Att vi lever i ett patriarkat är inget nytt Män har mer makt än kvinnor i alla länder i hela världen. Män som grupp alltså, inte nödvändigtvis enskilda män.
Jag har arbetat med genusfrågor och jämställdhet i mitt yrke som journalist i 20 år och också haft förmånen att på uppdrag av Sida och FN:s utvecklingsfond arbeta med media och jämställdhet i ett antal forna Sovjetrepubliker, som Ukraina, Georgien, Kazakhstan och framför allt Kirgizistan.
Med mina journalistkollegor jag diskuterat hur jämställdhet yttrar sig i just vår bransch. Vad är det för bild av verkligheten vi journalister förmedlar?
En helt osann bild visar det sig. Och även om det ser värre ut i kirgisiska medier än i svenska är mönstret detsamma. Det handlar om gradskillnad, inte artskillnad.
Media domineras av Män Med Makt, män vars beslut påverkar alla andra. De som inte ges röst i medierna finns nästan inte. Det medierna inte berättar har inte hänt. Exemplet Rwanda. Efter folkmordet fick CNN:s reporter frågan: Varför berättade ni inte? Svaret blev:
- Vi berättade. Men i USA var medierna upptagna av rättegången mot OJ Simpson som sändes direkt i TV.
Feminismen har naturligtvis förändrat både verkligheten och bilden av den. Lika lite som media är totalt enkönade i dag är den manliga dominansen vad gäller makt och inflytande total.
Men ändå. När det gäller t ex politik så har vi – sedan Stödstrumporna som bildades efter valet 1991 då kvinnorepresentationen för första gången sedan rösträtten SJÖNK – runt 50 procent kvinnor i riksdagen Men i media är andelen kvinnliga riksdagsledamöter fortfarande inte mer än 25 procent. Dvs hälften av det verkliga antalet.
Det är ett vanligt mönster
Kvinnor utgör 50 proc av jordens befolkning Men det märks inte i medierna.
När den första globala mätningen gjordes, med 70 länder som under en dag undersökte press radio och tv i sitt i land, var andelen intervjuade kvinnor 17 procent. Andelen kvinnliga politiker långt lägre.Sju procent
Detta var 1995 och mätningen gjordes inför FN:s senaste, kanske sista, kvinnokonferens i Beijing. Alla länder skrev på Beijing Platform of Action och lovade ändra på saken. Fem år senare hade andelen stigit till18 procent.
Senaste mätningen 2010 var det faktiskt lite bättre. Nu är 24 procent av de intervjuade kvinnor – och även om de flesta uttalar sig egentskap av vanligt folk, till exempel i enkäter, är det ändå ett steg bort från osynligheten.
Vad gäller politik har det blivit bättre, från 7 procent 1995 till 19 procent 2010.
Men fortfarande är åtta av tio talespersoner män. Och alltså tre av fyra intervjuade.
Att detta, både mediebildens förvanskning och den ojämställdhet som finns i verkligheten, missgynnar kvinnor är solklart. Men på vilket sätt missgynnar det män?
Vad har män att vinna på jämställdhet?
FN har i rapport efter rapport om läget i världen slagit fast att jämställdhet är en förutsättning för att ett land ska utvecklas.
Jämställdhet är en förutsättning för att mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Det som drabbar minst var tredje kvinna i världen men som många män inte ens känner till.
Jämställdhet är en förutsättning för att män ska leva bättre liv.
I många länder är det förenat med stor fara att vara man. I forna Sovjet sjönk medellivslängden – som är ett bra mått på tillståndet i landet – med ett år per år efter befrielsen. Det var något som aldrig hänt i fredstid.
I Ryssland skiljder det 13 år mellan mäns och kvinnors medellivslängd. I Ukraina, Litauen och Estland dyrgt 11 år, i Polen 8,4 år.
Varför dör männen tidigare? De dör av stereotypa könsroller. Att vara man är ingen enkel sak, Simone de Beauvoires berömda talessätt, att kvinna inte är något man föds till utan något man blir, gäller i lika hög grad män.
Elisabeth Badinter, fransk filosof, har i två böcker krossat myterna om kvinnor och män. En bok slog sönder myten om den goda modern på ett skräckinjagande sätt. Nästa bok, ”XY – Om mannens identitet” handlade om den svåra och plågsamma processen att bli den produkt som vi kallar för man.
”Var en karl” är ett uttryck som visar att detta att vara man inte ä r något som går av sig själv.
Kvinnlighet hotar mansrollen tänkte man bland annat när scoutrörelsen grundades i USA i början av 1900-talet med presidenten som ordförande och det uttalade målet att fostra pojkar till riktiga män, inte till förvekligade stackare.
I samma veva kom Tarzanböckerna ut, de sålde i 36 miljoner exemplar.
Och under hela seklet har klyftan mellan mäns och kvinnors medellivslängd ökat. År 1900 skilde det 2,5 år mellan mäns och kvinnors medellivslängd i USA. I dag handlar det om 8 år.
I Lokaltidningen Ystad skriver Per Ingridz om hur sällan han ser medelålders kvinnor köra i kappa och sladda med sina bilar, eller köra moppe på bakhjulet. Om sin egen nära-döden-upplevelse när han var ännu yngre, full efter en kväll på krogen och med sin kompis bestämde sig för att ta bilen hem eftersom bussen slutat gå. Strax innan påfarten till motorvägen förlorade hans lika berusade kompis herraväldet över bilen.
Statistiken visar att det är dubbelt s många unga män som unga kvinnor som är inblandade i svåra skadeolyckor. Ändå talas det hela tiden om ”unga förare” inte om unga manliga förare.
Jag har arbetat med genusfrågor och jämställdhet i mitt yrke som journalist i 20 år och också haft förmånen att på uppdrag av Sida och FN:s utvecklingsfond arbeta med media och jämställdhet i ett antal forna Sovjetrepubliker, som Ukraina, Georgien, Kazakhstan och framför allt Kirgizistan.Med mina journalistkollegor jag diskuterat hur jämställdhet yttrar sig i just vår bransch. Vad är det för bild av verkligheten vi journalister förmedlar?
En helt osann bild visar det sig. Och även om det ser värre ut i kirgisiska medier än i svenska är mönstret detsamma. Det handlar om gradskillnad, inte artskillnad.
Media domineras av Män Med Makt, män vars beslut påverkar alla andra. De som inte ges röst i medierna finns nästan inte. Det medierna inte berättar har inte hänt. Exemplet Rwanda. Efter folkmordet fick CNN:s reporter frågan: Varför berättade ni inte? Svaret blev:
- Vi berättade. Men i USA var medierna upptagna av rättegången mot OJ Simpson som sändes direkt i TV.
Feminismen har naturligtvis förändrat både verkligheten och bilden av den. Lika lite som media är totalt enkönade i dag är den manliga dominansen vad gäller makt och inflytande total.
Men ändå. När det gäller t ex politik så har vi – sedan Stödstrumporna som bildades efter valet 1991 då kvinnorepresentationen för första gången sedan rösträtten SJÖNK – runt 50 procent kvinnor i riksdagen Men i media är andelen kvinnliga riksdagsledamöter fortfarande inte mer än 25 procent. Dvs hälften av det verkliga antalet.
Det är ett vanligt mönster
Kvinnor utgör 50 proc av jordens befolkning Men det märks inte i medierna.
När den första globala mätningen gjordes, med 70 länder som under en dag undersökte press radio och tv i sitt i land, var andelen intervjuade kvinnor 17 procent. Andelen kvinnliga politiker långt lägre.Sju procent
Detta var 1995 och mätningen gjordes inför FN:s senaste, kanske sista, kvinnokonferens i Beijing. Alla länder skrev på Beijing Platform of Action och lovade ändra på saken. Fem år senare hade andelen stigit till18 procent.
Senaste mätningen 2010 var det faktiskt lite bättre. Nu är 24 procent av de intervjuade kvinnor – och även om de flesta uttalar sig egentskap av vanligt folk, till exempel i enkäter, är det ändå ett steg bort från osynligheten.
Vad gäller politik har det blivit bättre, från 7 procent 1995 till 19 procent 2010.
Men fortfarande är åtta av tio talespersoner män. Och alltså tre av fyra intervjuade.
Att detta, både mediebildens förvanskning och den ojämställdhet som finns i verkligheten, missgynnar kvinnor är solklart. Men på vilket sätt missgynnar det män?
Vad har män att vinna på jämställdhet?
FN har i rapport efter rapport om läget i världen slagit fast att jämställdhet är en förutsättning för att ett land ska utvecklas.
Jämställdhet är en förutsättning för att mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Det som drabbar minst var tredje kvinna i världen men som många män inte ens känner till.
Jämställdhet är en förutsättning för att män ska leva bättre liv.
I många länder är det förenat med stor fara att vara man. I forna Sovjet sjönk medellivslängden – som är ett bra mått på tillståndet i landet – med ett år per år efter befrielsen. Det var något som aldrig hänt i fredstid.
I Ryssland skiljder det 13 år mellan mäns och kvinnors medellivslängd. I Ukraina, Litauen och Estland dyrgt 11 år, i Polen 8,4 år.
Varför dör männen tidigare? De dör av stereotypa könsroller. Att vara man är ingen enkel sak, Simone de Beauvoires berömda talessätt, att kvinna inte är något man föds till utan något man blir, gäller i lika hög grad män.
Elisabeth Badinter, fransk filosof, har i två böcker krossat myterna om kvinnor och män. En bok slog sönder myten om den goda modern på ett skräckinjagande sätt. Nästa bok, ”XY – Om mannens identitet” handlade om den svåra och plågsamma processen att bli den produkt som vi kallar för man.
”Var en karl” är ett uttryck som visar att detta att vara man inte ä r något som går av sig själv.
Kvinnlighet hotar mansrollen tänkte man bland annat när scoutrörelsen grundades i USA i början av 1900-talet med presidenten som ordförande och det uttalade målet att fostra pojkar till riktiga män, inte till förvekligade stackare.
I samma veva kom Tarzanböckerna ut, de sålde i 36 miljoner exemplar.
Och under hela seklet har klyftan mellan mäns och kvinnors medellivslängd ökat. År 1900 skilde det 2,5 år mellan mäns och kvinnors medellivslängd i USA. I dag handlar det om 8 år.
I Lokaltidningen Ystad skriver Per Ingridz om hur sällan han ser medelålders kvinnor köra i kappa och sladda med sina bilar, eller köra moppe på bakhjulet. Om sin egen nära-döden-upplevelse när han var ännu yngre, full efter en kväll på krogen och med sin kompis bestämde sig för att ta bilen hem eftersom bussen slutat gå. Strax innan påfarten till motorvägen förlorade hans lika berusade kompis herraväldet över bilen.
Statistiken visar att det är dubbelt s många unga män som unga kvinnor som är inblandade i svåra skadeolyckor. Ändå talas det hela tiden om ”unga förare” inte om unga manliga förare.
Ungdomsvåld, mopedgäng ungdomsgäng, familjevåld, kvinnovåld – det finns massor med uttryck som döljer vem det är som står för våldet.
Det är väl inte familjen som utövar våldet? Eller kvinnorna i exemplet kvinnovåld? Vad har själva bollen eller läktarna med våldet runt fotbollen att göra.?
Det finns bara en gemensam nämnare och den anstränger vi oss hårt för att dölja. Det finns en koppling mellan våld och stereotyp mansroll som framför allt männen själva förlorar på.
Män står för majoriteten av våldet i samhället. De begår flest brott, både våldsbrott och andra brott och dominerar fängelserna i hela världen. 93 procent män och sju procent kvinnor i Sverige.
För ”vanliga” män, särskilt unga män, är det offentliga rummet den farligaste platsen, för kvinnor är det hemmet. Bäst vore om kvinnor gick ut och män gick hem.
Exempel
Fotbollsvåld, citat ur Dagens Nyheter: ” Det är tredje gången som domaren attackeras av supportrar. Lägg märke till det könsneutrala, könsblinda uttrycket ”supportrar”. Huliganer är lika könlösa.
Varför är det inget våld i damfotbollen?
I England startade diskussionen redan i början av 90-talet när det fanns en känsla av att unga män skulle slå sönder samhället. Det var grabbar som struntat i skolan eftersom de ändå skulle jobba på bruket. Plötsligt fanns det inget bruk. Plötsligt var man inte heller kung i familjen, Återstod att dricka öl och slåss.
Michael Kimmel är en amerikansk maskulintetsforskare som bland annat skrivit boken Guyland, det land där pojkarna bor. Där härskar killkoden som framfär allt handlar om saker man INTE får göra.
Sedan muren föll har många företag dessutom lagts ned vilket innebär att många män blivit arbetslösa. Det är pressande att vara utan jobb, särskilt om man anser att det är mannen som ska vara huvudförsörjaren i familjen.
Många tar till spriten, många blir deprimerade, En del tar sitt eget liv.
Självmord är vanligare bland män i alla länder
Kimmel som skrivit en delrapport till Deja, den statliga utredningen om jämställdhet i skolan som nyligen överlämnades till regeringen, ser våldskulturen som det stora hotet mot pojkarna som ju i dag är de stora förlorarna i skolan.
Att plugga är inte manligt, litteratur och språk ses som feminina ämnen.
Pojkåren innebär, menar Kimmel, både en förväntan om framtida makt och en ständig oro för att inte leva upp till förväntningarna om hur en riktig man ska vara.
Vad är räddningen?
Gör upp med våldskulturen. Slå sönder den manliga ideologin.
Satsa på feminismen som ”tillhandahåller ett utkast till en ny barndom för pojkar och en manlighet som bygger på en böjelse för rättvisa, en förkärlek för jämlikhet och ett uttryck för en bredare känslopalett.
Goda nyheter
Uttaget av pappaledighet ökar.Sverige var först i världen med en föräldraförsäkring, inte mammaförsäkering 1974
Medellivslängden för män ökar mer än för kvinnor.
Det finns forskare som menar att detta har med den ökade jämställdheten att göra. Även om män fortfarande tar ut alldeles för lite pappaledighet finns det ändå fler män med barnvagnar här än i något annat land.
Den senaste nordiska forskningen gjord av Öystein Gullvåg Holter o Norge visar att män har allt att vinna på jämställdhet, Framför allt får de bättre relationer. Och bättre sexliv. Samma sak har Michael Kimmel visat i USA.
Pojkar och flickor, män och kvinnor har ett gemensamt intresse. Vi är varken från Mars eller Venus utan från Jorden.
Tarzan och Jane på den tiden
då rollerna var mycket tydliga
Det är väl inte familjen som utövar våldet? Eller kvinnorna i exemplet kvinnovåld? Vad har själva bollen eller läktarna med våldet runt fotbollen att göra.?
Det finns bara en gemensam nämnare och den anstränger vi oss hårt för att dölja. Det finns en koppling mellan våld och stereotyp mansroll som framför allt männen själva förlorar på.
Män står för majoriteten av våldet i samhället. De begår flest brott, både våldsbrott och andra brott och dominerar fängelserna i hela världen. 93 procent män och sju procent kvinnor i Sverige.
För ”vanliga” män, särskilt unga män, är det offentliga rummet den farligaste platsen, för kvinnor är det hemmet. Bäst vore om kvinnor gick ut och män gick hem.
Exempel
Fotbollsvåld, citat ur Dagens Nyheter: ” Det är tredje gången som domaren attackeras av supportrar. Lägg märke till det könsneutrala, könsblinda uttrycket ”supportrar”. Huliganer är lika könlösa.
Varför är det inget våld i damfotbollen?
I England startade diskussionen redan i början av 90-talet när det fanns en känsla av att unga män skulle slå sönder samhället. Det var grabbar som struntat i skolan eftersom de ändå skulle jobba på bruket. Plötsligt fanns det inget bruk. Plötsligt var man inte heller kung i familjen, Återstod att dricka öl och slåss.
Michael Kimmel är en amerikansk maskulintetsforskare som bland annat skrivit boken Guyland, det land där pojkarna bor. Där härskar killkoden som framfär allt handlar om saker man INTE får göra.
- Man får INTE visa svaghet
- INTE gråta
- INTE vara sårbar
- INTE vara bög. Homofobin är ett rött skynke för alla som hyllar den ”gamla” ordningen.
Sedan muren föll har många företag dessutom lagts ned vilket innebär att många män blivit arbetslösa. Det är pressande att vara utan jobb, särskilt om man anser att det är mannen som ska vara huvudförsörjaren i familjen.
Många tar till spriten, många blir deprimerade, En del tar sitt eget liv.
Självmord är vanligare bland män i alla länder
Kimmel som skrivit en delrapport till Deja, den statliga utredningen om jämställdhet i skolan som nyligen överlämnades till regeringen, ser våldskulturen som det stora hotet mot pojkarna som ju i dag är de stora förlorarna i skolan.
Att plugga är inte manligt, litteratur och språk ses som feminina ämnen.
Pojkåren innebär, menar Kimmel, både en förväntan om framtida makt och en ständig oro för att inte leva upp till förväntningarna om hur en riktig man ska vara.
Vad är räddningen?
Gör upp med våldskulturen. Slå sönder den manliga ideologin.
Satsa på feminismen som ”tillhandahåller ett utkast till en ny barndom för pojkar och en manlighet som bygger på en böjelse för rättvisa, en förkärlek för jämlikhet och ett uttryck för en bredare känslopalett.
Goda nyheter
Uttaget av pappaledighet ökar.Sverige var först i världen med en föräldraförsäkring, inte mammaförsäkering 1974
Medellivslängden för män ökar mer än för kvinnor.
- Män: 77,07 år
- Kvinnor: 82,5 år
Det finns forskare som menar att detta har med den ökade jämställdheten att göra. Även om män fortfarande tar ut alldeles för lite pappaledighet finns det ändå fler män med barnvagnar här än i något annat land.
Den senaste nordiska forskningen gjord av Öystein Gullvåg Holter o Norge visar att män har allt att vinna på jämställdhet, Framför allt får de bättre relationer. Och bättre sexliv. Samma sak har Michael Kimmel visat i USA.
Pojkar och flickor, män och kvinnor har ett gemensamt intresse. Vi är varken från Mars eller Venus utan från Jorden.
Tarzan och Jane på den tiden
då rollerna var mycket tydliga
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar