Efterskörd av Lucifer

Ja, så har ännu en förstamaj passerats, detta årliga fasta gig i en vänstermusikers liv. Det är ett slit naturligtvis, men man skulle inte vilja vara utan det. Och det består av en serie upplevelser, rätt lika från år till år, men som nya varje gång. Ankomsten till Möllevångstorget som sjuder av liv och rörelse och sen de första snubblande stegen in på Södra Förstadsgatan. Att det ska vara så svårt att spela gående! Slagorden, som är många och inte alltid så genomtänkta eller väl formulerade (”Ropen skalla, A-kassa åt alla!” Som gjord för att kommenteras på Svenska Dagbladets ledarsida!) Sen kastar vi oss mot Lund där allt är mycket lugnare och tråkigare. Vi hinner precis köra våra elva låtar i nothäftet när vi är tillbaka vid Stortorget efter rundan. Ja, sen är vi i princip klara, det återstår bara Internationalen som avslutat mötet framför Stadshallen.

I Gudruns trakter
I många år hade vi efter Lundademonstrationen ytterligare en uppgift. Vi jagade som galningar bort över Sjöbo och Tomelilla mot Simrishamn där vi skulle spela på Hamnplan, inte sällan i svår ostlig vind. Det var jobbigt men det gav en särskild känsla och det var aldrig svårt att få ihop ett spelbart gäng. Nu fick jag höra att för första gången på trettiofem år hade Vänsterpartiet inget förstamajmöte i Simrishamn. Varför? Jo, man är utkonkurrerad av Gudrun Schyman och hennes Fi. Det är samma Gudrun som man minns från den lilla tillställningen efter mötet och jag har fortfarande kvar bilden i huvudet hur hon kommer där balanserande en bricka med två snapsar, en till sig och en till Lasse Werner. Ja, det var länge sen.

Trelleborg i vårt hjärta

Det som har efterträtt Simris som den starkaste upplevelsen är det möte vi börjar dagen med. Vi möts på en parkeringsplats i Lund halv nio och far till Trelleborg, till en liten plantering i hörnet av Kontinentgatan och Hamngatan, som numera heter Olof Palmes plats. Mötet börjar halv tio och har sina fasta punkter. Vi börjar med ”Första Maj” och sen talar ordföranden i Vänsterpartiet Trelleborg, Mats Sjölin. Hans tal är nästan alltid det sakligaste och bästa, och till sitt innehåll – kommunalpolitiken i Trelleborg – det mest nerslående under hela dagen. I denna industristad härskade under många år socialdemokraterna, på just det pampartade sätt de kan visa upp när de är som sämst. Nu har borgarna tagit över och Sverigedemokraterna nådde 15 procent. Vänsterpartiet har åkt ur fullmäktige. Men Mats ger sig inte, han talar om en återkomst om tre år. Vi som spelar är sådär 20 och åhörarana är ca 14. Det gör inget, det bara stärker oss.

Nära kontinenten
Ja så är det några tal och några låtar till, i år ett bra tal om världsläget av vår orkestermedlem Bertil Egerö och så slutar vi med Internationalen. Och så går vi alla in i den servering som finns i det gamla hamnmagasinet bredvid – en gång när det regnade spelade vi Internationalen där. Det är en sådan servering där man känner att man är nära den europeiska kontinenten.
Trelleborgsspelningen var en gång en jobbig uppgift där man skullen upp tidigt och fara långt, Men för varje är är vi fler som vill vara med. Det är nu den spelning man längtar mest efter och som ger den starkaste känslan av förstamaj.