”Bin Ladins död räddade ingen. Den gjorde bara många hämndlystna människor glada.” Gideon Levy, Haaretz 4/5
Myter kan inte mördas, men mord kan skapa myter, påpekar Vilhelm Agrell. (Sydsvenskan 4/5)
Jesus, till exempel. Det hjälpte inte att korsfästa honom.
Jag läste som pojke en indianbok med titeln ”Geronimo den röde hämnaren”. Geronimo var en apachehövding som under 1880-talet kämpade i Arizona mot en stor amerikansk armé. Han besegrades 1886.
Geronimo var kodordet för Usama bin Ladin.
Che Guevaras bleka lik exponerades på en bår i Colombia. Kroppen är död. Myten lever. Och inspirerar.
Zapata hette en mexikansk revolutionär. Han kallades till förhandling med regeringen. Det var en dödsfälla. Ett kompani soldater reste sig på palatsets tak och hundratals kulor genomborrade honom. Hans vita häst galopperar bort mot bergen. (”Viva Zapata”, av Elia Kazan, med en ung Marlon Brando.)
Jag har sett platsen där Rosa Luxemburg klubbades ihjäl av en fascistisk mobb i Berlin. Hennes idéer om demokratisk socialism lever.
”Z, han lever” löd en paroll i överstarnas Grekland. Överstarna är glömda.
Usama bin Laden överraskades sovande i ett hus i den pakistanska staden Abbottabad. Han var obeväpnad. Hans hustru rusade mot soldaterna och sköts i benet. Bin Ladin sköts på nära håll i ansiktet.
Den döda kroppen dumpades i havet som under generalernas smutsiga krig i Argentina på 1970-talet. Avsikten är att förhindra att gravplatsen blir en vallfartsort. Det var kanske ett misstag. Nu kan havet tjäna samma syfte.
”Ett klart brott mot folkrätten”, säger folkrättsexperten Ove Bring. ”Usama bin Ladin borde ha gripits levande och ställts inför rätta.”
USA:s regering betecknar Usama bin Ladin och andra terrorister som stridande kombattanter i ”kriget mot terror”. Därför kan de dödas, enligt Bushdoktrinen.
”Deras tolkning håller inte folkrättsligt. Även Usama bin Ladin hade mänskliga rättigheter”, säger Ove Bring. Begreppet stridande kombattanter accepteras inte utanför USA.
På gatorna i USA:s städer jublar mobben. Amerikansk vedergällningskultur framstår i bjärt dager.
Fångar torterades under alla de år då George W Bush jagade bin Ladin. De slungades mot väggar, utsattes för waterboarding, hölls vakna under upp till 180 timmar, bands i ställningar som framkallar kramp. Presidentens order.
Republikanska senatorer hävdar att man fick fram upplysningar som ledde till att Usama bin Ladins vistelseort kunde upptäckas tack vare tortyren. Vi vill ha mer tortyr! Så lyder deras budskap till Amerikas folk. Men det är tre år sedan torteraren George W Bush avgick.
Vita huset förnekar påståendena. Men framträdandet av tortyrförespråkare avslöjar att det finns öppet fascistiska
Jesus, till exempel. Det hjälpte inte att korsfästa honom.
Jag läste som pojke en indianbok med titeln ”Geronimo den röde hämnaren”. Geronimo var en apachehövding som under 1880-talet kämpade i Arizona mot en stor amerikansk armé. Han besegrades 1886.
Geronimo var kodordet för Usama bin Ladin.
Che Guevaras bleka lik exponerades på en bår i Colombia. Kroppen är död. Myten lever. Och inspirerar.
Zapata hette en mexikansk revolutionär. Han kallades till förhandling med regeringen. Det var en dödsfälla. Ett kompani soldater reste sig på palatsets tak och hundratals kulor genomborrade honom. Hans vita häst galopperar bort mot bergen. (”Viva Zapata”, av Elia Kazan, med en ung Marlon Brando.)
Jag har sett platsen där Rosa Luxemburg klubbades ihjäl av en fascistisk mobb i Berlin. Hennes idéer om demokratisk socialism lever.
”Z, han lever” löd en paroll i överstarnas Grekland. Överstarna är glömda.
Usama bin Laden överraskades sovande i ett hus i den pakistanska staden Abbottabad. Han var obeväpnad. Hans hustru rusade mot soldaterna och sköts i benet. Bin Ladin sköts på nära håll i ansiktet.
Den döda kroppen dumpades i havet som under generalernas smutsiga krig i Argentina på 1970-talet. Avsikten är att förhindra att gravplatsen blir en vallfartsort. Det var kanske ett misstag. Nu kan havet tjäna samma syfte.
”Ett klart brott mot folkrätten”, säger folkrättsexperten Ove Bring. ”Usama bin Ladin borde ha gripits levande och ställts inför rätta.”
USA:s regering betecknar Usama bin Ladin och andra terrorister som stridande kombattanter i ”kriget mot terror”. Därför kan de dödas, enligt Bushdoktrinen.
”Deras tolkning håller inte folkrättsligt. Även Usama bin Ladin hade mänskliga rättigheter”, säger Ove Bring. Begreppet stridande kombattanter accepteras inte utanför USA.
På gatorna i USA:s städer jublar mobben. Amerikansk vedergällningskultur framstår i bjärt dager.
Fångar torterades under alla de år då George W Bush jagade bin Ladin. De slungades mot väggar, utsattes för waterboarding, hölls vakna under upp till 180 timmar, bands i ställningar som framkallar kramp. Presidentens order.
Republikanska senatorer hävdar att man fick fram upplysningar som ledde till att Usama bin Ladins vistelseort kunde upptäckas tack vare tortyren. Vi vill ha mer tortyr! Så lyder deras budskap till Amerikas folk. Men det är tre år sedan torteraren George W Bush avgick.
Vita huset förnekar påståendena. Men framträdandet av tortyrförespråkare avslöjar att det finns öppet fascistiska
krafter i det amerikanska samhällets toppskikt.
”The Great War for Civilisation” är titeln på Robert Fisks bok om Mellanöstern. Där berättar han också om sina samtal med bin Ladin i Sudan och i Afghanistan.
Jag har ägnat ett par dygn åt att läsa ögonvittnesskildringarna från kriget i Afghanistan. Det är fruktansvärd läsning. Men våga göra det! Den viktigaste texten återfinns i kapitlet ”Why”, sid 1020 till 1095.
Vedergällningen för de 3000 oskyldiga döda i WTC blev att amerikanerna berövade mångdubbelt fler civila afghaner deras liv. Why? Kriget fortsätter. Siffran stiger.
Att bestraffa al Qaidas dåd genom att angripa ett land och dess folk med massiv bombning och genom ett krig som hittills har pågått i nästan tio år utgör ett brott mot mänskligheten.
Om målet var att fånga och döma en eller flera kriminella al Qaida-medlemmar handlade det om ett polisärende. När bin Ladin slutligen greps räckte det med 24 man och var avklarat på 40 minuter.
Krigsorsaken är borta, men alla försäkrar att kriget fortsätter. Världen är densamma som före Usama bin Ladins död.
2003 förfärades många över det vanvettiga beslutet att invadera Irak. Bagdad förstördes, Saddam Hussein hängdes, Irak störtades i kaos och inget slut på de inre konflikterna kan skönjas
USA:s ekonomiska och militära resurser är däremot på upphällningen och det amerikanska folkets tålamod med de ändlösa krigen börjar ta slut.
Politiska mord legaliseras genom mordet på bin Laden. På detta område är Israel pionjär, förklarar en hög företrädare för Israels säkerhetstjänst i en artikel av Amos Harel i Haaretz 4/5.
Israel har länge tillämpat en metod som brukar betecknas som ”nålspetsaktioner” mot politiska fiender i andra länder. Ibland har aktionerna lyckats. Ibland har fel person drabbats, som i Norge för några år sedan.
De riktade morden betraktas som kriminella. Hittills.
Skalan på USA:s aktion i Pakistan är större, men om den accepteras utvidgas möjligheten att använda mord som politiskt vapen.
Det vore mycket praktiskt, menar den israeliska säkerhetsmannen. Israel har en lång lista på människor att röja ur vägen.
Obamas handlingsmöjligheter ökar. Det är den positiva konsekvensen av den framgångsrika aktionen. Han vill avsluta krigen i Afghanistan och Irak så snart som möjligt.
Den amerikanska entusiasmen över Usama bin Ladins död kan hjälpa honom att vinna nästa års presidentval.
Med tanke på de krigshetsande sadister som annars skulle kunna komma till makten måste vi hoppas på en seger för Barack Obama.
Han skulle kunna erbjuda USA en möjlighet att med värdighet ge upp sina supermaktsanspråk.
Många har påpekat att Obamas uppgift liknar Gorbatjovs: det gäller att fredligt montera ner en supermakt.
”The Great War for Civilisation” är titeln på Robert Fisks bok om Mellanöstern. Där berättar han också om sina samtal med bin Ladin i Sudan och i Afghanistan.
Jag har ägnat ett par dygn åt att läsa ögonvittnesskildringarna från kriget i Afghanistan. Det är fruktansvärd läsning. Men våga göra det! Den viktigaste texten återfinns i kapitlet ”Why”, sid 1020 till 1095.
Vedergällningen för de 3000 oskyldiga döda i WTC blev att amerikanerna berövade mångdubbelt fler civila afghaner deras liv. Why? Kriget fortsätter. Siffran stiger.
Att bestraffa al Qaidas dåd genom att angripa ett land och dess folk med massiv bombning och genom ett krig som hittills har pågått i nästan tio år utgör ett brott mot mänskligheten.
Om målet var att fånga och döma en eller flera kriminella al Qaida-medlemmar handlade det om ett polisärende. När bin Ladin slutligen greps räckte det med 24 man och var avklarat på 40 minuter.
Krigsorsaken är borta, men alla försäkrar att kriget fortsätter. Världen är densamma som före Usama bin Ladins död.
2003 förfärades många över det vanvettiga beslutet att invadera Irak. Bagdad förstördes, Saddam Hussein hängdes, Irak störtades i kaos och inget slut på de inre konflikterna kan skönjas
USA:s ekonomiska och militära resurser är däremot på upphällningen och det amerikanska folkets tålamod med de ändlösa krigen börjar ta slut.
Politiska mord legaliseras genom mordet på bin Laden. På detta område är Israel pionjär, förklarar en hög företrädare för Israels säkerhetstjänst i en artikel av Amos Harel i Haaretz 4/5.
Israel har länge tillämpat en metod som brukar betecknas som ”nålspetsaktioner” mot politiska fiender i andra länder. Ibland har aktionerna lyckats. Ibland har fel person drabbats, som i Norge för några år sedan.
De riktade morden betraktas som kriminella. Hittills.
Skalan på USA:s aktion i Pakistan är större, men om den accepteras utvidgas möjligheten att använda mord som politiskt vapen.
Det vore mycket praktiskt, menar den israeliska säkerhetsmannen. Israel har en lång lista på människor att röja ur vägen.
Obamas handlingsmöjligheter ökar. Det är den positiva konsekvensen av den framgångsrika aktionen. Han vill avsluta krigen i Afghanistan och Irak så snart som möjligt.
Den amerikanska entusiasmen över Usama bin Ladins död kan hjälpa honom att vinna nästa års presidentval.
Med tanke på de krigshetsande sadister som annars skulle kunna komma till makten måste vi hoppas på en seger för Barack Obama.
Han skulle kunna erbjuda USA en möjlighet att med värdighet ge upp sina supermaktsanspråk.
Många har påpekat att Obamas uppgift liknar Gorbatjovs: det gäller att fredligt montera ner en supermakt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar