2011-05-05

Tillväxtreligionen av Sven-Hugo Mattsson

Jag hör ofta ledande socialdemokrater tala om tillväxt. Den senaste i raden är S´ ekonomiska talesperson, Tommy Waidelich. Det är logiskt, S har lovat att inte höja skattetrycket, lovar man då reformer, måste man lita på tillväxten.
   Kapitalismen behöver tillväxt, ve det bolag som inte ständigt växer. Högern behöver tillväxt för att kunna sänka skatter. Men vänstern behöver ingen tillväxt för att genomföra sin agenda.
   För att tillfredställa behoven som vänstern arbetar för, välfärd av högsta nivå och jämlikhet och ett hållbart samhälle, behövs ingen tillväxt, men väl omfördelning av de resurser vi har.
   För 100 år sedan behövde vi tillväxt, folkflertalet saknade nästan allt. Så sent som på 50 och 60-talen fanns stora behov. Vi hade inte tillräckligt med bostäder de som fanns hade ofta dålig standard. Vi hade inget bra pensionssystem, nästan ingen barnomsorg och välfärden var inte tillräcklig. Så fixade vi just detta och mycket annat och någonstans på 70-talet hade vi fixat det mesta. Redan då fanns information om att vi inte kunde fortsätta med ständig tillväxt. Resurserna fanns inte. 
   Det räcker gott och väl med 0-tillväxt. Notera då att 0-tillväxt är ett accepterande av den produktion vi har nu och att vi inte behöver mer. Inom ramen för den produktion vi har nu kan vi få både bättre välfärd och ett jämställdare/jämlikare samhälle.

Tillväxt är farligt
Det senaste året har vi haft två uppseendeväckande katastrofer som helt har att göra med mänsklighetens ständiga tro på tillväxt. Vi tar vilka risker som helst för att få el från uran. Vi drar oss inte för att pumpa upp olja på stora djup. Jag tänker på Fukushima och Mexikanska golfen. Människor vars levnadssätt inte kräver olja och uran, har tvingats fly från sina respektive regioner, många har tvingats lämna sin näring.

Klassanalys
Låt mig göra ett tankeexperiment. Säg att alla i Sveriges levde så som den hälft som har lägst inkomster. Hade alla levt så hade vi faktiskt ändå inte haft det dåligt. OK det är en nördaktig tanke och inte önskvärd, men intressant ändå. Om alla hade levt så, hade vi inte haft behov av el från uran, vi hade klarat oss utmärkt med el från vattnet, vinden och solenergi. Trots att det alltså inte är de relativt fattiga som behöver olja och uran får man leva med konsekvenserna. Så varför skall vi ha ännu mer tillväxt?
   Ett faktum är att vi de senaste 20 åren haft en kraftig tillväxt, trots två ekonomiska kriser. Trots tillväxten har samhället dragits isär, klyftorna har ökat. Varför skall vi då ha tillväxt, när vi inte ens använder tillväxten för att göra samhället jämställdare/jämlikare.

Globalt
Har då inte de fattigaste på vår planet rätt till tillväxt? Jovisst, precis som vi själv hade för 50-100 år sedan. Problemet är bara att det inte går. Om alla på vår planet skall ha lika många bilar som vi i Sverige, hade det funnits 3 till 4 miljarder bilar, vi har ungefär en miljard nu. Så många bilar, med det utrymme som behövs, får inte plats på vår planet.
   Hade Kina använt lika mycket papper som vi, hade vi fått hugga ner det mesta av regnskogarna.
Så frågan är varför vi fortfarande tror på tillväxt. Det är tvärtom så att vi i den rika världen  måste maka på oss i en situation där de behov som finns i de fattiga länderna inte kan kombineras med att vi också har tillväxt. Så varför denna tillväxttro?
   Inte ens för sysselsättningens skull är tillväxt ett svar. Vår produktivitet är starkare än tillväxten, det är en anledning till att vi nu har massarbetslöshet. Sänk veckoarbetstiden i takt med att vi gör det mesta allt snabbare. Det är faktiskt den enda erfarenhet vi har, att sänkt arbetstid håller arbetslösheten i schack.

Inga kommentarer: