Jag ser mig själv som en israelisk patriot. Jag vill vara stolt över mitt land, vilket blir alltmer omöjligt för människor som jag. Som verkliga israelvänner betraktar jag dessutom enbart de som höjer sina röster mot Israels nuvarande politik. Mot ockupationen, mot blockaden och mot kriget. Detta är riktig vänskap:
Så skriver den
israeliske författaren och journalisten Gideon Levy i sin bok
Gaza, mitt älskade. En krönika 2006-2011, i översättning av Björn Kumm och Gidon Avraham, Karneval förlag, 2011. Den står på hyllan för samhälle och debatt på Gleerups och kostar 229 kronor.
Gazakriget var ”ett krig som inte var något krig, där det nästan inte förekom något motstånd eller några strider, ett brutalt anfall på en hjälplös, omringad och instängd befolkning som inte hade någonstans att ta vägen, inte ens ut i havet. Granater med vit fosfor som brände i det levande köttet och Flechette-ammunition som spred sina spikar åt alla håll, bemannade och obemannade flygplan som spred missiler; bombningar och åter bombningar helt utan proportionalitet; hundratals oskyldiga som dog bara för att de råkade bo i Gaza,” skriver Gideon Levy.
För Gideon Levy är palestinierna inga abstrakta offer. De är individer. Med namn. Medmänniskor.
Många av artiklarna är ledare och debattartiklar ur tidningen Haaretz, vars medarbetare Gideon Levy är sedan många år.
Haaretz är en liberal tidning i Israel. Sydsvenskan påstår sig vara en liberal tidning i Malmö. Den modiga israeliska tidningen kritiserar Israels brott i Gaza under pågående krig . Den fega svenska tidningen smeker den islamofobiska skånska opinionen medhårs, sprider krigshetsarnas lögnpropaganda och förringar krigsförbrytelserna. Vi listar några textexempel nedan.
Den svenska tidningen är ingen Israelvän. Verkliga Israelvänner är däremot de som snart kommer att segla med Frihetsflottiljen till Gaza
Gaza-kriget i Haaretz och i Sydsvenskan. Textexempel.
Haaretz 5/1 2009, Gideon Levy:
”Trots att Israel hela veckan har varit fullständigt engagerat i Gaza har ingen frågat vems blod det är som spills och varför. Allt är tillåtet, legitimt och rättfärdigt.
Här ligger deras kroppar, rad efter rad, några av dem mycket små. Våra hjärtan har blivit hårda och våra ögon skumma. Hela Israel har burit militärkläder, avskärmande blodfläckade uniformer som gör det möjligt för oss att begå alla sorters brott. Till och med våra ledande intellektuella sviker när det gäller att tala öppet om den förödelse vi ställt till med."
Sydsvenskan 5/1 2009, Mats Skogkär:
”I krig är det tillåtet att döda fiendens soldater. Däremot inte att medvetet angripa civila mål – det vill säga det som Hamas och liknande grupper gör genom sin raketbeskjutning av israeliska städer.
Ändå vet alla att civila dör i krig och väpnade konflikter.”
Haaretz 8/1, Gideon Levy:
"Hemska Darfurliknande bilder från Shifasjukhuset visar barn, döende på golvet – och den ”patriotiska” reaktionen är att ropa: Hurra, hurra, hurra! Bra gjort Heder åt det land som utfört detta!
Gråt, mitt älskade land – detta är inte min patriotism, även om den är förhärskande. De ursinniga reaktionerna på minsta lilla kritik får en faktiskt att misstänka att några israeler kanske, djupt ned i dina förhärdade hjärtan, vet med sig att något fasansfull brinner under fötterna på dem,”
Sydsvenskan 8/9 2009, Mats Skogkär, under rubriken ”För tidigt att jubla”:
”Hamas taktik är av allt att döma att locka in de israeliska trupperna i städerna och flyktinglägrens trånga gränder, tvinga fram strider inne bland civilbefolkningen, i byggnader som befästs och försåtminerats. Det kommer oundvikligen leda till stora israeliska förluster. Och ännu fler civila offer.”
Haaretz 9/1 2009, Daniel Levy
”Befälhavaren för Israels försvarsstyrkor är nu enligt TV:s militära korrespondenter
och det är dags för en lätt summering. Vi kan börja med kommunen där budgetmötet pågår som bäst när det här skrivs.
