Om Afghanistan i pressen av Anders Davidson

Debattchefen i AB Karin Magnusson sammanfattade i söndags förra veckan med att "Guantánamo, fotbollsvåldet och Patrik Sjöberg engagerade läsarna förra veckan. Nu är det ny vecka..."
   Vore ju fan om inte den tidningen har läsare som också den här veckan minns Guantánamo!
   Aftonbladets chefredaktör Karin Pettersson skriver på tisdagen att "bin Ladins idéer var redan döda". Det är klokt formulerat och både en rimlig och vanlig uppfattning. Lik förbannat rör det på sig, kriget mot terrorismen.
   Fortfarande går det att kritisera Guantánamo och att bortse från Afghanistankriget, som Sverige de facto deltar i, och där således sår den draksådd vi – eller troligare andra, än en gång – i framtiden får skörda.
   I det här sammanhanget ser jag Guantánamo som grandet och krigandet med Nato som bjälken.
   Sverige måste dra sig ur kriget mot terrorismen och stå upp för mänskliga rättigheter och den folkrätt militarismen kväver.
---
Läser på måndan en lite svajig artikel men instämmer i det stora hela, särskilt i slutraderna:"Det är av allra högsta vikt för Afghanistans framtid att det pågående trupptillbakadragandet inte blir förevändningar att lämna Afghanistan i sticket, så som gjorts så många gånger tidigare. Afghanistans sak är vår – även i framtiden och oberoende av om bin Laden har dödats."
   Tror förstås formuleringen "det pågående trupptillbakadragandet" är aningen överoptimistisk men annars okej.
---
Läser på tisdan en del kloka ord av Dagens Arenas Per Wirtén och har lätt att hålla med honom i det mesta ("Usama bin Laden blev en global ikon. Men han var inte ett andetag närmare krigsförklaringens politiska mål våren 2011 än när den skrevs") men måste ändå fråga om det ändlösa kriget i Afghanistan verkligen kan betraktas som en pärla i det band av förödelse och död han lämnar efter sig.
   Svaret på den frågan är viktig för att bin Ladens död inte ska skymma sikten.
Förvisso utgjorde terrordåden i NY förevändningen för kriget mot terrorismen men besluten om krigen, först angreppet på Afghanistan, sedan invasionen av Irak, fattades i Vita huset.
   Vad som nu kommer att ske i Afghanistan och i Pakistan har förstås inte heller det endast att göra med vad befolkningen i de båda länderna väljer. Det påverkas återigen av vad Vita huset väljer. Fortsätter Obama och Clinton att använda Pakistan som dörrmatta, hörsammar de Karzais rop att flytta kriget mot terrorismen till Pakistan,
   Krigen och övergreppen göder extremismen, på båda sidor.
   Är det inte så?
   Hur bryts den cirkeln? Knappast med bin Ladens död.