Tariq Ali i The Guardian 5 maj 2011
Jag minns mina reflexioner några dagar efter 11 september 2001: Nu hade något hänt som skulle påverka resten av mitt liv. Och så verkar det ju bli, och inte bara mitt liv utan mångas. Världens innevånare har, allt annat lika, fått sin allmänna livskvalité sänkt av det vidriga nidingsdåd som ägde rum.
Sen dess har det väl dött något hundratusental människor i följdverkningarna och nu alltså ytterligare en. USA har tagit sin hämnd. Och att människor grips av hämndbegär är inget nytt eller chockerande. Men när en hel nation grips av det och när hämnd blir officiell utrikespolitik blir det plågsamt. Så här löd rubrikerna i några av USA:s stora tidningar i går; "We Got the Bastard" (Philadelphia Daily News), "Got Him! Vengeance At Last - US Got the Bastard" ,(New York Post), "Got Him, Shot Him" (Tampa Bay Times.) "ROT IN HELL" bredvid en bild på den mördade (The New York Daily News).
Ja sådana rubriker hade förstås inte New York Times eller Washington Post. Den senare tog i stället upp de tveksamheter som känsliga själar i Europa kan ha om internationell rätt etc. Det blev en avmätt och måttfull ledare som slutade så här ” Based on information released by the administration, the covert military operation that brought down the most wanted terrorist in the world appears to have been gutsy and well executed. It was also lawful.”
Vad som gjorts var alltså inte bara välgjort och kraftfullt utan också lagligt kunde Washingtons alla beslutsfattare läsa till frukost.
Ja, USA är ett land som man inte alltid begriper. Men jag tycker det blir svårare och svårare att tycka om det. Vi är ju alla självklara deltagare i den amerikanska kulturen som vi beundrar och vars frukter vi njuter. När en avlivning hyllas på gatorna av människor som skriker U-S-A, U-S-A som om det var ett fotbollslag. Hur kommer USA att klara de kommande tjugo årens nergång för det egna landet och uppgång för Kina?
Jag vet att det anses smaklöst med sådana jämförelser, men visst kan man tänka på de svenskar som på trettiotalet var inskolade i den stora tyska kultursfären och som nåddes av nyheter om folkstämningar och händelser i Tyskland. Dessa svenskar var ju inte nazister, men hur kunde de tiga?
Sen dess har det väl dött något hundratusental människor i följdverkningarna och nu alltså ytterligare en. USA har tagit sin hämnd. Och att människor grips av hämndbegär är inget nytt eller chockerande. Men när en hel nation grips av det och när hämnd blir officiell utrikespolitik blir det plågsamt. Så här löd rubrikerna i några av USA:s stora tidningar i går; "We Got the Bastard" (Philadelphia Daily News), "Got Him! Vengeance At Last - US Got the Bastard" ,(New York Post), "Got Him, Shot Him" (Tampa Bay Times.) "ROT IN HELL" bredvid en bild på den mördade (The New York Daily News).
Ja sådana rubriker hade förstås inte New York Times eller Washington Post. Den senare tog i stället upp de tveksamheter som känsliga själar i Europa kan ha om internationell rätt etc. Det blev en avmätt och måttfull ledare som slutade så här ” Based on information released by the administration, the covert military operation that brought down the most wanted terrorist in the world appears to have been gutsy and well executed. It was also lawful.”
Vad som gjorts var alltså inte bara välgjort och kraftfullt utan också lagligt kunde Washingtons alla beslutsfattare läsa till frukost.
Ja, USA är ett land som man inte alltid begriper. Men jag tycker det blir svårare och svårare att tycka om det. Vi är ju alla självklara deltagare i den amerikanska kulturen som vi beundrar och vars frukter vi njuter. När en avlivning hyllas på gatorna av människor som skriker U-S-A, U-S-A som om det var ett fotbollslag. Hur kommer USA att klara de kommande tjugo årens nergång för det egna landet och uppgång för Kina?
Jag vet att det anses smaklöst med sådana jämförelser, men visst kan man tänka på de svenskar som på trettiotalet var inskolade i den stora tyska kultursfären och som nåddes av nyheter om folkstämningar och händelser i Tyskland. Dessa svenskar var ju inte nazister, men hur kunde de tiga?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar