Kampanjen: Sätt en flicka i skolan!
Torsdagen den 6 december kl. 19-20.30.
Domkyrkoforum, Hörsalen
Inträde (minst) 100 kr går oavkortat till stöd för flickors rättigheter.
Arr: Lunds Afghanistankommitté • Sensus
VB har en lång historia som lokal vänstertidning i Lund. 30 årgångar av Veckobladet kom ut under den förre ägaren som var Vänsterpartiet i Lund och dess föregångare. Under de senaste tio åren har tidningen kommit ut med ett nummer varje vecka, numera som webbnummer och i bloggform.
2012-11-29
Doc Lounge Lund, 4 december: TURNING
TURNING (feat. Antony & The Johnsons) (Danmark, 2012)
REGISSÖR: Charles Atlas
LIVE: LYMLAND gästar oss och under kvällen!
Den 26 september i år kom Lymlands debutalbum Ensamtidsroman, uppbyggd av orglar, gitarrer, surr, brum och finurliga melodier. Musikens hålls ihop av en ärlighet och enkelhet men spretar också på ett intressant sätt mellan akustiska instrument som dragspel, klarinett och elektriskt förstärkta gitarrer och synthesizers. En rörelse mellan harmoni och disharmoni; en hel serie av oförutsägbara vändningar och samtidigt starka återkommande element.
Lymland är en kreativ tillflyktsort för Sonja Perander och Jerker Kaj. Landet Lymland uppfann de som en förutsättning för att kunna förhålla sig till varandra och arbeta ihop. På Mejeriets scen är de under Doc Lounge-kvällen förstärkta av Fredrik Karlsson från Solander.
Lyssna här!
PERFORMANCE: Vi har den stora äran att gästas av My Grönholdt som framför ett dansstycke, helt unikt framtaget för denna afton (!) där hon tolkar Antony & the Johnsons . Dvs. detta är en once in a lifetime experience som bara kan upplevas på Doc Lounge Lund.
DJ: Viktor Flarkell, stort fan av Antony sedan länge, vaggar in oss i helt rätt stämning under kvällen.
OBS! Vi öppnar som vanligt klockan 19.00 men filmen sätter vi inte igång förrän ca. 20.15 denna afton!.
MAT: Ät din middag på Doc Lounge. Vi serverar alltid en vegetarisk soppa med bröd för 69 kr. I baren säljs det också vin, öl, kaffe mm.
Om filmen:
Turning är en djupdykning i Antony and the Johnsons och Charles Atlas Europaturné. Genom Antonys sånger, och porträtt av de 13 fascinerande kvinnor som stod på scen under turnén, skapas en intim och filmisk upplevelse kring utforskandet av identitet, förändring och frigörelse. Filmen är en hyllning till det unika men också om att våga bryta mot samhällets förväntningar och normer. Antony från Antony and the Johnsons har producerat filmen tillsammans med videooraklet Charles Atlas. Den kombinerar Antonys fantastiska musik med Charles videokonst, detta smälts samman med historierna från New Yorks transsexuella miljö.
SE TRAILERN!
Augustpriset till Göran Rosenbergs bok ”Ett kort uppehåll” av Gunnar Stensson
Detta är en berättelse 
om
barnet Görans liv i Södertälje under 1950-talet. Jag känner igen
mycket från livet i Växjö och Lund vid samma tid. Det som skiljer honom
från lekkamraterna är att hans föräldrar är polska judar som av en ren
slump undgått att förintas i Auschwitz. De ger sin son namnet Göran
för att han ska assimileras helt i den nya staden i det nya landet.
Det kan tyckas att de lyckas. Men det förflutna kommer ifatt dem.
Jag vill bara rekommendera boken. Göran kom att tillhöra 70-talsvänstern. Han var under många år korrespondent i USA. Han har skrivit den kanske bästa boken om Palestina/Israel.
om
barnet Görans liv i Södertälje under 1950-talet. Jag känner igen
mycket från livet i Växjö och Lund vid samma tid. Det som skiljer honom
från lekkamraterna är att hans föräldrar är polska judar som av en ren
slump undgått att förintas i Auschwitz. De ger sin son namnet Göran
för att han ska assimileras helt i den nya staden i det nya landet. Det kan tyckas att de lyckas. Men det förflutna kommer ifatt dem.
Jag vill bara rekommendera boken. Göran kom att tillhöra 70-talsvänstern. Han var under många år korrespondent i USA. Han har skrivit den kanske bästa boken om Palestina/Israel.
Inte bara mögel i Lunds skolor…
Har Lunds borgerliga skolpolitiker tappat lusten att vara bästa
skolkommun? Intrycket är att man tycks ha tappat denna lust någonstans
längs vägen.
I samma takt som alltfler skollokaler upptäcks med mögelskador, i samma takt har Lunds skolor tappat i den ranking som Lärarförbundet genomför varje år.
Det kanske inte alltid är rätt att mäta allting med måttet ”bäst eller sämst”. Men då vår folkpartistiske skolminister ofta uttalar ambitionen att våra skolor skall vara bland de bästa i världen så faller det sig naturligt att ta jämförelser mellan skolor på visst allvar även på kommunnivå.
Vad gör då den borgerliga majoriteten i Lund för att svara upp mot detta mål att vara bäst?
Svaret är: ingenting!
Barn- och skolnämnden i Lunds stad under ledning av Fp-ordförande gör precis tvärtom. De senaste sex år med denna majoritet har präglats av ständiga besparingar och urholkningar av resurserna, i reala termer. Lund sjunker!
Jämförelserna är glasklara: minskad lärartäthet ute på skolorna, antalet utbildade lärare minskar, relationerna till lärarfacken haltar.
Slutsatsen som kan dras stavas: Resursbrist.
Det är inte alltid helt lätt att på nära håll se smygande tendenser i utvecklingen. Här kommer Lärarförbundets årliga jämförelser ändå in som ett hjälpande verktyg.
Resultatet av jämförelsen mellan åren stavas: Resursbrist.
Var har de höga ambitionerna tagit vägen? När slutade vi lyssna på eleverna/barnen och professionen om hur det verkligen fungerar ute på våra skolor/förskolor?
Och bäst är vi faktiskt när det kommer till de prestationer som våra elever uppvisar. Vi ligger i topp när det gäller antalet elever som lämnar skolan med godkända betyg och vi ligger också i topp vad avser antalet elever som uppnår högskolebehörighet. Detta är kanske de enskilt viktigaste förklaringarna till att Lund ändå hamnar högt i Lärarförbundets ranking.
Vänsterpartiet vill vara med och tävla och göra det möjligt för alla elever att fortsätta utvecklas bland annat genom att skapa mindre klasser ute på skolorna och att minska antalet barn i förskolans barngrupper. Vi skall alltid sträva efter att vara det bästa föredömet bland skolor! Vi måste vända på kuttingen!
Men, vi måste få till en samsyn över partigränserna om vikten av mer resurser till skolornas/förskolornas verksamhet.
Gösta Eklund (v), Helene Alpfjord (v) och Ibrahim Kakahama (v), Ledamöter i Barn- och skolnämnd Lund stad.
I samma takt som alltfler skollokaler upptäcks med mögelskador, i samma takt har Lunds skolor tappat i den ranking som Lärarförbundet genomför varje år.
Det kanske inte alltid är rätt att mäta allting med måttet ”bäst eller sämst”. Men då vår folkpartistiske skolminister ofta uttalar ambitionen att våra skolor skall vara bland de bästa i världen så faller det sig naturligt att ta jämförelser mellan skolor på visst allvar även på kommunnivå.
Vad gör då den borgerliga majoriteten i Lund för att svara upp mot detta mål att vara bäst?
Svaret är: ingenting!
Barn- och skolnämnden i Lunds stad under ledning av Fp-ordförande gör precis tvärtom. De senaste sex år med denna majoritet har präglats av ständiga besparingar och urholkningar av resurserna, i reala termer. Lund sjunker!
Jämförelserna är glasklara: minskad lärartäthet ute på skolorna, antalet utbildade lärare minskar, relationerna till lärarfacken haltar.
Slutsatsen som kan dras stavas: Resursbrist.
Det är inte alltid helt lätt att på nära håll se smygande tendenser i utvecklingen. Här kommer Lärarförbundets årliga jämförelser ändå in som ett hjälpande verktyg.
Resultatet av jämförelsen mellan åren stavas: Resursbrist.
Var har de höga ambitionerna tagit vägen? När slutade vi lyssna på eleverna/barnen och professionen om hur det verkligen fungerar ute på våra skolor/förskolor?
Och bäst är vi faktiskt när det kommer till de prestationer som våra elever uppvisar. Vi ligger i topp när det gäller antalet elever som lämnar skolan med godkända betyg och vi ligger också i topp vad avser antalet elever som uppnår högskolebehörighet. Detta är kanske de enskilt viktigaste förklaringarna till att Lund ändå hamnar högt i Lärarförbundets ranking.
Vänsterpartiet vill vara med och tävla och göra det möjligt för alla elever att fortsätta utvecklas bland annat genom att skapa mindre klasser ute på skolorna och att minska antalet barn i förskolans barngrupper. Vi skall alltid sträva efter att vara det bästa föredömet bland skolor! Vi måste vända på kuttingen!
Men, vi måste få till en samsyn över partigränserna om vikten av mer resurser till skolornas/förskolornas verksamhet.
Gösta Eklund (v), Helene Alpfjord (v) och Ibrahim Kakahama (v), Ledamöter i Barn- och skolnämnd Lund stad.
På knä för privatekonomin! av Gunnar Stensson
Konjunkturtillbedjarna Kinhult, Tribo, Åkesson, Erlingsson och Södertun
fördömer den onda skattehöjningen och hyllar den heliga konsumtionen.
Med en röst ropar de ”En skattehöjning på 60 öre skadar skåningarnas
privatekonomi!” Deras elfte bud lyder: Du skall icke skatta! Böj dig
ödmjukt för Konjunkturen, på det att den må vara dig nådig! Allsmäktiga
Konjunktur, vänd bort ditt ansikte från skattehöjningens falska
profeter! Ur Michael Sandins salivsprutande mun skall de höra
sanningen: ”Falsarier! Tidningsankor!” ”Ve er, kastrerade hankatter som
så gärna vill men inte kan!” tillfogar Carl Johan Sonesson sexistiskt.
Faster Pia Kinhult vränger ansiktet till ett hånfullt grin. Vi vågar
sänka akutsjuksköterskornas lön för att skåningarna ska ha råd att
konsumera mera! Vi törs offra en eller ett par hjärtpatienter och
åldringar på Konjunkturens altare för att öka friheten i Skåne!
Den underdåniga menigheten i salen tiger och lyfter samfällt sina händer mot röstknapparna för att ge sina överstepräster trygg majoritet. Någon mumlar kanske förstulet ”Men likväl behövs en skattehöjning.”
Men i mörkret utanför växer vreden medan havet sväller mot Skånes stränder.
Den underdåniga menigheten i salen tiger och lyfter samfällt sina händer mot röstknapparna för att ge sina överstepräster trygg majoritet. Någon mumlar kanske förstulet ”Men likväl behövs en skattehöjning.”
Men i mörkret utanför växer vreden medan havet sväller mot Skånes stränder.
Kan EU stoppa Israels expansion över Västbanken?
av Bertil Egerö
För någon månad sedan föll mina ögon på en intressant rubrik i SvD: Sverige först med stöd till Område C.
Vad kan det handla om? Område C – de två tredjedelar av Västbanken som
helt och hållet kontrolleras av israelisk militär och som ständigt
fylls på med illegala bosättare vars krav lett till att palestinierna
förlorat mycket av den begränsade rörelsefrihet de tidigare haft. Vad
kan Sverige göra där?
Västbanken är hälften så stort som Skåne. Den är en central del av den palestinska stat alla regeringar talar om men allt färre tror är möjlig. I Osloavtalet 1995 styckades Västbanken i tre delar, där det som kallas område C gränsar till Jordanien och Jordanfloden, har den bästa jordbruksmarken och den bästa vattentillgången. Ett livsviktigt område för ett expanderande Israel, liksom för en elementärt fungerande palestinsk samhällsbildning.
Västbanken är hälften så stort som Skåne. Den är en central del av den palestinska stat alla regeringar talar om men allt färre tror är möjlig. I Osloavtalet 1995 styckades Västbanken i tre delar, där det som kallas område C gränsar till Jordanien och Jordanfloden, har den bästa jordbruksmarken och den bästa vattentillgången. Ett livsviktigt område för ett expanderande Israel, liksom för en elementärt fungerande palestinsk samhällsbildning.
”Om inget görs kommer område C att snart vara tömt på palestinier”, säger Peter Lundberg på svenska konsulatet. Konsulatet handlägger svenskt bistånd till de palestinska områdena. Nu ska Sida lägga 30 miljoner om året i en fond skött av FN-organisationen UNDP och avsedd att förbättra palestiniernas situaiton. De dokument om vårt bistånd till Område C Lundberg skickar har gott om data om läget:
Uppdelningen av Västbanken är ett resultat av det sk Osloavtalet 1993. Den palestinska administrationen har full kontroll endast över 18 procent (Område A). Område B på 21 procent förvaltas av palestinierna, men säkerhetsansvaret delas (i princip) med israelisk militär. Resten, Område C med över 60 procent av ytan, bildar gräns mot Jordanien och har långt bättre vatten- och markresurser än de andra två.
Område C är på väg att bli helt inkorporerat i Israel. De
illegala israeliska bosättarna har under de senaste 40 åren ökat i
antal från något tusental till över 300 000. Palestinierna är idag inte
fler än 150 000. Bosättarvåld och tvångsavhysningar av palestinier har
ökat drastiskt.
Hjälper – eller stjälper – biståndet?
Det vimlar av biståndare, både statliga och ickestatliga, på Västbanken. 26 FN-organisationer är på plats. Samordningsproblemen är större än FN-apparaten orkar med. Vad hjälper mer pengar, när dessutom allt ska kontrolleras och godkännas av israelisk militär?
Peter Lundberg, som arbetat med frågorna i många år, kallar det ett högriskprojekt. Men han är försiktigt optimistisk och tror på möjligheten till framsteg. ”EU-länderna är nu på väg till en samlad hållning, och då kan de förflytta berg”. I maj i år intog ett rådsmöte mellan utrikesministrarna en något mer radikal skrivning om konflikten, men jag undrar – så länge de fortfarande i första hand stöder Israels rätt att försvara sig och inte ens antyder att palestinierna skulle ha en sådan rätt, vad är de orden värda? Det är lätt att kräva att staten ska ställa extrema (illegala) bosättare inför rätta, och begära att palestinierna får mer att säga till om i Västbankens Område C. Men vilka sanktioner är EU berett till?
Sverige skjuter till medel för en redan övertung FN-administration som utan att ens söka samarbete med Israel (det blir ju stopp då) vill förbättra palestiniernas möjligheter att behålla sin mark, klara sin ekonomi och få bättre tillgång till vatten, bostäder, utbildning mm. Det kräver lokal markplanering, men – den sköts idag helt av israeler i en Civil Administration där palestinierna saknar representation.
Peter Lundberg: ”Den palestinska administrationen har hittills inte gjort mycket åt Område C” – av naturliga skäl, tänker jag. ”Nu har 45 kommunala planer utformats och lämnats till militären för godkännande”. Palestinierna mobiliseras, och om/när det blir avslag? Kanske är det ändå så här man måste arbeta; underhålla palestinierna i tron att fredliga medel och bistånd kan motverka den våldsamma diskrimineringen.
Den israeliska linjen sedan många decennier verkar ligga glasklart fast: töm Område C, i förlängningen mer av Västbanken, på palestinier. Fler bosättare och mer tvångsavhysningar, markockupationer, våld mot palestinierna, är medlen. Ska de många miljonerna biståndspengar göra verklig nytta krävs en radikalt ändrad politisk hållning mot Israel av omvärlden. Med Abbas i FN och Hamas’ nu mer framträdande roll i Arabvärlden kan en rörelse vara inledd.
Hjälper – eller stjälper – biståndet?
Det vimlar av biståndare, både statliga och ickestatliga, på Västbanken. 26 FN-organisationer är på plats. Samordningsproblemen är större än FN-apparaten orkar med. Vad hjälper mer pengar, när dessutom allt ska kontrolleras och godkännas av israelisk militär?
Peter Lundberg, som arbetat med frågorna i många år, kallar det ett högriskprojekt. Men han är försiktigt optimistisk och tror på möjligheten till framsteg. ”EU-länderna är nu på väg till en samlad hållning, och då kan de förflytta berg”. I maj i år intog ett rådsmöte mellan utrikesministrarna en något mer radikal skrivning om konflikten, men jag undrar – så länge de fortfarande i första hand stöder Israels rätt att försvara sig och inte ens antyder att palestinierna skulle ha en sådan rätt, vad är de orden värda? Det är lätt att kräva att staten ska ställa extrema (illegala) bosättare inför rätta, och begära att palestinierna får mer att säga till om i Västbankens Område C. Men vilka sanktioner är EU berett till?
Sverige skjuter till medel för en redan övertung FN-administration som utan att ens söka samarbete med Israel (det blir ju stopp då) vill förbättra palestiniernas möjligheter att behålla sin mark, klara sin ekonomi och få bättre tillgång till vatten, bostäder, utbildning mm. Det kräver lokal markplanering, men – den sköts idag helt av israeler i en Civil Administration där palestinierna saknar representation.
Peter Lundberg: ”Den palestinska administrationen har hittills inte gjort mycket åt Område C” – av naturliga skäl, tänker jag. ”Nu har 45 kommunala planer utformats och lämnats till militären för godkännande”. Palestinierna mobiliseras, och om/när det blir avslag? Kanske är det ändå så här man måste arbeta; underhålla palestinierna i tron att fredliga medel och bistånd kan motverka den våldsamma diskrimineringen.
Den israeliska linjen sedan många decennier verkar ligga glasklart fast: töm Område C, i förlängningen mer av Västbanken, på palestinier. Fler bosättare och mer tvångsavhysningar, markockupationer, våld mot palestinierna, är medlen. Ska de många miljonerna biståndspengar göra verklig nytta krävs en radikalt ändrad politisk hållning mot Israel av omvärlden. Med Abbas i FN och Hamas’ nu mer framträdande roll i Arabvärlden kan en rörelse vara inledd.
Efter Gaza: världen erkänner Palestina!
av Gunnar Stensson
USA:s utrikesminister Hillary Clinton gav härom dagen Israels
premiärminister Netanyahu en offentlig åthutning genom att uppmana
honom att avstå från trakasserier mot den Palestinska Myndigheten, om
den fullföljer sin begäran att uppgradera Palestina från observatör
till icke medlemsstat med samma status som Vatikanstaten.
Israels utrikesminister Avigdor Lieberman hade tidigare i ett tv-program hotat att strypa Myndighetens ekonomi om president Abbas inte drar tillbaka Palestinas ansökan.
Det har hela tiden stått klart att Abbas kommer att fullfölja sin linje trots alla hot och påtryckningar. Han vet lika väl som Barack Obama att en bred majoritet i generalförsamlingen erkänner Palestina.
Med den prestige Hamas vunnit i Gaza-kriget, framstår det nu som viktigt för USA att premiera president Abbas politiska kamp för en tvåstatslösning. Hellre diplomati än raketer. Det kan bli svårare att förmå Israel att inse att diplomati är bättre än kärnvapen.
För Netanyahu (och Lieberman) är det just nu bara att foga sig och bita i det sura äpplet.
Därigenom markeras det skifte i maktförhållandet mellan USA och Israel som blev resultatet av Obamas valseger.
Det har skett en vindkantring i västlig opinion till förmån för den Palestinska Myndigheten samtidigt som arabstaterna i praktiken erkänt Hamas som legitim företrädare för Gaza.
Det är värt att notera att också Hamas numera stödjer ansträngningarna att uppnå ett FN-erkännande av Palestina.
Kraften bakom förändringarna är den arabiska våren. Höga representanter från länder som Tunisien, Egypten, Turkiet och Qatar har besökt Hamas i Gaza under eller i samband med kriget. Qatar som nu är värd för det stora klimatmötet gav nyligen Gaza 300 miljoner dollar i bistånd.
Vindkantringen sker inte bara i USA. På det svenska kyrkomötet denna vecka tog delegaterna ställning till frågan om Palestina. Onsdagen den 21/11 beslöt kyrkomötet att uppmana ”den svenska regeringen att verka för att Palestina upptas som fullvärdig medlem i FN”. Majoriteten bakom beslutet var betryggande: 132 röster för och 53 mot samt 49 nedlagda röster.
Folkpartiet har alltid hyst några av de mest besinningslösa anhängarna av Israels politik, men nu har fem Folkpartiriksdagsmän i en debattartikel deklarerat att det är viktigt att stödja Palestina i generalförsamlingens omröstning. Detta kan också bli den svenska regeringens linje.
Mer överraskande är att den brittiska regeringen kan komma att stödja Palestina. Dess uttalade syfte är att stärka den Palestinska Myndigheten i förhållande till Hamas. Ett ställningstagande för Palestina innebär samtidigt ett stöd till den tvåstatslösning som Abbas eftersträvar.
Vad har då Palestina att vinna på en seger i generalförsamlingen? Viktigast är kanske den prestige som ett massivt stöd i generalförsamlingen innebär, men dessutom får den Palestinska Myndigheten möjlighet att inför Internationella brottmålsdomstolen kräva rättslig prövning av bosättningarna och andra brott begångna under Israels ockupation. Det kan bli viktiga steg på den långa vägen till ett oberoende Palestina.
Dagens Nyheters ledare 28/11 för fram idén att Israel borde rösta för uppgraderingen av Palestina som en upptakt till förhandlingar om en fredlig lösning. Tyvärr lär detta inte ske.
Resultatet av omröstningen kommer sannolikt att föreligga vid läsningen av detta nummer av VB. Det kan ge anledning till en ny kommentar nästa vecka.
Israels utrikesminister Avigdor Lieberman hade tidigare i ett tv-program hotat att strypa Myndighetens ekonomi om president Abbas inte drar tillbaka Palestinas ansökan.
Det har hela tiden stått klart att Abbas kommer att fullfölja sin linje trots alla hot och påtryckningar. Han vet lika väl som Barack Obama att en bred majoritet i generalförsamlingen erkänner Palestina.
Med den prestige Hamas vunnit i Gaza-kriget, framstår det nu som viktigt för USA att premiera president Abbas politiska kamp för en tvåstatslösning. Hellre diplomati än raketer. Det kan bli svårare att förmå Israel att inse att diplomati är bättre än kärnvapen.
För Netanyahu (och Lieberman) är det just nu bara att foga sig och bita i det sura äpplet.
Därigenom markeras det skifte i maktförhållandet mellan USA och Israel som blev resultatet av Obamas valseger.
Det har skett en vindkantring i västlig opinion till förmån för den Palestinska Myndigheten samtidigt som arabstaterna i praktiken erkänt Hamas som legitim företrädare för Gaza.
Det är värt att notera att också Hamas numera stödjer ansträngningarna att uppnå ett FN-erkännande av Palestina.
Kraften bakom förändringarna är den arabiska våren. Höga representanter från länder som Tunisien, Egypten, Turkiet och Qatar har besökt Hamas i Gaza under eller i samband med kriget. Qatar som nu är värd för det stora klimatmötet gav nyligen Gaza 300 miljoner dollar i bistånd.
Vindkantringen sker inte bara i USA. På det svenska kyrkomötet denna vecka tog delegaterna ställning till frågan om Palestina. Onsdagen den 21/11 beslöt kyrkomötet att uppmana ”den svenska regeringen att verka för att Palestina upptas som fullvärdig medlem i FN”. Majoriteten bakom beslutet var betryggande: 132 röster för och 53 mot samt 49 nedlagda röster.
Folkpartiet har alltid hyst några av de mest besinningslösa anhängarna av Israels politik, men nu har fem Folkpartiriksdagsmän i en debattartikel deklarerat att det är viktigt att stödja Palestina i generalförsamlingens omröstning. Detta kan också bli den svenska regeringens linje.
Mer överraskande är att den brittiska regeringen kan komma att stödja Palestina. Dess uttalade syfte är att stärka den Palestinska Myndigheten i förhållande till Hamas. Ett ställningstagande för Palestina innebär samtidigt ett stöd till den tvåstatslösning som Abbas eftersträvar.
Vad har då Palestina att vinna på en seger i generalförsamlingen? Viktigast är kanske den prestige som ett massivt stöd i generalförsamlingen innebär, men dessutom får den Palestinska Myndigheten möjlighet att inför Internationella brottmålsdomstolen kräva rättslig prövning av bosättningarna och andra brott begångna under Israels ockupation. Det kan bli viktiga steg på den långa vägen till ett oberoende Palestina.
Dagens Nyheters ledare 28/11 för fram idén att Israel borde rösta för uppgraderingen av Palestina som en upptakt till förhandlingar om en fredlig lösning. Tyvärr lär detta inte ske.
Resultatet av omröstningen kommer sannolikt att föreligga vid läsningen av detta nummer av VB. Det kan ge anledning till en ny kommentar nästa vecka.
Modellbyggaren: Rädda Klostergården!
av Gunnar Stensson
Jag är så förbannad på den där mesiga doakören i Qatar så jag kommer
inte att lägga två strån i kors för att rädda världen!, fräste min
gamle vän modellbyggaren redan på långt håll när vi möttes nere vid Höje
å i morse. ”Låt haven svämma över, låt öknarna breda ut sig, låt
orkanerna och tyfonerna härja, låt regnen skölja bort allt liv från
bergen!”
Det var en frostig morgon. Solen steg upp över Sankt Lars och glimmade i Klostergårdens tusentals fönster.
”Det är inte likt dej att ge upp”, sa jag.
”Inte ger jag upp, jag bara koncentrerar mig.”
”På vad då”?
”Jag nöjer mig med att rädda Klostergården.”
Så var han igång igen. Han tog tag i min jacka för att förvissa sig om att jag skulle stå kvar och lyssna. ”Titta på solreflexerna! Vi ska se till att få solfångare i vartenda fönster! Det fixar Eslövs Värmesvets lätt. Vi täcker taken med solceller! Höghusen ska få kronor av solfångare som i Västra hamnen i Malmö. När högspänningsledningarna blåst sönder i orkanerna ska vi vara självförsörjande med energi. Ljus och värme. Våra hus är väl förankrade. De byggdes när normen krävde skyddsrum, så det finns ett underjordiskt Klostergården också. I värsta fall. Vi börjar genast! Jag tar upp installationen av solceller med husföreningarna idag! På tio år betalar sig investeringen! Sen blir det bara vinst. Usch, jag borde inte använda det fula ordet. Det är ju roten till det onda! Om 50 år sköljer Höjefjorden marken där vi går. Men Klostergården ligger över strandlinjen.
Efter kommunikationernas sammanbrott måste vi bli självförsörjande med livsmedel också. Vi odlar upp korpfotbollsplanerna med potatis och säd. Och grönsaker. Vi bygger om centrum till ladugård för vår boskap som betar på Klostergårdsfältet. Morgon och kväll går våra präktiga kvinnor ut med sina hinkar och mjölkar korna. Ungefär som i min ungdom då Klostergården var en bondgård. Vi jagar vildsvin i Källby och fångar sill i Höjefjorden.
Han tystnade ett ögonblick. ”Vi måste förstås försvara oss också”, tillade han. ”Mot rövarna från Östra Torn och Linero och Norra Fäladen och Professorstaden och Nöbbelöv och Gunnesbo...”
”Nu får du lägga band på dig”, sa jag. Men han hade redan lugnat sig. Han släppte greppet om min jacka. ”Jag måste gå nu. Jag måste fixa solfångarna på modellen.” Han hastade uppför stigen längs vattenverket. ”Hur ska du ordna tillgången på vatten??” ropade jag, ”Vatten är det enda det kommer att finnas gott om i Klostergården”, flåsade han.
Själv gick jag hem och slog på rapport. Inte ett enda inslag från det stora klimatmötet i Doha.
Det var en frostig morgon. Solen steg upp över Sankt Lars och glimmade i Klostergårdens tusentals fönster.
”Det är inte likt dej att ge upp”, sa jag.
”Inte ger jag upp, jag bara koncentrerar mig.”
”På vad då”?
”Jag nöjer mig med att rädda Klostergården.”
Så var han igång igen. Han tog tag i min jacka för att förvissa sig om att jag skulle stå kvar och lyssna. ”Titta på solreflexerna! Vi ska se till att få solfångare i vartenda fönster! Det fixar Eslövs Värmesvets lätt. Vi täcker taken med solceller! Höghusen ska få kronor av solfångare som i Västra hamnen i Malmö. När högspänningsledningarna blåst sönder i orkanerna ska vi vara självförsörjande med energi. Ljus och värme. Våra hus är väl förankrade. De byggdes när normen krävde skyddsrum, så det finns ett underjordiskt Klostergården också. I värsta fall. Vi börjar genast! Jag tar upp installationen av solceller med husföreningarna idag! På tio år betalar sig investeringen! Sen blir det bara vinst. Usch, jag borde inte använda det fula ordet. Det är ju roten till det onda! Om 50 år sköljer Höjefjorden marken där vi går. Men Klostergården ligger över strandlinjen.
Efter kommunikationernas sammanbrott måste vi bli självförsörjande med livsmedel också. Vi odlar upp korpfotbollsplanerna med potatis och säd. Och grönsaker. Vi bygger om centrum till ladugård för vår boskap som betar på Klostergårdsfältet. Morgon och kväll går våra präktiga kvinnor ut med sina hinkar och mjölkar korna. Ungefär som i min ungdom då Klostergården var en bondgård. Vi jagar vildsvin i Källby och fångar sill i Höjefjorden.
Han tystnade ett ögonblick. ”Vi måste förstås försvara oss också”, tillade han. ”Mot rövarna från Östra Torn och Linero och Norra Fäladen och Professorstaden och Nöbbelöv och Gunnesbo...”
”Nu får du lägga band på dig”, sa jag. Men han hade redan lugnat sig. Han släppte greppet om min jacka. ”Jag måste gå nu. Jag måste fixa solfångarna på modellen.” Han hastade uppför stigen längs vattenverket. ”Hur ska du ordna tillgången på vatten??” ropade jag, ”Vatten är det enda det kommer att finnas gott om i Klostergården”, flåsade han.
Själv gick jag hem och slog på rapport. Inte ett enda inslag från det stora klimatmötet i Doha.
Varför slutade Israel bomba Gaza? av Bertil Egerö
Det senaste israeliska anfallet mot Gaza
slutade snabbare än många väntat. Israel och Hamas, med egyptiskt
deltagande, förhandlade fram ett avtal om eldupphör. Sedan dess har
israelisk militär dödat tre civila palestinier, men vapenvilan
fortsätter.
Detta (i bästa fall) slut på kriget skiljer sig fundamentalt från hur det förra och oerhört mycket våldsammare krigets avslutades. Sedan flyg och marktrupper under tre veckor 2008/09 tagit livet av över 1400 palestinier (mot en handfull av de egna) uppnådde Israel – vad? Ett samlad internationellt fördömande, en rapport från Goldstonekommissionen som dokumenterade de våldsamma grymheterna och överträdelserna mot basala mänskliga rättigheter. Dessutom en fortsatt och efterhand något mer effektiv raketbeskjutning från Gaza.
Själv upplevde jag det senaste anfallet som oerhört svårt att förstå. Man ”eliminerar” inte 1,6 miljoner Gaza-bor med bomber. Israel blir inte av med Gaza genom avancerade militära attacker. Jag såg ingen strategi bakom anfallen, bara stormaktens irritation över att det underkuvade lilla samhället fortsatte med sina nålsting.
Detta (i bästa fall) slut på kriget skiljer sig fundamentalt från hur det förra och oerhört mycket våldsammare krigets avslutades. Sedan flyg och marktrupper under tre veckor 2008/09 tagit livet av över 1400 palestinier (mot en handfull av de egna) uppnådde Israel – vad? Ett samlad internationellt fördömande, en rapport från Goldstonekommissionen som dokumenterade de våldsamma grymheterna och överträdelserna mot basala mänskliga rättigheter. Dessutom en fortsatt och efterhand något mer effektiv raketbeskjutning från Gaza.
Själv upplevde jag det senaste anfallet som oerhört svårt att förstå. Man ”eliminerar” inte 1,6 miljoner Gaza-bor med bomber. Israel blir inte av med Gaza genom avancerade militära attacker. Jag såg ingen strategi bakom anfallen, bara stormaktens irritation över att det underkuvade lilla samhället fortsatte med sina nålsting.
| Min första bild, formad en sömnlös efternatt Jag ser (Gaza i form av) en utfattig familj sitta på gatan, gamla, barn och vuxna inburade innanför ett stängsel. De kan inte prata. En välutrustad vakt spankulerar i närheten. Folk kommer förbi, kastar in lite mat och vatten, något att läsa, lite kläder. I desperation spottar de på vakten när han passerar. När en spottloska råkar träffa blir han fruktansvärt arg, kastar hårda stenar mot familjen, skjuter med slangbåge för att skada, lyckas ta död på ett litet barn. De förbipasserande ber båda parter visa måttlighet, men ingriper inte. |
Vem vann?
I mer optimistiska ögonblick tolkar jag stilleståndet som uttryck för en växande insikt bland ledande israeliska militärer och politiker att ett nytt krig är kontraproduktivt. Det förra stoppade inte raketerna, tvärtom visade Hamas nu att de kan skrämma solbadande Tel Aviv-bor och snudda vid Jerusalem. Att Egypten skulle kunna hejda vapensmugglingen till Gaza (som utlovades efter det förra kriget) var orealistiskt, och är det än mer idag.
Medan Netanhyahu med Tony Blair (!) som medlare rapporteras ha fått Västbankens ledning under Abbas att avstå från våld och acceptera samarbete med Israel, är ingen sådan väg möjlig för ett helt inringat Gaza under stenhård israelisk blockad. Det enda svar som kan ges är motstånd, för att
upprätthålla befolkningens moral och påminna omvärlden om att ’fängelset Gaza’ måste öppnas.
Tyvärr har jag inte hittat någon mer konkret skrivning om avtalet om eldupphör. Bitte Hammargren (SvD 22.11.12) gissade att Gaza kommer att knytas närmare till Egypten som då blir den huvudsakliga vägen för kontakter i båda riktningarna. En annan artikel (A. Pusatory i Int. Policy Digest 26.11) visar att det mesta återstår att precisera i den korta avtalstexten, men att Israel också måste öppna för transporter direkt till Gaza. Utan detta fortsätter oundvikligen smugglingen.
Kanske kommer blockaden att ta en annan form, om det leder till att Gaza knyts närmare till Egypten. Israels långsiktiga planer/förhoppningar är att”bli av med” Gaza genom att ’överlämna’ området till Egypten. Den ännu retoriskt levande tvåstatslösningen försvinner då under horisonten, och israelerna kan fortsätta sitt framgångsrika värv att tömma viktiga delar av Västbanken på palestinier.
De planerna verkar idag inte så realistiska. Hamas har stärkts, dess internationella kontakter i arabvärlden är mycket bättre, sambanden mellan ledningarna i Gaza och på andra håll (se SvD Brännpunkt 22.11) verkar förbättras. Medan Hamas idag säger sig acceptera ett Israel efter 1967 års gränser (Israel har hittills inte accepterat ett Palestina) reser Abbas nu till FN för att stärka "Palestinas" internationella status. Uppenbart samarbetar de två, trots medias tolkningar att Abbas nu har hamnat vid sidan av utvecklingen.
”Motstånd lönar sig” hävdar idag många Gaza-bor. En stämning som säkert spiller över till Västbankens invånare, liksom till oss alla som arbetar för ett fredligt Palestina/Israel.
Tyvärr har jag inte hittat någon mer konkret skrivning om avtalet om eldupphör. Bitte Hammargren (SvD 22.11.12) gissade att Gaza kommer att knytas närmare till Egypten som då blir den huvudsakliga vägen för kontakter i båda riktningarna. En annan artikel (A. Pusatory i Int. Policy Digest 26.11) visar att det mesta återstår att precisera i den korta avtalstexten, men att Israel också måste öppna för transporter direkt till Gaza. Utan detta fortsätter oundvikligen smugglingen.
Kanske kommer blockaden att ta en annan form, om det leder till att Gaza knyts närmare till Egypten. Israels långsiktiga planer/förhoppningar är att”bli av med” Gaza genom att ’överlämna’ området till Egypten. Den ännu retoriskt levande tvåstatslösningen försvinner då under horisonten, och israelerna kan fortsätta sitt framgångsrika värv att tömma viktiga delar av Västbanken på palestinier.
De planerna verkar idag inte så realistiska. Hamas har stärkts, dess internationella kontakter i arabvärlden är mycket bättre, sambanden mellan ledningarna i Gaza och på andra håll (se SvD Brännpunkt 22.11) verkar förbättras. Medan Hamas idag säger sig acceptera ett Israel efter 1967 års gränser (Israel har hittills inte accepterat ett Palestina) reser Abbas nu till FN för att stärka "Palestinas" internationella status. Uppenbart samarbetar de två, trots medias tolkningar att Abbas nu har hamnat vid sidan av utvecklingen.
”Motstånd lönar sig” hävdar idag många Gaza-bor. En stämning som säkert spiller över till Västbankens invånare, liksom till oss alla som arbetar för ett fredligt Palestina/Israel.
|
Min andra bild, kanske den också resultatet av nattliga tankar Jag ser scener från den utmärkta filmen om Mahatma Gandhi, de scener kring "saltmarschen" 1930 där män bara går vidare de 40 milen för att själva köpa salt, hela tiden angripna av soldater i engelsk tjänst. Sårade och dödade tas om hand, männen vandrar vidare. Gaza idag: en marsch inleds med palestinier och sympatiserande israeler i bästa möjliga blandning. De går mot avspärrningarna, möts av alltmer desperata israeliska soldater som får allt svårare att skjuta in i folkmassan där även israeler finns. Marschen kan inte hejdas, slutligen slänger soldaterna sina vapen och går med, mot Tel Aviv och ett slut på det fängelse Israel skapat av Gazaremsan… |
2012-11-22
Doc Lounge Lund, 27 november: SPECIAL FLIGHT
SPECIAL FLIGHT (Schweiz, 2011, 100 min) Engelsk och fransk undertext!
REGISSÖR: Fernand Melgar
MAT: Ät din middag på Doc Lounge. Vi serverar alltid en vegetarisk soppa med bröd för 69 kr. I baren säljs det också vin, öl, kaffe mm.
TID: Dörrarna öppnar 19.00 Film ca 20.00
PLATS: Mejeriet, Stora Södergatan 64
ENTRÉ: 60 kr eller Guldkort (fri entré hela hösten) 300 kr
Switzerland still carries out special flights, where passengers, dressed in diapers and helmets, are chained to their seats for 40 hours at worst. They are accompanied by police officers and immigration officials. The passengers are flown to their native countries, where they haven’t set foot in in up to twenty years, and where their lives might be in danger. Children, wives and work are left behind in Switzerland. Near Geneva, in Frambois prison, live 25 illegal immigrants waiting for deportation. They are offered an opportunity to say goodbye to their families and return to their native countries on a regular flight, escorted by plain-clothes police officers. If they refuse this offer, the special flight is arranged fast and unexpectedly. The stories behind the locked cells are truly heartbreaking.
Afghanistan
Nuläget och närmaste framtiden bortom 2014.
Reserapport och funderingar av Anders Fänge.
Torsdagen den 29 november kl. 18.
Stadsbiblioteket, Auditorium
Arr: Lunds Afghanistankommitté • Sasnet • Sensus
Reserapport och funderingar av Anders Fänge.
Torsdagen den 29 november kl. 18.
Stadsbiblioteket, Auditorium
Arr: Lunds Afghanistankommitté • Sasnet • Sensus
Snart skriver vi för frihet!
Det är dags för Amnesty Internationals
årliga, globala manifestation Skriv för frihet. Hundratusentals
människor i över 70 länder kommer att uppmärksamma personer som utsätts
för grova människorättskränkningar. Vi hoppas att du vill vara med
– för ju fler som tar ställning, desto större möjlighet har vi att
påverka.
Läs mer »
Läs mer »
Delseger för Gaza av Gunnar Stensson
Kanske borde det hellre kallas normalisering. Och fortfarande står allt och väger.
Under åtta fruktansvärda dygn har bomberna regnat över Gaza, över dess män, kvinnor och barn, över bostäder, industrier, presscentra och ambulanser.
Under åtta fruktansvärda dygn har Israels flotta urskillningslöst skjutit in granater över staden enligt hävdvunnen imperialistisk kanonbåtsstrategi. (Britterna brände Köpenhamn vid en likande aktion för snart 200 år sedan). Nu har massakern upphört.
Israels regering har hotat med total utplåning av Gaza. Inrikesminister Eli Yishal uppmanade armén att ”skicka Gaza tillbaka till medeltiden” genom att förstöra infrastrukturen i en omfattande markoffensiv. Det påminner om parollen ”Bomba Vietnam tillbaka till stenåldern”.
Men nu är det över. Världsopinionen stoppade Israel. Den arabiska våren stoppade Israel. Ban Ki-Moon stoppade Israel. Ship to Gaza stoppade Israel. Till och med Barack Obama och Hillary Clinton stoppade Israel.
För en gångs skull ska jag citera Carl Bildt. ”I överenskommelsen talas om att blockaden ska lättas, och att handel och humanitär hjälp får nya möjligheter och det är självfallet en utomordentligt viktig del av överenskommelsen... En del av överenskommelsen tycks vara att acceptera Hamas som de facto regering.”
(Se också nedanstående artikel om läget efter Obamas valseger)
Nu är det dags att åter fästa uppmärksamheten på president Abbas demokratiska kamp för att höja Palestinas status i FN. Det dramatiska blir omfattningen av det internationella stödet. Vi måste kräva att också Sverige uttalar sitt stöd, vilket faktiskt flera FP-riksdagsmän argumenterade för härom dagen. Omröstningen i generalförsamlingen äger rum tidigast nästa vecka.
Under åtta fruktansvärda dygn har bomberna regnat över Gaza, över dess män, kvinnor och barn, över bostäder, industrier, presscentra och ambulanser.
Under åtta fruktansvärda dygn har Israels flotta urskillningslöst skjutit in granater över staden enligt hävdvunnen imperialistisk kanonbåtsstrategi. (Britterna brände Köpenhamn vid en likande aktion för snart 200 år sedan). Nu har massakern upphört.
Israels regering har hotat med total utplåning av Gaza. Inrikesminister Eli Yishal uppmanade armén att ”skicka Gaza tillbaka till medeltiden” genom att förstöra infrastrukturen i en omfattande markoffensiv. Det påminner om parollen ”Bomba Vietnam tillbaka till stenåldern”.
Men nu är det över. Världsopinionen stoppade Israel. Den arabiska våren stoppade Israel. Ban Ki-Moon stoppade Israel. Ship to Gaza stoppade Israel. Till och med Barack Obama och Hillary Clinton stoppade Israel.
För en gångs skull ska jag citera Carl Bildt. ”I överenskommelsen talas om att blockaden ska lättas, och att handel och humanitär hjälp får nya möjligheter och det är självfallet en utomordentligt viktig del av överenskommelsen... En del av överenskommelsen tycks vara att acceptera Hamas som de facto regering.”
(Se också nedanstående artikel om läget efter Obamas valseger)
Nu är det dags att åter fästa uppmärksamheten på president Abbas demokratiska kamp för att höja Palestinas status i FN. Det dramatiska blir omfattningen av det internationella stödet. Vi måste kräva att också Sverige uttalar sitt stöd, vilket faktiskt flera FP-riksdagsmän argumenterade för härom dagen. Omröstningen i generalförsamlingen äger rum tidigast nästa vecka.
Små, små ljusglimtar av Ulf N
Jordens framtid är inte speciellt ljus (om man nu ska uttrycka sej
försiktigt) med tanke på de klimatförändringar som väntar oss (se annan
plats i detta nummer av VB!).
Men det finns också förstås vissa små, små ljusglimtar i det nattsvarta mörkret. Vi får trösta oss med de små klimatpositiva glädjeämnena, när nu de stora tills vidare vägrar infinna sig.
Glädjande trend i bilförsäljningen
Så till exempel kan vi glädja oss åt den europeiska bilkrisen. Ja, just kris. Det är billobbyns egen beteckning på situationen. Bilförsäljningen i Europa har fram till och med oktober månad i år minskat med drygt 7 procent. Omkring tre miljoner färre bilar har sålts i år, jämfört med snittet under de senaste tio åren. Det kinesiska bilföretaget Volvos försäljning i Europa har gått ner med näsan 11 procent under oktober, och försäljningen går så knackigt att personalen får extra helgledigt under jul- och nyår. Framtidsutsikterna för bilbranschen ser också ganska ljusa ut: för år 2013 spås en försäljningsminskning med nära 3 procent. För lastbilsbolaget Scania minskar också försäljningen. Även här ligger produktionen under vinterns storhelger nere extra länge.
Positiv utveckling i flygbranschen
Delar av flygbranschen har också en positiv utveckling, dvs den går dåligt. Det stora spanska flygbolaget Iberia redovisar en vinstminskning på 25 procent för årets tredje kvartal. Bolaget ska minska kapaciteten med 15 procent. Häruppe i högan nord ser det inte riktigt lika ljust ut i flygbranschen. SAS klarade sig med ett nödrop och med skattebetalarnas garantier i ryggen undan konkurs. Man kan hoppas att SAS också skär ner på antalet flygningar. Och vill det sig väl räcker de nya miljardlånen inte till för att i längden hålla bolaget i luften.
Chans till sanering av golfbranschen
Ett annat glädjeämne är att det också är usla tider för de skånska golfbanorna. De realiserar nu ut medlemskap och spelrättigheter (eller vad det heter) Ur livsmedelsförsörjnings-synpunkt är en fortsatt nedgång och sanering av denna bransch att välkomna: golfbanor behöver i en inte alltför avlägsen framtid, när den globala matkrisen slagit till på allvar, plöjas upp för odling av mat – ekologisk mat, förstås.
Men det finns också förstås vissa små, små ljusglimtar i det nattsvarta mörkret. Vi får trösta oss med de små klimatpositiva glädjeämnena, när nu de stora tills vidare vägrar infinna sig.
Glädjande trend i bilförsäljningen
Så till exempel kan vi glädja oss åt den europeiska bilkrisen. Ja, just kris. Det är billobbyns egen beteckning på situationen. Bilförsäljningen i Europa har fram till och med oktober månad i år minskat med drygt 7 procent. Omkring tre miljoner färre bilar har sålts i år, jämfört med snittet under de senaste tio åren. Det kinesiska bilföretaget Volvos försäljning i Europa har gått ner med näsan 11 procent under oktober, och försäljningen går så knackigt att personalen får extra helgledigt under jul- och nyår. Framtidsutsikterna för bilbranschen ser också ganska ljusa ut: för år 2013 spås en försäljningsminskning med nära 3 procent. För lastbilsbolaget Scania minskar också försäljningen. Även här ligger produktionen under vinterns storhelger nere extra länge.
Positiv utveckling i flygbranschen
Delar av flygbranschen har också en positiv utveckling, dvs den går dåligt. Det stora spanska flygbolaget Iberia redovisar en vinstminskning på 25 procent för årets tredje kvartal. Bolaget ska minska kapaciteten med 15 procent. Häruppe i högan nord ser det inte riktigt lika ljust ut i flygbranschen. SAS klarade sig med ett nödrop och med skattebetalarnas garantier i ryggen undan konkurs. Man kan hoppas att SAS också skär ner på antalet flygningar. Och vill det sig väl räcker de nya miljardlånen inte till för att i längden hålla bolaget i luften.
Chans till sanering av golfbranschen
Ett annat glädjeämne är att det också är usla tider för de skånska golfbanorna. De realiserar nu ut medlemskap och spelrättigheter (eller vad det heter) Ur livsmedelsförsörjnings-synpunkt är en fortsatt nedgång och sanering av denna bransch att välkomna: golfbanor behöver i en inte alltför avlägsen framtid, när den globala matkrisen slagit till på allvar, plöjas upp för odling av mat – ekologisk mat, förstås.
Föräldrarna säger nej av Gunnar Stensson
Vi har tidigare skrivit om regeringens planer att utvidga stödet till
läxhjälpsföretagen med rutbidrag genom att införa det också på
gymnasienivå. 48 procent av föräldrarna säger nej, enligt en
undersökning som presenterades på tv idag. De övriga fördelar sig
mellan kategorierna ”kanske i nödfall” (35 procent) och ”vet inte” (12
procent). Pengarna borde gå till skolorna, menar Skolverket. Kanske
avgörs frågan genom en omröstning i riksdagen denna vecka.
Skolorna i Lund sjunker och sjunker av Gunnar Stensson
Lund sjönk i Lärarförbundets kommunrankning från femte till nionde
plats i ett skolsystem som de senaste åren sjunkit under medelnivån i
Europa.
Efter det att Folkpartisterna genomdrivit införandet av skolpengen och stött riskkapitalisternas utplundring av skolan lovar nu Tove Klette att ”kavla upp ärmarna” för att Lunds skolor ska återvända till toppnivån för åtta år sedan.
Med tanke på hennes insatser hittills är det oroande.
Det tar några år att sänka en skola. När den väl hamnat på det sluttande planet går det fortare. Vi kommer att upptäcka det om ett år.
Tyvärr tar det också tid att höja kvaliteten igen. Kanske kommer Hanna Gunnarsson, V, som ordförande i Utbildningsnämnden efter 2014 kunna inleda det arbetet.
En femte riktig (= kommunal) gymnasieskola i Lund planeras. Behovet har diskuterats många år. Staffanstorp planerade att bygga en, men gav upp efter att ha upptäckt att den bästa lokaliseringen för Staffanstorps gymnasium var - i Lund.
Ett skäl till behovet är införandet av det fria skolvalet i Skåne. Mer än hälften av gymnasieeleverna i Lund kommer utifrån. Goda gymnasier i Landskrona, Trelleborg, Ystad, Eslöv med flera kommuner utarmas. Därför behövs ett nytt gymnasium i Lund. Det kan man ha många synpunkter på.
Efter det att Folkpartisterna genomdrivit införandet av skolpengen och stött riskkapitalisternas utplundring av skolan lovar nu Tove Klette att ”kavla upp ärmarna” för att Lunds skolor ska återvända till toppnivån för åtta år sedan.
Med tanke på hennes insatser hittills är det oroande.
Det tar några år att sänka en skola. När den väl hamnat på det sluttande planet går det fortare. Vi kommer att upptäcka det om ett år.
Tyvärr tar det också tid att höja kvaliteten igen. Kanske kommer Hanna Gunnarsson, V, som ordförande i Utbildningsnämnden efter 2014 kunna inleda det arbetet.
En femte riktig (= kommunal) gymnasieskola i Lund planeras. Behovet har diskuterats många år. Staffanstorp planerade att bygga en, men gav upp efter att ha upptäckt att den bästa lokaliseringen för Staffanstorps gymnasium var - i Lund.
Ett skäl till behovet är införandet av det fria skolvalet i Skåne. Mer än hälften av gymnasieeleverna i Lund kommer utifrån. Goda gymnasier i Landskrona, Trelleborg, Ystad, Eslöv med flera kommuner utarmas. Därför behövs ett nytt gymnasium i Lund. Det kan man ha många synpunkter på.
Medborgarförslag: Gör Bangatan till behörighetsgata och enkelrikta del av Trollebergvägen/Bantorget av Sven-Hugo Mattsson
Det finns tre särskilt förfärliga trafikavsnitt, för oskyddade trafikanter, i Lund.
Det ena är Spolegatan där bilar, parkerade bilar, bussar och cyklar trängs på en alltför smal gata, här finns helt enkelt inte plats med allt. Själv cyklar jag på Karl XI:e gatan även om det blir en omväg. Om nedanstående förslag vinner gehör kommer Spolegatan att få betydligt färre bilar.
Det andra är Bangatan med samma problem som Spolegatan, bilar, parkerade bilar, bussar, cyklar och gående skall trängas här. Inte heller här cyklar jag längre utan tar omvägar, jag påstår inte att det är livsfarligt men det är stressigt. Med förslaget att göra Bangatan till behörighetsgata för bussar och taxi får de gående vid övergångsstället mitt i gatan och vid Tullhuset en betydligt bättre miljö.
Det tredje är sträckan Bantorget efter Bangatan och ut till hörnan Trollebergsvägen-Byggmästaregatan. Här är gång- och cykelvägarna alltför trånga. Eftersom dessa avsnitt finns i backe är de extra farliga, förmodligen ser vi förr eller senare en rejäl olycka här.
Förslaget
För att göra dessa avsnitt bättre för gående, cyklande och även för busstrafiken måste huvuddelen av bilarna bort, genom att göra Bangatan till en behörighetsgata för bussar och taxi. Bussarna måste gå dubbelriktat medan taxi med fördel kan komma in och köra ut från norr och parkera där de nu är. Därmed möter de gående bara bussar vid Bangatans södra del och betydlig färre bilar i dess norra.
Observera att de som bor längs Bangatan kommer in till sin parkering från Bytaregatan, varuintag sker också från Bytaregatan och Clemenstorget. Om man tar bort bilarna från Bangatan blir denna en lugn gata och gående och cyklande får den miljö som bör finnas för dessa trafikslag. Av sju motorfordon som kör på Bangatan är ungefär sex bilar, inklusive taxi, och bara en är buss. Det går bara ungefär en buss per minut här.
Dels gör man delen av Trollebergsvägen enkelriktad så att man bara kan komma in där
Trollebergsvägen korsar Byggmästaregatan. På så sätt kan de boende och varor komma in till bland annat Klostergatan. Med den åtgärden kan man smalna av körbanan under järnvägsbron och bredda gång- och cykelvägarna här. Detta innebär att man är tvungen att ljusreglera från Trollebergsvägen/Byggmästaregatan fram till Bangatan. Men det är viktigt notera att det kommer att bli väldigt lite trafik här. Bussar möts sällan här och de bilar som skall in här blir inte många.
Trafiklösningar
Lund är ansedd som en cykelkommun och är känd för goda lösningar på trafikproblemen, då kan vi inte ha kvar dessa trafikavsnitt. Vi måste helt enkelt prioritera, på sikt får vi helt enkelt inte plats med allt. Värt att notera är att ingen, mer än bussar och taxi, har sin målpunkt på Bangatan. Enkelriktningen på Trollebergsvägen innebär att man når delar av Bantorget och Klostergatan.
Observera att alla idéskisser för Bangatan, när spårvagnen byggs ut, förutsätter bilfritt här. Då tycker jag att det är lika bra att göra det nu så vi har stökat undan den förändring, som kommer att ta tid, som måste ske.
Jag föreslår att:
• Bangatan görs till behörighetsgata för bilar och taxi,
• taxi på Bangatan tas in norrifrån,
• Att avsnittet Trollebergsvägen/ Byggmästaregatan-Bangatan enkelriktas med infart från väster,
• bussar tillåts gå dubbelriktat på detta avsnitt,
• det signalregleras här vid lämpligt avsnitt.
• gång- och cykelbanorna breddas rejält under järnvägsbron
Det ena är Spolegatan där bilar, parkerade bilar, bussar och cyklar trängs på en alltför smal gata, här finns helt enkelt inte plats med allt. Själv cyklar jag på Karl XI:e gatan även om det blir en omväg. Om nedanstående förslag vinner gehör kommer Spolegatan att få betydligt färre bilar.
Det andra är Bangatan med samma problem som Spolegatan, bilar, parkerade bilar, bussar, cyklar och gående skall trängas här. Inte heller här cyklar jag längre utan tar omvägar, jag påstår inte att det är livsfarligt men det är stressigt. Med förslaget att göra Bangatan till behörighetsgata för bussar och taxi får de gående vid övergångsstället mitt i gatan och vid Tullhuset en betydligt bättre miljö.
Det tredje är sträckan Bantorget efter Bangatan och ut till hörnan Trollebergsvägen-Byggmästaregatan. Här är gång- och cykelvägarna alltför trånga. Eftersom dessa avsnitt finns i backe är de extra farliga, förmodligen ser vi förr eller senare en rejäl olycka här.
Förslaget
För att göra dessa avsnitt bättre för gående, cyklande och även för busstrafiken måste huvuddelen av bilarna bort, genom att göra Bangatan till en behörighetsgata för bussar och taxi. Bussarna måste gå dubbelriktat medan taxi med fördel kan komma in och köra ut från norr och parkera där de nu är. Därmed möter de gående bara bussar vid Bangatans södra del och betydlig färre bilar i dess norra.
Observera att de som bor längs Bangatan kommer in till sin parkering från Bytaregatan, varuintag sker också från Bytaregatan och Clemenstorget. Om man tar bort bilarna från Bangatan blir denna en lugn gata och gående och cyklande får den miljö som bör finnas för dessa trafikslag. Av sju motorfordon som kör på Bangatan är ungefär sex bilar, inklusive taxi, och bara en är buss. Det går bara ungefär en buss per minut här.
Dels gör man delen av Trollebergsvägen enkelriktad så att man bara kan komma in där
Trollebergsvägen korsar Byggmästaregatan. På så sätt kan de boende och varor komma in till bland annat Klostergatan. Med den åtgärden kan man smalna av körbanan under järnvägsbron och bredda gång- och cykelvägarna här. Detta innebär att man är tvungen att ljusreglera från Trollebergsvägen/Byggmästaregatan fram till Bangatan. Men det är viktigt notera att det kommer att bli väldigt lite trafik här. Bussar möts sällan här och de bilar som skall in här blir inte många.
Trafiklösningar
Lund är ansedd som en cykelkommun och är känd för goda lösningar på trafikproblemen, då kan vi inte ha kvar dessa trafikavsnitt. Vi måste helt enkelt prioritera, på sikt får vi helt enkelt inte plats med allt. Värt att notera är att ingen, mer än bussar och taxi, har sin målpunkt på Bangatan. Enkelriktningen på Trollebergsvägen innebär att man når delar av Bantorget och Klostergatan.
Observera att alla idéskisser för Bangatan, när spårvagnen byggs ut, förutsätter bilfritt här. Då tycker jag att det är lika bra att göra det nu så vi har stökat undan den förändring, som kommer att ta tid, som måste ske.
Jag föreslår att:
• Bangatan görs till behörighetsgata för bilar och taxi,
• taxi på Bangatan tas in norrifrån,
• Att avsnittet Trollebergsvägen/ Byggmästaregatan-Bangatan enkelriktas med infart från väster,
• bussar tillåts gå dubbelriktat på detta avsnitt,
• det signalregleras här vid lämpligt avsnitt.
• gång- och cykelbanorna breddas rejält under järnvägsbron
Hittat på Nätet: Floskelgenerator nu också lögnmaskin
Nedanstående artikel hittade en trogen VB-läsare på Nätet i bloggen [Från hjärtat av Bergslagen]. Han tyckte att den förjänade att spridas vidare, red kan inte göra annat än hålla med.
Alla vet att pengar är av avgörande
betydelse för att driva valrörelser och vinna val. Partier och
kandidater är därför djupt tacksamma för ekonomiska bidrag från
privatpersoner, företag och organisationer. Det finns alltid en risk
att denna djupa tacksamhet tar sig uttryck i politiska beslut som gynnar
bidragsgivarna. För att undvika den sortens politiska korruption finns
i nästan alla demokratier regler för hur stora bidrag som får ges och
hur de ska redovisas öppet. Sverige är en av få demokratier där det
inte finns någon reglering av hur partierna finansierar sig.
Organisationen Transparency International riktade senast i februari i år kritik mot Sverige för detta. Flera gånger har Europarådets organ för korruptions-övervakning fört fram samma kritik. Av demokratiska länder i Europa påstås bara Sverige, San Marino och Malta sakna sådan lagstiftning. Ett viktigt skäl till att Sverige står kvar i denna skamvrå är Moderaternas envetna motstånd mot en reglering. Varje gång förslag om lagstiftning har förts fram har moderaterna satt sig på tvären. Senast i fjol höst lämnade riksdagsledamoten Anne-Marie Pålsson Moderaterna: Jag vill inte vara medlem i ett parti som inte berättar var man får sina pengar ifrån. Jag tycker att det är direkt oanständigt, säger hon.
Inför det yttre och inre trycket gör Moderaterna nu ett lappkast och justitieministern lovar att det ska finnas en lagstiftning på plats före valet 2014. Till dess har det slutits en överenskommelse mellan partierna om frivillig redovisning. Bara det nynazistiska Sverigedemokraterna håller fast vid den gamla moderata ståndpunkten och vägrar att medverka i den frivilliga redovisningen.
Nu framträder Moderaternas partisekreterare Kent Persson: Vi har länge drivit denna fråga.
Organisationen Transparency International riktade senast i februari i år kritik mot Sverige för detta. Flera gånger har Europarådets organ för korruptions-övervakning fört fram samma kritik. Av demokratiska länder i Europa påstås bara Sverige, San Marino och Malta sakna sådan lagstiftning. Ett viktigt skäl till att Sverige står kvar i denna skamvrå är Moderaternas envetna motstånd mot en reglering. Varje gång förslag om lagstiftning har förts fram har moderaterna satt sig på tvären. Senast i fjol höst lämnade riksdagsledamoten Anne-Marie Pålsson Moderaterna: Jag vill inte vara medlem i ett parti som inte berättar var man får sina pengar ifrån. Jag tycker att det är direkt oanständigt, säger hon.
Inför det yttre och inre trycket gör Moderaterna nu ett lappkast och justitieministern lovar att det ska finnas en lagstiftning på plats före valet 2014. Till dess har det slutits en överenskommelse mellan partierna om frivillig redovisning. Bara det nynazistiska Sverigedemokraterna håller fast vid den gamla moderata ståndpunkten och vägrar att medverka i den frivilliga redovisningen.
Nu framträder Moderaternas partisekreterare Kent Persson: Vi har länge drivit denna fråga.
Kent Persson
Arkelsten fick avgå och Dönitz dömdes till tio års fängelse i Nürnbergrättegångarna.
Henry Bäck
Vad innebär Obamas valseger för världen?
av Gunnar Stensson
Professor Immanuel Wallerstein är känd för
att ha utvecklat den så kallade världssystemteorin, en
historisk-ekonomisk teori om kapitalismens utveckling – och slut. Sedan
många år kommenterar han långsiktigt den världspolitiska utvecklingen
var fjortonde dag. Veckobladet har flera gånger de senaste åren
presenterat hans kommentarer. Den 15/11 kommenterade han utgången av
det amerikanska presidentvalet. Vi redovisar hans slutsatser i sju
punkter.
Ett. USA kommer fortsätta att föra en imperialistisk politik. Förmågan att göra det har visserligen minskat drastiskt, men den amerikanska eliten, inklusive Obama, vägrar att erkänna det. Visserligen angav bara 4 procent av väljarna utrikespolitiken som avgörande för sin röstning, men de flesta amerikaner uppfattar USA som den bästa nation världen någonsin sett.
Troligen kommer Obama att agera som hittills, med tuffa ord, men med största försiktighet i förhållande till Iran, Syrien, Israel, Egypten, Pakistan, Kina, Mexiko och de flesta andra länder. Kan Obama klara av denna balansgång, i synnerhet som USA inte längre kontrollerar flertalet av världens övriga makthavare?
Två. På det ekonomiska området är Obama nästan hjälplös, såväl beträffande den amerikanska ekonomin som världsekonomin. Han kommer knappast kunna minska arbetslösheten, vilket ger republikanerna chansen att komma igen 2014 och 2016. Den centrala frågan är vilka som ska bära bördan av den ekonomiska tillbakagången.
I valkampanjen utlovade Obama stora ekonomiska reformer. I verkligheten för han en mittenpolitik som lutar åt höger. I sitt utspel inför det s k ”stupet” begär han visserligen högre skatter för de rika men också betydande nedskärningar inom vård, social välfärd och pensioner för majoriteten. För amerikanerna är detta en dålig politik, men Obama kommer att driva den kraftfullt. Den kan fällas om republikanerna gör dumheten att säga nej.
Den ekonomiska eliten i USA vill att republikanerna ska acceptera förslaget. Fackföreningarna och liberalerna är emot det. I grunden handlar det om traditionell klasskamp, men de 99 procenten vinner inte alltid den kampen.
Tre. Beträffande det som i USA kallas de sociala frågorna besegrades urtidsödlorna, och den trenden blir sannolikt bestående. Den etniska frågan var avgörande för valutgången. En stor majoritet av afroamerikanerna och latinos röstade på Obama. Immigrationsfrågan var avgörande för latinos. Det inser också republikanerna och det kan leda till ändringar i lagstiftningen.
Fyra. Miljöpolitiken bidrog till Obamas seger, men har varit en stor besvikelse för de som engagerar sig för miljön och de ekologiska frågorna. Han har förespråkat en bra politik men uträttat mycket lite. Det kan delvis förklaras med motståndet från fackföreningarna som uppfattat sysselsättningsfrågan som överordnad.
Fem. När det gäller mänskliga fri- och rättigheter kan skarp kritik riktas mot Obama och han har till och med varit värre än George Bush i vissa fall. Han har underlåtit att stänga Guantanamo. Han har aktivt stött ”Patriot Act” som inskränker USA:s demokrati. Han har mördat påstådda fiender med drönare. Hans politik har fått stöd från kongressen och domstolarna. Det finns knappast anledning att hoppas att han ska förändra den.
Sex. Vad kommer att hända med amerikansk politik i framtiden?
Inom det republikanska partiet tycks Tea Party-rörelsen befinna sig i konflikt med alla andra. Bara 11 procent av Romneys röster kom från icke-vita. Andelen latino-väljare ökar i typiskt republikanska stater som Georgia och Texas. Genom att tillgodose deras krav kan republikanerna behålla makten där, men risken finns att de då förlorar sina vita kärnväljare.
Demokraterna vann majoritet bland kvinnor, afroamerikaner, latinos, judar, muslimer, buddhister, fackföreningsfolk, ungdomar, fattiga och välutbildade amerikaner.
Är ett tredje parti tänkbart? Det är osannolikt nu, men kanske inte i framtiden. Det beror på hur stor USA:s tillbakagång kommer att bli.
Sju. När allt läggs samman finner man att Obamas valseger innebär en viss förändring, men den förändringen är mycket mindre än han själv påstod och republikanerna fruktade.
Gaza-konflikten, det första testet på W:s analys.Ett. USA kommer fortsätta att föra en imperialistisk politik. Förmågan att göra det har visserligen minskat drastiskt, men den amerikanska eliten, inklusive Obama, vägrar att erkänna det. Visserligen angav bara 4 procent av väljarna utrikespolitiken som avgörande för sin röstning, men de flesta amerikaner uppfattar USA som den bästa nation världen någonsin sett.
Troligen kommer Obama att agera som hittills, med tuffa ord, men med största försiktighet i förhållande till Iran, Syrien, Israel, Egypten, Pakistan, Kina, Mexiko och de flesta andra länder. Kan Obama klara av denna balansgång, i synnerhet som USA inte längre kontrollerar flertalet av världens övriga makthavare?
Två. På det ekonomiska området är Obama nästan hjälplös, såväl beträffande den amerikanska ekonomin som världsekonomin. Han kommer knappast kunna minska arbetslösheten, vilket ger republikanerna chansen att komma igen 2014 och 2016. Den centrala frågan är vilka som ska bära bördan av den ekonomiska tillbakagången.
I valkampanjen utlovade Obama stora ekonomiska reformer. I verkligheten för han en mittenpolitik som lutar åt höger. I sitt utspel inför det s k ”stupet” begär han visserligen högre skatter för de rika men också betydande nedskärningar inom vård, social välfärd och pensioner för majoriteten. För amerikanerna är detta en dålig politik, men Obama kommer att driva den kraftfullt. Den kan fällas om republikanerna gör dumheten att säga nej.
Den ekonomiska eliten i USA vill att republikanerna ska acceptera förslaget. Fackföreningarna och liberalerna är emot det. I grunden handlar det om traditionell klasskamp, men de 99 procenten vinner inte alltid den kampen.
Tre. Beträffande det som i USA kallas de sociala frågorna besegrades urtidsödlorna, och den trenden blir sannolikt bestående. Den etniska frågan var avgörande för valutgången. En stor majoritet av afroamerikanerna och latinos röstade på Obama. Immigrationsfrågan var avgörande för latinos. Det inser också republikanerna och det kan leda till ändringar i lagstiftningen.
Fyra. Miljöpolitiken bidrog till Obamas seger, men har varit en stor besvikelse för de som engagerar sig för miljön och de ekologiska frågorna. Han har förespråkat en bra politik men uträttat mycket lite. Det kan delvis förklaras med motståndet från fackföreningarna som uppfattat sysselsättningsfrågan som överordnad.
Fem. När det gäller mänskliga fri- och rättigheter kan skarp kritik riktas mot Obama och han har till och med varit värre än George Bush i vissa fall. Han har underlåtit att stänga Guantanamo. Han har aktivt stött ”Patriot Act” som inskränker USA:s demokrati. Han har mördat påstådda fiender med drönare. Hans politik har fått stöd från kongressen och domstolarna. Det finns knappast anledning att hoppas att han ska förändra den.
Sex. Vad kommer att hända med amerikansk politik i framtiden?
Inom det republikanska partiet tycks Tea Party-rörelsen befinna sig i konflikt med alla andra. Bara 11 procent av Romneys röster kom från icke-vita. Andelen latino-väljare ökar i typiskt republikanska stater som Georgia och Texas. Genom att tillgodose deras krav kan republikanerna behålla makten där, men risken finns att de då förlorar sina vita kärnväljare.
Demokraterna vann majoritet bland kvinnor, afroamerikaner, latinos, judar, muslimer, buddhister, fackföreningsfolk, ungdomar, fattiga och välutbildade amerikaner.
Är ett tredje parti tänkbart? Det är osannolikt nu, men kanske inte i framtiden. Det beror på hur stor USA:s tillbakagång kommer att bli.
Sju. När allt läggs samman finner man att Obamas valseger innebär en viss förändring, men den förändringen är mycket mindre än han själv påstod och republikanerna fruktade.
Punkt ett. Obamas:s imperialistiska politik. Vi ska försöka se vapenvilan i Gaza ur Obamas perspektiv. Efter sin valseger har han en stark ställning i förhållande till Israels premiärminister Netanyahu som aktivt motarbetade honom under valkampanjen. Israels mord på Hamas-ledaren Ahmed Jabari för en vecka sedan var oönskat. Trots detta ställde sig Obama bakom ”Israels rätt att försvara sig”. Den attityden intog även utrikesminister Clinton. Med detta sagt kunde de vrida om armen på Netanyahu: tvinga fram förhandlingar om eldupphör under Egyptens ledning (det innebar i praktiken förhandlingar med Hamas), stötta förslag om lättnader i blockaden och en sorts legalisering av Hamas som förhandlingspart, bland annat genom kravet att Israel måste upphöra att mörda Hamas ledare under förevändningen att de är terrorister. Den internationellt isolerade Netanyahu var tvungen att hålla god min: USA ”stödde” ju hans politik. Förbindelserna mellan USA och Egypten förbättrades, liksom USA:s anseende i Mellanöstern. Både Egypten och Israel är beroende av amerikanska vapen. Hamas har anledning att sitta still i båten efter de relativa framgångarna. Obama och Clinton kan pusta ut.
Punkt fyra. Klimatpolitiken På måndag inleds klimattoppmötet i Qatar. Situationen är alarmerande: 4 procents temperaturhöjning inom 50 år, stigande havsnivå, översvämningar, orkaner och torka. Kommer Obama att göra några utfästelser? Vi får snart se.
Tätt duggregn av larmrapporter av Ulf Nymark
Nu i november duggar de tätare än någonsin: larmrapporterna om utsläppen av växthusgaser och stigande temperaturkurvor.
”Affärer-som-vanligt inget alternativ”
Först kom konsultföretaget PwC:s rapport (PwC är en revisions- och konsultmultis verksamt i omkring 160 länder och med dryga 160 000 anställda). Rapporten konstaterar att med den nuvarande takten i utsläppsökningarna kommer en 6 graders temperaturökning i slutet av detta sekel att vara möjlig. De globala utsläppen måste minska med drygt 5 % varje år fram till 2050 om 2 gradersmålet ska kunna nås. Den nödvändiga minskningen för att nå detta mål har aldrig uppnåtts ett enda år sedan Andra världskriget. PwC manar regeringarna att ställa om den globala ekonomin: minska fossilbränsleberoendet, satsning på förnybar energi, minska skogsskövlingen, och reducera industrins utsläpp osv. ”Affärer-som-vanligt är inget alternativ”, slutar rapporten bistert.
Världsbanken
Så kom Världsbankens rapport. Den slår fast att även om nuvarande internationella åtaganden för att reducera växthusgasutsläppen skulle genomföras fullt ut så är det mycket troligt att den globala temperaturstegringen blir mer än 4 grader vid nästa sekelskifte. Om dessa löften om reducering av utsläppen inte följs kan 4 gradersuppvärmningen komma att inträffa redan på 2060-talet. Och när temperaturen höjts med 4 grader rakar jordfebern iväg till nya höjder av sig självt under de följande århundradena.
Katastrofalt
I 4-gradersvärlden har havsytan höjts med mellan 0.5 till 1 meter enligt Världsbanken. Värmeböljor, svår torka, häftiga översvämningar, dränkta kustregioner, återkommande orkaner och skadade sönderslagna ekosystem präglar 4-gradersvärlden. I spåren följer livsmedels- och dricksvattenbrist samt sjukdomar. Hårdast drabbade blir de tropiska zonerna. Allt detta enligt Värdsbankens rapport. Katastrofala konsekvenser, är en relevant sammanfattning av uppvärmningens verkningar.
375 000 000 000 ton koldioxid
Och som bekräftelse på detta eländiga tillstånd kom Word Meteorological Organization med bas i Geneve den
”Affärer-som-vanligt inget alternativ”
Först kom konsultföretaget PwC:s rapport (PwC är en revisions- och konsultmultis verksamt i omkring 160 länder och med dryga 160 000 anställda). Rapporten konstaterar att med den nuvarande takten i utsläppsökningarna kommer en 6 graders temperaturökning i slutet av detta sekel att vara möjlig. De globala utsläppen måste minska med drygt 5 % varje år fram till 2050 om 2 gradersmålet ska kunna nås. Den nödvändiga minskningen för att nå detta mål har aldrig uppnåtts ett enda år sedan Andra världskriget. PwC manar regeringarna att ställa om den globala ekonomin: minska fossilbränsleberoendet, satsning på förnybar energi, minska skogsskövlingen, och reducera industrins utsläpp osv. ”Affärer-som-vanligt är inget alternativ”, slutar rapporten bistert.
Världsbanken
Så kom Världsbankens rapport. Den slår fast att även om nuvarande internationella åtaganden för att reducera växthusgasutsläppen skulle genomföras fullt ut så är det mycket troligt att den globala temperaturstegringen blir mer än 4 grader vid nästa sekelskifte. Om dessa löften om reducering av utsläppen inte följs kan 4 gradersuppvärmningen komma att inträffa redan på 2060-talet. Och när temperaturen höjts med 4 grader rakar jordfebern iväg till nya höjder av sig självt under de följande århundradena.
Katastrofalt
I 4-gradersvärlden har havsytan höjts med mellan 0.5 till 1 meter enligt Världsbanken. Värmeböljor, svår torka, häftiga översvämningar, dränkta kustregioner, återkommande orkaner och skadade sönderslagna ekosystem präglar 4-gradersvärlden. I spåren följer livsmedels- och dricksvattenbrist samt sjukdomar. Hårdast drabbade blir de tropiska zonerna. Allt detta enligt Värdsbankens rapport. Katastrofala konsekvenser, är en relevant sammanfattning av uppvärmningens verkningar.
375 000 000 000 ton koldioxid
Och som bekräftelse på detta eländiga tillstånd kom Word Meteorological Organization med bas i Geneve den
20 november med informationen att halten växthusgaser slår
nytt rekord. Koncentrationen i atmosfären år 2011 låg på 473
miljondelar (många klimatforskare anser att en tröskel vid 400
miljondelar inte fick passeras om mänskligheten skulle kunna hantera
klimatförändringarna). WMO anger att sedan år 1750 har ungefär 375
miljarder ton växthusgaser släppts ut i atmosfären. Häften av dessa
gaser har absorberats av hav och land. Resten finns kvar i atmosfären.
Dessa rester, säjer WMO, kommer att finnas kvar i århundraden och
kommer att ytterligare värma upp planeten och påverka alla aspekter av
liv på jorden”. Tillkommande utsläpp kommer givetvis att förvärra
situationen ytterligare.
Globalt: kraftfulla åtgärder mot utsläppen
Här är det alltså tre olika aktörer som var för sig pekar på de katastrofala konsekvenserna av nuvarande inriktning av global låt-gå-politik. Ingen av dem kan beskyllas för att vara en samling miljömuppar. Kraftfulla åtgärder måste till för att plana ut jordens feberkurva.
Lund: kraftfulla åtgärder för ökade utsläpp
Vad gör då den politiska majoriteten i Lund inför dessa krav på drastiska åtgärder för att hejda utsläppen? Jodå, den vidtar kraftfulla åtgärder - för att genom kapacitetsökningar i biltrafiksystemet inbjuda till mera bilkörning. De bygger fast kommunen i bilsamhället. Till exempel planerar kommunen för en kraftig expansion av biltrafiken till Brunnshögsområdet. På Solbjersvägen planeras för en fördubbling. Nya motorvägsavfarter, nya ringvägar, nya breddningar av gator planeras. För att ytterligare inbjuda till mera bilkörning ska kommunen bland annat investera i tre nya motorvägsavfarter (två vid ESS och en vid Östra Torn/Ideon), en ny Norra ringväg mellan E 22 och E 6. Den läsare som tror att biltrafiken på de nya bilvägarna och avfarter och till det i slutet av detta decennium öppnade nya bostads- och verksamhetsområdena på Brunnshög kommer att drivas med ickefossilberoende drivmedel får gärna höra av sig och berätta hur detta ska gå till.
PS. Den färskaste rapporten om att allt är på väg att gå åt helvete är en rapport från FN:s miljöprogram, Unep. Den är så färsk att eventuella kommentarer får anstå till ett senare VB-nummer. DS
Globalt: kraftfulla åtgärder mot utsläppen
Här är det alltså tre olika aktörer som var för sig pekar på de katastrofala konsekvenserna av nuvarande inriktning av global låt-gå-politik. Ingen av dem kan beskyllas för att vara en samling miljömuppar. Kraftfulla åtgärder måste till för att plana ut jordens feberkurva.
Lund: kraftfulla åtgärder för ökade utsläpp
Vad gör då den politiska majoriteten i Lund inför dessa krav på drastiska åtgärder för att hejda utsläppen? Jodå, den vidtar kraftfulla åtgärder - för att genom kapacitetsökningar i biltrafiksystemet inbjuda till mera bilkörning. De bygger fast kommunen i bilsamhället. Till exempel planerar kommunen för en kraftig expansion av biltrafiken till Brunnshögsområdet. På Solbjersvägen planeras för en fördubbling. Nya motorvägsavfarter, nya ringvägar, nya breddningar av gator planeras. För att ytterligare inbjuda till mera bilkörning ska kommunen bland annat investera i tre nya motorvägsavfarter (två vid ESS och en vid Östra Torn/Ideon), en ny Norra ringväg mellan E 22 och E 6. Den läsare som tror att biltrafiken på de nya bilvägarna och avfarter och till det i slutet av detta decennium öppnade nya bostads- och verksamhetsområdena på Brunnshög kommer att drivas med ickefossilberoende drivmedel får gärna höra av sig och berätta hur detta ska gå till.
PS. Den färskaste rapporten om att allt är på väg att gå åt helvete är en rapport från FN:s miljöprogram, Unep. Den är så färsk att eventuella kommentarer får anstå till ett senare VB-nummer. DS
Anders Borgs prognoser av Sven-Hugo Mattsson
För bara två månader sen spådde Anders
Borg 14 % tillväxt åren 2012-2016, vid periodens slut trodde han att
arbetslösheten skulle gå ner till 5.5 %. Borg blev kritiserad för denna
prognos, alla andra hade betydligt lägre tillväxttal och trodde att
arbetslösheten skulle bli ungefär 8 %.
Visst, att en finansminister har en viss politisk optimism är väl inte så konstigt, han hade också förhoppning om ytterligare skattesänkningar, vilket är Alliansens livsluft. Men det var trots allt märkligt optimistiska siffror. Förklaringen är också att Borg har en konservativ syn på ekonomin.
I årtionden har nergångar i ekonomin, följts av rätt snabba uppgångar. Borg ser helt enkelt inte den verklighet som finns nu när tillväxt i stort drivs av konsumismen byggd på massor av reklamblad. Tillväxten drivs inte längre av grundläggande behov och vi kan inte hur länge som helst leva på att klippa varandra, gå på restaurang och låta andra städa våra hem. Varenda dag försvinner jobb därför att rationaliseringarna är starka. Varenda dag pensioneras människor och ersätts inte. De varsel som nu läggs och som säkert kommer att slå ut i avskedanden var inte heller särskilt överaskande. När vår ekonomi står stilla som nu slår rationaliseringarna direkt ut i varsel.
Borg backar
Nu backar Borg och ”skyller” på att han redan i budgeten varnade för nedåtrisker. Javisst, det såg vi alla redan då, de Europeiska krisländerna, USA:s skakiga ekonomi och att Kina med fleras inbromsning är några sådana. Men varför, med tanke på detta, lägger man då en prognos som är fullt i klass med den tid när tillväxten var som högst. Han menar också att Sveriges ”ekonomi är som en bräcklig liten farkost på ett mörkt hav”, javisst det tyckte nog de flest redan för några månader sen. Faktum är att Sveriges ekonomi inte har några som helst skyddsnät, eller flytvästar då. Avregleringar, globalisering och skattesänkarpolitik har gjort detta. Jag menar, Borg tillhör en Allians som drar ner i välfärden, hur ska vi då få tillväxt och få ner arbetslösheten, Borg tillhör en Allians som inte satsar i verksamheter och investeringar, utan hellre sänker skatter. Samma fråga då, hur får vi då tillväxt och sänkt arbetslöshet. Det är just ovanstående som en regering kan göra, i övrigt är vi helt utsatta för marknaden.
Tillväxt är inte möjligt
Det finns en annan konservatism i Borg prognoser. Han ser inte i sina ekonomimanualer att tillväxt inte längre är möjligt. Vi står inför en situation där råvaror håller på att ta slut. Nejdå olja, kol och andra energiråvaror kommer inte ta slut på många år än, men vi har eller kommer att nå toppen på dessa och andra råvaror. Den bubbla i vår ekonomi har förutsatt att just har dessa råvaror flödar. När de inte flödar längre finns det ingen möjlighet att vi kan leva på samma stora fot.
Borg ser inte heller att kostnaderna för de katastrofer uppvärmningen av vår planet kostar, kommer att hämma tillväxten.
Bostadsbubblan
Vi står också inför en bostadsbubbla, jag bedömer att den spricker inom de fem år som ligger i Borgs prognoser. Sverige, som stat, är lågt belånad, bakom de skulder vi har står tillgångar som väl motiverar statsskulden. Men Sverige som helhet är nog lika högt belånad som krisländerna i Europa. Skulderna har gått över till hushållen. För många hushåll är skulderna lika höga som tillgångarna. Dessa hushåll kommer att få stora problem när räntan går upp igen, det kommer den att göra förr eller senare.
Lägg till det en regering som inte har någon som helst svar på den ökande arbetslösheten. Vi kan mycket väl stå inför en framtid när konsumismen går ner därför att människor blir rädda och börjar spara istället. Risken är ju också att människor tröttnar på att läsa reklamblad och att konsumera.
Anders Borg påstår att nergången nu inte blir värre än 2008, detta har han inte aning om, det kan bli mycket värre. Jag konstaterar att Borg ofta haft fel tidigare. Jag tror att vi står inför recession, rent av depression, och kraftigt ökad arbetslöshet.
Visst, att en finansminister har en viss politisk optimism är väl inte så konstigt, han hade också förhoppning om ytterligare skattesänkningar, vilket är Alliansens livsluft. Men det var trots allt märkligt optimistiska siffror. Förklaringen är också att Borg har en konservativ syn på ekonomin.
I årtionden har nergångar i ekonomin, följts av rätt snabba uppgångar. Borg ser helt enkelt inte den verklighet som finns nu när tillväxt i stort drivs av konsumismen byggd på massor av reklamblad. Tillväxten drivs inte längre av grundläggande behov och vi kan inte hur länge som helst leva på att klippa varandra, gå på restaurang och låta andra städa våra hem. Varenda dag försvinner jobb därför att rationaliseringarna är starka. Varenda dag pensioneras människor och ersätts inte. De varsel som nu läggs och som säkert kommer att slå ut i avskedanden var inte heller särskilt överaskande. När vår ekonomi står stilla som nu slår rationaliseringarna direkt ut i varsel.
Borg backar
Nu backar Borg och ”skyller” på att han redan i budgeten varnade för nedåtrisker. Javisst, det såg vi alla redan då, de Europeiska krisländerna, USA:s skakiga ekonomi och att Kina med fleras inbromsning är några sådana. Men varför, med tanke på detta, lägger man då en prognos som är fullt i klass med den tid när tillväxten var som högst. Han menar också att Sveriges ”ekonomi är som en bräcklig liten farkost på ett mörkt hav”, javisst det tyckte nog de flest redan för några månader sen. Faktum är att Sveriges ekonomi inte har några som helst skyddsnät, eller flytvästar då. Avregleringar, globalisering och skattesänkarpolitik har gjort detta. Jag menar, Borg tillhör en Allians som drar ner i välfärden, hur ska vi då få tillväxt och få ner arbetslösheten, Borg tillhör en Allians som inte satsar i verksamheter och investeringar, utan hellre sänker skatter. Samma fråga då, hur får vi då tillväxt och sänkt arbetslöshet. Det är just ovanstående som en regering kan göra, i övrigt är vi helt utsatta för marknaden.
Tillväxt är inte möjligt
Det finns en annan konservatism i Borg prognoser. Han ser inte i sina ekonomimanualer att tillväxt inte längre är möjligt. Vi står inför en situation där råvaror håller på att ta slut. Nejdå olja, kol och andra energiråvaror kommer inte ta slut på många år än, men vi har eller kommer att nå toppen på dessa och andra råvaror. Den bubbla i vår ekonomi har förutsatt att just har dessa råvaror flödar. När de inte flödar längre finns det ingen möjlighet att vi kan leva på samma stora fot.
Borg ser inte heller att kostnaderna för de katastrofer uppvärmningen av vår planet kostar, kommer att hämma tillväxten.
Bostadsbubblan
Vi står också inför en bostadsbubbla, jag bedömer att den spricker inom de fem år som ligger i Borgs prognoser. Sverige, som stat, är lågt belånad, bakom de skulder vi har står tillgångar som väl motiverar statsskulden. Men Sverige som helhet är nog lika högt belånad som krisländerna i Europa. Skulderna har gått över till hushållen. För många hushåll är skulderna lika höga som tillgångarna. Dessa hushåll kommer att få stora problem när räntan går upp igen, det kommer den att göra förr eller senare.
Lägg till det en regering som inte har någon som helst svar på den ökande arbetslösheten. Vi kan mycket väl stå inför en framtid när konsumismen går ner därför att människor blir rädda och börjar spara istället. Risken är ju också att människor tröttnar på att läsa reklamblad och att konsumera.
Anders Borg påstår att nergången nu inte blir värre än 2008, detta har han inte aning om, det kan bli mycket värre. Jag konstaterar att Borg ofta haft fel tidigare. Jag tror att vi står inför recession, rent av depression, och kraftigt ökad arbetslöshet.
Brunnshög: En helt annan modell av Gunnar Stensson
Häromdagen ringde modellbyggaren till mig
igen och frågade om jag ville titta över. Han hade dammat av sin
Klostergårdsmodell och upptäckt nya möjligheter. Vilka då? frågade jag.
- Kom så får du se!
Han väntade innanför dörren. - Du förstår, sa han när han släppte in mig, det där du sa om skuggorna över Klostergårdsfältet fastnade i huvudet på mej. Det är ju sant. Dessutom upptäckte jag hur dammig modellen var när jag visade den. Och det var då som jag kom på idén.
Den prydliga modellen var förvandlad till ett kaos av huskroppar som efter en jordbävning. Novembersolen spred ett skarpt ljus över förödelsen. - Oroa dej inte, när jag har städat färdigt kan jag lätt ställa upp den igen, sa han. Men först ska vi göra ett experiment. Han tog tag i Socionomhuset och ställde upp det på högkant. Sedan gjorde han likadant med husen på Vårvädersvägen. - Du kan gott hjälpa till, sa han.
Vi ställde kvarter efter kvarter på högkant: Virvelvindsvägen, Tordönsvägen, Blidvädersvägen, Gråvädersvägen. Husen placerades på samma ställen där de stått förut. När vi var klara betraktade vi resultatet. - Ser du, sa han. Nu är åttavåningshusen precis dubbelt så höga, 16 våningar. Dom tar upp hälften så mycket mark. Dom ser lite klumpiga ut, för så här hade ju inte arkitekterna tänkt sig att dom skulle stå. Låghusen är faktiskt lite snyggare. Vänd allihop husen i nordsydlig riktning så blir skuggorna smalare! Så där.
Jag började förstå vad han menade. Gårdarna var öppnare. Husen stod glesare. Större områden var solbelysta. De långa smala skuggorna flyttade sig allteftersom solen rörde sig. Ungefär som ett solur. Här fanns rum för park, för träd och gräs. - Visst, sa jag. Det skulle kunnat vara snyggt om man planerat så här från början. - Jävligt snyggt! fyllde han i. Och tänk på utsikten. Dom som bor på de högsta våningarna kan redan nu se halva Skåne. Malmö. Öresund. Köpenhamn. Barsebäck. Och Lund förstås. Men vore husen dubbelt så höga... Och om de stod på ett annat ställe. Klostergården ligger ju nästan lägst i hela Lund. - Vilken utsikt! suckade han.
Jag invände att det här kanske var bra i teorin, men hur skulle det funka i verkligheten? Vill folk verkligen bo i de högsta våningarna? - Herregud, sa han. De nedersta åtta våningarna blir ju inte högre än de är nu. Det finns säkert dom som gärna bor högre upp också. -Ja, men rent tekniskt, sa jag. Hissarna blir dyra och energikrävande. - Där har du fel! triumferade han. Hissarna handlar bara om en balans mellan människorna som ska upp och
Han väntade innanför dörren. - Du förstår, sa han när han släppte in mig, det där du sa om skuggorna över Klostergårdsfältet fastnade i huvudet på mej. Det är ju sant. Dessutom upptäckte jag hur dammig modellen var när jag visade den. Och det var då som jag kom på idén.
Den prydliga modellen var förvandlad till ett kaos av huskroppar som efter en jordbävning. Novembersolen spred ett skarpt ljus över förödelsen. - Oroa dej inte, när jag har städat färdigt kan jag lätt ställa upp den igen, sa han. Men först ska vi göra ett experiment. Han tog tag i Socionomhuset och ställde upp det på högkant. Sedan gjorde han likadant med husen på Vårvädersvägen. - Du kan gott hjälpa till, sa han.
Vi ställde kvarter efter kvarter på högkant: Virvelvindsvägen, Tordönsvägen, Blidvädersvägen, Gråvädersvägen. Husen placerades på samma ställen där de stått förut. När vi var klara betraktade vi resultatet. - Ser du, sa han. Nu är åttavåningshusen precis dubbelt så höga, 16 våningar. Dom tar upp hälften så mycket mark. Dom ser lite klumpiga ut, för så här hade ju inte arkitekterna tänkt sig att dom skulle stå. Låghusen är faktiskt lite snyggare. Vänd allihop husen i nordsydlig riktning så blir skuggorna smalare! Så där.
Jag började förstå vad han menade. Gårdarna var öppnare. Husen stod glesare. Större områden var solbelysta. De långa smala skuggorna flyttade sig allteftersom solen rörde sig. Ungefär som ett solur. Här fanns rum för park, för träd och gräs. - Visst, sa jag. Det skulle kunnat vara snyggt om man planerat så här från början. - Jävligt snyggt! fyllde han i. Och tänk på utsikten. Dom som bor på de högsta våningarna kan redan nu se halva Skåne. Malmö. Öresund. Köpenhamn. Barsebäck. Och Lund förstås. Men vore husen dubbelt så höga... Och om de stod på ett annat ställe. Klostergården ligger ju nästan lägst i hela Lund. - Vilken utsikt! suckade han.
Jag invände att det här kanske var bra i teorin, men hur skulle det funka i verkligheten? Vill folk verkligen bo i de högsta våningarna? - Herregud, sa han. De nedersta åtta våningarna blir ju inte högre än de är nu. Det finns säkert dom som gärna bor högre upp också. -Ja, men rent tekniskt, sa jag. Hissarna blir dyra och energikrävande. - Där har du fel! triumferade han. Hissarna handlar bara om en balans mellan människorna som ska upp och
motsvarande hisstyngd. Det går till och med att utvinna energi
när de bromsar. Konceptet är prövat i hundratals år. Visst gungade
husen i Manhattan när orkanen blåste som värst, men inte var det New
Yorks skyskrapor som skadades.
Ja, det han sa var tankeväckande. Men det var ju ändå bara ett infall. Jag pekade ut genom fönstret. - Se! I verkligheten ligger huskropparna där de ligger. - Ja, det begriper jag, jag är väl inte tokig heller, sa han. Konceptet som blev Klostergården var utmärkt. För sin tid. Djärvt. Banbrytande. Det fungerar bra. Ingenting ska röras. Det är kulturhistoria nu. Femtio år.
Nej, det handlar om hur vi ska bygga i framtiden, under första hälften av 2000-talet. Vad är djärvt i Lund idag? Att bygga retrohus? Nej, nej, nej! Tänk Brunnshög. Tänk högsta punkten. Du ser Ideon Gateway genom fönstret där. Högt och färgskiftanfe. Men egentligen liknar det ju mest socionomhuset ställt på högkant! Lite klumpigt. Tänk i stället en gles dunge med omärkligt vajande 30-våningshus. Du har sett bilder från Vancouver. Från Portland. I Brunnshög mullrar de ytkrävande, låga anläggningarna Max IV och ESS under jorden, omgivna av vida vetefält. Där ska knippena av glest utplacerade skyskrapor resa sig mot skyn. Lunds Världspark blir Lunds Central Park, stora grönskande ytor mellan husen och bortom dem. Tusentals forskare, tekniker och specialister från hela världen ska bo där, i perioder. Med sina familjer. Med restauranger, konserthus, biografer, butiker i skyskrapornas gatuplan. Och stora spårvagnar skenar utför backarna till Centralen med Köpenhamnstågen och tågen till Europa. Så borde det bli.
Medeltidstaden Lund ska ligga som en pietetsfullt bevarad ”gamla stan” mellan Klostergårdsmuren i det södra låglandet och skyskrapornas katedral bortom högsta punkten i norr. Lunds åldringar kan gå omkring där nere i Lundagård, vid domkyrkan, utanför universitetet, på de små gatorna och gränderna, på de gamla krogarna, på stadsparkens grusgångar, vid Katedralskolan. De kan äta på Stäket. Och de kan låtsas att varken Klostergården eller Brunnshög finns.
Men de flesta av dem bor ju inte där utan är utspridda i gräsliga villaförstäder och glesa förorter. Han markerade med några svordomar att tiraden var avslutad. - Du är ju rätt mycket åldring själv, anmärkte jag. - Just det och därför kan jag fantisera.
Sedan satte vi igång och städade. Klostergården återställdes i sitt ursprungliga skick. Jag hade blivit försenad och var tvungen att ge mig av innan vi var färdiga. - Men jag kommer tillbaka, sa jag. - Gör du det, sa han. Då ska du få se på annat!
Ja, det han sa var tankeväckande. Men det var ju ändå bara ett infall. Jag pekade ut genom fönstret. - Se! I verkligheten ligger huskropparna där de ligger. - Ja, det begriper jag, jag är väl inte tokig heller, sa han. Konceptet som blev Klostergården var utmärkt. För sin tid. Djärvt. Banbrytande. Det fungerar bra. Ingenting ska röras. Det är kulturhistoria nu. Femtio år.
Nej, det handlar om hur vi ska bygga i framtiden, under första hälften av 2000-talet. Vad är djärvt i Lund idag? Att bygga retrohus? Nej, nej, nej! Tänk Brunnshög. Tänk högsta punkten. Du ser Ideon Gateway genom fönstret där. Högt och färgskiftanfe. Men egentligen liknar det ju mest socionomhuset ställt på högkant! Lite klumpigt. Tänk i stället en gles dunge med omärkligt vajande 30-våningshus. Du har sett bilder från Vancouver. Från Portland. I Brunnshög mullrar de ytkrävande, låga anläggningarna Max IV och ESS under jorden, omgivna av vida vetefält. Där ska knippena av glest utplacerade skyskrapor resa sig mot skyn. Lunds Världspark blir Lunds Central Park, stora grönskande ytor mellan husen och bortom dem. Tusentals forskare, tekniker och specialister från hela världen ska bo där, i perioder. Med sina familjer. Med restauranger, konserthus, biografer, butiker i skyskrapornas gatuplan. Och stora spårvagnar skenar utför backarna till Centralen med Köpenhamnstågen och tågen till Europa. Så borde det bli.
Medeltidstaden Lund ska ligga som en pietetsfullt bevarad ”gamla stan” mellan Klostergårdsmuren i det södra låglandet och skyskrapornas katedral bortom högsta punkten i norr. Lunds åldringar kan gå omkring där nere i Lundagård, vid domkyrkan, utanför universitetet, på de små gatorna och gränderna, på de gamla krogarna, på stadsparkens grusgångar, vid Katedralskolan. De kan äta på Stäket. Och de kan låtsas att varken Klostergården eller Brunnshög finns.
Men de flesta av dem bor ju inte där utan är utspridda i gräsliga villaförstäder och glesa förorter. Han markerade med några svordomar att tiraden var avslutad. - Du är ju rätt mycket åldring själv, anmärkte jag. - Just det och därför kan jag fantisera.
Sedan satte vi igång och städade. Klostergården återställdes i sitt ursprungliga skick. Jag hade blivit försenad och var tvungen att ge mig av innan vi var färdiga. - Men jag kommer tillbaka, sa jag. - Gör du det, sa han. Då ska du få se på annat!
2012-11-15
Höstkonsert med Midnattskören och Vox Feminea
Lördag 17 nov kl 19
Kulturskolan i Lund kl 19
Entréavgift: 120 kr, stud 80 kr (Barn under 10 år går gratis)
Biljetter genom Lunds biljettbyrå, tel. 046 - 13 14 15
Söndag 18 nov kl 18
Vita Huset, Uardavägen i Lund
Entréavgift: 100 kr, stud 80 kr (Barn under 10 år går gratis)
Biljetter köpes vid entrén!
Körledare är Gösta Petersen och Pernilla Södergren
Arr. Midnattskören i samarbete med Vox Feminea & Folkuniversitetet i Lund
Kulturskolan i Lund kl 19
Entréavgift: 120 kr, stud 80 kr (Barn under 10 år går gratis)
Biljetter genom Lunds biljettbyrå, tel. 046 - 13 14 15
Söndag 18 nov kl 18
Vita Huset, Uardavägen i Lund
Entréavgift: 100 kr, stud 80 kr (Barn under 10 år går gratis)
Biljetter köpes vid entrén!
Körledare är Gösta Petersen och Pernilla Södergren
Arr. Midnattskören i samarbete med Vox Feminea & Folkuniversitetet i Lund
Olycklig kärlek i toner
Palaestra, söndag 18/11 kl 14.
Fyra unga sångare och en pianist från Musikhögskolan i Leipzig framför lieder (sånger) av Schumann, Schubert och Brahms. Entré 170 kronor.
Arrangören meddelar i förtroende: Detta är inget barnprogram. Man måste ha varit rejält olyckligt kär för att fatta denna musik!
Fyra unga sångare och en pianist från Musikhögskolan i Leipzig framför lieder (sånger) av Schumann, Schubert och Brahms. Entré 170 kronor.
Arrangören meddelar i förtroende: Detta är inget barnprogram. Man måste ha varit rejält olyckligt kär för att fatta denna musik!
Doc Lounge Lund, 20 november: INDIE GAME
INDIE GAME ( 2012, USA) SUNDANCE, SXSW, HOTDOCS.
REGISSÖRER: Lisanne Pajot, James Swirsky
DJ: Esau Alcona, driver musikbloggen esau.se och har en stor plats i hjärtat för indiespel. Denna kväll lassar han upp den rätta tv-spelsmusiken for your ears only!
GÄST: Franska spelutvecklaren Thomas Riboud berättar om sina erfarenheter från spelvärlden. Thomas arbetade tidigare för det stora franska spelbolaget MKO Games men bröt sig loss och har sedan dess ingått i flera olika gruppkonstellationer men har nu äntligen nått sin dröm har driver sitt egna spelföretag HiddenTrack i Paris.
EXTRA: Spela spelen från filmen på stora duken före och efter filmen!
Om filmen:
På 2000-talet uppstod en ny form av kämpande konstnärer, indie-dataspelsutvecklare. I Indie Game The Movie får vi följa deras strävan efter att utrycka sig med interaktiv konst genom spel och samtidigt undvika de stora spelutvecklarna. Efter två år av blod, svett och tårar lanserar designern Edmund McMillen och programmeraren Tommy Refenes deras första Xbox spel: Super Meat Boy, den hudlösa pojken som letar efter hans flickvän som är gjord av bandage.
Vem tillhör staden?
Göteborgs stadsarkitekt Björn Siesjö (med rötter i Lund)
talar om maktkampen mellan spårvagnar, bilar och boende vid ett
offentligt möte på torsdag den 22 november kl 19.
Plats: ABF:s lokal på Kiliansgatan 9. Arrangör är Demokratisk Vänster tillsammans med Miljöpartiet och ABF. Karin Svensson Smith presenterar här Björn Siesjö.
Bostadsbrist o miljö
Under många årtionden har bostads-byggandet varit en källa till politisk debatt i Lund. Hur många bostäder ska byggas och vilken hänsyn ska tas till åkermark med stor potential att stå för livsmedelsförsörjning? Hur ska människor med låga inkomster ha råd att bo i nyproducerade bostäder? Vilket ansvar har politiken för att tillgodose efterfrågan på bostäder? S och V brukar driva på för ökat bostadsbyggande samtidigt som borgerligheten traditionellt litat på att marknaden löser problemen. Mp har med hänvisning till ansvar för kommande generationer haft en måttfull inställning, särskilt om byggandet är tänkt på åkermark eller i grönområden.
Det senaste åren har debatten fått nya dimensioner av flera skäl. Länsstyrelsen har uppdaterat sitt åtgärdsprogram för att nå miljömålen. I samband med detta har formulerats en nollvision för bostadsbyggande på åkermark. Som en konsekvens av detta har några av länsstyrelsen sagt nej till byggplaner i bl a Södra Sandby. En annan dimension är tätorternas sårbarhet i förhållande till den accelererande klimatförändringen. När skyfall och långvariga regn blir vanligare behöver tätorterna anpassas för att kunna ta hand om dagvatten i varierande volymer. Vad som kan hända om inga åtgärder vidtas gav skyfallen i Köpenhamn sommaren 2010 en tydlig illustration av. Enligt branschorganisationen Svenskt Vatten är minskad hårdgjord yta, mer öppet vatten, fler träd och mer grönområden som kan fördröja dagvatten, det som städerna ska planera för, om översvämningar ska kunna förhindras eller mildras.
I Göteborg finns en rödgrön majoritet med höga ambitioner att miljöanpassa transportsystemet och motverka segregationen. Införandet av trängselavgifter, upprustning av cykelvägarna, fler spårvagnar och utbyggnad av kollektivtrafiken ger nya möjligheter att utforma staden för människor i stället för bilar. Stadsodling, grisar i stadsdelen Majorna och avancerade planer för att säkra Göteborg mot översvämningar påverkar stadsplaneringen. Förväntningarna på den nye stadsarkitekten Björn Siesjö är stora. Han är en frisk debattör som inte drar sig för att ifrågasätta parkeringsnormer och andra normer som förhindrar eller försvårar byggande av bostäder till ett rimligt pris. Förhoppningsvis kan hans perspektiv ge nya infallsvinklar till Lundapolitiken.
Karin Svensson Smith (mp)
2:e vice ordf Tekniska nämnden
Plats: ABF:s lokal på Kiliansgatan 9. Arrangör är Demokratisk Vänster tillsammans med Miljöpartiet och ABF. Karin Svensson Smith presenterar här Björn Siesjö.
Bostadsbrist o miljö
Under många årtionden har bostads-byggandet varit en källa till politisk debatt i Lund. Hur många bostäder ska byggas och vilken hänsyn ska tas till åkermark med stor potential att stå för livsmedelsförsörjning? Hur ska människor med låga inkomster ha råd att bo i nyproducerade bostäder? Vilket ansvar har politiken för att tillgodose efterfrågan på bostäder? S och V brukar driva på för ökat bostadsbyggande samtidigt som borgerligheten traditionellt litat på att marknaden löser problemen. Mp har med hänvisning till ansvar för kommande generationer haft en måttfull inställning, särskilt om byggandet är tänkt på åkermark eller i grönområden.
Det senaste åren har debatten fått nya dimensioner av flera skäl. Länsstyrelsen har uppdaterat sitt åtgärdsprogram för att nå miljömålen. I samband med detta har formulerats en nollvision för bostadsbyggande på åkermark. Som en konsekvens av detta har några av länsstyrelsen sagt nej till byggplaner i bl a Södra Sandby. En annan dimension är tätorternas sårbarhet i förhållande till den accelererande klimatförändringen. När skyfall och långvariga regn blir vanligare behöver tätorterna anpassas för att kunna ta hand om dagvatten i varierande volymer. Vad som kan hända om inga åtgärder vidtas gav skyfallen i Köpenhamn sommaren 2010 en tydlig illustration av. Enligt branschorganisationen Svenskt Vatten är minskad hårdgjord yta, mer öppet vatten, fler träd och mer grönområden som kan fördröja dagvatten, det som städerna ska planera för, om översvämningar ska kunna förhindras eller mildras.
I Göteborg finns en rödgrön majoritet med höga ambitioner att miljöanpassa transportsystemet och motverka segregationen. Införandet av trängselavgifter, upprustning av cykelvägarna, fler spårvagnar och utbyggnad av kollektivtrafiken ger nya möjligheter att utforma staden för människor i stället för bilar. Stadsodling, grisar i stadsdelen Majorna och avancerade planer för att säkra Göteborg mot översvämningar påverkar stadsplaneringen. Förväntningarna på den nye stadsarkitekten Björn Siesjö är stora. Han är en frisk debattör som inte drar sig för att ifrågasätta parkeringsnormer och andra normer som förhindrar eller försvårar byggande av bostäder till ett rimligt pris. Förhoppningsvis kan hans perspektiv ge nya infallsvinklar till Lundapolitiken.
Karin Svensson Smith (mp)
2:e vice ordf Tekniska nämnden
Vänortsföreningen Lund-León firar 25 år
Flickor lär sig sy hos Las Tías i León
Under 1987 bildades Vänortsföreningen
Lund-León för att bidra till att samarbetet mellan de båda vänorterna
utvecklades. Föreningen kan nu blicka tillbaka på 25 års verksamhet och
firar detta lördagen den 24 november kl 13.30-16.00 i Martas kafé, Stadsbiblioteket
Alla intresserade är välkomna. En särskilt varm inbjudan riktar arrangörerna till de anställda och förtroendevalda som bidrar med ”Tian till León” eller ”Tjugan till León” varje månad. Tack vare dessa bidrag kan föreningen stödja två verksamheter i León. I den ena får ungdomar som befinner sig i riskzonen hjälp att fullfölja sin skolgång, få praktik och yrkesutbildning. Verksamheten drivs av en kvinnoorganisation; ”Las Tías”. Vidare stödjer föreningen inköp av barn- och skolböcker till det kommunala biblioteket.
Nicaragua är efter Haiti det fattigaste landet i Latinamerika. Behovet av stöd är stort. Sedan 1990 kan Lunds anställda medge ett löneavdrag varje månad – ”Tian till León”. Penningvärdet har minskat sedan dess så nu vädjar vänortsföreningen till anställda och förtroendevalda att avsätta 20 kr/mån. Enklast är att meddela din löneförrättare, namnet står på lönebeskedet.
Program
Jubileet inleds kl 13.30.
Kl 14.00 spelar Kulturskolans orkester Blåsett musik från Nicaragua och Sverige under ledning av Joakim Casagrande.
Kommunfullmäktiges ordförande Annika Annerby Janssonhälsningstalar. Därefter går ordet till Lennart Prytz, kommunfullmäktiges 2:e vice ordförande.
Vänortsföreningen kommer att redogöra för sin verksamhet.
Karin Lentz och Joséantonio García läser dikter.
Ulf Teleman spelar melodier från Nicaragua på valthorn.
Affisch »
Alla intresserade är välkomna. En särskilt varm inbjudan riktar arrangörerna till de anställda och förtroendevalda som bidrar med ”Tian till León” eller ”Tjugan till León” varje månad. Tack vare dessa bidrag kan föreningen stödja två verksamheter i León. I den ena får ungdomar som befinner sig i riskzonen hjälp att fullfölja sin skolgång, få praktik och yrkesutbildning. Verksamheten drivs av en kvinnoorganisation; ”Las Tías”. Vidare stödjer föreningen inköp av barn- och skolböcker till det kommunala biblioteket.
Nicaragua är efter Haiti det fattigaste landet i Latinamerika. Behovet av stöd är stort. Sedan 1990 kan Lunds anställda medge ett löneavdrag varje månad – ”Tian till León”. Penningvärdet har minskat sedan dess så nu vädjar vänortsföreningen till anställda och förtroendevalda att avsätta 20 kr/mån. Enklast är att meddela din löneförrättare, namnet står på lönebeskedet.
Program
Jubileet inleds kl 13.30.
Kl 14.00 spelar Kulturskolans orkester Blåsett musik från Nicaragua och Sverige under ledning av Joakim Casagrande.
Kommunfullmäktiges ordförande Annika Annerby Janssonhälsningstalar. Därefter går ordet till Lennart Prytz, kommunfullmäktiges 2:e vice ordförande.
Vänortsföreningen kommer att redogöra för sin verksamhet.
Karin Lentz och Joséantonio García läser dikter.
Ulf Teleman spelar melodier från Nicaragua på valthorn.
Affisch »
Dom kommer från Lund av Gunnar Stensson
På tv ser vi Björn Söder och Kent Ekeroth trakassera och förnedra
unga kvinnor och muslimer. Härom veckan skymtade jag dem i Malmö när
Geert Wilders var där. ”Dom kommer från Lund”, sa en bitter
Malmö-lärare.
Lund har en stinkande brun tradition alltifrån 30-talets och andra världskrigets akademiska antisemitism och nazism - som kartlades av Sverker Oredsson i ”Lunds universitet under andra världskriget”, Lunds universitetshistoriska årsbok 1996 - via stödet för USA:s krig i Vietnam till Karl XII-manifestationerna 30 november under 1900-talets sista decennier.
Där såddes fröet till det fascistiska parti som kom att kallas Sverigedemokraterna, har blivit Sveriges tredje största parti och är representerat i Lunds kommunfullmäktige. Staden och universitetet har ett mörkt förflutet att göra upp med och en demokratisk kamp att föra.
Lund har en stinkande brun tradition alltifrån 30-talets och andra världskrigets akademiska antisemitism och nazism - som kartlades av Sverker Oredsson i ”Lunds universitet under andra världskriget”, Lunds universitetshistoriska årsbok 1996 - via stödet för USA:s krig i Vietnam till Karl XII-manifestationerna 30 november under 1900-talets sista decennier.
Där såddes fröet till det fascistiska parti som kom att kallas Sverigedemokraterna, har blivit Sveriges tredje största parti och är representerat i Lunds kommunfullmäktige. Staden och universitetet har ett mörkt förflutet att göra upp med och en demokratisk kamp att föra.
Som Socker-Conny sa:
Med ett schysst järnrör slår man hela världen med häpnad.
Med ett schysst järnrör slår man hela världen med häpnad.
Det finns mer än kommunalpolitik! av Sten H
Internationella gruppen är på gång
Vänstern i Lund har länge lagt nästan allt
sitt krut på kommunalpolitiken. Den är inte mindre viktig med det styre
vi har i Lund och Skåne, men nu tar vi upp de internationella frågor
som hela tiden har engagerat så många av oss. Vi är ett antal politiskt
intresserade – partilösa såväl som aktiva i V och DV – som har bildat
en fristående grupp som regelbundet tänker mötas för att studera och
aktivera oss kring vad som händer i världen.
Förändrad politisk miljö
När vi träffades i veckan fick vi lyssna till Gunnar Stensson, som i många år stod för lundavänsterns kontakter och stöd till solidaritets- och befrielserörelserna. Han berättade om en tid då det fanns en hög aktivitet, inte minst bland de många grupper som då fanns i Lund. Det var en tid då de skapade den intellektuella och politiska miljö som var grogrunden för all politisk verksamhet inom vänstern, faktiskt också kommunalpolitiken. Så är det inte längre, och världen har också förändrats. Det betyder att det inte längre räcker att betrakta och ta ställning till enskilda länder och rörelser utan man måste se på frågorna i större sammanhang och med större komplexitet.
Sverige i världen
Världspolitiken hänger nu mycket mera samman med kampen om knappa resurser antingen det gäller mat, energi eller mineraltillgångar. Och Sveriges roll, som vi naturligtvis har ett speciellt ansvar att belysa, är annorlunda. Där Sverige tidigare var ett litet men viktigt stöd för befrielserörelser har vi i dag blivit n del av EU:s politiska strävanden och för de svenska företagens expansionsbehov, t.ex. vad gäller vapenexporten. Och vad händer i Afrika – håller Kina där på att överta Englands och Frankrikes gamla koloniala roll? Till allt detta kommer supermakten USA:s miltära styrka och vilja att dominera världen. Jo, nog finns det ämnen att ta upp.
Vi startar onsdagen den 12 december (DV:s lokal kl 19, detaljer i kommande VB) med ett möte just kring kampen om resurserna och hur det hänger samman med miljö- och klimatfrågorna.
Vi fortsätter sedan i januari, onsdagen den 23 januari (kl 19, V:s lokal) om den svenska vapenexporten som i sin tur har ett samband med Saabs till synes framgångsrika kampanj för att med hänvisning till svenskt försvar skapa en ny exportversion av Gripen.
Alltså, vi tänker ses en gång i månaden under opretentiösa former för att belysa olika tema och då ha en inledare och därefter en fri diskussion. Alla är välkomna!
Förändrad politisk miljö
När vi träffades i veckan fick vi lyssna till Gunnar Stensson, som i många år stod för lundavänsterns kontakter och stöd till solidaritets- och befrielserörelserna. Han berättade om en tid då det fanns en hög aktivitet, inte minst bland de många grupper som då fanns i Lund. Det var en tid då de skapade den intellektuella och politiska miljö som var grogrunden för all politisk verksamhet inom vänstern, faktiskt också kommunalpolitiken. Så är det inte längre, och världen har också förändrats. Det betyder att det inte längre räcker att betrakta och ta ställning till enskilda länder och rörelser utan man måste se på frågorna i större sammanhang och med större komplexitet.
Sverige i världen
Världspolitiken hänger nu mycket mera samman med kampen om knappa resurser antingen det gäller mat, energi eller mineraltillgångar. Och Sveriges roll, som vi naturligtvis har ett speciellt ansvar att belysa, är annorlunda. Där Sverige tidigare var ett litet men viktigt stöd för befrielserörelser har vi i dag blivit n del av EU:s politiska strävanden och för de svenska företagens expansionsbehov, t.ex. vad gäller vapenexporten. Och vad händer i Afrika – håller Kina där på att överta Englands och Frankrikes gamla koloniala roll? Till allt detta kommer supermakten USA:s miltära styrka och vilja att dominera världen. Jo, nog finns det ämnen att ta upp.
Vi startar onsdagen den 12 december (DV:s lokal kl 19, detaljer i kommande VB) med ett möte just kring kampen om resurserna och hur det hänger samman med miljö- och klimatfrågorna.
Vi fortsätter sedan i januari, onsdagen den 23 januari (kl 19, V:s lokal) om den svenska vapenexporten som i sin tur har ett samband med Saabs till synes framgångsrika kampanj för att med hänvisning till svenskt försvar skapa en ny exportversion av Gripen.
Alltså, vi tänker ses en gång i månaden under opretentiösa former för att belysa olika tema och då ha en inledare och därefter en fri diskussion. Alla är välkomna!
Netanyahus mordiska valkampanj av Gunnar Stensson
Vi såg mordet på Hamasledaren Ahmed Jabari i tv igår. Bilen som
fångades in av drönarens mördaröga rullade sakta fram längs en gata i
Gaza city. Så rörde någon sin joystick och bilen exploderade. Följande
natt sköt Hamas hundratals raketer över Israel, som svarade med att
bomba ett trettiotal anläggningar.
President Abbas har i FN begärt att Palestina ska uppgraderas till observatörstatus, byggd på gränserna före 1967. Majoriteten i generalförsamlingen kommer sannolikt att stödja hans begäran.
Israels utrikesminister Lieberman är upprörd och lovar att se till att den palestinska myndigheten kollapsar.
Israels regering säger ja till nya bosättningar på Västbanken. Avsikten är att omöjliggöra en tvåstatslösning.
Upptrappningen är ett led i Netanyahus och Liebermans valkampanj. Inför det israeliska valet vinner högerextremisterna och de religiösa fundamentalisterna terräng.
I söndags gjorde president Obama sitt första utspel i Mellanöstern efter valet. Han uppmanade president Abbas att dra tillbaka begäran om uppgradering. USA inte har någon vetorätt i FN:s generalförsamling.
Vi hoppas nu på betydligt kraftfullare utspel president Obamas sida.
USA och Israel går mot ett oundvikligt nederlag omröstningen om Palestina i FN:s generalförsamling. Frenetiska ansträngningar görs för att undvika nederlaget.
Idag, torsdag är det Palestinas ”Independence Day”. Demonstrationer – och sammanstötningar med israelisk militär - pågår på hela Västbanken.
Fördelningen av döda är idag, torsdag, den vanliga: tre israeler och 13 palestinier.
Se mordet på YouTube »
President Abbas har i FN begärt att Palestina ska uppgraderas till observatörstatus, byggd på gränserna före 1967. Majoriteten i generalförsamlingen kommer sannolikt att stödja hans begäran.
Israels utrikesminister Lieberman är upprörd och lovar att se till att den palestinska myndigheten kollapsar.
Israels regering säger ja till nya bosättningar på Västbanken. Avsikten är att omöjliggöra en tvåstatslösning.
Upptrappningen är ett led i Netanyahus och Liebermans valkampanj. Inför det israeliska valet vinner högerextremisterna och de religiösa fundamentalisterna terräng.
I söndags gjorde president Obama sitt första utspel i Mellanöstern efter valet. Han uppmanade president Abbas att dra tillbaka begäran om uppgradering. USA inte har någon vetorätt i FN:s generalförsamling.
Vi hoppas nu på betydligt kraftfullare utspel president Obamas sida.
USA och Israel går mot ett oundvikligt nederlag omröstningen om Palestina i FN:s generalförsamling. Frenetiska ansträngningar görs för att undvika nederlaget.
Idag, torsdag är det Palestinas ”Independence Day”. Demonstrationer – och sammanstötningar med israelisk militär - pågår på hela Västbanken.
Fördelningen av döda är idag, torsdag, den vanliga: tre israeler och 13 palestinier.
Se mordet på YouTube »
En strimma hopp av Göran Persson
Happy Independence Day wishes from a Palestinian
I det till synes hopplösa kriget om Palestina finns det faktiskt röster för fred. Bilden ovan är hämtad från bloggen: Aziz Abu Sarah,
A Blog for Peace in Israel-Palestine.
Ett ställe på nätet, det finns säkert flera, som man kan besöka om man vill återfå något hopp om en bättre framtid i Palestina.
Ett ställe på nätet, det finns säkert flera, som man kan besöka om man vill återfå något hopp om en bättre framtid i Palestina.
Örkelljunga mitt i världen av Gunnar Stensson
Gabriela Pichlers film ”Äta sova dö” har tilldelats juryns stora pris
av det amerikanska filminstitutet och utsetts till bästa film på
Sevillas Filmfestival, där Nermina Lukac också utsågs till bästa
kvinnliga skådespelerska. Filmen har tidigare prisats på andra
festivaler runt om i världen.
Örkelljunga må ligga avsides i Nordväst- skånes skogar. Men det som händer i Örkelljunga händer i den globala ekonomiska krisen också i USA, Spanien, Grekland, Frankrike, Storbritannien – och Sverige, där varselvågen accelererar. Att 2000-talets svenskar reser till Norge som migrantarbetare på samma sätt som mexikaner till USA är något som inte tidigare visats på film. Själv har jag varit blind för företeelsen, trots att mina brorsöner, systerdöttrar och barnbarn gjort just det. Det krävdes en film för att jag skulle se det uppenbara.
Örkelljunga befinner sig mitt i 2000-talets världshistoria.
Örkelljunga må ligga avsides i Nordväst- skånes skogar. Men det som händer i Örkelljunga händer i den globala ekonomiska krisen också i USA, Spanien, Grekland, Frankrike, Storbritannien – och Sverige, där varselvågen accelererar. Att 2000-talets svenskar reser till Norge som migrantarbetare på samma sätt som mexikaner till USA är något som inte tidigare visats på film. Själv har jag varit blind för företeelsen, trots att mina brorsöner, systerdöttrar och barnbarn gjort just det. Det krävdes en film för att jag skulle se det uppenbara.
Örkelljunga befinner sig mitt i 2000-talets världshistoria.
Lövhalka: Inget problem för biltrafiken – bara för fotgängare och cyklister av Ulf N
Halka på gång- och cykelvägar var i fjol vid den här tiden ämnet för en
interpellationsdebatt i kommunfullmäktige mellan Sven-Bertil Persson
(DV) och Ronny Johannessen (M), ordförande i Tekniska nämnden.
Sven-Bertils frågade Johannessen om hans inställning till problemen med lövhalka, dvs om han tyckte det var lika allvarligt med olycksrisker framkallade av lövhalka som av snö- och ishalka. Om nu Johannessen tyckte att det var så, var han som Tekniska nämndens ordförande beredd att se till att lövhalkan bekämpades?
Skalar man bort Johanessens språkliga krumbukter i svaret på Sven-Bertils frågor var kontentan att han tyckte det var besvärligt att åtgärda lövhalkan. De större gång- och cykelstråken, hävdade Johannessen, sopades en gång varje månad. (Huruvida det då också togs upp löv framgick inte av debatten). Johannessen var nöjd med detta och lovade inga insatser mot halkan.
Nu är det åter lövhalketider. Många gång- och cykelvägar, inte minst i parker, är hårt drabbade. (Bilvägarna drabbas nästan inte alls, eftersom träden ofta befinner sig en bit bort från bilarnas körbanor och dessutom blåses nedfallna löv åt sidan – in på gång- och cykelvägar! – av bilarnas fartvind.) Och värre blir det när frosten på allvar sätter in. Då bildar lövmattan ett täcke av glidande isflak. När snön sedan faller döljs de glidande lövlagren – då stundar de mest spännande tiderna för gående och cyklister!
Tänk om bilkörbanorna vore utsatta för samma lövhalkerisker som gång- och cykeltrafiken! Då skulle gatorna vara fyllda av idogt arbetande fordon, redskap och människor som sopade, krattade, tog upp och fraktade bort löv.
I fjolårets debatt i fullmäktige lovade Johannessen att inte vidta några åtgärder för att bekämpa lövhalkan. Man kan inte säja annat än att han i detta fall hållit sitt löfte. Men halkan slår ju till bara mot gång- och cykeltrafiken, den ”riktiga” trafiken, biltrafiken, drabbas ju inte.
Sven-Bertils frågade Johannessen om hans inställning till problemen med lövhalka, dvs om han tyckte det var lika allvarligt med olycksrisker framkallade av lövhalka som av snö- och ishalka. Om nu Johannessen tyckte att det var så, var han som Tekniska nämndens ordförande beredd att se till att lövhalkan bekämpades?
Skalar man bort Johanessens språkliga krumbukter i svaret på Sven-Bertils frågor var kontentan att han tyckte det var besvärligt att åtgärda lövhalkan. De större gång- och cykelstråken, hävdade Johannessen, sopades en gång varje månad. (Huruvida det då också togs upp löv framgick inte av debatten). Johannessen var nöjd med detta och lovade inga insatser mot halkan.
Nu är det åter lövhalketider. Många gång- och cykelvägar, inte minst i parker, är hårt drabbade. (Bilvägarna drabbas nästan inte alls, eftersom träden ofta befinner sig en bit bort från bilarnas körbanor och dessutom blåses nedfallna löv åt sidan – in på gång- och cykelvägar! – av bilarnas fartvind.) Och värre blir det när frosten på allvar sätter in. Då bildar lövmattan ett täcke av glidande isflak. När snön sedan faller döljs de glidande lövlagren – då stundar de mest spännande tiderna för gående och cyklister!
Tänk om bilkörbanorna vore utsatta för samma lövhalkerisker som gång- och cykeltrafiken! Då skulle gatorna vara fyllda av idogt arbetande fordon, redskap och människor som sopade, krattade, tog upp och fraktade bort löv.
I fjolårets debatt i fullmäktige lovade Johannessen att inte vidta några åtgärder för att bekämpa lövhalkan. Man kan inte säja annat än att han i detta fall hållit sitt löfte. Men halkan slår ju till bara mot gång- och cykeltrafiken, den ”riktiga” trafiken, biltrafiken, drabbas ju inte.
Miljömarodören från Staffanstorp av Gunnar Stensson
En kabel grävs ner i en åker intill Trolleberg. Den ska förse Trolleby,
Staffanstorps nya ”ekoby”, med el. Michael Sandin, M, vill bygga den
på Skånes bästa åkerjord, kvalitet 10. Det ska bli 60 hus.
Problemen är många. De dyraste har med vatten att göra. När ytorna hårdgörs samlas mycket dagvatten vid regn. Vattnet ska samlas i en damm. Så småningom ska det ledas ut i Höje å, som redan är hårt belastad av föroreningar från andra stora dagvattenutsläpp.
Så måste Trolleby förses med dricksvatten. Avloppsvattnet från toaletter och diskhoar måste skickas i väg och renas. Man tänker sig att gräva ner rör under Höje å vid gångbron och ansluta till reningsverket och vattenledningarna i Lund. Dyrt. Spännande. Och förödande.
Avstånden från Trolleby till buss- och tågförbindelser är flera kilometer så invånarna i ”ekobyns” 60 hus blir tvungna att använda bil för att komma till jobb, skola och butiker. Beträffande skolor sneglar man på de som ligger i Lund. De minst 60 bilarna behöver parkeringsplatser. Flackarps skolväg måste byggas om och få en bättre anslutning till väg 108.
Greve Wachtmeister i Trolleberg, Staffanstorp, tjänar nog en del om bygget blir av.
Planen är inte beslutad än. Men man gräver ner en elkabel i området.
Michael Sandin, tills nyligen kommun- styrelsens ordförande i Staffanstorp, protesterade härom veckan tillsammans med sina moderata kumpaner högljutt mot länsstyrelsens dokument om nödvändigheten att skydda åkermarken, minska bilberoendet, förtäta boendet och förbättra kollektivtrafiken. Nu har han befordrats till regionråd för att från en starkare position leda kampen för moderata villamattor på Skånes åkrar.
Moderaterna befordrar sina miljömarodörer.
Problemen är många. De dyraste har med vatten att göra. När ytorna hårdgörs samlas mycket dagvatten vid regn. Vattnet ska samlas i en damm. Så småningom ska det ledas ut i Höje å, som redan är hårt belastad av föroreningar från andra stora dagvattenutsläpp.
Så måste Trolleby förses med dricksvatten. Avloppsvattnet från toaletter och diskhoar måste skickas i väg och renas. Man tänker sig att gräva ner rör under Höje å vid gångbron och ansluta till reningsverket och vattenledningarna i Lund. Dyrt. Spännande. Och förödande.
Avstånden från Trolleby till buss- och tågförbindelser är flera kilometer så invånarna i ”ekobyns” 60 hus blir tvungna att använda bil för att komma till jobb, skola och butiker. Beträffande skolor sneglar man på de som ligger i Lund. De minst 60 bilarna behöver parkeringsplatser. Flackarps skolväg måste byggas om och få en bättre anslutning till väg 108.
Greve Wachtmeister i Trolleberg, Staffanstorp, tjänar nog en del om bygget blir av.
Planen är inte beslutad än. Men man gräver ner en elkabel i området.
Michael Sandin, tills nyligen kommun- styrelsens ordförande i Staffanstorp, protesterade härom veckan tillsammans med sina moderata kumpaner högljutt mot länsstyrelsens dokument om nödvändigheten att skydda åkermarken, minska bilberoendet, förtäta boendet och förbättra kollektivtrafiken. Nu har han befordrats till regionråd för att från en starkare position leda kampen för moderata villamattor på Skånes åkrar.
Moderaterna befordrar sina miljömarodörer.
Naturkatastrofer gynnar de rika av Gunnar Stensson
Orkanen Katrina förhärjade New Orleans 2005. Förödelsen var inte bara
materiell. Den hade också en social dimension. ”Vi vill gärna tro att
naturkatastrofer är opartiska. Ändå har det alltid varit så: fattiga
människor lever farligt. Det är vad det betyder att vara fattig. Det är
farligt att vara fattig. Det är farligt att vara svart. Det är farligt
att vara latino.” (Zygmunt Bauman, Collateral damage, Daidalos 2012)
Orkanen Sandy påminde USA:s fattiga, svarta och latinos om detta, vilket stärkte Barack Obama i valet.
Men det är också så att fattiga länder lever farligt. Det är vad det betyder att vara ett fattigt land. Det är farligt att vara ett fattigt land. Haiti drabbades oändligt mycket hårdare av Sandy än USA. Publiciteten om katastrofen i Haiti var minimal.
Detta förklarar varför rika länder och multinationella företag är så likgiltiga inför de alltmer frekventa miljökatastroferna. De är övertygade om att de kan hantera dem. De kanske till och med tror sig veta att katastrofer som drabbar miljonerna i fattiga länder ökar deras egen makt. Så är det kanske till en viss gräns.
Zygmunt Bauman skriver: ”Jag är dock förvissad om att den växande sociala ojämlikheten och den ökande omfattningen av mänskligt lidande är ett explosivt fält som uppvisar alla tecken på att kunna bli det mest katastrofala av alla de problem som mänskligheten kan tvingas möta, hantera och lösa under det innevarande århundradet.”
Orkanen Sandy påminde USA:s fattiga, svarta och latinos om detta, vilket stärkte Barack Obama i valet.
Men det är också så att fattiga länder lever farligt. Det är vad det betyder att vara ett fattigt land. Det är farligt att vara ett fattigt land. Haiti drabbades oändligt mycket hårdare av Sandy än USA. Publiciteten om katastrofen i Haiti var minimal.
Detta förklarar varför rika länder och multinationella företag är så likgiltiga inför de alltmer frekventa miljökatastroferna. De är övertygade om att de kan hantera dem. De kanske till och med tror sig veta att katastrofer som drabbar miljonerna i fattiga länder ökar deras egen makt. Så är det kanske till en viss gräns.
Zygmunt Bauman skriver: ”Jag är dock förvissad om att den växande sociala ojämlikheten och den ökande omfattningen av mänskligt lidande är ett explosivt fält som uppvisar alla tecken på att kunna bli det mest katastrofala av alla de problem som mänskligheten kan tvingas möta, hantera och lösa under det innevarande århundradet.”
Erotiken och politiken av Lucifer
Ja, här i VB 
försöker
vi ju alltid hänga med i tidens förvecklingar och det är tydligt dessa
dagar att politik och erotik hör nära samman. Det är kanske inte vad
man tror när man sitter och lyssnar till Lunds kommunfullmäktige, men
så är det faktiskt. Och visst, skandalerna är få här och vi politiska
journalister är lojala och diskreta. Men som John Osborne, den engelske
dramatikern uttryckte det: Remember, even aunt Edna has an itch under the tea tray, eller hur det nu var.
Miljöpartiet ledande
Går vi till riksplanet har det väl hänt lite mer och här finns också litterära skildrare. Per Gahrton är väl den främste (”Partikongressen”) och han är inte den som håller igen på detaljerna. Problemet här är väl att man kan tveka om sanningshalten, vilket är fatalt om man anser att verklighetsbakgrunden är viktig för effekten. Den gode Gahrton tar nog i lite för att framhäva sina egna företräden. Lustig nog är det en annan miljöpartist som också har verkat i genren. Jag tänker då på Birger Schlaug. Var det inte något med den varma sanden på de gotländska stränderna?
Mästarna på området är förstås engelsmännen. De har en utvecklad politisk tradition, därutöver en sensationshungrig press och en förtryckt sexualitet som tillsamman bäddar för storartade skandaler. En hel del av det handlar om homoerotik, vilket förstås hänger samman med de traditionstyngda och enkönade skolorna av typ Eton. Men vad som framförallt sticker ut här är den s.a.s. kinky stilen på det hela. Det hela brukar sluta med att yngre biträdande försvarsministrar delar älskarinnor med polska militärattachéer eller värre, älskaren tar livet av sig och återfinns i damtrosor död med en snara om halsen och en halv apelsin i munnen. Där ligger faktiskt de svenska riksdagsmännen i lä.
Amerikansk hegemoni
Ett problem här är den skandinaviska frigjordheten och toleransen. När det inte är allmänt skamligt att ha en annan sexuell orientering än normalinriktningen kan det inte bli så saftiga skandaler. Det är klart, man hör ju en del, som det där med förre
försöker
vi ju alltid hänga med i tidens förvecklingar och det är tydligt dessa
dagar att politik och erotik hör nära samman. Det är kanske inte vad
man tror när man sitter och lyssnar till Lunds kommunfullmäktige, men
så är det faktiskt. Och visst, skandalerna är få här och vi politiska
journalister är lojala och diskreta. Men som John Osborne, den engelske
dramatikern uttryckte det: Remember, even aunt Edna has an itch under the tea tray, eller hur det nu var.Miljöpartiet ledande
Går vi till riksplanet har det väl hänt lite mer och här finns också litterära skildrare. Per Gahrton är väl den främste (”Partikongressen”) och han är inte den som håller igen på detaljerna. Problemet här är väl att man kan tveka om sanningshalten, vilket är fatalt om man anser att verklighetsbakgrunden är viktig för effekten. Den gode Gahrton tar nog i lite för att framhäva sina egna företräden. Lustig nog är det en annan miljöpartist som också har verkat i genren. Jag tänker då på Birger Schlaug. Var det inte något med den varma sanden på de gotländska stränderna?
Mästarna på området är förstås engelsmännen. De har en utvecklad politisk tradition, därutöver en sensationshungrig press och en förtryckt sexualitet som tillsamman bäddar för storartade skandaler. En hel del av det handlar om homoerotik, vilket förstås hänger samman med de traditionstyngda och enkönade skolorna av typ Eton. Men vad som framförallt sticker ut här är den s.a.s. kinky stilen på det hela. Det hela brukar sluta med att yngre biträdande försvarsministrar delar älskarinnor med polska militärattachéer eller värre, älskaren tar livet av sig och återfinns i damtrosor död med en snara om halsen och en halv apelsin i munnen. Där ligger faktiskt de svenska riksdagsmännen i lä.
Amerikansk hegemoni
Ett problem här är den skandinaviska frigjordheten och toleransen. När det inte är allmänt skamligt att ha en annan sexuell orientering än normalinriktningen kan det inte bli så saftiga skandaler. Det är klart, man hör ju en del, som det där med förre
folkpartiledaren Westerberg, men det håller sig ju inom normalitetens ramar och vi låter privatlivet vara ifred.
Det finns dock ett namn man inte kan förbigå i ett sådant här sammanhang och det är krigsförbrytaren Henry Kissinger. Hans ord "Power is the ultimate aphrodisiac” citeras ofta och visst, det ligger en del i det. Bill Clintons praktikant kan kanske förstås så. Men jag tror uttalandet mest är att se som skryt från Kissinger som ju gärna lät fotografera sig med unga damer på nattklubbar. Det är ett ”Titta här så attraktiv jag är”.
Därmed är vi framme vid dagens ämne, amerikanska fyrstjärniga generaler och deras möten med något yngre officersfruar. Det enda intressanta jag har fått fram efter läsning i nätets skvallerspalter är att Petraeus när han var samman med sina damer hest ville ha förtjänsttecknen kvar på. Intressant och något jag aldrig tänkt på, vilket kanske beror på att jag bara hade automatskyttemärket i silver – simborgarmärket räknades ju inte.
En godbit
Det är klart att USA erbjuder en tacksam miljö för den här typen av affärer: Ett högsexualiserat samhälle samtidigt med en hycklat hög grad av sexuell trångsynthet. Jag ska dock nöja mig med den godbit jag funnit i härvan. Det gäller den FBI-agent som hade kontakt med den andra generalens brevvän, hon som skickade cirka 29,000 sidor brev till sin älskade. Hennes bild har varit publicerad och hon saknar förvisso inte sex appeal. Men är inte det vad man hade hoppats på, att också FBI var inbladat, låt vara att J Edgar Hoover har gått ur tiden. Berättelsen kommer säkert att göra sig bra i Reader’s Dugest. (”Den människan glömmer jag aldrig”)
Nåväl, vad händer då. Jo den gode FBI-agenten har kontakt med denna kvinna och det bär sig inte bättre än att det uppstår en förälskelse. Nu inskränker sig kontakterna kanske mest till e-post och det är klart at det kan bli lite blodfattigt. Så då skickar FBI-agenten ett foto av sig själv till henne. Och han väljer då ett foto med bar överkropp. Gud vad sexigt, det är nästan som Putin!
Det finns dock ett namn man inte kan förbigå i ett sådant här sammanhang och det är krigsförbrytaren Henry Kissinger. Hans ord "Power is the ultimate aphrodisiac” citeras ofta och visst, det ligger en del i det. Bill Clintons praktikant kan kanske förstås så. Men jag tror uttalandet mest är att se som skryt från Kissinger som ju gärna lät fotografera sig med unga damer på nattklubbar. Det är ett ”Titta här så attraktiv jag är”.
Därmed är vi framme vid dagens ämne, amerikanska fyrstjärniga generaler och deras möten med något yngre officersfruar. Det enda intressanta jag har fått fram efter läsning i nätets skvallerspalter är att Petraeus när han var samman med sina damer hest ville ha förtjänsttecknen kvar på. Intressant och något jag aldrig tänkt på, vilket kanske beror på att jag bara hade automatskyttemärket i silver – simborgarmärket räknades ju inte.
En godbit
Det är klart att USA erbjuder en tacksam miljö för den här typen av affärer: Ett högsexualiserat samhälle samtidigt med en hycklat hög grad av sexuell trångsynthet. Jag ska dock nöja mig med den godbit jag funnit i härvan. Det gäller den FBI-agent som hade kontakt med den andra generalens brevvän, hon som skickade cirka 29,000 sidor brev till sin älskade. Hennes bild har varit publicerad och hon saknar förvisso inte sex appeal. Men är inte det vad man hade hoppats på, att också FBI var inbladat, låt vara att J Edgar Hoover har gått ur tiden. Berättelsen kommer säkert att göra sig bra i Reader’s Dugest. (”Den människan glömmer jag aldrig”)
Nåväl, vad händer då. Jo den gode FBI-agenten har kontakt med denna kvinna och det bär sig inte bättre än att det uppstår en förälskelse. Nu inskränker sig kontakterna kanske mest till e-post och det är klart at det kan bli lite blodfattigt. Så då skickar FBI-agenten ett foto av sig själv till henne. Och han väljer då ett foto med bar överkropp. Gud vad sexigt, det är nästan som Putin!
En dag för Europa av Erik Kågström
Krisen 4
Aktioner 14 november
I stället för åtstramning vill ETUC ha:
• Economic governance at the service of sustainable growth and quality jobs,
• Economic and social justice through redistribution policies, taxation and social protection,
• Employment guarantees for young people,
• An ambitious European industrial policy steered towards a green, low-carbon economy and forward-looking sectors with employment opportunities and growth,
• A more intense fight against social and wage dumping,
• Pooling of debt through Euro-bonds,
• Effective implementation of a financial transaction tax to tackle speculation and enable investment policies,
• Harmonisation of the tax base with a minimum rate for companies across Europe,
• A determined effort to fight tax evasion and fraud,
• Respect for collective bargaining and social dialogue,
Onsdagen den 14 november 2012 hade ETUC –
European Trade Union Confederation – utnämnt till ”European Day of
Action and Solidarity” och uppmanat fackliga och sociala organisationer
i Europa att visa sitt stöd för de hårt drabbade folken i södra Europa
där det samma dag skulle genomföras generalstrejker. ETUC fick starkt
gehör för sin uppmaning och solidaritetsyttringar i form av
demonstrationer och möten genomfördes på hundratals ställen i Europa.
Aktioner 14 november
• Economic governance at the service of sustainable growth and quality jobs,
• Economic and social justice through redistribution policies, taxation and social protection,
• Employment guarantees for young people,
• An ambitious European industrial policy steered towards a green, low-carbon economy and forward-looking sectors with employment opportunities and growth,
• A more intense fight against social and wage dumping,
• Pooling of debt through Euro-bonds,
• Effective implementation of a financial transaction tax to tackle speculation and enable investment policies,
• Harmonisation of the tax base with a minimum rate for companies across Europe,
• A determined effort to fight tax evasion and fraud,
• Respect for collective bargaining and social dialogue,
• Respect for fundamental social and trade union rights.
Facken tycks fortfarande tro på en ekonomisk tillväxt som kanske aldrig blir av. Ett uppmuntrande tecken i tiden för oss feminister kan i det här sammanhanget vara att ledargestalterna på båda sidor är kvinnor. För svångremspolitiken står EU:s Angela Merkel och IMF:s Christine Lagarde. Det fackliga ”motståndet” företräds av Bernadette Ségol och Judith Kirton-Darling, generalsekreterare resp. federal sekreterare i ETUC.
Att åtstramningsivrarna verkar ha en mera aggressiv framtoning än de fackliga företrädarna kan vara en tillfällighet.
ETUC – European Trade Union Confederation – har medlemskap i 85 fackförbund i 36 europeiska länder och har totalt omkring 60 miljoner medlemmar. ETUC erkänns av EU, europarådet och EFTA som enda förhandlingspartner på europeisk nivå. Det måste anses oerhört viktigt att de europeiska facken börjat agera på det arbetande folkets sida i den nuvarande krisen.
Facken tycks fortfarande tro på en ekonomisk tillväxt som kanske aldrig blir av. Ett uppmuntrande tecken i tiden för oss feminister kan i det här sammanhanget vara att ledargestalterna på båda sidor är kvinnor. För svångremspolitiken står EU:s Angela Merkel och IMF:s Christine Lagarde. Det fackliga ”motståndet” företräds av Bernadette Ségol och Judith Kirton-Darling, generalsekreterare resp. federal sekreterare i ETUC.
 EU:s Angela Merkel |
 IMF:s Christine Lagarde |
 ETUC:s Bernadette Ségol |
 ETUC:s Judith Kirton-Darling |
Att åtstramningsivrarna verkar ha en mera aggressiv framtoning än de fackliga företrädarna kan vara en tillfällighet.
ETUC – European Trade Union Confederation – har medlemskap i 85 fackförbund i 36 europeiska länder och har totalt omkring 60 miljoner medlemmar. ETUC erkänns av EU, europarådet och EFTA som enda förhandlingspartner på europeisk nivå. Det måste anses oerhört viktigt att de europeiska facken börjat agera på det arbetande folkets sida i den nuvarande krisen.
Omställningens tid. Tillväxtens slut och kampen för en hållbar framtid. av Gunnar Stensson
En bok av Björn Forsberg
Omställningen blir inte lätt. Otaliga ekonomiska, tekniska
och politiska problem måste lösas Vi kommer att drabbas av misstag och
tragiska olyckor. Men omställningen är nödvändig.
Tillväxtepoken är över. Vi har passerat
”oljetoppen”. Norges oljetillgångar kollapsar. Nu sneglar stormakterna
på oljetillgångarna i Arktis. USA pumpar upp sina sista oljeresurser.
Oljepriset stiger. Vi satsar 3500 miljarder dollar i oljesubventioner.
Tillgången till uran för kärnkraftverken är begränsad. I Sverige tömmer vi de norrländska malmtillgångarna.
Folkmängden ökar snabbt. Haven utfiskas. Kustnära områden förgiftas. Den odlingsbara jorden tas i anspråk för biobränslen. Vårt intensiva jordbruk bygger på fosfor, som håller på att ta slut. Livsmedelspriserna stiger.
Svälten ökar. Kanske kan jorden försörja den växande befolkningen, men det är i så fall nödvändigt att omfördela odlingsmark och livsmedel för att undgå massvält.
Förnyelsebar energi som solceller och vindkraftverk kan inte ensamma underhålla dagens industrisamhälle.
Sådan är den världsbild Björn Forsberg målar upp i sin bok ”Tillväxtens slut. Kampen för en hållbar framtid.” Han har lämnat den akademiska världen eftersom den miljöforskning som bedrivs där syftar till att göra tillväxtsamhället möjligt och därför blundar för de verkliga problemen.
Tillväxtepoken inleddes på 1960-talet. Tillväxten gjorde inte människorna lyckliga. Stressen i samhället ökade.
Den globala finansiella krisen, den akuta skuldkrisen och massarbetslösheten i Europa innebär att vi kommit till vägs ände. Nu har omställningens tid kommit. De akuta problemen kan inge hopp eftersom de sprider insikten om en nödvändig omställning.
De två recept som föreslås för att lösa den ekonomiska krisen bara förvärrar den: åtstramningslinjen leder till ökad arbetslöshet och social oro. Den expansiva Keynes-linjen förutsätter fortsatt tillväxt.
Omställningen
I vardagen väntar en kamp om minskande tillgångar, klass mot klass, nation mot nation, alla mot alla. Det är nödvändigt att inleda en omställning nu - medan den ännu är möjlig.
Medelklassen i Europa och USA reser sig. Strejkvågorna avlöser varandra i södra Europa. Vi kan inte lita på våra ledare. För dem är tillväxt den enda lösningen.
Omställningen måste inledas med en rörelse underifrån. I Storbritannien har en vital Omställningsrörelse uppstått. I massarbetslöshetens (50 % arbetslösa) Detroit, symbolen för industri- och bilsamhället, finns nu en grön rörelse. I Portland, Kalifornien, har medelklassen inlett en omställning.
En massiv folkbildningskampanj är nödvändig. Den blir svår. Tillväxtens profeter dominerar massmedia, utbildning och näringsliv.1970-talets gröna våg ebbade ut liksom 1990-talets Agenda 21.
Det som skiljer situationen nu från den som rådde då, är att världsekonomin gått in i väggen. Ingen kan undgå att se det.
Den framtida ekonomin måste bli lokal. Det är inte hållbart att föra resurser som livsmedel, olja och råvaror över världshaven från råvaruländerna till de rika samhällena på norra halvklotet. Vi måste söka en annan värdegrund för vad vi menar med ett gott liv.
Valet
Vi står inför ett val. Antingen genomför vi en demokratisk och rättvis omställning av vårt sätt att leva, konsumera och producera eller så blundar vi för utplundringen och fortsätter att öka konsumtion och tillväxt tills vi störtar utför stupet.
Tillgången till uran för kärnkraftverken är begränsad. I Sverige tömmer vi de norrländska malmtillgångarna.
Folkmängden ökar snabbt. Haven utfiskas. Kustnära områden förgiftas. Den odlingsbara jorden tas i anspråk för biobränslen. Vårt intensiva jordbruk bygger på fosfor, som håller på att ta slut. Livsmedelspriserna stiger.
Svälten ökar. Kanske kan jorden försörja den växande befolkningen, men det är i så fall nödvändigt att omfördela odlingsmark och livsmedel för att undgå massvält.
Förnyelsebar energi som solceller och vindkraftverk kan inte ensamma underhålla dagens industrisamhälle.
Sådan är den världsbild Björn Forsberg målar upp i sin bok ”Tillväxtens slut. Kampen för en hållbar framtid.” Han har lämnat den akademiska världen eftersom den miljöforskning som bedrivs där syftar till att göra tillväxtsamhället möjligt och därför blundar för de verkliga problemen.
Tillväxtepoken inleddes på 1960-talet. Tillväxten gjorde inte människorna lyckliga. Stressen i samhället ökade.
Den globala finansiella krisen, den akuta skuldkrisen och massarbetslösheten i Europa innebär att vi kommit till vägs ände. Nu har omställningens tid kommit. De akuta problemen kan inge hopp eftersom de sprider insikten om en nödvändig omställning.
De två recept som föreslås för att lösa den ekonomiska krisen bara förvärrar den: åtstramningslinjen leder till ökad arbetslöshet och social oro. Den expansiva Keynes-linjen förutsätter fortsatt tillväxt.
Omställningen
I vardagen väntar en kamp om minskande tillgångar, klass mot klass, nation mot nation, alla mot alla. Det är nödvändigt att inleda en omställning nu - medan den ännu är möjlig.
Medelklassen i Europa och USA reser sig. Strejkvågorna avlöser varandra i södra Europa. Vi kan inte lita på våra ledare. För dem är tillväxt den enda lösningen.
Omställningen måste inledas med en rörelse underifrån. I Storbritannien har en vital Omställningsrörelse uppstått. I massarbetslöshetens (50 % arbetslösa) Detroit, symbolen för industri- och bilsamhället, finns nu en grön rörelse. I Portland, Kalifornien, har medelklassen inlett en omställning.
En massiv folkbildningskampanj är nödvändig. Den blir svår. Tillväxtens profeter dominerar massmedia, utbildning och näringsliv.1970-talets gröna våg ebbade ut liksom 1990-talets Agenda 21.
Det som skiljer situationen nu från den som rådde då, är att världsekonomin gått in i väggen. Ingen kan undgå att se det.
Den framtida ekonomin måste bli lokal. Det är inte hållbart att föra resurser som livsmedel, olja och råvaror över världshaven från råvaruländerna till de rika samhällena på norra halvklotet. Vi måste söka en annan värdegrund för vad vi menar med ett gott liv.
Valet
Vi står inför ett val. Antingen genomför vi en demokratisk och rättvis omställning av vårt sätt att leva, konsumera och producera eller så blundar vi för utplundringen och fortsätter att öka konsumtion och tillväxt tills vi störtar utför stupet.
Alternativet framgår av nedanstående resumé av det tjugoförsta århundradets historia hämtad ur en lärobok från 2112.
Utdrag ur historiebok för grundskolan 2112
2000-talets ekonomiska och politiska sammanbrott inleddes med krigen i Afghanistan och Irak…
Det globala ekonomiska systemet kraschade i finans- och skuldkrisen 2008 - 2013…
Fascistiska partier som Sverige- demokraterna, senare Nationalsocialistiska svenska arbetarpartiet, växte fram i Europa och Nordamerika…
Flera länder splittrades i etniska ministater som Flandern, Skottland, Provence, Baskien, Katalonien, Norditalien och Québec…
USA:s delstater blev i praktiken oberoende…
De ojämnt fördelade resurserna ledde till blodiga lokala krig, vilket orsakade massvält…
Svälten ledde till enorma folkvandringar framför allt från Afrika, Sydasien och Latinamerika…
Beväpnade rövarligor härjade…
Under årtionden pågick ett allas krig mot alla…
Det stora kriget i Mellanöstern utlöstes av Israels kärnvapenangrepp mot Iran…
Ingen hade förutsett att just Pakistan som vedergällning skulle fälla en atombomb över Tel Aviv…
Irak, Iran och Turkiet förenades i ett krig mot Kurdistan…
Fram till mitten av 2000-talet dödades mer än 40 miljoner människor i Mellanöstern…
Oljereserverna i Irak, Saudiarabien och Förenade Arabemiraten föröddes…
Översvämningarna i Indien, Bangladesh, Vietnam och södra Kina orsakades av Himalayas smältande glaciärer och de våldsamma monsunregnen…
Inlandsisen och snötäcket i Arktis smälte och havsnivån steg 8 meter under första hälften av 2000-talet…
Fortfarande pågår issmältningen i Antarktis, och havsnivån fortsätter att stiga…
Sedan tundrorna i de arktiska områdena smält, frigörs stora mängder växthusgas som värmer upp atmosfären ytterligare…
Ingen vet vart den processen leder…
En snabbt växande areal har blivit obeboelig på grund av hetta och torka…
USA fördrevs från Indiska oceanen i början av 2020-talet efter det stora kriget mot Kina om oljetillgångarna runt öarna i Sydkinesiska sjön…
För oss svenskar ser framtidsutsikterna dock rätt ljusa ut efter de svåra decennierna. De stora skogarna skyddar mot strålningen från rymden. De tidigare kuststäderna, bland dem Stockholm, Göteborg och Malmö, översvämmades visserligen i ett tidigt stadium, men delar av befolkningen i Skåne, Halland och Blekinge liksom det hårt drabbade Danmark lyckades rädda sig upp till Nordskåne och Småland…
Ett brett havssund skiljer Götaland från Svealand. Tre fjärdedelar av landets befolkning ägnar sig åt jordbruk, boskapsskötsel och bärplockning, som gynnas av det varma klimatet…
Ingen av våra fyra miljoner medborgare behöver svälta som under 2000-talet…
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)