VB har en lång historia som lokal vänstertidning i Lund. 30 årgångar av Veckobladet kom ut under den förre ägaren som var Vänsterpartiet i Lund och dess föregångare. Under de senaste tio åren har tidningen kommit ut med ett nummer varje vecka, numera som webbnummer och i bloggform.
2011-05-26
Ingen VB nästa vecka
I all sin ogudaktighet så tar VB ett litet uppehåll nästa vecka. Den 10:e juni är vi tillbaka igen.
Händer på torget
Demokratisk Vänster har torgaktiviteter på Mårtenstorget på lördag 28/5 mellan 11.00 och 12.00. Tal, flygblad mm
Karpen leker av Gunnar Stensson
Gå ner till den lilla kvarndammen öster om Flackarpsvägen en vindstilla dag, Se hur den speglar himlens moln och trädens kronor. Trots att luften är stilla börjar spegelbilderna bölja. De rörs av varelser under ytan. Så splittras den. Ett hisnande ögonblick bryter svarta kroppar igenom. Det plaskar till – och de är försvunna.
Leken fortsätter nästa vecka i större skala i de stora reningsdammarna. Enstaka grodor knarrar. Men vi väntar på den stora kören.
Leken fortsätter nästa vecka i större skala i de stora reningsdammarna. Enstaka grodor knarrar. Men vi väntar på den stora kören.
Veckans citat
De vill förändra världen. Det är bara det att ingen tycks vara intresserad av att lyssna.
Det är så mycket lättare att avfärda dem som bråkmakare – eller att helt enkelt låtsas att de inte finns.
Jag tror att vi måste lyssna, medan de fortfarande vill tala med oss, innan 80- och 90-talisterna helt har tappat hoppet om oss 60- och 70-talister som mest bryr oss om oss själva, vårt hem, vår trädgård och vad vi stoppar i munnen. Den slutsatsen drar i alla fall jag efter att ha läst hundratalet heminrednings-, trädgårds- och matochvin-tidningar som vänder sig till oss.
Vi är troligtvis den minst samhällskritiska
generationen någonsin.
Ann Heberlein i DN, 26 maj
Det är så mycket lättare att avfärda dem som bråkmakare – eller att helt enkelt låtsas att de inte finns.
Jag tror att vi måste lyssna, medan de fortfarande vill tala med oss, innan 80- och 90-talisterna helt har tappat hoppet om oss 60- och 70-talister som mest bryr oss om oss själva, vårt hem, vår trädgård och vad vi stoppar i munnen. Den slutsatsen drar i alla fall jag efter att ha läst hundratalet heminrednings-, trädgårds- och matochvin-tidningar som vänder sig till oss.
Vi är troligtvis den minst samhällskritiska
generationen någonsin.
Ann Heberlein i DN, 26 maj
Socialistiska föregångare
Inget är lättare än att se bergspredikans Jesus som ´den första socialisten´ eller kommunisten, och även om fleralet av de tidiga socialisterna inte var kristna så har många senare medlemmar i de socialistiska rörelserna funnit denna jämförelse brukbar.
Eric Hobsbawm, How to change the world.
Eric Hobsbawm, How to change the world.
Den första människa som inhägnade ett stycke jord och förklarade: detta tillhör mig – och fann andra som var nog enfaldiga att tro honom - han var den verklige grundaren av det borgerliga samhället.
Hur många förbrytelser, hur många krig och mord, hur mycket elände och fasa skulle inte mänskligheten besparats om det funnits någon som ryckt upp gränspålarna eller grävt igen dikena och ropat till sina bröder: Vakta er för att lyssna på den bedragaren; ni är förlorade om ni glömmer att frukterna tillhör alla, men jorden tillhör ingen.
J. J. Rousseau, Discours sur l´Origine et les Fondements de l´Inegalité parmi les Hommes.
Hur många förbrytelser, hur många krig och mord, hur mycket elände och fasa skulle inte mänskligheten besparats om det funnits någon som ryckt upp gränspålarna eller grävt igen dikena och ropat till sina bröder: Vakta er för att lyssna på den bedragaren; ni är förlorade om ni glömmer att frukterna tillhör alla, men jorden tillhör ingen.
J. J. Rousseau, Discours sur l´Origine et les Fondements de l´Inegalité parmi les Hommes.
Egypten öppnar gränsen till Gaza av Gunnar Stensson
På lördag 27/5 öppnar Egypten gränsövergången vid Rafah. Alla kvinnor, barn upp till 18 år och män över 40 får fritt passera gränsen. Män mellan 18 och 40 kommer att behöva egyptiskt visum. Gränsen ska vara öppen varje dag utom fredagar och helger mellan 9 och 21 från och med lördag.
Källor påpekar att det är osannolikt att alla gränsinstitutioner hinner bli färdiga innan floden av människor börjar strömma över gränsen. Situationen kan bli kaotisk.
Det råder inget tvivel om att det blir ett massivt flöde av palestinier som för första gången sedan blockaden infördes får en chans att lämna Gaza.
Enligt den egyptiska regeringens talesman togs beslutet för att lindra lidandet för de boende i Gaza. Man avsåg också att bidra till enandet mellan Fatah och Hamas, eftersom inga framsteg gjordes i den israelisk-palestinska konflikten.
Mustafa Barghouti, tidigare palestinsk presidentkandidat, ser Egyptens beslut som ett stort steg framåt. ”Hundratals människor har förlorat sina liv för att de inte kunnat få medicinsk vård. Tusentals studenter har stoppats i sina studier och tusentals företag har drabbats. Men belägringen är inte över. Byggnadsmateriel är fortfarande förbjudet och det betyder att de 25 000 hus som Israel förstörde inte kan återuppbyggas. Vi uppskattar det egyptiska initiativet – detta är en av de stora förändringarna efter den egyptiska revolutionen.”
VB rapporterade om beslutet att öppna gränsen redan för mer än en månad sedan. Då var avsikten att gränsen skulle öppnas inom en vecka. Det långa dröjsmålet kom oss att frukta att beslutet stoppats efter israeliska och amerikanska påtryckningar. Men det stod alltså fast!
Fortfarande ligger förverkligandet i framtiden. Detta skrivs på torsdagen. I övermorgon kommer befrielsen – kanske. Det kan bli en händelse jämförbar med öppnandet av Berlinmuren.
Igår genomfördes ett välbesökt ”Ship to Gaza”-möte på Mejeriet i Lund, nästan på årsdagen av Israels angrepp på förra årets Frihetsflottilj. Utan tvivel har Ship to Gaza och publiciteten kring det israeliska övergreppet bidragit till utvecklingen, liksom publiciteten om den kommande flottiljen, som avgår i midsommar. Nu kan den bli ett triumftåg i stället för ett risktagande. Och som Barghouti påpekade, fortfarande behövs byggnadsmateriel till 25 000 förstörda hus.
Källor: MENA och al-Jazeera.
Källor påpekar att det är osannolikt att alla gränsinstitutioner hinner bli färdiga innan floden av människor börjar strömma över gränsen. Situationen kan bli kaotisk.
Det råder inget tvivel om att det blir ett massivt flöde av palestinier som för första gången sedan blockaden infördes får en chans att lämna Gaza.
Enligt den egyptiska regeringens talesman togs beslutet för att lindra lidandet för de boende i Gaza. Man avsåg också att bidra till enandet mellan Fatah och Hamas, eftersom inga framsteg gjordes i den israelisk-palestinska konflikten.
Mustafa Barghouti, tidigare palestinsk presidentkandidat, ser Egyptens beslut som ett stort steg framåt. ”Hundratals människor har förlorat sina liv för att de inte kunnat få medicinsk vård. Tusentals studenter har stoppats i sina studier och tusentals företag har drabbats. Men belägringen är inte över. Byggnadsmateriel är fortfarande förbjudet och det betyder att de 25 000 hus som Israel förstörde inte kan återuppbyggas. Vi uppskattar det egyptiska initiativet – detta är en av de stora förändringarna efter den egyptiska revolutionen.”
VB rapporterade om beslutet att öppna gränsen redan för mer än en månad sedan. Då var avsikten att gränsen skulle öppnas inom en vecka. Det långa dröjsmålet kom oss att frukta att beslutet stoppats efter israeliska och amerikanska påtryckningar. Men det stod alltså fast!
Fortfarande ligger förverkligandet i framtiden. Detta skrivs på torsdagen. I övermorgon kommer befrielsen – kanske. Det kan bli en händelse jämförbar med öppnandet av Berlinmuren.
Igår genomfördes ett välbesökt ”Ship to Gaza”-möte på Mejeriet i Lund, nästan på årsdagen av Israels angrepp på förra årets Frihetsflottilj. Utan tvivel har Ship to Gaza och publiciteten kring det israeliska övergreppet bidragit till utvecklingen, liksom publiciteten om den kommande flottiljen, som avgår i midsommar. Nu kan den bli ett triumftåg i stället för ett risktagande. Och som Barghouti påpekade, fortfarande behövs byggnadsmateriel till 25 000 förstörda hus.
Källor: MENA och al-Jazeera.
Måtta på bevarandet! av Gunnar Sandin
Revingebanans lokstall i Lund är inte mer. Murarna var i så uselt skick att de hotade att falla samman vid renoveringen.
Den kommunägda byggnadens öde är en följetong. Sen de sista loken såldes 1940 har den använts för diverse industri- och lagerändamål. Till sist gick den inte att utnyttja till något vettigt utan stod bara och förföll. Regn läckte in genom det söndriga taket och kunde även ta sej in genom söndriga fönster.
Så småningom började dock huset anses som värt att bevara. Diverse planer presenterades, och punkterades. Vad kan man egentligen göra med ett bristfälligt tegelskal som dessutom står på oljekontaminerad mark? Men mot all förmodan dök det upp en intressent som ville bygga bostäder på tomten och låta stallet ha något slags gemensamhetsfunktion. Det var i samband med den påbörjade upprustningen som man blev tvungen att riva.
Men man tänker bygga upp igen, och här kommer min invändning.
Jag gillar gamla industriminnen i allmänhet och järnvägsbyggnader i synnerhet. Jag var med och skrev en bok om Revingebanan (och Bjärredsbanan) och känner extra för dess lämningar. Jag tycker det var synd att huset fick förfalla. Med sin lätt svängda portfasad (svängen var betingad av den vändskiva som förr låg framför) var det ett fint minne av en intressant företeelse i Lunds historia, den kommunägda bana som en gång kallades Sveriges mest olönsamma.
Men nu är förfallet definitivt, och då tycker jag det är fel att bygga upp en pastisch. Det saknas inte hus från BLHJ som banan förkortades. Ett par hundra meter väster om kolstallarna ligger stationshuset Lunds södra och snett bakom detta den gamla banbyrån. Stationshusen i Hardeberga, Revingeby och Revingehed är också kvar liksom tre banvaktsstugor och en godsbod, om vi nu håller oss till den östra delen. På den västra har stationshusen i Bjärred och Fjelie samt banvaktsstugorna i Leråkra och Kanik bevarats.
Så det är en överloppsgärning att återuppbygga lokstallet. Hellre ser jag på tomten någonting i nyfunkis som harmonierar med de nya husen på andra sidan av den f.d. bangården.
Den kommunägda byggnadens öde är en följetong. Sen de sista loken såldes 1940 har den använts för diverse industri- och lagerändamål. Till sist gick den inte att utnyttja till något vettigt utan stod bara och förföll. Regn läckte in genom det söndriga taket och kunde även ta sej in genom söndriga fönster.
Så småningom började dock huset anses som värt att bevara. Diverse planer presenterades, och punkterades. Vad kan man egentligen göra med ett bristfälligt tegelskal som dessutom står på oljekontaminerad mark? Men mot all förmodan dök det upp en intressent som ville bygga bostäder på tomten och låta stallet ha något slags gemensamhetsfunktion. Det var i samband med den påbörjade upprustningen som man blev tvungen att riva.
Men man tänker bygga upp igen, och här kommer min invändning.
Jag gillar gamla industriminnen i allmänhet och järnvägsbyggnader i synnerhet. Jag var med och skrev en bok om Revingebanan (och Bjärredsbanan) och känner extra för dess lämningar. Jag tycker det var synd att huset fick förfalla. Med sin lätt svängda portfasad (svängen var betingad av den vändskiva som förr låg framför) var det ett fint minne av en intressant företeelse i Lunds historia, den kommunägda bana som en gång kallades Sveriges mest olönsamma.
Men nu är förfallet definitivt, och då tycker jag det är fel att bygga upp en pastisch. Det saknas inte hus från BLHJ som banan förkortades. Ett par hundra meter väster om kolstallarna ligger stationshuset Lunds södra och snett bakom detta den gamla banbyrån. Stationshusen i Hardeberga, Revingeby och Revingehed är också kvar liksom tre banvaktsstugor och en godsbod, om vi nu håller oss till den östra delen. På den västra har stationshusen i Bjärred och Fjelie samt banvaktsstugorna i Leråkra och Kanik bevarats.
Så det är en överloppsgärning att återuppbygga lokstallet. Hellre ser jag på tomten någonting i nyfunkis som harmonierar med de nya husen på andra sidan av den f.d. bangården.
Bara några rader om… av Lucifer
…onsdagens stödfest på Mejeriet för Ship to Gaza. En välarrangerad kväll med en bra blandning av underhållning och allvar. Klezmergruppen 
Östblocket var av högsta klass och vi fick uppleva vad som kändes som ett lokalt genombrott för visförfattaren och –sångaren Kristian von Svensson (jo han kallar sig så). Det är sällan man hör någon med så god hand med texterna. Vi som var på Mejeriet var i allt väsentligt den gamla vänstern och det är lite sorgligt att vi tycks vara så ensamma i vårt stöd för Gaza. Kvällens program var en blandning av judiskt och palestinskt och borde kunna fungera som ett kraftfullt svar på de anklagelser om vänsterns antisemitism som Salomon Schulman ägnar sig åt.
… kommunstyrelsens ordförande Mats Helmfrid. Vi har ibland (i nedsättande syfte) kallat honom ”Lunds starke man”, medan han ju är en påtagligt svag ledare av kommunen och en dålig debattör i fullmäktige utan en tanke större än att behålla den borgerliga sänkningen av kommunalskatten. Men nu har han oväntat sagt några ord om att universitetsrektor Eriksson och hans medförfattare i sin argumentation mot spårvägar och för bussar i deras knytning till Volvo kanske inte är helt opartiska. Att gå emot universitetet här i Lund är som att svära i kyrkan och kräver mod, ett mod vi inte riktigt trodde Helmfrid hade. Man ska aldrig ge upp hoppet.
… Eva Moberg (1932-2011), debattör och författare. För oss som var med på 1960-talet var hon en av dem som drog i gång den nya kvinnorörelsen med sin essä "Kvinnans villkorliga frigivning". Hon var också engagerad i fredsfrågor och kärnkraft. Hon är värd att hedras och hennes död är också en påminnelse om att det en gång fanns en liberal vänster, nu ersatt av den bomb- och betongliberalism som företräds av folkpartiet.
Östblocket var av högsta klass och vi fick uppleva vad som kändes som ett lokalt genombrott för visförfattaren och –sångaren Kristian von Svensson (jo han kallar sig så). Det är sällan man hör någon med så god hand med texterna. Vi som var på Mejeriet var i allt väsentligt den gamla vänstern och det är lite sorgligt att vi tycks vara så ensamma i vårt stöd för Gaza. Kvällens program var en blandning av judiskt och palestinskt och borde kunna fungera som ett kraftfullt svar på de anklagelser om vänsterns antisemitism som Salomon Schulman ägnar sig åt.… kommunstyrelsens ordförande Mats Helmfrid. Vi har ibland (i nedsättande syfte) kallat honom ”Lunds starke man”, medan han ju är en påtagligt svag ledare av kommunen och en dålig debattör i fullmäktige utan en tanke större än att behålla den borgerliga sänkningen av kommunalskatten. Men nu har han oväntat sagt några ord om att universitetsrektor Eriksson och hans medförfattare i sin argumentation mot spårvägar och för bussar i deras knytning till Volvo kanske inte är helt opartiska. Att gå emot universitetet här i Lund är som att svära i kyrkan och kräver mod, ett mod vi inte riktigt trodde Helmfrid hade. Man ska aldrig ge upp hoppet.
… Eva Moberg (1932-2011), debattör och författare. För oss som var med på 1960-talet var hon en av dem som drog i gång den nya kvinnorörelsen med sin essä "Kvinnans villkorliga frigivning". Hon var också engagerad i fredsfrågor och kärnkraft. Hon är värd att hedras och hennes död är också en påminnelse om att det en gång fanns en liberal vänster, nu ersatt av den bomb- och betongliberalism som företräds av folkpartiet.
Den dialektiske Håkan Juholt av Gunnar Stensson
Utan tvivel är man inte riktigt klok
Någon, kanske Hasse Alfredsson, uttalade den triviala frasen. Tage Danielsson hörde genast att den kunde förvandlas till ett ordspråk. Nyckelordet är tvivel.
Tvivel är nödvändigt för kritiskt tänkande och tolerant debatt.. Utan tvivel inga intellektuella framsteg. Utan tvivel är jag inte riktigt klok.
Att uttrycka tvivel uppfattas ofta som störande. En tvivlare är sällan populär.
Vi tvingas hela tiden förhålla oss till en snabbt flytande flod av nya företeelser och påståenden. Enklast är att göra tydliga ställningstaganden och sedan benhårt hålla fast vid dem. Många finner det beteendet övertygande. Korrektivet är förstås att andra gör motsatta bedömningar med samma övertygelse. Men en sådan debatt är död.
En reflekterande människa är alltid beredd att modifiera eller förkasta sina uppfattningar.
Vi misstror de alltför säkra, de ständigt ståndaktiga. Med rätta.
Att ge uttryck för tvivel är svårare i somliga sammanhang än i andra. Anta att du till exempel är partiledare. Du är tvungen att fatta beslut genast. Naturligtvis ska det helst vara kloka beslut. Men ibland blir det fel. Ibland katastrofalt. Törs du uttrycka tvekan? Törs du ändra dig?
Här kommer vi äntligen fram till Håkan Juholt. Plötsligt var han tvungen att ta ställning till frågan om insatsen i Libyen. Han gick med på att skicka plan dit. De skulle inte delta i striderna. Han ville att de skulle tas hem när den avtalade tiden gått ut. Men kriget fortsatte. Då ville han skicka fartyg som ingen bett om. Nu måste han ta ställning till en ny förfrågan från Nato.
Hittills har han bytt uppfattning flera gånger. Det är föredömligt.. Vi ska vara tacksamma. Det är en sällsynt politisk kvalitet.
Carl Bildt saknar den kvaliteten. Han högg i sten när det gällde Georgienkriget och den våldsbenägne georgiske presidenten Michel Saakasjvili som startade kriget. Hans envisa fasthållande vid missuppfattningen att minkar var ryska ubåtar gjorde honom till statsminister. Tror någon att han ändrat sig. Icke! Varför skulle han?
Tvivel är nödvändigt för kritiskt tänkande och tolerant debatt.. Utan tvivel inga intellektuella framsteg. Utan tvivel är jag inte riktigt klok.
Att uttrycka tvivel uppfattas ofta som störande. En tvivlare är sällan populär.
Vi tvingas hela tiden förhålla oss till en snabbt flytande flod av nya företeelser och påståenden. Enklast är att göra tydliga ställningstaganden och sedan benhårt hålla fast vid dem. Många finner det beteendet övertygande. Korrektivet är förstås att andra gör motsatta bedömningar med samma övertygelse. Men en sådan debatt är död.
En reflekterande människa är alltid beredd att modifiera eller förkasta sina uppfattningar.
Vi misstror de alltför säkra, de ständigt ståndaktiga. Med rätta.
Att ge uttryck för tvivel är svårare i somliga sammanhang än i andra. Anta att du till exempel är partiledare. Du är tvungen att fatta beslut genast. Naturligtvis ska det helst vara kloka beslut. Men ibland blir det fel. Ibland katastrofalt. Törs du uttrycka tvekan? Törs du ändra dig?
Här kommer vi äntligen fram till Håkan Juholt. Plötsligt var han tvungen att ta ställning till frågan om insatsen i Libyen. Han gick med på att skicka plan dit. De skulle inte delta i striderna. Han ville att de skulle tas hem när den avtalade tiden gått ut. Men kriget fortsatte. Då ville han skicka fartyg som ingen bett om. Nu måste han ta ställning till en ny förfrågan från Nato.
Hittills har han bytt uppfattning flera gånger. Det är föredömligt.. Vi ska vara tacksamma. Det är en sällsynt politisk kvalitet.
Carl Bildt saknar den kvaliteten. Han högg i sten när det gällde Georgienkriget och den våldsbenägne georgiske presidenten Michel Saakasjvili som startade kriget. Hans envisa fasthållande vid missuppfattningen att minkar var ryska ubåtar gjorde honom till statsminister. Tror någon att han ändrat sig. Icke! Varför skulle han?
Dags för Israel att byta politik av Lars-Åke Henningsson
Israel har bytt politik mot sin närmaste omgivning förr.
Israel startade som en stat med demokratiska ideal, men etablerades med våld i en omgivning av stormaktsstödda diktaturer. De yttre omständigheterna tog efter hand ut sin rätt, och Israel blev mer och mer likt sin omgivning. Mordet på premiärminister Rabin var ett direkt angrepp på den israeliska demokratin och blev startskottet för en period av hatpolitik. Demokratin överlevde som styrelsesätt, men fundamentalistisk-etnisk nationalism tog över som dominerande politiskt ideal, och demokratin reducerades till ett politiskt irrelevant välståndsprivilegium. Den fundamentalistiska nationalismen i Israel och Palestina inriktade sej på på territoriell expansion, i Israel som praktisk politik, i Gaza mer som högstämd retorik. Territoriellt sett kan man se det som en offensiv israelisk period, när man successivt införlivade ockuperade områden med det egna landet, men politiskt ideologiskt sett var det en tid av nederlag och reträtter, när man prioriterade land före fred och demokratiska ideal.
När omgivningen äntligen förändras är det dags för Israel att byta politik, en gång till! Och nu är det diktatorer som störtas, inte demokratiskt valda premiärministrar som skjuts!
Omvälvningarna i Nordafrika och Mellanöstern skapar naturligtvis oro bland israeliska diktaturkramare, som vant sej vid att arabiska befolkningar kan behandlas utan respekt för deras mänskliga rättigheter. Så länge Mubarak och Assad och de andra behandlade folk som de gjorde, så kunde Sharon och Netanyahu göra likadant.
När nu diktatorerna störtas och den politiska stagnationen som varit den politiska fundamentalismens grogrund försvinner, är det hög tid för Israel att göra en politisk omställning som israeliska demokrater måste ha längtat länge efter. Det är klart att såväl Israels erfarenhet av demokrati som demokratianhängarnas kamp för demokratiska värden är högst relevanta i dagens Mellanöstern.
Visst har Israel, åtminstone ett tag till, fortfarande möjlighet att behandla palestinier som Assad behandlar syrier eller Bahreins härskare behandlar sina innevånare, men Israel har också möjlighet att ta fasta på sina demokratiska erfarenheter och börja spela en konstruktiv roll i Mellanösterns utveckling.
Israel startade som en stat med demokratiska ideal, men etablerades med våld i en omgivning av stormaktsstödda diktaturer. De yttre omständigheterna tog efter hand ut sin rätt, och Israel blev mer och mer likt sin omgivning. Mordet på premiärminister Rabin var ett direkt angrepp på den israeliska demokratin och blev startskottet för en period av hatpolitik. Demokratin överlevde som styrelsesätt, men fundamentalistisk-etnisk nationalism tog över som dominerande politiskt ideal, och demokratin reducerades till ett politiskt irrelevant välståndsprivilegium. Den fundamentalistiska nationalismen i Israel och Palestina inriktade sej på på territoriell expansion, i Israel som praktisk politik, i Gaza mer som högstämd retorik. Territoriellt sett kan man se det som en offensiv israelisk period, när man successivt införlivade ockuperade områden med det egna landet, men politiskt ideologiskt sett var det en tid av nederlag och reträtter, när man prioriterade land före fred och demokratiska ideal.
När omgivningen äntligen förändras är det dags för Israel att byta politik, en gång till! Och nu är det diktatorer som störtas, inte demokratiskt valda premiärministrar som skjuts!
Omvälvningarna i Nordafrika och Mellanöstern skapar naturligtvis oro bland israeliska diktaturkramare, som vant sej vid att arabiska befolkningar kan behandlas utan respekt för deras mänskliga rättigheter. Så länge Mubarak och Assad och de andra behandlade folk som de gjorde, så kunde Sharon och Netanyahu göra likadant.
När nu diktatorerna störtas och den politiska stagnationen som varit den politiska fundamentalismens grogrund försvinner, är det hög tid för Israel att göra en politisk omställning som israeliska demokrater måste ha längtat länge efter. Det är klart att såväl Israels erfarenhet av demokrati som demokratianhängarnas kamp för demokratiska värden är högst relevanta i dagens Mellanöstern.
Visst har Israel, åtminstone ett tag till, fortfarande möjlighet att behandla palestinier som Assad behandlar syrier eller Bahreins härskare behandlar sina innevånare, men Israel har också möjlighet att ta fasta på sina demokratiska erfarenheter och börja spela en konstruktiv roll i Mellanösterns utveckling.
USA spionerar på Sverige och registrerar svenska medborgare av Gunnar Stensson
USA har sedan 2000 systematiskt övervakat svenska medborgare. De har registrerats och fotograferats. USA:s ambassad har analyserat och lagrat uppgifterna.
Verksamheten inleddes inför president Bushs besök i Göteborg i samband med EU-mötet 2001. Den var orsaken till det utomordentliga polisvåld som präglade polisingripandena mot demonstranterna den gången.
Sedan kom 11 september och den amerikanska paranoian mångdubblades samtidigt som svenska myndigheter lade sig platt.
USA:s hemliga underrättelseverksamhet i Sverige är ett brott mot Europa- konventionen. Sannolikt har svenska medborgare enrollerats för att spionera för USA:s räkning. Verksamheten har hemlighållits för regeringen och svenska myndigheter. Eller? Miljöpartiet och Vänsterpartiet kräver en genomlysning.
Som VBs läsare minns avslöjades CIA:s spionage mot Norge i höstas. Norrmännen fick veta att norska medborgare spionerade på sina landsmän för pengar. Verksamheten bedrevs från lägenheter utanför ambassaden. I Norge ledde avslöjandet till en rejäl utredning och en kris i förhållandet till USA..
Medborgare som enrollerar sig i främmande makts underrättelseverksamhet är spioner och kan straffas för landsförräderi.
När underrättelseverksamheten i Norge avslöjades uttrycktes farhågor för att motsvarande kränkning kunde ha förekommit i Sverige. Den kan fortfarande förekomma.
Vi har ju sedan IB:s och Vietnam-krigets dagar en svart tradition av illegal angiveriverksamhet riktad mot krigsmotståndare och den breda vänstern i samarbete med amerikanska underrättelseorganisationer.
Liksom dåvarande regering förklarar den nuvarande sig helt ovetande om CIA:s illegala spionverksamhet. Tystnadens kultur tycks gälla regeringen i lika hög grad som monarken.
Verksamheten inleddes inför president Bushs besök i Göteborg i samband med EU-mötet 2001. Den var orsaken till det utomordentliga polisvåld som präglade polisingripandena mot demonstranterna den gången.
Sedan kom 11 september och den amerikanska paranoian mångdubblades samtidigt som svenska myndigheter lade sig platt.
USA:s hemliga underrättelseverksamhet i Sverige är ett brott mot Europa- konventionen. Sannolikt har svenska medborgare enrollerats för att spionera för USA:s räkning. Verksamheten har hemlighållits för regeringen och svenska myndigheter. Eller? Miljöpartiet och Vänsterpartiet kräver en genomlysning.
Som VBs läsare minns avslöjades CIA:s spionage mot Norge i höstas. Norrmännen fick veta att norska medborgare spionerade på sina landsmän för pengar. Verksamheten bedrevs från lägenheter utanför ambassaden. I Norge ledde avslöjandet till en rejäl utredning och en kris i förhållandet till USA..
Medborgare som enrollerar sig i främmande makts underrättelseverksamhet är spioner och kan straffas för landsförräderi.
När underrättelseverksamheten i Norge avslöjades uttrycktes farhågor för att motsvarande kränkning kunde ha förekommit i Sverige. Den kan fortfarande förekomma.
Vi har ju sedan IB:s och Vietnam-krigets dagar en svart tradition av illegal angiveriverksamhet riktad mot krigsmotståndare och den breda vänstern i samarbete med amerikanska underrättelseorganisationer.
Liksom dåvarande regering förklarar den nuvarande sig helt ovetande om CIA:s illegala spionverksamhet. Tystnadens kultur tycks gälla regeringen i lika hög grad som monarken.
Netanyahu begraver fredsprocessen och utlöser en internationell kris av Gunnar Stensson
Den ”fredsplan” som Netanyahu presenterade i sitt tal till den amerikanska kongressen tisdagen den 24/5 kommer att leda till att den israelisk-palestinska fredsprocessen begravs, att en internationell kris blir oundviklig och att FN utropar en palestinsk stat.
Nyckeln till fred har glidit djupare ner i Barack Obamas ficka, skriver Haaretz.
Netanyahu, den amerikanske hjälten, förklarade att han utmanar den amerikanske presidenten.
Barack Obama måste ta upp den kastade handsken och ställa Netanyahu mot väggen för hans vägran att acceptera den princip utan vilken inget tal om en israelisk-palestinsk fred har något värde: etablerandet av en palestinsk stat på basis av 1967 års gränser.
Under Netanyahus framträdande reste sig en judisk kvinna, Rae Abileah, med en banderoll med texten: ”Occupying land is indefensible”.
Hon ropade: ”Ingen mer ockupation, stoppa Israels krigsförbrytelser, lika rättigheter för palestinier, ockupation är oförsvarlig.”
Hon blev nedslagen av ett par republikanska kongressledamöter med AIPAC-märken på kavajerna. Senare fördes hon till sjukhus med skador på rygg och hals.
Liggande i sjukhussängen sa hon bland annat: ”Jag har varit i Gaza och på Västbanken. Jag har sett palestinska hem bombade och bortschaktade. Jag har talat med mödrar vilkas barn blivit dödade under Gaza-invasionen. Jag har sett de israeliska vägarna där bara judar är tillåtna, vägar som leder till de hela tiden expanderande bosättningarna på Västbanken. Den koloniala ockupationen kan inte fortsätta. Som jude och amerikansk medborgare känner jag mig förpliktad att stå upp och tala ut mot dessa förbrytelser som begås i mitt namn och med mina skattepengar.”
Hon tillhör fredsorganisationen Pink Code, som lätt kan nås på Internet.
Nyckeln till fred har glidit djupare ner i Barack Obamas ficka, skriver Haaretz.
Netanyahu, den amerikanske hjälten, förklarade att han utmanar den amerikanske presidenten.
Barack Obama måste ta upp den kastade handsken och ställa Netanyahu mot väggen för hans vägran att acceptera den princip utan vilken inget tal om en israelisk-palestinsk fred har något värde: etablerandet av en palestinsk stat på basis av 1967 års gränser.
Under Netanyahus framträdande reste sig en judisk kvinna, Rae Abileah, med en banderoll med texten: ”Occupying land is indefensible”.
Hon ropade: ”Ingen mer ockupation, stoppa Israels krigsförbrytelser, lika rättigheter för palestinier, ockupation är oförsvarlig.”
Hon blev nedslagen av ett par republikanska kongressledamöter med AIPAC-märken på kavajerna. Senare fördes hon till sjukhus med skador på rygg och hals.
Liggande i sjukhussängen sa hon bland annat: ”Jag har varit i Gaza och på Västbanken. Jag har sett palestinska hem bombade och bortschaktade. Jag har talat med mödrar vilkas barn blivit dödade under Gaza-invasionen. Jag har sett de israeliska vägarna där bara judar är tillåtna, vägar som leder till de hela tiden expanderande bosättningarna på Västbanken. Den koloniala ockupationen kan inte fortsätta. Som jude och amerikansk medborgare känner jag mig förpliktad att stå upp och tala ut mot dessa förbrytelser som begås i mitt namn och med mina skattepengar.”
Hon tillhör fredsorganisationen Pink Code, som lätt kan nås på Internet.
Hoppfullt sa Victoria Strand av Per Roijer
Köpet av en ny svensk-grekisk båt till årets version av Ship to Gaza är klart. Det sa läkaren Victoria Strand vid Stödfesten på Mejeriet i onsdags. Deltagare står på kö för att få delta i årets konvoj.
Israelerna gjorde allt de förmådde för att förhindra oss från att berätta vad som hände vid bordningen. 
De tog ifrån oss vartenda litet chip och blockerade både mobil- och satellittelefoner. Tio minuter före bordningen började mobilerna plötsligt fungera igen, och vi förstod att det var för att soldaterna behövde kommunikation med varandra. Läkaren Victoria Strand som följde med ombord på den svensk-grekiska båten Sofia berättade om sina erfarenheter av förra årets Ship to Gaza på stödgalan på Mejeriet i onsdags.
"Vi kroppsvisiterades flera gånger för att inte kunna föra med oss något bevis på vad som hände."
"Israel gjorde sig skyldigt både till brott mot folkrätten och brott mot krigets lagar, och jag är övertygad om att någon eller några av dem som deltog kommer att berätta vad som hände för soldatorganisationen Breaking the Silence."
Breaking the Silence består av tidigare israeliska soldater som försöker offentliggöra hur ockupationen av Gaza och Västbanken genomförs i verkligheten. Organisationen motarbetas häftigt av de israeliska myndigheterna.
Inga av de ägodelar som beslagtogs har lämnats tillbaka. "Så ta inte med Kashmirsjalen nästa gång", sa Victoria Strand skämtsamt.
Inte heller lastfartyget Sofia är återbördat. I ett lätt bisarrt brev till ägarna har de israeliska myndigheterna i Ashdod meddelat att "ni har felparkerat båten i hamnen, om den inte flyttas kommer båten att överlämnas till israeliska försvarsmakten som måltavla vid deras marina övningar".
"Vi skrev tillbaka och sa att det inte var vi som felparkerat den", berättade Victoria till publikens munterhet i någon mån.
"Jag förstår att de inte gärna lämnar ifrån sig båten när den med all sannolikhet kommer tillbaka i en ny konvoj i sommar."
De tog ifrån oss vartenda litet chip och blockerade både mobil- och satellittelefoner. Tio minuter före bordningen började mobilerna plötsligt fungera igen, och vi förstod att det var för att soldaterna behövde kommunikation med varandra. Läkaren Victoria Strand som följde med ombord på den svensk-grekiska båten Sofia berättade om sina erfarenheter av förra årets Ship to Gaza på stödgalan på Mejeriet i onsdags."Vi kroppsvisiterades flera gånger för att inte kunna föra med oss något bevis på vad som hände."
"Israel gjorde sig skyldigt både till brott mot folkrätten och brott mot krigets lagar, och jag är övertygad om att någon eller några av dem som deltog kommer att berätta vad som hände för soldatorganisationen Breaking the Silence."
Breaking the Silence består av tidigare israeliska soldater som försöker offentliggöra hur ockupationen av Gaza och Västbanken genomförs i verkligheten. Organisationen motarbetas häftigt av de israeliska myndigheterna.
Inga av de ägodelar som beslagtogs har lämnats tillbaka. "Så ta inte med Kashmirsjalen nästa gång", sa Victoria Strand skämtsamt.
Inte heller lastfartyget Sofia är återbördat. I ett lätt bisarrt brev till ägarna har de israeliska myndigheterna i Ashdod meddelat att "ni har felparkerat båten i hamnen, om den inte flyttas kommer båten att överlämnas till israeliska försvarsmakten som måltavla vid deras marina övningar".
"Vi skrev tillbaka och sa att det inte var vi som felparkerat den", berättade Victoria till publikens munterhet i någon mån.
"Jag förstår att de inte gärna lämnar ifrån sig båten när den med all sannolikhet kommer tillbaka i en ny konvoj i sommar."
Hon kunde berätta att igår ( dvs i tisdags) slutfördes köpet av den nya svensk-grekiska båt som ska ingå i Ship to Gaza II. Och kanske kommer det att kunna köpas en andra svensk-grekisk båt.
Freedom Flotilla II (det är bara i Sverige i Sverige och Grekland man talar om Ship to Gaza) är planerad att segla vid midsommartid, och aktionen omfattar deltagare från 40 olika nationer – från Europa, Sydamerika, USA, Afrika och Asien. Den är alltså avsevärt större än förra årets.
Passagerarna står på kö för att följa med.
Ship to Gaza har haft väldig betydelse för att rikta världens blickar mot ockupationen av Gaza och Västbanken, sa Victoria Strand.
"Men ni ska veta att Israel har gjort en oerhörd diplomatisk offensiv för att få myndigheterna i de representerade länderna att hindra sina medborgare att delta.
Victoria Strand slutade med att säga att hon är väldigt hoppfull. Demokratirörelsen i regionen väcker hopp. USA börjar inse att en annan politik är nödvändig i Israel. Tunga israeler som förre chefen för Mossad trycker på för en uppgörelse enligt 1967 års gränser.
Bordningen av Mavi Marmara i fjor fördömdes brett i världen, och det är inte säkert att den israeliska försvarsmakten denna gång blir lika ensam att besluta om hur en konvoj ska bemötas som den var 2010.
En del talar för att marinledningen hade räknat med att konvojen i fjor skulle ha hunnit passera den israeliska utökade gränsen på 67 sjömil under natten, och att man hade planerat för en nattlig bordning inom den egna zonen. Nu hejdade sig istället konvojen, och den skulle aldrig hinna in i den israeliska zonen innan det blev ljust. Det var ett streck i räkningen för militären.
"Jag tror att militären hade förberett sig för och övat på det nattliga anfallet, och sedan inte förmådde tänka om utan struntade i konsekvenserna av att man angrep på internationellt vatten", sa Victoria Strand.
Hennes egen reaktion var "en stor besvikelse".
"Hur kunde de vara så dumma? Det var ett nederlag för dem."
Bitter konflikt om 1967 års gränser av Gunnar Stensson
För första gången slog en amerikansk president fast att freden och tvåstatslösningen måste bygga på 1967 års gränser.
Det klargjorde Barack Obama i torsdagens stora linjetal om Israel-Palestina och Mellanöstern.
”Det internationella samhället har tröttnat på en process som aldrig leder till något resultat,” sa han. De israeliska bosättningarna måste stoppas. Nuvarande status quo är ohållbart.
Inför besöket i Washington markerade Netanyahu sin orubblighet genom att godkänna uppförandet av 1500 bostäder på palestinsk mark.
President Obama upprepade att 1967 års gränser är grunden för fredsförhandlingarna vid toppmötet med Netanyahu på fredagen och ännu en gång på söndagen inför ett auditorium på 10 000 medlemmar ur AIPAC, den mäktiga israeliska lobbygruppen. 1967 års gränser utgör och har alltid utgjort utgångspunkten för den amerikanska Mellanösternpolitiken.
Delar av den sionistiska publiken buade. President Obama försökte blidka dem med uttalandet: ”Ingen FN-omröstning kommer någonsin att skapa en palestinsk stat.”
Han sa också: ”USA:s engagemang för Israels säkerhet är stålklätt.” Då applåderade de.
Men Binyamin Netanyahu protesterade bittert. Kanske ångrade han att han godkänt de där 1500 illegala bostäderna i Har Homa och Pisgat Ze´ev som båda ligger på den palestinska sidan om 1967 års gränser.
Ledande republikaner tog givetvis tillfället i akt att ställa sig på Netanyahus sida och anklaga Obama för att ”kasta Israel framför lastbilen.”
1967 års gränser är omöjliga att försvara, upprepade Netanyahu gång på gång. Men vid EU-ministrarnas ordinarie möte i måndags förklarade Catherine Ashton, EU:s Höga Representant för utrikes- och säkerhetsfrågot att EU intar samma positionsom president Obama när det gäller 1967 års gränser.
Utrikesminister Carl Bildt förklarade att Obama på många punkter var ”very much on the European line.”
Med formuleringen ”the only defense that is possible is peace” kritiserade Bildt Netanyahus uttalande att 1967 år gränser var omöjliga att försvara.
Det klargjorde Barack Obama i torsdagens stora linjetal om Israel-Palestina och Mellanöstern.
”Det internationella samhället har tröttnat på en process som aldrig leder till något resultat,” sa han. De israeliska bosättningarna måste stoppas. Nuvarande status quo är ohållbart.
Inför besöket i Washington markerade Netanyahu sin orubblighet genom att godkänna uppförandet av 1500 bostäder på palestinsk mark.
President Obama upprepade att 1967 års gränser är grunden för fredsförhandlingarna vid toppmötet med Netanyahu på fredagen och ännu en gång på söndagen inför ett auditorium på 10 000 medlemmar ur AIPAC, den mäktiga israeliska lobbygruppen. 1967 års gränser utgör och har alltid utgjort utgångspunkten för den amerikanska Mellanösternpolitiken.
Delar av den sionistiska publiken buade. President Obama försökte blidka dem med uttalandet: ”Ingen FN-omröstning kommer någonsin att skapa en palestinsk stat.”
Han sa också: ”USA:s engagemang för Israels säkerhet är stålklätt.” Då applåderade de.
Men Binyamin Netanyahu protesterade bittert. Kanske ångrade han att han godkänt de där 1500 illegala bostäderna i Har Homa och Pisgat Ze´ev som båda ligger på den palestinska sidan om 1967 års gränser.
Ledande republikaner tog givetvis tillfället i akt att ställa sig på Netanyahus sida och anklaga Obama för att ”kasta Israel framför lastbilen.”
1967 års gränser är omöjliga att försvara, upprepade Netanyahu gång på gång. Men vid EU-ministrarnas ordinarie möte i måndags förklarade Catherine Ashton, EU:s Höga Representant för utrikes- och säkerhetsfrågot att EU intar samma positionsom president Obama när det gäller 1967 års gränser.
Utrikesminister Carl Bildt förklarade att Obama på många punkter var ”very much on the European line.”
Med formuleringen ”the only defense that is possible is peace” kritiserade Bildt Netanyahus uttalande att 1967 år gränser var omöjliga att försvara.
På tisdag talar Netanyahu tala till den samlade amerikanska kongressen. Vi får snart veta hur det går.
Obamas skarpa avståndstagande från den Palestinska myndighetens kampanj för FN-medlemskap i september försätter USA på kollisionskurs mot resten av världen.
Men kanske är uttalandet bara ett försök att lugna den israeliska opinionen. Obama är medveten om att det är tomt, eftersom USA inte kan stoppa en FN-omröstning.
Flertalet EU-länder ser alltmer positivt på ett FN-erkännande. En debattör menade att en FN-omröstning om Palestina skulle ge utfallet 187 stater för Palestina och 2 mot, nämligen USA och Israel. Men en omröstning om att erkänna ett suveränt, självständigt Palestina måste rent formellt först godkännas av FN:s säkerhetsråd. Där har USA vetorätt.
Frågan är om det är politiskt möjligt att gå emot en hel värld.
Obama stödde Israel på många punkter. Han avvisade Palestinska myndighetens krav att flyktingfrågan och frågan om Jerusalem måste diskuteras samtidigt som gränsfrågan. Obama fastslog att ett framtida Palestina måste vara demilitariserat.
Dessa reservationer förbittrade inte bara palestinierna utan också israeliska debattörer som Daniel Levy på tidningen Haaretz.
USA:s judar har dragits in i en konflikt mellan lojaliteten med den amerikanska regeringen och lojaliteten med Israels politik. Obama underströk ju att en fredsöverenskommelse byggd på 1967 års gränser är Israels enda möjlighet att förbli en judisk (med judisk majoritet) och demokratisk stat. Endast förhandlingar med den utgångspunkten gör det möjligt att förhindra att FN ensidigt erkänner Palestina.
Tidningen Haaretz vädjar till det stora judiska fredslägret att stödja president Obama och förkasta de politiska aktivister som gör Israels öde till ett tillhygge i den amerikanska maktkampen.
Obamas skarpa avståndstagande från den Palestinska myndighetens kampanj för FN-medlemskap i september försätter USA på kollisionskurs mot resten av världen.
Men kanske är uttalandet bara ett försök att lugna den israeliska opinionen. Obama är medveten om att det är tomt, eftersom USA inte kan stoppa en FN-omröstning.
Flertalet EU-länder ser alltmer positivt på ett FN-erkännande. En debattör menade att en FN-omröstning om Palestina skulle ge utfallet 187 stater för Palestina och 2 mot, nämligen USA och Israel. Men en omröstning om att erkänna ett suveränt, självständigt Palestina måste rent formellt först godkännas av FN:s säkerhetsråd. Där har USA vetorätt.
Frågan är om det är politiskt möjligt att gå emot en hel värld.
Obama stödde Israel på många punkter. Han avvisade Palestinska myndighetens krav att flyktingfrågan och frågan om Jerusalem måste diskuteras samtidigt som gränsfrågan. Obama fastslog att ett framtida Palestina måste vara demilitariserat.
Dessa reservationer förbittrade inte bara palestinierna utan också israeliska debattörer som Daniel Levy på tidningen Haaretz.
USA:s judar har dragits in i en konflikt mellan lojaliteten med den amerikanska regeringen och lojaliteten med Israels politik. Obama underströk ju att en fredsöverenskommelse byggd på 1967 års gränser är Israels enda möjlighet att förbli en judisk (med judisk majoritet) och demokratisk stat. Endast förhandlingar med den utgångspunkten gör det möjligt att förhindra att FN ensidigt erkänner Palestina.
Tidningen Haaretz vädjar till det stora judiska fredslägret att stödja president Obama och förkasta de politiska aktivister som gör Israels öde till ett tillhygge i den amerikanska maktkampen.
100 år av repriser av Stig Henriksson
Ett lite omgjort 1 maj-tal som inte har passerat bäst före-datum förrän till nyårsafton.
Krönikornas motsvarighet till H-mjölk.
Krönikornas motsvarighet till H-mjölk.
Det kan tyckas vara en tung tid – valet förlorades och välfärd och rättvisa rivs upp.
Mitt tema idag är att inga segrar är permanenta; allt kan rullas tillbaka. Men det är bra!
För det betyder också att inte heller förluster är det. Således en historisk genomgång – 100 år av framgångar och bakslag.
För hundra år sedan skrev vi 1911.
I april det året utbröt oroligheter i Nordafrika, närmare bestämt Marocko. Frankrike skickar dit trupper och Tyskland en kanonbåt. Upproret kvästes och det dröjde till 1956 innan Marocko blev självständigt och till 2011 innan demokratirevolten nådde Nordafrika. Så var det då…
Jag har levt, inte ett helt sekel, men väl drygt ett halvt. På denna korta sekund av historien har arabländerna genomgått avkolonisering följt av någon slags arabsocialism. Vänstervågen ebbade dock ut i arabländerna och ersattes av despoter enbart utmanade av islamister. Ända till januari 2011 då ett helt rutinartat trakasseri av gatuförsäljaren Mohamed Bouazizi i december blev den gnista som tände en låga över arabvärlden; en låga som brinner inte för fundamentalism utan demokrati.
4 januari 1911 var en märkesdag. Sveriges första postautomobiler tas i bruk. Så är det inte nu. Tom i min lilla hemkommun så rullar numera både postens automobiler men också en konkurrent vid namn Bring, fd Citymail, kör parallellt ut post till samma brevlådor i denna relativa glesbygd i ett gigantiskt stort och extremt glesbefolkat land. En medborgerlig samhällsservice har blivit en handelsvara. Bredbandsnäten löper parallellt. Järnvägen ska konkurrensutsättas efter att ha styckats upp i 12 olika bolag som både gör systemet omöjligt att synkronisera och enorma möjligheter till ansvarsflykt. Elmarknaden, apoteken, bilprovningen – vad var det som blev så mycket bättre?
12 februari 1911 begravs Gustaf Fröding – i det kulturklimat som råder skulle väl de flesta tro att vi pratade om gräva ner en ostkaka från Vimmerbytrakten.
1911 öppnas på privat initiativ öppnas Sveriges första barn- och ungdomsbibliotek – när läggs det sista ner?
Huskvarna i Sverige får en kommunal mellanskola. Men nu ökar segregationen år för år med ständigt sjunkande resultat.
16 mars 1911 Scania-Vabis bildas – det är en cykelfabrik i Malmö – Scania är ju Skåne på latin – och en avläggare till Surahammars Bruk ”Vagnsfabriken i Södertälje AB” – som fusioneras. Landet behöver lastbilar. Sveriges industri byggdes i många fall upp av offentliga beställningar; Vattenfall – bildat bara två år tidigare – beställde turbiner och kraftöverföring från Stal-laval och ASEA, Telefonväxlar från LM Ericsson och järnvägsutbyggnaden sätter fart på stålverk och SJ på tågtillverkare. Men nu säljer vi ut dessa offentliga dynamors för svensk industri. På tågsidan är inte längre svenska staten ensam aktör utan det är öppet för konkurrens. Av Tågkompaniet ägt av NSB, dvs norska staten, av DSB, dvs danska staten, av Deutsche ban ägt av tyska staten..
19 mars 1911 firas internationella kvinnodagen ffg. 100 år senare är Sverige kanske världens mest jämställda land – men oerhört långt från jämställdhet.
1 april 1911: Marcus Wallenberg tar över som chef för Stockholms enskilda bank.
Mitt tema idag är att inga segrar är permanenta; allt kan rullas tillbaka. Men det är bra!
För det betyder också att inte heller förluster är det. Således en historisk genomgång – 100 år av framgångar och bakslag.
För hundra år sedan skrev vi 1911.
I april det året utbröt oroligheter i Nordafrika, närmare bestämt Marocko. Frankrike skickar dit trupper och Tyskland en kanonbåt. Upproret kvästes och det dröjde till 1956 innan Marocko blev självständigt och till 2011 innan demokratirevolten nådde Nordafrika. Så var det då…
Jag har levt, inte ett helt sekel, men väl drygt ett halvt. På denna korta sekund av historien har arabländerna genomgått avkolonisering följt av någon slags arabsocialism. Vänstervågen ebbade dock ut i arabländerna och ersattes av despoter enbart utmanade av islamister. Ända till januari 2011 då ett helt rutinartat trakasseri av gatuförsäljaren Mohamed Bouazizi i december blev den gnista som tände en låga över arabvärlden; en låga som brinner inte för fundamentalism utan demokrati.
4 januari 1911 var en märkesdag. Sveriges första postautomobiler tas i bruk. Så är det inte nu. Tom i min lilla hemkommun så rullar numera både postens automobiler men också en konkurrent vid namn Bring, fd Citymail, kör parallellt ut post till samma brevlådor i denna relativa glesbygd i ett gigantiskt stort och extremt glesbefolkat land. En medborgerlig samhällsservice har blivit en handelsvara. Bredbandsnäten löper parallellt. Järnvägen ska konkurrensutsättas efter att ha styckats upp i 12 olika bolag som både gör systemet omöjligt att synkronisera och enorma möjligheter till ansvarsflykt. Elmarknaden, apoteken, bilprovningen – vad var det som blev så mycket bättre?
12 februari 1911 begravs Gustaf Fröding – i det kulturklimat som råder skulle väl de flesta tro att vi pratade om gräva ner en ostkaka från Vimmerbytrakten.
1911 öppnas på privat initiativ öppnas Sveriges första barn- och ungdomsbibliotek – när läggs det sista ner?
Huskvarna i Sverige får en kommunal mellanskola. Men nu ökar segregationen år för år med ständigt sjunkande resultat.
16 mars 1911 Scania-Vabis bildas – det är en cykelfabrik i Malmö – Scania är ju Skåne på latin – och en avläggare till Surahammars Bruk ”Vagnsfabriken i Södertälje AB” – som fusioneras. Landet behöver lastbilar. Sveriges industri byggdes i många fall upp av offentliga beställningar; Vattenfall – bildat bara två år tidigare – beställde turbiner och kraftöverföring från Stal-laval och ASEA, Telefonväxlar från LM Ericsson och järnvägsutbyggnaden sätter fart på stålverk och SJ på tågtillverkare. Men nu säljer vi ut dessa offentliga dynamors för svensk industri. På tågsidan är inte längre svenska staten ensam aktör utan det är öppet för konkurrens. Av Tågkompaniet ägt av NSB, dvs norska staten, av DSB, dvs danska staten, av Deutsche ban ägt av tyska staten..
19 mars 1911 firas internationella kvinnodagen ffg. 100 år senare är Sverige kanske världens mest jämställda land – men oerhört långt från jämställdhet.
1 april 1911: Marcus Wallenberg tar över som chef för Stockholms enskilda bank.
Denna fantastiska sektor som lyckats förena det sämsta av två världar: privatisera vinsterna och socialisera förlusterna. Ordet bank härstammar från italienskans banco; penningväxlarnas bänk. Nära släkt med uttrycket bankrutt; också italienskt ursprung - banco rotto – en sönderslagen bänk som tecken på att penningväxlaren slagit vantarna i bordet!
16 maj 1911 riksdagen anslår medel för att bygg en pansarbåt. Liberaler och socialdemokrater röstar nej till sådan "militärisk lyx". Det var som alla förstår väldigt, väldigt länge sedan liberalerna röstade på detta viset. Nu är vi med i minst två krig långt bortanför våra gränser, vilket för ett decennium sedan skulle verkat science ficktion.
10 juli 1911 15 0000 byggnadsarbetare lockoutas i nästan tre månader. Maktförhållandena var sådana på arbetsmarknaden. Då. Och nu? Det råder förhållanden på svensk arbetsmarknad som ingen skulle kunnat drömma om för några år sedan. Byggnadsarbetare i flip-flops med löner, boende, arbetstider etc som är helt orimliga. Vi trodde vi hade arbetsfred men det vara bara ett långt vapenstillestånd.
Det kanske bara var en händelse som ser ut som en tanke men 1911 den 15 jan föddes Gösta Bohman föds och bara tre veckor senare Ronald Reagan?!
Att högern är på offensiven är väldigt tydligt. Inte i de rökridåer som ”arbetarpartiet moderaterna” och deras påhejare i näringslivet talar fram, men i deras gärningar.
Låt mig göra en enkel jämförelse: VD-lönerna var år 1950 drygt 25 gånger högre än industriarbetarlönen. Den skillnaden minskade fram till 1980 och var då ”bara” 10 gånger högre. Tjugo år senare var skillnaden 50 gånger. ”Alltid mera, aldrig nog” var en bok den framlidne Anders Isaksson skrev, den borde kanske ha handlat om detta fenomen och inte kritik av välfärdspolitiken.
Samtidigt – i en annan del av staden - lever vart åttonde barn idag i barnfattigdom. Det är ett problem som efter en lång period av utjämning vuxit de senaste 20 åren, vuxit oavsett regering och stödpartier alltså och därigenom till allas vår skam. Och landet, kommunerna och stadsdelarna glider isär. 1991 var andelen fattiga barn i Rosengård, Malmö sju gånger fler än i det välmående Torslanda, Göteborg. Nu är det mer än nitton gånger fler. Värst har barn till ensamföräldrar det, liksom de med utländsk härkomst.
Det finns dagar jag drömmer om att språkrådet inte bara skulle införa nya ord som de nyaste ”grindstad” eller ”könskonträr”, ”fuldelning” och ”prokotta”, utan också kunde säga att ordet ”barnfattigdom” finns inte längre behövs i det svenska språket!
1911 kräver Sveriges Minuthandlares Riksförbund ett stopp för den judiska invandringen, eftersom man hävdar att judarna sysslar med illegal gårdfarihandel. I Sverige har nu ett parti med tämligen bruna rottrådar tagit plats i Sveriges riskdag och flertalet andra parlament i landet och vi har därigenom EU-anpassas även på detta område.
6 april nationalinsamling till August Strindberg startar.
Strindberg igen: ”Vilka medel har underklassen att bevaka sina intressen gentemot överklassen?” Svar: Rösträtt, där den finns.”
16 maj 1911 riksdagen anslår medel för att bygg en pansarbåt. Liberaler och socialdemokrater röstar nej till sådan "militärisk lyx". Det var som alla förstår väldigt, väldigt länge sedan liberalerna röstade på detta viset. Nu är vi med i minst två krig långt bortanför våra gränser, vilket för ett decennium sedan skulle verkat science ficktion.
10 juli 1911 15 0000 byggnadsarbetare lockoutas i nästan tre månader. Maktförhållandena var sådana på arbetsmarknaden. Då. Och nu? Det råder förhållanden på svensk arbetsmarknad som ingen skulle kunnat drömma om för några år sedan. Byggnadsarbetare i flip-flops med löner, boende, arbetstider etc som är helt orimliga. Vi trodde vi hade arbetsfred men det vara bara ett långt vapenstillestånd.
Det kanske bara var en händelse som ser ut som en tanke men 1911 den 15 jan föddes Gösta Bohman föds och bara tre veckor senare Ronald Reagan?!
Att högern är på offensiven är väldigt tydligt. Inte i de rökridåer som ”arbetarpartiet moderaterna” och deras påhejare i näringslivet talar fram, men i deras gärningar.
Låt mig göra en enkel jämförelse: VD-lönerna var år 1950 drygt 25 gånger högre än industriarbetarlönen. Den skillnaden minskade fram till 1980 och var då ”bara” 10 gånger högre. Tjugo år senare var skillnaden 50 gånger. ”Alltid mera, aldrig nog” var en bok den framlidne Anders Isaksson skrev, den borde kanske ha handlat om detta fenomen och inte kritik av välfärdspolitiken.
Samtidigt – i en annan del av staden - lever vart åttonde barn idag i barnfattigdom. Det är ett problem som efter en lång period av utjämning vuxit de senaste 20 åren, vuxit oavsett regering och stödpartier alltså och därigenom till allas vår skam. Och landet, kommunerna och stadsdelarna glider isär. 1991 var andelen fattiga barn i Rosengård, Malmö sju gånger fler än i det välmående Torslanda, Göteborg. Nu är det mer än nitton gånger fler. Värst har barn till ensamföräldrar det, liksom de med utländsk härkomst.
Det finns dagar jag drömmer om att språkrådet inte bara skulle införa nya ord som de nyaste ”grindstad” eller ”könskonträr”, ”fuldelning” och ”prokotta”, utan också kunde säga att ordet ”barnfattigdom” finns inte längre behövs i det svenska språket!
1911 kräver Sveriges Minuthandlares Riksförbund ett stopp för den judiska invandringen, eftersom man hävdar att judarna sysslar med illegal gårdfarihandel. I Sverige har nu ett parti med tämligen bruna rottrådar tagit plats i Sveriges riskdag och flertalet andra parlament i landet och vi har därigenom EU-anpassas även på detta område.
6 april nationalinsamling till August Strindberg startar.
Strindberg igen: ”Vilka medel har underklassen att bevaka sina intressen gentemot överklassen?” Svar: Rösträtt, där den finns.”
Att vara optimist är att hoppas att reprisen är bättre än första gången
du såg TV-programmet.
Sven Sabroe
du såg TV-programmet.
Sven Sabroe
Kulturtips
ASSITEJ Scenkonstfestival
Läs mer
Läs mer
MEN (US) LIVE
på Babel 27 maj kl 20:00. Läs mer
på Babel 27 maj kl 20:00. Läs mer
Rosamunde
Avdelning14 ger Elfriede Jelineks Rosamunde på Teatr Weimar 13-29 maj kl 19.30.
Fre 27 maj kl. 19:30. Läs mer
Avdelning14 ger Elfriede Jelineks Rosamunde på Teatr Weimar 13-29 maj kl 19.30.
Fre 27 maj kl. 19:30. Läs mer
BEOWULF
Familjeföreställning 28 maj kl 15.00 på Moomsteatern med Thales Teater.
Lör 28 maj kl. 15:00. Läs mer
Familjeföreställning 28 maj kl 15.00 på Moomsteatern med Thales Teater.
Lör 28 maj kl. 15:00. Läs mer
Club Killers (SE) LIVE feat. Anna-Maria Espinosa, Whales Ofili, Daniel Lemma, Eye N’ I & Profilen + Hemlig Gäst
På Babel 28 maj kl 20:00. Läs mer
På Babel 28 maj kl 20:00. Läs mer
Malmö By Foot - Historisk vandring
Turen tar dig genom Malmös spännande historia från medeltiden till modern tid. 17 maj - 2 juli.
Lör 28 maj kl. 15:00, Tis 31 maj kl. 17:15 och Lör 04 jun kl. 15:00. Läs mer
Turen tar dig genom Malmös spännande historia från medeltiden till modern tid. 17 maj - 2 juli.
Lör 28 maj kl. 15:00, Tis 31 maj kl. 17:15 och Lör 04 jun kl. 15:00. Läs mer
WRESTLINGPALATSET 28 MAJ - Danskjävlar!
När det är wrestling på Tangopalatset i Malmö så förvandlas klubben till Wrestlingpalatset. Våld och alkohol är alltid en kul kombination.
Lör 28 maj kl. 20:00. Läs mer
När det är wrestling på Tangopalatset i Malmö så förvandlas klubben till Wrestlingpalatset. Våld och alkohol är alltid en kul kombination.
Lör 28 maj kl. 20:00. Läs mer
Biograf Spegeln - COPPÉLIA
på Biograf Spegeln söndag 29 maj kl 17.00. Läs mer
på Biograf Spegeln söndag 29 maj kl 17.00. Läs mer
Malmöflickornas Vårgala 2011 På Baltiska Hallen söndag 29 maj kl 16.00. Läs mer
Gospelkonsert - Sanna Nielsen o Heleneholmsgymnasiet
Heleneholmsgymnasiets gospelkonsert i Heleneholmsskolans aula måndag 30 maj kl 19.00. Läs mer
Guidad tur i Västra Hamnen
Varje onsdag i juni.
Ons 01 jun kl. 18:30 & Ons 08 jun kl. 18:30. Läs mer
Varje onsdag i juni.
Ons 01 jun kl. 18:30 & Ons 08 jun kl. 18:30. Läs mer
Billie The Vision & The Dancers (SE) LIVE på Babel 3 juni kl 20:00.
Läs mer
Läs mer
Återupplev det ljuva livet på Trocadero
- med boken och festen den 5 juni på Hipp i Malmö!
Sön 05 jun kl. 19:30. Läs mer
- med boken och festen den 5 juni på Hipp i Malmö!
Sön 05 jun kl. 19:30. Läs mer
Förklädd Gud
Lars-Erik Larssons lyriska svit, tillsammans med annan svensk musik om sommaren. Caroli kyrka 6 juni kl 16:00.
Läs mer
Lars-Erik Larssons lyriska svit, tillsammans med annan svensk musik om sommaren. Caroli kyrka 6 juni kl 16:00.
Läs mer
Matkaravan med Hanna och Linda
med Hanna Tunberg och Linda Dahl
- smaka på våra nya matkulturer. guidade turer runt Möllevångstorget.
Ons 08 jun kl. 16:00, Tor 09 jun kl. 16:00
Läs mer
med Hanna Tunberg och Linda Dahl
- smaka på våra nya matkulturer. guidade turer runt Möllevångstorget.
Ons 08 jun kl. 16:00, Tor 09 jun kl. 16:00
Läs mer
Hela kulturcentralens program
2011-05-19
Gökotta
Samling söndagen den 22 maj klockan 8 vid Källbybladets entré.
Sommarmorgon. Vi promenerar medan vi ser, hör, och känner dofter.
Klostergårdens byalag, ABF
Sommarmorgon. Vi promenerar medan vi ser, hör, och känner dofter.
Klostergårdens byalag, ABF
Stödfest
• VICTORIA STRAND, DELTOG SOM LÄKARE I FJOLÅRETS SHIP TO GAZA
• RAPPAREN OCH MÅNGSYSSLAREN BEHRANG MIRI
• ÖSTBLOCKET SPELAR KLEZMERMUSIK
• SKÅDESPELAREN JOSEFIN IZIAMO: SATIR ÖVER TILLSTÅNDET I OCKUPERAT LAND
• RÖDA KAPELLET SPELAR PALESTINSK MUSIK
• FILMEN NO SHARP OBJECTS OM KONTRASTEN MELLAN GAZA OCH VÄST
• JAZZMUSIKERNA GUNNAR LINDGREN OCH STEFAN FORSSÉN
• VISPROGGAREN KRISTIAN VON SVENSSON
Inträde 60 kr. Allt överskott går till Ship to Gaza.
Ett arrangemang av Ship to Gaza-gruppen i Lund, i samarbete med
ABF, Demokratisk Vänster, Efterarbetet, FN-föreningen i Lund, Folkets Bio, Kulturmejeriet, Miljöpartiet, Palestinagruppen, Smålands nation, Socialdemokraterna, Svenska kvinnors Vänsterförbund, Vänsterpartiet
Sprid gärna affischen
Fraktfartyg till Gaza attackerat av Israel av Bertil Egerö
Ett fartyg från Malaysia med humanitärt bistånd till Gaza blev den 11 maj attackerat av isrealisk militär på internationellt vatten. Båten lämnade Pireus samma dag, med 12 civila passagerare från fyra nationer ombord. Under kvällen dök marina fartyg upp och försökte stoppa fartyget. Det fortsatte på sin kurs trots att skott avlossades runtom och över fartyget. Närmare midnatt stannade propellern, som fastnat i något slags nät.
Processen följdes av ett egyptiskt militärt fartyg, vars uppgift senare angivits vara att försöka påverka israelerna till att undvika våld. Det eskorterade också fartyget in på egyptiskt vatten.
Fartyget, The Spirit of Rachel Corrie, är ett initiativ av The Perdana Global Peace Foundation, vars ordförande är Malysias tidigare premiärminister Mahathir Mohamed. Det var lastat med 7,5 km avloppsrör avsedda för reparationer av Gazas avloppsystem.
Israels attack på internationellt vatten är i strid med internationell rätt, i praktiken ett piratdåd liknande de som utförs utanför Somalia. Ännu tycks inte det internationella samfundet ha insett att det bör ingripa till de fredliga fartygens försvar.
Närmare midsommar inleder årets Ship to Gaza sin seglats mot Gaza. Många fartyg, hundratals civila passagerare, mediafolk kommer att delta. Vad som kommer att hända vet ingen idag. I bästa fall inser Israel det ohållbara i att vidmakthålla sin olagliga blockad av Gaza. Men rädslan att dessa transporter kan innehålla militär utrustning finns förstås kvar. Israel har inte accepterat förslaget att en internationell inspektion görs under lossningen för att bekräfta att det rör sig om varor för civilt bruk.
På onsdag den 25 maj kan vi få veta mer. Victoria Strand, som deltog som läkare på den svenska båten Sofia förra året, pratar och diskuterar på Mejeriet. Portarna öppnar kl 18, med musik, skådespel och film på programmet, allt med inriktning på situationen i Palestina.
Processen följdes av ett egyptiskt militärt fartyg, vars uppgift senare angivits vara att försöka påverka israelerna till att undvika våld. Det eskorterade också fartyget in på egyptiskt vatten.
Fartyget, The Spirit of Rachel Corrie, är ett initiativ av The Perdana Global Peace Foundation, vars ordförande är Malysias tidigare premiärminister Mahathir Mohamed. Det var lastat med 7,5 km avloppsrör avsedda för reparationer av Gazas avloppsystem.
Israels attack på internationellt vatten är i strid med internationell rätt, i praktiken ett piratdåd liknande de som utförs utanför Somalia. Ännu tycks inte det internationella samfundet ha insett att det bör ingripa till de fredliga fartygens försvar.
Närmare midsommar inleder årets Ship to Gaza sin seglats mot Gaza. Många fartyg, hundratals civila passagerare, mediafolk kommer att delta. Vad som kommer att hända vet ingen idag. I bästa fall inser Israel det ohållbara i att vidmakthålla sin olagliga blockad av Gaza. Men rädslan att dessa transporter kan innehålla militär utrustning finns förstås kvar. Israel har inte accepterat förslaget att en internationell inspektion görs under lossningen för att bekräfta att det rör sig om varor för civilt bruk.
På onsdag den 25 maj kan vi få veta mer. Victoria Strand, som deltog som läkare på den svenska båten Sofia förra året, pratar och diskuterar på Mejeriet. Portarna öppnar kl 18, med musik, skådespel och film på programmet, allt med inriktning på situationen i Palestina.
Nakban – katastrofens dag av Gunnar Stensson
"För 63 år sedan tvingades en 13-årig palestinsk pojke lämna sitt hem i den galileiska staden Safed och fly med sin familj till Syrien. Han sökte skydd i ett tält som erbjöds flyktingarna. Fast han och hans familj i årtionden ville återvända till sitt hem och hemland förvägrades de denna grundläggande mänskliga rättighet. Det barnets historia, som är så lik många andra palestiniers, är min” Så inledde den palestinske presidenten Mahmoud Abbas sin artikel i New York Times 17/5. Han skrev om Nakban.
Söndagen den 15/5 var Nakbans – katastrofens - minnesdag för palestinier i hela världen. Det handlar om minnet av fördrivningen av 760 000 palestinier från deras hem vid bildandet av staten Israel. Det handlar om etnisk rensning i städerna och raserandet av hundratals palestinska byar.
Under intryck av den arabiska våren fick demonstrationerna i år ett våldsamt förlopp. Tusentals vapenlösa palestinska demonstranter korsade den israeliska gränsen vid Libanon och Golanbergen i Syrien.
De israeliska soldaterna sköt skarpt mot demonstranterna och dödade 15 av dem.
Den etniska rensningen i samband med att staten Israels bildande var inte någon engångsaktion. Nej, den har fortsatt år efter år.
Israel utformade ett byråkratiskt system som gjorde det möjligt att i hemlighet beröva ytterligare 140 000 palestinier deras medborgarskap. De fick inte återvända till sina hem.
Det framgår av ett dokument som tidningen Haaretz publicerade tisdagen 9/5. De som reste utomlands för att t ex studera stämplades som ”NLR, No Longer Residents” och förbjöds att återvända. Deras mark expropierades och erbjöds till bosättare.
Haaretz menar att det handlar om en fullständigt illegitim politik, helt oförenlig med internationell rätt.
Smygdeporteringen är liksom förvandlingen av de utvisades land till ”statsland” ruttna frukter av ockupationen.
De deporterade får inte ens återvända som turister. De och deras barn är för all framtid förbjudna att återvända till sina hem.
Samtidigt lockar Israel judar från hela världen att bosätta sig på de fördrivnas mark
Haaretz vädjar till regeringen att avskaffa NLR-stämpeln och låta de förvisade återvända till sina hem och familjer. Det handlar om tiotusentals palestinier bland annat de som föddes i Hebron och lät sina barn växa upp i Nablus.
Söndagen den 15/5 var Nakbans – katastrofens - minnesdag för palestinier i hela världen. Det handlar om minnet av fördrivningen av 760 000 palestinier från deras hem vid bildandet av staten Israel. Det handlar om etnisk rensning i städerna och raserandet av hundratals palestinska byar.
Under intryck av den arabiska våren fick demonstrationerna i år ett våldsamt förlopp. Tusentals vapenlösa palestinska demonstranter korsade den israeliska gränsen vid Libanon och Golanbergen i Syrien.
De israeliska soldaterna sköt skarpt mot demonstranterna och dödade 15 av dem.
Den etniska rensningen i samband med att staten Israels bildande var inte någon engångsaktion. Nej, den har fortsatt år efter år.
Israel utformade ett byråkratiskt system som gjorde det möjligt att i hemlighet beröva ytterligare 140 000 palestinier deras medborgarskap. De fick inte återvända till sina hem.
Det framgår av ett dokument som tidningen Haaretz publicerade tisdagen 9/5. De som reste utomlands för att t ex studera stämplades som ”NLR, No Longer Residents” och förbjöds att återvända. Deras mark expropierades och erbjöds till bosättare.
Smygdeporteringen är liksom förvandlingen av de utvisades land till ”statsland” ruttna frukter av ockupationen.
De deporterade får inte ens återvända som turister. De och deras barn är för all framtid förbjudna att återvända till sina hem.
Samtidigt lockar Israel judar från hela världen att bosätta sig på de fördrivnas mark
Haaretz vädjar till regeringen att avskaffa NLR-stämpeln och låta de förvisade återvända till sina hem och familjer. Det handlar om tiotusentals palestinier bland annat de som föddes i Hebron och lät sina barn växa upp i Nablus.
Hur ska det gå för årets Ship to Gaza? av Bengt Hall
Ship to Gaza ska segla igen i juni. Denna gång med fler båtar och med fler länder inblandade. Frågan är hur Israel agerar i år. Har man lärt sig något av den uppståndelse och reaktion som följde på fjolårets brutala överfall på internationellt vatten då nio människor mördades? Men Israel har redan markerat att man inte tillåter humanitär hjälp. Den 11 maj attackerade Israel ett malayiskt fraktfartyg med förnödenheter till Gaza. En förelöpare till årets Freedom Flotilla stoppades, denna gång utan blodspillan.
Israels utrikesminister Avigdor Lieberman vill också eliminera arabiska partier från det israeliska parlamentet, Knesset, och införa dödsstraff för kontakter med fienden, i första hand olika palestinska organisationer utanför Israel.
I Sverige nickar vi välvilligt åt det fortsatta våldet, ockupationen och den speciella israeliska versionen av apartheid-demokrati.”
Det är uppenbarligen viktigt att vi fortätter väcka opinion mot Israels kriminella och människorättsvidriga behandling av palestinier och som ett led i detta att stödja Ship to Gaza.
Slut upp på onsdag 25/5 på Mejeriet!
Skånetrafiken och färdtjänsten av Nilla Bolding
Jag har till min bestörtning förstått att det inte är självklart att alla politiska partier i Lund stöder oss funktionshindrade i vår kamp för att få ha kvar vårt - trots alla bekymmer och all vår kritik - närdemokratiska system med en färdtjänst som styrs utifrån kommunens regler. Det förvånar och stör mig mycket. Handikapprörelsen i Lund - HSO och SRF och de dövas förening - är helt eniga om att vi inte vill bli beroende av Skånetrafiken. Vi vill inte bli bedömda utifrån deras uppfattning om verkligheten. Vi vill att hur vi röstar i kommunalvalet och hur vi i Kommunala Handikapprådet samspelar med politikerna ska vara det som styr hur vårt reseliv fungerar.
Vi i Lund lever i en ganska annorlunda kultur än i de små kommunerna i Skåne, där man nu håller på och beslutar sig för att avkommunalisera färdtjänsten. Jag tror att de kommunerna kommer att ångra sitt val så småningom när de märker konsekvenserna och hur många steg tillbaka personer med funktionsnedsättningar måste ta i sina liv. Jag vill inte vara med om den processen av att vi valda representanter inte ska få diskutera färdtjänsten på kommunal nivå och behöva åka till ett regionalt brukarråd långt härifrån och diskutera problem som inte berör oss direkt, med människor som inte förstår sig på lundabornas livsvillkor.
Det måste få vara skillnad mellan vad man tar ansvar för i sitt närområde och vad man hanterar på regional eller nationell nivå. Annars kan vi ju föreslå att färdtjänsten ska styras av Europaparlamentet - det skulle väl leda till en perfekt europeisk rättvisa? Eller varför inte av FNs generalförsamling?
Absurt, eller hur? Hur ska vi kunna bygga ett demokratiskt Sverige om inte vi svaga människor får ha direktinflytande över hur vi ska kunna ta oss till ICA eller Vårdcentralen?
Vad säger ni politiska partier – hur kommer ni att rösta när frågan ska avgöras i Lund?
Nilla Bolding, NHRs representant i Lunds Kommunala Handikappråd
Vi i Lund lever i en ganska annorlunda kultur än i de små kommunerna i Skåne, där man nu håller på och beslutar sig för att avkommunalisera färdtjänsten. Jag tror att de kommunerna kommer att ångra sitt val så småningom när de märker konsekvenserna och hur många steg tillbaka personer med funktionsnedsättningar måste ta i sina liv. Jag vill inte vara med om den processen av att vi valda representanter inte ska få diskutera färdtjänsten på kommunal nivå och behöva åka till ett regionalt brukarråd långt härifrån och diskutera problem som inte berör oss direkt, med människor som inte förstår sig på lundabornas livsvillkor.
Det måste få vara skillnad mellan vad man tar ansvar för i sitt närområde och vad man hanterar på regional eller nationell nivå. Annars kan vi ju föreslå att färdtjänsten ska styras av Europaparlamentet - det skulle väl leda till en perfekt europeisk rättvisa? Eller varför inte av FNs generalförsamling?
Absurt, eller hur? Hur ska vi kunna bygga ett demokratiskt Sverige om inte vi svaga människor får ha direktinflytande över hur vi ska kunna ta oss till ICA eller Vårdcentralen?
Vad säger ni politiska partier – hur kommer ni att rösta när frågan ska avgöras i Lund?
Nilla Bolding, NHRs representant i Lunds Kommunala Handikappråd
Lågskattepolitik av Gunnar Stensson
Skolor och förskolor möglar, lärarna blir färre, barngrupperna växer, de estetiska programmen slås sönder, gator och vägar spricker, parkerna vanvårdas, biblioteken läggs ner, taxor och avgifter stiger, barnfattigdomen ökar, hemlösheten tilltar, bostadsbyggandet minskar, segregationen fördjupas, skolpengen hamnar i Cayman Islands, fixarmalte kommersialiseras, åldringsvården säljs ut till lägstbjudande...
Bygg på listan.
Bygg på listan.
Allt för Norge! av Stig Henriksson
(Först publicerad i VLT 17 maj)
Vårt förhållande till Norge är gott. Märkligt gott. Det fick dock en allvarlig prövning när våra idrottsbesatta grannar trodde det gick för sig att slå oss även i ishockey. Detta kunde allvarligt skadat våra relationer men ordningen återställdes sedermera med Sverige i final och Norge enkelt utslaget i kvarten.
För något måste vi ha kvar! Att tippeligan tar över de bästa fotbollsspelarna, att norrmännen lärt sig åka mer än telemark utför, köra rally, spela handboll och friidrotta kan vi väl till nöds smälta. Men efter ishockeyn återstår ju bara varpa som sista försvarsskans.
Vårt förhållande till Norge och norrmännen och –kvinnorna är ändå lite unikt. Medan finländare fortfarande har att skaka av sig en del storebrorskomplex vilket skapar friktion i umgänget så har vi och danskarna ett mer invecklat förhållande. Vi är den gamla stormakten med Köpenhamn som nöjesfält medan danskarna anser sig vara mer kontinentala och i kontakt med världen än sina tröga, byråkratiska och hämmade grannar.
Annat med Norge! Redan språket med den där uppåtstigande avslutningen upplevs som glatt och trevligt. Och medan finskan är rena grekiskan(!) och danskan en grötig massa så lever vi i illusionen att vi förstår norska. Vi står ut med att det nyrika Norge nu har blivit för unga svenskar vad Sverige var för unga turkar för 50-60 år sedan. Ett land som är för rikt för att diska, servera och skala bananer själva, det får fattigare länders medborgare göra.
Och vi står gärna till tjänst som semesterparadis med våra låga varupriser och vår billiga sprit. Att de köper upp allt ifrån sommarhus till företag överser vi glatt med. Det är nästan obegripligt lättsamt och inte ens Petter Northugs bus retar upp fler än en eller annan nördig skidkommentator.
Enligt Albert Einstein är nationalismen mänsklighetens barnsjukdom och då börjar vi kanske rent av mogna. För det är så; bara dem vi verkligen respekterar kan vi skämta ohämmat med. De andra skämtar vi om. Men ge sjutton i ishockeyn – där går gränsen!
"Bland de färgblinda finns inga nationalister ty de vet inte hur flaggan ser ut"
Henri Tisot
Vårt förhållande till Norge är gott. Märkligt gott. Det fick dock en allvarlig prövning när våra idrottsbesatta grannar trodde det gick för sig att slå oss även i ishockey. Detta kunde allvarligt skadat våra relationer men ordningen återställdes sedermera med Sverige i final och Norge enkelt utslaget i kvarten.
För något måste vi ha kvar! Att tippeligan tar över de bästa fotbollsspelarna, att norrmännen lärt sig åka mer än telemark utför, köra rally, spela handboll och friidrotta kan vi väl till nöds smälta. Men efter ishockeyn återstår ju bara varpa som sista försvarsskans.
Vårt förhållande till Norge och norrmännen och –kvinnorna är ändå lite unikt. Medan finländare fortfarande har att skaka av sig en del storebrorskomplex vilket skapar friktion i umgänget så har vi och danskarna ett mer invecklat förhållande. Vi är den gamla stormakten med Köpenhamn som nöjesfält medan danskarna anser sig vara mer kontinentala och i kontakt med världen än sina tröga, byråkratiska och hämmade grannar.
Annat med Norge! Redan språket med den där uppåtstigande avslutningen upplevs som glatt och trevligt. Och medan finskan är rena grekiskan(!) och danskan en grötig massa så lever vi i illusionen att vi förstår norska. Vi står ut med att det nyrika Norge nu har blivit för unga svenskar vad Sverige var för unga turkar för 50-60 år sedan. Ett land som är för rikt för att diska, servera och skala bananer själva, det får fattigare länders medborgare göra.
Och vi står gärna till tjänst som semesterparadis med våra låga varupriser och vår billiga sprit. Att de köper upp allt ifrån sommarhus till företag överser vi glatt med. Det är nästan obegripligt lättsamt och inte ens Petter Northugs bus retar upp fler än en eller annan nördig skidkommentator.
Enligt Albert Einstein är nationalismen mänsklighetens barnsjukdom och då börjar vi kanske rent av mogna. För det är så; bara dem vi verkligen respekterar kan vi skämta ohämmat med. De andra skämtar vi om. Men ge sjutton i ishockeyn – där går gränsen!
"Bland de färgblinda finns inga nationalister ty de vet inte hur flaggan ser ut"
Henri Tisot
Den enögda internationella rättvisan av Ulf Nymark
Chefsåklagaren Luis Moreno-Ocampo vid Internationella brottmålsdomstolen (ICC) i Den Haag begär nu att Israels premiärminister Benjamin Netanyahu, Israels krigsminister Ehud Barak och den israeliske överbefälhavaren, Gabi Ashkenazi ska gripas och ställas inför rätta vid domstolen. Bevisen visar tydligt, säger åklagaren, att dessa tre har ” ...beordrat attacker mot civila, skottlossning mot obeväpnade demonstranter, mot människor som gått i begravningståg, mot folk som varit i moskéer och bett.” Dokument och vittnesmål styrker att de gjort sig skyldiga till två typer av brott mot mänskligheten: mord och förföljelse, hävdar Luis Moreno-Ocampo
Nej, tyvärr. Så säger inte chefsåklagaren vid ICC. Och inte begär han heller att dessa tre israeliska företrädare ska gripas. Citatet som ovan läggs i chefåklagarens mun är i själva verket ett uttalande som han gjorde angående beslutet att begära Muammar Kaddafi m fl libyska regimföreträdare gripna.
Men visst stämmer brottsbeskrivning precis på de brott som den israeliska regimen begår mot palestinier. Nu senast vid Al Nakba-dagen, den 15 maj, minnesdagen över den israeliska arméns fördrivning av mer än 700 000 palestinier. Den israeliska regimens krigsmaskin dödade 15 fredliga demonstranter och hundratals skadades.
Under 63 år av fördrivning av palestinier och 44 år av brutal ockupation av palestinsk mark har den israeliska staten systematiskt ägnat sig åt att döda fredliga civila – barn, kvinnor och åldringar inte undantagna - i urskillningslösa attacker på de palestinier som protesterar mot ockupationen, förtrycket och förnedringen. Hundratals riktade mord och utförts, tusentals palestinier har utan rättslig grund arresterats och satts i fängelse ofta i samband med det utsatts för tortyr.
FN och EU låter detta pågå år ut och år in utan några som helst verksamma åtgärder. Den Internationella Brottmålsdomstolen är passiv. Den internationella rättvisan är sorgligt enögd.
Majnattens hela prakt av Gunnar Stensson
Koltrasten flöjtar. Duvorna klagar och göken gal. Näktergalarna harklar sig. Lövsångarna pladdrar. Fruktträden är fulla med körsbärs- och plommonkart. Äppleblommorna faller av. En rapptupp far kacklande upp och skrämmer en hare. Kastanjeblom och hägg vissnar. Syrénerna doftar övermoget. Rönnar och klungor av prästkragar slår ut. Fläder och hagtorn dröjer. Hästarna betar färskt gräs. Feta maskrosor lyser som solen. Det har varit en sval vecka.
Men i måndags träffade jag svalorna för första gången när de jagade insekter tätt över vattenytan. De gamla svanarna ligger kvar i sina gamla reden. Inga svanungar. Men änderna simmar med ulliga kullar, den ena med sex ungar och den andra med sju. De är sårbara. Dagligen försvinner någon. Rovfåglar svävar under vita moln. Också en vigg har fått ungar. Men inte sothönsen och, som sagt, inte svanarna.
Grodynglen vimlar, men grodsången dröjer. Ingen sexuell extas bland karparna än.
Ett par rader ur en visa av Bert Brecht i Mor Courage ringer i mina öron, jag vet inte varför. Det är ju mitt på dagen. Kanske för att visan handlar om ett ögonblick av frid för soldaterna mitt i 30-åriga kriget.
”Och efter kvällsandakt
Majnattens hela prakt.”
Men i måndags träffade jag svalorna för första gången när de jagade insekter tätt över vattenytan. De gamla svanarna ligger kvar i sina gamla reden. Inga svanungar. Men änderna simmar med ulliga kullar, den ena med sex ungar och den andra med sju. De är sårbara. Dagligen försvinner någon. Rovfåglar svävar under vita moln. Också en vigg har fått ungar. Men inte sothönsen och, som sagt, inte svanarna.
Grodynglen vimlar, men grodsången dröjer. Ingen sexuell extas bland karparna än.
Ett par rader ur en visa av Bert Brecht i Mor Courage ringer i mina öron, jag vet inte varför. Det är ju mitt på dagen. Kanske för att visan handlar om ett ögonblick av frid för soldaterna mitt i 30-åriga kriget.
”Och efter kvällsandakt
Majnattens hela prakt.”
Pressgrannar
USA ut ur Afghanistan tack vare bin Ladins död?
Immanuel Wallerstein kommenterade häromdagen konsekvenserna av Usama bin Ladins död. Som många andra fann han dem relativt betydelselösa.
Med ett undantag: Afghanistan.
Så här skriver han: ”Beträffande Afghanistan är det uppenbart att talibanerna sedan någon tid markerat avstånd till bin Ladin och al Qaida i sin strävan att genomföra ett eget maktövertagande.
Den enda konsekvensen av Usama bin Ladens död är att deras ställning stärks i Afghanistan och att processen att driva ut Förenta Staterna påskyndas, vilket när det kommer till kritan kommer att göra den amerikanska militären mycket glad.
Somliga amerikanska politiker kommer att säga att denna ”seger” gör det möjligt att uppnå en nödvändig politisk uppgörelse med talibanerna.
Andra som var mot kriget från början kommer att hävda att den visar att det inte längre finns något trovärdigt hot som berättigar USA:s fortsatta närvaro där.”
Tanklös lojalitet
”Jag skräms av journalisternas tanklösa lojalitet med den krigiska USA-nationalismen. Samma fördummande lojalitet ger svenska ledarsidor prov på. Viljan att till varje pris solidarisera sig med USA gör att man hyllar ett politiskt mord som ingalunda kommer att göra världen tryggare. Genom såna metoder perforeras den rättsstat man säger sig vilja skydda.”
Åsa Moberg, Aftonbladet 15/5
Utomrättsliga avrättningar.
Heder åt Angela Merkel och Erik Magnusson
”Angela Merkel har strypt det tyska informationsflödet till CIA och förbjudit tysk polis att tipsa om medborgare som rest till al-Qaidaläger i Pakistan.
Skälet är Binyamin, en 20-åring från Wuppertal som dödades av en drönare den 4 oktober i fjol. Han var då i sällskap med andra islamister på en misstänkt al-Qaida-bas i det talibankontrollerade Waziristan. Hans bror Emrah överlevde; han hade gått ut för att röka. I Berlin betraktas attacken som en utomrättslig avrättning.
CIA genomförde 111 drönarattacker mot mål i Pakistan under 2010. Hittills i år har CIA genomfört 25 varav fem de senaste tio dagarna. Den 6 maj dödades tolv misstänkta al-Qaida-män, den 12 maj tre och den 16 maj ytterligare tolv.”
Erik Magnusson Sydsvenskan 18/5
Immanuel Wallerstein kommenterade häromdagen konsekvenserna av Usama bin Ladins död. Som många andra fann han dem relativt betydelselösa.
Med ett undantag: Afghanistan.
Så här skriver han: ”Beträffande Afghanistan är det uppenbart att talibanerna sedan någon tid markerat avstånd till bin Ladin och al Qaida i sin strävan att genomföra ett eget maktövertagande.
Den enda konsekvensen av Usama bin Ladens död är att deras ställning stärks i Afghanistan och att processen att driva ut Förenta Staterna påskyndas, vilket när det kommer till kritan kommer att göra den amerikanska militären mycket glad.
Somliga amerikanska politiker kommer att säga att denna ”seger” gör det möjligt att uppnå en nödvändig politisk uppgörelse med talibanerna.
Andra som var mot kriget från början kommer att hävda att den visar att det inte längre finns något trovärdigt hot som berättigar USA:s fortsatta närvaro där.”
Tanklös lojalitet
”Jag skräms av journalisternas tanklösa lojalitet med den krigiska USA-nationalismen. Samma fördummande lojalitet ger svenska ledarsidor prov på. Viljan att till varje pris solidarisera sig med USA gör att man hyllar ett politiskt mord som ingalunda kommer att göra världen tryggare. Genom såna metoder perforeras den rättsstat man säger sig vilja skydda.”
Åsa Moberg, Aftonbladet 15/5
Utomrättsliga avrättningar.
Heder åt Angela Merkel och Erik Magnusson
”Angela Merkel har strypt det tyska informationsflödet till CIA och förbjudit tysk polis att tipsa om medborgare som rest till al-Qaidaläger i Pakistan.
Skälet är Binyamin, en 20-åring från Wuppertal som dödades av en drönare den 4 oktober i fjol. Han var då i sällskap med andra islamister på en misstänkt al-Qaida-bas i det talibankontrollerade Waziristan. Hans bror Emrah överlevde; han hade gått ut för att röka. I Berlin betraktas attacken som en utomrättslig avrättning.
CIA genomförde 111 drönarattacker mot mål i Pakistan under 2010. Hittills i år har CIA genomfört 25 varav fem de senaste tio dagarna. Den 6 maj dödades tolv misstänkta al-Qaida-män, den 12 maj tre och den 16 maj ytterligare tolv.”
Erik Magnusson Sydsvenskan 18/5
Sydsvenskan avslöjar vänsterns hyckleri av Lucifer
Sydsvenskans huvudledare torsdagen den 19 maj har rubriken ”Strauss-Kahn och kvinnorna”. Där lyckas de rättänkande skribenterna på den politiska redaktionen hävda att våldtäkten (den förmodade, men sannolika) i New York ”avslöjar vänsterns hyckleri”. Alltså, här står en av världens finansiellt mäktigaste män anklagad för ett grovt brott. Men han är, anser Sydsvenskans politiska talesmän, i själva verket en vänsterman, en sådan som Sydsvenskan alltid har bekämpat alltsedan det gällde allmän rösträtt och skatter på arv och förmögenheter. Nu ser Sydsvenskan ”hur delar av den politiska vänstern, som annars talar så vackert om jämställdhet, reflexartat rycker ut till försvar för mannen, deras vän, broder och hjälte”. Vänstern borde, kan man förmoda, skämmas över en av sina medlemmar.
En framgångsrik affärsjurist
Låt oss då i all stillhet säga några ord om Strauss-Kahn. Han är nationalekonom och efter en tid som universitetslärare öppnade han en byrå som affärsjurist för att sen bli konsult och lobbyist för franska industriintressen inför EU i Bryssel. Han blev sedan ekonomiminister i Jospins regering på 90-talet men fick avgå efter kritik för sin advokatverksamhet. Som minister genomförde han ett antal privatiseringar av statliga företag, bl.a. av France Telecom. År 2007 blev han chef för Internationella Valutafonden och det blir man inte utan stöd från kapitalets kärntrupper.
Strauss-Kahn (DSK) är medlem i det franska socialistpartiet, det var de som förde kriget i Algeriet. Det är ett parti som endast med svårighet kan betecknas som socialdemokratisk. Och inom det måste Strauss-Kahn anses tillhöra högerflygeln. Det är det som gjort honom till en tänkbar kandidat för att locka röster från Sarkozy.
Aningen mindre ortodox
DSK har som chef för IMF fört en lite mindre hård politik mot utvecklingsländer i ekonomiska svårigheter. Tidigare var IMF liksom Världsbanken dogmatiskt stenhård: för att få lån måste statliga företag privatiseras och statliga budgetar med socialt innehåll drastiskt skäras ned. Här har nu funnits en lite mer socialt ansvarig hållning gentemot sociala åtaganden. Men det bara mindre modifieringar som har skett – grundmodellen med privatiseringar etc är densamma som tidigare och kan t.ex. iakttas i Lettland och Grekland. Huvuddelen av IMF:s pengar är amerikanska och USA dikterar därmed lånevillkoren. När DSK nu har lämnat kan det bli återgång till den tidigare politiken – den tillfällige efterträdaren kommer från JP Morgan.
Förhållandena för konkursfärdiga u-länder var alltså aningen bättre under DSK än under hans företrädare eller efterföljare och det har konstaterats av iakttagare med sympatier för sådana länder. Det är detta som har upprört Sydsvenskan.
Anhållandet av vad som förefaller vara en fransk kriminell manschauvinist har givit Sydsvenskan anledning till ännu ett utfall mot vänstern, en vänster som inte har något gemensamt med mannen ifråga. Fakta om DSK är lätta att få fram från t.ex. Wikipedia och kan inte vara obekanta för Sydsvenskan. Det är så man får lust att helt enkelt återge Sydsvenskans sista mening i torsdagens ledare. ”Men just den saken hör inte till det som förvånar i denna solkiga affär”.
Där lyckas de rättänkande skribenterna på den politiska redaktionen hävda att våldtäkten (den förmodade, men sannolika) i New York ”avslöjar vänsterns hyckleri”. Alltså, här står en av världens finansiellt mäktigaste män anklagad för ett grovt brott. Men han är, anser Sydsvenskans politiska talesmän, i själva verket en vänsterman, en sådan som Sydsvenskan alltid har bekämpat alltsedan det gällde allmän rösträtt och skatter på arv och förmögenheter. Nu ser Sydsvenskan ”hur delar av den politiska vänstern, som annars talar så vackert om jämställdhet, reflexartat rycker ut till försvar för mannen, deras vän, broder och hjälte”. Vänstern borde, kan man förmoda, skämmas över en av sina medlemmar.En framgångsrik affärsjurist
Låt oss då i all stillhet säga några ord om Strauss-Kahn. Han är nationalekonom och efter en tid som universitetslärare öppnade han en byrå som affärsjurist för att sen bli konsult och lobbyist för franska industriintressen inför EU i Bryssel. Han blev sedan ekonomiminister i Jospins regering på 90-talet men fick avgå efter kritik för sin advokatverksamhet. Som minister genomförde han ett antal privatiseringar av statliga företag, bl.a. av France Telecom. År 2007 blev han chef för Internationella Valutafonden och det blir man inte utan stöd från kapitalets kärntrupper.
Strauss-Kahn (DSK) är medlem i det franska socialistpartiet, det var de som förde kriget i Algeriet. Det är ett parti som endast med svårighet kan betecknas som socialdemokratisk. Och inom det måste Strauss-Kahn anses tillhöra högerflygeln. Det är det som gjort honom till en tänkbar kandidat för att locka röster från Sarkozy.
Aningen mindre ortodox
DSK har som chef för IMF fört en lite mindre hård politik mot utvecklingsländer i ekonomiska svårigheter. Tidigare var IMF liksom Världsbanken dogmatiskt stenhård: för att få lån måste statliga företag privatiseras och statliga budgetar med socialt innehåll drastiskt skäras ned. Här har nu funnits en lite mer socialt ansvarig hållning gentemot sociala åtaganden. Men det bara mindre modifieringar som har skett – grundmodellen med privatiseringar etc är densamma som tidigare och kan t.ex. iakttas i Lettland och Grekland. Huvuddelen av IMF:s pengar är amerikanska och USA dikterar därmed lånevillkoren. När DSK nu har lämnat kan det bli återgång till den tidigare politiken – den tillfällige efterträdaren kommer från JP Morgan.
Förhållandena för konkursfärdiga u-länder var alltså aningen bättre under DSK än under hans företrädare eller efterföljare och det har konstaterats av iakttagare med sympatier för sådana länder. Det är detta som har upprört Sydsvenskan.
Anhållandet av vad som förefaller vara en fransk kriminell manschauvinist har givit Sydsvenskan anledning till ännu ett utfall mot vänstern, en vänster som inte har något gemensamt med mannen ifråga. Fakta om DSK är lätta att få fram från t.ex. Wikipedia och kan inte vara obekanta för Sydsvenskan. Det är så man får lust att helt enkelt återge Sydsvenskans sista mening i torsdagens ledare. ”Men just den saken hör inte till det som förvånar i denna solkiga affär”.
Socialdemokraterna och Libyen
Vi är nog många inom den breda vänstern som såg med olust på socialdemokraternas och vänsterpartiets muntra uppslutning i inbördeskriget i Libyen. Det var förstås klokt att inte delta i själva bomb- och raketanfallen – det hade dessvärre nog lett till folklig entusiasm för de svenske karolinerna. Men i sak är det nästan lika illa att ägna sig åt att leta upp mål för de andras flygangrepp som det svenska fotospaningsplanen nu ägnar sig åt.
Vad som har hänt är att Håkan Juholt sagt att tre månaders verksamhet kan vara nog. Det hela skulle handla om upprätthållande av en flygförbudszon vid kusten vilket är lätt gjort med Khaddafis flygvapen nerkämpat. Då kommer det ett samfällt ramaskri från den borgerliga pressen där man antyder svensk feghet och löftesbrott. Dessutom framträder en aktivistopinion inom socialdemokratin och den s.k. fredsrörelsen: Jan Eliasson samt talesmän för SSU, Svenska Freds och FN-förbundet kräver fortsatt flygverksamhet.
Då blir Håkan Juholt skrämd och tillsammans med sina skarpaste hjärnor i utrikes- och försvarsfrågor, Urban Ahlin och Peter Hultqvist, kommer de på en utväg. De säger: Nej, vi bara menar att flyget har gjort sitt, vi är beredda att skicka den svenska marinen för att hejda vapensmuggling till Libyen. Det är så genomskinligt så man skäms på deras vägnar. I Medelhavet är det nerlusat med örlogsfartyg och tvärs över vattnet i Italien finns amerikanska sjätte flottan som väl sedan månader kryssar av och an utanför Tripoli. Vad skulle en svensk korvett göra där?
Det danska stålet biter
Nej, Juholts ursprungliga intention måste väl ha varit att sent omsider gå till mötes den kritiska opinion som har växt fram kring Libyenkriget och som säkert är väl företrädd i socialdemokratiska vänsterkretsar. Vad de förbundna ägnar sig åt är ju oerhört långt från FN-mandatet om att skydda civilbefolkningen i kustregionen. Man för ett krig mot Khaddafi och det är i strid med FN-stadgan och folkrätten. Gång på gång rapporteras om försök att precisionsbomba Khaddafis uppehållsplatser och häromveckan lyckades danska plan döda en av Khaddiafis söner och två barnbarn på ett sådant uppdrag. Man bombar militära mål överallt där man har lust. Nu vill man gå ännu längre. Brittiska ÖB, general David Richards föreslår nu också att Nato bombar den libyiska infrastrukturen, alltså t.ex. el- och vattenförsörjning.
Det är trist att socialdemokraterna låter sig dras in i detta elände – Libyenkriget har ju blivit just så långdraget och förstörande som man varnades för. Och att Jan Eliasson ställer upp på detta är särskilt beklämmande, han brukar ju vara ganska förnuftig. Det är rimligen förhistorien här som spelar roll. Socialdemokraterna med Eliasson och Ahlin i täten hetsade ju mot rivalen Carl Bildt för att han inte var tillräckligt ivrig att kasta sig in i kriget. Men Bildt tog som alltid sina hållningar från USA som ju inledningsvis också vara emot att NATO skulle ta ställning. Och nu får alltså allt detta konsekvenser i form av att borgarna kan tala om S som hoppande mellan ståndpunkterna utan styrsel i utrikespolitiken. Och det är ju sant. Det är ofattbart att man håller kvar sitt stöd för Afghanistankriget. Ska Sverige vara kvar när USA åker hem?
Lucifer
Palestina – brännpunkten i den arabiska frihetsvågen
av Gunnar Stensson
Den palestinske presidenten Mahmoud Abbas uppmanade världens länder att erkänna Palestina och rösta för att Palestina får fullt medlemskap i FN i september i en tidningsartikel i New York Times 17/5
Det skulle ge Palestina möjlighet att förhandla med Israel på lika villkor. 20 års direkta förhandlingar mellan en eftergiven palestinsk myndighet och ett arrogant Israel har ju visat sig fruktlösa.
Det är ett realistiskt förslag helt i enlighet med internationell rätt. Många länder har redan erkänt Palestina. Frankrike och Storbritannien överväger liksom Norge att göra det om inga framsteg sker i fredsförhandlingarna. Sverige borde göra detsamma.
Återvändandefrågan aktualiserades i samband med det palestinska högtidlighållandet av Nakban 15/5. Se artikel nedan. Abbas, som själv fördrevs som barn, hänvisade till den i artikeln. Han menar att den måste lösas för att fred ska uppnås.
Att Abbas vänder sig till amerikanerna och världsopinionen just nu beror på att Palestina kommer i fokus i amerikansk politik de närmaste dagarna.
På torsdag, dvs 19/5, ska president Barack Obama hålla ett stort tal med anledning av den arabiska frihetsvågen. Man förväntar sig att han ska presentera en ny politisk linje i Mellanöstern. En viktig ingrediens i talet – kanske den viktigaste – blir frågan om en tvåstatslösning. Saknas den blir talet meningslöst.
På fredag besöker Israels premiärminister Benjamin Netanyahu Vita Huset. Vad Netanyahu kommer att kräva är kanske i stort sett klart. Det är ingenting som Obama gillar.
Netanyahu kommer dessutom att hota Obama. Direkt efter talet beger han sig nämligen till ett möte med den israeliska påtryckargruppen AIPAC som har stort inflytande i kongressen och bland de amerikanska väljarna.
Los Angeles Times uppmanar Obama att hålla stånd mot den israeliska lobbyn, vars inflytande i USA minskat.
Det skulle ge Palestina möjlighet att förhandla med Israel på lika villkor. 20 års direkta förhandlingar mellan en eftergiven palestinsk myndighet och ett arrogant Israel har ju visat sig fruktlösa.
Det är ett realistiskt förslag helt i enlighet med internationell rätt. Många länder har redan erkänt Palestina. Frankrike och Storbritannien överväger liksom Norge att göra det om inga framsteg sker i fredsförhandlingarna. Sverige borde göra detsamma.
Återvändandefrågan aktualiserades i samband med det palestinska högtidlighållandet av Nakban 15/5. Se artikel nedan. Abbas, som själv fördrevs som barn, hänvisade till den i artikeln. Han menar att den måste lösas för att fred ska uppnås.
Att Abbas vänder sig till amerikanerna och världsopinionen just nu beror på att Palestina kommer i fokus i amerikansk politik de närmaste dagarna.
På torsdag, dvs 19/5, ska president Barack Obama hålla ett stort tal med anledning av den arabiska frihetsvågen. Man förväntar sig att han ska presentera en ny politisk linje i Mellanöstern. En viktig ingrediens i talet – kanske den viktigaste – blir frågan om en tvåstatslösning. Saknas den blir talet meningslöst.
På fredag besöker Israels premiärminister Benjamin Netanyahu Vita Huset. Vad Netanyahu kommer att kräva är kanske i stort sett klart. Det är ingenting som Obama gillar.
Netanyahu kommer dessutom att hota Obama. Direkt efter talet beger han sig nämligen till ett möte med den israeliska påtryckargruppen AIPAC som har stort inflytande i kongressen och bland de amerikanska väljarna.
Los Angeles Times uppmanar Obama att hålla stånd mot den israeliska lobbyn, vars inflytande i USA minskat.
Tidningen har också intervjuat Israels försvarsminister Ehud Barak som menar att Israel som den starkaste militärmakten inom 200 mils håll från Jerusalem har råd att göra eftergifter. Han fruktar att Israel ska isoleras helt i världspolitiken. Los Angeles Times19/5.
Det intressanta blir att se hur president Obama behandlar situationen, om han ger vika för trycket från republikaner och judar eller om vågar stå för en konstruktiv mellanösternpolitik.
Tisdagen den 24/5 ska Netanyahu sedan tala till den amerikanska kongressen. Representanthuset har som bekant republikansk majoritet och kommer att stödja honom. I senaten är demokraterna i majoritet. Dock är många demokratiska politiker beroende av judiska röster.
När det gäller Palestina har president Obama inte bara inrikespolitiska förhållanden att ta hänsyn till. Som Tomas Friedman påpekade i New York Times 19/5 iakttas Obamas politik med yttersta intresse av de viktigaste länderna i Mellanöstern.
Israel har utöver den gamla fiendskapen till Iran gjort sig ovän med demokratierna Turkiet och Egypten. Det är länder som USA inte har råd att stöta ifrån sig, länder med stark ekonomi och stort inflytande i regionen.
Sverige är kanske inte det land som världens ögon riktas mot i detta sammanhang. Men visst skulle det vara befriande om Sverige tog tydlig ställning genom att erkänna Palestina och utlova en röst för fullt FN-medlemskap i september.
Carl Bildt är förvisso inte Olof Palme, men hans attityd till konflikten Israel-Palestina tyder ändå på att han inte skulle vara helt främmande för ett sådant ställningstagande.
Partier som t ex Socialdemokraterna borde ha lättare att ta ställning nu. Det vore helt i Olof Palmes anda.
Hursomhelst kan vi förvänta oss en intressant vecka. Debatten rasar redan i världens viktigaste media. Om en vecka är den politiska kartan kanske omritad.
Det intressanta blir att se hur president Obama behandlar situationen, om han ger vika för trycket från republikaner och judar eller om vågar stå för en konstruktiv mellanösternpolitik.
Tisdagen den 24/5 ska Netanyahu sedan tala till den amerikanska kongressen. Representanthuset har som bekant republikansk majoritet och kommer att stödja honom. I senaten är demokraterna i majoritet. Dock är många demokratiska politiker beroende av judiska röster.
När det gäller Palestina har president Obama inte bara inrikespolitiska förhållanden att ta hänsyn till. Som Tomas Friedman påpekade i New York Times 19/5 iakttas Obamas politik med yttersta intresse av de viktigaste länderna i Mellanöstern.
Israel har utöver den gamla fiendskapen till Iran gjort sig ovän med demokratierna Turkiet och Egypten. Det är länder som USA inte har råd att stöta ifrån sig, länder med stark ekonomi och stort inflytande i regionen.
Sverige är kanske inte det land som världens ögon riktas mot i detta sammanhang. Men visst skulle det vara befriande om Sverige tog tydlig ställning genom att erkänna Palestina och utlova en röst för fullt FN-medlemskap i september.
Carl Bildt är förvisso inte Olof Palme, men hans attityd till konflikten Israel-Palestina tyder ändå på att han inte skulle vara helt främmande för ett sådant ställningstagande.
Partier som t ex Socialdemokraterna borde ha lättare att ta ställning nu. Det vore helt i Olof Palmes anda.
Hursomhelst kan vi förvänta oss en intressant vecka. Debatten rasar redan i världens viktigaste media. Om en vecka är den politiska kartan kanske omritad.
Avsnitt sex: Ten Dollar Taliban av Anders Davidson
Ambassadören som tar över ansvaret för ”Sveriges engagemang i Afghanistan” frågar den afghanske säkerhetsansvarige i Sar e-Pol om det är realistiskt att de själva tar över säkerhetsansvaret.
Jodå, svarar denne trosvisst. Det finns ju exempel att lära av. Frågan var densamma när Sovjet lämnade: Hur ska regeringen klara sig?
De militära styrkorna utökades, utbildades och utrustades. Gör bara så.
-Då kan det inte bli någon stor sak.
Men vänta, frys: Gick det så bra för den sovjetiska marionettregimen sedan?
Inte undra på att ambassadören ser frustrerad ut i rutan.
I sjätte och sista avsnittets inledning ansluter han sig till den skola som gärna ser nationalsporten buzkashi som metafor för landet: en svåröverskådlig kamp om en fårkropp mellan två lag på häst där det gäller att få fatt i fåret, lyfta det, skydda det och placera det i en ring som utgör målet.
-Alla mot alla – det är Afghanistan.
Än en gång är vi med de svenska soldaterna vid masten som erövrades i ett tidigare avsnitt men omedelbart övergavs av den afghanska polisen. Uppgiften löst men när de väl var nere var de så kallade insurgenterna tillbaka och sköt på dem. En meningslös operation i raden av meningslösa operationer.
Nu är vi tillbaka. I tre dagar har hårda strider pågått. Då ger några motståndare upp, överlämnar sig till polisen och körs vinkande och skrattande förbi svenskarna. Frustration. Märkbart, begripligt.
- De har ett märkligt system.
Fler ger upp. Går över till regeringssidan.
Ambassadören förhör sig om ärligheten i deras uppsåt, om det inte är så att de – bokstavligen bara – vill övervintra.
Eftertexten ger honom rätt. Efter vintern har flera bytt sida igen. Nu strider de igen mot regeringen och Isaf. De kallas ten dollar Talibans, eftersom de inte anses ideologiskt övertygade insurgenter.
Jodå, svarar denne trosvisst. Det finns ju exempel att lära av. Frågan var densamma när Sovjet lämnade: Hur ska regeringen klara sig?
De militära styrkorna utökades, utbildades och utrustades. Gör bara så.
-Då kan det inte bli någon stor sak.
Men vänta, frys: Gick det så bra för den sovjetiska marionettregimen sedan?
Inte undra på att ambassadören ser frustrerad ut i rutan.
I sjätte och sista avsnittets inledning ansluter han sig till den skola som gärna ser nationalsporten buzkashi som metafor för landet: en svåröverskådlig kamp om en fårkropp mellan två lag på häst där det gäller att få fatt i fåret, lyfta det, skydda det och placera det i en ring som utgör målet.
-Alla mot alla – det är Afghanistan.
Än en gång är vi med de svenska soldaterna vid masten som erövrades i ett tidigare avsnitt men omedelbart övergavs av den afghanska polisen. Uppgiften löst men när de väl var nere var de så kallade insurgenterna tillbaka och sköt på dem. En meningslös operation i raden av meningslösa operationer.
Nu är vi tillbaka. I tre dagar har hårda strider pågått. Då ger några motståndare upp, överlämnar sig till polisen och körs vinkande och skrattande förbi svenskarna. Frustration. Märkbart, begripligt.
- De har ett märkligt system.
Fler ger upp. Går över till regeringssidan.
Ambassadören förhör sig om ärligheten i deras uppsåt, om det inte är så att de – bokstavligen bara – vill övervintra.
Eftertexten ger honom rätt. Efter vintern har flera bytt sida igen. Nu strider de igen mot regeringen och Isaf. De kallas ten dollar Talibans, eftersom de inte anses ideologiskt övertygade insurgenter.
Säkert tas detta, det så kallade läget på marken, till intäkt för Sveriges insats behövs. Långsiktigt. Annars kaos.
Lika rimligt är att dra slutsatsen att den militära insatsen inte gör nytta, at den tvärtom bidrar till att hålla konflikten kokande.
Anders Davidson
PS.
Det som utlovats är en dokumentär om de svenska soldaternas vardag, inte om Afghanistankriget, men för att alldeles missa helhetsbilden av internationella samfundets engagemang, insats, närvaro eller - varför inte? - ockupation måste man utrustas med stora skygglappar.
De svenska soldaterna må vara mindre skjutglada och mer professionella men de är del i samma krig som danskarna i Helmand, amerikanerna i Kandahar, britterna i . Det krig som på snart tio år varken åstadkommit säkerhet eller stabilitet, som tvärtom för varje år krävt fler och fler döda, civila såväl som combatanter och i spåren av detta dödande, övergreppen och korruptionen sett motståndet militärt som civilt växa.
Samma dag som sista avsnittet sänds dödas tolv personer dödats och skadas ett 80-tal, när en folksamling i staden Taloqan protesterade mot ett Nato-tillslag under natten, där flera personer dödades, däribland två kvinnor, uppger enligt Ekot nyhetsbyrån Reuters.
Sammanfattningsvis:
I Afghanistan dödas de som protesterar mot att de utländska säkerhetsstyrkor som är i landet för att skydda civila återigen dödat civila av samma säkerhetsstyrkor de utländska säkerhetsstyrkorna ska lämna över till, nu när de snart lämnar landet och afghanernas egna säkerhetsstyrkor ska svara för säkerheten och skydda civila...
Lika rimligt är att dra slutsatsen att den militära insatsen inte gör nytta, at den tvärtom bidrar till att hålla konflikten kokande.
Anders Davidson
PS.
Det som utlovats är en dokumentär om de svenska soldaternas vardag, inte om Afghanistankriget, men för att alldeles missa helhetsbilden av internationella samfundets engagemang, insats, närvaro eller - varför inte? - ockupation måste man utrustas med stora skygglappar.
De svenska soldaterna må vara mindre skjutglada och mer professionella men de är del i samma krig som danskarna i Helmand, amerikanerna i Kandahar, britterna i . Det krig som på snart tio år varken åstadkommit säkerhet eller stabilitet, som tvärtom för varje år krävt fler och fler döda, civila såväl som combatanter och i spåren av detta dödande, övergreppen och korruptionen sett motståndet militärt som civilt växa.
Samma dag som sista avsnittet sänds dödas tolv personer dödats och skadas ett 80-tal, när en folksamling i staden Taloqan protesterade mot ett Nato-tillslag under natten, där flera personer dödades, däribland två kvinnor, uppger enligt Ekot nyhetsbyrån Reuters.
Sammanfattningsvis:
I Afghanistan dödas de som protesterar mot att de utländska säkerhetsstyrkor som är i landet för att skydda civila återigen dödat civila av samma säkerhetsstyrkor de utländska säkerhetsstyrkorna ska lämna över till, nu när de snart lämnar landet och afghanernas egna säkerhetsstyrkor ska svara för säkerheten och skydda civila...
Kulturtips
DUBIOZA KOLEKTIV
Dubiozas musik en blandning av reggae dub och hardcore, kryddat med electronica och hiphop. På Inkonst 20 maj kl 21:00. Läs mer
Dubiozas musik en blandning av reggae dub och hardcore, kryddat med electronica och hiphop. På Inkonst 20 maj kl 21:00. Läs mer
Battle Royal II - Last City Standing
Fyra teatersportslag som representerar Ad lib improviserad teater, Rattle, Banditteatern och Månteatern.
Lördag 21 maj kl 19:00 på Karavan.
Läs mer
Eddie #14
Syret, vattnet och födan börjar ta slut. Vi kommer mycket snart sluta fungera. När jag skriver detta, så inser jag, att detta redan är skrivet. Inte av mig, utan innan, av människan. Teater InSite spelar på Bastionen 15 april - 14 maj.
Lör 21 maj kl. 19:30. Läs mer
Malmö By Foot - Bland statyer och skulpturer
Vi tar med dig på en spännande vandring bland stadens offentliga konstverk. 21 maj - 28 juni.
Lör 21 maj kl. 15:00 och tis 24 maj kl. 17:15. Läs mer
Compagnie of Strangers
Sista chansen att se kritikerrosade Compagnie of Strangers! Spelas på Moomsteatern 22-25 maj.
Sön 22 maj kl. 19:00. Läs mer
Valkyrian av Richard Wagner
Direktsänt från The Met på KINO i Lund.
Sön 22 maj kl. 13:00 och mån 23 maj kl. 18:00. Läs mer
ID - en existentiell mordgåta, ASSITEJ-festivalens off-program
Månteatern deltar under ASSITEJs världskongress och scenkonstfestival i OFF program. På Bredgatan 3 i Lund 24 och 26 maj kl 12.45 och 15.00.
Läs mer
Konsert med Du kan sjunga gospel kören, Gabriel Forss och gästartist.
i S:t Johannes kyrka 25 maj kl 19:00.
Läs mer
Oslipat presenterar: The Roast of Fritte Fritzson
Organiserad vuxenmobbing mot Fritte Fritzson. Kom och se när hårda ord och pinsamheter förvandlas till lycka. På Tangopalatset 25 maj kl 20:00.
Läs mer
Rosamunde
Avdelning14 ger Elfriede Jelineks Rosamunde på Teatr Weimar 13-29 maj kl 19.30.
Tor 26 maj kl. 19:30. Läs mer
Hela kulturcentralens program
2011-05-13
Ship to Gaza – en humanitär aktion som förändrar av Gunnar Stensson
Från många håll kritiseras Ship to Gaza. En meningslös provokation, heter det. Ett i grunden antisemitiskt stöd till internationell terrorism. Några okunniga individers försök att få publicitet. Uppräkningen kunde fortsätta. Hatpropagandan pendlar mellan hån mot förment naivitet och anklagelser för ondska.
I seriösa sammanhang respekteras Ship to Gaza. Initiativet har gjort blockaden av Gaza synlig. Israels ödesdigra attack mot den lilla flottan sista maj förra året riktade uppmärksamhet – och internationell kritik – mot Israels våldsanvändning.
Nu förbereds en ny Frihetsflottilj. Den väntas styra färden mot Gaza i slutet av juni.
I Lund förbereds en stödmanifestation på Mejeriet den 25 maj. På Kino pågår just nu en palestinsk filmvecka. I den ingick också visning av den dokumentär som fick första pris vid filmfestivalen i Göteborg tidigare i år, Tears of Gaza. Jag skriver ingick, eftersom filmen bara visades ett par eftermiddagar på Södran.
Jag rekommenderar att den tas upp igen. Här är inte platsen att recensera den, men en sak måste påpekas. Filmen är det starkaste vittnesbörd jag sett av tunga bombers effekt när de urskiljningslöst fälls i tätbefolkade och tätbebyggda områden.
Efteråt samlas lealösa och dammgrå trasdockor upp i de drabbade lägenheterna. Det är barnkroppar. Filmen visar också arten av skador på de överlevande som forslats till överfyllda sjukhus, barn och vuxna.
Och på gatorna brinner klibbiga klumpar av vit fosfor. Delar av publiken till den föreställning jag såg grät och höll för ögonen.
I Lund förbereds alltså just nu Ship to Gaza som på andra håll i världen. Och aktionen är inte verkningslös.
I seriösa sammanhang respekteras Ship to Gaza. Initiativet har gjort blockaden av Gaza synlig. Israels ödesdigra attack mot den lilla flottan sista maj förra året riktade uppmärksamhet – och internationell kritik – mot Israels våldsanvändning.
Nu förbereds en ny Frihetsflottilj. Den väntas styra färden mot Gaza i slutet av juni.
I Lund förbereds en stödmanifestation på Mejeriet den 25 maj. På Kino pågår just nu en palestinsk filmvecka. I den ingick också visning av den dokumentär som fick första pris vid filmfestivalen i Göteborg tidigare i år, Tears of Gaza. Jag skriver ingick, eftersom filmen bara visades ett par eftermiddagar på Södran.
Jag rekommenderar att den tas upp igen. Här är inte platsen att recensera den, men en sak måste påpekas. Filmen är det starkaste vittnesbörd jag sett av tunga bombers effekt när de urskiljningslöst fälls i tätbefolkade och tätbebyggda områden.
Efteråt samlas lealösa och dammgrå trasdockor upp i de drabbade lägenheterna. Det är barnkroppar. Filmen visar också arten av skador på de överlevande som forslats till överfyllda sjukhus, barn och vuxna.
Och på gatorna brinner klibbiga klumpar av vit fosfor. Delar av publiken till den föreställning jag såg grät och höll för ögonen.
I Lund förbereds alltså just nu Ship to Gaza som på andra håll i världen. Och aktionen är inte verkningslös.
I en artikel i Al Jazeera 20 maj analyserar Noura Erakat, professor i Center for Contemporary Arab Studies i Georgetown University, Israels möjligheter att förhindra att blockaden bryts.
Hon understryker det internationella stödet för kravet att bryta blockaden mot Gaza. I synnerhet efter Israels raid mot Ship to Gaza i maj 2010. Till och med USA beskrev då Israels blockad som ohållbar.
Vita huset har inte motsatt sig Egyptens beslut att öppna gränsen utan tvärtom utlovat diplomatiskt stöd och ekonomiskt bistånd.
Även om det inte är omöjligt, så är det osannolikt att USA i framtiden kommer att motsätta sig Egyptens beslut att öppna gränsen mot Gaza.
Med tanke på det breda internationella stödet för den gemensamma Hamas-Fatah-regering som inom kort bildas i Palestina, missnöjet med Gaza-blockaden och stödet till den nya egyptiska regeringen är det osannolikt att Israel kan förhindra att gränsen öppnas vid Rafah.
Man skulle visserligen kunna tänka sig att Israel väljer att svara på öppnandet av gränsövergången med militärt våld. Men inte mot Rafah.
Aktionen kommer i så fall rikta sig mot Ship to Gaza som avseglar i slutet av juni. Men det skulle ytterligare försvaga Israels redan försvagade legitimitet.
Till slut återstår för Israel endast att vädja om amerikanskt stöd. Den amerikanska kongressen har redan visat sig villig, men frågan är hur Obama-administrationen kommer att ställa sig.
2011-05-12
Händer på torget
Demokratisk Vänster har torgaktiviteter på Mårtenstorget på lördag 14/5 mellan 11.00 och 12.00. Tal, flygblad mm.
Stödfest
Den 25 maj ordnar vi (Ship to Gaza-gruppen i Lund) en stödfest för Ship to Gaza (som kommer att segla igen i maj-juni i år) och Palestinas folk. Vi upprörs över blockaden av ”världens största utomhusfängelse” och kan inte stillatigande se den nöd som drabbar Gazas befolkning.
Tillsammans med ett antal organisationer i Lund inbjuder vi till en helkväll på Mejeriet med många fina inslag. Bifogar affisch som visar vad som händer. Sprid gärna affischen elektroniskt till dina vänner och bekanta och skriv gärna ut den och sätt upp den på lämplig anslagsplats! Kort information om syftet med Ship to Gaza. Mer information finns på www.shiptogaza.se.
Vill du vet mer så hör gärna av dig!Tillsammans med ett antal organisationer i Lund inbjuder vi till en helkväll på Mejeriet med många fina inslag. Bifogar affisch som visar vad som händer. Sprid gärna affischen elektroniskt till dina vänner och bekanta och skriv gärna ut den och sätt upp den på lämplig anslagsplats! Kort information om syftet med Ship to Gaza. Mer information finns på www.shiptogaza.se.
Bengt Hall 046-39 72 89, 0733-64 90 70
Bertil Egerö 070-949 70 77
Välkomna till två dagars politiska diskussioner och samvaro i den skånska bokskogen 21-22 maj
Alla medlemmar och sympatisörer i Vänsterpartiet Skåne inbjuds till två dagars spännande diskussioner och trevlig samvaro med Vänsterpartiet Skåne på Gamlegården i Torna Hällestad 1,5 mil öster om Lund vid vacker bokskog.
Anmäl dig så snart som möjligt och senast måndag 16/5 till skane@vansterpartiet.se.
Välkomna med era anmälningar
Olof Norborg, Vänsterpartiet Skånes studieutskott
Anmäl dig så snart som möjligt och senast måndag 16/5 till skane@vansterpartiet.se.
Välkomna med era anmälningar
Olof Norborg, Vänsterpartiet Skånes studieutskott
Oppfinnar-Jockar av Gr
Vi har nog inte sett det sista försöket att stoppa Lunds spårvagnar med hänvisning till fantastiska nya uppfinningar och extrapolerade kurvor för teknikutvecklingen. Och just när det gäller den traditionella fordonsindustrin – personbilar, lastbilar, bussar – gödslar regeringen och statliga organ som Vinnova med forskningsmedel.
Mina egna tankar går till Wenner-Grens Alwegtåg som på 1950-talet skulle revolutionera spårtrafiken men bara har fått en enda överlevande tillämpning i hela världen. Eller fransmännens Aérotrain vars övergivna pelarbana man fortfarande kan se rester av i terrängen utanför Paris. Eller Maglevsystemet som japaner och tyskar lagt ner många miljarder på men som bara resulterat i 31 kilometer mellan Shanghai och dess flygplats. Eller Volvos spårtaxivisioner från 1970-talet eller balkbanan som skulle sätta Hofors på världskartan eller försöket med Stockholms vätgasbussar som deformerade gatorna med sin tyngd, för att inte tala om deras energiineffektvitet. Eller de många franska experimenten med fordon som är något mitt emellan spårvagn och buss som kan summeras som att priset för de fasta installationerna närmar sej spårvagnens och att fordonen sällan fungerar problemfritt. Eller elbussarna i Trieste för tio år sen som även de skulle hämta kraft underifrån men som lär ha avvecklats i tysthet.
Än så länge är det konventionell, beprövad spårteknik som gäller. Lyckligtvis är detta den realistiska uppfattningen hos Anders Almgren (S), Mats Helmfrid (M) och Karin Svensson Smith (Mp). Så det finns hopp om spårvagnar i Lund 2015. Men räkna med många tvivlande insändarskribenter och förhoppningsfulla Oppfinnar-Jockar dessförinnan.
Mina egna tankar går till Wenner-Grens Alwegtåg som på 1950-talet skulle revolutionera spårtrafiken men bara har fått en enda överlevande tillämpning i hela världen. Eller fransmännens Aérotrain vars övergivna pelarbana man fortfarande kan se rester av i terrängen utanför Paris. Eller Maglevsystemet som japaner och tyskar lagt ner många miljarder på men som bara resulterat i 31 kilometer mellan Shanghai och dess flygplats. Eller Volvos spårtaxivisioner från 1970-talet eller balkbanan som skulle sätta Hofors på världskartan eller försöket med Stockholms vätgasbussar som deformerade gatorna med sin tyngd, för att inte tala om deras energiineffektvitet. Eller de många franska experimenten med fordon som är något mitt emellan spårvagn och buss som kan summeras som att priset för de fasta installationerna närmar sej spårvagnens och att fordonen sällan fungerar problemfritt. Eller elbussarna i Trieste för tio år sen som även de skulle hämta kraft underifrån men som lär ha avvecklats i tysthet.
Än så länge är det konventionell, beprövad spårteknik som gäller. Lyckligtvis är detta den realistiska uppfattningen hos Anders Almgren (S), Mats Helmfrid (M) och Karin Svensson Smith (Mp). Så det finns hopp om spårvagnar i Lund 2015. Men räkna med många tvivlande insändarskribenter och förhoppningsfulla Oppfinnar-Jockar dessförinnan.
”Det var rätt att döda bin Ladin” av Gunnar Stensson
"Dödandet av bin Ladin har på sina håll följts av bryderier om huruvida allt gick rätt till…bin Ladin har under de senaste åren haft gott om tillfällen att lägga ut texten om jihad och judehat. Vi har hört nog av honom. Det är tillfredsställande att den monologen äntligen kommit till punkt.” Per Bauhn i Sydsvenskan 7/5.
Med de orden sällar han sig till de hämndlystna som i förakt för alla rättsprinciper triumferande dansar på bin Ladins grav.
Det obehagliga är att han inte, som man skulle kunna tro, är representant för Sverigedemokraterna utan professor i praktisk filosofi vid Linnéuniversitetet.
Olle Lönnaeus noterar 10/5 att ännu ett politiskt mordförsök genomfördes bara ett par dagar efter attacken mot bin Ladin. En CIA-drönare sprängde en bil i luften i södra Jemen. Det avsedda offret undkom men två andra personer (anonyma) dödades.
Lönnaeus påminner om att mordet på bin Ladin alls inte är någon isolerad händelse. Sedan George W Bush förklarade War on Terror för snart tio år sedan har hundratals avrättningar av det här slaget utförts runt om i världen. ”Offrens identitet har inte alltid gått att fastställa.”
”När lagstyret sätts åt sidan och terrorhotet tillåts legitimera utomrättsliga avrättningar så ersätts rätt med makt och godtycket får spelrum” Sydsvenskans huvudledare 9/5.
Bravo!
Men varför är urvalet av de personer som bereds utrymme på Sydsvenskans opinionssidor så uppseendeväckande ensidigt ända sedan Israels Gaza-anfall?
Med de orden sällar han sig till de hämndlystna som i förakt för alla rättsprinciper triumferande dansar på bin Ladins grav.
Det obehagliga är att han inte, som man skulle kunna tro, är representant för Sverigedemokraterna utan professor i praktisk filosofi vid Linnéuniversitetet.
Olle Lönnaeus noterar 10/5 att ännu ett politiskt mordförsök genomfördes bara ett par dagar efter attacken mot bin Ladin. En CIA-drönare sprängde en bil i luften i södra Jemen. Det avsedda offret undkom men två andra personer (anonyma) dödades.
Lönnaeus påminner om att mordet på bin Ladin alls inte är någon isolerad händelse. Sedan George W Bush förklarade War on Terror för snart tio år sedan har hundratals avrättningar av det här slaget utförts runt om i världen. ”Offrens identitet har inte alltid gått att fastställa.”
”När lagstyret sätts åt sidan och terrorhotet tillåts legitimera utomrättsliga avrättningar så ersätts rätt med makt och godtycket får spelrum” Sydsvenskans huvudledare 9/5.
Bravo!
Men varför är urvalet av de personer som bereds utrymme på Sydsvenskans opinionssidor så uppseendeväckande ensidigt ända sedan Israels Gaza-anfall?
bin Ladins skugga av Anders Davidson
Osama bin Ladin är förmodligen skyldig till tusentals människors död, men är inte det verkligt skrämmande med bin Laden, som Adam Curtis häromdagen skrev i The Guardian, att han förenklade världen?
bin Ladin, mer myten än människan, var ett argument för det "globala kriget mot terrorismen", odefinierat och därför evigt. Med övervakning och undantagslagar hotar det i sig den liberala ordningen i Väst. Det som var bin Ladins mål.
bin Ladin, denna länge gäckande skugga, var även argument för tre allt annat än kalla krig, som bringat förödelse och död i Afghanistan, Pakistan och Irak.
Det är därför lätt att stämma in i Rakel Chukris ord i torsdags om dem som allt som oftast glöms, när bin Ladin nu vänds ut och in på. Samtidigt saknar jag något: Obama sa inte ett ord om Irak och Chukri nämner själv inte Afghanistan. Det är en olycklig glömska.
Många såg från början det galna med Irakkriget men Afghanistan tycks vara sinnebilden för det goda kriget. Den gick Obama till val på.
I Afghanistan började den brygd röras ihop, vars viktigaste ingredienser nog är fundamentalismer, vår som deras. Det hade inte behövt gå så.
Efter en veckas bombanfall mot mål i hela Afghanistan, upprepade talibanerna erbjudandet att lämna ut bin Ladin till rättegång i tredje land. I Vita huset var president Bush bestämd: Vi vet att han är skyldig. Det finns ingenting att diskutera. (A. Buncombe, The Independent den 15/10 2001) Bombattackerna och kriget fortsätter, skördar tusentals liv.
bin Ladin är nu död. Jubel i New York och på många fler håll i världen medan människorna i Irak, Pakistan, Afghanistan och många fler länder, även framöver tvingas att leva och dö. Därför att vi låter den dualism, som präglade både bin Ladin och Bush styra våra ord och handlingar: svart-vitt, ont-gott, fiende-vän.
Nu är den ene död, människan, men myten lever. Och det är vi som håller den vid liv. Som dockor i händerna på marionettmästarna, insnärjda i tankemönster från före upplysningen. Vilka nyttiga idioter vi är.
bin Ladin, mer myten än människan, var ett argument för det "globala kriget mot terrorismen", odefinierat och därför evigt. Med övervakning och undantagslagar hotar det i sig den liberala ordningen i Väst. Det som var bin Ladins mål.
bin Ladin, denna länge gäckande skugga, var även argument för tre allt annat än kalla krig, som bringat förödelse och död i Afghanistan, Pakistan och Irak.
Det är därför lätt att stämma in i Rakel Chukris ord i torsdags om dem som allt som oftast glöms, när bin Ladin nu vänds ut och in på. Samtidigt saknar jag något: Obama sa inte ett ord om Irak och Chukri nämner själv inte Afghanistan. Det är en olycklig glömska.
Många såg från början det galna med Irakkriget men Afghanistan tycks vara sinnebilden för det goda kriget. Den gick Obama till val på.
I Afghanistan började den brygd röras ihop, vars viktigaste ingredienser nog är fundamentalismer, vår som deras. Det hade inte behövt gå så.
Efter en veckas bombanfall mot mål i hela Afghanistan, upprepade talibanerna erbjudandet att lämna ut bin Ladin till rättegång i tredje land. I Vita huset var president Bush bestämd: Vi vet att han är skyldig. Det finns ingenting att diskutera. (A. Buncombe, The Independent den 15/10 2001) Bombattackerna och kriget fortsätter, skördar tusentals liv.
bin Ladin är nu död. Jubel i New York och på många fler håll i världen medan människorna i Irak, Pakistan, Afghanistan och många fler länder, även framöver tvingas att leva och dö. Därför att vi låter den dualism, som präglade både bin Ladin och Bush styra våra ord och handlingar: svart-vitt, ont-gott, fiende-vän.
Nu är den ene död, människan, men myten lever. Och det är vi som håller den vid liv. Som dockor i händerna på marionettmästarna, insnärjda i tankemönster från före upplysningen. Vilka nyttiga idioter vi är.
Scener kring reningsdammarna av Gunnar Stensson
I söndags hörde jag en gök för första gången i år, i morse näktergalen. Nu förestår stora events. Något rör sig under vattnets sidenyta bland grågröna flottar av pollen. Ringar, böljor. Det förebådar karparnas lek, mörka blanka fiskkroppar tumlande om varandra i skummet.
En grön padda vandrar sakta mellan de unga kaveldunen. Snart kommer den stora knarrande grodsymfonin. En enda gång har jag sett en snok. Ålar är vanligare. Tre svanpar har i veckor legat på sina ägg som är färdiga att kläckas. Sen kommer de att simma omkring med nykläckta ungar på ryggen. Ett nytt par har just funnit varandra. Honan bygger på sitt rede medan hanen försvarar reviret med hela sin manliga aggressivitet. Vaksamheten är motiverad. Minken som bor bland björnbärsbuskarna har lämnat äggskal efter sig på stigen. Moln av minimala insekter svärmar i solskenet. Det är tid för ladusvalorna och tornseglarna att dyka upp (ur vattnet där de enligt Linné övervintrar). De lär ha siktats i Skanör. De är fräckast av alla. Med sin fulländade flyg- och navigeringsförmåga susar de förbi öronen på bara någon centimeters avstånd.
Annars är fågellivet mindre rikt än i vintras. De hundratals bläsänderna har gett sig av till fiskrika vatten vid Kolahalvön efter svältkosten i Lund. Också de flesta gräsänderna är borta. Gässen är på väg mot Kebnekajse med Akka i spetsen. Men ett gåspar häckar, kanske lockat av den gamla gås som lever här sedan åratal på grund av bristande flygförmåga. Lite oroande är att inga hägrar synts på länge. Men de kommer nog tillbaka när dammarna fylls av grodyngel och småfisk
Häggen, plommonen och körsbären är överblommade, men äppleträden, kastanjerna och syrénerna - vita och violetta - blommar rikt. Endera dagen börjar den vackraste blomningen. Hagtornen. De metallglänsande grenarna och kvistarna är översållade med små runda vita knoppar. Avvaktar gör också de många flädersnåren. I juni kan blommorna skördas och i juli bären.
Djungeln mellan stigen och Höje å börjar redan bli svårgenomtränglig. Ytorna täcks av frodiga fält med mörkgröna nässlor. Hundkexen är snart meterhöga och de första har börjat blomma. Dungar av maskrosor lyser som eldar i skuggan under de blekgröna salixsnåren. De tre meter höga brunvissnade tistlarna ersätts med nya skott.
Fälten runt dalen som nyss var svarta lyser nu gröna av vårvete. Och över alltihopa lyser moder sol från en disig blå himmel.
En grön padda vandrar sakta mellan de unga kaveldunen. Snart kommer den stora knarrande grodsymfonin. En enda gång har jag sett en snok. Ålar är vanligare. Tre svanpar har i veckor legat på sina ägg som är färdiga att kläckas. Sen kommer de att simma omkring med nykläckta ungar på ryggen. Ett nytt par har just funnit varandra. Honan bygger på sitt rede medan hanen försvarar reviret med hela sin manliga aggressivitet. Vaksamheten är motiverad. Minken som bor bland björnbärsbuskarna har lämnat äggskal efter sig på stigen. Moln av minimala insekter svärmar i solskenet. Det är tid för ladusvalorna och tornseglarna att dyka upp (ur vattnet där de enligt Linné övervintrar). De lär ha siktats i Skanör. De är fräckast av alla. Med sin fulländade flyg- och navigeringsförmåga susar de förbi öronen på bara någon centimeters avstånd.
Annars är fågellivet mindre rikt än i vintras. De hundratals bläsänderna har gett sig av till fiskrika vatten vid Kolahalvön efter svältkosten i Lund. Också de flesta gräsänderna är borta. Gässen är på väg mot Kebnekajse med Akka i spetsen. Men ett gåspar häckar, kanske lockat av den gamla gås som lever här sedan åratal på grund av bristande flygförmåga. Lite oroande är att inga hägrar synts på länge. Men de kommer nog tillbaka när dammarna fylls av grodyngel och småfisk
Häggen, plommonen och körsbären är överblommade, men äppleträden, kastanjerna och syrénerna - vita och violetta - blommar rikt. Endera dagen börjar den vackraste blomningen. Hagtornen. De metallglänsande grenarna och kvistarna är översållade med små runda vita knoppar. Avvaktar gör också de många flädersnåren. I juni kan blommorna skördas och i juli bären.
Djungeln mellan stigen och Höje å börjar redan bli svårgenomtränglig. Ytorna täcks av frodiga fält med mörkgröna nässlor. Hundkexen är snart meterhöga och de första har börjat blomma. Dungar av maskrosor lyser som eldar i skuggan under de blekgröna salixsnåren. De tre meter höga brunvissnade tistlarna ersätts med nya skott.
Fälten runt dalen som nyss var svarta lyser nu gröna av vårvete. Och över alltihopa lyser moder sol från en disig blå himmel.
Kulturtips
Eddie #14
Syret, vattnet och födan börjar ta slut. Vi kommer mycket snart sluta fungera. När jag skriver detta, så inser jag, att detta redan är skrivet. Inte av mig, utan innan, av människan. Teater InSite spelar på Bastionen 15 april - 14 maj.
Fre 13 maj kl. 19:30. Läs mer
Syret, vattnet och födan börjar ta slut. Vi kommer mycket snart sluta fungera. När jag skriver detta, så inser jag, att detta redan är skrivet. Inte av mig, utan innan, av människan. Teater InSite spelar på Bastionen 15 april - 14 maj.
Fre 13 maj kl. 19:30. Läs mer
Krasch - en återvinningscirkus som bjuder på konster i en akrobatisk krock
På Karavan 30 april - 14 maj.
Fre 13 maj kl. 20:00. Läs mer
På Karavan 30 april - 14 maj.
Fre 13 maj kl. 20:00. Läs mer
Kulla-Gulla, Fassbinder och Jag
Arena Baubo återvänder till Inkonst för att undersöka den dans som uppstår när vi inte lärt oss ta ansvar för våra egna känslor. Ett nordiskt samarbete mellan Kjersti Vetterstad, Outi Condit, Maria Stiernborg, Kajsa Wadhia, Katja Seitajoki och Lina Benneth initierat av Arena Baubo, på Inkonst 13-15 maj.
Fre 13 maj kl. 19:00. Läs mer
Arena Baubo återvänder till Inkonst för att undersöka den dans som uppstår när vi inte lärt oss ta ansvar för våra egna känslor. Ett nordiskt samarbete mellan Kjersti Vetterstad, Outi Condit, Maria Stiernborg, Kajsa Wadhia, Katja Seitajoki och Lina Benneth initierat av Arena Baubo, på Inkonst 13-15 maj.
Fre 13 maj kl. 19:00. Läs mer
Rosamunde
Avdelning14 ger Elfriede Jelineks Rosamunde på Teatr Weimar 13-29 maj kl 19.30. Läs mer
Avdelning14 ger Elfriede Jelineks Rosamunde på Teatr Weimar 13-29 maj kl 19.30. Läs mer
Valkyrian av Richard Wagner
Direktsänt från The Met på Biograf Spegeln och Kino lördag 14 maj. Repris söndag 15 maj. Läs mer
Direktsänt från The Met på Biograf Spegeln och Kino lördag 14 maj. Repris söndag 15 maj. Läs mer
MACK på Casinot - Anna-Lena Brundin och Elin Nordén
Standup 14 maj kl 20:30 på Casino Cosmopol. Läs mer
Standup 14 maj kl 20:30 på Casino Cosmopol. Läs mer
Exploding Brass
Øresund Brass Band under ledning av Jonas Nydesjö. På Tangopalatset 15 maj kl 17:00. Läs mer
Øresund Brass Band under ledning av Jonas Nydesjö. På Tangopalatset 15 maj kl 17:00. Läs mer
Säsongsavslutning Mix Musik: Antonio Rey & Barullo (Spanien)
15 maj kl. 19.00 på Kong/Klaffbron.
Läs mer
15 maj kl. 19.00 på Kong/Klaffbron.
Läs mer
Malmö By Foot - Historisk vandring
Turen tar dig genom Malmös spännande historia från medeltiden till modern tid. 17 maj - 2 juli.
Tis 17 maj kl. 17:15. Läs mer
Turen tar dig genom Malmös spännande historia från medeltiden till modern tid. 17 maj - 2 juli.
Tis 17 maj kl. 17:15. Läs mer
Matkaravan med Hanna och Linda
med Hanna Tunberg och Linda Dahl
- smaka på våra nya matkulturer. guidade turer runt Möllevångstorget.
Ons 18 maj kl. 16:00 Tor 19 maj kl. 16:00
Läs mer
med Hanna Tunberg och Linda Dahl
- smaka på våra nya matkulturer. guidade turer runt Möllevångstorget.
Ons 18 maj kl. 16:00 Tor 19 maj kl. 16:00
Läs mer
Hela kulturcentralens program
Slumpen? av Gunnar Stensson
President Jimmy Carter skickade 24/4 1980 en specialstyrka för att frita de 52 ambassadtjänstemän som tagits som gisslan på den amerikanska ambassaden i Teheran. Försöket misslyckades.
Fiaskot uppfattades som en bekräftelse på Carters tillkortakommande som ledare. I november samma år valdes republikanen och cowboyhjälten Ronald Reagan till president.
Per T Ohlsson påminner i sin krönika 8/5 om det misslyckade fritagningsförsöket 1980
Carter gjorde fiasko. President Obamas raid mot Usama bin Ladin lyckades. – We got him, sa presidenten. Obamas handlingsutrymme ökade, liksom hans chans att vinna presidentvalet nästa år.
Visar fiaskot 1980 att Carter var ”vek och handfallen”? Bevisar Obamas framgång 2011 hans kompetens?
I båda fallen finns stora inslag av slump. Slumpen avgjorde. Men hur hamnade de båda presidenterna i en situation där de var utlämnade åt slumpen?
USAs politik ledde konsekvent och stegvis fram till den situation då allt sattes på ett kort, 1980 liksom 2011.
Rötterna till Carters fritagningsförsök kan följas tillbaka till 1953, ja egentligen ännu längre. Men vi nöjer oss med 1953. Iran var då moget för demokrati och ville befria sig från den av västmakterna insatte shahen, som med amerikanskt stöd styrde landet med järnhand. Ungefär som Mubarak.
Irans premiärminister Mohammad Mossadeq som hade socialdemokratiska ambitioner ville förstatliga oljetillgångarna. Med starkt folkligt stöd fördrev han shahen. Men väst ville behålla sin shah - och oljeinkomsterna.
Några dagar senare störtades Mossadeq i en USA-stödd militärkupp. Ungefär som Salvador Allende i Chile när han ville socialisera kopparutvinningen. Den avskydde tyrannen återinsattes.
Oljevinsterna fortsatte att strömma ut ur landet.
Shahens diktatur hårdnade. Regimen uppfann en speciell tortyrteknik som byggde på gallerburar av stål. Gallren upphettades.
Fiaskot uppfattades som en bekräftelse på Carters tillkortakommande som ledare. I november samma år valdes republikanen och cowboyhjälten Ronald Reagan till president.
Per T Ohlsson påminner i sin krönika 8/5 om det misslyckade fritagningsförsöket 1980
Carter gjorde fiasko. President Obamas raid mot Usama bin Ladin lyckades. – We got him, sa presidenten. Obamas handlingsutrymme ökade, liksom hans chans att vinna presidentvalet nästa år.
Visar fiaskot 1980 att Carter var ”vek och handfallen”? Bevisar Obamas framgång 2011 hans kompetens?
I båda fallen finns stora inslag av slump. Slumpen avgjorde. Men hur hamnade de båda presidenterna i en situation där de var utlämnade åt slumpen?
USAs politik ledde konsekvent och stegvis fram till den situation då allt sattes på ett kort, 1980 liksom 2011.
Rötterna till Carters fritagningsförsök kan följas tillbaka till 1953, ja egentligen ännu längre. Men vi nöjer oss med 1953. Iran var då moget för demokrati och ville befria sig från den av västmakterna insatte shahen, som med amerikanskt stöd styrde landet med järnhand. Ungefär som Mubarak.
Irans premiärminister Mohammad Mossadeq som hade socialdemokratiska ambitioner ville förstatliga oljetillgångarna. Med starkt folkligt stöd fördrev han shahen. Men väst ville behålla sin shah - och oljeinkomsterna.
Några dagar senare störtades Mossadeq i en USA-stödd militärkupp. Ungefär som Salvador Allende i Chile när han ville socialisera kopparutvinningen. Den avskydde tyrannen återinsattes.
Oljevinsterna fortsatte att strömma ut ur landet.
Shahens diktatur hårdnade. Regimen uppfann en speciell tortyrteknik som byggde på gallerburar av stål. Gallren upphettades.
Processen kunde avbrytas när som helst men genomfördes ofta fram till döden genom grillning. Marxistiska mujaheddin-grupper och islamister ledde motståndet. Shahen fördrevs än en gång av ett ursinnigt iranskt folk.
Så kom då Khomeini och valdes till landets högsta politiska och andliga ledare på livstid. USA:s ambassad ockuperades.
Den amerikanska politiken hade steg för steg fört fram till situationen. Det var ingen slump. President Carter tvingades sätta allt på ett kort – och förlorade.
På liknande sätt har USA:s mellanösternpolitik konsekvent fört fram till det ögonblick då det blev möjligt för Usama bin Ladin att förstöra World Trade Center. Också det en aktion där slumpen avgjorde.
Centret hade blivit en symbol för den västliga utsugningspolitik som bedrevs via Mubarak, Ben Ali och de andra USA-stödda tyrannerna. (Sveriges riksdag försöker just nu stifta lagar som förhindrar vapenförsäljning till dem. Det är så dags!) Därför var det många människor i Mellanöstern som kände glädje när symbolen för deras elände störtade samman.
George W Bush:s reaktion på USA:s nederlag blev att förklara krig, först mot Afghanistan, sedan mot Irak.
De chauvinistiska besluten fick fruktansvärda konsekvenser för miljoner människor, ledde till en världsomspännande konflikt med rasistiska undertoner och utarmade USA politiskt och ekonomiskt.
Efter tio år visste ingen hur man skulle kunna få ett slut på kriget i Afghanistan.
Kanske som ett sätt att söka nå ett läge där det var möjligt för USA att dra sig tillbaka från Afghanistan (ännu ett amerikanskt nederlag) satsade president Obama allt på ett kort – och vann.
Konsekvensen av den amerikanska politik som under decennier drivits fram av mäktiga institutioner, ekonomiska intressen och en rad politiska ledare blev att president Obama till slut hamnade i ett läge där slumpen fick avgöra. Han vann. Det återstår att se vad han gör med sin framgång.
Så kom då Khomeini och valdes till landets högsta politiska och andliga ledare på livstid. USA:s ambassad ockuperades.
Den amerikanska politiken hade steg för steg fört fram till situationen. Det var ingen slump. President Carter tvingades sätta allt på ett kort – och förlorade.
På liknande sätt har USA:s mellanösternpolitik konsekvent fört fram till det ögonblick då det blev möjligt för Usama bin Ladin att förstöra World Trade Center. Också det en aktion där slumpen avgjorde.
Centret hade blivit en symbol för den västliga utsugningspolitik som bedrevs via Mubarak, Ben Ali och de andra USA-stödda tyrannerna. (Sveriges riksdag försöker just nu stifta lagar som förhindrar vapenförsäljning till dem. Det är så dags!) Därför var det många människor i Mellanöstern som kände glädje när symbolen för deras elände störtade samman.
George W Bush:s reaktion på USA:s nederlag blev att förklara krig, först mot Afghanistan, sedan mot Irak.
De chauvinistiska besluten fick fruktansvärda konsekvenser för miljoner människor, ledde till en världsomspännande konflikt med rasistiska undertoner och utarmade USA politiskt och ekonomiskt.
Efter tio år visste ingen hur man skulle kunna få ett slut på kriget i Afghanistan.
Kanske som ett sätt att söka nå ett läge där det var möjligt för USA att dra sig tillbaka från Afghanistan (ännu ett amerikanskt nederlag) satsade president Obama allt på ett kort – och vann.
Konsekvensen av den amerikanska politik som under decennier drivits fram av mäktiga institutioner, ekonomiska intressen och en rad politiska ledare blev att president Obama till slut hamnade i ett läge där slumpen fick avgöra. Han vann. Det återstår att se vad han gör med sin framgång.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)