2011-05-05

Politik, bolag och marknader av Ann Schlyter

Efter några års uppehåll är jag åter aktiv i politiken för vänsterpartiet. Mitt förtroende för Lars Ohly och partistyrelsen har inte stärkts sen jag gick ur - snarare tvärt om. Då lät jag mig utan bombastiska utträdesdeklarationer glida ur partiet genom att inte betala medlemsavgift. Jag ville inte skada den vänsterkraft som partiet ändå var och är. Nu är jag på väg att glida in igen, men jag blir inte medlem förrän Ohly avgått.
   Det säger väl något om stämningen i partiföreningen i Lund att jag ändå blivit vald till två viktiga suppleantposter, i tekniska nämnden och i Lunds Energi. I Lunds Energi Koncernen har partiet endast en suppleantplats. Bolagsstyrelsearbete blir för mig en ny erfarenhet.  Sedan folkomröstningen mot kärnkraft har jag varit intresserad av energifrågor och gjort små försök att stödja alternativen. Jag var med och startade en kooperativ förening för en vindmölla - Hansamöllan. Den har snurrat i så där tolv år.  Också har vi solfångare för varmvatten på taket hemma. De har nog suttit där i femton år.
   Men det är en sak att följa den energipolitiska debatten och en annan sak att sitta i en styrelse till ett bolag som har en omsättning på över 3000 Mkr, och som har en mycket komplicerad uppbyggnad som en koncern med många olika bolag vilka behåller sina lokala varumärken. Förresten har jag följt debatten selektivt, då jag blivit uttråkad och illamående av utvecklingen av elmarknader och mycket av vad dessa medför.
   Det första man får göra inför styrelsearbetet är att skriva under att man accepterar total tystnadsplikt om vad som avhandlas på styrelsemötena och i alla dokument vi får. Det känns ju konstigt att som politiker lova att man inte ska göra politik av sina erfarenheter, och jag undrar om det håller juridiskt egentligen. Men nu verkar detta kommunägda bolag på en hårt konkurrensutsatt marknad, och som ägarrepresentant ska man ju agera för att stödja en långsiktig stabil utveckling, som inte bara ska ge ekonomisk återbäring till kommunen utan ge lundaborna en säker el och fjärrvärmeförsörjning till ett rimligt pris.
   Årsstämman på Grand föregicks av ett seminarium där Joakim Sonnegård först gav oss ett globalt perspektiv om FN och arbetet med klimatkonventioner under 20 års tid och om förberedelserna inför det kommande mötet i Durban. Han var inte så optimistisk. Det fanns inga tecken på att konflikten mellan rika och fattiga (+nyrika) kommer att överbryggas. Kina och de latinamerikanska länderna tycker inte att de rika länderna tar sin del.
   Men i Lund försöker man i alla fall bygga energisnålt i Brunnshög. Agneta Persson hävdade att fjärrvärmeuppvärmda hus där skulle klara sig på 48 kWh/kvm i årsgenomsnitt. Så kom det en man från Svenskt näringsliv och uppfyllde alla fördomar man kan ha om sådana. I varannan mening hotade han med att företagen flyttar om inte elen är billig och kärnkraften byggs ut.
   Elen finns på en europeisk marknad och är en angelägenhet för EU, som arbetar med elområden med olika priser beroende på om den produceras eller konsumeras inom området.  Danskarna tyckte inte att elen skulle vara billigare i Skåne än på Själland.  Svenskarna var inte nog på hugget i lobbyarbetet, vana som vi är vid segdragna utredningar och remisser innan beslut tas.
   Hur gränserna mellan elområdena i Sverige exakt skulle dras beslöts väl i Stockholm, som nu får en konkurrensfördel gentemot Göteborg och Malmö. Norrlänningarna kommer billigast undan och behåller dessutom vad jag förstår sin subvention i form av rabatt på elskatten. Där är elen redan nu är 19 öre kWh billigare än här i Skåne.  På grund av indelning av landet i elområden kommer alltså elen, Lunds energi oförskyllt, snart att bli mycket dyrare i Lund.
   Som ni märker har jag redan börjat försvara "mitt" bolag. Men det beror inte på den läckra middagen vi bjöds på efter årsstämman. Förresten kanske ni undrar hur höga arvoden man får som suppleant i en stor koncern: 8700 kr om året plus 1100 kr per sammanträde.

Inga kommentarer: