Slut för i år, tack för i år!

Så var det dags för årets sista nummer. Red vill passa på att tacka alla skribenter och läsare för året som gått.
   Vi hoppas såklart på en vår efter all denna snö, den hinner nog inte fram till den 14 januari då vi drar igång VB:s 37:e årgång med förhoppning om ett Gott Nytt År, publicistiskt sett i alla fall.
   För gamla vänsteraktivister är julen inte helt lätt att handskas med. Just nu pendlar vi mellan tillstånden ovan och nedan men God Jul på er i alla fall!
red.

Studiecirkel om Palestina

Nu finns en möjlighet att lära mer om konflikten Israel-Palestina. Förra vinterns studiecirkel fortsätter och nya intresserade är välkomna. Cirkelträffarna består av föreläsning av någon utomstående sakkunnig samt efterföljande diskussion. Ett par möten kommer att vara utåtriktade arrangemang som vänder sig till en större publik. I den förra cirkeln föreläste Dror Feiler och Per Gahrton på sådana möten.
   Studiecirkeln arrangeras av ABF och Demokratisk Vänster. Cirkeln träffas ca en gång i månaden, söndagar kl 15-17. Fösta mötet är den 23 januari på Demokratisk Vänsters lokal, Magle Lilla Kyrkogata 2.

DV i kommunen

Ersättare i Kommunstyrelsen: Sven-Bertil Persson
Ordinarie ledamot i Socialnämnden: Martin Stensson
Ersättare i Byggnadsnämnden: Ulf Nymark
Ersättare i Utbildningsnämnden: Magnus Wellbring
Ersättare i Valnämnden: Maj Mårtensson
Ledamot i Kommunrevisionen: Eva Wigforss

Du kan påverka när du handlar av Palestinagrupperna i Lund

Frukt- och grönsaksdiskarna i våra matbutiker börjar så smått fyllas med allt fler produkter från Israel. Redan nu är persimon (så kallad sharonfrukt) och grapefrukt från Israel vanliga. Snart kommer billiga israeliska apelsiner att översvämma diskarna.
   För oss konsumenter är detta ett viktigt tillfälle att agera. Vi kan informera butiksägare och personal, skicka brev till ledningsgrupper och inköpare, informera våra medkonsumenter och mycket mera.
   Vi har förberett en lista på argument, frågor och svar, och förslag på en text. Vi vill också uppmana dig att dokumentera felaktig ursprungsmärkning och skicka dina upptäckter till oss. Ta gärna en bild på felmärkningen och skicka den till oss.
   PGS-kontoret och ideellt aktiva medlemmar står alltid redo att hjälpa dig i att uppmärksamma en butikschef på det olämpliga i att sälja israeliska varor. Kontakta oss med information om vad för produkt från Israel som säljs, vilken butik och vilket datum du iakttagit detta, om du redan inlett en dialog med någon i butiken och i sådant fall vad resultatet blivit.
   Vi uppmanar dig även att med stöd av informationen du får här, kontakta dina vänner och grannar och be dem tala med inköpsansvarig i sin lokala butik. Det är vanligt att om en butikschef får tillräckligt med klagomål på en specifik vara, så slutar han eller hon sälja den (exempelvis slutade en CityGross butik i Skåne sälja israeliska produkter efter att tillräckligt många klagade).
   Passa också på att införskaffa bojkotta Israel-klistermärken! Du kan få dem från Palestinagrupperna.

Vilks verk växer av Lars-Åke Henningsson

De konstnärliga aspekterna på självmordsattentatet i Stockholm är väl inte de mest intressanta aspekterna på denna handling. Likafullt är även de värda att uppmärksamma.
   I enlighet med den konstsyn Lars Vilks åtminstone hittills har företrätt, ingår offentliga reaktioner på hans konst i konstverken. Rättsväsendets reaktioner på hans tidigare verk har han kunnat avyttra som konst av denna typ.
   När självmordsbombaren hänvisade till Vilks rondellhund som ett av motiven för sitt dåd, var han förmodligen inte medveten om att han, med Vilks betraktelsesätt, skulle skriva in attentatet som en del av det verk han reagerade emot.
   Men kan man verkligen säja att människor bidrar till samma verk eller projekt, om de har helt olika utgångspunkter för sina handlingar? Kan man t. ex. säja att Vilks, självmordsbombaren i Stockholm och människor aktiva på den politiska högerkanten deltar i en gemensam kampanj för att få igång en polarisering mellan islamister och islamofober i Sverige, liknande den som skett i Danmark? Vi andra kan välja att ta avstånd från ett sådant projekt, men hur är det med dem som redan har bidragit till det?
   Det gemensamma i en kampanj av det här slaget är just resultatet, inte avsikterna bakom handlingarna. Så är det ju också i Vilks konstuppfattning, där deltagande människors avsikter kan skifta, men resultaten av handlingarna ändå ingå i samma verk. I min jämförelse handlar det dock om ett gemensamt verk, med olika upphovsmän. Om olika människors handlingar samverkar till ett gemensamt resultat,  så innebär det inte att någon människa kan göra anspråk på att räkna in andra människors handlingar i sina egna verk.
   Sammanfattningsvis ser Muhammed som rondellhund ut att bli ett med tiden allt mer spännande verk, fullt av dramatik, som ställer viktiga frågor om sambanden mellan ansvar och upphovsrätt till konstnärliga verk på sin spets!

Illavarslande tecken. Den röda färgen måste gå på djupet för att sitta kvar av Lars-Anders Jönsson

Tog i sommar, som så många gånger tidigare, en sväng förbi samhället vid älven. Jag har tidigare i omgångar strukit falurödfärg på boningshus, stall, loge och magasin. Nu skulle min svåger introducera sprutmålning. Ja rött blev det, men det blev lite mycket av det på husknutar och oss själva. Den färg vi sprutade på rann utanpå, stannade på ytan och kom inte in i träet. För att få en röd färg som sitter skall man arbeta in den lugnt och metodiskt med penseln. Det får ta den tid det tar. Då går den på djupet och spolas inte av vid första regnskur. Det betalar sig i längden tror jag.         
   Läste i sydsvenskan hur en socialdemokratisk valarbetare beskriver mötet med väljarna. ”För första gången möttes jag av folk som helt enkelt var fräcka. När vi pratade om sjukförsäkringsnivåer och situationen för arbetslösa och ensamstående sade de rent ut att de inte bryr sig. De sa att ”ni håller på med ert fjantande och daltande”. Det var mycket obehagligt.
    Att det skett ett skift ibland människors ideologiska uppfattningar är en av förklaringarna till att oppositionens alternativ om rättvisa bara fick drygt en tredjedel av rösterna i valet. Solidaritet har ersatts av tänk på dig själv.

När den röda färgen faller av för att övergå i brunt
Vad värre är de nyanser av brunfärg som börjar visa sig. Förmodligen finns sådant många gånger under ytan men när klimatet försämras och vinden blåser hårdare tunnas det röda ut och fram kommer det bruna. Att vänsterfolk kan förvirras in i fascistiska tankar och kanske fascistiska organisationer vet vi av historien. Exemplen på detta fanns i Tyskland och Italien men också i Sverige.
   Idag blåser det åter hårt och den gamla världen med ett antal ”socialistiska” länder har fallit samman och försvunnit. Ideologi är fult och våra historiska lärdomar försvinner så sakta ut. 
   På min förra arbetsplats användes öppet beskrivningen ”danskarna är nordens judar”. Från Malmö flyttar judar ut för att de känner sig otrygga. Nästa steg är kanske en ny judisk diaspora. Kommer någon att reagera? Troligtvis lika mycket nu som man gjorde 1939. Jag hör varslande beskrivningar. Sedan slagord. Vilket håll kommer de ifrån? Hör jag rätt!

Bilkommunen Lund av Ulf Nymark

Vägtrafiken står för drygt 40% av växthusgasutsläppen i Lunds kommun. Till skillnad från utsläppen inom andra sektorer ökar utsläppen från vägtrafiken. Lunds kommunfullmäktige har satt upp målet att de totala koldioxidutsläppen ska minska med 50% fram till år 2020 och vara nära noll år 2050. För att nå detta mål fordras att bilresandet (även med beaktande av effekterna av förnybara drivmedel) per lundabo nedbringas mer än hälften av dagens bilresande.
   Ett av de effektivaste medel som kommunen har för att påverka bilåkandet är nivån på parkingsavgifterna. Höga p-avgifter minskar bilåkandet, lägre p-avgifter – eller inga avgifter alls – stimulerar till fler bilresor.
   Nu har den borgerliga majoriteten i Lunds kommun bestämt sig för att använda p-avgifterna som trafikpolitiskt medel. Man har valt att helt slopa p-avgifterna i ett av stadens p-hus, till att börja med enbart under helgerna. Ökad bilanvändning är alltså ett mål för de borgerliga, vilket också visas av den nyligen antagna planeringen för massiv utbyggnaden av nya bilvägar och trafikplatser.
    De antagna målen för utsläpp av klimatgaser framstår därför mest som en verbal potemkinkuliss, avsedd att dölja den utsläppsstimulerande verkligheten.
    Men får det då så allvarliga konsekvenser att ett enda p-hus erbjuder gratis parkering? Dessvärre är det så. Beslutet om gratis parkering sänder fel budskap till stadskärnans besökare. Det ger biltrafiken ytterligare konkurrensfördelar framför mera miljöanpassade sätt att färdas. Och vad värre är: de borgerliga har klart deklarerat att detta är ett trendbrott i förhållande till Lunds tidigare politik att främja gång-, cykel- och kollektivtrafik. Borgarnas svikna vallöfte om spårvagn mellan Lund C och de södra delarna av staden understryker den nya inriktningen med all önskvärd tydlighet.
   Gratis parkering och nedbantade spårvägsplaner är alltså bara avstampet för en ny kurs: ett ännu mer bilanpassat transportsystem
Ulf Nymark

   PS. Denna text är ursprungligen en insändare som Sydsvenska Dagbladet vägrat att ta in. DS

Sverigedemokraterna, Europas extremhöger och sionismen av Gunnar Stensson

Sverigedemokrater demonstrerade sida vid sida med judiska organisationer till stöd för Israels överfall på Gaza för två år sedan. Sammanstötningar med palestinska motdemonstranter ledde till att polisen stoppade demonstrationen, vilket fördömdes i pressen. Sverigedemokraternas medverkan kommenterades inte.
   Det var en framgång för SD:s nya politik att genom samarbete med sionismen, fiendens fiende, vinna stöd i kampen mot islam, ”det största hotet mot Sverige sedan andra världskriget”. Som vi vet kommenterade Jimmie Åkessons sekreterare Alexandra Brunell den tragiska självmordssprängningen i Stockholm med orden ”Vad var det vi sa. Äntligen!”
   Frågan var om sionisterna skulle acceptera samarbetet med tidigare nazister och förintelseförnekare. Vi vet nu att svaret är ja.
   Det ökar högerextremismens politiska inflytande. Störst har framgångarna varit i Österrike där Frihetspartiets ledare Heinz-Christian Strache har chansen att väljas till kansler.
   Som nämndes i förra VB besökte en av Sverigedemokraternas riksdagsledamöter Israel i början av december tillsammans med företrädare för flera av Europas högerextrema partier.
   En av dem var Geert Wilders, ledare för det nederländska Frihetspartiet, som nyligen vunnit en betydande valseger.
   Geert Wilders jämför Koranen med Mein Kampf och säger att muslimska dräkter ”pollute the Dutch landscape”. I sina tal stöder han Israels ockupation av Västbanken och säger att Jerusalem inte kan försvaras utan Judéen och Samarien.
   Ledaren för Vlaams Belang Filip Dewinter blev inbjuden av Eliezer Cohen som företräder Beiteinu-partiet i Knesset.
   Många medlemmar i Vlams Belang samarbetade med nazisterna och förnekar förintelsen.
   Dewinter har förbindelser med flera neonazistiska partier. 2001 inledde han ett tal med en ed som brukade användas av SS.
   Heinz-Christian Strache, ledare för Österrikes Frihetsparti, besökte Israel på inbjudan av Shas-partiet som har fyra ministrar i Israels regering.
   Straches farfar tillhörde Waffen-SS. Själv har han varit medlem i en studentorganisation där judar nekades tillträde och tillsammans med österrikiska neonazistister deltagit i paramilitära övningar.
   De högerextrema gästerna uttalade sitt stöd för Israels ockupation av Västbanken i massmedia, vid högskolan i Ashkelon och i Knesset. Israel Air Force bjöd på en flygtur i en F15-skvadron.
   I gengäld hjälpte Israels sionistiska partier dem att tvätta bort den politiska belastning som deras antisemitism utgör.
   Det har redan gett resultat. Österrikisk press rapporterar att Strache efter att på detta sätt ha blivit rentvådd från sitt nazistiska förflutna mycket väl kan vara på väg att uppnå kanslersämbetet i de kommande valen. Den 12 december beskrev han  sin väg till kanslersämbetet och sin ministerlista  i Österreich Zeitung.

Vänsterdiktatorn av Sven-Hugo Mattsson

Hade jag fått vara vänsterdiktator i 10 år hade jag genomfört det jag beskriver nedan.
   De första fyra åren hade jag rullat tillbaka Alliansens skattesänkningar på 100 miljarder. Eftersom jag tagit tillbaka jobbavdraget hade jag på ett elegant sätt fått bort den orättvisa pensionärsskatten. Det dubbla jobbavdraget för de över 65 hade också försvunnit, de över 65  som jobbar är nog en grupp som har det rätt bra. Rut och Rot hade inte funnits längre.
   För de 100 miljarderna hade jag höjt garantipensionen med sikte att denna skall höjas från 8.000 till 12.000. Det hade faktiskt inte kostat mycket. För att kompensera de upp till 18.000 i lön, som mist jobbavdraget, hade jag höjt grundavdraget upp till denna inkomst. Jag hade höjt försäkringsersättningarna till dem som är sjuka och arbetslösa med siktet att ersättningen skall vara 90 %, så som det faktiskt var en gång. Det skall inte finnas några parenteser eller stupstockar, den som de facto sjuk eller arbetslös skall du ha denna ersättning.
   Jag hade vidare ställt så mycket pengar till arbetsmarkandens parter att man hade fått förutsättningarna att sänka veckoarbetstiden till 37.5 timmar i veckan. Detta för att kompensera för dem som inte får livspuzzlet att gå ihop, de som inte har råd att betala för hushållsnära tjänster.
   Jag hade lagt ut minst 20 miljarder till kommunerna och samtidigt lagstiftat om att det skall finnas så eller så många pedagoger i skola och förskola. Ungefär så som de rödgröna i Lund föreslog. Jag hade satsat tillräckligt mycket pengar för att få jämställda löner och till   kvinnojourer och polisväsendet för att få mer resurser till de som jobbbar med mäns våld mot kvinnor. Jag hade lagstiftat om att varje förälder får minst fyra månaders föräldraledighet. Får, alltså, det finns ingen kvotering i den skrivningen, som heller inte är huggen i sten. 
   Jag hade beordrat kommunerna att höja socialbidraget/försörjningsstöd och tagit bort att man skall behöva lämna sin bostad eller bil därför att du tvingas leva på försörjningsstöd.

Kapitalskatter
Ungefär samtidigt hade jag återinfört en arvsskatt på mellan 10-20 %. Jag hade höjt skatten på reavinster, det är ju där man skall beskatta, när man har pengarna i handen inte på ett fiktivt värde. Jag hade tagit bort subventionen på räntor, utom för de lån du tar för att köpa bostad. Men även här hade jag sänkt subventionen, på kort sikt från 30 till 20 % och på längre sikt 0.
   Det bidrag som ges för räntor är en stor utgiftspost, här finns mycket pengar att ta av.
   För dessa pengar hade jag, för att kompensera de jobb som försvinner med Rot, lagt ett nytt Rotavdrag för enbart hyresrätter och för att rusta upp miljonprogrammet. Jag hade också lagt ett investeringsbidrag för nya hyresrätter. Jag hade lagstiftat om att inga hyresrätter får ombildas till bostadsrätter. Jag hade också lagstiftat om att kommunerna har en skyldighet att erbjuda sina invånare en bostad inom två år. Jag hade förstärkt äldrevården och sjukvården med tanke på att vi bli allt äldre. Vidare hade jag höjt grundavdraget ytterligare för att förbättra för de med de allra lägsta inkomsterna.
   Jag hade skapat en tandvårdsreform med ett högkostnadsskydd på 3.000 kr och på sikt ännu lägre. Varför skall man behöva betala mer för att man har dåliga tänder än om man är sjuk?

Miljöskatter
Jag hade också höjt skatten på koldioxid och på el producerad från atomkraften. Jag hade infört en kött- eller metangasskatt. Köttproduktionen är en stor anledning till växthusgaserna. Animalieproduktionen behöver också oerhört mycket resurser i mark och vatten, resurser som sinar. Jag hade infört en flygskatt.
   För dessa pengar hade jag stimulerat ännu mer för att få fram energi från vind och sol, gärna adresserat till hyresvärdar och bostadsrätter. Jag hade satsat mycket på kollektivtrafiken för att göra den bättre, billigare och komplett. Det mesta av investeringarna satsningarna hade gått till tåg, räls och cykel. Jag hade lagstiftat att det skall finnas cykelvägar på vägar med intensiv trafik.
   Jag hade gett mer pengar till SIDA, bland annat för att vi skall ge snabb hjälp där det sker naturkatastrofer, en del beroende på den rika världens utsläpp av växthusgaser.

Beskrivning
Det jag beskrivit är, i stort, en vision om det kompletta välfärdssamhället. Ett samhälle där alla, även de som är relativt fattiga kan sätta någon form att guldkant på tillvaron. Det är ett samhälle där du inte behöver vara orolig för att dina tänder skall rasa, där man har råd att gå till tandläkaren. Det är ett samhälle där jämställdheten hade tagit ett ordentligt ryck, förutsättningarna för att få ett fullt jämställt samhälle finns där. Det är ett samhälle där man får en lägenhet inom rimlig tid. Där även de relativt fattiga, utan bil, hade kunnat resa billigt, bekvämt och smidigt.
   Det är ett samhälle med fler offentliga jobb.
   Hade vi genomfört ovanstående hade vi minskat utrymmet för Sverigedemokraterna. Om vi håller ihop samhället och gör det mer jämlikt och jämställt så försvinner en del av underlaget  för SD. Vad som händer när vi drar isär samhället har vi fått ett tydligt facit på i valet i år.

Möjligt
Är det då möjligt att genomföra? Matematiskt, ja! Siffrorna får så klart putsas till, kanske räcker inte mina skattehöjningar till för att genomföra allt, men mycket är målsättningar. Hade inte dessa pengar räckt så finns mer att ta av från överklassen. Överklassen hade väl kanske fått avstå resan för att julshoppa i New York. Medelklassen hade kanske fått avstå en och annan skid/solresa eller krogbesök. Typ!
   Politiskt hade det inte gått att genomföra. Ett parti hade lagt fram den här typen av förslag hade förmodligen inte kommit in i riksdagen.

Arbetare
Observera att jag inte har använt ord som arbetare, arbetarklass arbetarrörelsen, ord som bara förvirrar istället för att förklara. Jag har inte använt ord som kommunism, socialism eller använt mig av Marx eller Lenins sanna läror. Förslaget är visserligen revolutionärt, men varför använda ord som de flesta uppfattar som något annat. Jag har inte använt ordet antikapitalistisk, trots att jag är just detta. Det är svårt att vara anti mot något man inte har ett alternativ till. Varför slåss mot väderkvarnar när parlamentet finns där, allt det jag skrivit kan genomföras om vi vill.
   Kalla detta gärna folkhemmet som en pendang till S, som nu flyr all vänsterpolitik.

Noterat i veckan av Gunnar Stensson

Glögg och soppa med Palestinacirkeln
Luciatåg mot Afghanistankriget
Storm över dammarna
Palestinacirkeln samlades i söndags. Nya medlemmar välkomna. Det står klart att den fortsätter vårterminen 2011 och att ett par offentliga möten anordnas. Tolv personer åt soppa runt ett stort bord. Det påminde något om Leonardo da Vincis Nattvarden.

13 december. Lucia. Detta är ett VB-scoop.Några marschaller på Stortorget. En liten röd fana, en större SSU-fana och att par banderoller. Två ungdomsgrupper och några äldre personer. Kerstin Johansson från Palestinagruppen var den enda jag kände igen, jo, jag kände några av de unga också. Mörker, blåst, lätt snöfall.
   Klockan var fem. Längs Bredgatan hastade shopparna mellan de upplysta butikerna. Två megafoner, en från vänstern, en från socialdemokratin. Den ledande SSU-aren var, vad heter det, ganska karismatisk. Han höll ett tal där han bad om ursäkt för socialdemokratins svek mot den rödgröna överenskommelsen om Afghanistan och försäkrade att Skånes socialdemokrater stod fast vid den. Applåder. Ung vänsters representant höll ett något kortare tal. En representant för Afghanistangruppen som arrangerat läste upp en liten resolution.
   Jag funderade på socialdemokraternas splittring. Hur styr Anders Almgren och Björn Abelsson i den socialdemokratiska halkan och snöstormen? Och vad vill Morgan Johansson beträffande Afghanistan och FRA?
   Vi ropade några slagord: ”Det gäller våra liv. Det gäller våra barn. Sverige ut ur Afghanistan!”
   Det var unga entusiastiska röster som hördes. Ung vänster luftade ett par K-märkta paroller: ”Internationell solidaritet. Arbetarklassens kampenhet!” och ”Krossa USA-imperialismen!”
   SSU-ledaren föreslog att vi skulle genomföra en liten demonstration genom stan. Ja, ropade alla de 23 entusiastiskt.
   Sagt och gjort. Ställ upp fyra och fyra, uppmanade ledaren. Det stampades runt lite i snön. Banderoller och flaggor bars främst. Så traskade vi iväg nerför Lilla Fiskaregatan. Shopparna visade välvillig likgiltighet. De kände väl igen sina gymnasister och studenter. Mitt framför Färs och Frostas bankomat stannade vi plötsligt. Det hade slagit ledaren att vi inte hade demonstrationstillstånd. Vi bildade klunga. Efter en stunds parlamenterande beslöts det att demonstrationen skulle fortsätta.
   Vi rundade Grand, där Vilks och hans tjugu poliser antagligen fortfarande försvarade yttrandefriheten. ”Det gäller våra liv. Det gäller våra barn. Sverige ut ur Afghanistan.”

Den 15 december fattade riksdagen sitt beslut. Bara 20 ledamöter röstade mot kompromissen om Afghanistan-politiken.  Det blev en liten notis.
   Vi var ett 20-tal demonstranter. Ett tjugutal poliser bevakade Vilks. Ett 20-tal riksdagsmän röstade nej. Det är vackert med minoriteter.

16 december. Dammarna. Gässen och änderna har det jobbigt.  Vattnet är fruset i alla dammarna. Somliga svanar paddlar runt och håller små isfria hål öppna. De riskerar att frysa fast. Vilda gäss lyfte skriande när jag närmade mig. När de kom över strandbrinken högg blåsten tag i dem. De stoppades som om de flugit in i en vägg.
   Jag bytte några ord med en fågelskådare från Klostergården. Sedan halkade jag omkull igen. Tjocka snösvansar sopade över grå is. Ingen sikt.

En särskild julhälsning till Göran och Kajsa. Jag såg i gamla anteckningar att Göran var ordförande på det VPK-möte julen 1981 då VPK  Lund bröt relationerna med Sovjetunionen och SUKP med anledning av införandet av militärdiktatur i Polen och fängslandet av Lech Walesa.
   Vid samma tillfälle skrev jag tillsammans med Mårten Dunér och Tarcisio Bommarco en resolution om beslutet. Den lästes upp i Rapport och publicerades i Sydsvenskan och Arbetet. Det är 29 år sedan.
   Alla andra läsare och skribenter tillönskas en God jul och ett nytt år! Det krävs mycket för att det ska bli gott!

Tusen systrars kamp – 70-talet var som en annan värld av Bertil Egerö

När jag 1974 återkom till Sverige efter sju år utomlands verkade samhället vara i full rörelse. Organisationerna stod som spön i backen, demonstrationer avlöste varandra. Inom Afrikagrupperna där jag mest hörde hemma körde trotskister och andra vänstergrupper taktiska spel för att vinna över oss anti-imperialister till den sanna läran. Tältprojektet rullade över Sverige, kvinnokampen satte tydliga avtryck i debatt och teater. Intensivt var det, och kanske inte helt lätt för våra barn att hänga med i alla möten och manifestationer dit de togs av sina aktivistföräldrar.
   När jag idag börjar läsa boken Tusen systrar ställde krav (Migra förlag 2010) är det som att lämna dagens politiskt förvirrade Sverige och hitta tillbaka till en tid där kampen var självklar och målsättningarna höga som den klara luften över våra huvuden. I mitt eget huvud ekar den gamla parollen A luta continua! A vitoria é certa! – som jag länge ersatt med det enkla konstaterandet A luta é certa. Kampen har inget slut.
   Inte heller kvinnokampen. Fyrtioåtta aktivister (varar två män) skildrar hur de kom att ryckas med, den stora gemenskapen, framsteg och besvikelser. Och visst nådde de bestående framsteg, som vi idag bygger vidare på – kanske kan F!-s svårigheter att etablera sig i det politiska livet ses som en bekräftelse på det? Inte säkert. Arbetslöshet, osäkra anställningar, försvagade fack och mycket annat ger helt andra villkor för mobiliseringen mot systemets ännu mycket skarpa orättvisor.
   Kvinnokampen fick många törnar. En av dem var förhållningssättet till klasskampen. Louise Waldén berättar om en utställning på Moderna Museets filial 1972, där Marit Paulsen fräste till: ”Det ska ni veta att jag har mycket mer gemensamt med männen i min klass än jag någonsin kan ha med medelklasskvinnor som ni!” Förvisso bars kampen ofta av starka resursrika medelklasskvinnor, liksom män från medelklassen brukar vara de som leder politiska partier och befrielserörelser.
   För Lundabor bör det vara särskilt spännande att ta del av Agneta Wiréns text om Kvinnoligan i Lund, och hur den brottades med frågan ”Hur ska man kunna arbeta för jämställdhet mellan kvinnor och män, och samtidigt ge kvinnor en särställning?” Frågan ställdes på sin spets av en utbrytargrupp som sade att de ville ”arbeta i en uttalat socialistisk kvinnogrupp, att klasskampsperspektivet är överordnat /…/ och att en socialistisk organisation inte kan tjäna alla kvinnor.” Gunilla Szemenkár skriver om sina erfarenheter: När hon kom till Lund reagerade hon emot att hennes pojkvän inte var välkommen att delta i Kvinnoligans verksamhet, men fick efterhand många nära vänner bland ligans kvinnor. Så småningom blev hon med i Röda Bönor…
   En av skribenterna är Fredrika Bremerförbundets första manliga medlem, Dick Urban Vestbro. Han berättar om ett överraskande möte med Doris Lessing, som var övertygad om att könsrollerna skulle bestå och kampen mellan kvinnor och män aldrig upphöra. ”Vi svenska radikaler började då genast överösa henne med argument för att visa att hon hade fel. Både hon och vi gick besvikna från detta möte”, konstaterar Dick utan att berätta hur han idag ser på den frågan. 1967 tog han initiativ till en Grupp 10 i Lund, en diskussionsgrupp med politiskt bred uppslutning. Två år senare föll den samman – när frågan om aktioner restes knäcktes gruppen av motsättningarna mellan liberaler och socialister.
   Fyra 70-talsaktivister har sammanställt denna minnesbok. De hoppas att ”även den unga generationen är intresserad och kan dra lärdomar från kvinnorörelsen under den här perioden.” En bra tanke. Ge boken i julklapp till nästa generations aktivister – annars får de kanske aldrig reda på att denna härliga samling dokument finns att njuta av!

”Beskriv och begrunda
Den gamla historien och skapa ur den
Det Nya”
uppmanar Doris Dahlin, och fortsätter:
”Vi är många vi är hälften
Men om vi bara är en och en
I våra hemmaceller
Då är vi inte många
Och inte starka heller.
Ty om vi gömmer bort oss
I var sin egen liten cell
Då kan vi inget göra
Och snart nog är det kväll.
För helvete kvinnor/kamrater/döttrar snart nog är det kväll.”

Floridas 28 teser av Gunnar Stensson

Richard Florida, Den stora omställningen, Daedalus 2010.

Inför uppgiften att presentera Richard Floridas utomordentliga bok om samhällsplanering, framför allt stadsplanering, skrev jag av ett antal textställen i avsikt att sedan sammanfoga dem till en sammanhängande text.
   Men tiden blev för knapp. Jag har inte tålamod att dröja till januari 2011. Därför har jag valt att helt enkelt publicera de textställen jag noterat, oftast ordagrant, ibland något redigerade.
   Liksom i Martin Luthers lilla katekes är de i boken försedda med intressanta Vad är det?
   De är högst relevanta för Öresundsregionen, och inte minst Lund. Vi befinner oss i ett övergångsskede till ett helt nytt sätt att leva. Florida har en vision av vad det kan komma att innebära.

Här spikar jag teserna:
   1. Finanssektorn underminerar ekonomin genom att styra kapital till fastigheter och finansiella instrument.
   2. Finansiella tillgångar är inte rikedom utan anspråk på rikedom.
   3. Vi måste sluta att förväxla rundflyttandet av pengar med skapandet av äkta rikedom.
   4. Klippare gör sig förmögenheter genom att handla med andra människors skulder. Deras enda produkt är ”vinst” och deras enda kund de själva.
   5. De nya jobben är högavlönade jobb inom den kunskapsbaserade sektorn och lågavlönade jobb i tjänstesektorn. 45% av alla amerikaner arbetar i tjänstesektorn. Den måste uppgraderas.
   6. Krisen ödelägger industriorter. Universitetsorter och politiska centra klarar sig bättre.
   7. Ekonomi handlar inte bara om pengar.
   8. Senare hälften av 1900-talet handlade om masskonsumtion och mantrat var: ”samma standard som grannen”.
   9. Vi måste sänka våra kostnader för bil, boende och energi.
  10. Energi- och bensinpriserna kommer inte att vända ner på länge, kanske aldrig.
  11. Unga män och kvinnor skippar bilen som statussymbol.

  12. Framtiden tillhör megaregioner som omfattar flera städer och miljontals människor. Boswashregionen (Boston Washington) omfattar  50 miljoner  invånare.
  13. Städerna längs pendlingslederna förtätas. Höghastighetståg behövs.
  14. New York-bor producerar mindre avfall, förbränner mindre avgaser, använder mindre vatten och betydligt mindre elektricitet än genomsnittsamerikanen. De bor i hyresbostäder, världens mest energieffektiva boendeform. (David Owen, Green Metropolis).
  15. Trafikstockningar är positiva ur miljösynpunkt om de får tunnelbanor, samåkning, bussar, cyklar och att gå att framstå som mer lockande alternativ.
  16. Stödet till förorter och villor gör att hushållen fortsätter att konsumera mängder av energi i husen liksom i bilen.
  17. Att pendla med bil är den minst produktiva verksamhet vi kan ägna oss åt.
  18. I bilstäder som Los Angeles är totala stopp i trafiken norm, inte bara i rusningstid, utan hela dagen, varje dag.
  19. Det är ironiskt att många tror att den bästa lösningen på trafikproblemen är att bygga nya vägar, vilket naturligtvis bara förvärrar situationen.
  20. Allt fler väljer att ta tunnelbanan, tåget eller bussen, eller att gå och cykla till sina jobb. I Manhattan gör 82% av de yrkesarbetande det.
  21. Varför ska vägarna vara gratis? Om vi vill förbättra trafiksituationen har vi inget annat val än att betala för vägarna vi kör på. Trängselavgifter.
  22. Att äga hus ses som en investering. Men det blir dyrare och dyrare, inte minst om man ser till kostnaden för uppvärmningen. Ofta har hyresgäster bättre ekonomi än husägare.
  23. Rörlighet och flexibilitet är två av vårt samhälles honnörsord, och husägande begränsar båda delarna.
  24. Wall Street Journal: ”Den amerikanska drömmen 2: Lämna villan och hyr.”
  25. Det är inte ekonomiskt försvarbart att ge understöd, skatteförmåner och incitament för bostadsägande.
  26. Den enorma skuld vi kollektivt samlade på oss medan vi köpte allt större hus och bilar krossade oss till slut.
  27. Det en gång prisade ägandesamhället är på väg att ersättas av ett nytt slags hyrsamhälle.
Urval: Gunnar Stensson

I väntan på Katastrofen av Grr och Lucifer

Det kan i tidigare årskrönikor ha insmugit sej en optimistisk syn på framtiden. Det är viktigt påpeka att detta var ett rent misstag och ett förbiseende av redaktionen att sådant publicerades. I själva verket går vi mot en snar katastrof. Och vad gör man i ett sånt läge? Jo, som kejsar Nero som spelade fela när Rom brann; själva har vi våra mässingslurar. Après nous le deluge. Vi tar väl en kopp glögg till; Blossas bästa tappning, spetsad med cognac.

Grr: Själv tänker jag tillbringa julaftonen med att läsa de gamla fina domedagsprofeterna Jesaja och Hesekiel. Och du?

Lucifer: Jag ska försöka bemästra det gångna året. Det var ju ”ett riktigt skitår” med Sven-Olof Littorins bevingade ord. Det finns ju som bekant fem stadier när det gäller hantering av sorg och svåra motgångar, även politiska sådana: förnekande, ilska, förhandling, depression och till sist acceptans. Jag tror jag har nått fram till depression. Vänsterpartiets ledning borde väl snart vara framme vid förhandling, tycker man.

G: Bah! Vad betyder väl ett litet 4,3-procentsparti (enligt senaste mätningen) i ett eurasiskt marginalland när Ragnarök står för dörren? Och snart kommer en tid där du ser tillbaka på vad du nu kallade skitår som en guldålder. Ser du inte tecknen i skyn? Klimatmötet i Cancún kraschade i praktiken, fimbulvintern är redan här samtidigt som isbrytaren ”Oden” är outsourcad till Antarktis, Obamas change visade sej vara utan täckning, den nya svenska generationens allmänna kvalitet är fastställd genom den senaste Pisamätningen. Sannerligen, sannerligen säger jag dej: i morgon ska du vara med mej i helvetet. Asatrons variant förstås, ett iskallt ställe.

L: Lite uppfriskande är det faktiskt att vi tycks ha bytt roller som optimiskt/pesimist. Fimbulvintern känner man ju av, men jag liksom så många andra är förvirrade av att det var inte kyla som skulle drabba oss utan värme. Men det är väl i stort sett samma sak. Vad gäller ungdomen lär den numera inte behärska Hallands floder och då är det förstås illa. Själv lärde jag mig i slutet av 1940-talet de skånska sockerbruken, vilket inte var fel, men det är ju inte precis någon levande och viktig kunskap. Kvar finns bara Örtofta och detta desutom inte ens i danska händer utan i tyska, Nordzucker.

G: Förutom de fyra vanliga halläningarna är det viktigt att inte glömma Suseån. Och 30 procent av Örtoftas produktion blir sockervatten som krängs till ungdomen i form av Cola. Resultatet kan inte bli annat än övervikt, följt av fettsugning. Vilket förstås gäller även de få kvarvarande på sockerbruket som stillasittande sköter hela processen framför sina dataskärmar. Tro mej, om tio år har även de rationaliserats bort och tillverkningen övervakas av en enda operatör, som för övrigt sitter i Bombay. Det är skit med den gamla fina svenska företagsamheten. Volvo är sålt till Kina och ska bli en bil för den glassigaste eliten, med förlängd kaross för att hålla distans till privatchauffören. I gengäld såg jag en uppgift att takhöjden skulle sänkas elva centimeter på de nya modellerna för att stämma med den kinesiska medellängden. Det blir till att huka sej i Birka och Borås! Och var finns de nya svenska stjärnentreprenörerna, en Nobel, en Mått-Johansson, en Rausing? Senast såg jag om ett bolag som ville dra in 140 miljoner på börsen för att vidareutveckla ett medel mot nagelsvamp. Nagelsvamp! Fast det sket sej. Om det nu var marknaden som inte ville ställa upp eller nye börschefen som sa att sånt trams ska vi inte syssla med.

L: Ja. tiden är utan tvivel ur led. Förr i tiden kunde man efter sådana här iakttagelser skriva en laddad insändare till Svenska Dagbladet och vinna anklang i Östermalmsvåningar och officersmässar, men inte ens det är möjligt längre – Svenskan tycks ju numera var ett tillhåll för vänstervridna slynglar och feminister. Fast kanske finns det ännu hopp. Nog sitter det en och annan fabrikör i Småland som kan sätta facket på plats. Och visst Reinfeldt och Borg kan väl göra sig till och fria till gamla sossar men det finns en inre kärna, inte minst ute i kommunerna. Tänk på moderaterna i Lunds kommunpolitik och tänk på företagarfamiljer som Rausings. Och läs Sydsvenskans ledare och Per T. Ohlsson. De håller fanan högt. För övrigt är nagelsvamp inget att leka med, även om bekämpning av nagelsvamp kanske inte kan bli basen för det svenska välståndet. Och som du själv ofta påminnt om så öppnas det ju ständigt nya gruvor i landet. Men visst, jag har bekymrat mig över den unga vänsterns bristande intressen för den materiella grunden. Jag tror att Marx med rätta inte prioriterade HBT-frågor och queerpolitik.

G: Manuel Castells har med rätta kritiserat identitet (nationell, religiös, sexuell etc.) för att vara ett dåligt substitut för klasskamp. Men för att knyta an till inledningen spelar allt detta egentligen ingen roll inför Naturens Hämnd. Det är ju fantastiskt hur klimathotet har förträngts på bara ett par år. Idag hade jag ett ärende på Lundaföretaget Studentlitteratur. Förr fanns där två dussin cykelplatser under tak, nu återstod fyra taklösa ställ. På de gamla ställens plats var det p-rutor. Jag räknade till totalt sexti platser och alla var upptagna utom två handikapplatser, som förstås borde ha varit överbelagda med tanke på hur många förståndshandikappade företaget har som inte har fattat vilken omställning som behövs. Och vi läser hur villaägarna belånar sina hus åtminstone i jämnhöjd med skorstenarna för att flyga till Thailand. Jeremia och Hesekiel, var finns ni när ni verkligen behövs?

L: Visst, det är nästan omöjligt att samtidigt ha i huvudet att vi på 30–50 års sikt hotas av katastrofala förändringar och att ägna sig åt det vanliga köret med förhoppningar om soldränkta stränder och ett bekvämt liv. Och jag tycker det är nåt yrvaket över din indignation, allt är väl ungefär som man kan förvänta sig. Jag tror inte man kan gå fram med bara moralisk indignation. Däremot borde en upplysningskampanj, givetvis i statlig regi, kunna åstadkomma att till exempel Thailandsturismen helt enkelt upphör. Men låt oss återgå till det mer närliggande, säg politik ocjh planering i Lund och i Skåne. Gör mänskligheten ett stort framsteg när stationen i Sösdala öppnas? Du vill förstås öppna Söderåsbanan Teckomatorp–Åstorp för pågatåg men sen, vad är nästa steg?

G: Ett litet steg för mänskligheten men ett halvstort steg för Sösdalaborna. Håkan Carlsson, rektor på Kulturskolan i Lund, har för övrigt redan skrivit en återinvigningsmarsch. Givetvis ska vi bygga höghastighetsbanor som i bästa fall står klara den dag det är omöjligt eller i alla fall förbjudet att flyga. De tågen kommer förstås inte att stanna i lilla Lund men vi bör ändå osjälviskt jobba för dem. Vi kan vinka åt tågmästaren Lars Ohly när de dundrar förbi i 300 knyck – han har ju sagt att han vill sluta sitt arbetsliv med att återgå till ett hederligt yrke. Med nya ledarganityr har oppositionspartierna chans redan i nästa val fast de måste också skärpa sin politik. Det gäller inte minst Mp som förvånansvärt snabbt har hamnat i det parlamentariska träsket och behöver återvinna sina utomparlamentariska rötter. Det kommer förstås inte att hjälpa, men det är trevligt ifall marschen mot undergången går i sambatakt.

L: Det spännande är förstås Mp som nu marscherar in på bred front i nämnder och församlingar. Det kommer väl att ta några år att fylla upp tröjan, men på enstaka punkter ser det ljust ut. Jag lyssnade på deras nya kommunalråd Emma Berginger på förra fullmäktige och hon var fullt i klass med vänsterpartisterna och hade en klart radikal framtoning. Ja, så får vi se vad den nygamla kommunalpolitikern Karin Svensson Smith kan åstadkomma i tekniska nämnden. Också sossarna är bättre nuförtiden. I många år beklagade vi ju oss över den förstelnade socialdemokratin i Lund och Skåne, men Anders Almgren i Lund är ju på alerten och Skånes S-distrikt anses ju numera vara det mest vänsterinriktade i landet.

G: Det återstår att se hu mycket kallt stål de tål i de klassiska höger-vänsterfrågorna, för att inte tala om överlevnadsfrågorna. Men jag kan gott tänka mej Morgan Johansson som S-ordförande, trots att han skyllde S-nederlaget på eftergifter mot Vänsterpartiet i frågan om fastighetsskatten. Det viktiga är att det inte blir några företrädare för den döende metall- och processindustrin, som Stefan Löfven eller Thomas Östros, eller några infödda eller ingifta stockholmska S-etablissemangsprodukter som Palm eller Damberg – minns du förresten hur hans farsa smusslade med CIA-pengar? Men låt oss inte förvirra oss in i småttigheter! Världen brinner eller förfryser eller sjunker i havets djup eller sprängs i bitar av desperados. Vad kan vi göra i väntan på det oundvikliga? Odla vår trädgård enligt Candides recept? Men det är svårt att hacka sej igenom den jävla tjälen!

L: Om man ska ha tillgång till kallt stål behövs en blomstrande järn- och stälindustri med företagsnamn som Sandvik, med lokala företrädare i Svedala-Arbrå. Du ska nog inte skriva av den industrin i första taget. Vi behöver ju bra yxor om vi ska ut och hugga ved eller skörda energiskog. Men vad gäller det politiska brödraskapet med alla dessa släkter träffar du rätt. Det tycks ju vara likadant i S som i Folkpartiet: nästan alla i toppen är barn till eller gifta eller skilda från varandra. S-kassören Dambergs dollarsmuggling till Finland är kanske glömd, men minnet bör hållas levande. inte minst i dessa Wikileakstider. Det har vi glömt att kommentera: glädjen att se Urban Ahlin åka dit för sina USA-kontakter – han borde vara rökt nu som utrikespolitisk talman för S. Carl Bildt är väl ingen amerikansk sprattelgubbe, men han ligger rätt illa till och än kan man hoppas på några rejält nersvärtande telegram, gärna med ubåtsanknytning. – Men allt är förstås inte politik. Vi här i Lund har ju en tradition av att uppskatta allmänt färgstarka inslag, låt oss säga en Piratentradition. Då får man väl säga att Wikileaks beskrivning av den libyiske diktatorn är inte det sämsta. Han berättas vara mycket närstående en blond och fyllig ukrainsk sjuksköterska. Det är nästan så man kan se henne framför sig. Alltså, politiken kan tyckas ändra sig, men  som det har sagts: The fundamental laws apply, as times go by. Det är bara att sluta med att önska läsekretsen God Jul eller i varje fall, Säsongens hälsningar, som man säger mera ickekonfessionellt!

Kulturtips

En Stilla jul
Palladium 17 dec kl 19:30.

Läs mer

En Stjärna gick på Himlen fram - svensk folklig julmusik
En stämningsfull och spännande julkonsert där Lunds Akademiska Kör möter två av våra främsta folkmusiker Emma Reid och Emma Johansson. 17 dec kl 19.30 i Universitets Aula, Lund, 18 dec kl 19.30 på Palladium, Malmö. 

Läs mer

exit presence
exit presence är avdelning 14s första projekt och är ett undersökande av de små tingens stora betydelse i en abnorm verklighet. Spelas på Teatr Weimar 11 december - 16 januari.
Fre 17 dec kl. 19.30.
Läs mer

BARBARA HENDRICKS JULKONSERT - Let There be Peace on Earth
Live från Engelbrektskyrkan i Stockholm. Biograf Spegeln lördag 18 dec.
Läs mer

Oslipat Musikhjälpen
En rolig och välmenande humorkväll på Oslipat. Alla intäkter går till barn som det är synd om. På Tangopalatset 18 december kl 20.
Läs mer

Teaterimprovisation
Teaterimprovisation på Månteatern, Bredgatan 3 i Lund under hösten 2010.
Lör 18 dec kl. 19.
Läs mer

Julen är nära
Palladium söndag 19 dec kl 15
Läs mer

Don Carlos av Giuseppe Verdi
Direktsänt från The Met på KINO i Lund.
Sön 19 dec kl. 13.
Läs mer

Electronic Soundclash 2010
Inkonst 25 dec kl 23.
Läs mer

Berlinfilharmonikerna, Nyårsaftonens galakonsert
direktsänd galakonsert från Berlin 31 december kl 17.15.
Läs mer

Flickan från vilda västern av Giacomo Puccini
Direktsänt från The Met på Biograf Spegeln och KINO i Lund lördag 8 januari kl 19. Repris söndag 9 jan kl 13.
Läs mer

FELA!
National Theatre, livesändning på Spegeln, tors 13 jan kl 20.
Läs mer

Hela kulturcentralens program

Så minns vi Lena av Bengt Hall

Lena Lundgren dog helt hastigt och oväntat den 25 nov. Två veckor tidigare hade hon med flera av sina vänner haft en uppsluppen sextioårsfest i Stockholmsförorten Bagarmossen där hon var bosatt sedan åtta år tillbaka.
    Lena kom till Lund i början av 70-talet och med stort engagemang, energi och nyfikenhet skaffade hon sig en stor vänkrets och blev aktiv i VPK. Lena var en kreativ person som ville mycket, var oförvägen och hade lätt att få kontakter. Hon aktiverade sig i hyresgäströrelsen, startade kontaktkommittéer och satt i dess avdelningsstyrelse. Hennes uppväxt som dotter till en ensamstående sömmerska i Borås och med två systrar skapade en grogrund för hennes klasskänsla och djupa solidaritet med medmänniskor. Kvinnofrågorna blev också viktiga. Lena var med och bildade Kvinnocentrum i Lund. Senare under 80-talet satt hon i kommundelsnämnden på Norr och arbetade aktivt för en bättre stadsdelsmiljö.
    Mammans intresse för böcker, poesi och kunskaper om världen grundlade Lenas håg för böcker och kunskapstörst. Hon blev en folkbildare på det bokliga området, Med stor frenesi och övertygelse stimulerade hon oss att läsa, sålde böcker och bidrog till kunskaper och diskussioner om läsupplevelser och författare. Hon började som medhjälpare och blev efter några år ensam ägare och VD för uppstickaren Boklådan. Här ordnade hon uppskattade författaraftnar med många spännande författare som gäster. Men konkurrensen var stenhård, lokalhyran hög och 97 var det slut. De sista tio åren har Lena agerat representant för förlag gentemot landets bokhandlare och andra återförsäljare, först som försäljningschef på Ordfront och sedan som egen företagare och marknadsförde böcker för flera mindre förlag inklusive Ordfront.
    Lena odlade ett stort socialt nätverk. Sommarvistet i kollektivet på Oran vid Fjällfotasjön på åttiotalet och vänsterns regelbundna sommarläger vid Lönsboda, kolonin på S:t Månslyckan, den mångåriga bokcirkeln och inte minst hennes och Bernts fyra barn var viktiga sociala sammanhang utöver Lenas politiska och yrkesmässiga engagemang.

   Vi sörjer med Bernt och barnen den ytterst driftiga, varma, omtänksamma, kreativa, roliga, kompetenta och engagerade Lena som vi saknar så mycket.

Får ej ta emot fredspriset

Idag på de mänskliga rättigheternas dag delas Nobels fredspris ut till Liu Xiaobo för hans enastående kamp för mänskliga rättigheter i Kina. Men Liu Xiaobo kan inte närvara vid ceremonin. Han dömdes i december 2009 till 11 års fängelse för "omstörtande verksamhet" i en orättvis rättegång bakom stängda dörrar. Liu Xiaobo är långt ifrån ensam. Tusentals politiska fångar och samvetsfångar sitter fängslade i Kina för att de har vågat säga ifrån och kritisera regimen. Amnesty International arrangerar en manifestation för Liu Xiaobo på Medborgarplatsen i Stockholm i morgon, fredag 10 december klockan 18-20. Kom gärna dit om du har möjlighet. Om du inte kan komma till Medborgarplatsen kan du klicka på länken och skriva på vårt krav till Kina att de ska släppa Liu Xiaobo och alla andra samvetsfångar.

Röda Kapellet spelar italiensk musik

Fredagen den 10 december ger Röda Kapellet sin årliga julkonsert och dito fest. I år är temat Italien, närmare bestämt "Från Togliatti till Berlusconi". Det blir musik och text med anknytning till den kulturpolitiska situationen i Italien.
   Lokal: Språk- och litteraturcentrums foajé, ingång från Helgonabacken. Minglet börjar kl 19, då vi får höra sång till dragspel av Bengt Hall och saxofonmusik av saxofonkvartetten Saxdax. Konserten börjar kl 19.30, musiken kommenteras av filmvetaren Lars Gustaf Andersson. Efteråt får vi en politisk kommentar av Pierangelo Sassola. Dirigent: Per Falck.
   Därefter blir det italiensk buffé för dem som så önskar, och maten kan sedan dansas ner till svängig storbandsmusik framförd av Linen Row Big Band, ca 22.00.
   Fritt inträde, buffén kostar 150 kronor. Det går bra att komma och lyssna utan att äta.
   Anmälan till maten senast fredag den 3 december. Skicka ett mejl till kapellet@bredband.net.
Kom gärna i tid till kl 19, den som kommer efteråt måste se till att bli insläppt.
Välkommen!
Röda Kapellet

Lucia mot militärstrategin i Afghanistan

Manifestation för att ta hem soldaterna från Afghanistan den 13 december kl 17.00 på Stortorget i Lund
   SSU har bjudit in "hela den ungsocialistiska rörelsen som finns i Lund och idag sitter i riksdagen, dvs S-studenter, ung vänster och VSF".
   Manifestationen försöker göra det med Lucia-tema så om ni har Luciasaker, ljus, krona, stjärngossehatt etc så får ni gärna ta med det!"
   Vi vill visa motståndet mot beslutet som tas i Riksdagen den 15 december. Sveriges förödande militära strategi i Afghanistan måste skrotas!
Bland andra Afghanistansolidaritet stöder manifestationen.

Midnattskörens Julkonserter

Midnattskörens Julkonsert torsdag 16 dec kl 18 & kl 20 i Klosterkyrkan i Lund
Entré: 100 kr (Stud 80 kr)
Biljetter: Biljettbyrån i Lund, vid Stortorget, tel. 13 14 15
Varje föreställning varar ca 1 timme.
www.midnattskoren.se

Midnattskörens Julkonsert med Pubkväll fredag 17 december kl 20 i Vita Huset, Uardavägen i Lund (Bakom ICA Tornet)
Entré: 60 kr (Stud 40 kr)
Biljetter till fredagens julkonsert köpes vid dörren
Välkommen!

Affisch

Kulturtips

EKOO! - SALAMALEKUM OCH GOD JUL!
3 julkonserter med EKOO! i Malmö/Lund 10-11 december.
Fre 10 dec kl. 20 samt Lör 11 dec kl. 15 och 19 Läs mer

LAST WISH CABARET
På Karavan 26 november - 12 december.
Fre 10 dec kl. 20 Läs mer

Miss King Cabaret presenterar Är det... det här?
På Bastionen från 18 november. Extraföreställningar 9 & 10 december p g a stort publiktryck!
Fre 10 dec kl. 21 Läs mer

Plattform 10 december
-Din guide till den senaste dansen. På Dansstationen, Palladium 10 dec kl 19.30. Läs mer

Don Carlos av Giuseppe Verdi
Direktsänt från The Met på Biograf Spegeln i Malmö och KINO i Lund 11 dec, repris 12 dec
Lör 11 dec kl. 18.30, Sön 12 dec kl. 13. Läs mer

Blues: Steve Grahn och Mattias Malm
BioCentrum i Limhamn lör 11 dec kl 19. Läs mer

exit presence
exit presence är avdelning 14s första projekt och är ett undersökande av de små tingens stora betydelse i en abnorm verklighet. Spelas på Teatr Weimar 11 december - 16 januari.
Lör 11 dec kl. 19.30. Läs mer

Teaterimprovisation
Teaterimprovisation på Månteatern, Bredgatan 3 i Lund under hösten 2010.
Tor 16 dec kl. 19. Läs mer

Hela kulturcentralens program

Tack snälla Skånetrafiken! av Gr

Räknar jag rätt i tidtabellen (SJ:s, Skånetrafikens är försenad från trycket) går det från och med nästa vecka vanliga vardagar 162 tåg som man kan åka med från Lund till Malmö C, Triangeln och Hyllie. Mellan 6.00 och 7.00 går det elva tåg och lika många timmen därpå. Ganska fantastiskt, visst händer det trevliga saker! Det går minst två tåg i timmen till Köpenhamn hela natten. Och längre fram i vår återöppnas stationen i Sösdala. Det är nästan för bra för att vara sant.

Låt oss tala om fattigdom av Gunnar Stensson

1975 till 1995 var ordet fattig tabu, fast fattigdomen galopperade. Det enda som betydde något var ekonomisk tillväxt och den enda vägen till ekonomisk tillväxt var att låta ”marknaden” härska utan mellanhänder, skriver Immanuel Wallerstein i en kommentar den 1 december.
   Det finns inget alternativ, sa Margaret Thatcher. Men nu är den tiden längesen förbi, som det heter i visan. Det blev inte bättre för människor i Syd tack vare marknaden – tvärtom – och upproret började anas. Zapatisterna reste sig i Chiapas. De sociala rörelserna stoppade  WTO:s möte i Seattle 1999. World Social Forum föddes i Puerto Allegre 2001.
   Finanskrisen 2007-2008 ledde till att IMF upptäckte ”poverty”. I septembernumret av IMF:s kvartalsmagasin Finance and Development publicerades artikeln ”Ojämlikhet är ohållbar” av Rodney Ramcharan, expert på afrikansk ekonomi.
   Rodney Ramcharan skriver att ”ekonomisk politik som bara fokuserar på tillväxt kan vara farligt naiv.” Ojämlikheten begränsar investeringarna i fysiskt och mänskligt kapital och ökar kraven på omfördelning. Ojämlikheten ger de rika en starkare röst än den mindre homogena majoriteten, vilket snedvrider inkomstfördelningen och åderförkalkar det politiska systemet. Det leder på sikt till allvarliga ekonomiska konsekvenser.
   Har IMF plötsligt blivit vänsterns röst i världen? ”Var inte dum,”svarar Wallerstein. Vad IMF eftersträvar är ett mer stabilt system där deras marknadsintressen förhärskar. Därför måste man tvinga eliterna i syd att betala litet av sin oberättigade vinst till ”fattigdomsprogram” för att minska upprorsbenägenheten hos den ständigt växande massan av fattiga.
   Det är kanske för sent för att denna strategi ska fungera, fortsätter Wallerstein. Den ohållbara ojämlikheten ökar för varje dag.

Rädda gatubarnsprojektet i León! av Cecilia Lindblom

Lunds vänortsprojekt i León i Nicaragua är i fara. Det är framför allt gatubarnsarbetet som riskerar att försvinna när ett stort antal bidragsgivare från Lunds kommun går i pension.
När löneavdraget "Tian till Léon" försvinner kan du som blir pensionär istället betala 100 kronor om året till vänortsföreningen som förmedlar pengarna. Denna möjlighet är förstås öppen för alla som vill bidra.

Lunds kommun är sedan mitten av 1980-talet vänort med universitetsstaden León i Nicaragua. För att stärka banden mellan de båda städerna finns det också en vänorts­förening som står för de praktiska kontakterna.
   Genom frivilliga bidrag från anställda vid Lunds kommun, den så kallade ”Tian till León” som dras från lönen varje månad och administreras av Vänortsföreningen, har vi genom åren kunnat ge stöd åt projekt inom skola, sjukvård, bibliotek mm.
   Vårt mest långvariga och framgångsrika projekt har varit ett gatubarnsprojekt som tar hand om vilsegångna ungdomar och hjälper dem till utbildning, praktik och arbete. Detta har bidragit till att León omnämns som den stad i Centralamerika där man tryggast kan gå omkring på gatorna utan rädsla för ungdoms­gäng.
   Nu är det risk för att vi inte kan fortsätta att driva projektet eftersom ett mycket stort antal kommunanställda givare går i pension den närmaste tiden.
   Men du kan bli bidragsgivare och hjälpa oss att fortsätta att driva vårt viktiga gatubarnsprojekt.
   Om du är anställd av Lunds kommun eller får arvode från kommunen som politiker kan vi enkelt ordna det genom att du kontaktar ordföranden Cecilia Lindblom, tel 046 211 53 86,
e-post cecilia.lindblom@bredband.net
   Om du inte är kommunanställd kan du anmäla dig som givare av ”En hundralapp till León” till Vänortsföreningen Lund-León pg 11 69 57-2 och varje år få en påminnelseavi.
   Du kan också bli medlem i föreningen, årsavgift 100 kr till pg 11 69 57-2.
    Varje krona går oavkortad direkt till gatubarnsprojektet utan administrationsavgifter.

”The Auschwitz borders” av Gunnar Stensson

I fyra årtionden har den israeliska högern utnyttjat formeln ”the Auschwitz borders” för att länka ett tillbakadragande från Västbanken till förintelsen, skriver Bradley Burston i Haaretz  5/12. Senast häromdagen tillgrep den israeliske infrastrukturministern Uzi Landau formeln för att förklara varför Israel aldrig får återlämna Västbanken och östra Jerusalem.
   Två dagar senare visade en demografisk studie att judarnas andel av befolkningen i Israel, Västbanken och Gaza nu uppgår till mindre än 50 procent.
   Det innebär att om Israel fortsatt ockupationen av Gaza hade icke-judar varit i majoritet i det område som Israel kontrollerade. Tack vare utrymningen fick Israel 2005 en respit på 1,5 miljoner, men den marginalen är långt ifrån säker.
   Det handlar inte bara om palestiniernas högre födelsetal De åtgärder som Israel tillgriper för att behålla Västbanken skapar en atmosfär som får ett betydande antal judar att överväga om de ska flytta och skapa sig en framtid på annat håll.
   Ju fler antidemokratiska lagar som stiftas för att skydda den minskande judiska majoriteten och ju fler förtryckande åtgärder som vidtas för att försvara bosättarna, desto fortare eroderas Israels legitimitet. Fortsatt ockupation gör det allt svårare för Israels allierade att förstå och stöda Israel.
   Om den israeliska högern lyckas krossa tvåstats-lösningen och den Palestinska myndigheten upplöses (vilket Mahmoud Abbas hotat att göra) så överlåts makten över palestinierna till Hamas. Mål som Ben-Gurion International Airport, tornen i Tel Aviv och själva bosättningarna blir mycket svårare att försvara. Antalet vapenvägrare ökar. Alltfler soldater lämnar landet efter fullgjord tjänst. Ju längre ockupationen varar, desto sannolikare är det att judarna blir en minoritet i sitt eget land. Apartheid-analogin fulländas.
   Många judar känner att ”the Auschwitz borders” har blivit en fälla och tänker inte vänta till slutet den här gången. De som kan ta sig ut, kommer att göra det. De som inte kan, kommer att få uppleva ”an independent Palestine from the river to the sea”.

En osmaklig jämförelse av Lars-Anders Jönsson

Citat från tidigare VB   
Imperialister och militarister längtar tillbaka till den tid då The United States Marine var världens polis:
“From the halls of Montezuma
To the shores of Tripoli
We fight our countries battles
In air, on land and sea”.

Under 1930-talet sjöng man liknande sånger i ett Tyskland med massarbetslöshet och inflation:
”Die Fahne hoch! Die Reihen fest gesshlossen
SA marschiert mit ruhig festen schritt.”

   Stensson inlägg måste tas på allvar även om de som i detta fall är ett osmakligt inlägg.
   Den första texten beskriver amerikanska trupper i kriget mot den japanska fascismen, den italienska och tyska fascismen. Den andra texten sjöngs av tyska nazister. För Stensson är detta liknande sånger. Jämförelsen avslöjar en distans till händelserna som inte är ovanlig inom svensk intellektuell vänster.

”Halakhic ruling” förbjuder judar att hyra ut bostäder till araber

En grupp fundamentalistiska rabbiner i Israel har utfärdat en ”halakhic ruling” som förbjuder  judar att hyra ut bostäder till araber.
   Israels ”religionsminister” som tillhör Shas-partiet har inte tagit avstånd från denna rasistiska diskriminering av Israels arabiska medborgare.
   Det är uppseendeväckande att religiösa ledare som samtidigt är statstjänstemän uppmanar till diskriminering av landets arabiska medborgare.
   En riksdagsman från Sverigedemokraterna befinner sig just nu i Israel för att studera hur Israel för kampen mot muslimerna. 
   Benjamin Netanyahu har reserverat sig från rabbinernas ”ruling”, men inte vidtagit några åtgärder mot den.
   Halakha handlar om religiös vägledning. Det aktuella halakha-beslutet fungerar som en sorts judisk motsvarighet till muslimernas fatwa. Khomeini uttalade som bekant en fatwa som dömde Salman Rushdie till döden.
   Episoden är ett exempel på hur rasism och fundamentalism breder ut sig i Israel.
Källa Haaretz.

Vilken förnyelse? av Lucifer

Nej, det saknas inte ämnen att ta upp, Wikileaks etc. Men låt oss börja med socialdemokraternas kris. Den är förstås större än så, den är arbetarrörelsens och de progressiva krafternas kris och därmed också vänsterpartiets.

En riktigt usel valrörelse
Ledordet är förstås förnyelse. Ja, om det med det menas att vi inte ska behöva uppleva sådana valrörelser som den vi hade i höstas. Den var riktigt usel på alla plan, med illa genomtänkta utgångspunkter och ett antal plötsligt inkastade förslag av typ miljardsatsningen på pensionärerna. Det pågår nu närmast en kampanj för att S ska moderniseras, från att bejaka individualiseringen i samhället till att Sverige ska gå in i NATO. Genom borgarnas väldiga övertag i media, och då menar jag inte bara dagspressen utan också radio och TV, riskerar vi få till resultat att det är så partiet kommer att röra sig. Kampanjen möter ju knappt något offentligt motstånd. Lika olyckligt vore det förstås om S skulle överta vänsterpartiets sämre sidor: nej till betyg och fokusering på stöd till den ena eller andra välartade gruppen.

Mer lutheransk moralism
Vägen framåt för S borde väl vara en variant av back to basics, att sätta arbete och skyldigheter i centrum. Ja, kalla det gärna gammal lutheransk moralism. Då är kanske rentav jobbskatteavdrag acceptabelt samtidigt som man ser till att arbetslösa får ett rimligt ekonomiskt stöd. Vad gäller skattenivåer och samhällets åtaganden har Umeåprofessorn Stefan Svallfors nyligen visat att det finns ett starkt opinionsstöd för välfärdssamhället och en vilja att betala skatt.
   Då får man också vara beredd att säga till folk att vi behöver en fastighetsskatt – en självklarhet världen över – som ett stabilt inslag i skattebasen. Om man talar uppriktigt om detta tror jag det skulle accepteras. Undfallenheten på senare år, från Persson och framåt, för villaägarna har varit pinsam. Och självfallet måste vi tillbaka till en jämlik skola, lika för alla. Friskolesystemet infördes med argumentet att nu skulle det bli en pedagogisk förnyelse. Vad vi fick var en som helhet försämrad skola med vinster som går till riskkapitalbolag. Det är åter en fråga där man skulle kunna få ett brett folkligt stöd. Det fria skolvalet där borgarklassens barn i Eslöv skickas till Lund medan arbetarnas går kvar måste också förändras. Återställare? Ja, men man får ta vara på vad som var bra i den svenska modellen. Och för att kasta sig över till utrikes- och säkerhetspolitik:

sluta ställa upp för USA och ta hem trupperna från Afghanistan och stöd i stället FN.

Ohly måste gå, nu
Vänsterpartiet då? Ja, vi har också en ledare som förkastas av de tilltänkta väljarna och han, tillsammans med några andra i toppen (”kommunikationsansvarig” och partisekreterare) bör snarast bytas ut och natrligtvis inte sitta kvar till 2012.. Vad har vi en partistyrelse till? Är de så fega och handlingsförlamade att de bara sitter där och låter partiet sjunka ner för varje val och opinionsundersökning? (Läs t.ex. åsikten från en av dem som dagligen företräder vårt parti i praktisk politik: olssonbetalar.blogspot.com).
   Om V hade varit som Gudrun Schymans gamla parti hade vi kunnat ta emot många av de som nu överger S. CH Hermanssons gamla dröm om ett socialistiskt folkparti hade då kanske varit en möjlighet. Det är den inte nu och då får man ställa upp mer realistiska mål. Då handlar det om att V kan vara ett parti som kritiserar S från vänster, som ligger lite före i mål och kritik och därmed påverkar det större partiet. Alltså den gamla rollen som vänligt stödparti och en pådrivare som kan samla upp folk ur mellanskikten som känner sig främmande under det stora paraply som S måste vara. En inte särskilt heroisk roll, men inte oviktig.

Lattevänstern?
Här ett långt citat från en läsarkommentar på Dagens Arena:
   ”Det är också rätt att Mp är ett borgerligt parti fast för vänstermänniskor. Det kan tyckas som en paradox men det går faktiskt ihop.
   Daniel Suhonen har i Tvärdrag förklarat fenomenet med den borgerliga vänstern. eller den så kallade ”lattevänstern” för vilka att vara ”vänster har blivit en pose, ideologin en snygg accessoar” Det ”handlar om dagens unga medelklassradikaler, ja Arenaradikaler, vars identitetspolitiska vilja att vara rätt är drivkraften. I vissa kvarter på Södermalm, är denna folkgrupp ganska vanligt förekommande. Idag utgörs vänstern till väldigt stor del av sådana som på allvar tycker att queer är viktigare än klass, för att det är nytt. De gjorde miljöpartiet till största parti på Södermalm i EU-valet. Det handlar om´en vänster som inte har sina rötter i den traditionella arbetarrörelsen utan en medelklassvänster precis som 68-vänstern men som skiljer sig från den i och med att dom inte har en vision om ett socialistiskt samhälle. ”
   Jo, kanske det. Lattehögern tror jag vi har mer av i Lund och det är värre. Latevänster är väl mest i Stockholm?

Huset Israel brinner av Per Roijer

Det händer ganska mycket i Mellanösternkonflikten, trots att allt som vanligt verkar ha gått i stå.
   Man kan lägga märke till de små förskjutningarna. Här är några:
 • Radions Cecilia Uddén talade i förrgår om den israeliska tidningen Haaretz som en oppositionstidning. Det har jag inte hört tidigare. Haaretz är Israels motsvarighet till Dagens Nyheter eller Svenska Dagbladet och den tidning som icke hebreiskkunniga diplomater läser först varje morgon.
 • Oppositionen inom Israel mot den israeliska bosättningspolitiken är fortfarande obetydlig, men den tilltar.
 • Ship to Gaza planerar en ny konvoj våren 2011.
 • DN:s korrespondent Nathan Shachar kallade i en nyhetstext premiärminister Netanyahu "en överlevare av det lilla formatet" som sätter sin egen karriär före Israels överlevnad i regionen. Det lät som en förtvivlans suck.

Den oppositionelle israeliske journalisten Gideon Levy skrev i förrförra veckan i just Haaretz om de ökade riskerna för inhemska journalister som kritiserar regeringen. "Den israeliska pressen censurerar sanningen" var rubriken.
"Journalister har inte blivit mördade i vårt land tidigare, men en del människor talar om att det kan hända", skriver han i en krönika som riktas lika mycket till journalistkollegor som till läsarna.

"Vi har fått både presidenter, ministrar och premiärministrar på fall, ändå är mod det mesta vi saknar", skriver han. "Om folk inte vill höra om ockupationen, så berättar vi inte om den för dem. Om folk inte vill höra sanningen om Operation Gjutet Bly (Operation Cast Lead, angreppet på Gaza i december 2008), så behöver de inte ligga sömnlösa. (…) Vi blev missledda när det gällde Operation Gjutet Bly. En del av oss krävde att den skulle genomföras och förteg sedan vad som hände där."

"Regeringen har stängt Gaza för oss sedan november 2006, och skandalöst nog är det ingen som utmanar beslutet. Det är svårt att förstå att bara en enda modig reporter, Amira Hass, har varit där för att rapportera utan att följa med i någon arméenhet. Resten av pressen har gett upp. Aktivisterna i turkiska Ship to Gaza kallades terrorister i media utan att passa på beskrivningen, därför att det var vad vår regering kallade dem, det är vad våra läsare vill ha, och det är på det sättet vi kan rättfärdiga att nio av dessa aktivister dödades."

"A dangerous fire is burning around us, and even if it hasn’t reached us, it’s on the way, yet we are complacent. The monster is coming, and there is no one to stop it. "

"Huset brinner och folk på insidan häller bränsle på elden", skriver Gideon Levy.

Bättre än så kan man inte beskriva att Israels regering inte klarade av att acceptera Hillary Clintons oerhört sockrade bud för att få igång förhandlingarna mellan Israel och den palestinska myndigheten. Budet innehöll ynka tre månaders förlängning av byggstoppet för judiska bosättningar på den ockuperade Västbanken, och det ockuperade Östra Jerusalem skulle undantas. Efter tre månader skulle inga nya krav på byggstopp få lov att ställas, USA lovade ge Israel ett antal nya hypermoderna stridsflygplan och utfäste sig därutöver att inlägga sitt veto om palestinierna skulle utropa ett självständigt Palestina.

Det låter bisarrt att de extremkonservativa i Netanyahus regering inte ens kunde acceptera en sådan sak.

Få har väl trott att det någonsin skulle bli några förhandlingar. Istället torde Palestina utropa sin egen självständighet, som den palestinske premiärministern Salam Fayyad lovat ska ske under 2011. Under den gångna veckan har både Brasilien och Argentina erkänt Palestina som en "fri och oberoende stat". Flera andra mindre länder i Latinamerika har gått före. De latinamerikanska ländernas betydelse i diplomatin ska inte underskattas. Brasilien är en av de så kallade BRIC-länderna --  Braslien, Ryssland, Indien och Kina – en växande ekonomisk stormakt med allt större plats i det internationella samfundet.

Gideon Levy är klarsynt. Huset brinner sannerligen.

Protest mot stympning av Solhällans koloniområde av Ulf N

Den politiska majoritetens planer på att dra en bilväg genom koloniområdet Solhällan har åter väckts till liv. Byggnadsnämnden lär ha tagit fram ett program för detaljplan för det planerade bostadsområdet Solhällan ska biltrafikförsörjas genom en bilväg rakt igenom koloniområdet. I varje fall lär detta vara ett förslagen i planprogrammet. Dessbättre är kolonisterna alerta och bevakar sina och lundabornas intressen. I dagarna har ett protestskrivelse gått till Byggnadsnämnden. VB återger här skrivelsen i sin helhet.

”Styrelsen för koloniföreningen Solhällan i samarbete med ordföranden i Lunds Kolonisters Centralförening Charles Hallén reagerar mot de uppgifter angående förslag till planprogram som redovisades i Sydsvenskan 3/12.

Lunds koloniområden har viktiga funktioner i staden:
 • Som parkmark
 • Som gröna lungor i staden
 • Dom ger biologisk mångfald i stadsmiljön
 • Som promenadstråk för allmänheten

Områdena ska enligt kommunens egna bestämmelser vara öppna för allmänheten dagligen mellan kl 8 och 20 under perioden 1/5 till och med 31/8. Promenader i områdena ger möjligheter att njuta av såväl biologisk mångfald som snickarglädje och odlingsprakt.

De föreslagna vägdragningarna genom Solhällans område ger stora försämringar för koloniområdets funktion.

Idag är Solhällan till ytan Lunds största koloniområde. Den del av Lund som Solhällan ligger i har relativt få grönområden och därför borde man vara rädd om området och dess sammanhållna karaktär. Istället för att stympa det borde man vårda det och öka möjligheterna för allmänheten att få tillträde till området.

Exploateringen av markområdet söder och öster om Solhällan bör enligt koloniföreningens uppfattning anpassas till möjligheterna att dra vägar för tillfart utan att koloniområdets kvaliteter som park- och rekreationsområde för allmänhet och kolonister försämras. De förslag till vägdragningar som redovisas i Sydsvenskan den 3/12 håller i detta avseende inte måttet. Området kommer enligt dessa att stympas i den östra delen, samtidigt som det delas upp i två delar, som kommer att vara avskiljda med stängsel, grindar och en genomkorsande väg med biltrafik.

Koloniföreningen Solhällan är positiv till att i större omfattning öppna upp området för allmänheten. Detta kan ske t.ex. genom att utöka tiden då området har öppna grindar och att öppna upp området i riktning mot ny bebyggelse söder och öster om området, möjligheter som kommunens planavdelning inte verkar ha beaktat.

Lunds koloniområden bör betraktas som parkmark och därmed skyddas vid detaljplanläggning. Inte ses som reservmark för dragning av bilvägar som kan utnyttjas vid exploatering för ny bebyggelse.

Vår skola var världsbäst av Gunnar Stensson

Skolorna i Sverige var likvärdiga. De tillämpade samma kursplaner. Det underlättade rörligheten. Barn flyttade från Piteå till Lund och slussades lätt in i den nya skolan som arbetade med samma kursavsnitt och samma läroböcker.
   Skoltillhörigheten bestämdes av geografin. Man gick i den skola som låg i kvarteret eller stadsdelen. Skolorna höll jämförlig kvalitet och hade samma resurser. Människorna var stolta över den egna skolan.
   I skolorna rådde mångfald. Där blandades alla samhällsklasser och etniska grupperingar. Direktörens barn gick i samma skola som kommunalarbetarens, chilenarens i samma som överstens, städerskans i samma som professorns.
   (Lund hade fyra gymnasieskolor: Katte, Vipan, Polhem och Spyken med allsidigt sammansatta elevgrupperingar och likvärdig undervisning. Sedan infördes det fria valet och Vipan förlorade sin ställning eftersom alla ville till centrum där det var nära till fik och butiker. Nu är segregationen fullständig. Vipan har blivit en yrkesskola.)
   Lärarna strukturerade undervisningen genom katederundervisning som gav huvudlinjerna i de behandlade kursavsnitten. Inom den ramen kunde grupparbeten förekomma.
   Elever med svårigheter undervisades tillsammans med övriga i klassrummet med hjälp av lärarassistenter. Skolorna var skyldiga att ta emot elever med rörelsehinder och andra handikapp på ett likvärdigt sätt även om det kostade.
   Ett strängt meritokratiskt betygssystem och noggranna kursplaner utarbetades för att garantera likvärdighet i betygssättningen.
   Den svenska skolan var bäst, eller bland de allra bästa, i världen, hur man än mätte.

Så river man sönder ett skolsystem
Först gav man sig på betygssystemet som irriterade alla som inte fick de höga betyg de ville ha. Det ersattes med ett löst system med fyra steg utan betygskriterier.
   Ämnessystemet bröts upp och en rad nya ämnen tillkom. Det kunde handla om skönhetsmedel eller turistspanska. De högsta betygen utdelades i de meningslösaste ämnena.
   Sverige råkade i ekonomisk kris. Kostnaderna för skolsystemet var höga. Statsminister Göran Persson såg chansen att lämpa över kostnaderna på kommunerna. Han struntade i att kommunerna hade helt olika förutsättningar.
   Lärarorganisationerna protesterade. Lärarna demonstrerade. Vänsterpartiet stod ett tag emot Perssons ansträngningar att avskaffa den svenska likvärdigheten. Hans förslag skulle ju drabba arbetarklassen på ett sätt som kanske inte kunde repareras.
   Men till slut lyckades Persson övertala Ylva Johansson, V, att gå med på förändringen och därigenom skapa den nödvändiga majoriteten i riksdagen för kommunaliseringen.
   Den ekonomiska krisen övervanns, men skolan hämtade sig aldrig.

Fritt fram för nyliberalerna!
De stod inte ut med mångfalden i de svenska klassrummen. Här skulle sorteras!
   Friskolesystemet infördes. Det fria valet infördes. Ett val som byggde på tillfälliga kortsiktiga preferenser och rena missförstånd (planerade av dem som tjänade på dem). I ett slag sprängdes mångfalden.
   Barn till akademiker hamnade i en skola, barn till frikyrkliga i en annan, barn till katoliker i en tredje, barn till miljonärer i en fjärde. Friskolorna fick rätt att vägra ta emot handikappade barn av ekonomiska skäl. De blev tillsammans med arbetarklassens och invandrarnas barn kvar i de kommunala skolorna. Nyliberal mångfald! Härligt!
   Friskolorna lockade till sig elever genom att sätta höga betyg och dela ut datorer. De anställde tusentals obehöriga lärare. De saknade skolbibliotek och gympasalar, men parasiterade på det kommunala skolsystemet. Billigt och bra!
   För att skapa möjligheter till stora vinster för friskolekoncernerna infördes ett skolpengssystem. Man dividerade helt enkelt skolkostnaden med antalet elever utan hänsyn till elevernas förutsättningar. De billiga friskolorna gjorde som planerat stora vinster. De kommunala skolorna med ansvar för helheten, för bibliotek, gympasalar, utlandsfödda, rörelsehindrade fick se sina tillgångar minska.

   När orimligheten i detta system blev alltför uppenbara tilldelade man vissa skolor, där det fanns många utlandsfödda elever och elever med lågutbildade föräldrar, extra anslag. Så utpekades just dessa grupper, liksom deras skolor, som problem.
   Friskolekoncernerna vann förmögenheter. Kommunerna betalade och pengarna placerades i skatteparadis som Cayman-öarna. ”Folket visslar ut mig, men jag applåderar mig själv hemma hos mig, när jag räknar pengarna i min kassakista”, som den gamle romaren sa.
   Nu hade man skapat den segregerade skola man önskat sig. Varje kategori hade sin egen skola. Det kallades cyniskt mångfald. Man hade lyckats koncentrera arbetarklass, invandrare och resurssvaga i skolor som man gav sämre ekonomiska förutsättningar.
   Samtidigt ville man avskilja särskilt begåvade för särskild undervisning som tillgodosåg deras särskilda kvalifikationer.
   Därmed undergrävde man deras utveckling genom att beröva dem den sociala och pedagogiska kompetens som bara ickesegregerade skolor kan ge.

Konsekvensen av kommunalisering, fritt val, friskolor och skolpeng
Många hade trott att man kunde behandla skolsystemet hur som helst, att det var så robust att det klarade sig hur än gamarna hackade i det.
   Men Pisarapporten visade de ödesdigra konsekvenserna. Kvaliteten på den svenska skolan sjönk dramatiskt de senaste tio åren. Var fjärde svensk skolpojke har svårt att läsa.
   Värst var förlusten av likvärdigheten. Där hade Sverige varit ett föregångsland.
   Skillnaden mellan bästa och sämsta skolor har nu mer än fördubblats.
   Skillnaden mellan bästa och sämsta elever har ökat, inte genom att de bästa blivit bättre utan genom att de sämsta blivit sämre.
   Skillnaden mellan socioekonomiskt gynnade elever och mindre gynnade är större än i genomsnittet av de länder som ingår i Pisa-undersökningen.
   Läsförståelse som är en grundbult för all inlärning har sjunkit till medelnivån i OECD.
   Matematikkunskaperna ligger under medelnivån.
   Kunskaperna i naturkunskap är klart under medelnivån.
   De långsiktiga sociala och ekonomiska konsekvenserna är ännu större.

Hur återskapa kvalitet och rättvisa i skolan?
Det finns ett land vars ekonomi, kultur och klimat liknar Sveriges. Det är ett land som har ungefär samma skol system som det som ännu i början av 1990-talet tillämpades i Sverige. Det landet är Finland.
   Men det är väl inte möjligt att ett statsdirigerat, auktoritärt, jämlikt system, där rika och fattiga behandlas lika, där begåvningar blandas med mindre begåvade, där undervisningen till stor del är katederundervisning inte bara i ämnen som historia utan också i till exempel matematik, där man går i den lokala skola som ligger ett par kvarter hemifrån – det är väl ändå inte möjligt att ett så förlegat system kan fungera i vår moderna värld dess valfrihet och trendiga ungdomar?
Jo då, det är det visst!
 • När det gäller läsförståelse är de finska eleverna näst bäst i världen,
 • när det gäller matematik är de också näst bäst,
 • när det gäller naturvetenskap är de allra bäst.
   Det motsvarar ungefär Sveriges skolstandard före de så kallade skolreformerna.
   Kan Sverige återskapa ett system med likvärdighet och social sammanhållning, med gemensam standard i hela landet, med toppresultat beträffande kunskap i de centrala ämnena? Ja visst.
   Hur vi borde göra är lätt att se i perspektivet av våra egna erfarenheter och det finska exemplet. Men med så många krafter som bara ser till sina egna – kortsiktiga, egocentriska och själviska -  intressen är det osannolikt att vi klarar av det
   I stället fortsätter vi på den inslagna vägen genom att nu kräva höga avgifter från utländska studenter som vill studera i Sverige. Fördumningen sprider sig.

Lena Lundgren är död

Lena dog hastigt för en vecka sedan. Hon hade många vänner i Lund som sörjer henne.
   Hon var tidigt aktiv i Vpk och en av initiavtagarna till Kvinnocentrum i Lund, som startades hösten 1977.
   Under 90-talet lärde många känna henne som den mycket bokengagerade ägaren till Boklådan.
   Hon tog sedan steget över till produktionssidan och började arbeta på Ordfront i Stockholm där hon också bodde under senare år.
   Trots avståndet mellan Lund och Stockholm släppte hon aldrig kontakten, varken vännerna eller kolonin hade anledning att känna sig övergivna.
   Vi är många som tänker på Bernt och barnen i denna svåra stund.
red

Uthyres

Vid Professorsstadens gräns – den går i gatan – finns en möblerad tvårumslägenhet hyresledig under första halvåret 2011. Under den nuvarande snön finns en fin trädgård.
   Vidare upplysningar genom Gunnar Sandin, 135899.

Promenadtips

Vintervägarna runt Höje å är fasta, elastiska och något hala. De rekommenderas!
   Däremot måste en varning utfärdas mot alla försök att gå över ån på de isbryggor som bildats på några ställen.

Röda Kapellet spelar italiensk musik

Fredagen den 10 december ger Röda Kapellet sin årliga julkonsert och dito fest. I år är temat Italien, närmare bestämt "Från Togliatti till Berlusconi". Det blir musik och text med anknytning till den kulturpolitiska situationen i Italien.
   Lokal: Språk- och litteraturcentrums foajé, ingång från Helgonabacken. Minglet börjar kl 19, då vi får höra sång till dragspel av Bengt Hall och saxofonmusik av saxofonkvartetten Saxdax. Konserten börjar kl 19.30, musiken kommenteras av filmvetaren Lars Gustaf Andersson. Efteråt får vi en politisk kommentar av Pierangelo Sassola. Dirigent: Per Falck.
   Därefter blir det italiensk buffé för dem som så önskar, och maten kan sedan dansas ner till svängig storbandsmusik framförd av Linen Row Big Band, ca 22.00.
   Fritt inträde, buffén kostar 150 kronor. Det går bra att komma och lyssna utan att äta.
   Anmälan till maten senast fredag den 3 december. Skicka ett mejl till kapellet@bredband.net.
Kom gärna i tid till kl 19, den som kommer efteråt måste se till att bli insläppt.
Välkommen!
Röda Kapellet

Midnattskörens Julkonserter

Midnattskörens Julkonsert torsdag 16 december kl 18 & kl 20 i Klosterkyrkan i Lund
Entré: 100 kr (Stud 80 kr)
Biljetter: Biljettbyrån i Lund, vid Stortorget, tel. 13 14 15
Varje föreställning varar ca 1 timme.
www.midnattskoren.se

Midnattskörens Julkonsert med Pubkväll fredag 17 december kl 20 i Vita Huset, Uardavägen i Lund (Bakom ICA Tornet)
Entré: 60 kr (Stud 40 kr)
Biljetter till fredagens julkonsert köpes vid dörren
Välkommen!

Affisch

Noterat i veckan

Mossad skyldigt?
Kärnfysikern Majid Shahriari dödade av en bilbomb i Teheran måndagen 29/11. Tre skadades. Hans kollega Massoud  Ali Mohammadi dödades i ett liknande sprängdåd i januari.
Källa TT

USA spionerar
USA:s utrikesminister Hillary Clinton har beordrat spionage, fingeravtrycksinsamling och registrering av sändebud från hela världen i FN-skrapan. Dessutom genomförs liknande verksamhet på alla amerikanska ambassader. Det är som väntat ganska tyst om hur den amerikanska ambassaden bedriver underrättelseverksamhet i Stockholm.
Källa Wikileaks

Pentagon-rapporten 1971, Watergate 1972, IB-affären 1973, Vanunu 1986, Wikileaks 2010 av Gunnar Stensson

Resumé:
Pentagon-rapporten visade världen hur den amerikanska administrationen vilselett opinionen om Vietnam hemma och ute. Ledde till att USA drog sig ur Vietnam. Daniel Ellsberg tog risken att läcka. New York Times publicerade.
Watergate-affären avslöjade president Nixons valfusk, kriminella avlyssning, samarbete med maffian mm. President Richard Nixon avsattes. Journalisterna Carl Bernstein och Bob Woodward gjorde avslöjandena. Washington Post publicerade.
IB-affären. Jan Guillou och Peter Bratt avslöjade den socialdemokratiska regeringens samarbete med USA under Vietnamkriget och det socialdemokratiska partiets illegala registrering av bl a Vietnamaktivister. Guillou och Bratt dömdes för spionage till fängelse. FIB-Kulturfront publicerade.
Vanunu. Israelisk kärnfysiker. Avslöjade att Israel tillverkade kärnvapen i Dimona. Mossad ryckte ut med horor och hitmen. Vanunu kidnappades. Inspärrad till 2004, ute ett tag, åter inspärrad samma höst. Ute igen, fängslad 2007. Får inte lämna Israel. Världen förnekade avslöjandet. Israel är idag en av världens farligaste kärnvapenmakter. Vägrar skriva på ickespridningsavtalet eftersom israeliska kärnvapen ”inte existerar”. Daily Telegraph publicerade.
Wikileaks. Bradley Manning smugglade ut hemliga dokument på en Lady Gaga - cd. Där fanns filmen som visar hur USA-soldater i en helikopter skjuter irakiska civila på en gata i Bagdad.  Bradley Manning greps och hålls sedan ett år i isolering. Wikileads kan komma att terrorstämplas. Julian Assange håller sig dold. Klokt. I USA hotas han av livstids fängelse eller avrättning (svenska åklagare underlättar jakten). Riskerar att mördas av CIA. New York Times publicerade.

PS. Tidningen Haaretz menar att Wikileaks avslöjanden är ofarliga eftersom den viktiga utrikespolitiska dialogen inte längre förs i State Department som på Kissingers tid utan i en isolerad inre krets. Ambassadörerna är närmast att jämföra med kurirer. Vilket inte förringar Bradley Mannings och Wikileaks insats.
Nu väntar vi otåligt på avslöjandena om banker och storfinans.

Svek och kreativ bokföring av Mats Olsson

Lunds kommuns budget för 2011 var i förra veckan åter uppe för beslut i fullmäktige, som brukligt är under ett valår. Annars beslutas budgeten slutgiltigt i juni. Några nysatsningar hade inte lanserats från den borgerliga majoritetens sida. Redan två månader efter valet har de svikit de enda egentliga vallöften de gav: Att införa fria bussresor för 75+ från och med 1 januari 2011, samt att lägga spår på Lundalänken, från Brunnshög till Klostergården/S:t Lars, till 2014. Vem är förvånad?

De senaste fyra årens nedskärningspolitik i all kommunal verksamhet fortsätter. Som vanligt vägrar de borgerliga att diskutera konsekvenserna, utan hänvisar till att Lund fortfarande har bättre resultat i t.ex. skolan än de flesta andra kommuner. Det som är bra tål att göras sämre – så lyder den borgerliga visionen för Lunds kommun.

Mot detta ställde de rödgröna partierna framtidsinriktade satsningar på de kommunala kärnverksamheterna skola och omsorg, på miljöpolitiken samt en rad angelägna lyft för t.ex. park, natur, idrott och kultur. De rödgröna lade dock inget identiskt budgetförslag, men var eniga om de viktiga satsningarna på skola, socialpolitik och äldreomsorg och att dessa krävde en skattehöjning på 40 öre.

Vänsterpartiet föreslog extra pengar för att sänka taxorna i Kulturskolan och att minska biljettpriserna på stadsbussarna. Därtill ville vi hålla fast vid de gemensamma rödgröna ambitionerna från i somras att äntligen få fart på det eftersatta underhållet av kommunens lokaler och anläggningar. I allt detta fick vi stöd av Miljöpartiet och DV, men tyvärr inte av Socialdemokraterna som prioriterade att lägga en budget som skulle visa plus på sista raden. Detta kunde de dock bara uppnå genom att acceptera en märklig borgerlig piruett.

Ett nytt inslag som de borgerliga lanserade var nämligen att införa en post i budgeten som kallas Resultatförbättring, en extra intäkt på 23 miljoner kronor 2011. Bakom den kryptiska beteckningen döljer sig underskottet i den borgerliga budgeten som uppgår till - just det, 23 miljoner kronor. Detta måste vara den största innovationen i Lunds finansiella historia: Lyckas man inte balansera budgeten skapar man en post med en förväntad intäkt som motsvarar underskottet.

Vänsterpartiets syn är att det är bättre att ärligt visa budgetens resultat även om det är minus. Lagstiftningen inom detta område, som i praktiken fungerar som rekommendationer eftersom det inte finns några sanktionsmöjligheter, är stelbenta och procykliska. De tvingar kommunerna att skära ner när de borde satsa. Lund förväntas gå med ett överskott på över 200 miljoner kronor 2010. Då är det helt OK att budgetera ett underskott på några tiotal miljoner kronor 2011.