon märkbar effekt.

Valaffischer

Det är inte som förr i valrörelsen, affischer och annat tryckt material är inte det som man satsar mest på längre. Därför vill vi peka på några bilder som vb-red fäst sig vid. De kommer från vänsterpartiet och bevisar sanningen att en enkel bild säger mer än (alltför) många ord. Bilderna nedan är omslag till små foldrar med text i så helt litar man inte till bildens makt.

Eftersom VB lever sitt liv i den avlyssningbara elektroniska världen så ligger den här oss varmt om hjärtat.

En smältande, möjligen gråtande, iskub.
Enkel, effektiv och vacker.
Helt enkelt lysande!

Charlotte Wikander

Den 20 juli avled Charlotte Wikander, i tisdags jordfästes hon.
Charlotte var under en period regelbunden medverkande i Veckobladet. Bäst minns vi nog hennes fascinerande paralleller mellan politiken i det gamla Rom (hon var antikforskare) och dagens Sverige.
Annars var hon en av de allra bästa appelltalare som har uppträtt på Mårtenstorget med sin kombination av talekonst, bildning, associationsförmåga och engagemang. Hon satt ett antal år i Vänsterpartiets styrelse och skulle i år ha kandiderat till fullmäktigelistan. Så blev det tyvärr inte.
Gr

Lars Westerberg

Ni har kanske sett i tidningen att Lars Westerberg fyllt 65. Han är en av våra favoriter bland liberalerna och en av de få som uppriktigt vill förstå vänsterns tänkande och inser dess värde. Därmed blir han en av dess mest sympatiska kritiker.
I en födelsedagsintervju beklagade Lars att han någon gång varit för frän och kanske elak just som kritiker. Men också detta är en fin gammal tradition, tänk på Henrik Palmær.
I Veckobladet är vi sällan elaka numera men vi hade en gång en krönikör vid signatur Kurt Karenz, och vi kan inte låta bli att citera vad han för länge sen skrev om den då självutlämnande och introverte Westerberg: ”När Lars Westerberg lyfter blicken över ollonet skådar han sin egen navel.”
Gr

V har fixardag 21 augusti

Nu börjar valrörelsen!
Vänsterpartiet inleder med en Fixardag lördagen den 21 augusti kl. 10.00 - 16.00 i Saima Jönssons trädgård på Väpplingvägen 4 på Kobjer. Det skall snickras affischbockar, valstugan skall rengöras och målas och valplattformen skall presenteras.
Tidsprogrammet ser ut som nedan:
10.00 Samling för jobb med snickeri, måleri och rengöring
12.00 De som vill kan följa med till torgmötet på Stortorget där Mats Olsson talar och Rött Bleck spelar
13.30 Partiet bjuder på cateringlunch i Saimas trädgård
14.00 Fortsatt snickeri och måleri
16.00 Fixardagen avslutas
Alla är välkomna och glöm inte att klä er i något oömma kläder.

DV har valupptakt 21 augusti

DV börjar valrörelsen med valupptaktsmöte på lördag på Mårtenstorget kl 12-13

Panelsamtal om Jämlikhetsanden den 24 augusti

Den 24 augusti arrangerar socialdemokraterna i Lund ett panelsamtal kring Jämlikhetsanden, debattboken av de brittiska forskarna Richard Wilkingson och Kate Picket som med övertygande argument och fakta visar att alla mår bättre av att leva i samhällen som präglas av jämlikhet och små skillnader i inkomst och förmögenhet. I panelen sitter riskdagsmannen Bo Bernhardsson från Lund och forskaren i ekonomisk historia Daniel Ankarloo. Moderator är Daniel Pettersson, politisk sekreterare för socialdemokraterna i Lunds kommun.
Tid: Tisdag den 24 augusti kl 19-21
Plats: Folkets hus, André- och Holmbergssalen.

Solidaritet med Pakistans folk på Klostergårdsdagen den 29 augusti

Barnen i Klostergårdsskolan planerar att genomföra en loppmarknad till förmån för översvämningens offer. De kommer också att uppträda med sång och dans. Röda kapellet kommer att spela. Mycket annat händer på Augustifesten nästa söndag. Alla inbjuds att delta och bidra!

Folkpartiets ”schoolgate”? av Ulf Nymark

Alltfler kommunanställda och praktikanter inom Lunds kommun vittnar nu om att de fått ebrev från den folkpartistiske barn- och skolnämndsordföranden Lars Hansson, trots att de aldrig varit i kontakt med honom. Det är illa, mycket illa, om nämndsordförande Hansson nyttjar sin ställning som arbetsgivarföreträdare för att sprida politisk propaganda. Om det förhåller sig på det sättet är inte bevisat, men de omfattande vittnesmålen i massmedia pekar i den riktningen.

Men det är sju resor värre om Lars Hansson också använt sig av e-postadresser som föräldrar till barn i stadens skolor lämnat till skolan. Demokratisk Vänsters representant i kommunstyrelsen har fått uppgifter om att i varje fall ett par personer som inte är kommunanställda, som heller aldrig varit i kontakt med Hansson och vars enda direkta kontakt med kommunen är att barnen går i kommunala skolor också fått Hanssons ebrev.

Kommunledningen måste nu ta sitt ansvar och göra en seriös utredning för att klargöra om Hansson missbrukat sin ställning och nyttjat kommunens adressbok över anställda och/eller skolornas adresser till barnens föräldrar. En sådan utredning ligger i högsta grad i lundabornas intresse. Men det borde också ligga i Hanssons eget intresse att klarhet skapas, om det nu är så rent mjöl i den folkpartistiska påsen som Hansson själv hävdar.
Ulf Nymark, Demokratisk Vänster

Till minne av ett grönt plank av Lucifer

Valkampen rasar (nåja), men jag vill tala om något annat: nostalgiskt, kanske romantiskt, förvisso konservativt och möjligen reaktionärt.
Jag saknar det gröna planket vid Kyrkogatan, det som gick mellan Arkenhuset och bankhuset, ungefär mittemot Kino. Där kan man nu se in på en rivningstomt, tvärs igenom kvarteret bort till Kungsgatan. Anledningen är att man ska bygga ett besökscentrum för Domkyrkan. Det blir väl något modernt i glas, stål och betong, jag vet inga detaljer.

Man kan då försöka förstå varför man sörjer den gamla stadsbilden. Jag vill gärna tro att det var något med det totalt otidsenliga, det lantliga med detta plank i stadens centrum, som en rest av den medeltida staden och dess lantliga ursprung. Kort sagt en spark i magen på det moderna konsumtionssamhället. Det var ju så man kunde få för sig att det gick höns på gården innanför planket. Grönskan var rik, den liksom vällde ut över tomten.
Men nu kommer säkert allt ordnas till det bästa, Lund kommer att visa upp sig som en fullt tidsenlig stad utan gröna plank kring stans mest centrala kvarter.

Mörka tankar inför valet av Lars-Anders Jönsson

Att rösta under yttre hot
Alliansen har haft tur. Den ekonomiska kris som kom under mandatperioden har något klingat av men Sverige har trots att många förlorat jobben trots allt klarat sig hyggligt. Nu tar alliansen poäng för detta trots att sysselsättningen i vår öppna ekonomi till största delen bestäms av utvecklingen hos våra kunder ute i världen. Samtidigt understryks att läget är fortsatt allvarligt. På så sätt skapas en bild av ett land hotat som i krig av yttre fiender. I en sådan situation har väljarna en benägenhet att sluta upp bakom regeringsalternativet.

Många i mitten är mycket nöjda med sin ekonomiska situation
Om vi har en arbetslöshet på 10 procent så har 90 procent sina jobb kvar och dessutom med mer pengar efter skatt och detta samtidigt som räntan har varit låg och prisökningarna hållits tillbaka av dämpad konjunktur. Villaägarna har dessutom genom ROT kunnat fixa till kåken och fått skattereducering med upp till 50 000 per individ.

Ända anledningen för väljare i mitten att gå från allians till röd-grön sida vore om de hade en stark solidaritetskänsla för dem som har drabbats av regeringens politik, de arbetskamrater som förlorat sina jobb, de som drabbats av sjukdom och hanterats illa i försäkringssystemet och ser hur utanförskapet trots löften om annat växer. Frågan är om det finns tillräckligt många i mitten som tänker så i denna tid av fixering på konsumtion och köpt lycka.

Bara sossarna kan vinna detta val
Under våren har tydliggjorts att alternativet innefattar vänsterparti och miljöparti. Därefter har väljarstöd flyttats från de röd-gröna till alliansen. I debatten ser man hur alliansen med framgång drar upp kommunistskräcken. Kunde Ohly och vänstern varit mer återhållsamma för att inte försvåra för sossarna att vinna väljare? Det är ju sossarna och Mona Sahlin som måste vinna över mittenväljare och därmed detta val. Ohly har bara att se till att inte hamna under fyra procent.
Mona Sahlin har inte lyckats visa på att det är hon och socialdemokratin som kommer att styra landet. Monas mjuka framtoning har inte varit rätt i just detta val. Göran Persson hade klarat denna uppgift bättre. Göran hade, på sitt i och för sig burdusa sätt, tagit bort all tvekan om vem det är som formulerar politiken. .

Extra val
De senaste opinionssiffrorna visar på att Sverigedemokraterna kan komma in i riksdagen. I det fall varken allians eller röd-gröna accepterar samarbete med SD och samarbete över blockgränsen är uteslutet måste en minoritetsregering bildas. I det fall den föreslagna minoritetsregeringen inte då får stöd av SD eller ett antal ledamöter från andra blocket faller förslaget och extraval måste hållas.
Det känns som om vi är på väg in i en ny tid, har vi blivit de européer som så många inom vänstern önskat?

Den svenska valkampen av Gunnar Stensson

Som fiskar i ett akvarium rör sig våra politiker lojt i det gröna vattnet. Reinfeldt blickar med runda ögon sorgset omkring sig och släpper fridfulla pratbubblor ur sin runda mun. Mer pengar till pensionärerna. Sahlin gör en mjuk rörelse med stjärtfenan och förkunnar: Ja men vi ska ge dem ännu mer. Reinfeldt stirrar föraktfullt. Men det är bara vi som kan ge dem mer.
Varför ska de ha mer? För att de ska konsumera mer förstås. Och varför ska de konsumera mer? För att alla ska bli upptagna av att producera i stället för att gå sysslolösa som somliga tvingas göra. Vad ska de producera? Sånt som de andra ska konsumera. Och sedan slänga förstås, för att köpa nytt..
Extrem konsumism präglar de politiska budskapen. Och hur ska någon kunna se långt och klart i ett akvarium med grumligt vatten. Problemet är att strömmen som förser akvariet med syre snart bryts. Och då tar det slut.

Finansiering av lokala valkampanjer av Ulf Nymark

En tidning har skickat en enkät till partierna i Lund där man frågar om hur mycket pengar partierna lägger ner på lokala valkampanjen och varifrån pengarna kommer. I en brevväxling jag i egenskap av ordförande för Demokratisk Vänster hade med journalisten undrade denne - skämtsamt får man anta - om det var Bill Gates Foundation som låg bakom Demokratisk Vänster.
Journalistens fråga gav mej då anledning att klargöra för honom att det i själva verket är bidrag från Ford Foundation som utgör huvuddelen av DV:s inkomster. Detta faktum kan i förstone verka förvånande. Men det hänger samman med att Ford Motor Company inom kort står inför en historiskt omkastning av inriktningen på produktionen: efter en upplevelse, som närmast är att likna vid en kollektiv gudomlig uppenbarelse, har styrelsen för bilföretaget kommit till insikt om att jordens resurser är ändliga. Därför byter man – och detta är än så länge en väl bevarad hemlighet - inom kort namn till Ford Bi- and Tricycle Company och lägger om produktionen av energi- och resursslukande bilar till miljövänliga två- och trehjulingar som drivs av mänsklig muskelkraft. Eftersom DV är det mest cykelvänliga partiet i Lund ser man oss som en visserligen lokal, men strategiskt viktig, garant för försäljningsframgång för Fords nya produkter. Därav Ford Foundations stöd till DV.

Detta är dock, underströk jag med skärpa för journalisten, en strängt bevarad hemlighet - liksom Ford namnbyte och förändrade produktion - som vi inte kommer att redovisa i enkäten om finansiering av lokala valkampanjer. Vi kommer där att göra som ett eller annat av de borgerliga partierna plägar göra: förneka alla som helst pekuniära gåvor från det privata kapitalet!

Buen vivir: Bo 2010 av Gunnar Stensson

Under sommaren har en viktig utställning om framtidens boende visats i Virserum. Det är Henrik Teleman, en gång ordförande i KU i Lund, nu museichef, som initierat den.
Den handlar om en ny epok när man bygger med trä i stället för cement och sten. Trä är många gånger lättare och mycket formbarare än de oljebaserade material som nu är vanligast. Detta uppnås genom modern träteknik, inte minst limteknik. Den nya trä-epoken är redan inledd, bland annat med imponerande höghus i Växjö universitets campus. I Växjö pågår en nydanande forskning om trä som material.

Ur miljösynpunkt är trä helt överlägset. Experter är eniga om att vi står på tröskeln till en ny tid av täta trästäder med hus som är självförsörjande beträffande värme och energi.
Ett stort seminarium om resurssnålt byggande i trä ägde rum i Virserum i början av juli. En av deltagarna var Harald Welzer, en av författarna till den uppmärksammade boken Slutet på världen som vi känner den,
En av lärdomarna vid seminariet var utdömandet av den livsstil som består i att bo på landet utanför någon av våra tre stora städer. Den sortens bebyggelse och livsstil är helt urban och innebär större slöseri med resurser än konventionellt stadsliv i miljonprogramshus och innerstäder.
Efterfrågan på skog kommer att öka. Priserna på trä stiger sannolikt. Därmed skapas underlag för en med nödvändighet decentraliserad träproduktion och en spridd bebyggelse i landsorten i närheten av livsmedelsproducenter. Eftersom skogen hela tiden förnyas kan ett hållbart decentraliserat försörjningssystem skapas. Tankarna ligger i linje med ursprungsbefolkningarnas idéer om buen vivir
Utställningen kommer under hösten att turnera runt om i Sverige. Den kommer troligen att visas också i Lund eller Malmö.

Långt från Stockholm, långt från makten av Sörlänning

Varför rösta?
Vi kom upp midsommarafton strax efter tolv på natten så stämningen runt bordet hade kommit i topp. Släktingen A som jagar älg vart år, öppnade med att bunta ihop miljöpartister, vänsterpartister och Stockholmare som björn och vargkramare. Centerpartisten Andreas Carlgren var lika vilse han. Skulle det röstas fick det bli landsbygdspartiet. Att även jag vill samla in björnarna och skicka dem till Stockholm lugnade sig inte släktingen A.

En annan släkting B från ett köldhål, skogsvårdare med barrskog på hjärnan, gick emot. Det var bra att björn och varg fanns eftersom de höll tillbaka älgen och begränsade älgskadorna i skogen. Rösta har han slutat med. Trots att han tidigare röstat APK eller VPK, och är kronisk USA hatare, så fick det nu vara nog. Efter alla års arbete hade han nu hus och lite skog och så var det att betala skatt på denna lilla förmögenhet. Han hade ju redan betalat skatt en gång när han arbetade ihop till detta. Varken sossar eller vänster kunde förklara det rättvisa i en sådan politik, allt var samma skit. Politikerna bara skodde sig.
Ja här fanns ingen möjlighet att övertyga, att en blank röst var att lämna över makten till borgarna. Det jag tyckte var självklart var uppenbarligen inte självklart längst uppe i norr.

Landet utanför
I valet 2006 var Haparanda den kommun i Sverige som hade lägst valdeltagande, under 70 procent eller bara två av tre gick och röstade. I Pajala och Övertorneå var motsvarande siffra drygt 70 procent. De låga siffrorna är ingen slump utan en följd av att många i norr känner sig utanför. Det är Stockholmare som bestämmer oavsett politisk färg. Uppdelningen av Sverige i storstadsväljare och de andra har ökat under senare år. Partierna fokuserar på att vinna ”storstädernas” väljare, annars vinner de inte heller valen.
Villkoren i norr och villkoren i storstäderna är olika. Norr har alltid sagts vara rött och den färgen sitter nog bra även idag. Men om vår röda politik inte har relevans i norr?
Vi kom inte precis närmare varandra denna politiska sommar.
Sörlänning

(Alla namn och orter i norr har av integritetsskäl förvanskats!)

Klostergårdsliv av Gunnar Stensson

Tillbaka i Klostergården. Soluppgång. Se, gården förändrad. Ny allé med rönnar, nya rabatter. Här bodde Martin Dahlin.
Gungorna, sandlådan. Satt där med barnen för 35 år sen, sitter nu med barnbarnen, fem och sju. Hej Danielle, hej Pascal, hej Ruben. Ett godståg slamrar förbi.
Klostergården, tio kvarter, tusentals hem. Ola Billgren återgav miljöerna fotografiskt exakt för 40 år sen. Göte Berglunds tavlor finns på skola och bibliotek.
Bussarna rullar till arbetsplatser, skolor och sjukhus i Lund och Malmö. Alltid samma människor i bussen klockan sju på morgonen och fem på eftermiddagen. Soligt nu, mörkt i november.
Lärarna samlas. Barn springer över gräsmattan under träden. Farmor och farfar, mamma och pappa vinkar från fönstren i Tordönsvägen och Virvelvindsvägen. Hej Bjarne.
Barnvagnar rullar mot Coop och Netto. Dagligvaror. Hej Malin. Varmt idag. Bagare Matti tar en kopp kaffe efter natten vid ugnarna. Helgeands klockspel ljuder, sprött eller skrällande.
Biblioteket öppet. Hej Åke. Skånskan skriver om glasmästarens ilska. Hej Berit. Camilla Odhnoff ska berätta om Harry Martinsson. 1968 tillsatte hon barnstugeutredningen som revolutionerade barnfamiljernas liv. Barnen i Nordvästan skrattar så dom skriker.
Där kommer Annika, snabb och uppmärksam. Hej.
Gubbarna tar en öl på pizzerian. Mats sitter bakom Kultur och Fritids persienner. På den skräpiga anslagstavlan efterlyser någon en försvunnen katt. Dagcentralens damer dricker kaffe vid syrénbuskarna och John Wipps trillande hjul i starka färger.
Skriva upp för tvätt. Hej Marie. Kolla med vaktmästaren om avloppet.
Visslingar och rop, dunsande bollar, hundratals spelare i klara färder på korpfotbollsbanorna.
Klostergården. Allt nära. Bilfritt. Kollektiva kommunikationer. Nät av gemenskaper. Integritet. Solnedgången i värmeverkets glasväggar. Varmt vatten pumpas ur jordens inre.
Kväll nu. Ett sällskap grillar. Barn leker sent på sommaren. Musik ur öppna fönster. Till slut natt över vetefält, över Sankt Lars och Höje å. Ljusen från Köpenhamn blinkar vid horisonten.
Klostergårdskultur. Ett klokt alternativ till resursslukande villaöknar på Sveriges bästa åkerjord.

Lokal till Lilla Teatern

DV-interpellation:

Lilla Teatern har varit, är och borde förbli en omistlig del av Lunds kulturliv. Föreningen Lilla Teatern har bedrivit sin verksamhet i snart 80 år. De sista 20 åren har verksamheten bedrivits i fastigheten vid Stortorget nr 1. Nu har Lunds kommun gett besked till Lilla Teatern om att de måste lämna sin lokal på grund av att fastigheten ska säljas.

Lunds kommun har såvitt vi vet inte erbjudit teatern nya lokaler.

Vi vill med anledning av detta ställa följande frågor till dig:

1. Kommer du att verka för att Lilla Teatern erbjuds nya och för dess verksamhet lämpliga lokaler?

2. Hur vill du stödja och uppmuntra de fria kulturföreningar som verkar i kommunen?
Sven-Bertil Persson, Ulf Nymark, Demokratisk Vänster

Vi slår vakt om handeln i stadsdelscentra

DV och V om försäljning av mark till Lidl:

Tekniska nämnden hade vid sammanträde denna vecka ett ärende om försäljning av mark till Lidl som vill bygga en biltillvänd butik i korsningen Ringvägen-Åkerlund & Rausings väg. DV och V reserverade sig mot majoritetens beslut att sälja marken. Så här skriver de två partierna i reservation som är undertecknade av Ulf Nymark för DV:s räkning och Nita Lorimer från V:
”I första hand stödde vi det socialdemokratiska förslaget om en återremiss till förvaltningen med uppdrag att göra en barnkonsekvensanalys i ärendet och att köpeavtalet skulle omändras så att gällande praxis följdes beträffande arrendering av marken innan köpeavtal utväxlas.
Då den borgerliga majoriteten avslog detta förslag och beslutade att ärendet skulle avgöras vid pågående sammanträde yrkade vi avslag på försäljningen.

Vårt avslagsyrkande tar sin utgångspunkt i att vi tar gällande handelspolicy för Lunds kommun på allvar: vi vill slå vakt om och utveckla handeln i stadsdelscentra och i bostadsområdena. Vi kan inte finna att korsningen Ringvägen och Åkerlund & Rausings väg utgör ett stadsdelscentra. Tvärtom: handeln i närbelägna bostadsområden riskerar att slås ut.

Vi konstaterar att etableringen av en biltillvänd butik kommer att öka biltrafiken och därmed späda på bilismens negativa klimat- och miljöpåverkan. Frånvaron av en fungerande kollektivtrafik till områden och en obefintlig planering för gång- och cykeltrafikens framkomlighet och säkerhet är uppenbar. Om gång- och cykeltrafikanter (det finns inte mindre än tre skolor i närområdet) trots allt skulle välja att forcera de barriärer som utgörs av de starkt trafikerade gatorna – där motorfordon färdas i mycket hög fart – som kringsluter det tilltänkta området för handelsetablering utsätts de för extremt stora olycksrisker.

Kommunen ska inte främja verksamheter som står i strid mot såväl handels- och trafiksäkerhetspolicy som miljömål. Därför yrkade vi avslag på försäljningen, därför reserverar vi oss nu mot den borgerliga majoritetens beslut.”

Seger och konflikt i Latinamerika av Gunnar Stensson

Vänstern har vunnit en rad viktiga val i Latinamerika sedan 2000. För första gången har ländernas oberoende av USA ökat, skriver Immanuel Wallerstein. Latinamerika har blivit en relativt autonom kraft på världsscenen.
Samtidigt har indianbefolkningen i Latinamerika krävt rätten att organisera sig politiskt och socialt. Chiapas-rörelsen i Mexiko tilldrog sig stor uppmärksamhet på 1990-talet. Mindre uppmärksammat är att liknande rörelser har uppstått nästan överallt och även skapat ett interamerikanskt nätverk mellan sina organisationer.
Men vänsterpartierna som erövrat makten i de olika staterna och ursprungsbefolkningens rörelser har helt olika mål och använder sig av olika politiska språk.
Partierna strävar efter ekonomisk tillväxt som de försöker uppnå genom större kontroll över sina egna resurser och bättre avtal med utländska företag, regeringar och internationella institutioner. Endast på så sätt kan medborgarnas levnadsstandard höjas och större internationell rättvisa uppnås, menar de.
Indianrörelserna däremot eftersträvar större kontroll över sina egna resurser och bättre villkor i förhållande till såväl utländska företag och institutioner som sina egna nationella regeringar. Deras mål är inte ekonomisk tillväxt utan ekologisk jämvikt. Ett sundare förhållande till jordens resurser. De vill buen vivir – leva rätt.
Det har lett till konflikter med flera av de mer konservativa länderna. Men i allt större utsträckning har de också råkat i konflikt med vänsterregeringar i länder som Brasilien, Ecuador, Venezuela och till och med Bolivia., vars president har indianursprung och åtnjuter massivt stöd från indianbefolkningen.. Det som står på spel, där som i de andra länderna, är frågan om naturtillgångarnas utveckling, vem som bestämmer och vem som kontrollerar intäkterna.
Vänsterregeringarna beskyller ursprungsbefolkningens grupper för att vara USA-marionetter, men själva hävdar de att de handlar på eget initiativ. Samtidigt anklagar de vänsterregeringarna för att sakna insikt i de ekologiska konsekvenserna av tillväxtpolitiken.

En ny tanke
Sedan inträffade en intressant utveckling i Ecuador. Rafael Correas vänsterregering, som kommit till makten med stöd av ursprungsbefolkningens organisationer, råkade i hård konflikt med dem i frågan om att exploatera oljetillgångarna i reservatetatet Yasuni i Amazonas.

Läs mer om Yasuni här

Först fördjupades konflikten. Sedan presenterade presidenten ett intressant alternativ. Han föreslog att de rika regeringarna i väst skulle kompensera Ecuador om landet avstod från all oljeexploatering i Amazonas med motiveringen att detta var ett bidrag i den världsomfattande kampen mot klimatförändringarna.
När förslaget först kom upp i Köpenhamn betraktades det som en fantasi. Men efter sex månaders förhandlingar utfäste sig fem europeiska regeringar (Tyskland, Spanien, Belgien, Frakrike och Sverige) att skapa en fond som FNs utvecklingsorgan UNDP skulle administrera. Fonden skulle betala Ecuador för att avstå från att exploatera Yasuni som ett bidrag till att minska utsläppen av växthusgaser.

Den stora frågan
Men det finns en mer ödesdiger fråga. Den gäller World Social Forums motto ”En annan värld är möjlig”.
Innebär mottot ständig ekonomisk tillväxt, om än i ”socialistiska” former, för att höja människornas inkomster i Syd?
Eller handlar det om en förändring i våra grundläggande värderingar, en värld av buen vivir?
Frågan debatteras i Latinamerikas vänsterrörelser. Men liknande situationer finns i Asien, Afrika och till och med i Europa (förslaget att exploatera naturgas i Skåne, t ex).
Detta är kanske 2000-talets viktigaste debatt. Så långt Immanuel Wallersteins tankar.
Gunnar Stensson

Kan ursprungsbefolkningarnas kulturer visa vägen till ett hållbart sätt att leva? av Gunnar Stensson

I Lund finns en forskare som arbetat länge med frågan om ett framtida hållbart samhälle: Alf Hornborg, professor i humanekologi vid Lunds universitet. Han har nyligen publicerat sina tankar i bokform: Myten om maskinen. Essäer om makt, modernitet och miljö, Daedalus förlag.
Internationellt har boken, som först publicerades på engelska redan 2001, beskrivits som en revolutionerande händelse. Zygmunt Bauman skriver: ”Hornborgs arbete skulle kunna revolutionera modellen för teorin om det moderna samhället”.
I Hornborgs analys är nationalekonomin inget annat än en ideologi för utsugning, förblindande i sin abstraktion. Maskindyrkan, tron på frälsning genom teknik, är en liknande ideologi avsedd att dölja verkligheten.
Enligt Hornborgs syn på den industriella revolutionen är maskinteknologin ett kontinuerligt uttryck för världshandelns ojämlika resursöverföringar. Maskinteknologin har för en privilegierad elit möjliggjort en exploatering av tid och rum på bekostnad av inte bara folken i tredje världen utan också kommande generationer.
1700-hundratalets triangelhandel är ett av Hornborgs exempel. Britternas innehav av ångmaskinen gjorde det möjligt att utnyttja Indiens arealer för bomullsodling. De engelska maskinerna förvandlade bomullen till tyg som sedan såldes tillbaka till Indien och konkurrerade ut den indiska bomullsnäringen med massvält som följd. Exploateringen ökade när man importerade miljontals slavar från Afrika till Amerika vilket gjorde bomullen ännu billigare. Slavarna kunde inhandlas till priset av glaspärlor och annat skräp.
Väldiga arealer jordbruksmark exploaterades och ödelades på sikt av ångmaskinen. Afrikas befolkning skadades för sekler av slavhandeln. Ångmaskinen gjorde järnvägarna och ångbåtarna möjliga. Ångmaskinen var grunden för textilindustrin och skapade Englands makt och rikedom.
Genom ångmaskinen skedde en gigantisk omfördelning av tid och rum likaväl som pengar. Den omfördelningen har sedan i olika former fortsatt.
Hornborgs synliga symbol för omfördelningen är satellitbilderna av jorden på natten. Det norra halvklotet strålar av ljus medan det övriga ligger i mörker.
Exploateringen av fossil energi har pågått i 200 är. Nu håller oljan på att ta slut samtidigt som de fossila utsläppen förstör livsbetingelserna på jorden. Aktuella exempel: översvämningarna i Pakistan, Indien och Kina, torkan i Ryssland., översvämningarna i Polen. En kultur byggd på utvinning av fossil energi närmar sig sitt slut på samma sätt som tidigare kulturer.
Men med förblindad kortsiktighet köper de rika länderna fortfarande billiga varor som tillverkats av underbetalda kineser genom förbrukning av undervärderade råvaror och undervärderad energi. De billiga varorna (tv-apparater, datorer, mobiler, leksaker) förvandlas genast till avfall som i sin tur skapar miljöproblem som väst löser genom att skicka dem tillbaka till tredje världen, vars miljö förstörs efter det att dess tillgångar förbrukats. Så förvandlas värdefulla råvaror till miljöskadligt avfall genom processen genom maskinen.
Det finns ingen hållbar utveckling i bemärkelsen tillväxt. Själva begreppet är en logisk självmotsägelse.
Men slutet närmar sig. Vi har passerat peak oil. Resurserna är ändliga. Miljöförstörelsen kortsluter nedbrytningen så att den skenar.
Hornborg söker grundvalarna till ett nytt system med självförsörjande lokala delar för produktion av livsmedel och basprodukter och inslag av globala system för begränsade tjänster. Det handlar inte om tillväxt. Det handlar om buen vivir, ett ekologiskt livHan finner exempel på ett nya sätt att leva i ursprungsbefolkningarnas kamp för sina rättigheter i Sydamerika och på andra håll.
Vi måste finna det nya systemet, menar han. Alternativet är katastrof. Vi närmar oss Slutet på världen som vi känner den, för att låna titeln på Leggewies och Welzers nyutkomna bok om resursläget.
Gunnar Stensson