Klostergårdens julmarknad

Solidaritet med tyfonens offer i Filippinerna
Det blir loppmarknad, auktion och uppträdanden i Helgeandsgården fredagen den 29 november klockan 15 – 18.
   Bland annat kommer en barncykel, en middag för två och en hotellnatt för två att lottas ut.
   Framträdanden av den orientaliska dansgruppen Ana Imra, en lärarduo och elever från Klostergårdsskolan.
Arrangörer: Helgeands församling, Kloster- gårdsgruppen och Projekt dubbelt upp

Lördagsmusik

Helgeandskyrkan
30 november kl 17
Helgeandskören

Doc Lounge Lund: SEASON FINALE: THE RUNNER, 3 December

THE RUNNER Av: Saeed Taji Farouky,
93 min, Tal/Text: Arabiska/ Engelska 

The Runner is a film about endurance. It is the story of a champion long-distance runner whose journey transformed him from an athlete into the symbol of a national liberation movement. Salah Hmatou Ameidan is willing to risk his life, his career, his family and his nationality to run for a country that doesn’t exist. He is from Western Sahara, officially Africa’s last colony and under Moroccan occupation since 1975.
   30 year old Salah grew up under Moroccan occupation in Western Sahara. He is a Sahrawi, a native of the area. By 14 he was recognised as a talented athlete and was forced to join Morocco’s junior athletics team, under threats to his family. By 1999 he was the triple cross-country champion for Morocco, had won 2nd place in the Africa Championships and was two-time Arab World Champion. In 2003, during a race in France, he took a risk from which he and his family have never recovered.
   The Runner follows Salah during two critical years of the “Arab Spring”, and examines what drives him to take immense risks, and make huge sacrifices, for a cause that is virtually unknown. The film looks at the burden of being a hero and asks “how long, before you stop.

 NÄR: 3 December kl 19.00-23.00
VAR: Mejeriet, STORA SÖDERGATAN 64, LUND
ENTRE: 80 kr // Student 60 kr

Fascismen och den auktoritära högervågen i Ungern

Föreläsning:
De senaste åren har allt fler blickar riktats åt Ungern, och den nationalistiska, odemokratiska utvecklingen där. Minoriteter som romer och judar, homosexuella och politiska motståndare utsätts för både verbala och fysiska attacker. Stora delar av både massmedia och parlamentet kontrolleras idag av regeringspartiet Fidesz, som med en ny konstitution och lagar för landet åt ett håll som är konservativt auktoritärt. Samtidigt har landets tredje största parti, det högerextrema Jobbik och de uniformerade gatumiliser som står bakom det, ett fortsatt inflytande. Och får igenom avsnitt av sin politik genom utvecklingen. Hur blev det så här, och varför?
   Joakim Medin, frilansjournalist som skrivit flera reportage och artiklar från dagens Ungern, berättar om landets sociala situation, historia, om den auktoritära högerns arbete och möjligheterna till ett motstånd.
Varmt välkomna!
Arrangörer: Vänsterpartiet och ABF
När: Torsdagen den 5 december, kl 18.30
Var: Sofielund Folkets Hus, Rolfsgatan 16, Malmö

Pusselbitar

”Tove Klettes låsbara skåp måste vara ett enormt skåp, där vävstolar, biljardbord och porslin och bestick för 30 personer får plats.”
U Larsson, Lokaltidningen Lund, 27/11

”Höga betyg säger mer om lärares rädsla för elever, föräldrar och rektor än om kunskap.”
Gymnasieläraren Katarina Harrison Lindbergh SvD 22/11

Friskola stänger mitt under läsåret. Denna gång handlar det om Humfry-skolan i Lund.

42 skånska patienter dog efter vårdskador 2011.

”Vårdpartiet i Skåne är ett parti med medlemmar utan större politisk erfarenhet, men desto större erfarenhet av sjukvården.”
Eva Lenander m. fl. SDS 28/11

Karl Marx: ”Allt jag vet är att jag inte är någon marxist”. Uttalande under en polemik med den kommunistiska rörelsen i Frankrike 1880.
Tristram Hunt, ”Friedrich Engels. Kommunist i frack”, s.329. Leopard förlag 2013.

”När Netanyahu den 24/11 hävdade att ”världens farligaste regim tog ett avgörande steg mot att skaffa sig världens farligaste vapen”, undrade många araber – och väldigt många andra folk i världen, inklusive Väst – om inte Israel, som för länge sedan skaffade sig världens farligaste vapen, nu genom att förkasta Geneve-överenskommelsen har blivit världens farligaste regim”.
Robert Fisk, Independent 25/11

Fredssamtal om Syrien i Geneve, januari 2004. Irans utrikesminister Muhammad Javad Zarif 27/11: ”Det finns ingen militär lösning i Syrien”. Turkiet och Iran eftersträvar vapenvila i Syrien redan innan fredssamtalen inleds i januari.

Mini-arkar seglar från Gazaremsan

På lördag den 30 november 2013 kommer hundratals palestinska barn att sjösätta mini-arkar som symboliskt seglar ut från Gazaremsans stränder, mot den omvärld som blockaden separerar dem från. Fram till dessa kommer en stödkampanj att drivas bland Gazas arks stödorganisationer inom Freedom Flotilla Colaition, däribland Ship to Gaza Sverige. 

Mini-Arkarna är 40 cm långa modellbåtar i trä som symboliserar fartyget Gazas ark som just nu håller på att byggas om för att under våren kunna bryta blockaden inifrån lastad med palestinska exportprodukter.
   Syftet är att aktionen skall fästa världens blickar på den hårdnade blockaden, och på exportaktionen Gazas ark. Men den skall också uppmärksamma situationen för barnen i Gaza vars uppväxt och framtidshopp sedan mer än sju år hämmas av den illegala och inhumana blockaden.
   För att bidra till såväl denna aktion som till vårens blockadbrytaraktion så kan sympatisörer världen över sponsra en hel mini-ark för 50 dollar en andel för 25 dollar. Det kan man göra via Gazas arks hemsida.

Var finns EU när det gäller välfärden i Europeiska Unionens länder? av Inger Ridbäck

Sverige och även de övriga Skandinaviska länderna har idag EU-medborgare som står i olika städer och tigger för sin överlevnad. Att många människor har svårt att klara sin försörjning i flera EU-länder börjar vi få bevis på när vi rör oss inne i våra städer. I Stockholm finns funktionshindrade i rullstol sittande med en pappersmugg från morgon till kväll, i Lund kan man se personer som verkar ha Parkinsons sjukdom och andra med annan anledning till att söka sin försörjning ute bland allmänheten på våra gator och torg.
   Dessa människor har försörjningsproblem i sina hemländer, men som vi nästan inte vill prata om. Är man politiskt korrekt så har man svårt att tala om detta som ett problem eftersom det handlar om människor från andra länder. Talar vi om detta så blir det mest om hur vi ska kunna hjälpa dessa människor här. Men vem ska hjälpa personer med försörjningsproblem, vissa med funktionshinder, från annat EU-land? Problemet är stort eftersom det handlar om många människor och bör hanteras på EU-nivå.
   EU har regler för det mesta när det gäller marknader, lagstiftning, ja till och med på detaljnivå storleken på jordgubbar. Var finns EU:s regler för länder inom EU hur välfärdsfrågorna hanteras och därmed sammanhängande skattesystem. Utan skatter ingen välfärd!
   Man kan ju fråga sig hur länder med denna typ av välfärdsproblem för de egna medborgarna kan väljas in i EU?
   Eftersom tanken med EU är att skillnaderna ska utjämnas mellan länderna så börjar man undra, med tanke på att vår egen välfärd monteras ner och vinster plockas från välfärden till olika företag som driver skolor, äldreboenden mm., så kanske i förlängningen ska vi vänjas vid att det åter kan bli verklighet även för svenska medborgare att tigga till sin försörjning.
   Jag anser att det är dags att våra politiker som sitter i EU bör ställa krav på EU-nivå så att alla europeiska länder tar ansvar för sina medborgare och de egna välfärdsfrågorna. Det är en skam då hela den glassiga överbyggnaden till EU kostar enorma summor när man inom EU inte tar ansvar för mänskliga rättigheter för funktionshindrade och andra med försörjningsproblem. Man kan inte blunda för problemet och lita till att enskilda medborgare i andra länder ska hjälpa dessa med försörjning. Detta är inte värdigt ett modernt Europa!

500 000 kvinnliga pensionärer av Sven-Hugo Mattsson

Hon är 66 år, har precis slutat jobba och lever nu på pensionsinkomst, den blev i allt 11 000 kr i månaden. Hon har fött och tagit hand om fyra barn och var hemma med dessa till minstingen började skolan. Först vid 40 års ålder kom hon ut i arbetslivet igen men hade ändå tillförsikt inför pensionen. Då var det ATP som gällde och hon kände väl till att det var de 15 bästa åren som bestämde hur stor den allmänna pensionen skulle bli. Hade dessa regler fortfarande gällt hade hon fått runt 3 000 mer i pension. När de nya reglerna kom var hon 50 år och hade ingen större chans att parera, men hon har åtminstone sparat en tusenlapp per månad sen dess. Då levde hennes man och ekonomin var hyfsad även om de inte hade allt för höga löner.

Lustigkurrarna
Från hennes 11 000 i pension dras 2 000 i skatt, några lustigkurar i regeringen tycker att hon skall betala ca 250 kr mer i skatt än på en på en motsvarande löneinkomst, trots att hon inte kommer att kunna försörja sig själv. Efter skatt har hon alltså ut 9 000, på detta skall hon betala sin hyra på 5 000. 4 000 kvar alltså, från dessa skall hon också ta för tandläkare mediciner och läkarbesök. I snitt har hon inte ens ut 3000 kr i månaden att leva på när allt nödvändigt är betalt. Hennes barn hjälper henne så gott de kan men hon tar absolut inte emot pengar, hon är för stolt för det.

Pensionssystemet bygger främst på pengar
Hon har alltså jobbat hårt hela sitt vuxna liv, mer än sin man. Genom att hon har tagit totalansvaret för barnen och huvudansvaret för hemmet har det blivit så. När hon fick barn, i början på 70-talet, fanns ingen utbyggd barnomsorg och att bli hemma med barnen var helt naturligt så som samhället såg ut då. Pensionssystemet bygger i hög grad på inkomst, men detta behöver inte vara skrivet i sten. Vi ”äger” pensionssystemet genom vår representativa demokrati. Vi kan lika väl värdera det med en stor portion utifrån barnen, de som en dag skall stå för pengarna. Det finns en missuppfattning om att de pengar vi betalt in skall återgå till oss själva, detta är fel. De pengar pensionärerna får ut tas från dagens inbetalningar, från våra barn och barnbarns inbetalningar. Så har vi ett pensionssystem som ger de som haft huvudansvaret för barnen, minst i pension.
   Det finns i runda tal 500 000 kvinnor som har riktigt låga pensioner. Någon av dessa lever i tvåsamhet, några har förmögenheter men trots allt har de låga pensioner. Även om följande är matematik så noterar jag att om man höjer dessas pensioner med 2 000 kr i snitt per månad så kostar det oss 12 miljarder. En sådan förstärkning hade inneburit att vi hade fått ner de förnedrande bidragen och rundgången. 12 miljarder är den summa som regeringen nu lägger på ett kritiserat femte jobbskatteavdrag.

Liberalerna är värst
Sydsvenskan har, på ledarplats, kommenterat det faktum att ungefär hälften, 500 000, av dagens kvinnliga pensionärer har alltför låga pensioner med de problem detta innebär. Sydsvenskans analys av detta är att det är kvinnornas eget fel. ”… Kvinnor som vill förverkliga sig själva genom att leva upp till ett närmast hollywoodskt hemmafruideal om den perfekta, gärna cupcakebakande modern och makan”. Så uttrycker sig en liberal i dagens tappning, en som tycker att var och en skall klara sig själv och som därigenom inte har någon lösning på det som faktiskt är ett problem. Om detta vill jag gärna återkomma.

Gängkrigens soldater av Gunnar Stensson

Det gångna året har man oroats av skjutningar i Stockholm, Göteborg, Södertälje, Örebro, Malmö...
   De ter sig för de flesta av oss meningslösa och utan konsekvenser utanför den lilla krets där gängkrigen utkämpas. Man noterar dem och hoppar över pressens utförliga redogörelser. Varje vecka blir någon som skjuten, i regel i ett miljonområde på en parkeringsplats, en gata, i en trappuppgång. I flertalet fall leder det inte till döden utan till skador, lindriga eller svåra: ”den skadades tillstånd är allvarligt men inte dödshotande”.
   Under en kortare sjukhusvistelse kom jag att läsa Roslunds och Hellströms ”Två soldater”, 2012. Jag sökte avkoppling, men drabbades av en detaljerad och välunderbyggd beskrivning av en auktoritär värld med övergivna barn och unga män som organiserar sig, handlar med narkotika, knarkar, rånar och tillbringar långa perioder i fängelse.
   Gängen är kortsiktigt rationella och handlingskraftiga. Med grymma metoder framtvingar de lojalitet. Samtidigt utgör de en sorts väg till status och gemenskap. Den enda vägen. Kvinnor och små barn fungerar som budbärare och hjälpredor.
   Egentligen är det samma slags värld som skildras i t ex Oliver Twist, men man upplever den mycket mer drabbande när den existerar här och nu. Oliver frigjorde sig. För de unga våldsmännen finns oftast ingen återvändo.
   Ni känner förstås till de båda författarna, Anders Roslund, tidigare reporter i STV och Börge Hellström, en av grundarna till KRIS. De är sakkunniga och engagerade.
   ”Två soldater” sträcker sig över ett par decennier, är fragmentarisk och arbetar med uppbruten kronologi. De 682 sidorna beskriver en värld av ångest i låsta celler, hat som enda kraftkälla, fysiskt lidande, våld, sönderskjutna knän med livslång invaliditet som konsekvens, andra skottskador, tortyrliknande misshandel, svek.
   Där finns också något av solidaritet, kärlek och längtan.
   Många har köpt boken. Har de orkat läsa den? Vilka slutsatser har de dragit?
   För mig har den inneburit ny insikt och ökad observans inom ett område som hittills varit undanskymt för mig.

Framgafflat - om cykel och trafik av Ulf Nymark

Bygg inga fler cykelbanor!
(på det sätt som det görs idag)
Ett grundläggande krav på en vettig trafikplanering är att trafikmiljön, dvs den fysiska utformningen av vägar och gator ska vara tydlig, konsekvent och av trafikanterna uppfattas som logisk. Samma krav gäller också i princip för trafikregelverket. Utformningen ska inte heller sända budskap som motsäger regelverket eller vice versa. Bygger man en gata som ser ut som en gågata så ska den också vara reglerad som en gågata (eller möjligen som gångfartsområde); skyltar man en gatusektion som cykelbana bör den också ges en utformning som gör att trafikanterna lätt kan identifiera den som en sådan.

Kritisk granskning
Detta är som det borde se ut. Men det gör det inte i Lunds kommun, som många kommunföreträdare gärna kallar cykelkommun. ”Framgafflat” kommer framöver i några artiklar att kritiskt granska cykeltrafikens villkor utifrån olika aspekter. Granskningen kommer – fattas bara annat! - att avslutas med en skiss på hur kommunen skulle kunna skapa en cykelinfrastruktur och dito regelverk som verkligen prioriterar cykeltrafiken.

Stor variation av cykelbanor
Det finns en mängd olika varianter på cykelbanors utformning och regelverk och nu behandlar jag bara cykelbanor som löper parallellt längs gator i tätorterna. För enkelhetens skull skriver jag i fortsättningen ofta endast ”banor” och avser då förstås just cykelbanor). Här följer en uppräkning av de vanligaste varianterna av ”lösningar”:
 1. Blandade gång- och cykelbanor (GC-banor) där fordonstrafiken blandas huller om buller med gångtrafik.
 2. Delade gång- och cykelbanor där ena halvan av banan är avsedd för cyklister och andra halvan för fotgängare. Dessa delade banor kan i sin tur indelas i banor som är ”åtskilda” enbart av ett vitt heldraget streck men med samma beläggning (oftast asfalt) eller ”åtskilda” genom olika beläggning som kan variera men vanligt är asfalt för cykel och någon typ av betongplattor för gående.
 3. Cykelbana kan finnas på båda sidor om gatan. I många fall är det trafikplanerarens tanke är att cyklister ska färdas på den bana som i färdriktningen ligger till höger om gatan. Dessa banor kallas då enkelriktade, men är det i praktiken oftast inte. Det är nämligen inte förbjudet att i detta fall cykla på banan till vänster om gatan. Dessa banor kallar jag för ”låtsasenkelriktade”. För att enkelriktning verkligen ska råda fordras att vägmärket ”förbud mot infart” sätts upp med stöd i lokal trafikföreskrift. Sådana banor förekommer, men tämligen sparsamt.
 4. Cykelbana kan finnas på båda sidor om gatan med dubbelriktade banor på båda sidor. (Med dubbelriktade menar jag banor som är skyltade som banor och med tilläggstavla med pilar i vardera riktningen).
 5. Cykelbana kan finnas på båda sidor av gatan där ena sidan är dubbelriktad och den andra sidan ”låtsasenkelriktad” eller faktiskt enkelriktad.
 6. Cykelbana kan finnas enbart på ena sidan av gatan och vara låtsasenkelriktad eller faktiskt enkelriktad.
 7. Cykelbana kan finnas enbart på ena sidan av gatan och vara dubbelriktad.
Hela sju olika grundtyper av banor finns alltså (ändå jag har nog missat en eller annan grundtyp), med variationer under i en del av fallen. En del av de nämnda typerna kan finnas i olika kombinationer med varandra, varför man får fram ytterligare ett antal varianter på cykelbanor.

Den ”riktiga” trafiken
Vilka konsekvenser får denna förvirrande mångfald av utformning och regler? Till detta återkommer jag i en följande artikel. I stället ska jag ge svara på frågan varför det ser ut som det gör i Lunds kommun och i många andra svenska kommuner. Alltså: varför är utformning och regler för cykeltrafiken otydliga och inkonsekvent? Svaret på den frågan är lika enkelt som självklart: därför att det är motortrafiken som prioriteras i trafiksystemet. Det är biltrafiken som är den ”riktiga” trafiken. Cykel- och gångtrafik kommer i andra hand.

Cykelbanor är till för bilisterna
Att cykelbanor överhuvudtaget började införas var inte primärt föranlett av att cyklister skulle få ökad framkomlighet och en säkrare trafikmiljö. Det var för att cyklister inte skulle vara i vägen för den framstormande bilismen. Cyklister skulle inte få inskränka bilisternas framkomlighet och tvinga dem att dämpa hastigheten. Cyklisterna var ett hinder för bilisterna.
   Vilka belägg har jag för detta påstående? Jag kan inte anföra någon vetenskaplig avhandling eller liknande. Men för att inse att mitt påstående är korrekt räcker det med att se hur de tidigt införda cykelbanorna kom till. I stället för att etablera banor på det utrymme av gatan som var gemensamt för fordonstrafiken (bilar + cyklar) beslagtog man utrymme från fotgängarna, dvs tog en del av deras gångbanor i anspråk för cykeltrafik. Oftast var det halva gångbanan som offrades, ibland mera. Tydligast ser man detta bland annat på Dalbyvägen mellan Östertull och Brunnsgatan – det som tidigare var ett brett gångstråk åtskilt från fordonstrafiken med en trädrad och lågväxta buskar blev nu ett utrymme för gångtrafik och (icke-motordriven) fordonstrafik. Bilarna fick mer utrymme och kunde gasa på utan att störas av cykeltrafik. Bilen blev gatans envåldshärskare.

Bilprioritet
Denna princip om bilprioritet har sedan genom årens lopp följts, i varje fall i trafikstråk där biltrafik förekommer i nämnvärd omfattning. Se t ex på den relativt nybyggda Sydöstra ringen, där bilarna har raka spåret medan cykeltrafiken dras med ett en lång rad av farthinder i form av gupp, 90-graderskurvor, långa omvägar och farliga passager av bilkörbanor. Cyklisten som reser mellan Sandbyvägen och Tetra Pak har att passera 22 farthinder. Till detta kommer sex punkter där hen måste lämna företräde gentemot motortrafiken.
   På samma sträcka har biltrafiken inga farthinder, i varje fall inte på rätt sida om gränsen för högsta tillåtna hastighet. Se även på den alldeles nybyggda cykelbanan längs Ringvägens södra sida, där biltrafiken från Trollebergsvägen till Malmövägen får köra rakt fram och har företräde gentemot cyklister, medan cykeltrafiken får göra ett par tvära svängar och lämna företräde för bilarna.

Bygg inga fler cykelbanor …
Allra tydligast kommer bilismens herravälde i trafiken till uttryck i den förkärlek som den politiska majoriteten och trafikplanerarna har för underjordiska gång- och cykeltunnlar när planskilda korsningar ska byggas. Cyklister och gående ska skuffas ner under gatunivån. De tvingas ta nackdelarna av höjdskillnader, otrygghet och försämrad framkomlighet. Bilister ges fri fart och obehindrad framkomlighet.
   För att prioritera cykeltrafiken i tätorternas vägtrafiksystem fordras ett helt nytt tänkande – vi måste helt enkelt sluta upp med att bygga cykelbanor på det sätt som sker i dag.

Klostergårdens station – Södra Lund av Gunnar Stensson

I samband med järnvägsutbyggnaden till fyra spår ska en ny station byggas söder om Lund.
   Kanske kommer kommunen välja den plats där Klostergårdens hållplats låg för några decennier sedan, vid viadukten mellan Nordanväg och Åkerlund och Rausings väg. Hållplatsen tillgodosåg Klostergårdsbornas behov att pendla till Malmö men också inpendlingen till Södra företagsområdet.
   En ny station i samma läge skulle också göra det lättare att nå Arenan i samband med stora arrangemang. Den vore självfallet till stor nytta för Klostergårdens befolkning, som snart kommer att växa med minst tusen personer när bostadsområdet vid Arenan blir färdigt.

Men placeringen av stationen påverkas också av frågan om Källbyverkets framtid. Nu utreds alternativen att antingen bygga ut reningsverket eller avveckla det. Vid en avveckling skulle man dra ledningar till Lomma eller till ett utbyggt reningsverk i Sjölunda i stället för att som nu släppa ut vattnet i Höje å.
   Om VA Syd och Lund beslutar sig för något av nedläggningsalternativen kommer den mark som nu ingår i skyddszonen att frigöras och kan i så fall användas till bostäder – och en station i ett sydligare läge, närmare järnvägsbron över Höje å.
   I skyddszonen växer den sortens urskog som uppstår intill industriområden i utkanten av städer med pil, bok, al, björk, ek, oxel, lönn, körsbär, fläder och en ogenomtränglig macchia av björnbär och nypon. Dessutom odlar Lund trädplantor för alléer och parker.
   Ett nytt ställverk för att förse järnvägen med energi planeras vid högspänningsledningen som går genom området.
   Ett stort, om än ovårdat, grönområde går till spillo om marken i skyddszonen i framtiden exploateras för byggande. Utbyggnaden måste genomföras med försiktighet.

Miljöpartiet föreslår Tekniska nämnden att utreda möjligheterna att bygga hyresbostäder i anslutning till den planerade stationen vid Klostergården. De skriver: ”För att bygga den nya stationen måste med nödvändighet hittills öppna ytor hårdgöras. Vi menar att Lunds kommun i samband med stationsbygget borde pröva möjligheten att bygga bostäder vid stationshuset och på stationsområdet i övrigt. Självklart gäller det då att bygga högt och yteffektivt.”

Vid ett möte 22/11, som initierats av Karin Svensson Smith, Ulf Nymark och Emma Berginger, MP, diskuterades förslaget av bland andra Jernhusens regionchef Rolf Larsson och affärsutvecklare Andreas Meyer samt LKF:s verkställande direktör Håkan Ekelund.

   Rolf Larsson menade att kommunen befinner sig i ett guldläge för planeringen av stationen och dess närområde eftersom man vet exakt var och när järnvägsutbyggnaden skall ske. Så goda förutsättningar har man sällan.
   Han hoppades på snabba beslut och beklagade att Lunds kommun ofta var långsam och tveksam vilket ofta fördröjde utvecklingen.

En bild från Mp:s framtidsvisioner för ny bebyggelse i Stockholm 

Ett nytt centrum kan placeras vid stationen. MP:s förslag att bygga höga och yteffektiva hus med hyreslägenheter mottogs positivt. Man menade att det var svårt att utveckla Klostergårdens slutna centrum, men att det inte skulle påverkas negativt om ett nytt centrum skapades, snarare tvärtom.
   Alla föreföll öppna för möjligheten att bygga stationen i ett sydligare läge om marken i reningsverkets skyddszon frigjordes. Det är viktigt att besluten om reningsverket och stationens läge fattas så snart som möjligt.

Förtätning av Klostergården är möjlig genom att bygga ovanpå parkeringshusen och en del parkeringsplatser. MP:s argument för både hyresbostäderna vid stationen och förtätningen av Klostergården är, att det behövs fler hyresbostäder i Lund, samtidigt som det är olämpligt att hårdgöra mer mark i sluttningen mot Höje å på grund av den ökande översvämningsrisken.

Mottagandet av MP:s förslag i Tekniska nämnden och Byggnadsnämnden de närmaste veckorna emotser vi med största intresse. Under de kommande månaderna och åren kommer under alla omständigheter stora förändringar att ske i Klostergården och södra Lund. Den som lever får se.

Röda Kapellet

Spelar musik av Kurt Weill
ur Tolvskillingsoperan
Dirigent:Per Falck

+ jan hammarlund
som sjunger egna sånger

Fredag 13 december
klockan 18:30
Magle Konserthus,
Magle Stora Kyrkogata 4 (Studentsångarnas lokal, f.d. Frälsningsarmén)
Entré: 100 kronor
Affisch »

Doc Lounge Lund: AFRICAN CYPHER, 26 November

THE AFRICAN CYPHER
Av Bryan Little / Sydafrika, 2012 / 89 min.

En explosion av starka rörelser och elektrifierande musik, där vi möter sydafrikanska ungdomar som berättar ohämmat och poetiskt om det de älskar mest: dans.

FÖRFILM: DON’T BE AFRAID, IT’S ONLY MOVEMENT (Skånes Dansteater)
(David Thibel, Sverige 2012, 10 min)
   Tre professionella dansare från Skånes Dansteater och tre amatördansare i rullstol från FIFH:s Aktiva Tjejer möter varandra för att vidga perspektivet på dans och funktionsnedsättning. Resultatet blev fångat på foto och film. Visningen introduceras av Megala Axelsson och regissören David Thibel.

Mer om AFRICAN CYPHER: Streetdansscenen i sydafrikanska townships består av en mängd stilar som isipantsula, krumping, b-boying och sbhujwa, vilka utöver dans även innefattar kulturer, språk och livsstilar. För de dansare som ingår i grupperna Mamelodi och Cape Flats handlar dansen om mycket mer än bara show och teknik. Den är ett sätt att överleva för ungdomar som många kommer från en bakgrund av fattigdom och kriminalitet. Deras konst handlar istället om att använda sina kroppar och sin kreativitet på ett konstruktivt sätt.The African Cypher utsågs bland annat till det prestigfyllda “Publikens val”-priset som bästa sydafrikanska dokumentär vid dokumentärfestivalen Encounters 2012.

NÄR: 26 November kl 19.00-23.00
VAR: Mejeriet, STORA SÖDERGATAN 64, LUND
ENTRE: 80 kr // Student 60 kr
GULDKORT 300 kr, ger dig fritt inträde till alla ordinarie visningar under hösten.

Pusselbitar

Tortyr 1
Juden Alfons skrik när SS torterade honom med ett strykjärn störde den estniske samarbetsmannen Edgar. (Sofi Oksanen, När duvorna försvann, Bonniers 2013)

Tortyr 2
En pojke brändes med strykjärnet och fick ett stort brännsår på ryggen. På sjukhuset konstaterades att såret har "en storlek av ett ordinärt strykjärn". Brännskadan var av andra graden, vilket innebär att överhud och läderhud skadats. (Mobbning på privatskolan Lundsberg TT 20/11)

Bilden är lånad från en SvD-artikel

Urspårat 1
Livsfarliga järnvägar. Fyrdubbling av antalet allvarliga fel sedan 2008. Regeringen skär ner järnvägsunderhållet för att få råd med jobbskatteavdrag. (STV Aktuellt 21/11)

Urspårat 2
”Sex elever! Det är 600 000 kronor – det måste du förstå.” Så försökte rektorn få en språklärare att höja elevers betyg efter att de, och deras föräldrar klagat”. Maria Sundén Jelmini om Martin Elias-gymnasierna. (SvD 15/11)

Hotad yttrandefrihet.
”När Ung Vänster försökte dela ut flygblad på gymnasiemässan i Lund slängdes de ut av arrangören Lunds kommun” (Cecilia Nebel, SDS 20/11)

Så skapas moderater
”När kvaliteten i den gemensamma välfärden sjunker, växer trycket att köpa privat välfärd. Då blir vi alla moderater – i själen.” (Daniel Suhonen, SDS 18/11)

Rädda Mårtenstorget

Motion till Lunds kommunfullmäktige från Mats Olsson(v) & Hanna Gunnarsson(v)

Torghandeln på Mårtenstorget är i kris. Orsaken är att färre människor väljer att göra inköp på torget, vilket lett till vacklande intäkter av försäljningen. Långt in på 1990-talet räknades Mårtenstorget till ett av de mer attraktiva torgen i Sverige. Sedan dess har vi sett en mer eller mindre konstant minskning av försäljningsvolym och antal handlare.
   Det finns två sätt för kommunen att förhålla sig till detta. Antingen acceptera detta som en effekt av ändrade köpvanor, eller att göra något åt saken. Av kulturhistoriska skäl, men också för att Lunds centrum för framtiden ska behålla sin attraktivitet, vill vi med denna motion förespråka att något görs. Att vänta på att nya etableringar i närområdet ska bidra till att lyfta torghandeln räcker inte. Tills dess torde den siste handlaren redan ha packat ihop.
   Nedan föreslås ett antal skarpa åtgärder för fullmäktige att överväga. Alla är av karaktären att de kan genomföras med relativt kort varsel. De är inte beroende av varandra, utan en eller flera kan genomföras oavsett de andra. Flera av dem är av den karaktären att de torde gynna centrumhandeln i stort. Förhoppningsvis kan debatten om åtgärderna också ge nya impulser till förslag för att lyfta torghandeln på Mårtenstorget.

Vi föreslår följande åtgärder:
 • att fria torghandelstider, alternativt förlängda öppettider till 19.00 med starttid senast 15.00, införs på Mårtenstorget
 • att torgtaxan på Mårtenstorget under vardagar avskaffas under ett år
 • att torgtaxan på Mårtenstorget på lördagar halveras under ett år
 • att loppisförsäljningen på Södra Esplanaden via Råbygatan leds upp till Mårtenstorget
 • att kommunen uppför permanenta handelsbodar i trä längs Mårtenstorgets ena sida
 • att en stor och attraktiv lekplats anläggs på Mårtenstorget
 • att barntillvända transporter mellan parkeringshusen, Mårtenstorget och andra centrala noder i staden organiseras med minitåg på gummihjul, gärna eldriva

Kennedymordet: Medborgarrättskampen i USA handlade om jämlikhet av Gunnar Stensson

President Kennedy tog klar ställning i frågan om medborgarrätten i ett tal sommaren 1963. Det var ett kontroversiellt tal i en nation med många breivikar och kan ha bidragit till beslutet att mörda honom. Detta är vad han sa.
   ”Kärnpunkten i denna fråga är om alla amerikaner ska få åtnjuta lika rättigheter och likvärdiga framtidsmöjligheter... Om en amerikan inte får inta sin lunch på en restaurang som står öppen för allmänheten, enbart av den anledningen att hans hud är mörk, om han inte har möjlighet att skicka sina barn till de bästa skolor som står till allmänhetens förfogande, om han inte får rösta på de förtroendemän som ska representera honom (så har han) ännu inte befriats från socialt och ekonomiskt förtryck.”
   Kennedy avslutade talet så här: ”Denna nation skall trots alla sina stora förhoppningar och alla sina stora ord inte bli helt fri förrän alla dess medborgare blivit – jämlika.”
   Fel! Han sa inte ”jämlika”, fast talet handlade om jämlikhet. Han sa ”fria”.
   Frihet förutsätter jämlikhet. I dagens USA, Europa och Sverige ökar det sociala och ekonomiska förtrycket. Alla har inte lika rättigheter och likvärdiga framtidsmöjligheter. Alltså är vi inte fria. Det är vad Kennedy säger.
(Talet citeras av Per T Ohlsson i artikeln ”Femtio år efter Dallas”, SDS 17/11)

I ”valfrihetens” skola mobbas lärare av rektor, ägare, föräldrar och elever av Gunnar Stensson

En svenskalärare berättar om hur en grupp elever klagade hos rektor på den höga undervisningsnivån. Om han inte sänkte den skulle eleverna sluta. ”Vi måste veta att vi sitter i knäna på eleverna”, sa rektorn. Efter en termin med liknande krav - och en skilsmässa – sjukskrevs läraren. Samma vecka kom ett uppsägningsbrev. Sedan anställdes en ny lärare. En foglig.
   Maria Sundén Jemini berättar om detta och flera liknande fall på den Academedia-ägda friskolegruppen Mikael Elias-gymnasierna. Trycket från koncernen på de anställda är så hårt att lärarna inte vågar gå ut offentligt, trots att de på papperet har ”meddelarfrihet”.
   Endast en lärare på Mikael Elias-gymnasiet i Eskilstuna, Jarl Schulz, har vågat gå ut med namn. Han berättar om hög personalomsättning, inställda lektioner, brist på kursmaterial och nationella prov som förvarades i pappkartonger i stället för i låsta skåp. Det fanns inga resurser att hjälpa elever i behov av stöd.
   Efter artikeln i Svenska Dagbladet kontaktades journalisten av flera andra lärare med liknande berättelser.
I Sydsvenskans kommentar till skandalen heter det: ”Även om uppgifterna i reportaget vore regeln som bekräftar undantaget är de helt oacceptabla. Lika oacceptabelt som liknande uppgifter från kommunala skolor.”
   Ja, tidningen slår huvudet på spiken. Konkurrensen om skolpengen och de billigaste eleverna korrumperar alla skolor, privata liksom kommunala. Därför måste skolpengssystemet bort.
   Men det inser inte Sydsvenskan. I stället föreslår den att ”de skolvårdande myndigheterna ska få mandat att genomföra externa kontroller!”
   Ännu ett byråkratiskt kontrollsystem utöver alla de tidigare som kväver skolan i stället för att gå till roten av det onda och avskaffa skolpengen och vinstsystemet!
   Skolornas kvalitet sjunker som en sten som kastats i en brunn.

Generationsmålet - Vad är målet? av Begrip

Det låter vackert, det svenska miljöpolitiska målet: ”till nästa generation lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta, utan att orsaka ökade miljö- och hälsoproblem utanför Sveriges gränser.” Men är det ett realistiskt mål?
   I praktiken andas det lite av populism, att visa sin goda vilja. Det påminner om FN’s s.k. milleniemål, att till år 2015 uppnå vissa sociala och materiella förbättringar i världen. Utan någon systemförändring, utan att den nyliberala ideologins konkreta fungerande ifrågasätts.
   I veckan hölls ett releaseparty i Lund, på gammelsvenska en presentation av en ny bok om generationsmålet – utan drinkar men med en stor macka. Boken heter Generationsmålet – kontroverser kring klimat och konsumtion. Dialogos förlag 2013. Den tar sin avstamp i det av riksdagen för tre år sedan beslutade målet som det formulerats ovan.
   Tio lundaforskare med vitt skilda uppfattningar och ämnesbakgrunder – ekonomisk historia, filosofi, historia, miljövetenskap, nationalekonomi, sociologi och statsvetenskap – har funderat över de sällan enkla frågorna om konsumtion och klimatpåverkan:
 - Har vi i den rika världen en klimatskuld till fattigare länder?
 – Kan vi rädda det globala klimatet genom att leva enklare, med färre prylar?
 – Är Sverige ett föredöme i klimatarbetet, eller har vi bara flyttat problemen någon annanstans genom att importera en allt större del av de varor vi konsumerar?
 – Hur ska då detta så kallade generationsmål kunna förverkligas? Vilka förändringar i vår livsstil krävs för att det ska vara möjligt? Vilket ansvar har vi som individer, och vilket ansvar har politikerna?

Slänger vi skräpet till våra fattigare grannar?
Det beror en hel del på hur man räknar. Den metod som kallas ’det ekologiska fotavtrycket’ visar mycket tydligt att den rikare världens konsumtion överskrider den gräns som landets yta och befolkning sätter i det globala perspektivet. Dra ner på konsumtionen – den som baseras på import – borde väl vara en självklar konsekvens? Men när nu EU-regionen dras med stagnerade ekonomier, på väg att bli överkörda av asiatiska ekonomier med stor konkurrenskraft, då ägnar sig våra politiker bara åt att söka vägar att öka den ekonomiska tillväxten, allt annat lika. Det håller förstås inte.
   Så långt går inte denna skrift i sin problematisering av frågorna. Men den pekar på många olösta frågor, bland dem styrmedel – de politiska instrument som ska förmå oss att göra ett kvalitativt språng bort från den ständigt växande materiella konsumtionen. Kanske intressantast är det kapitel där författarna jämför miljöpolitik med penningpolitiken: 1993 gavs riksbanken i uppdrag att via räntan hålla inflationen under kontroll. Ett uppdrag som ligger fast oavsett politisk majoritet. Är något liknande tänkbart när det gäller miljöfrågorna?
   Knappast, svarar nog alla medverkande i denna antologi, redigerad av Magnus Jiborn och Astrid Kander.

Reduktionsfiske i Källbydammarna: På fredag kommer proffsfiskare från Ringsjön av Gunnar Stensson

När VA-Syd för fem år sedan tömde de grunda Källbydammarna för att rensa bort de lager av fågelspillning och förruttnade växtdelar som täckte cementbottnarna, upptäckte de till sin förvåning att vattnet var fullt av fisk: karpar, mörtar, gäddor, abborrar, ål och braxen.
   Tusentals fiskar blev liggande i vatten- pölarna och dyn med flämtande gälar och slakt sprattlande stjärtar. Frivilliga med håvar och hinkar räddade så många de kunde och släppte ut dem i Höje å. En stank av död fisk och förruttnad vass och säv vilade flera veckor tung över landskapet. Ett par cyklar, en barnvagn och några rostiga kundvagnar blev också synliga.
   Den stora fiskmassakern visades både på Sydsvenskans hemsida och i Syd-Nytt och blev föremål för upprörda kommentarer. Vi berättade om den i något av Veckobladets novembernummer 2008, så det är bara att läsa. De tömda dammarnas cementbottnar skrapades sedan fria från dy och fisk och annan ävja innan de åter fylldes med vatten.
   Fem år senare har det våldsamma ingreppet i ett fungerande ekosystem lett till problem. Fosforhalten i vattnet har ökat. Fågellivet har decimerats. Sothönsen som fanns i hundratal är helt försvunna. Svanarna likaså. Enstaka hägrar och storskarvar syns fortfarande. Visserligen har några flockar bläsänder nyligen återvänt, men frågan är om de kommer att stanna.
   Samtidigt har dammarna blivit fulla av fisk. De fiskar som överlevde bottenskrapningen har fortplantat sig. Jag har skrivit flera krönikor om stora karpar som plöjer fram genom vattnet mellan säv och alger och småfisk som spritter och ibland slukas av häger och storskarv.
   Nu ska de fyra dammarna närmast Värpinge rensas igen. Dammen vid järnvägen och den långa dammen berörs inte.  Man tror nämligen att den ökande fosforhalten i vattnet beror på kombinationen alger och betande fisk.
   Men den här gången ska det ske finare. VA-Syd genomför ett reduktionsfiske. Vattnet i dammarna sänks, men töms inte helt. Fisken samlas på de djupaste ställena och infångas sedan av hitresta fiskare från Ringsjön med not. Sedan separeras den, var och en efter sin art: ålarna hamnar i Höje å, karparna i särskilda karpdammar, rovfiskar som gädda och abborrar släpps tillbaka i de dammar som inte berörs av reduktionen och mörtarna mals till fiskmjöl. Metoden är beprövad. Den har med gott resultat tillämpats både i Ringsjöarna och Finjasjön.
   Jag gick runt dammarna idag, torsdagen den 22. Vid bortre delen av den långa dammen forsade vatten ur ett stort rör ner i ån. Den lilla dammen i mitten var nästan helt tömd. Endast några decimeterdjupa pölar med pilande fisk återstod. Bottensedimenten på cementbottnen var tunna.
   Jag pratade med några vandrare som jag brukar möta. Det är nog den giftiga blåtångens fel, sa en kvinna. Men då skulle väl inte fisken trivas som den gör, tyckte en äldre man. Hur kan fiskarna trivas och fåglarna avskräckas på samma gång? Vattnet har blivit grumligare, sa kvinnan. Har det? sa mannen. När vattnet blir grumligt fungerar inte fotosyntesen, sa kvinnan. De har i alla fall mätt upp mer fosfor, sa jag.
   Två arbetare kom i en skåpbil och började arbetet att försöka få ratten till en ventil att lossna. Vi klarar det inte för hand, sa de. Vi måste få hit en maskin.

På gymnasiemässan i Arenan av Gunnar Stensson

I lördags besökte jag gymnasiemässan på Arenan och träffade en del gamla kollegor från Katte, Spyken, Polhem och Vipan. Vi är förstås tvungna att vara här, sa en av dem.
   Jag bläddrade igenom Katedralskolans stora broschyr på glansigt tjockt papper i flerfärgstryck. Där fanns åtminstone information om programmen. Plus en massa prat och bilder. En vanlig skolkatalog skulle ge bättre information, framkastade jag. Ja, och vara mycket billigare, fyllde någon i.
   Vilsna föräldrar och ungdomar irrade omkring bland stånden. I varje stånd fanns ett par tre vuxna och fem sex elever. Jag fick med mig material från ett tjog skolor, ungefär. Det vägde ett par kilo. Informationsvärdet var lågt. Ingenstans fanns upplysningar om skolornas ekonomi. Jo, Jensen-gymnasierna påstår att de inte drivs av riskkapital utan är ett familjeföretag, vad det nu innebär.
   Jag har broschyrerna framför mig nu. Jag ska inte upprepa flosklerna. De har redan gett mig huvudvärk. Ni ska slippa läsa vad det står i ”Innovation Magazine 2013-2014. Teknik och entreprenörskap”. Det är den mest påkostade broschyren. Enligt tumregeln kommer den från den sämsta skolan.
   På slutet hittar jag en broschyr från Bergagymnasiet i Eslöv. När jag var aktiv inom Utbildningsnämnden för sju år sedan var det ett gymnasium med 1500 elever, många lärare i alla ämnen, som fungerade som en sorts miniuniversitet, och erbjöd rika valmöjligheter. Valen är färre nu, men Bergagymnasiet är fortfarande en bra skola, bättre än de friskolor eleverna hamnar i när de reser till Lund enligt systemet Fritt val Skåne. Så förstörs ett kulturarv.
   Nu åker broschyrerna ner i en återvinningspåse. Skönt att slippa resursslöseriet och alla osanningarna! I Sydsvenskan läser jag att Ung vänster blivit utkörda när de försökt dela ut ett alternativt flygblad. Censur. Här är vinsten diktator.

Lördagsmusik

Helgeandskyrkan
16 november kl 17
Jubilatekören
Albina Veisland, orgel
Larsåke Sjöstedt, körledare

Ett krig här och nu

Om Sveriges väg till väpnad konflikt i Afghanistan.
Wilhelm Agrell om sin bok o en utebliven debatt.
19 November Kl 18-20
Atriumgården, Lunds Stadsbibliotek
Lunds Afghanistankommitté, Afghanistansolidaritet Skåne, ABF Mittskåne

Doc Lounge Lund: Ping Pong, 19 November

Om du gruvar dig för att bli gammal är det här rätt medicin för dig. I PING PONG möter vi pingisspelare som var medelålders då Jan-Ove Waldner föddes. De lär oss att leva livet fullt ut, in i det sista och att man kan uppleva triumfer och glädje ända till den sista bollen.
   Alla över 65 år går in gratis och givetvis bjuder vi in till rundpingis innan och efter filmvisningen!

PING PONG NEVER TOO OLD FOR GOLD
av Hugh Hartford (UK, 2012 / 80 min)
   Ping Pong ritar ett oemotståndligt porträtt av ett gäng minst sagt ålderstigna människor från Sverige, USA, England, Australien, Mongoliet och Tyskland. De har ett brinnande pingisintresse gemensamt och tävlar i ett världsmästerskap för 80-plussare i Kina. Möt bland annat VM-debutanten Inge, 89, som bekämpat sin demens med hjälp av pingis, Terry, 82, som nästan dog under den nationella finalen i England 2009, Les, 89, före detta bodybuilder och poet, 100-åriga Dorothy från Australien som inte är snabb nog att hinna undan de kinesiska autografjägarna, och Sun Lao, 84, som vägrar ge upp sitt rökande och drickande. De här människorna har levt långa liv, de har sett sina kroppar åldras och vet att deras stund på jorden är på väg att ta slut. De lär oss att leva livet fullt ut, in i det sista och att man kan uppleva triumfer och glädje ända till den sista bollen. Den här filmen handlar om kampen för att ta hem titeln men likväl om mänsklig uthållighet och existentiella frågor.
NÄR: 19 November kl 19.00-23.00
VAR: Mejeriet, STORA SÖDERGATAN 64, LUND
ENTRE: 80 kr // Student 60 kr
GULDKORT 300 kr, ger dig fritt inträde till alla ordinarie visningar under hösten.

Livet vid gränsen av Gunnar Stensson

Vi friska pensionärer har det nästan ofattbart bra. Pension, bostad och tid. Familj, vänner, föreningar, bibliotek, musik, teater, film och natur. Vi behöver ingen Träffpunkt.
Men vi lever nära gränsen. Jag har förlorat många jämnåriga vänner redan. Och dö ska vi alla. Man kan hoppas på en bra död efter ett bra liv.
Men somliga blir efter år eller decennier som lyckliga pensionärer plötsligt ensamma efter närståendes död eller också drabbas de av benbrott, stroke, cancer eller infarkt med rörelsehinder och isolering som följd. Somliga till slut blir mycket trötta.
Det är då vi behöver en Träffpunkt nära hemmet, en plats där vi kan umgås med grannar och samtala om allt vi upplevt under våra liv, ägna oss åt spel och hobbyverksamhet och ibland få tillfälle att delta i en utflykt. En Träffpunkt där det märks om någon plötsligt saknas.

Nu börjar det av Lucifer

Nu inleds en säsong av högtidsstunder för oss konnässörer av kommunalpolitik. Dagens nyhet är inte den sämsta: Lars Bergwall, lundacenterns caudillo från Tygelsjö, utmanas nu som ledande kommunalpolitiker inom centern. Det är Katarina Erlingson som kvalificerat sig i landstinget i Kristianstad där hon är förste vice ordförande i region-styrelsen.
   Ja, här ligger alltså fältet öppet för spekulationer och kannstöperier. Vad ligger bakom? Har t.ex. Erlingson insett att det är kört i landstinget nu efter alla sjukvårdsdebaklerna och att hon inte har en chans på en välarvoderad vice ordförandepost där? Och att det i själva verket kan vara sänkande att alls ha varit inblandad i alliansens sjukvårdspolitik under senaste perioden? Men hur kan hon tro att det finns någon framtid för centern i Lunds kommunalpolitik? Kan det möjligen vara så att Bergwall visserligen har en viss manlig charm men att den inte ligger riktigt i linje med en modern syn på förhållandet mellan könen. Är det ett kvinnouppror vi bevittnar?
   Eller är det kanske så att det i själva verket handlar om att Stureplanscentern, i det här fallet kanske bättre benämnd Stortorgscentern. har tröttnat på den gamla omoderna landsbygdscentern, Dalby/Sandbycentern? Nu är väl Bergwall knappast en centerpartist med jord under naglarna, låt vara att man ibland anar en rå pust från potatisåkrarna ute vid Sandby kring honom. Vi i vänstern har mött honom både som allierad (antikärnkraftsrörelsen, Öresundsbron) och som motståndare (häftig antikommunist i McCarthys och Reagans fotspår). Vi tror att han blir en svår motståndare för Erlingson och en gissning är att badet i Dalby kommer att spela en viktig roll i hans valkampanj.
   Alltså: otippat är bäst. Kulan är i luften. Och bollen är rund!

Pusselbitar av Gunnar Stensson

Jag har försökt att komprimera genom korta anonyma notiser utan författare men med källanvisningar.
   Jag kallar dem pusselbitar för att de ska ge något av en bild ur ett vänsterperspektiv.

Loppmarknad för Filippinerna planeras av Klostergårdsgruppen och Helgeand fredagen 29 november klockan 15-18

2017-19
Dubbelspåret Malmö-Lund byggs ut till fyrspår. Klostergården får egen hållplats. Bebyggelse vid hållplatsen? Nya Lidl ligger redan intill spåret vid järnvägsbron över Ringvägen.

Tågurspårning vid Södra station i Stockholm
Kortsiktiga privata entreprenörer slarvar med underhållet. Regeringen öder pengar på jobbskatteavdrag i ställt för infrastruktur.

Fritt val Skåne
”Skolorna i Lund blir överfulla samtidigt som andra kommuner dräneras på elever.” (Anna-Lena Hogerud, S, och Olle Holmberg (S), SDS 12/11)

Avhopp
Var sjätte lärarkandidat hoppar av den nya lärarutbildningen under första terminen.

I friskoleträsket
Torsdag: ”Löfvens valbomb”. Vill regera med Annie Lööf och Jan Björklund.
Måndag: ”Tungt ras för Löfven”, - 2,8.
Tisdag: Löfven och Baylan presenterar skolplan i Expressen. Utan att problematisera valfrihet och vinst traskar de runt i friskoleträsket tillsammans med allianspartierna.

”Drottningens hemlighet” är inte vad som hände eller inte hände i en förfluten hård tid. Det är vad som händer här och nu, i och bakom den offentlighet som utgör demokratins grundförutsättning.” (Wilhelm Agrell, SDS 12/11)

”Att tigga är samhällsnyttigt eftersom det gör fattigdomen synlig.” (Fredrik Ivarssson, präst, SDS 13/11)

Staffanstorpspolitiker inspekterar vindkraftverk (det snurrade) och super för 5982 kronor. (SDS 13/11)

Jämlikhet hotar New York 
”1 procent i toppen betalar 43 procent av inkomstskatterna. Flyttar de tar de pengarna med sig. Då blir staden lite mer jämlik. Fast fattigare.” (SDS 12/9)

The Air Force's go-to drone: The MQ-1 Predator.

Massmord på skärmen
Patrik Svensson har i tidskriften GQ hittat en text där den amerikanske soldaten Brandon Bryant beskriver hur han under fyra år sedan 2007 suttit vid en datorskärm i ett hus i Nevada och med drönare som vapen mördat 1626 personer i Afghanistan och Pakistan. Sedan drabbad av posttraumatisk stress. (SDS Kultur, Döden i höjden, 10/11 13).

En dag möts de två igen, USA och Kuba av Bertil Egerö

Som alltid i internationell politik sker det mesta bakom offentlighetens ridåer. Blir det ett till synes plötsligt genombrott kan det ha föregåtts av åratal av olika möten, förhandlingar, sökanden efter kompromisser.
   Årets omröstning i FNs generalförsamling om USAs illegala blockad av Kuba visade hur långt Latinamerika och världen i övrigt gått i att minska sitt beroende av USA. Nu har USA en enda stat på sin sida: Israel. Den sista av de små stater som hittills stött USA, Palau, har nu valt att lägga ner sin röst.
   Latinamerika är inte längre USAs bakgård. Jämför med hur läget var 1964. Den regionala organisationen för Amerika OAS, där USAs inflytande var stort och Kuba uteslutits redan 1962, röstade då för USAs blockad av Kuba med 15 röster mot 4. Idag är CELAC den viktiga regionala organisationen för Latinamerika och Karibien, och den är stängd för USA.
   USA behöver tänka om. USA-analytikern Tom Hayden tolkar läget i Washington så, att när både Obama och bröderna Castro lämnat kan blockadpolitiken mycket väl komma att överges. Obama kliver av 2016, Raul Castro två år senare.
   Idag pågår också samtal om att åter öppna en direkt postservice mellan länderna. Kampen mot droger samordnas. Kuba besöks nu av omkring 400 000 Kuba-amerikaner årligen. Migrationspolitiken, med nya reformer för en friare rörlighet mellan länderna, diskuteras.
   Kubas reformprogram har börjat öppna för privat företagsverksamhet. De två valutorna ska bli en. Utländska investeringar är välkomna – på vissa villkor, liksom gäller i alla andra länder.
   Att hålla en ekonomisk blockad mot Kuba rimmar inte så väl med USAs krav på global fri handel. Men Obama saknar ännu det politiska utrymmet för att lätta på blockaden. USAs ensidiga svartlistning av Kuba som en ”terroriststat” är ett annat hiinder för normalisering. Samtidigt behöver regeringen finna en väg att få hem den amerikan, Alan Gross, som hålls i kubanskt fängelse för att ha smugglat in högteknologisk utrustning.
   Ett steg i normaliseringen kunde vara att Gross byts ut mot den siste av ”De Fem” – de kubaner som genom spionage i Miami avslöjat exilkubanernas planer på terroraktioner mot Kuba, och som därför landat i USAs fängelser. Idag är fyra kvar i USA, en med dubbel livstid framför sig. Tre har snart avtjänat sina straff och kan då resa hem igen.
   USA:s läge i världen har förändrats påtagligt på senare år. Det är dags att lämna de hårda åren av isolering av Kuba bakom sig, inte minst med tanke på Kubas goda anseende i Latinamerika idag.
   Det ljusnar så sakta vid horisonten, under de tunga moln som ännu skymmer sikten över vattnen mellan Kuba och Florida.

Efter regnet av Gunnar Stensson

Dånande sprutar Lunds gråfärgade gatubrunnsvatten ur det vidöppna gapet på kulverten vid järnvägsbron ner i den bubblande, skummande ån under järnvägsbron.
   Vatten strömmar över gångstigens smala vall mellan dammarna och Höje å. På de sumpiga stränderna står pilarnas stammar i vatten. Fästet till gångbron över ån är dränkt av meterdjupt vatten. En väldig pil har tappat rotfästet och fallit tvärsöver ån. Över vallarna mellan dammarna strömmar vatten.
   En ensam gråhäger med uppskjutna axlar stirrar över den blanka ytan.  Mörka fiskar plöjer fåror. Småfisken hoppar. Hägern bryr sig inte. Den är mätt.
   Källbydalen fylls av strömmande vatten som för med sig stockar, bryggor, trädgårdsmöbler, fotbollar, sävruggar och en plastgubbe som gör reklam för GB-glass.
   Vattenmassor från de fyrkantiga hårdgjorda kvarteren av bostadsområdet ”Källby Ängar” forsar utför asfalten mellan halvfärdiga villor av cement och tegel och fyller på dalens vidsträckta vattenyta. Flockar av bläsänder med röda huvuden och gula pannor har samlats på de gröna strandängarna och dyiga öarna, som snart kommer att översvämmas helt.
   Stigen mellan Flackarpsvägen och Sankt Lars ligger under vatten. Vågorna skvalpar mot väggarna på vattenverkets tre plasthöljda byggnader närmast ån och plaskar in över trösklarna.
   Mäktig och bred flyter Hölje å genom lyxkvarteren i Lomma. Det bruna vattnet är tjockt av gyttja, kväve, fosfor och ruttnande säv som ökar övergödningen i Öresund. Tre stora lastfartyg stävar långsamt mot bron.

Vad händer med S:t Larsparken och Medicinskt centrum? av Gunnar Stensson

Hemsö fastighetsbolag, Sankt Lars-parkens ägare, bjöd in till informationsmöte i Medicinskt centrum 13 november. Sedan psykiatrin flyttat är byggnaden tom, frånsett det lilla apoteket. Hundratals fönster gapar svart mot de kala träden. Byggnaden har ungefär samma form som ett patriarkalkors, det vill säga en stam korsad av två parvisa flyglar. Det innebär att den är större än den ser ut att vara.
   Vi såg fram emot att äntligen stå ansikte mot ansikte med det mäktiga Hemsö Fastighets AB med fastigheter i 90 svenska kommuner och äldreboenden i Tyskland.
   Det blev inte riktigt så. Vi möttes utanför byggnaden av två unga kvinnor, Sofia Lagerblad, affärs- utvecklare och Anna-Karin Eklund, projektutvecklare. De hade med sig en kasse kakor från Klostergårdens konditori. Det var mörkt, men halvmånen sken. Till att börja med hade vi lite svårt att ta oss in.
   Väl inne möttes vi av en stor tom hall och långa tomma korridorer med mörka rum. Vi tog hissen till fjärde våningen, där vi sökte oss fram längs ytterligare korridorer och tomma rum. En del hade skyltar som meddelade vad de användes till. ”Ätstörningar” stod det på flera. Vi samlades till slut i ett stort tomt rum vars fönster vette åt Höjeå-gården.
   Sofias och Anna-Karins uppgift var i första hand att informera om vad som skulle hända med före detta Medicinskt Centrum. Projektet kallas ”Grenverket”, en anspelning på byggnadens utformning. Beskrivningen innehöll många klyschor: kärnvärden är Livskraftigt, Lärorikt och Lustfyllt, Grönskans olika karaktärer ska prägla byggnadens ute- och innemiljö, den ska fungera som mötesplats för nya verksamheter ”där Lund är som grönast.”
   Den danska arkitektfirman Juul och Frost har fått uppdraget att genomföra ombyggnaderna. Hemsö samarbetar med NCC.
   Byggstart sker 2014 och man räknar med att vara klar 2016. Först bygger man om den södra delen som vetter åt Höjeå-gården för att vara klar för inflyttning i augusti 2014. Då ska Internationella Engelska skolan flytta in med klasserna 4-9.

   2015 ska norra och västra delen byggas om till ett äldreboende ”med inriktning mot utevistelse och trädgård”. Det ska drivas av Attendo.
   2015 byggs också östra flygeln med entréplan om. Den ska rymma kontorslokaler, café, tillagningskök, handels och servicefunktioner. Där saknas tills vidare hyresgäster, men man hoppas att Apoteket ska stanna kvar.

Men hur blir det då med parken? Det var vi naturligtvis mest intresserade av, men där fanns inte mycket att meddela. Det ska ske ytterligare asfaltering av hårdgjorda ytor. Biltrafiken som redan är omfattande ökar. PEAB börjar snart bygga tre stora flerfamiljshus i parkens sydöstra del ner mot Höje å. HSB bygger söder om ån, men det oklart när byggstarten sker.
   Annars är parkens skönhet ett stort försäljningsargument: ”Där Lund är som grönast kan människor växa, arbeta eller bara vara för en stund. Bland träd, parkvägar och stigar sänks pulsen och nya tankar föds.”
   Informationsträffen var slut och vi sökte oss längs de ekande korridorerna fram till hissen, åkte ner till den tomma entréhallen och steg ut i mörkret. Anna-Karin Eklund hade några kakor kvar i påsen. Halvmånen lyste starkare och det var tänt i många fönster i Höjeå-gården, Montessoriskolen, Sankt Thomas skola och byggnad 10 med Skånes Hembygdsförbund. Byggnad 5 var tom och mörk. Ur den ska konstnärsgruppen förvisas inom kort sedan Hemsö fördubblat hyran. Så blir miljön fattigare.

P. S.
Internationella engelska skolan är en koncern med 18 skolor och 30 000 elever. Skolverket hade anmärkningar mot den 2012. Jag har inte fått fram uppgifter om ägare.
Attendo är mest berömt för sin rationella hantering av blöjor. Ägs av riskkapitalbolag

Konsert

Strupsång från Tuvarepubliken i Sibirien med  Choduraa Tumat & Otkun Dostai
Schamanistiska sånger från bergen och skogarna i Sibirien. Vinden, vattnet och djurens läten levandegörs till ackompanjemang av suggestiva klanger på stråkinstrumenten.
Plats: Vita Huset, Djingis Khan (Uardavägen i Lund, bakom ICA Tornet)
Datum: Fredag  15 november kl 20 
Entré: 100 kr (80 kr för stud. och medlemmar i SONG) Biljetter säljes vid entrén!
Arr. Föreningen SONG i samarbete med Folkuniversitetet

Workshop i tuvinsk strupsång med Choduraa & Otkun
Plats: Vita Huset, Uardavägen i Lund           Datum: Sön 17 nov 14-17
Kursavgift: 450 kr (250 kr för medlemmar i SONG.)
Anmälan: goesta.petersen@gmail.com 
eller tel. 0703 48 46 51

Doc Lounge Lund: It’s a Girl, 12 November

Doc Lounge Lund Presents the Swedish premiere of IT’S A GIRL as a pre-event for the MR dagarna (Swedish Forum for Human Rights). Together with a book launch of Petra Flaums new book ‘ANSVAR Gemensamt Ansvar – Sveriges Politik för Global Utveckling (PGU)’, and a fantastic line up of panel members ready for a great panel discussion, this event is not one you want to miss out on.

It’s a Girl By Evan Grae Davis / USA, 2012 / 63 min www.itsagirlmovie.com
In India and China, where sons are valued and daughters are burdens, millions of babies are killed, abandoned, or selectively aborted, simply because they are girls.
   The result of longstanding traditions and governmental policies, this devaluation of females has led to rampant violence against women and a growing female “gendercide”.
   A powerful and thought-provoking documentary film, It’s a Girl reveals this issue of “gendercide” by exploring the stories of the victims, families, global experts and grassroots activists. Shot on location in India and China, It’s a Girl asks why this is happening and why so little is being done to save girls and women.

PANEL DISCUSSION – After the screening
The panel will follow the screening and help to contextualise the issue from a multi -disciplinary perspective and problematise some of the themes that the movie brings out.
   We are honored to present our panel members for the night: Siri Tellier, Helle Rydström, Marina Thorborg & Petra Flaum. Moderating the panel is Roshni Kapoor.
NÄR: 12 November kl 19.00-23.00
VAR: Mejeriet, STORA SÖDERGATAN 64, LUND
ENTRE: 80 kr // Student 60 kr
GULDKORT 300 kr, ger dig fritt inträde till alla ordinarie visningar under hösten.

Percy Nilsson och ljudterrorn av Ulf N

Percy Nilsson, f d snickare, delägare i ett ishockeylag i Malmö står trots sin mångåriga karriär som byggkapitalist nu på äldre dar inte främmande för att ta utföra ett hederligt hantverk. Nåjå, hederligt och hederligt. Hantverk i varje fall. Sent omsider har herr Nilsson nu erkänt att han genom att borra hål i ett av glassbilens däck orsakade att sagda bil fick punktering.
   Med detta resoluta ingrepp har herr Nilsson för första gången råkat ut för att bli föremål för min motvilliga uppskattning. (Fast det vet han förstås inte om.) Herr Nilsson ingriper där de rättsvårdande organen i samhället tydligen står maktlösa eller i varje fall ovilliga att ingripa mot den form av ljudterror som glassmånglarbilen står för. Tre kvällar i veckan tvingas t ex vi som bor här ute på sydvästra delen av Mårtens Fälad i timtal stå ut med denna plåga. Det är ofattbart att detta tillåts pågå år efter år! Jag kan förstå att en del människor drivs till oöverlagda handlingar under påverkar från denna terror.
   Men min beundran blandas förstås med avståndstagande från sådana gärningar. Skadegörelse som metod att stoppa terrorverksamhet är kontraproduktiv. Och en sak förstår jag inte när det gäller herr Nilssons attack: varför riktade han den mot bildäcket och inte mot själva den manick som frambringar detta hälsovådliga ljud? Jag menar punkteringen ledde ju till att bilen blev stående utanför det nilssonska tjället och kunde att larm. En riktad attack mot bilens terrorapparatur hade tystat oväsendet. Vi får se vad straffet blir för herr Nilsson. Böter har han ju råd att betala. Förresten, kan någon låna mej en kraftfull borrmaskin?

Lunds kommun behandlar Klostergårdens seniorer nonchalant av Gunnar Stensson

Seniorverksamheten kan nyttja lokaler om 140 kvadratmeter: ett stort verksamhetsrum, pentry, två mindre verksamhets-rum samt viss tid i den stora samlingssalen, skriver Tove Klette i Lokaltidningen 6711.
   Du nämner inte att dessa lokaler är avsedda för fritidsverksamheten för Klostergårdens växande antal barn och ungdomar. De är schemalagda från klockan 13 fem dagar i veckan.
   Du skriver att seniorverksamheten kan få disponera dem två förmiddagar i veckan fram till klockan 13. Och det låsta skåpet du skriver så lyriskt om.
   Du tycks inte vara medveten om att det är just på förmiddagarna som de äldre har sina kontakter med hemtjänsten. Många av de som mest behöver en lugn lokal för samvaro med varandra är under förmiddagen tvungna att stanna hemma för den livsnödvändiga kontakten med hemtjänstpersonalen.
   Fritidsledarna behöver självfallet sina lokaler för den varierade fritidsverksamheten eftermiddagar och kvällar och de behöver dem för förberedelser innan barnen och ungdomarna stormar in klockan 13. Jag stöder dem helhjärtat.
   För det är inte bara seniorerna som behöver tid och plats, det är i minst lika hög grad barnen och ungdomarna.
   En gång var Klostergårdens fritidsgård ”ett Mecka för älskare av popmusik. Klostergården slog ut Pilegården/Club West och blev stället där de största svenska popbanden spelade” som Jonny Ambrius skrev i Ung i Lund 1950-79. Låt oss hoppas att mötesplats Klostergården också blir ett Mecka, för hiphop och annan ungdomskultur!
   På det senaste informationsmötet deltog 7 representanter för Kultur-Fritid. Det var bra. En tjänsteman från Vård och Omsorg var där som observatör. Ingen politiker. Seniorerna kände sig åter svikna.
   En vecka senare, den 24/10, hade PRO inbjudit Vård och Omsorg till ett möte. Ett 60-tal seniorer samlades. Samme tjänsteman ställde upp och upprepade budet: ni får två förmiddagar i veckan i fritidslokalerna, men måste vara ute ur dem klockan 13. Något erbjudande om fast personal för seniorverksamheten hörs varken från dig eller från Vård och Omsorg. Nonchalant.
   Där står vi nu. Det är dags att infria löftet till seniorerna och att låta fritidsverksamheten utveckla sig fritt i sina lokaler. Du är politiskt ansvarig.

Samtal om kommunalskatten 2: Skattehöjningar gynnar låginkomsttagarna och medelklassen av Gunnar Stensson

I förra numret av VB påstod Sven-Hugo Mattsson att kommunalskatten är progressiv, om man räknar in grundavdragets effekter.
   Vid det seminarium som DV tagit initiativ till diskuterades denna tes. Lunds ekonomidirektör Magdalena Titze deltog som expert. Björn Abelsson, S, Ulf Nymark, MP, Hanna Gunnarsson och Vilmer Andersen (som också företrädde det regionala perspektivet), V, förde ett konstruktivt och engagerat samtal, präglat av strävan att nå fram till gemensamma ståndpunkter. Sven- Hugo Mattson, DV, hade tagit fram ett omfattande siffermaterial.
   Efter noggrann analys av siffermaterialet konstaterade seminariet, enhälligt, att tesen under givna förutsättningar stämde.
   Varför denna tekniska diskussion? Jo, för att skaffa fram ett underlag för att bemöta Allianspartiernas vulgärargument mot kommunalskattehöjningar, nämligen att kommunalskatten är en ”platt skatt” och därför särskilt drabbande för låginkomsttagarna.
   Ekonomidirektör Margareta Titze, som bidragit med detaljerat kunnande, avtackades och lämnade sammankomsten.
   Den politiska delen av mötet vidtog. Det förhåller sig alltså så, att när kommunen höjer skatten t ex för få råd att betala reparationen av de fuktskadade skolorna, så betalar den fjärdedel av Lunds skattebetalare som har högst inkomst hälften, medan den fjärdedel som har lägst inkomst betalar ”en väldigt liten del”, för att citera Sven-Hugo. Skattehöjningen blir alltså en tillämpning av satsen ”av var och en efter förmåga”.
   Visserligen tvingas Allianspartierna den här gången höja skatten för att reparera konsekvenserna av många års vanskötsel, men borgerlig politik går annars ut på att skattesänkningar genom minskade anslag till sjukvård, äldrevård, skolor och infrastruktur som vägar och järnvägar och höjda avgifter i vårdcentraler, badhus, kulturskola, regionbussar och annan kollektivtrafik.
   De höjda avgifterna drabbar låginkomsttagarna, men är försumbart låga för höginkomsttagarna, som också ofta väljer andra alternativ som privatkliniker och lyxbilar.
   Men också medelklassen måste inse att den har all anledning att slå vakt om de skatter som finansierar vägar, järnvägar, sjukhus, utbildning och vetenskap för att inte löpa risken att hamna i samma eländiga situation som den pauperiserade medelklassen i USA.
   En dold avsikt med de höjda avgifterna för bad i Högevall är kanske att stänga ute barnfamiljer och andra samhällsgrupper för att de som tillhör den enda procenten ska kunna njuta av badet utan intrång från enklare folk. På samma sätt segregeras allmänheten från överklassen på lyxkrogar och lyxhotell.
   Klasskampen existerar. Profitörerna är de hängivnaste klasskämparna. Särskilt inom områdena vård, skola och omsorg.

Dåliga skolor måste göra reklam för att få elever av Gunnar Stensson

Därför satsade John Bauer 1,25 miljoner kronor på reklam förra året. Sedan gick koncernen i konkurs och ställde 10 000 elever utan skola.
   Inför årets val satsar Cybergymnasiet 2 miljoner kronor. De behövs eftersom Cybergymnasiet gick med 28 miljoner kronor i förlust enligt den senaste rapporten.
   Gymnasiekoncernen Praktiska tvingades lägga ut 1,24 miljoner kronor på reklam sedan koncernens skolor dömts ut av Skolinspektionen. ”Praktiska Sverige har inte sett till att eleverna fått det stöd och den utbildning de har rätt till på de 38 gymnasieskolor som granskats.” Dessutom stängde Skolinspektionen en av koncernens skolor.
   Maria Sundén Jemini, som har tagit fram uppgifterna, berättar i sin krönika ”Het skolmarknad har svalnat snabbt” (SvD 5/11), att en smart pojke som hon känner direkt väljer bort de gymnasieskolor som skickar ut påkostade, blanka trycksaker, eftersom det är dåliga skolor som måste göra reklam för att få elever.
   Smarta flickor och pojkar finns i Lund också. ”Ingen reklam, tack” står det vid varenda dörr i min trappuppgång.

Så undviks friskolekonkurser av Gunnar Stensson

Finansanalytikern Peter Malmqvist, som bland annat utredde John Bauer-konkursen för STV , föreslår tre åtgärder för att undvika friskolekonkurser.
   För det första ska man inrätta en Skolakut av samma slag som bankakuten. Den finansieras genom att friskolorna gemensamt avsätter pengar till den. När en friskola eller friskolekoncern hotas av konkurs tar Skolakuten över och räddar elevernas skolgång.
   För det andra ska låneförbud råda. John Bauer förbrukade 200 miljoner av skolpengarna till att betala räntor. Det finns inga skäl för att en skola ska ta lån.
   För det tredje förbud mot dold vinstutdelning. Peter Malmqvist exemplifierar med en skolägare som samtidigt ägde ett datorföretag och tjänade stora pengar genom att hyra ut datorer till den egna skolan (DN Debatt).

Hackat och malet av Ulf N

Nytt rekord för växthusgaser i atmosfären
Från ett nederländskt forskningsinstitut meddelas att ökningstakten för växthusgas-utsläppen minskade något under 2012. Alltså: utsläppen ökade inte lika mycket under 2012 som under de föregående åren. De ökar alltså fortfarande. Ungefär samtidigt som denna rapport publiceras meddelas i en bulletin från WMO, World Meteorological Organization, att mängden växthusgaser i atmosfären nådde en ny rekordnivå under 2012. Mellan 1990 och 2012 har uppvärmningseffekten ökat med 32 %. Sedan industrialiseringens början omkring år 1750 har koncentrationen av koldioxid i atmosfären stigit med 41 % medan halten av metangas ökad med 160 % och lustgas med 20 %. Detta enligt WMO. Till dessa siffror kan fogas IPCC:s konstaterande att koncentrationen av växthusgaser i atmosfären idag är större än vad den varit någonsin under i varje fall de senaste 800 000 åren.

Koldioxidfond i Lund
I juni år 2009 lämnade den samlade oppositionen i Lund in en motion till kommunfullmäktige. Den handlade om att kommunen skulle inrätta en fond för klimatinvesteringar. Fonden skulle finansieras genom att kommunens förvaltningar skulle betala in avgifter till fonden i relation till den mängd fossilbaserad koldioxid som förvaltningen verksamhet orsakade. Denna avgift till fonden har en dubbel verkan: dels skapar den incitament för förvaltningarna att satsa på att minska utsläppen av växthusgaser, dels ska fonden användas för att stödja investeringar i miljö- och klimatvänlig teknik. Fullmäktige biföll motionen drygt ett år senare - det var endast Sverige-etnokraterna som gick emot. Mera precist gavs kommunstyrelsen i uppdrag att ta fram ett förslag på hur en sådan klimatfond skulle utformas.
   Alltsedan detta beslut togs av fullmäktige har det rått en kompakt tystnad av vad som gjorts för att effektuera fullmäktigebeslutet. Fram till idag, drygt tre år efter fullmäktiges uppdrag till styrelsen har ingenting hänt. Det riktigt märkliga i sammanhanget är att ingen av de folkvalda i fullmäktige har reagerat på detta uppenbara trots mot fullmäktiges beslut. Hög tid för ett initiativ för oppositionen!

Open bar i Cannes
Vid det här laget torde Mipimmässan i Cannes vara känd i vida kretsar i Svea rike. Det senaste är ju göteborghöjdarnas ”Open bar” (med mera!), vars nota skrivs i sexsiffriga belopp. Som VB tidigare informerat om så lämnade Miljöpartiet i Lund redan i våras in ett förslag till kommunstyrelsen att Lunds deltagande skulle utvärderas av en oberoende granskare. Att MP ville ha en utvärdering beror inte på misstankar om överdrivet inmundigande av alkohol eller köp av klänningar o.d. på skattebetalarnas bekostnad. MP vill helt enkelt veta om skattebetalarna har någon nytta av den cirka halvmiljon som kommunen spenderar på mässdeltagandet varje år. Borgare och socialdemokrater sa som bekant nej till en oberoende utvärdering. Beslutet blev i stället att i princip de personer som deltar i mässan ska utreda sin eget deltagande och ”ta fram ett sammanfattande utvärderings-dokument”(min kursiv). Detta med ”sammanfattande” utvärdering är raffinerat: det innebär så vitt jag kan förstå att utvärderingen inte behöver redovisa några konkreta resultat av mässdeltagandet utan så där i största allmänhet kunna redovisa att det kan vara ganska trivsamt att mingla i Cannes.

Självkritik från Miljöpartiet om skolan
”Det tillhör väl inte ett av de vanligast i orden i den politiska vokabulären, men: Förlåt. Vi var naiva. Det blev fel”. Så inleds i Aftonbladet en i dagarna publicerad debattartikel undertecknad av tre ledande miljöpartister, bland annat partiets utbildningspolitiske talesperson och MP-ledamoten i den s k friskolekommittén. Självkritiken gäller partiets tidigare stöd till friskolereformen. Det behövs ett uppvaknande i flera partier, menar debattörerna. Och ser att uppvaknandet i Miljöpartiet har börjat med skrivningarna i det nya programmet om att de kommersiella intressena måste bort från välfärdssektorn. ”Friskolerefomen drev åt ett håll vi aldrig kunnat räkna med. Vi gjorde fel”, erkänner debattörerna. Och avslutningsklämmen är därmed given: nu gäller det att göra rätt, dvs Miljöpartiet måste driva ut vinstintressena från skolan, hävdar debattörerna. Om nu också S ville vakna upp och om det vill sig väl i nästa års val kan det bli något av ett systemskifte i både kommuner och region/landsting.

Stridshingst
Det har nu varit en tid av tystnad kring hästkött med mera i lasagne och andra köttfärsrätter. Förhoppningsvis har tillverkarna skärpt sig, fast det ska man nog inte lita på. Alltemellanåt åker det nog ner en och annan kuse i köttkvarnen.
   Dessbättre är det ju huvudsakligen gamla krakar från Rumänien som drabbas. Stridshingstar kan nog än så länge känna sig ohotade. Konungariket Sverige har ju som bekant begåvats med en statsminister som utropat sig till riksstridshingst. Man får väl anta att vederbörande ser denna benämning som en positiv kvalitetsmärkning. Förhoppningsvis är han tämligen ensam om det. Men jag undrar: vilken politiker i Lund gör sig bäst förtjänst av beteckningen stridshingst? Jag ser fram mot välmotiverade förslag från VB:s läsare.

Miljöpartiet ber om förlåtelse för sitt stöd till vinst i friskolan: ”Vår politik har lett skolan fel” av Gunnar Stensson

Miljöpartiet ingick tillsammans med M, FP, C, KD och S i den så kallade Friskolekommittén, som förra året gjorde ett gemensamt uttalande om vilka principer som skulle gälla för friskolorna. Därmed skulle frågan kunna avföras från valet 2014.
   MP fick igenom en del förbättringar som gällde meddelarfrihet, lärartäthet och långsiktighet hos ägare.
   Varken MP eller S ville den gången avskaffa vinsten. Däremot ville de reglera vilka bolag som ska få driva skola, men framför allt Moderaterna gjorde klart att detta inte kunde bli hela kommitténs linje.
   MP vek sig inför M:s ultimatum för att få till stånd ett enigt uttalande. Vänsterpartiet blev ensamt om kravet på förbud mot vinstuttag.
   Kompromissen om friskolorna blev inte populär inom vare sig S eller MP.
   På Miljöpartiets kongress drev medlemmarna mot partistyrelsens vilja igenom en ny skrivning i partiprogrammet: ”Syftet med verksamheten ska inte vara att dela ut vinst, vilket också ska framgå av stadgar eller bolagsordning. Eventuell vinst ska återinvesteras i verksamheten.”
   Det var ett stort steg bort från kompromissen i friskolekommittén. Sedan hände ingenting. MP-medlemmarna var fortfarande missnöjda. Då och då uttalades kritiken offentligt. Birger Schlaug tog i STV härom veckan avstånd från MP-linjen och deklarerade att han i skolfrågan stödde Vänsterpartiet som är ensamt om att driva en konsekvent linje beträffande riskkapitalister, vinster och skatteplanering.
   Nu tar MP steget fullt ut och bryter friskoleöverenskommelsen med Allianspartierna. ”Vi måste få bort vinstintresset ur ekvationen” skriver Yvonne Ruwaida, Mats Pertoft och Jabar Amin i Aftonbladet 4/11.

Därmed står S tillsammans med de fyra Allianspartierna ensamt kvar på Friskolekommitténs linje.

   Det socialdemokratiska kravet på reglering av friskolorna, som Friskolekommittén inte kunde acceptera, stöds nu av Anders Borg, som säger att riskkapitalbolag inte bör äga friskolor eftersom det för att driva en skola krävs en långsiktighet på minst tio år. Såtillvida har S vunnit en seger, men samtidigt hamnat i dåligt sällskap. Frågan är hur länge de tänker stanna där.

Skolpengen
I centrum för vinstfrågan står skolpengen. För att generera vinst måste man ha många och billiga elever=skolpengar. Det gäller för friskolorna och det gäller för riskkapitalisterna.
   Men inte bara för dem. Det gäller för alla skolor som omfattas av skolpengssystemet och har skapat konkurrens om de billiga och välanpassade eleverna.
   Den konkurrensen utkämpas bland annat via betygssättningen och genom att skolor i tysthet väljer bort elever. Att kommunen måste ta hand om alla elever i sista ändan hindrar inte enskilda skolor från att driva en NIMSY-politik. Not In My School-Yard. Den drabbar de dyra eleverna, de med fysiska och psykiska funktionshinder och invandrareleverna.
   Skolpengen som instrument för skolfinansiering måste bort. Den är en mekanism som automatiskt segregerar elever. Vi måste ha en mekanism som integrerar dem. Hur det kan se ut vet vi inte. Kanske ett lågt belopp som följer eleven kan kompletteras med ett fördelningssystem som syftar till en fördelning till varje elev efter behov.
   2007 fanns en opinion i Lund mot skolpengssystemet. Då fördes förhandlingar om en gemensam oppositionspolitik mot systemet. Den kom aldrig till stånd. Miljöpartiet sa nej.
   MP i Lund ska inte behöva be om förlåtelse. Men vi hoppas att det inför valet 2014 ställer upp i kampen mot det skolpengssystem som alstrar segregation i Lunds skolor.