Promenad från St Lars vårdcentral till St Lars begravningsplats
Samling söndagen den 28 oktober klockan 14.00 vid St Lars vårdcentral
Byalagsmöte i ABF-lokalen, Sunnanväg, måndagen den 29 oktober klockan 19.00
På dagordningen:
• Gårdagens promenad till St Lars begravningsplats och det
amerikanska investmentbolaget Starwood Capital Group som vill bygga på
åkermarken mellan begravningsplatsen och Klostergården.
• Lunds översiktsplan och arbetet med den kommande detaljplanen för Källby-områdets utbyggnad.
Gunnar Stensson
VB har en lång historia som lokal vänstertidning i Lund. 30 årgångar av Veckobladet kom ut under den förre ägaren som var Vänsterpartiet i Lund och dess föregångare. Under de senaste tio åren har tidningen kommit ut med ett nummer varje vecka, numera som webbnummer och i bloggform.
2018-10-25
Arbetarrörelsen och den Svenska Modellen
Tid: Söndag 11 November 15:00
Lokal/sal: ABF Huset Malmö, Lilla salen
Adress: Spånehusvägen 47, 21158, Malmö
I den politiska debatten är det idag få begrepp som är så omhuldade som "den svenska modellen".
Från vänster till höger säger man sig vilja värna den svenska modellen, men vad är det egentligen som man säger sig stå upp för? Finns det en gemensam definition eller är den svenska modellen idag endast ett begrepp som ideologiskt fylls med det som för stunden passar? Roy Karlsson, gymnasielärare och tidigare fackligt aktiv metallarbetare bosatt i Västervik kommer att ge ett historiskt perspektiv på "den svenska modellen" utifrån arbetarrörelsens olika ideologiska riktningar och diskutera dess politiska betydelse av idag.
Arrangörer: Svenska Clartéförbundet och ABF Malmö
Från vänster till höger säger man sig vilja värna den svenska modellen, men vad är det egentligen som man säger sig stå upp för? Finns det en gemensam definition eller är den svenska modellen idag endast ett begrepp som ideologiskt fylls med det som för stunden passar? Roy Karlsson, gymnasielärare och tidigare fackligt aktiv metallarbetare bosatt i Västervik kommer att ge ett historiskt perspektiv på "den svenska modellen" utifrån arbetarrörelsens olika ideologiska riktningar och diskutera dess politiska betydelse av idag.
Arrangörer: Svenska Clartéförbundet och ABF Malmö
Noterat: Himalayas glaciärer smälter
Skulle ismassorna smälta helt kan konsekvenserna bli katastrofala för
en miljard människor. ”Om glaciärerna försvinner kan vi räkna med brist
på färskvatten”, säger Bhardway, forskare i atmosfärkunskap vid Luleå
Tekniska Universitet. TT
Återupprätta Lunds rådhus – för demokratins skull
av Mats Olsson
Motion till Lunds kommunfullmäktige 2018-10-22
Sedan 
medeltiden
har Lunds stads styre befunnit sig vid Stortorget. Det är ingen
tillfällighet, styrets synlighet och tillgänglighet är en viktig
förutsättning för dess legitimitet. Det nuvarande rådhuset byggdes på
1830-talet och har i 185 år fungerat som nod och kontaktpunkt mellan
styre och medborgare och har sedan den allmänna rösträttens införande
tillika varit demokratins högborg.
Men sedan september 2018 har kommunkontoret och de förtroendevalda kommunalråden försvunnit från Rådhuset. De återfinns numera i hyrda lokaler på femte och sjätte våningen i det nybyggda tingshuset. Ingången är en låst anonym dörr ut mot spår 6. För att komma in och träffa en levande människa måste två låsta spärrar passeras, likaså måste den som vill passera ut från kommunkontoret be om hjälp av personal. I interna meddelande på kommunkontoret talas det om ”Ytterdörren – vårt skal mot omvärlden”, att ”tyvärr har det redan förekommit att obehöriga har kommit in i trapphuset” och att vi måste ”se till att skalet håller tätt” (2018-09-28). De ”obehöriga” är alltså medborgarna, som till varje pris ska hållas ute.
Jag har i kommunstyrelsen det senaste året vid flera tillfällen försökt få klarhet i planerna vad gäller rådhuset, men mötts av tystnad eller undvikande svar. Man kan på goda grunder fråga sig vem som har beslutat att avveckla Lunds rådhus, nedläggningen har i alla fall inte föregåtts av något politiskt beslut i kommunstyrelsen.
Jag föreslår
att rådhuset omedelbart återupprättas som säte för Lunds politiska ledning och som kommunkontor.
Mats Olsson, Vänsterpartiet
medeltiden
har Lunds stads styre befunnit sig vid Stortorget. Det är ingen
tillfällighet, styrets synlighet och tillgänglighet är en viktig
förutsättning för dess legitimitet. Det nuvarande rådhuset byggdes på
1830-talet och har i 185 år fungerat som nod och kontaktpunkt mellan
styre och medborgare och har sedan den allmänna rösträttens införande
tillika varit demokratins högborg.Men sedan september 2018 har kommunkontoret och de förtroendevalda kommunalråden försvunnit från Rådhuset. De återfinns numera i hyrda lokaler på femte och sjätte våningen i det nybyggda tingshuset. Ingången är en låst anonym dörr ut mot spår 6. För att komma in och träffa en levande människa måste två låsta spärrar passeras, likaså måste den som vill passera ut från kommunkontoret be om hjälp av personal. I interna meddelande på kommunkontoret talas det om ”Ytterdörren – vårt skal mot omvärlden”, att ”tyvärr har det redan förekommit att obehöriga har kommit in i trapphuset” och att vi måste ”se till att skalet håller tätt” (2018-09-28). De ”obehöriga” är alltså medborgarna, som till varje pris ska hållas ute.
Jag har i kommunstyrelsen det senaste året vid flera tillfällen försökt få klarhet i planerna vad gäller rådhuset, men mötts av tystnad eller undvikande svar. Man kan på goda grunder fråga sig vem som har beslutat att avveckla Lunds rådhus, nedläggningen har i alla fall inte föregåtts av något politiskt beslut i kommunstyrelsen.
Jag föreslår
att rådhuset omedelbart återupprättas som säte för Lunds politiska ledning och som kommunkontor.
Mats Olsson, Vänsterpartiet
I skogkanten/Vanaprashta: Ingen tror på ”apokalyps” i vår tid av Staffan Lindberg
Det är väl bara Jehovas vittnen och
andra sekteristiska extremister som tror att världen ska gå under. Vi
andra är för upplysta och sekulariserade för det.
Klimatförnekarna blir visserligen färre och färre. Men el-bilar och fossilfri omställning går inte fort nog för att stoppa den globala uppvärmningen. Nu får vi rikta in oss på de skador som uppstår och kan uppstå. Det blir till uthärda och göra så gott vi kan. Översvämningar, torka och höjning av havsytan. Var ska vi göra av alla miljöflyktingar från tropikerna?
Det här orkar man inte tänka på utan att bli halvt galen. Det är kanske mer begripligt att vi inte förstår finanskapitalismen med dess snabbt ökande ekonomiska ojämliket, som undergräver demokratin och är kopplad till miljöförstöringen. Vi har det ju bra i världens minst fattiga land, nya bilar, sommarstugor och restaurangmiddagar.
Klimatförnekarna blir visserligen färre och färre. Men el-bilar och fossilfri omställning går inte fort nog för att stoppa den globala uppvärmningen. Nu får vi rikta in oss på de skador som uppstår och kan uppstå. Det blir till uthärda och göra så gott vi kan. Översvämningar, torka och höjning av havsytan. Var ska vi göra av alla miljöflyktingar från tropikerna?
Det här orkar man inte tänka på utan att bli halvt galen. Det är kanske mer begripligt att vi inte förstår finanskapitalismen med dess snabbt ökande ekonomiska ojämliket, som undergräver demokratin och är kopplad till miljöförstöringen. Vi har det ju bra i världens minst fattiga land, nya bilar, sommarstugor och restaurangmiddagar.
Ojämlikhet hot mot demokrati och klimat
av Gunnar Stensson
Global 
ojämlikhet. Nya perspektiv i globaliseringens tidevarv är titeln på en aktuell bok av Branco Milanovic, utgiven på Daidalos.
Ojämlikheten ökar i nästan alla stater. Ojämlikheten mellan staterna ökar. Ojämlikheten ökar i Sverige.
Branco Milanovic varnar för att ojämlikheten kan förvandla demokratiska stater till plutokratier, stater styrda av de rika i de rikas intresse. Han menar att detta redan skett i USA och att vi kan se vad det innebär.
Ojämlikhet kan också leda till populism. Ett av Milanovics exempel är att Sverigedemokraterna under 2000-talet har vuxit från ett par procent till dagens närmare 20 procent. Tendensen i Sverige är starkare än i många andra europeiska länder.
En förutsättning för att vi ska klara klimatkrisen och krisen i världssystemet är att vi minskar ojämlikheten.
Flera andra ekonomer oroas av växande klyftor. Thomas Piketty varnar för följderna av de snabbt ökande förmögenhetsskillnaderna i Kapitalet i tjuguförsta århundradet. Utvecklingen hotar inte bara den demokratiska välfärdsstaten utan också den liberala marknadsekonomin.
Staten måste korrigera marknadens löne- och förmögenhetsuppdelning skriver
Per Molander i Condorcets misstag. Hoten mot staten och demokratin. Weylers.
Löneskillnaderna kan minskas genom progressiv löneskatt. Det kanske överraskar, men USA hade faktiskt fram till 1980 höga marginalskatter på hög lön utan negativa effekter, påpekar Piketty.
Förmögenhetsklyftorna kan minskas genom arvsskatt, fastighetsskatt och förmögenhetsskatt. Både Piketty, Milanovic och Molander rekommenderar att man använder sig av dem.
Men under 2000-talet har den svenska staten avhänt sig instrumenten för att skapa jämlikhet.
Det har gjort Sverige till ett av de länder där skillnaderna i inkomst och förmögenhet ökar snabbast. I Sverige blir människor numera förmögna utan att det står i någon som helst proportion till deras förmåga eller arbetsinsats.
Hur har det gått till?
Det gamla högerkravet att avskaffa arvsskatten aktualiserades faktiskt av Göran Persson som lade fram ett förslag att avveckla den och fick stöd från Vänsterpartiet sedan han ställt ultimatum till Lars Ohly.
När högern kommit till makten 2006 avvecklades också fastighetsskatten och förmögenhetsskatten. Arvsskatten togs bort helt.
Internationellt är det mycket ovanligt att avskaffa arvsskatten. Normalt brukar nivåerna ligga på 30 till 40 procent.
Dessutom minskade skatten på värdepapper.
Brancovic skriver: ”Ett intressant fall är Sverige, där medelklassens andel av förmögenheten minskade obetydligt men där de översta fem procenten blev mycket rikare och såg sin andel av inkomsten öka med tre procentenheter. Den ekonomiska maktförskjutningen från medelklassen mot de översta fem procenten påverkar de totala konsumtionsmönstren. De rika konsumerar mer lyxartiklar än medelklassen, såsom dyra bilar, semestrar, restaurangmåltider och smycken. Det innebär att producenterna har skäl att inrikta sig på den typen av varor och tjänster.”
Ett aktuellt exempel på de rikas prioriteringar är
Cum-ex, storsvindeln mot europeiska banker. De som genomförde den var
högutbildade män, från de främsta universiteten, med de högsta betygen.
Vad fikade de efter? Två villor i Mallorca. Flygning i business class. Privatplan. Futtiga önskemål för en gränslös girighet.
Tyskland lurade de på 50 miljarder genom fusk med återbetalning av skatt på aktieutdelningar.
Ett annat exempel är Handelshögskolan i Stockholm. Handels. Maktelitens skola av Mikael Holmqvist ”beskriver högstatus-skolan som en plats där studenterna snarare förväntas stå på god fot med företag och sponsorer än att hålla intellektuell kritisk distans”, skriver Anneli Jordahl i en replik till Handelshögskolans rektor Lars Strannegård. (SDS 25/10).
Hon citerar en student som jublar första dagen på Handels: ”Den STORA överraskningen under lunchen var att BMW lottade ut en bil till en student – hur coolt? Handels med alla dess kontakter och partnerföretag. Självklart vann man den inte men coolt ändå.”
Lite oroande är att även finansminister Magdalena Andersson är utbildad i denna miljö.
ojämlikhet. Nya perspektiv i globaliseringens tidevarv är titeln på en aktuell bok av Branco Milanovic, utgiven på Daidalos.Ojämlikheten ökar i nästan alla stater. Ojämlikheten mellan staterna ökar. Ojämlikheten ökar i Sverige.
Branco Milanovic varnar för att ojämlikheten kan förvandla demokratiska stater till plutokratier, stater styrda av de rika i de rikas intresse. Han menar att detta redan skett i USA och att vi kan se vad det innebär.
Ojämlikhet kan också leda till populism. Ett av Milanovics exempel är att Sverigedemokraterna under 2000-talet har vuxit från ett par procent till dagens närmare 20 procent. Tendensen i Sverige är starkare än i många andra europeiska länder.
En förutsättning för att vi ska klara klimatkrisen och krisen i världssystemet är att vi minskar ojämlikheten.
Flera andra ekonomer oroas av växande klyftor. Thomas Piketty varnar för följderna av de snabbt ökande förmögenhetsskillnaderna i Kapitalet i tjuguförsta århundradet. Utvecklingen hotar inte bara den demokratiska välfärdsstaten utan också den liberala marknadsekonomin.
Staten måste korrigera marknadens löne- och förmögenhetsuppdelning skriver
Per Molander i Condorcets misstag. Hoten mot staten och demokratin. Weylers.Löneskillnaderna kan minskas genom progressiv löneskatt. Det kanske överraskar, men USA hade faktiskt fram till 1980 höga marginalskatter på hög lön utan negativa effekter, påpekar Piketty.
Förmögenhetsklyftorna kan minskas genom arvsskatt, fastighetsskatt och förmögenhetsskatt. Både Piketty, Milanovic och Molander rekommenderar att man använder sig av dem.
Men under 2000-talet har den svenska staten avhänt sig instrumenten för att skapa jämlikhet.
Det har gjort Sverige till ett av de länder där skillnaderna i inkomst och förmögenhet ökar snabbast. I Sverige blir människor numera förmögna utan att det står i någon som helst proportion till deras förmåga eller arbetsinsats.
Hur har det gått till?
Det gamla högerkravet att avskaffa arvsskatten aktualiserades faktiskt av Göran Persson som lade fram ett förslag att avveckla den och fick stöd från Vänsterpartiet sedan han ställt ultimatum till Lars Ohly.
När högern kommit till makten 2006 avvecklades också fastighetsskatten och förmögenhetsskatten. Arvsskatten togs bort helt.
Internationellt är det mycket ovanligt att avskaffa arvsskatten. Normalt brukar nivåerna ligga på 30 till 40 procent.
Dessutom minskade skatten på värdepapper.
Brancovic skriver: ”Ett intressant fall är Sverige, där medelklassens andel av förmögenheten minskade obetydligt men där de översta fem procenten blev mycket rikare och såg sin andel av inkomsten öka med tre procentenheter. Den ekonomiska maktförskjutningen från medelklassen mot de översta fem procenten påverkar de totala konsumtionsmönstren. De rika konsumerar mer lyxartiklar än medelklassen, såsom dyra bilar, semestrar, restaurangmåltider och smycken. Det innebär att producenterna har skäl att inrikta sig på den typen av varor och tjänster.”
Ett aktuellt exempel på de rikas prioriteringar är
Cum-ex, storsvindeln mot europeiska banker. De som genomförde den var
högutbildade män, från de främsta universiteten, med de högsta betygen. Vad fikade de efter? Två villor i Mallorca. Flygning i business class. Privatplan. Futtiga önskemål för en gränslös girighet.
Tyskland lurade de på 50 miljarder genom fusk med återbetalning av skatt på aktieutdelningar.
Ett annat exempel är Handelshögskolan i Stockholm. Handels. Maktelitens skola av Mikael Holmqvist ”beskriver högstatus-skolan som en plats där studenterna snarare förväntas stå på god fot med företag och sponsorer än att hålla intellektuell kritisk distans”, skriver Anneli Jordahl i en replik till Handelshögskolans rektor Lars Strannegård. (SDS 25/10).
Hon citerar en student som jublar första dagen på Handels: ”Den STORA överraskningen under lunchen var att BMW lottade ut en bil till en student – hur coolt? Handels med alla dess kontakter och partnerföretag. Självklart vann man den inte men coolt ändå.”
Lite oroande är att även finansminister Magdalena Andersson är utbildad i denna miljö.
En korrupt statsministerkandidat av Bengt Hall
Centern och Liberalerna hävdar med emfas
att de helst vill se Ulf Kristersson som ny statsminister. Är han en
omdömesgill kandidat till posten? Under valparollen ”Lika för alla”
ville Ulf Kristersson skapa ett samhälle där ingen går före i kön och
där alla människor har samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter.
Hur har han själv levt upp till dessa paroller?
Ekots presentation av Ulf Kristersson när han tillträdde som partiledare. Ekot censurerade sedan tidslinjen efter påtryckningar. Kanske var den alltför sann.
De nya ägarna gjorde sedan vinster på 65 miljoner kronor på bara tre år. Kulturkrabatens förskolor i Årsta såldes till exempel för 635 000 kronor. Under år 2013 hade förskolechefen tagit ut 9 miljoner kronor i vinst och låtit bolaget köpa en gård för 2 miljoner kronor. Vantörs hemtjänst såldes för 69 500 kronor och de nya ägarna gjorde en vinst på 5,4 miljoner kronor redan efter nio månader.
”Stöld från folket”
Riksdagsledamoten Teres Lindberg (s), tidigare borgarråd, menar att Kristersson ägnade sig åt ”stöld från folket”: ”Om styrelsen i ett aktiebolag som satts att förvalta aktieägarnas egendom, säljer egendomen för en spottstyver skulle de ansvariga med all sannolikhet polisanmälas, åtalas och dömas.” I riksdagen interpellerade Lindberg dåvarande justitieminister Beatrice Ask (m) om varför Kristersson och hans kolleger kan begå olagliga handlingar men ändå gå fria från rättsliga efterspel? Ask svarade: ”Det är inte olagligt att vara korkad eller att göra dåliga affärer eller ens ha dåligt omdöme”. Men det borde vara ett problem om man vill bli statsminister.
Under perioden som socialborgarråd i Stockholm 2006 –
2010 bodde Kristersson i en stor våning på Folkungagatan i centrala
Stockholm avsedd för svårt sjuka och hemlösa. Lägenheten tillhörde
föreningen Ersta Diakonisällskap som Stockholm stad köpt tjänster av
för mångmiljonbelopp inom Kristerssons ansvarsområde. Kristersson fick
våningen utan att behöva ställa sig i bostadskön. En förundersökning om
mutbrott inleddes men lades snabbt ner. Kristersson fick hård kritik
när skandalen avslöjades. Under en intervju med SVT flydde han undan
kameran.
”Social utveckling” i Kina
Under 2007 flög socialborgarrådet Kristersson tre gånger till Kina på skattebetalarnas bekostnad. Notan landade på 128 000 kronor. Kritikerna menade att resorna inte hade något med hans arbete som lokalpolitiker i Stockholm att göra och att han egentligen reste med sin fru som under samma period arbetade för Sweden China Trade Council. Kristersson svarade kritikerna med att han ”passade på” att ”diskutera social utveckling” när han var i Kina.
Som socialförsäkringsminister 2010-2014 i Reinfeldts regering rundade Kristersson bostadskön i Stockholm och fick en attraktiv lägenhet vid Kungsholms torg genom vänskapsförbindelser med bostadskapitalisten Stefan Ränk, VD för bolaget Einar Mattsson. Samma bolag som Kristersson tidigare sålt ut 1200 allmännyttiga lägenheter till. Lägenheterna såldes för 630 miljoner kronor vilket motsvarar ett kvadratmeterpris på 6600 kronor. Det genomsnittliga kvadratmeterpriset i Stockholm var samma år (2008) 39 005 kronor. Om lägenheterna hade sålts enligt marknadsvärdet hade alltså prislappen landat på 3,7 miljarder kronor, inte 630 miljoner. Lägenheterna slumpades alltså bort långt under marknadsvärdet.
Omöjlig kandidat
Trots att Kristersson och hans fru periodvis bodde i andra lägenheter och inte heller var skrivna på Kungsholms torg, fick de behålla kontraktet. Samtidigt vräktes andra hyresgäster i samma hus, som gjorde samma sak. Kristersson har inte ställts till svars för sin jäviga relation till Einar Mattsson och sin roll i utförsäljningarna till bostadsbolaget.
Under 2015 – 2016 åkte riksdagsledamoten Kristersson taxiresor för 113 00 kronor och lät skattebetalarna stå för kostnaderna. Detta trots att alla riksdagsledamöter tilldelas ett gratis SL-kort och enligt lag ska åka kollektivt. Endast vid en nödsituation ska de få ta taxi. Enligt TV 4:s granskning var det bara i 3 av 688 fall som Kristersson inte kunde åka kollektivt. Medborgarnas utgifter för Kristerssons taxiresor motsvarar kostnaden för 9 456 Toblerone.
Kristersson borde väl för länge sedan varit helt omöjlig som statsministerkandidat.
”Social utveckling” i Kina
Under 2007 flög socialborgarrådet Kristersson tre gånger till Kina på skattebetalarnas bekostnad. Notan landade på 128 000 kronor. Kritikerna menade att resorna inte hade något med hans arbete som lokalpolitiker i Stockholm att göra och att han egentligen reste med sin fru som under samma period arbetade för Sweden China Trade Council. Kristersson svarade kritikerna med att han ”passade på” att ”diskutera social utveckling” när han var i Kina.
Som socialförsäkringsminister 2010-2014 i Reinfeldts regering rundade Kristersson bostadskön i Stockholm och fick en attraktiv lägenhet vid Kungsholms torg genom vänskapsförbindelser med bostadskapitalisten Stefan Ränk, VD för bolaget Einar Mattsson. Samma bolag som Kristersson tidigare sålt ut 1200 allmännyttiga lägenheter till. Lägenheterna såldes för 630 miljoner kronor vilket motsvarar ett kvadratmeterpris på 6600 kronor. Det genomsnittliga kvadratmeterpriset i Stockholm var samma år (2008) 39 005 kronor. Om lägenheterna hade sålts enligt marknadsvärdet hade alltså prislappen landat på 3,7 miljarder kronor, inte 630 miljoner. Lägenheterna slumpades alltså bort långt under marknadsvärdet.
Omöjlig kandidat
Trots att Kristersson och hans fru periodvis bodde i andra lägenheter och inte heller var skrivna på Kungsholms torg, fick de behålla kontraktet. Samtidigt vräktes andra hyresgäster i samma hus, som gjorde samma sak. Kristersson har inte ställts till svars för sin jäviga relation till Einar Mattsson och sin roll i utförsäljningarna till bostadsbolaget.
Under 2015 – 2016 åkte riksdagsledamoten Kristersson taxiresor för 113 00 kronor och lät skattebetalarna stå för kostnaderna. Detta trots att alla riksdagsledamöter tilldelas ett gratis SL-kort och enligt lag ska åka kollektivt. Endast vid en nödsituation ska de få ta taxi. Enligt TV 4:s granskning var det bara i 3 av 688 fall som Kristersson inte kunde åka kollektivt. Medborgarnas utgifter för Kristerssons taxiresor motsvarar kostnaden för 9 456 Toblerone.
Kristersson borde väl för länge sedan varit helt omöjlig som statsministerkandidat.
Cum-ex skandalen
Den tidigare chef på SEB i Frankfurt som utpekas som nyckelperson i en brottsmisstänkt aktieaffär förnekar ett sådant upplägg.
Uppgifterna om mannens roll finns i de hemliga så kallade cum-ex-filerna , som den tyska redaktionen Correctiv har delat med sig av till bland andra TT och SVT.
Där framgår att åklagarkammaren i Köln ser aktieaffärerna från 2010, som SEB medfinansierar med upp till 500 miljoner euro (cirka 5 miljarder kronor), som just en cum-ex-affär. Affären gör banken med flera av de huvudmisstänkta i jättehärvan.
Enligt dessa uppgifter, som backas upp av detaljerad dokumentation och vittnesmål, blir de tyska skattebetalarna bestulna på cirka 1 miljard kronor i affären och SEB tjänar 70 miljoner kronor, två procent av aktieutdelningarna som affären bygger på.
Uppgifterna om mannens roll finns i de hemliga så kallade cum-ex-filerna , som den tyska redaktionen Correctiv har delat med sig av till bland andra TT och SVT.
Där framgår att åklagarkammaren i Köln ser aktieaffärerna från 2010, som SEB medfinansierar med upp till 500 miljoner euro (cirka 5 miljarder kronor), som just en cum-ex-affär. Affären gör banken med flera av de huvudmisstänkta i jättehärvan.
Enligt dessa uppgifter, som backas upp av detaljerad dokumentation och vittnesmål, blir de tyska skattebetalarna bestulna på cirka 1 miljard kronor i affären och SEB tjänar 70 miljoner kronor, två procent av aktieutdelningarna som affären bygger på.
2018-10-18
Veckobladet gratulerar
Veckobladets mångårige och flitige
medarbetare Sten Henriksson uppnådde i förra veckan dubbel mognadsålder.
Då får man blommor med förhoppningen om fler artiklar.
Mikael Wiehe avslutar som bekant alla konserter med uttalandet: Om jag får blommor så blir det extranummer. Hoppas Sten håller på samma princip.
Det skulle kanske stått flitigaste i st f flitige ovan men jag skickar uppgiften att räkna artiklar från de gångna 44 årgångarna vidare till läsekretsen (de drygt 30 som inte finns på nätet finns på UB).
Grattis från red och alla läsare
Mikael Wiehe avslutar som bekant alla konserter med uttalandet: Om jag får blommor så blir det extranummer. Hoppas Sten håller på samma princip.
Det skulle kanske stått flitigaste i st f flitige ovan men jag skickar uppgiften att räkna artiklar från de gångna 44 årgångarna vidare till läsekretsen (de drygt 30 som inte finns på nätet finns på UB).
Grattis från red och alla läsare
Return to Palestine
Regi: Micaela Miranda, Längd: 40 min + samtal
Språk: arabiska, Textning: engelsk
Jad, en palestinier född och uppväxt i
USA, bestämmer sig för att för första gången resa till Palestina. Han
vill veta mer om sin bakgrund och lära känna landet och upptäcker en
verklighet långt från det han har sett på nyheterna. Genom hans ögon
får vi uppleva möten med olika öden i dagens Palestina.
Skådespelarna gestaltar med komiska och fysiska medel och ackompanjeras av musiker den plats de lever i på ett mycket litet sceniskt utrymme – lika trångt som landet Palestina. Pjäsen har växt fram genom berättelser som samlats in under projektet Freedom Ride som arrangerats av Frihetsteatern och refererar till sanna historier från olika flyktingläger på Västbanken.
Skådespelarna gestaltar med komiska och fysiska medel och ackompanjeras av musiker den plats de lever i på ett mycket litet sceniskt utrymme – lika trångt som landet Palestina. Pjäsen har växt fram genom berättelser som samlats in under projektet Freedom Ride som arrangerats av Frihetsteatern och refererar till sanna historier från olika flyktingläger på Västbanken.
Tisdag 30 oktober 2018 kl. 18:00–20:30
Folkets Bio Malmö, Friisgatan 19 D
Biljettpris: 60 kr
Läs mer på Facebook»
Den här aktionen kommer Sverigedemokraterna att avsky
Det sista de vill är att vi pratar om
att SD vill inskränka aborträtten, därför måste ständigt påminna om
deras kvinnofientliga politik. Just nu är läget komplicerat i både riksdagen och i en rad kommuner och landsting, då kan det nog kännas lockande för en del makthavare att börja samarbeta med SD.
Därför måste vi vara där och påminna om vad som står på spel.
Kan du hänga upp en galge utanför ditt kommunhus den 25 oktober för att påminna politikerna om SD:s unkna syn på abort och kvinnor?
Därför måste vi vara där och påminna om vad som står på spel.
Kan du hänga upp en galge utanför ditt kommunhus den 25 oktober för att påminna politikerna om SD:s unkna syn på abort och kvinnor?
Starkt val av Sven-Hugo Mattsson
Vänsterpartiet/VPK/SKP gjorde sitt femte bästa
resultat någonsin i år, 8 %. Med åtta partier som kommer in i riksdagen
är det starkt.
Fyra gånger tidigare har partiet gjort bättre val. Första gången var då partiet bildades 1917. Det rådde en revolutionär stämning i landet. Dag Hammarskölds far var statminister. Eftersom det rådde svält i landet fick han heta Hungersköld. Andra gången var 1944, på min födelsedag, jag upprepar, på min födelsedag, fick partiet 10.3 % av rösterna. Varför SKP som partiet hette då fick så många röster? Jag tippar att Sovjetunionens självupptagna kamp i andra väldskrigets slutskede var anledningen. Här får läsekretsen gärna komma med synpunkter eller fakta och kunskap. Tredje och fjärde gången V fick över 8 % får tillskrivas Gudrun Schyman, det var under hennes ledarskap i valen 1998 och 2002 som V gick starkt. Förmodligen var det Gudruns starka betoning på feminism som fällde utslaget.
Tyvärr är det väl så att Feministiskt initiativs tillbakagång är en av orsakerna till att V gjorde ett bra val. Även Miljöpartiets tillbakagång var en av orsakerna till V:s framgång.
Jag får hoppas att partiet etablerar sig på den här nivån. Med tanke på att V inte har någon konkurens från andra vänsterpartier bör det väl kunna bli så. Med den populäre Jonas Sjöstedt kan vi hoppas på några goda val framöver.
Fyra gånger tidigare har partiet gjort bättre val. Första gången var då partiet bildades 1917. Det rådde en revolutionär stämning i landet. Dag Hammarskölds far var statminister. Eftersom det rådde svält i landet fick han heta Hungersköld. Andra gången var 1944, på min födelsedag, jag upprepar, på min födelsedag, fick partiet 10.3 % av rösterna. Varför SKP som partiet hette då fick så många röster? Jag tippar att Sovjetunionens självupptagna kamp i andra väldskrigets slutskede var anledningen. Här får läsekretsen gärna komma med synpunkter eller fakta och kunskap. Tredje och fjärde gången V fick över 8 % får tillskrivas Gudrun Schyman, det var under hennes ledarskap i valen 1998 och 2002 som V gick starkt. Förmodligen var det Gudruns starka betoning på feminism som fällde utslaget.
Tyvärr är det väl så att Feministiskt initiativs tillbakagång är en av orsakerna till att V gjorde ett bra val. Även Miljöpartiets tillbakagång var en av orsakerna till V:s framgång.
Jag får hoppas att partiet etablerar sig på den här nivån. Med tanke på att V inte har någon konkurens från andra vänsterpartier bör det väl kunna bli så. Med den populäre Jonas Sjöstedt kan vi hoppas på några goda val framöver.
Händer det något med Observatoriet? av ASCH
I sjutton år, sedan kommunen övertog
Observatorie-byggnaden har den stått tom. Det har funnits många förslag
och idéer om användning, men ett politiskt ointresse och ovilja att
satsa har gång på gång fördröjt att något blir gjort. Senast utlystes i
april för andra gången en tävling för att få in ännu fler idéer. En jury
utsåg några bra. Men vad händer sen? Vänsterpartiet yrkade i sin budget
för 2019 att 12 miljoner skulle ställas till förfogande, men
majoriteten beslutade att en investering skulle ske "senare". Så vi får
väl se om det bli något 2020. Sorgligt.
Amerikanskt fastighetsbolag äger Sankt Lars begravningsplats – Vill bygga vid Höje å
av Gunnar Stensson
Sankt Lars begravningsplats är privatägd. Beror det på att den kallas
begravningsplats och inte kyrkogård? Jag tog för givet att kyrkogårdar
ägs av Svenska kyrkans församlingar. Begravningsplatser kan man kanske
förfoga hur som helst med?
Sankt Lars begravningsplats ägs av det globalt verkande investmentbolaget Starwood Capital Group via en kedja av ägare: Klostergården AB, Sveareal och Scius Partners AB; och sköts av förvaltaren Newsec. Eller vansköts.
Håkan Blix på Scius Partners som representerar Sveareal är där ibland. Han försäkrar att man enligt lag inte får röra den. Han påstår att ägaren vill bli av med den, men ingen vill köpa den.
Varför köpte Starwood Capital Group begravningsplatsen?
Jo, den ingick i jordbruksfastigheten Hunnerup som ägdes av Sankt Lars och brukades för att förse sjukhusets 1500 intagna med mat.
Efter privatiseringen vidaresåldes den till Starwood Capital Group som hoppas på en fet förtjänst genom att bygga fastigheter på åkermarken.
Antagligen tog investmentbolaget kontakt med Staffanstorps borgerligt styrda kommun och fick veta att kommunen tänker exploatera marken mellan parken och Höje å.
”Önskemålet är att bygga bostäder på åkermarken mellan kyrkogården och Klostergården, väl placerade när området får pendeltågsstation 2024”, skriver Sydsvenskans Marika Anjou 7/10.
Ingen uppmärksammade att Sankt Lars begravnings-plats ingick i Hunnerup.
Detta framgår av en rapport om Sankt Lars som barnläkaren och författaren Lars H Gustafsson skrivit tillsammans med Gunnel Oldbring och som är tillgänglig på nätet under rubriken Sankt Lars begravningsplats.
Sydsvenskan publicerade den 7 oktober en artikel av Marika Anjou med rapporten som grund under rubriken S:t Lars kyrkogård en av de sämst skötta.
Enligt Lennart Prytz, kyrkorådets ordförande, överväger kyrkorådet att ”sondera terrängen med olika intressenter”.
Sankt Lars begravningsplats ägs av det globalt verkande investmentbolaget Starwood Capital Group via en kedja av ägare: Klostergården AB, Sveareal och Scius Partners AB; och sköts av förvaltaren Newsec. Eller vansköts.
Håkan Blix på Scius Partners som representerar Sveareal är där ibland. Han försäkrar att man enligt lag inte får röra den. Han påstår att ägaren vill bli av med den, men ingen vill köpa den.
Varför köpte Starwood Capital Group begravningsplatsen?
Jo, den ingick i jordbruksfastigheten Hunnerup som ägdes av Sankt Lars och brukades för att förse sjukhusets 1500 intagna med mat.
Efter privatiseringen vidaresåldes den till Starwood Capital Group som hoppas på en fet förtjänst genom att bygga fastigheter på åkermarken.
Antagligen tog investmentbolaget kontakt med Staffanstorps borgerligt styrda kommun och fick veta att kommunen tänker exploatera marken mellan parken och Höje å.
”Önskemålet är att bygga bostäder på åkermarken mellan kyrkogården och Klostergården, väl placerade när området får pendeltågsstation 2024”, skriver Sydsvenskans Marika Anjou 7/10.
Ingen uppmärksammade att Sankt Lars begravnings-plats ingick i Hunnerup.
Detta framgår av en rapport om Sankt Lars som barnläkaren och författaren Lars H Gustafsson skrivit tillsammans med Gunnel Oldbring och som är tillgänglig på nätet under rubriken Sankt Lars begravningsplats.
Sydsvenskan publicerade den 7 oktober en artikel av Marika Anjou med rapporten som grund under rubriken S:t Lars kyrkogård en av de sämst skötta.
Enligt Lennart Prytz, kyrkorådets ordförande, överväger kyrkorådet att ”sondera terrängen med olika intressenter”.
I skogkanten/Vanaprashta: Svag regering men massor för civilsamhället att göra av Staffan Lindberg
En majoritetsregering i mitten blir
inte mer reformistisk än vad ingående partierna kan gå med på. En
minoritetsregering får kryssa mellan förslag den kan få gehör för och
omöjliga förslag.
Vad gör vi under tiden? Kring miljön behöver vi en förnyad rörelse som kan visa upp vad vi faktiskt kan göra och vad de etablerade sätter sig emot (t ex flygskatten).
Sverige har utnämnts till världens minst fattiga land. Bara 1 % fattiga, eller 100 000. Det går inte ihop med mätningen av barnfattigdomen, som anses drabba 28 %. Det måste vara helt olika definitioner.
Viktigast är att många fler än 100 000 lider nöd, hemlösa, drogberoende, arbetslösa, ungdomar som trillat ur en meningsfull utbildning. Ensamstående fattigpensionärer lider också. Socialtjänsten ger minimala försörjningsstöd och förväntar sig att frivilligorganisationerna ska fylla upp med bistånd som det går att leva på.
Så kan vi inte ha det. Medierna och frivilligorganisationerna måste fokusera på detta elände mitt i det slösaktiga konsumtionssamhället. Ställa nya krav på försörjningsstödet. Stadsmissonen går främst i denna kamp för rättvisa.
Det handlar inte partipolitisk ideologi utan om grundläggande moral hos oss alla. Solidaritetsmoral som vi både som enskilda och grupp har svårt att ta avstånd från.
Ta flyktingarnas situation. Vi har inte praktiska möjligheter att ta emot så värst många fler, men både Centerns och Liberalernas inställning till anhöriginvandring visar att det finns humanitära öppningar. Mycket handlar om vad vi gör med flyktingar i lokalsamhället. En fungerande integration är nyckeln till framtiden.
Möjligheterna till en ingripande humanitär moral finns i civil- och lokalsamhället. Det handlar om att peka ut ett hopp inför nästa val. Vi kan tänka om över tiden.
Vad gör vi under tiden? Kring miljön behöver vi en förnyad rörelse som kan visa upp vad vi faktiskt kan göra och vad de etablerade sätter sig emot (t ex flygskatten).
Sverige har utnämnts till världens minst fattiga land. Bara 1 % fattiga, eller 100 000. Det går inte ihop med mätningen av barnfattigdomen, som anses drabba 28 %. Det måste vara helt olika definitioner.
Viktigast är att många fler än 100 000 lider nöd, hemlösa, drogberoende, arbetslösa, ungdomar som trillat ur en meningsfull utbildning. Ensamstående fattigpensionärer lider också. Socialtjänsten ger minimala försörjningsstöd och förväntar sig att frivilligorganisationerna ska fylla upp med bistånd som det går att leva på.
Så kan vi inte ha det. Medierna och frivilligorganisationerna måste fokusera på detta elände mitt i det slösaktiga konsumtionssamhället. Ställa nya krav på försörjningsstödet. Stadsmissonen går främst i denna kamp för rättvisa.
Det handlar inte partipolitisk ideologi utan om grundläggande moral hos oss alla. Solidaritetsmoral som vi både som enskilda och grupp har svårt att ta avstånd från.
Ta flyktingarnas situation. Vi har inte praktiska möjligheter att ta emot så värst många fler, men både Centerns och Liberalernas inställning till anhöriginvandring visar att det finns humanitära öppningar. Mycket handlar om vad vi gör med flyktingar i lokalsamhället. En fungerande integration är nyckeln till framtiden.
Möjligheterna till en ingripande humanitär moral finns i civil- och lokalsamhället. Det handlar om att peka ut ett hopp inför nästa val. Vi kan tänka om över tiden.
Missnöjespartier för stadsmiljö av Ann Schlyter
Folk bryr sig om sin stadsmiljö. Missnöje med
förtätning och förnyelse kanaliseras ofta i protester mot ett
infrastrukturprojekt. Som i Göteborg där det nya partiet för att stoppa
Västlänken fick stort stöd, eller som här i Lund där FNL skapades för
att stoppa spårvägen. I båda fallen var partibildning och opinion lite
för sent ute.
FNL gav upp kampen mot spårvägen men lyckades ändå öka i det senaste valet. Jag tror inte det beror på att dess representanter stod på Stortorget och felaktigt påstod att det planerades en spårväg tvärs igenom stan, nej, snarare på att partiet allmänt uppfattades som ett parti för att värna den unika stadsmiljön i Lund. Att vänsterpartiet, alltsedan vi var aktivister för att stoppa Genombrottet för femtio år sen, också drivit en aktiv stadsmiljöpolitik för att värna det byggda kulturarvet, har inte nått ut så bra på senare år.
Förvånande ointresse från politiker
I byggnadsnämndens workshop förra veckan delades vi in i grupper för att från tolv förslag på fokusområden välja ut sex. Förvaltningen behövde politisk sanktion för sina prioriteringar. Jag ensam stödde fokusområdet som tog upp att man skulle utveckla den resurs som det byggda kulturarvet utgör (jag har tyvärr inte exakta formuleringen nu). I gruppen satt en från FNL och två socialdemokrater, samt en centerpartist som också sitter i Bevaringskommitten. Lyckligtvis var andra arbetsgrupper klokare och fokusområdet kom med till slut, även när antalet halverats till tre.
Stadsmiljö i alliansbudget
Trots detta hoppas jag FNL kan bli en positiv kraft för stadsmiljön i Lund. Nu när de har sålt sig till alliansen och vill styra med stöd av SD får vi se hur det går. Moderaterna i Lund har ju inte gjort sig kända för miljötänk av något slag. Valanalyser kanske kan visa om moderaterna här förlorade många väljare till FNL. Moderaterna borde ta lärdom av situationen i Vaxholm där partiet för första gången i kommunens historia förlorade makten, och gjorde det stort till ett stadsmiljöbevarande, nybildat parti.
Det finns också paralleller mellan Vaxholm och Lund i att det är den övre bildade medelklassen som reagerar och protesterar. Titlarna på FNL:s lista till kommunvalet visar tydligt vad som är partiets bas. Jag tänkte på det när partiets representant i byggnadsnämnden lanserade ett eget fokusområde för byggnadsnämndens arbete, nämligen att stärka Lunds stadsmiljö som akademisk stad.
FNL gav upp kampen mot spårvägen men lyckades ändå öka i det senaste valet. Jag tror inte det beror på att dess representanter stod på Stortorget och felaktigt påstod att det planerades en spårväg tvärs igenom stan, nej, snarare på att partiet allmänt uppfattades som ett parti för att värna den unika stadsmiljön i Lund. Att vänsterpartiet, alltsedan vi var aktivister för att stoppa Genombrottet för femtio år sen, också drivit en aktiv stadsmiljöpolitik för att värna det byggda kulturarvet, har inte nått ut så bra på senare år.
Förvånande ointresse från politiker
I byggnadsnämndens workshop förra veckan delades vi in i grupper för att från tolv förslag på fokusområden välja ut sex. Förvaltningen behövde politisk sanktion för sina prioriteringar. Jag ensam stödde fokusområdet som tog upp att man skulle utveckla den resurs som det byggda kulturarvet utgör (jag har tyvärr inte exakta formuleringen nu). I gruppen satt en från FNL och två socialdemokrater, samt en centerpartist som också sitter i Bevaringskommitten. Lyckligtvis var andra arbetsgrupper klokare och fokusområdet kom med till slut, även när antalet halverats till tre.
Stadsmiljö i alliansbudget
Trots detta hoppas jag FNL kan bli en positiv kraft för stadsmiljön i Lund. Nu när de har sålt sig till alliansen och vill styra med stöd av SD får vi se hur det går. Moderaterna i Lund har ju inte gjort sig kända för miljötänk av något slag. Valanalyser kanske kan visa om moderaterna här förlorade många väljare till FNL. Moderaterna borde ta lärdom av situationen i Vaxholm där partiet för första gången i kommunens historia förlorade makten, och gjorde det stort till ett stadsmiljöbevarande, nybildat parti.
Det finns också paralleller mellan Vaxholm och Lund i att det är den övre bildade medelklassen som reagerar och protesterar. Titlarna på FNL:s lista till kommunvalet visar tydligt vad som är partiets bas. Jag tänkte på det när partiets representant i byggnadsnämnden lanserade ett eget fokusområde för byggnadsnämndens arbete, nämligen att stärka Lunds stadsmiljö som akademisk stad.
Bostäder i fd industrimiljö
Stadskärnan i Lund gentrifieras, det vill säga invånarna byts gradvis ut mot bättre bemedlade. Men Lund var en gång i huvudsak en industristad, vilket Föreningen Gamla Lund så fint dokumenterat i årets årsbok, Skorstenarnas Lund. Nu planeras industriområdet på Väster för bostäder, och vi får se om det ges politisk och ekonomisk möjlighet att bevara mer än någon fasad och en skorsten. Jag, som vänsterpartist menar att stadsmiljön, arkitekturen och möjligheten att i byggnaderna läsa stadens historia är en kvalitet som angår alla. Detta kan med fördel kombineras med spårvagn och annan kollektivtrafik.
Fritt Sök skapar segregation – avskaffa Fritt Sök!
Motion till Lunds kommunfullmäktige, 2018-10-15
Hanna Gunnarsson, Angelica Svensson, Vänsterpartiet
Vänsterpartiet
vill avskaffa Fritt Sök inom gymnasieskolan. Fritt Sök får negativa
effekter för de många elever som får lång resväg till och från skolan.
Idag pendlar gymnasieungdomar till Lund från hela Skåne och till och
med från västra Blekinge. Pendlingen påverkar elevernas mående,
studierna och möjligheten till fritidsaktiviteter, detta kan skolans
personal vittna om.
Idag kommer två tredjedelar av eleverna på Lunds gymnasieskolor från andra kommuner. Många kommer från kommuner som faktiskt har egna gymnasieskolor, vilka utarmas allt mer av Lunds attraktionskraft. En gymnasieskola kan innebära mycket för en kommun. När ungdomar och lärare finns på plats skapas grogrund för andra verksamheter som idrotts- och kulturföreningar. Därför är det viktigt att inte dränera välfungerande skolor på elever. Men vi ifrågasätter utvecklingen också utifrån arbetsmarknadsperspektiv – ska arbete för gymnasielärare finnas enbart i Malmö-Lund? Det tycker inte vi.
Vi förstår att det är orimligt att samtliga kommuner i Skåne har egna gymnasieskolor, eller att alla program ska finnas överallt. Innan Lunds kommun gick med i fritt sök 2009 fanns ett samverkansavtal med ett antal kommuner i vår närhet. Vår inställning är att dessa kommuners elever ska garanteras plats i Lunds kommunala gymnasieskolor, precis som förut. Elever från andra kommuner kan också erbjudas möjlighet att studera i Lund, i mån av plats.
Vi har länge varit motståndare till att bygga en ny gymnasieskola i Lund, den så kallade femte gymnasieskolan. Vi tycker inte att Lunds kommun ska låna pengar för att bygga gymnasieskolor åt andra kommuner. Det innebär att lundaborna sitter med en allt för stor del av risktagandet. Vad händer med alla investeringar och alla anställda om trenden vänder?
Svaneskolan är en nyrenoverad och väl fungerande grundskola. Här har under lång tid barn från Lunds centrum fått sin utbildning och så vill vi att det ska vara även framöver. Det är kapitalförstöring att riva en byggnad som fungerar, speciellt bör aulan bevaras! Därför tycker Vänsterpartiet att Svaneskolan ska finnas kvar som grundskola.
Vänsterpartiet föreslår kommunfullmäktige besluta
att Stoppa rivningen av Svaneskolan och bevara den som en grundskola.
att Avbryta planerna på att bygga en femte kommunal gymnasieskola. att Fatta ett principiellt beslut om att inte bygga en sjätte gymnasieskola att Säga upp avtalet om fritt sök.
att Erbjuda våra gamla samverkanskommuner ett avtal om gymnasieskola, likvärdigt med det som fanns innan 2009.
att Elever som kommer från andra kommuner än samverkanskommunerna också ska kunna erbjudas möjlighet att studera i Lund, i mån av plats.
vill avskaffa Fritt Sök inom gymnasieskolan. Fritt Sök får negativa
effekter för de många elever som får lång resväg till och från skolan.
Idag pendlar gymnasieungdomar till Lund från hela Skåne och till och
med från västra Blekinge. Pendlingen påverkar elevernas mående,
studierna och möjligheten till fritidsaktiviteter, detta kan skolans
personal vittna om.Idag kommer två tredjedelar av eleverna på Lunds gymnasieskolor från andra kommuner. Många kommer från kommuner som faktiskt har egna gymnasieskolor, vilka utarmas allt mer av Lunds attraktionskraft. En gymnasieskola kan innebära mycket för en kommun. När ungdomar och lärare finns på plats skapas grogrund för andra verksamheter som idrotts- och kulturföreningar. Därför är det viktigt att inte dränera välfungerande skolor på elever. Men vi ifrågasätter utvecklingen också utifrån arbetsmarknadsperspektiv – ska arbete för gymnasielärare finnas enbart i Malmö-Lund? Det tycker inte vi.
Vi förstår att det är orimligt att samtliga kommuner i Skåne har egna gymnasieskolor, eller att alla program ska finnas överallt. Innan Lunds kommun gick med i fritt sök 2009 fanns ett samverkansavtal med ett antal kommuner i vår närhet. Vår inställning är att dessa kommuners elever ska garanteras plats i Lunds kommunala gymnasieskolor, precis som förut. Elever från andra kommuner kan också erbjudas möjlighet att studera i Lund, i mån av plats.
Vi har länge varit motståndare till att bygga en ny gymnasieskola i Lund, den så kallade femte gymnasieskolan. Vi tycker inte att Lunds kommun ska låna pengar för att bygga gymnasieskolor åt andra kommuner. Det innebär att lundaborna sitter med en allt för stor del av risktagandet. Vad händer med alla investeringar och alla anställda om trenden vänder?
Svaneskolan är en nyrenoverad och väl fungerande grundskola. Här har under lång tid barn från Lunds centrum fått sin utbildning och så vill vi att det ska vara även framöver. Det är kapitalförstöring att riva en byggnad som fungerar, speciellt bör aulan bevaras! Därför tycker Vänsterpartiet att Svaneskolan ska finnas kvar som grundskola.
Vänsterpartiet föreslår kommunfullmäktige besluta
att Stoppa rivningen av Svaneskolan och bevara den som en grundskola.
att Avbryta planerna på att bygga en femte kommunal gymnasieskola. att Fatta ett principiellt beslut om att inte bygga en sjätte gymnasieskola att Säga upp avtalet om fritt sök.
att Erbjuda våra gamla samverkanskommuner ett avtal om gymnasieskola, likvärdigt med det som fanns innan 2009.
att Elever som kommer från andra kommuner än samverkanskommunerna också ska kunna erbjudas möjlighet att studera i Lund, i mån av plats.
Hanna Gunnarsson, Angelica Svensson, Vänsterpartiet
Nedskärnings- och nedgrävningskvintett vid makten i Lund av Ulf N
Så har då fem borgerliga partier enats om
att förenas i en styrande minoritet i Lunds kommun. Styrets etablering
bygger på passivt eller i värsta fall aktivt stöd från
Sverigeetnokraterna.
Visst var det väntat att upplösningen av valdramat skulle sluta så här. Att FNL är ett borgerligt parti har det inte rått någon som helst tvekan om under den gångna mandatperioden. De har i alla väsentliga frågor traskat patrullo efter allianspartierna.
Rödgröna ansträngningar
De rödgröna partierna har verkligen ansträngt sej för att få ihop en bredare, blocköverskridande överenskommelse om kommunstyret för att få till stånd en stabil majoritet som skulle omöjliggöra SD som vågmästare. Gissa om Hans-Olof Andersson och hans partikamrater nu gnuggar händerna av förtjusning! De blir nu vågmästare i kommunfullmäktige och i styrelser och nämnder.
Vad har lundaborna nu att vänta av det borgerliga styret? Eftersom det allt annat överskuggande politiska frågan för femlingspartierna är att inte höja skatten för nästa år och att för år 2020 sänka skatten innebär det givetvis nedskärningar över hela linjen.
Luftpengar
Nedskärningskvintetten har ett gapande hål i sin budget i förhållande till den preliminära budget som antogs i juni i år. 40 miljoner fanns med som en ”resultatförbättringspost”. Det är ett finare ord för ”luftpengar”, alltså pengar som inte finns. I övrigt vill de fem bromsa investeringarna vilket enligt dem skulle ge minskade driftskostnader på 24 miljoner. Det är förstås inte möjligt att bromsa så långt gångna investeringar som skulle ge driftskostnadsminskningar under nästa år. Om inte femlingarna vill åstadkomma en enorm kapitalförstöring och avbryta byggen och anläggningar som är nästintill helt färdigställda.
Visst var det väntat att upplösningen av valdramat skulle sluta så här. Att FNL är ett borgerligt parti har det inte rått någon som helst tvekan om under den gångna mandatperioden. De har i alla väsentliga frågor traskat patrullo efter allianspartierna.
Rödgröna ansträngningar
De rödgröna partierna har verkligen ansträngt sej för att få ihop en bredare, blocköverskridande överenskommelse om kommunstyret för att få till stånd en stabil majoritet som skulle omöjliggöra SD som vågmästare. Gissa om Hans-Olof Andersson och hans partikamrater nu gnuggar händerna av förtjusning! De blir nu vågmästare i kommunfullmäktige och i styrelser och nämnder.
Vad har lundaborna nu att vänta av det borgerliga styret? Eftersom det allt annat överskuggande politiska frågan för femlingspartierna är att inte höja skatten för nästa år och att för år 2020 sänka skatten innebär det givetvis nedskärningar över hela linjen.
Luftpengar
Nedskärningskvintetten har ett gapande hål i sin budget i förhållande till den preliminära budget som antogs i juni i år. 40 miljoner fanns med som en ”resultatförbättringspost”. Det är ett finare ord för ”luftpengar”, alltså pengar som inte finns. I övrigt vill de fem bromsa investeringarna vilket enligt dem skulle ge minskade driftskostnader på 24 miljoner. Det är förstås inte möjligt att bromsa så långt gångna investeringar som skulle ge driftskostnadsminskningar under nästa år. Om inte femlingarna vill åstadkomma en enorm kapitalförstöring och avbryta byggen och anläggningar som är nästintill helt färdigställda.
I övrigt kommer de kommunala bolagen
att pungslås på pengar. I alliansens budgetförslag för 2019 skulle LKF
och Kraftringen pungslås på sammanlagt 35 miljoner.
förvänta sej minskade insatser för att få ner vägtrafikens utsläpp.
förvänta sej minskade insatser för att få ner vägtrafikens utsläpp.
Kraftiga nedskärningar
Detta är vad vi vet utifrån det budgetförslag som de fem
borgerliga partierna lade fram i somras. Exakt vilket politiskt program som nedskärningskvintetten kommit överens om är i skrivande stund oklart. Sydsvenskan redogör dock för några punkter. ” … välfärden ska vara kostnadseffektiv”. Givetvis är detta en floskel eftersom alla partier håller med om det. Men i Filip Sandbergs mun betyder det ”kraftiga nedskärningar”. Centerpartiet och FNL är också beredda att springa ifrån sitt tidigare motstånd mot exploatering av högklassiga jordbruksmark. Nu heter det att inga nya detaljplaner ska antas för byggande på jordbruksmark i klass 8 – 10. Men det gäller inte de detaljplaner de fem gör undantag för. Gissa om det blir många undantag!
Fyrspårsutbyggnad på stambanan hotad
Nedskärningskvintetten ställer också som villkor för utbyggnad av stambanan med två spår mellan Lund och Hässleholm att Trafikverket ska avge ett löfte om att dessa två nya spår ska ligga i en järnvägstunnel. I klartext innebär detta att nedgrävningskvintetten ska se till att Lund bryter det avtal som kommunen slutit med Trafikverket. I avtalet fastslås att det är markläge som i första hand gäller och enbart om Trafikverket finner att miljö- eller andra skäl kräver annat höjdläge kan ett annat läge bli aktuellt. Det är alltså Trafikverket, inte Lunds kommun, som enligt avtalet avgör höjdläget. Detta krav från det nya styret i Lund hotar därmed utbyggnaden till fyra spår Lund – Hässleholm och det hotar också att bromsa upp byggandet av nya Lund C. Nedskärningskvintetten är sålunda även en nedgrävningskvintett.
Rödgrönrosa opposition i valteknisk samverkan
Samtal pågår nu mellan S, MP, V och Fi om att få ihop en valteknisk samverkan i fullmäktige vid val till nämnder och styrelsen. Vitsen med en valteknisk samverkan är få så stort inflytande som möjligt i form av platser i nämnder och styrelser. Detta i jämförelse med om partierna går fram var för sej. Hur dessa samtal kommer att sluta är ännu ovisst, men enligt uppgift förs samtalen i mycket god anda. Senast torsdag den 25 oktober måste en eventuell samverkan vara klar – då ska fullmäktige fatta beslut om kommunstyrelse och kommunalråd.
Huruvida en trolig valteknisk samverkan också ska resultera i någon form av politisk samverkan återstår att se. Hur som helst: den rödgrönrosa oppositionen är på bettet och kommer att ge järnet för att få till stånd politiska beslut i ekologisk, ekonomisk och social hållbarhet.
PS. Det finns förvisso en del en kan säja om den blivande kommunstyrelseordförandens politiska meritlista. Men det gör jag inte. DS
borgerliga partierna lade fram i somras. Exakt vilket politiskt program som nedskärningskvintetten kommit överens om är i skrivande stund oklart. Sydsvenskan redogör dock för några punkter. ” … välfärden ska vara kostnadseffektiv”. Givetvis är detta en floskel eftersom alla partier håller med om det. Men i Filip Sandbergs mun betyder det ”kraftiga nedskärningar”. Centerpartiet och FNL är också beredda att springa ifrån sitt tidigare motstånd mot exploatering av högklassiga jordbruksmark. Nu heter det att inga nya detaljplaner ska antas för byggande på jordbruksmark i klass 8 – 10. Men det gäller inte de detaljplaner de fem gör undantag för. Gissa om det blir många undantag!
Fyrspårsutbyggnad på stambanan hotad
Nedskärningskvintetten ställer också som villkor för utbyggnad av stambanan med två spår mellan Lund och Hässleholm att Trafikverket ska avge ett löfte om att dessa två nya spår ska ligga i en järnvägstunnel. I klartext innebär detta att nedgrävningskvintetten ska se till att Lund bryter det avtal som kommunen slutit med Trafikverket. I avtalet fastslås att det är markläge som i första hand gäller och enbart om Trafikverket finner att miljö- eller andra skäl kräver annat höjdläge kan ett annat läge bli aktuellt. Det är alltså Trafikverket, inte Lunds kommun, som enligt avtalet avgör höjdläget. Detta krav från det nya styret i Lund hotar därmed utbyggnaden till fyra spår Lund – Hässleholm och det hotar också att bromsa upp byggandet av nya Lund C. Nedskärningskvintetten är sålunda även en nedgrävningskvintett.
Rödgrönrosa opposition i valteknisk samverkan
Samtal pågår nu mellan S, MP, V och Fi om att få ihop en valteknisk samverkan i fullmäktige vid val till nämnder och styrelsen. Vitsen med en valteknisk samverkan är få så stort inflytande som möjligt i form av platser i nämnder och styrelser. Detta i jämförelse med om partierna går fram var för sej. Hur dessa samtal kommer att sluta är ännu ovisst, men enligt uppgift förs samtalen i mycket god anda. Senast torsdag den 25 oktober måste en eventuell samverkan vara klar – då ska fullmäktige fatta beslut om kommunstyrelse och kommunalråd.
Huruvida en trolig valteknisk samverkan också ska resultera i någon form av politisk samverkan återstår att se. Hur som helst: den rödgrönrosa oppositionen är på bettet och kommer att ge järnet för att få till stånd politiska beslut i ekologisk, ekonomisk och social hållbarhet.
PS. Det finns förvisso en del en kan säja om den blivande kommunstyrelseordförandens politiska meritlista. Men det gör jag inte. DS
Jordsystemet slår tillbaka av Gunnar Stensson
Temperaturen stiger, polarisarna smälter, kusterna översvämmas,
orkanerna blir våldsammare, världshaven försuras, skogarna brinner,
öknarna breder ut sig, livsvillkoren för människor och allt levande
förändras och försämras.
Orsaken är människans användning av fossil energi, alltifrån den industriella revolutionen till tiden efter andra världskriget med dess snabba tillväxt av resursförbrukning, konsumtion och avfall.
Processen blir självförstärkande när permafrosten i Sibirien och Kanada smälter och släpper ut ytterligare ofantliga kvantiteter metangas i atmosfären.
Vi har nått en punkt där människans makt över jordsystemet förändrats på ett sätt som saknar motstycke i historien – samtidigt som jordsystemet slår tillbaka med krafter som inte varit verksamma sedan istiden för 10 000 år sedan.
Den nya tiden kallas antropocen, människans tidsålder. Människan skapar sin egen historia – men samtidigt jordens och det är jorden som till slut bestämmer människans. Så beskriver Sverker Sörlin det nya läget i sin bok Antropocen.
Begreppet
antropocen
lägger ansvaret för jordsystemets kris på hela mänskligheten, något
som kritiserats av Andreas Malm och Alf Hornborg vid Lunds universitet i
The Anthropocene Review 2014 med argumentet att det är de
rika länderna i norr och i synnerhet de som styr över det
ekonomisk-politiska systemet som orsakat klimatkrisen.
Klimatkrisen har gett upphov till begreppet jordsystem, Earth system, som utforskas av internationella organisationer där ekologer, meteorologer, oceanografer, geologer, atmosfärforskare och glaciologer samverkar.
Viktigast är kanske FN:s klimatpanel IPCC, som för en vecka sedan skickade den första rapporten av fem om tillståndet på planeten jorden.
Den aktuella IPPC-rapporten kräver att den globala uppvärmningen stoppas på 1,5 grader i stället för de 2 grader som Parisöverenskommelsen fastslog.
Markku Rummukainen, professor i klimatologi vid Lunds universitet, som deltog i IPCC-mötet säger att den halva graden gör stor skillnad. Den kan till exempel bevara två miljoner kvadratkilometer av permafrosten i Arktis.
Orsaken är människans användning av fossil energi, alltifrån den industriella revolutionen till tiden efter andra världskriget med dess snabba tillväxt av resursförbrukning, konsumtion och avfall.
Processen blir självförstärkande när permafrosten i Sibirien och Kanada smälter och släpper ut ytterligare ofantliga kvantiteter metangas i atmosfären.
Vi har nått en punkt där människans makt över jordsystemet förändrats på ett sätt som saknar motstycke i historien – samtidigt som jordsystemet slår tillbaka med krafter som inte varit verksamma sedan istiden för 10 000 år sedan.
Den nya tiden kallas antropocen, människans tidsålder. Människan skapar sin egen historia – men samtidigt jordens och det är jorden som till slut bestämmer människans. Så beskriver Sverker Sörlin det nya läget i sin bok Antropocen.
Begreppet
antropocen
lägger ansvaret för jordsystemets kris på hela mänskligheten, något
som kritiserats av Andreas Malm och Alf Hornborg vid Lunds universitet i
The Anthropocene Review 2014 med argumentet att det är de
rika länderna i norr och i synnerhet de som styr över det
ekonomisk-politiska systemet som orsakat klimatkrisen. Klimatkrisen har gett upphov till begreppet jordsystem, Earth system, som utforskas av internationella organisationer där ekologer, meteorologer, oceanografer, geologer, atmosfärforskare och glaciologer samverkar.
Viktigast är kanske FN:s klimatpanel IPCC, som för en vecka sedan skickade den första rapporten av fem om tillståndet på planeten jorden.
Den aktuella IPPC-rapporten kräver att den globala uppvärmningen stoppas på 1,5 grader i stället för de 2 grader som Parisöverenskommelsen fastslog.
Markku Rummukainen, professor i klimatologi vid Lunds universitet, som deltog i IPCC-mötet säger att den halva graden gör stor skillnad. Den kan till exempel bevara två miljoner kvadratkilometer av permafrosten i Arktis.
Före 2030 måste de globala koldioxidutsläppen minska med 45 procent.
Nyligen utkom Den trotsiga jorden. Människans öde i antropocen av den australiske filosofen Clive Hamilton på Daidalos förlag.
Clive Hamilton är en av de ledande tänkarna i debatten om världs-systemet och antropocen och har bland annat utgivit Requiem for a Species: why we resist the Truth about Climate Change och Earthmasters: The Dawn of the Age of Climate Engineering.
Mänskligheten som är den yttersta kvisten på den jordiska evolutionens träd har orsakat störningarna i jordsystemet och måste i samverkan med jordsystemet ta ansvar för jordens framtid.
Vi kan bli varelser som vägleds av en ny kosmologisk känsla rotad i mänsklighetens djupa betydelse för jordens utveckling och som möter antropocens hot kollektivt genom politiken.
Aktivisten Naomi Klein som 2015 gav ut Det här förändrar allt. Kapitalismen kontra klimatet framhåller att Clive Hamiltons samlade verk lagt en grund för hennes klimatkamp och påpekar också att Andreas Malms arbete om kolets historia påverkat henne mycket.
Naomi Klein varnar för miljardärerna och avslöjar Bill Gates dubbelmoral när han i en rad artiklar uttrycker oro för klimatförändringarna, samtidigt som han i december 2013 investerar minst 1,2 miljarder i två oljejättar, BP och ExxonMobil, vilket bara är en liten del av hans aktieinnehav i fossila bränslen.
Bill Gates rekommenderar Factfulness. Det kan vara ett skäl att misstro avsikterna bakom boken och avråda från att den delas ut på skolorna.
Jag har tidigare rekommenderat Sverker Sörlins Antropocen. En essä om människans tidsålder.
Den är en utomordentlig introduktion till det internationella meningsutbytet om jordsystemet och antropocen.
Nyligen utkom Den trotsiga jorden. Människans öde i antropocen av den australiske filosofen Clive Hamilton på Daidalos förlag.
Clive Hamilton är en av de ledande tänkarna i debatten om världs-systemet och antropocen och har bland annat utgivit Requiem for a Species: why we resist the Truth about Climate Change och Earthmasters: The Dawn of the Age of Climate Engineering.
Mänskligheten som är den yttersta kvisten på den jordiska evolutionens träd har orsakat störningarna i jordsystemet och måste i samverkan med jordsystemet ta ansvar för jordens framtid.
Vi kan bli varelser som vägleds av en ny kosmologisk känsla rotad i mänsklighetens djupa betydelse för jordens utveckling och som möter antropocens hot kollektivt genom politiken.
Aktivisten Naomi Klein som 2015 gav ut Det här förändrar allt. Kapitalismen kontra klimatet framhåller att Clive Hamiltons samlade verk lagt en grund för hennes klimatkamp och påpekar också att Andreas Malms arbete om kolets historia påverkat henne mycket.
Naomi Klein varnar för miljardärerna och avslöjar Bill Gates dubbelmoral när han i en rad artiklar uttrycker oro för klimatförändringarna, samtidigt som han i december 2013 investerar minst 1,2 miljarder i två oljejättar, BP och ExxonMobil, vilket bara är en liten del av hans aktieinnehav i fossila bränslen.
Bill Gates rekommenderar Factfulness. Det kan vara ett skäl att misstro avsikterna bakom boken och avråda från att den delas ut på skolorna.
Jag har tidigare rekommenderat Sverker Sörlins Antropocen. En essä om människans tidsålder.
Den är en utomordentlig introduktion till det internationella meningsutbytet om jordsystemet och antropocen.
Rivstart för Vänsterpartiets nya riksdagsgrupp!
av Hanna Gunnarsson
Jag har fått det stora förtroendet att vara
en av Vänsterpartiets nya riksdagsledamöter! Partikamraterna bestämde
listan i våras och väljarna bekräftade medlemmarnas beslut på valdagen.
Rösträkningen drog ut på tiden, men när allt var färdig stod det klart
att Vänsterpartiet ökade med sju mandat, till 28 ledamöter i
riksdagen. Vi är totalt 10 nya ledamöter i gruppen, och vi togs emot
med öppen famn och ett mycket välkomnande arbetssätt veckan innan
själva uppropet och öppnandet. Att gruppen har ökat med så många platser
ställer dock till det lite på det praktiska planet. Partikansliet får
en ny våning med kontor i ett av riksdagshusen och en flyttkarusell för
ledamöter och politiska sekreterare har fått genomföras. Eftersom ett
av riksdagens stora hus, Ledamotshuset, ska renoveras tog det även lite
tid innan fördelningen av övernattningslägenheter för ledamöterna blev
helt klar.
Vänsterpartiet fick verkligen en rivstart på den nya mandatperioden! Redan när vi träffades för de första gruppmötena hade partiets verkställande utskott beslutat att vänsterpartiet skulle nominera Lotta Johnsson Fornarve till andra vice talman, den talmanspost som sverigedemokraterna annars skulle ta. Vänsterpartiets utgångspunkt var att det egentligen skulle vara centerpartiet som skulle sätta upp en motkandidat, efter C är fjärde största parti och större än V. Men centerpartiet vill inte göra detta och vänsterpartiet gick därför fram med en kandidat istället. Som ni säkert har sett i alla möjliga medier vann vi också platsen efter en lång sluten votering i kammaren (de maximala tre voteringsrundorna krävdes, varje voteringsrunda och rösträkning tog en timme). En talmanspost är såklart en stor framgång för Vänsterpartiet, inte minst för att vår nominering gjorde att SD blev utan plats i talmanspresidiet. Nomineringen blev på så sätt ett tydligt sätt för oss i vänsterpartiet att säga att det är vi som är det främsta antirasistiska partiet, inte bara i ord utan också i handling. Talmansposten ger också Vänsterpartiet insyn och medverkan i det arbete som talmanspresidiet gör, som organisering av arbetet i kammaren, mottagande av internationella besök och såklart den viktiga regeringsbildningen.
Under andra veckan fick vi också besked om att Vänsterpartiet har fått två presidieposter i utskotten, något som vi inte trodde att vi skulle få (och inte hade förra mandatperioden). Dels har vi fått ordförandeposten i trafikutskottet och dels vice ordförande i kulturutskottet. Båda är betydelsefulla för Vänsterpartiets arbete. Trafikutskottet, där Jens Holm kommer vara ordförande, är såklart ett mycket viktigt utskott för miljö- och klimatarbetet. Det är ett utskott vi har hört talas om mycket i Lund, både för att Karin Svensson Smith (mp) har varit ordförande men också för att Lund med både spårvägsprojekt, höghastighetståg och en av Sveriges mest trafikerade stationer står mitt i diskussionerna om järnvägens upprustning och utbyggnad. Vi ser nog alla mycket fram emot Vänsterpartiets arbete i detta utskott, det finns mycket att göra för att minska biltrafiken och rusta upp järnvägen i Sverige. Kulturutskottet har ju en viktig plats i Vänsterpartiets arbete för ökad jämlikhet. Under detta utskott finns, förutom statens stöd till kultur och idrott, också frågor som radio och tv, ungdomspolitiken och demokratifrågor med mera. I detta utskott kommer Vasiliki Tsouplaki (Västmanland) vara vice ordförande.
Vänsterpartiet fick verkligen en rivstart på den nya mandatperioden! Redan när vi träffades för de första gruppmötena hade partiets verkställande utskott beslutat att vänsterpartiet skulle nominera Lotta Johnsson Fornarve till andra vice talman, den talmanspost som sverigedemokraterna annars skulle ta. Vänsterpartiets utgångspunkt var att det egentligen skulle vara centerpartiet som skulle sätta upp en motkandidat, efter C är fjärde största parti och större än V. Men centerpartiet vill inte göra detta och vänsterpartiet gick därför fram med en kandidat istället. Som ni säkert har sett i alla möjliga medier vann vi också platsen efter en lång sluten votering i kammaren (de maximala tre voteringsrundorna krävdes, varje voteringsrunda och rösträkning tog en timme). En talmanspost är såklart en stor framgång för Vänsterpartiet, inte minst för att vår nominering gjorde att SD blev utan plats i talmanspresidiet. Nomineringen blev på så sätt ett tydligt sätt för oss i vänsterpartiet att säga att det är vi som är det främsta antirasistiska partiet, inte bara i ord utan också i handling. Talmansposten ger också Vänsterpartiet insyn och medverkan i det arbete som talmanspresidiet gör, som organisering av arbetet i kammaren, mottagande av internationella besök och såklart den viktiga regeringsbildningen.
Under andra veckan fick vi också besked om att Vänsterpartiet har fått två presidieposter i utskotten, något som vi inte trodde att vi skulle få (och inte hade förra mandatperioden). Dels har vi fått ordförandeposten i trafikutskottet och dels vice ordförande i kulturutskottet. Båda är betydelsefulla för Vänsterpartiets arbete. Trafikutskottet, där Jens Holm kommer vara ordförande, är såklart ett mycket viktigt utskott för miljö- och klimatarbetet. Det är ett utskott vi har hört talas om mycket i Lund, både för att Karin Svensson Smith (mp) har varit ordförande men också för att Lund med både spårvägsprojekt, höghastighetståg och en av Sveriges mest trafikerade stationer står mitt i diskussionerna om järnvägens upprustning och utbyggnad. Vi ser nog alla mycket fram emot Vänsterpartiets arbete i detta utskott, det finns mycket att göra för att minska biltrafiken och rusta upp järnvägen i Sverige. Kulturutskottet har ju en viktig plats i Vänsterpartiets arbete för ökad jämlikhet. Under detta utskott finns, förutom statens stöd till kultur och idrott, också frågor som radio och tv, ungdomspolitiken och demokratifrågor med mera. I detta utskott kommer Vasiliki Tsouplaki (Västmanland) vara vice ordförande.
Själv fick jag äran och förtroendet att vara ordinarie ledamot i försvarsutskottet och talesperson i försvarsfrågor. Det stod högst upp på min önskelista, frågorna intresserar mig efter att ha bott i Revingeby, nära P7, i flera år. Frågorna om försvar och säkerhet är ju såklart viktiga i ett parti som står fredsrörelsen nära, och i en tid den svenska alliansfriheten är hotad i och med vårt nära samarbete med Nato. Jag ska göra mitt allra bästa i arbetet som riksdagsledamot de kommande fyra åren!
Alliansen har tyvärr också vunnit segrar. Först lyckades moderaterna få talmansposten genom att SD röstade på deras kandidat, sedan fällde alliansen och SD S-Mp-regeringen i den numera obligatoriska statsministeromröstningen som ska hållas precis i början av den nya mandatperioden och till slut fick moderaterna uppdraget att bilda regering. I skrivandets stund vet vi inte vilken regering vi kommer få, eller när. Vänsterpartiets riksdagsgrupp har gruppmöte varje tisdag eftermiddag och vi får kontinuerliga rapporter och för diskussioner om det parlamentariska läget.
Riksmötets öppnande var såklart en fin upplevelse, med gudstjänst, öppningsceremoni och en fantastisk konsert i Stockholms konserthus på kvällen. Kungafamiljen deltog vid samtliga programpunkter under dagen men vänsterpartiets ledamöter sjöng självklart inte med i Kungssången vid något tillfälle. Servicenivån bland medarbetarna i riksdagsförvaltningen är imponerande hög. Trots de stora förändringar som varje mandatperiodsskifte innebär fungerar organisationen utan något påtagligt gnissel och allt har flutit på jättesmidigt för alla 110 nya ledamöter. Introduktionsprogrammet är omfattande och varierat, brevlådorna var markerade med allas namn från första dagen, massor av nya telefoner och datorer har lämnats ut av en IT-avdelning som till och med är bemannad på helger! Den inledande paniken över detta nya uppdrag mildrades snabbt av detta fina mottagande, både av vänsterpartigruppen och riksdagsförvaltningen.
Hanna Gunnarsson (v)
Riksdagsledamot för valkretsen Skåne läns södra
Veckobladets självutnämnda korrespondent i Stockholm
I den mån det förändrar något så yttrycker härmed red att denna utnämning med glädje stadfästs.
red
Lever kommunismens idé? av Johan Lönnroth
I dessa tider av angrepp på Vänsterpartiet
för vårt kommunistiska förflutna kan det vara intressant att kolla vad
de som fortfarande kallar sig kommunister har att säga om hur de dels
ser på de havererade partidiktaturerna i Östeuropa, dels vad de menar
med sin egen kommuni
sm.
Jag hittade en antologi ”Kommunismens idé” (Tankekraft förlag) som
publicerades 2010 där de mest namnkunniga kommunisterna eller
kommuniststämplade uttalar sig i frågan.
Jag citerar bokens inledning som är författad av Slavoj Zizek och Costas Douzinas:
”Vänsterns långa natt närmar sig sitt slut… Nya former av radikal aktivism och mobilisering har beledsagat politikens återkomst. I Latinamerika är vänsterrörelserna i Bolivia, Venezuela och Brasilien i färd med att utveckla helt nya och uppfinningsrika vägar till socialism. I USA var valet av Barack Obama ett symboliskt ögonblick… I Indien, Kina och Afrika har oliktänkande, motstånd och rebellisk-het avlöst rädslan och håglösheten under 1990-talet.”
Här högg de båda inledarna rejält i sten. Venezuela är på väg mot ett ekonomiskt och politiskt sammanbrott. Och i Brasilien är den fascistiska högern på frammarsch medan vänsterns stora hopp Lula sitter i fängelse. Repressionen mot oliktänkande har ökat i Kina. Hindunationalism och förtryck mot muslimer breder ut sig i Indien. Det finns en del framsteg i Afrika, men där är fortfarande gott om auktoritära regimer.
Även en annan bidragsgivare till boken, Alain Badiou, försöker vara optimist och skriver: ”Det finns många tecken på att den reaktionära perioden närmar sig sitt slut…” Men sedan kommer en mer dyster bild: ”Vi bevittnar skandalösa och växande ojämlikheter både mellan länder och mellan samhällsklasser … den politiska klyftan mellan å ena sidan tredje världens bönder och de arbetslösa och fattiga lönearbetarna i våra så kallade utvecklade länder och å andra sidan de "västerländska" medelklasserna, är fullständigt omöjlig att överbrygga…”
Här har Badiou ganska rejält fel. Minskade inkomstskillnader mellan länder tar över de ökade klyftorna inom länder så att de globala inkomstskillnaderna mätt i ginikoefficienten långsamt minskat de senaste tre decennierna. Det är arbetarklass och medelklass i USA och Europa som är de relativa förlorarna medan merparten av de fattiga i Kina och Indien flyttat upp i den globala klasstrappan. Det är samtidigt sant att de extremt rika kraftigt har ökat sin andel av den globala förmögenheten. Men det finns också anser jag en ny internationell vänsterrörelse i USA och Europa som inte kallar sig kommunister och som inger hopp.
Susan Buck-Morss skriver i sitt bidrag: ”Marx teori var i och med revolutionen i Ryssland tvungen att rätta sig efter fakta.” Jo Marx trodde ju att socialismen skulle komma först till den mest avancerade kapitalismen typ den i England, Tyskland, frankrike och kanske USA. Men hans feltänk kritiserades av Rosa Luxemburg som skrev att han antog en sluten ekonomi och att kapitalismen kommer att överleva så länge den har en icke-kapitalistisk omvärld att expandera i. Så socialism i ett land är i det långa loppet en orimlighet. Vilket ju visade sig vara rätt 70 år efter det att Rosa mördades.
sm.
Jag hittade en antologi ”Kommunismens idé” (Tankekraft förlag) som
publicerades 2010 där de mest namnkunniga kommunisterna eller
kommuniststämplade uttalar sig i frågan.Jag citerar bokens inledning som är författad av Slavoj Zizek och Costas Douzinas:
”Vänsterns långa natt närmar sig sitt slut… Nya former av radikal aktivism och mobilisering har beledsagat politikens återkomst. I Latinamerika är vänsterrörelserna i Bolivia, Venezuela och Brasilien i färd med att utveckla helt nya och uppfinningsrika vägar till socialism. I USA var valet av Barack Obama ett symboliskt ögonblick… I Indien, Kina och Afrika har oliktänkande, motstånd och rebellisk-het avlöst rädslan och håglösheten under 1990-talet.”
Här högg de båda inledarna rejält i sten. Venezuela är på väg mot ett ekonomiskt och politiskt sammanbrott. Och i Brasilien är den fascistiska högern på frammarsch medan vänsterns stora hopp Lula sitter i fängelse. Repressionen mot oliktänkande har ökat i Kina. Hindunationalism och förtryck mot muslimer breder ut sig i Indien. Det finns en del framsteg i Afrika, men där är fortfarande gott om auktoritära regimer.
Även en annan bidragsgivare till boken, Alain Badiou, försöker vara optimist och skriver: ”Det finns många tecken på att den reaktionära perioden närmar sig sitt slut…” Men sedan kommer en mer dyster bild: ”Vi bevittnar skandalösa och växande ojämlikheter både mellan länder och mellan samhällsklasser … den politiska klyftan mellan å ena sidan tredje världens bönder och de arbetslösa och fattiga lönearbetarna i våra så kallade utvecklade länder och å andra sidan de "västerländska" medelklasserna, är fullständigt omöjlig att överbrygga…”
Här har Badiou ganska rejält fel. Minskade inkomstskillnader mellan länder tar över de ökade klyftorna inom länder så att de globala inkomstskillnaderna mätt i ginikoefficienten långsamt minskat de senaste tre decennierna. Det är arbetarklass och medelklass i USA och Europa som är de relativa förlorarna medan merparten av de fattiga i Kina och Indien flyttat upp i den globala klasstrappan. Det är samtidigt sant att de extremt rika kraftigt har ökat sin andel av den globala förmögenheten. Men det finns också anser jag en ny internationell vänsterrörelse i USA och Europa som inte kallar sig kommunister och som inger hopp.
Susan Buck-Morss skriver i sitt bidrag: ”Marx teori var i och med revolutionen i Ryssland tvungen att rätta sig efter fakta.” Jo Marx trodde ju att socialismen skulle komma först till den mest avancerade kapitalismen typ den i England, Tyskland, frankrike och kanske USA. Men hans feltänk kritiserades av Rosa Luxemburg som skrev att han antog en sluten ekonomi och att kapitalismen kommer att överleva så länge den har en icke-kapitalistisk omvärld att expandera i. Så socialism i ett land är i det långa loppet en orimlighet. Vilket ju visade sig vara rätt 70 år efter det att Rosa mördades.
Susan Buck-Morss skriver också: ”Vi kommer inte att lyckas om vi fortsätter att bara läsa västerländska tänkare, eller bara icke-västerländska tänkare som har accepterat att diskutera på våra villkor. Det kommer inte att hända om vi stannar kvar i tryggheten av just den civilisation vi har råkat födas i.”
Det låter sig sägas. Bara hon inte menar att vi skall acceptera de av religion eller tradition motiverade formerna av kvinnoförtryck eller intolerans mot andra religioner eller ateism som grasserar i stora delar av världen.
Terry Eagleton skriver: ”Frihet kräver fritid, som i sin tur förutsätter materiella resurser – och om alla ska kunna vara fria handlar det om resurser som överträffar de vildaste drömmarna hos de allra sniknaste bankirerna. I klassiska marxistiska termer måste basen utvecklas till en punkt där den helt enkelt kan negera sin egen brutalt påträngande närvaro och försvinna ur medvetandet, som en uppassare som är vaksam på dina minsta behov men samtidigt håller sig själv osynlig i bakgrunden.”
Bra formulerat tycker jag. Men det är mycket, mycket långt dit.
Michael Hardt skriver: ”Keynes förutspådde rentierernas bortdöende och att de skulle ersättas av kapitalistiska investerare som organiserar och förvaltar produktionen.”
Ja oj så fel Keynes hade! Nu ser vi tvärtom hur den gamla sortens kapitalister som själva deltog i besluten om produktion och investeringar ersätts av passiva eller spekulerande mottagare av kursvinster, utdelningar och räntor.
Hardt igen: ”Vårt kommunistiska projekt har mer tillgängliga vapen än någonsin förr.”
Och Jean-Luc Nancy skriver: ”Ordet kommunist fanns redan på 1300-talet i bemärkelsen ´person som gemensamt äger egendom som är undandragen arvslagen´”.
Och Antonio Negri: ”Att vara kommunist innebär att vara mot staten … därför är kommunismen fiende till socialismen som i sin klassiska form alienerar den proletära kraften … vi vill frigöra vår existens genom att undandra oss kapitalismens alienation och statens maktutövning.”
Uppenbarligen vill de tre ärerädda kommunistbegreppet. Men så länge enpartidiktaturen i Kina kallar sig kommunistisk tror jag det är ett dödfött projekt. Den Tredje Vänstern ska stå för frihetlig och demokratisk socialism.
Zizek skriver i sitt egna bidrag: ”Proletariatet är indelat i tre delar som spelas ut mot varandra: Intellektuella som har kulturella fördomar mot obildade arbetare, arbetare som visar upp ett populistiskt hat mot de intellektuella och utstötta som är antagonistiska till samhället som sådant. Det gamla stridsropet ”Proletärer förenen er” är mer relevant än någonsin.”
Visst, det kan jag hålla med om. Men med den reellt existerande nationalistiska kommunismen har den gamla fina parollen mycket litet gemensamt.
Det Kommunistiska Manifestets idé om kommunismen är således om inte död så nästan.
2018-10-04
Ingen VB nästa vecka
Nästa vecka befinner sig red på resande fot och måste tyvärr hoppa över ett nummer.
Nummer 30 låter vänta på sig till den 19 oktober.
Spindeln av Karin S.
Spindeln
på fönsterrutan
spretar sig upp
faller ner
tar nya tag
faller.
Paus.
Ett två tre!
Försöker igen.
Faller
Upp! Upp! Upp!
Faller.
Jag är spindeln.
på fönsterrutan
spretar sig upp
faller ner
tar nya tag
faller.
Paus.
Ett två tre!
Försöker igen.
Faller
Upp! Upp! Upp!
Faller.
Jag är spindeln.
Lördagsmusik
Helgeandskyrkan
Lördag 5 oktober kl 17.00
”Inte ensam”
Gunilla Rosén-Höst, sång
David Henningsson, piano
Konst på biblioteket
Oktoberutställning på Martas café,
Stadsbiblioteket, av Ann Schlyter. Det blir akvareller med motiv från
stadskärnan, Professorsstan och stadens omnejd. Samt oljor med porträtt
av kiosker, samt av odlingslandskapet med olika grödor och årstider.
Martas café
I anslutning till Stadsbiblioteket ligger Martas café. Caféet nås både via biblioteket och direkt från Petriplatsen. Här kan du läsa dagstidningar från klockan 8 på vardagar.
Förutom caféverksamheten finns alla bibliotekets
dagstidningar på Martas café. Svenska dagstidningar sparas två månader
och utländska en månad.Martas café
I anslutning till Stadsbiblioteket ligger Martas café. Caféet nås både via biblioteket och direkt från Petriplatsen. Här kan du läsa dagstidningar från klockan 8 på vardagar.
Öppettider
Måndag-fredag: 8-19
Lördag: 10-16
Söndag: 11-17
Noterat i veckan
Klimatsabotörer
Den globala oljetillgången är rekordhög.
”Det är första gången vi är över 100 miljoner fat per dag i produktion”, säger Ulf Svahn, vd för Svenska petroleum och drivmedelsinstitutet. Han säger det belåtet.
För alla som känner ansvar för klimatet är beskedet extremt oroande.
Svahn är mest oroad över att priset på olja fortsätter att stiga.
Det är också Sydsvenskans ekonomisida: ”OPEC och oro för sanktioner mot Iran pressar upp priserna” lyder rubriken.
Ekonomisidan handlar sällan om verklig ekonomi. Den är ett reservat för för rika spekulanter som vill öka vinsten utan hänsyn till klimatet eller något annat än snabb vinst.
Klimathänsyn, vad får jag för det?
Sydsvenskan 28/9
En kapitalist om ojämlikhet
”Naturen är inte heller jämlik. Vi har olika genetiska förutsättningar. Så hela det begreppet är ett teoretiskt begrepp – det är mot Darwin och Darwins teorier. Det är inte bara en social fråga. Det ligger i vår biologi.”
Skattesmitaren Leif Östling i Expressen 28/9
Tre nya aktiebolag tillåts profitera på Lunds skolpeng
De tre vinstdrivande aktiebolagen är: Nordens tekniker-institut AB, Hvilan Utbildning AB och Sjölins gymnasium AB.
Lunds utbildningsnämnd ville avvisa dem, men Skolinspektionen bedömde att de inte medför ”sådana påtagliga negativa följder för elever, Lunds kommun eller närliggande kommuner att ansökningarna ska avslås”.
Samtidigt får fem gymnasieaktiebolag nej från Skolinspektionen. De medförde förmodligen så påtagliga negativa följder för elever och Lund att de inte kunde förbises.
”Fria gymnasier får starta i Lund”, Sydsvenskan 4/10
Den globala oljetillgången är rekordhög.
”Det är första gången vi är över 100 miljoner fat per dag i produktion”, säger Ulf Svahn, vd för Svenska petroleum och drivmedelsinstitutet. Han säger det belåtet.
För alla som känner ansvar för klimatet är beskedet extremt oroande.
Svahn är mest oroad över att priset på olja fortsätter att stiga.
Det är också Sydsvenskans ekonomisida: ”OPEC och oro för sanktioner mot Iran pressar upp priserna” lyder rubriken.
Ekonomisidan handlar sällan om verklig ekonomi. Den är ett reservat för för rika spekulanter som vill öka vinsten utan hänsyn till klimatet eller något annat än snabb vinst.
Klimathänsyn, vad får jag för det?
Sydsvenskan 28/9
En kapitalist om ojämlikhet
”Naturen är inte heller jämlik. Vi har olika genetiska förutsättningar. Så hela det begreppet är ett teoretiskt begrepp – det är mot Darwin och Darwins teorier. Det är inte bara en social fråga. Det ligger i vår biologi.”
Skattesmitaren Leif Östling i Expressen 28/9
Tre nya aktiebolag tillåts profitera på Lunds skolpeng
De tre vinstdrivande aktiebolagen är: Nordens tekniker-institut AB, Hvilan Utbildning AB och Sjölins gymnasium AB.
Lunds utbildningsnämnd ville avvisa dem, men Skolinspektionen bedömde att de inte medför ”sådana påtagliga negativa följder för elever, Lunds kommun eller närliggande kommuner att ansökningarna ska avslås”.
Samtidigt får fem gymnasieaktiebolag nej från Skolinspektionen. De medförde förmodligen så påtagliga negativa följder för elever och Lund att de inte kunde förbises.
”Fria gymnasier får starta i Lund”, Sydsvenskan 4/10
Dansk sylt av Lucifer
Sedan något år finas på mitt frukostbord en liten trind glasburk innehållande
sylt eller marmelad. På etiketten står det “Den gamle fabrik” och
åtminstone tidigare fanns där också en bild av en äldre fabrikslänga i
tegel som mycket riktigt visade en gammal fabrik. Jag är intresserad av
gamla industrier, men det är inte därför jag har den här burken.
Frågan är varför jag köper den?
Det är inte därför att den är särskilt billig eller smakar särskilt gott jämfört med, ska vi säga ÖNOS produkter från den kända industrin i Tollarp. Jag tror att det har något att göra med den ständigt återkommande svagheten för Danmark, ja det danska. Det är otänkbart att det skulle ha funnits en svensk produkt som hade haft namnet “Den gamla fabriken”, Det hade väl passat bra om det gamla bryggeriet vid Kävlingevägen hade fått inhysa en marmeladfabrik i stället för dyra bostäder?
Olycklig kärlek?
Det finns många som har spekulerat kring det här med Danmarks popularitet, ja man har rent av talat om att vi här i landet har en olycklig kärlek till Danmark. Olycklig därför att kärleken är obesvarad. Det finns många danskar som ser med respekt, ja rentav beundran på grannlandet. Men kärlek, nej inte, Sverige är annorlunda, lite exotiskt.
I välbeställda kretsar förkommer det att man har köpt ett hus i Småland, en “ödegård” som det heter, säkert vanligare än att svenskar har hus i Danmark. Jag tror att det handlar om att vi i Danmark anser oss finna en sorts autenticitet, något som gått förlorat i det ständigt moderna Sverige. Danmark är präglat av en småborgerlighet och småskalighet vi har mycket lite av här. Landet är en utväxt på den europeiska kontinenten, nära knutet till det stora Tyskland och mycket av dess starka nationalism är präglat av det. Ockuperat av Tyskland och dessförinnan drabbat av flera förödande krig med detsamma och dessförinnan härtaget av Sverige. För 350 år sedan drabbades landet, då den stora Östersjömakten av den fruktansvärda svenska krigsmaskinen som berövade landet dess kulturella och kyrkliga centrum i Lund och Skåne. Det är förvånansvärt att det inte har satt fler spår av sorg eller revanschism.
Den skånska subkulturen
Vi som i bor den tidigare danska provinsen är nu föremål för ogillande. Skåne utmärker sig ju genom de väldiga framgångarna för Sverigedemokraterna. Det har sagts att det beror på vår närhet till Danmark och kontinenten. Jag tror att det är en alltför enkel förklaring. Jag tänker inte ursäkta eller bortförklara röstsiffrorna men tror att man måste se dem i ett bredare perspektiv. Skåne rymmer Sveriges starkaste provinsiella subkultur. i Norrbotten eller Göteborg har man på ett helt annat sätt blicken riktad mot Stockholm. I Luleå och Umeå var det vad jag upplevde så att den som senast var i Stockholm hade ett övertag och bestämde vad som gällde, vad som var värt att tala om. I Lund och Malmö är det inte många som bryr sig. Och omvänt, vad som händer här är inte värt några större rubriker i stockholmspressen. Den skånska subkulturen är som bekant starkt underbyggd av en annorlunda dialekt.
Till minne av Kim Larsen
Jag tänker inte uttala mig om att denna skånska kultur är särskilt dålig eller framstående, Den är bara annorlunda och den kan ta sig också politiska uttryck.
Med det
är jag mogen att säga några ord om min sorg och saknad efter Kim
Larsen., en bredflabbad artist i keps vars like vi inte har haft i
Sverige. Mina barn tog mig med till en Gasolinkonsert i Malmö på
70-talet och sen dess är jag fast. Jag lärde mig också särskilt
uppskatta Gasolintrummisen Franz Beckerlee, musikalisk rival till Kim.
Kim Larsens sånger ingår i den levande danska visskatten och fyra av
dem finns numera i Höjskolesangbogen, vilket är så långt man kan komma i Danmark.
Jag har med Blåsorkestern delat estrad med Kim på Rådhusplatsen då han
framträdde med sitt kompband Kjukken för någon förlorad sak.
Det blir inte lätt att klara sig utan Kim Larsen. Så: Hva gør vi nu, lille du?
sylt eller marmelad. På etiketten står det “Den gamle fabrik” och
åtminstone tidigare fanns där också en bild av en äldre fabrikslänga i
tegel som mycket riktigt visade en gammal fabrik. Jag är intresserad av
gamla industrier, men det är inte därför jag har den här burken.
Frågan är varför jag köper den?Det är inte därför att den är särskilt billig eller smakar särskilt gott jämfört med, ska vi säga ÖNOS produkter från den kända industrin i Tollarp. Jag tror att det har något att göra med den ständigt återkommande svagheten för Danmark, ja det danska. Det är otänkbart att det skulle ha funnits en svensk produkt som hade haft namnet “Den gamla fabriken”, Det hade väl passat bra om det gamla bryggeriet vid Kävlingevägen hade fått inhysa en marmeladfabrik i stället för dyra bostäder?
Olycklig kärlek?
Det finns många som har spekulerat kring det här med Danmarks popularitet, ja man har rent av talat om att vi här i landet har en olycklig kärlek till Danmark. Olycklig därför att kärleken är obesvarad. Det finns många danskar som ser med respekt, ja rentav beundran på grannlandet. Men kärlek, nej inte, Sverige är annorlunda, lite exotiskt.
I välbeställda kretsar förkommer det att man har köpt ett hus i Småland, en “ödegård” som det heter, säkert vanligare än att svenskar har hus i Danmark. Jag tror att det handlar om att vi i Danmark anser oss finna en sorts autenticitet, något som gått förlorat i det ständigt moderna Sverige. Danmark är präglat av en småborgerlighet och småskalighet vi har mycket lite av här. Landet är en utväxt på den europeiska kontinenten, nära knutet till det stora Tyskland och mycket av dess starka nationalism är präglat av det. Ockuperat av Tyskland och dessförinnan drabbat av flera förödande krig med detsamma och dessförinnan härtaget av Sverige. För 350 år sedan drabbades landet, då den stora Östersjömakten av den fruktansvärda svenska krigsmaskinen som berövade landet dess kulturella och kyrkliga centrum i Lund och Skåne. Det är förvånansvärt att det inte har satt fler spår av sorg eller revanschism.
Den skånska subkulturen
Vi som i bor den tidigare danska provinsen är nu föremål för ogillande. Skåne utmärker sig ju genom de väldiga framgångarna för Sverigedemokraterna. Det har sagts att det beror på vår närhet till Danmark och kontinenten. Jag tror att det är en alltför enkel förklaring. Jag tänker inte ursäkta eller bortförklara röstsiffrorna men tror att man måste se dem i ett bredare perspektiv. Skåne rymmer Sveriges starkaste provinsiella subkultur. i Norrbotten eller Göteborg har man på ett helt annat sätt blicken riktad mot Stockholm. I Luleå och Umeå var det vad jag upplevde så att den som senast var i Stockholm hade ett övertag och bestämde vad som gällde, vad som var värt att tala om. I Lund och Malmö är det inte många som bryr sig. Och omvänt, vad som händer här är inte värt några större rubriker i stockholmspressen. Den skånska subkulturen är som bekant starkt underbyggd av en annorlunda dialekt.
Till minne av Kim Larsen
Jag tänker inte uttala mig om att denna skånska kultur är särskilt dålig eller framstående, Den är bara annorlunda och den kan ta sig också politiska uttryck.
Med det
är jag mogen att säga några ord om min sorg och saknad efter Kim
Larsen., en bredflabbad artist i keps vars like vi inte har haft i
Sverige. Mina barn tog mig med till en Gasolinkonsert i Malmö på
70-talet och sen dess är jag fast. Jag lärde mig också särskilt
uppskatta Gasolintrummisen Franz Beckerlee, musikalisk rival till Kim.
Kim Larsens sånger ingår i den levande danska visskatten och fyra av
dem finns numera i Höjskolesangbogen, vilket är så långt man kan komma i Danmark.
Jag har med Blåsorkestern delat estrad med Kim på Rådhusplatsen då han
framträdde med sitt kompband Kjukken för någon förlorad sak.Det blir inte lätt att klara sig utan Kim Larsen. Så: Hva gør vi nu, lille du?
Himmelriket av Gunnar Stensson
Människans största gåva är förmågan att föreställa sig något annat och bättre än den tillvaro hon lever i. Omgiven av en brutal och orättvis värld skapade hon vid vår tideräknings början en bild av ett humant och rättvist samhälle som hon kallade himmelriket.
I himmelriket fanns inte rika och fattiga och där gjordes ingen skillnad mellan jude eller grek, mellan man eller kvinna, utan alla var lika och hade samma värde. Människans uppgift var att förverkliga himmelriket på jorden.
Jag har ofta undrat varför just himlen blev symbolen för det goda samhället. Den himmel vi brukar gilla bäst är ju en tom blå sommarhimmel. En sådan himmel rymmer inget himmelrike och solen går var dag upp över onda och goda, som Predikaren och Hemingway visste.
Sådana funderingar ägnade jag mig åt när jag strax före solnedgången stod vid söderfönstret och observerade himlen. Den var praktfull. Mellan Socionomhuset och Sunnanväg 18 såg jag kontinenter av vita cumulusmoln med rosafärgade kullar som övergick i hisnande bergslandskap med branter, resande sig tusentals meter och skuggande lägre liggande delar av molnen, vars blå färgnyanser mörknade till tunga bukar, svarta som sopsäckar. Molntrasor svepte som urtidsödlor över det strålande ljusa landskapet.
Bland molnen var det möjligt att föreställa sig det himmelsrike som Dante beskriver i Den gudomliga komedin, ett landskap där människorna visserligen för säkerhets skull är utrustade med vingar.
Himlens blå övergick i en sorts genomskinlig citronnyans och den rosa färgen på molnlandskapets sluttningar djupnade mot rött, liksom reflexerna i fönstren. En stjärna började lysa och påminde om det universum som finns bortom vår jordiska himmel.
På natten slog regnet mot fönstren och löven virvlade förbi gatlyktorna.
Nu ser ingen himlen som bilden av ett bättre samhälle, utan som ett skyddande blått hölje runt vår ensamma jord, som en atmosfär, ett syreförråd att inandas, en naturkraft som låter havens vatten sväva in över torra landskap, ett väldigt, sårbart ekosystem, nödvändigt för allt liv på jorden. Något vi måste bevara och försvara.
Samtidigt fortsätter vi att med undran och oro betrakta himlen i all dess prakt.
I skogkanten/Vanaprasthya
Socialkonservatismen: En fråga om kultur och politik
av Staffan Lindberg
Hur ska man egentligen förstå den
extrema socialkonservatismens framgång i vår tid? Förklaringarna har i
vanlig ordning varit komplicerade orsakskedjor från globalisering,
relativ förlust av trygghet (”relative deprivation”) till morden i
Malmö.
Högerpopulismen sveper nu ett nät över världen från USA, Indien till Europa. Det internationella samarbetet bryts ner av enskilda regimers agerande med Trump i spetsen. I Europa står samarbetet och väger med Brexit som främsta oroskälla. Ungern och Polen går sin egen väg och bryter med de lagar de själva varit med om att instifta.
Finanskapitalismen har många ansikten. Den är alltid avhängig statsmakt, lokal eller global. När den globala ordningen rämnar finns alltid stora nationella marknader att exploatera med globalt kapital i botten. Därför är högern inte rädd för socialkonservativa regimer, utan snarare påhejare när det passar.
Vi måste förstå den nuvarande politiska konjunkturen också i ett kulturpolitiskt sammanhang, som en tidsanda. Det är en global ekonomisk ordning, migrantströmmar, kaotisk och tyngd av krigen kring oljan. Tiden påminner om den som varade från slutet av 1800-talet fram till första världskriget. Världsekonomin med global arbetsfördelning med kolonierna var större än någonsin, osäkerheten kring den egna ekonomiska situationen ökade med invandring och nya yrkesidentiteter.
Kring detta växte en konservativ nationalism i Tyskland och Frankrike. Segraren i 1870-71 års krig och förloraren. Socialdemokraterna hamnade i koalition med godsägarna i Tyskland. I Frankrike gick eliten fram med krav på revansch. Dreyfus-affären polariserade samhället – den ”judiske” förrädaren enligt de konservativa.
Detta bäddade för första världskriget och därefter för en ännu extremare nationalism.
Anne Applebaum gräver fram detta historiska perspektiv i “A Warning From Europe: The Worst Is Yet to Come. Polarization. Conspiracy theories. Attacks on the free press. An obsession with loyalty. Recent events in the United States follow a pattern Europeans know all too well” (The Atlantic, oktober 2018). Hon är polska, bosatt i New York.
Läs artikeln »
Lyssna på artikeln »
Det handlar om en förståelse av samtiden. Hur skyddar man sig mot oordning och kaos? Genom att dra på rötterna, den gamla ordningen – se bara hur Jimmy och pojkarna klär sig. Som realskoleelever på 1950-talet – det är väl bara golf-byxorna som saknas. Vördnad inför kungen, kyrkan och nationalarvet. Misstänksamheten mot det främmande. Morden på gatorna är syn för sägen.
Så ”besvikelsen”, som jag skrev om för två veckor sedan, är kollektiv. Den lever sitt egna liv innanför de medier som finns i bubblan, i kafferummet, i snacket med grannarna över häcken.
Välfärdspolitik i sig räcker inte för att övertyga de redan frälsta. Vi måste få till en demokratisk hoppets kultur i samtidsdebatten, i filmen, i konsten och litteraturen.
Högerpopulismen sveper nu ett nät över världen från USA, Indien till Europa. Det internationella samarbetet bryts ner av enskilda regimers agerande med Trump i spetsen. I Europa står samarbetet och väger med Brexit som främsta oroskälla. Ungern och Polen går sin egen väg och bryter med de lagar de själva varit med om att instifta.
Finanskapitalismen har många ansikten. Den är alltid avhängig statsmakt, lokal eller global. När den globala ordningen rämnar finns alltid stora nationella marknader att exploatera med globalt kapital i botten. Därför är högern inte rädd för socialkonservativa regimer, utan snarare påhejare när det passar.
Vi måste förstå den nuvarande politiska konjunkturen också i ett kulturpolitiskt sammanhang, som en tidsanda. Det är en global ekonomisk ordning, migrantströmmar, kaotisk och tyngd av krigen kring oljan. Tiden påminner om den som varade från slutet av 1800-talet fram till första världskriget. Världsekonomin med global arbetsfördelning med kolonierna var större än någonsin, osäkerheten kring den egna ekonomiska situationen ökade med invandring och nya yrkesidentiteter.
Kring detta växte en konservativ nationalism i Tyskland och Frankrike. Segraren i 1870-71 års krig och förloraren. Socialdemokraterna hamnade i koalition med godsägarna i Tyskland. I Frankrike gick eliten fram med krav på revansch. Dreyfus-affären polariserade samhället – den ”judiske” förrädaren enligt de konservativa.
Detta bäddade för första världskriget och därefter för en ännu extremare nationalism.
Anne Applebaum gräver fram detta historiska perspektiv i “A Warning From Europe: The Worst Is Yet to Come. Polarization. Conspiracy theories. Attacks on the free press. An obsession with loyalty. Recent events in the United States follow a pattern Europeans know all too well” (The Atlantic, oktober 2018). Hon är polska, bosatt i New York.
Läs artikeln »
Lyssna på artikeln »
Det handlar om en förståelse av samtiden. Hur skyddar man sig mot oordning och kaos? Genom att dra på rötterna, den gamla ordningen – se bara hur Jimmy och pojkarna klär sig. Som realskoleelever på 1950-talet – det är väl bara golf-byxorna som saknas. Vördnad inför kungen, kyrkan och nationalarvet. Misstänksamheten mot det främmande. Morden på gatorna är syn för sägen.
Så ”besvikelsen”, som jag skrev om för två veckor sedan, är kollektiv. Den lever sitt egna liv innanför de medier som finns i bubblan, i kafferummet, i snacket med grannarna över häcken.
Välfärdspolitik i sig räcker inte för att övertyga de redan frälsta. Vi måste få till en demokratisk hoppets kultur i samtidsdebatten, i filmen, i konsten och litteraturen.
Lund omprövar översiktsplanen och Trafikverket fastställer fyrspåren Flackarp-Lund av Gunnar Stensson
Inför det sista sammanträdet med förra mandatperiodens fullmäktige
torsdagen 28/9 förväntade sig alla att Lunds nya översiktsplan skulle
bli antagen.
Visserligen förutsåg de flesta att Ulf Nymarks, MP, skulle kräva, att planen skulle skickas tillbaka och omarbetas för att skydda åkerjorden och andra naturvärden som de i området kring Höje å, men ingen trodde att MP-kravet skulle leda till något annat än avslag och en reservation från Miljöpartiet.
Eller kanske någon visste?
Vid omröstningen visade det sig att ytterligare fyra partier stödde kravet på återremiss: C, V, FNL och Fi.
De fem partierna utgör visserligen långt ifrån någon majoritet i fullmäktige, men tillsammans förfogar de över mer än en tredjedel av fullmäktiges röster, vilket räckte för att skicka tillbaka översiktsplanen för ny utredning enligt bestämmelserna om så kallad minoritetsåterremiss.
En ny enhetsfront för miljön hade plötsligt och överraskande slagit till.
När nya fullmäktige sammanträder för första gången i slutet av oktober kommer miljöfronten att förfoga över fler röster.
Också Socialdemokraterna har ett starkt miljöengagemang, även om de denna gång självfallet röstade för översiktsplanen som de efter tre års arbete ville få igenom.
Miljöarbetet kommer att stärkas i Lund den kommande mandatperioden, inte minst genom FNL:s valframgång.
Opinionsarbetet för åkermark och miljö under samrådsåret har varit betydelsefullt. Exempelvis föreläsningen om skyddet av Höje å på Klostergårdens mötesplats i maj samlade en stor publik och företrädare från de flesta partierna.
Redan ett par dagar innan kommunfullmäktige beslöt att skicka tillbaka översiktsplanen fastställde Trafikverket järnvägsplanen för fyra spår mellan Flackarp och Ringvägen i Lund.
Utbyggnaden startar tidigast 2020. De nya spåren kommer att byggas först, väster om nuvarande spår.
Gång och cykelpassagen mellan Nordanväg och Maskinvägen kommer att ersätta av en ny passage.
Över väg 108 och Höje å kommer nya broar att byggas.
Bullerskyddet skall dimensioneras för godstrafik.
Förskolan Väderleken kommer att bullerskyddas både av en fastighetsnära skärm och en spårnära skärm som också skyddar koloniområdet Klostertäppan.
Däremot kommer broarna inte att få bullerskydd.
Höje å-området, som är ett riksintresse för friluftslivet, kommer inte att påverkas utom under korta perioder av brobygget.
Trafiken i samband med själva bygget kommer att gå på Åkerlunds och Rausings väg.
Länsstyrelsen har godkänt järnvägsplanen, men påpekar att ombyggnaden måste ske enligt både Lunds översiktsplan och detaljplanen för stationsområdet.
Eftersom fullmäktige i Lund skickade tillbaka översiktsplanen för ny utredning och översiktsplanen är en förutsättning för detaljplanen kan man föreställa sig komplikationer som kan försena arbetet något, men rimligen kommer de vara lösta långt före 2020 och knappast påverka byggstarten.
Visserligen förutsåg de flesta att Ulf Nymarks, MP, skulle kräva, att planen skulle skickas tillbaka och omarbetas för att skydda åkerjorden och andra naturvärden som de i området kring Höje å, men ingen trodde att MP-kravet skulle leda till något annat än avslag och en reservation från Miljöpartiet.
Eller kanske någon visste?
Vid omröstningen visade det sig att ytterligare fyra partier stödde kravet på återremiss: C, V, FNL och Fi.
De fem partierna utgör visserligen långt ifrån någon majoritet i fullmäktige, men tillsammans förfogar de över mer än en tredjedel av fullmäktiges röster, vilket räckte för att skicka tillbaka översiktsplanen för ny utredning enligt bestämmelserna om så kallad minoritetsåterremiss.
En ny enhetsfront för miljön hade plötsligt och överraskande slagit till.
När nya fullmäktige sammanträder för första gången i slutet av oktober kommer miljöfronten att förfoga över fler röster.
Också Socialdemokraterna har ett starkt miljöengagemang, även om de denna gång självfallet röstade för översiktsplanen som de efter tre års arbete ville få igenom.
Miljöarbetet kommer att stärkas i Lund den kommande mandatperioden, inte minst genom FNL:s valframgång.
Opinionsarbetet för åkermark och miljö under samrådsåret har varit betydelsefullt. Exempelvis föreläsningen om skyddet av Höje å på Klostergårdens mötesplats i maj samlade en stor publik och företrädare från de flesta partierna.
Redan ett par dagar innan kommunfullmäktige beslöt att skicka tillbaka översiktsplanen fastställde Trafikverket järnvägsplanen för fyra spår mellan Flackarp och Ringvägen i Lund.
Utbyggnaden startar tidigast 2020. De nya spåren kommer att byggas först, väster om nuvarande spår.
Gång och cykelpassagen mellan Nordanväg och Maskinvägen kommer att ersätta av en ny passage.
Över väg 108 och Höje å kommer nya broar att byggas.
Bullerskyddet skall dimensioneras för godstrafik.
Förskolan Väderleken kommer att bullerskyddas både av en fastighetsnära skärm och en spårnära skärm som också skyddar koloniområdet Klostertäppan.
Däremot kommer broarna inte att få bullerskydd.
Höje å-området, som är ett riksintresse för friluftslivet, kommer inte att påverkas utom under korta perioder av brobygget.
Trafiken i samband med själva bygget kommer att gå på Åkerlunds och Rausings väg.
Länsstyrelsen har godkänt järnvägsplanen, men påpekar att ombyggnaden måste ske enligt både Lunds översiktsplan och detaljplanen för stationsområdet.
Eftersom fullmäktige i Lund skickade tillbaka översiktsplanen för ny utredning och översiktsplanen är en förutsättning för detaljplanen kan man föreställa sig komplikationer som kan försena arbetet något, men rimligen kommer de vara lösta långt före 2020 och knappast påverka byggstarten.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)