Slappa ner
koppla ut.
Andas djupt och
tanklöst.
Acceptera damm och
spilld mat
Låt tankar tänka
vad de råkar tänka
Slappa ur
koppla ner
VB har en lång historia som lokal vänstertidning i Lund. 30 årgångar av Veckobladet kom ut under den förre ägaren som var Vänsterpartiet i Lund och dess föregångare. Under de senaste tio åren har tidningen kommit ut med ett nummer varje vecka, numera som webbnummer och i bloggform.
2017-10-26
Lördagsmusik
Helgeandskyrkan i Lund
28 oktober kl 17
”Saxdags”
Sopransax: Kerstin Vikner
Altsax: Birgitta Frostin
Tenorsax: Essie Andersson
Barytonsax: Bosse Förander
28 oktober kl 17
”Saxdags”
Sopransax: Kerstin Vikner
Altsax: Birgitta Frostin
Tenorsax: Essie Andersson
Barytonsax: Bosse Förander
Vandring genom Flackarp och längs Höje å
Söndagen den 29 oktober kl 14-14.30. Samling vid Källbybadet kl 14
Skydda naturen längs Höje å!
Stoppa urbaniseringen av förstklassig åkermark i Flackarp!
Klostergårdens byalag
Skydda naturen längs Höje å!
Källby är en av de nya stadsdelar som föreslås i Lunds översiktsplan. Den ska byggas i sluttningen mellan Åkerlunds och Rausings industriområde och Höje å, när reningsverket flyttats till Malmö.
Det innebär att naturområdet längs Höje å och dammarna förvandlas till stadsbebyggelse. Naturområdet är det sista nära stadskärnan.
Höje å och de intilliggande dammarna är Lunds enda vattendrag med ett rikt fågelliv: änder, gäss, svanar, doppingar och sothönor året runt och näktergalar, gökar och svalor sommartid.
Naturstigen under de stora pilträden längs ån är ett av Lunds mest älskade motions- och promenadstråk. Inte bara människor från de närliggande bostadsområdena Klostergården, Gamla Väster och Värpinge rör sig där, sommar som vinter, utan Lundabor från hela staden.
Naturen i sluttningen norr om ån är orörd, med täta dungar av bokar, lindar, lönnar, körsbärsträd och fläder. Det är viktigt att den bevaras så oförstörd som möjligt när området bebyggs, kanske i form av naturpark med smala vandringsstråk.
Naturen längs Höje å och runt reningsverket måste bevaras!
Stoppa urbaniseringen av förstklassig åkermark i Flackarp!
Flackarp med sina vidsträckta åkrar utpekas i Lunds översiktsplan som ”gemensamt utredningsområde med Staffanstorps kommun”.
För några år sedan planerade Staffanstorps kommun en utbyggnad av området. Planerna stoppades efter påpekande av Lunds kommun att man inte accepterade att avloppsledningar drogs till reningsverket över Höje å.
När den nya Källbystaden med Klostergårdsstationen som centrum nu planeras norr om kommungränsen vill man i stället införliva Flackarp i den nya stadsdelen.
Det innebär att vida arealer av förstklassig åkermark exploateras för urbanisering. Nya villor på åkrarna innebär också att man måste bygga nya vägar för bilar och tvingas dra ledningar för vatten, avlopp och el. Om man gör sådana ingrepp kommer åkermarken aldrig att kunna återvinnas.
Villamattorna breder ut sig över sydvästra Skåne. Staffanstorps kommun tillhör de värsta exploatörerna. Det ser man lätt när man passerar Hjärup på Malmövägen.
Här föreslås alltså ytterligare villabebyggelse, med ökande biltrafik som följd, på Skånes – och Sveriges – bästa åkerjord i en tid då all åkerjord behövs för att försörja en växande befolkning.
Dessutom förstörs den utsikt över vida fält som kännetecknar landskapet i sydvästra Skåne.
Därför är det nödvändigt att stoppa den planerade urbaniseringen av åkermarken i Flackarp!
Skydda naturen längs Höje å!
Stoppa urbaniseringen av förstklassig åkermark i Flackarp!
Klostergårdens byalag
Skydda naturen längs Höje å!
Källby är en av de nya stadsdelar som föreslås i Lunds översiktsplan. Den ska byggas i sluttningen mellan Åkerlunds och Rausings industriområde och Höje å, när reningsverket flyttats till Malmö.
Det innebär att naturområdet längs Höje å och dammarna förvandlas till stadsbebyggelse. Naturområdet är det sista nära stadskärnan.
Höje å och de intilliggande dammarna är Lunds enda vattendrag med ett rikt fågelliv: änder, gäss, svanar, doppingar och sothönor året runt och näktergalar, gökar och svalor sommartid.
Naturstigen under de stora pilträden längs ån är ett av Lunds mest älskade motions- och promenadstråk. Inte bara människor från de närliggande bostadsområdena Klostergården, Gamla Väster och Värpinge rör sig där, sommar som vinter, utan Lundabor från hela staden.
Naturen i sluttningen norr om ån är orörd, med täta dungar av bokar, lindar, lönnar, körsbärsträd och fläder. Det är viktigt att den bevaras så oförstörd som möjligt när området bebyggs, kanske i form av naturpark med smala vandringsstråk.
Naturen längs Höje å och runt reningsverket måste bevaras!
Stoppa urbaniseringen av förstklassig åkermark i Flackarp!
Flackarp med sina vidsträckta åkrar utpekas i Lunds översiktsplan som ”gemensamt utredningsområde med Staffanstorps kommun”.
För några år sedan planerade Staffanstorps kommun en utbyggnad av området. Planerna stoppades efter påpekande av Lunds kommun att man inte accepterade att avloppsledningar drogs till reningsverket över Höje å.
När den nya Källbystaden med Klostergårdsstationen som centrum nu planeras norr om kommungränsen vill man i stället införliva Flackarp i den nya stadsdelen.
Det innebär att vida arealer av förstklassig åkermark exploateras för urbanisering. Nya villor på åkrarna innebär också att man måste bygga nya vägar för bilar och tvingas dra ledningar för vatten, avlopp och el. Om man gör sådana ingrepp kommer åkermarken aldrig att kunna återvinnas.
Villamattorna breder ut sig över sydvästra Skåne. Staffanstorps kommun tillhör de värsta exploatörerna. Det ser man lätt när man passerar Hjärup på Malmövägen.
Här föreslås alltså ytterligare villabebyggelse, med ökande biltrafik som följd, på Skånes – och Sveriges – bästa åkerjord i en tid då all åkerjord behövs för att försörja en växande befolkning.
Dessutom förstörs den utsikt över vida fält som kännetecknar landskapet i sydvästra Skåne.
Därför är det nödvändigt att stoppa den planerade urbaniseringen av åkermarken i Flackarp!
Pilgrimsvandring
"Vi minns"
Vid Flackarps mölla finns det som en gång var begravningsplats för mentalpatienter från Sankt Lars sjukhus. Från 1895 fram till 1951 begravdes drygt tvåtusen patienter där.
På Alla helgons dag minns vi dessa själar under en pilgrimsvandring. Under vandringen går vi med tända gravljus via Sankt Larsområdet till Sankt Lars begravningsplats (ca 1,5 km).
Samling utanför Helgeandskyrkan, lördag 4 november kl 18.
Alla som vill är också välkomna att delta i en minnesgudstjänst i kyrkan med ljuständning kl 17
Arr: Svenska kyrkan
Föredrag av Pierre Schori
När: Den 6 november 2017 kl 19.00 (prick). Fri entré.
Var: Athen, AF-borgen, Sandgatan 2, Lund
Före och efter föredraget signerar Pierre Schori sin senaste bok "Minnet och elden", pris 100 kronor, endast kontant betalning. Föredraget hålls på engelska.
Arrangörer: Vänortsföreningen Lund-León, Utrikespolitiska Föreningen i Lund, Lunds FN-förening och Folkuniversitetet
Region Skåne skämmer ut sig igen
Sveriges lägsta skatt ger Sveriges sämsta sjukvård. Det är de sjuka som
drabbas. Pengarna går till de välsituerades överkonsumtion. Vi minns
Staffanstorps-politikernas spritorgier vid Medelhavet härom året.
Låt ingen förföras! av ”Rudolph”
En nyhet från NAH:s hemsida
Nordisk alternativhöger (NAH) – nazismen i
ny förpackning – är det senaste högerextrema utspelet. Plötsligt
framstår Sverigedemokraterna som söndagsskolebarn med sin hemvävda
sverigeidyll.
Men så är det inte alls. De flesta samhällsomstörtande extrema rörelser har en radikal flank som genom sitt extrema budskap förvandlar framtoningen av huvudrörelsen som en moderat reformrörelsen, redo att lyssna på folket.
SD:s representanter tar naturligtvis avstånd från NAH och betonar sin civiliserade politik. NAH framställs som det förfärliga alternativet till en förnuftig befolkningspolitik.
Hitlers raspolitik med eutanasi, dvs. folkmord på programmet, började genomföras efter det kuppartade maktövertagandet 1934-35 och tusentals förståndshandikapade dödades. Operationen skedde genom Hitlers egna organisationer som växte fram parallellt med statsapparaten. Bara offrens familjer protesterade utan resultat.
Protesterna mot Hitlers styre blev ingen folkrörelse, men det fanns modiga personer som t ex den katolske biskopen i Münster, Clemens August Graf von Galen, som 1941 kritiserade eutanasin. Hitlers totala makt tålde egentligen ingen kritik, men han var slug nog att inte komma i konflikt med kyrkan och äventyra soldatmoralen. Eutanasiprogrammet stoppades.
Tänk om kyrkorna hade protesterat tidigare. Nu sparades i alla fall uppskattningsvis en miljon förståndshanidkapade och fördrivningen av 30 miljoner slaver till bortom Uralbergen i de erövrade områdena sköts på framtiden.
Sex miljoner judars liv kunde inte räddas. Massavrätt-ningen av ryska krigsfångar stoppade inte heller. När ett maskineri har kommit i gång blir det som ett självgenerande system i det här fallet baserat på rasism och antisemitism och ett brinnande krig.
Men så är det inte alls. De flesta samhällsomstörtande extrema rörelser har en radikal flank som genom sitt extrema budskap förvandlar framtoningen av huvudrörelsen som en moderat reformrörelsen, redo att lyssna på folket.
SD:s representanter tar naturligtvis avstånd från NAH och betonar sin civiliserade politik. NAH framställs som det förfärliga alternativet till en förnuftig befolkningspolitik.
Hitlers raspolitik med eutanasi, dvs. folkmord på programmet, började genomföras efter det kuppartade maktövertagandet 1934-35 och tusentals förståndshandikapade dödades. Operationen skedde genom Hitlers egna organisationer som växte fram parallellt med statsapparaten. Bara offrens familjer protesterade utan resultat.
Protesterna mot Hitlers styre blev ingen folkrörelse, men det fanns modiga personer som t ex den katolske biskopen i Münster, Clemens August Graf von Galen, som 1941 kritiserade eutanasin. Hitlers totala makt tålde egentligen ingen kritik, men han var slug nog att inte komma i konflikt med kyrkan och äventyra soldatmoralen. Eutanasiprogrammet stoppades.
Tänk om kyrkorna hade protesterat tidigare. Nu sparades i alla fall uppskattningsvis en miljon förståndshanidkapade och fördrivningen av 30 miljoner slaver till bortom Uralbergen i de erövrade områdena sköts på framtiden.
Sex miljoner judars liv kunde inte räddas. Massavrätt-ningen av ryska krigsfångar stoppade inte heller. När ett maskineri har kommit i gång blir det som ett självgenerande system i det här fallet baserat på rasism och antisemitism och ett brinnande krig.
Att läsa: Hans-Ulrich Wehler (2017) Nationalsocialismen. Från massrörelse till Führervälde och utrotningskrig. Göteborg: Daidalos.
Vad händer i Postnord? av Sven-Hugo Mattsson
Jag är benägen att tro att det mesta som
rapporteras om Postnord är en myt. Jag konstaterar först att det inte
bara är Postnord som delar ut brev, här finns också Citymail och
Tidningsbärarna. Både Postnord och tidningsbärarna delar ut A-brev, som
väl är det intressanta.
En annan sak är att många brev färdas på tåg och flyg. Vi vet att, framförallt tågen, inte är lika säkra som förr, att förseningar förekommer allt mer. Detta påverkar givetvis utdelningen.
Det är en annan sak som bekymrar mig, varför görs ingen koll vilka brev som försenas eller försvinner. Ett förslag vore att Post och telestyrelsen skickar ut, säg, 1000 testbrev om dagen i en månad. Varje utdelare får i uppgift att rapportera om testbreven är i tid eller inte. Om brevet är försenat skall brevbäraren förklara varför. På så vis kan vi få en bild av hur distributionen fungerar och var felen finns. Bara genom att ta reda på detta kan vi rätta till felen. Vem är det som delar ut fel, vem är det som tar för lång tid på sig och varför händer detta.
Intill dess att vi tar reda på det jag ovan beskriver, är gjort på ett eller annat sätt, är jag beredd att hålla fast vid att det som påstås mest är en skröna.
Visst jag har själv jobbat i det som nu är Postnord, så jag har kanske i viss mån att behov att försvara dem. Men jag tycket att rapporteringen är slarvig när en inte djuplodar och försöker hitta var felet ligger i postdistributionen.
En annan fråga är om felen har blivit fler över tid. Jag menar. brev har alltid lagts fel eller försvunnit, det är ingenting med det. Det finns många fällor i utdelningen. I en trappa kan det finnas flera med samma efternamn, som exempel. Så det kräver noggrannhet att dela ut.
En annan sak är att många brev färdas på tåg och flyg. Vi vet att, framförallt tågen, inte är lika säkra som förr, att förseningar förekommer allt mer. Detta påverkar givetvis utdelningen.
Det är en annan sak som bekymrar mig, varför görs ingen koll vilka brev som försenas eller försvinner. Ett förslag vore att Post och telestyrelsen skickar ut, säg, 1000 testbrev om dagen i en månad. Varje utdelare får i uppgift att rapportera om testbreven är i tid eller inte. Om brevet är försenat skall brevbäraren förklara varför. På så vis kan vi få en bild av hur distributionen fungerar och var felen finns. Bara genom att ta reda på detta kan vi rätta till felen. Vem är det som delar ut fel, vem är det som tar för lång tid på sig och varför händer detta.
Intill dess att vi tar reda på det jag ovan beskriver, är gjort på ett eller annat sätt, är jag beredd att hålla fast vid att det som påstås mest är en skröna.
Visst jag har själv jobbat i det som nu är Postnord, så jag har kanske i viss mån att behov att försvara dem. Men jag tycket att rapporteringen är slarvig när en inte djuplodar och försöker hitta var felet ligger i postdistributionen.
En annan fråga är om felen har blivit fler över tid. Jag menar. brev har alltid lagts fel eller försvunnit, det är ingenting med det. Det finns många fällor i utdelningen. I en trappa kan det finnas flera med samma efternamn, som exempel. Så det kräver noggrannhet att dela ut.
Dags för Basinkomst? av Göran Persson
I tisdags var det Doc Lounge i Lund. Där visades filmen Free Lunch Society: What would you do if your income were taken care of?
En medryckande appell för basinkomstinitiativ i olika länder.
Verkligen olika länder, exemplen kom från Namibia till Alaska via
Schweiz och Tyskland.
Frågan om en garanterad basinkomst har hela tiden funnits med i diskussionen om vägar att frigöra sig från kapitalismens löneslaveri. Diskussionen var livlig under 60 och 70-talet i t ex USA, men när Reagan blev president så försvann den från dagordningen.
Nu verkar den börja vakna igen, till del med anledning av automatiseringen som eliminerar allt fler jobb. Men även mer ideologiskt så ökar intresset av vad som händer om man frikopplar arbete från inkomst. Vi vet alla att mycket önskvärt arbete inte utförs idag av ekonomiska skäl, t ex stora grupper i skola och barnomsorg och bristande omsorg. Vad skulle människor välja att arbeta med om inte försörjningsmöjligheten var kriteriet för vad man skulle arbeta med. Att människor skulle arbeta även utan tvång tyder alla studier på, men med vad och hur mycket?
Det finns många argument och mycket information att ta del av för den intresserade. Se t ex www.basinkomst.nu (Sverige), www.ubie.org (Europa) och www.basicincome.org (Internationell).
I Lund planeras ett möte, Basinkomst-fika, den 8/11 kl 19. Tid och plats meddelas i Facebook-gruppen ”Basinkomst Lund”, eller skicka ett mail till samuel.kazen @gmail.com.
Frågan om en garanterad basinkomst har hela tiden funnits med i diskussionen om vägar att frigöra sig från kapitalismens löneslaveri. Diskussionen var livlig under 60 och 70-talet i t ex USA, men när Reagan blev president så försvann den från dagordningen.
Nu verkar den börja vakna igen, till del med anledning av automatiseringen som eliminerar allt fler jobb. Men även mer ideologiskt så ökar intresset av vad som händer om man frikopplar arbete från inkomst. Vi vet alla att mycket önskvärt arbete inte utförs idag av ekonomiska skäl, t ex stora grupper i skola och barnomsorg och bristande omsorg. Vad skulle människor välja att arbeta med om inte försörjningsmöjligheten var kriteriet för vad man skulle arbeta med. Att människor skulle arbeta även utan tvång tyder alla studier på, men med vad och hur mycket?
Det finns många argument och mycket information att ta del av för den intresserade. Se t ex www.basinkomst.nu (Sverige), www.ubie.org (Europa) och www.basicincome.org (Internationell).
I Lund planeras ett möte, Basinkomst-fika, den 8/11 kl 19. Tid och plats meddelas i Facebook-gruppen ”Basinkomst Lund”, eller skicka ett mail till samuel.kazen @gmail.com.
90-talets skolreformer sliter isär samhället
av Gunnar Stensson
Pisa-undersökningen visar att utvecklingen mot allt större
klyftor i samhället fortsätter. Risken är stor att samhället slits isär
fullständigt om inte justeringar i 90-talsreformerna görs! Det handlar
om kommunaliseringen av skolan och beslutet om friskolor och fritt val.
Det är tunga aktörer inom skolan som
varnar, Åsa Fahlén, ordförande i Lärarförbundet, och Matz Nilsson,
skolledarförbundet. (Sydsvenskan 20/10)
Skolkommissionen lade fram ett genomarbetat förslag för hur den svenska skolans snabba förfall ska stoppas, men regeringen bryter loss delar av förslaget och för fram dem separat.
Olyckligt! säger de båda ordförandena. Men än värre är allianspartiernas ointresse eller avvisande av Skolkommissionens förslag.
290 kommuner och över tusen friskolor kan inte var för sig styra skolan mot likvärdighet!
Staten måste ta över ansvaret för skolans finansiering och resursfördelningen!
Vinstbegränsningar räcker inte. Det måste bli förändringar av 90-tals-besluten om kommunalisering och friskolor.
Skolkommissionen lade fram ett genomarbetat förslag för hur den svenska skolans snabba förfall ska stoppas, men regeringen bryter loss delar av förslaget och för fram dem separat.
Olyckligt! säger de båda ordförandena. Men än värre är allianspartiernas ointresse eller avvisande av Skolkommissionens förslag.
290 kommuner och över tusen friskolor kan inte var för sig styra skolan mot likvärdighet!
Staten måste ta över ansvaret för skolans finansiering och resursfördelningen!
Vinstbegränsningar räcker inte. Det måste bli förändringar av 90-tals-besluten om kommunalisering och friskolor.
Dan Andersson av Sven-Hugo Mattsson
Hösten 1957 gav elever på Parkskolan i Lund ett
Dan Anderssonspel. Det är 60 år sedan och jag minns väl inte det hela
glasklart. Dan Ljunghill hade väl huvudrollen och spelade och sjöng de
där välkända låtarna.” det är mil efter mil till lador och hus där
frosten går tjurig vid grind”. Han sjöng här om en av sina fästmör som
kom från Lycksele. Han sjöng säkert också om ”när morgonens stjärnor
blekna och dö / och när ångorna stelna till is / och när dagningen
skälver på myr och sjö / vi sova på doftande ris”. Vi spelade på AF:s
stora scen och kolsyreisen flödade över tiljorna. Dan Ljunghill är son
till den kände skolpersonen K-G Ljunghill, som hade just kultur som en
bärande idé i skolan.
Det finns mycket naturlyrik i DA:s diktning den vackraste dikt han skrivit är nog, enligt min mening, ”Hemlängtan”:
Jag är trött jag är led vid fabriken
jag vill hem till jordhöljt bo
till min koja vid blodstensmyren
i de gröna gömmenas ro
Jag vill hem till det fattiga folket
som svettas i somrarnas glöd”.
Myten säger att Dan arbetade nere vid en fabrik i Grängesberg i 1 ½ dag, sen stod han inte ut längre. Han trivdes bäst i skogen där han slapp att ”be för dem som staden kväver”.
Det finns mycket naturlyrik i DA:s diktning den vackraste dikt han skrivit är nog, enligt min mening, ”Hemlängtan”:
Jag är trött jag är led vid fabriken
jag vill hem till jordhöljt bo
till min koja vid blodstensmyren
i de gröna gömmenas ro
Jag vill hem till det fattiga folket
som svettas i somrarnas glöd”.
Myten säger att Dan arbetade nere vid en fabrik i Grängesberg i 1 ½ dag, sen stod han inte ut längre. Han trivdes bäst i skogen där han slapp att ”be för dem som staden kväver”.
Dan Anderssons byst på Järntorget i Göteborg,
invigd 18 november 1990, utförd av Britt-Marie Jern.
32 år gammal
Dan Andersson föddes i april 1888 och dog i september 1920. Han blev alltså bara 32 år ung, Detta delade han tyvärr med många diktare och författare. Stig Dagerman är en, Edit Södergran en annan, Hjalmar Gullberg med flera. Han dog i en olycka på hotell Hellman i Stockholm som inte hade vädrat ut ordentligt efter att de cyanväterökt hans rum. Jag sörjer honom i den meningen att jag kunde träffat honom om han blivit normalt gammal. Tänk, han hade bra varit 69 år när vi spelade upp han dikter på Parkskolan. Vi hade kanske bjuda dit honom för diskussioner om hans liv och diktning. Jag tänker också på hur mycket mer han kunnat skriva.
Radikal
DA var radikal och medlem i socialdemokratiska partiet. Vi ser ett exempel i dikten ovan, ”Hemlängtan: ”Jag vill hem till det fattiga folket/som svettas i somrarnas glöd”. Han slog alltid uppåt.
Ett exempel är ”visan till diversehandlaren Noaksson: ”Stor och stursk har du blivit bakom din disk den höga / Ingenting mer än salt och ovett har du åt kunden mer / och att krusa dig och din dräng lönar numera föga / bara allt värre blir du, mer surt du på människan ser / sparkad i ändan av kristidsturen tror du väl snart för fanken / att en monark du kan bli på salt och surkål och jäst”.
Märta Larsson
DA var också förlovad med Märta Larsson, dikten ”minnet” anses väl skriven för henne: ”Och het av lust jag smekte / ditt bröst och dina länder / och fick av dig det heliga / som endast mannen får”. Han träffade henne på Brunnsvik där de bägge var elever. Förmodligen var romansen med henne den starkaste. Han kunde dock inte få henne eftersom hennes far inte tillät det. Märta var överklass och bodde på Östermalm, fadern krävde att DA skulle ha fast jobb. Om honom skrev han: ”Det är han som är konstens beskyddare, och delar ut åt de små / honorar för utrivna hjärtan, som han aldrig lyckats förstå / han är sann patriot på bordellen och i kyrkan vid bön och psalm / det är han som har hus med hiss och bad och WC på Östermalm.
Olga Turesson
I sluter på 10-talet gifte sig DA: med Olga Turesson, Olga var syster till Gunnar Turesson, som tonsatte en hel del av DAs dikter. Han levde länge, långt in i vår tid. Äktenskapet med Olga var nog perfekt för honom. Hon var lärarinna, så här hade DA tillgång till en fast lön och kunde därigenom dikta samtidigt som det stod mat på bordet. DA dog, 16 september 1920. Då var Olga gravid och födde en dotter på våren 2021, en dotter DA aldrig fick se. Även hon blev gammal.
Mer
Det finns mycket mer att skriva om Dan Andersson. Så jag hoppas få återkomma.
Inga räta vinklar i Klostergården av Gunnar Stensson
När Klostergårdsborna i måndags samlades i biblioteket för att få
bekräftat att de bodde i Sveriges bästa bostadsområde var det ändå en
fråga som skavde. Varför är inte rummen rätvinkliga kvadrater?
Någon av de boende hade lagt om golvet och en annan hade tapetserat. Väggarna var inte parallella. Golven var inte kvadratiska. Det hade uppstått problem.
De frågade experten som satt i panelen, Tomas Tägil. Han hade inget annat svar än att byggarna kanske slarvat på grund av brådska. Svaret var inte tillfredsställande. Problemet var att samma felaktighet uppstått regelmässigt på samma ställen i olika byggnader.
Jag fylldes av grubbel. Någonstans fanns det en förklaring, det visste jag.
Under natten drog jag mig till minnes ett tv-program vid millennieskiftet om Klostergården och dess ungerske inspiratör Janos Kleineisel från Budapest.
Han berättade om den osynliga arkitektoniska finessen att rummen i Klostergården inte är fyrkantiga. De som bor där skall slippa känna sig instängda i fyrkantiga boxar. De oregelbundna vinklarna och volymerna upplevs inte av blotta ögat, men oregelbundenheten känns ändå som en frihet, en sorts befriande rymd för de som vistas där, förklarade han.
Efter programmet diskuterade vi det några dagar och gick in i en del lägenheter. Ingenstans kunde vi se att rummen var oregelbundna. De var ljusa och snygga, helt okej. Men vi använde förstås bara ögonmått, inte tumstockar och vinkelhakar.
Nu, 50 år efter det att husen byggdes, är det många som sätter upp nya tapeter eller lägger in nya golv. Rätvinkliga tapeter och rätlinjiga golv.
De som försöker passa in dem i Klostergårdens rum har upptäckt att det inte går och jag har därigenom äntligen fått bekräftat att rummen i Klostergården faktiskt inte är fyrkantiga boxar! Det känns befriande!
Någon av de boende hade lagt om golvet och en annan hade tapetserat. Väggarna var inte parallella. Golven var inte kvadratiska. Det hade uppstått problem.
De frågade experten som satt i panelen, Tomas Tägil. Han hade inget annat svar än att byggarna kanske slarvat på grund av brådska. Svaret var inte tillfredsställande. Problemet var att samma felaktighet uppstått regelmässigt på samma ställen i olika byggnader.
Jag fylldes av grubbel. Någonstans fanns det en förklaring, det visste jag.
Under natten drog jag mig till minnes ett tv-program vid millennieskiftet om Klostergården och dess ungerske inspiratör Janos Kleineisel från Budapest.
Han berättade om den osynliga arkitektoniska finessen att rummen i Klostergården inte är fyrkantiga. De som bor där skall slippa känna sig instängda i fyrkantiga boxar. De oregelbundna vinklarna och volymerna upplevs inte av blotta ögat, men oregelbundenheten känns ändå som en frihet, en sorts befriande rymd för de som vistas där, förklarade han.
Efter programmet diskuterade vi det några dagar och gick in i en del lägenheter. Ingenstans kunde vi se att rummen var oregelbundna. De var ljusa och snygga, helt okej. Men vi använde förstås bara ögonmått, inte tumstockar och vinkelhakar.
Nu, 50 år efter det att husen byggdes, är det många som sätter upp nya tapeter eller lägger in nya golv. Rätvinkliga tapeter och rätlinjiga golv.
De som försöker passa in dem i Klostergårdens rum har upptäckt att det inte går och jag har därigenom äntligen fått bekräftat att rummen i Klostergården faktiskt inte är fyrkantiga boxar! Det känns befriande!
Svenska lantbrukare bör stödja Palestina
av Gunnar Olofsson
Nu i november 
startar den palestinska grenen av ”Via Campesina” sin verksamhet. ”Via Campesina”
(”Böndernas väg”) är en internationell rörelse med närmare 150 olika
organisa-tioner, omkring 200 miljoner farmare i runt 100 länder, som
verkar för ett hushållsbaserat och hållbart jordbruk. Framför allt
inriktar man sig på så kallad matsuveränitet (”food sovereignty”)
vilket innebär rätt att producera sin mat på eget territorium – något
mycket relevant för palestinierna vilkas land till största delen
kontrolleras av Israel. ”Via Campesina” räknar sig till den
globaliseringskritiska rörelsen och driver sedan 1999 kampanjen ”Global
Campaign for Agrarian Reform” i opposition mot marknadsorienterade
jordbruksreformer.
Problemet för staten Palestina idag är att man varken kan producera sin mat - över 60 % av territoriet kontrolleras av israelisk militär och så kallade bosättare som ockuperar marken – eller fritt importera / exportera det man behöver. Naturresurser som vatten, gas och olja beslagtas och utnyttjas av israelerna. Ekonomin kan inte utvecklas och arbetslöshet, fattigdom och armod består.
startar den palestinska grenen av ”Via Campesina” sin verksamhet. ”Via Campesina”
(”Böndernas väg”) är en internationell rörelse med närmare 150 olika
organisa-tioner, omkring 200 miljoner farmare i runt 100 länder, som
verkar för ett hushållsbaserat och hållbart jordbruk. Framför allt
inriktar man sig på så kallad matsuveränitet (”food sovereignty”)
vilket innebär rätt att producera sin mat på eget territorium – något
mycket relevant för palestinierna vilkas land till största delen
kontrolleras av Israel. ”Via Campesina” räknar sig till den
globaliseringskritiska rörelsen och driver sedan 1999 kampanjen ”Global
Campaign for Agrarian Reform” i opposition mot marknadsorienterade
jordbruksreformer.Problemet för staten Palestina idag är att man varken kan producera sin mat - över 60 % av territoriet kontrolleras av israelisk militär och så kallade bosättare som ockuperar marken – eller fritt importera / exportera det man behöver. Naturresurser som vatten, gas och olja beslagtas och utnyttjas av israelerna. Ekonomin kan inte utvecklas och arbetslöshet, fattigdom och armod består.
Markstölden pågår hela tiden. Enligt palestinska ”Abdullah Al-Hourani Center for Studies and Documentation” konfiskerades 12 326 dunam mark (1 dunam = 1000 kvadratmeter) under 2016, en ökning med 127 % jämfört med året innan. 2017 riskerar också att bli ett nytt rekordår för illegala bosättningar: planerade 8 345 nya bostäder för judiska israeler varav 3.066 som skall byggas omedelbart. I Gaza är situationen direkt ohållbar med kraftiga restriktioner på handel, svår miljöförstöring med icke fungerande avloppsrening och odrickbart vatten och en stor del av jordbruksmarken outnyttjad på grund av beskjutningar från israelisk militär.
En konsekvens av situationen är att palestinier tvingas ta arbete i israeliska bosättningar för att kunna försörja sina familjer. Enligt en uppskattning arbetar minst 36 000 palestinier på detta sätt, ofta i farliga och utsatta arbeten och för en lön under israelisk minimilön. Några fackföreningar existerar inte, ingen ersättning utgår vid sjukdom och skador och man kan när som helst godtyckligt stängas av från arbetet – vilket är regel för perioder av några dagar till flera månader vid varje utbrott av våld i den israelisk-palestinska konflikten.
Även barn utnyttjas i bosättningarna. Enligt en rapport av människorättsorganisationen Human Rights Watch, ”Ripe for abuse” (2015), utnyttjas hundratals palestinska barn, en del så unga som 10-11 år, som barnarbetare för halv minimilön inom framför allt jordbruket, där ockupationsprodukter som tomater, dadlar och avocado saluförs inom EU som gjorda i Israel - och svenska konsumenter blir därmed delaktiga i såväl barnarbete som ockupation och kolonisation. Barnen utsätts för kemikalier, vissa förbjudna inom EU, som orsakar illamående, yrsel och hudutslag – och som på längre sikt är kopplade till cancer, neurologiska skador och ofruktsamhet. De skadar sig på vassa verktyg och tunga maskiner, klättrar på stegar och arbetar i extrema temperaturer.
Svenska lantbrukare har all anledning att aktivt stödja den palestinska kampen för rätten att odla sin jord. Frågan är också högaktuell i vår del av världen där en allt större del av livsmedelsproduktionen kontrolleras av multinationella företag som Monsanto, utslagningen av småbönder fortsätter och genmodifierade grödor införs med oklara ekologiska konsekvenser. Svenska lantbrukare bör knyta kontakter med ”Via Campesina”, och inte minst dess palestinska gren, och bidra till en framtid med matsuveränitet i ett hushållsnära och hållbart jordbruk för alla människor på vår jord!
66 år i skolan 66. Summering:3 av Den Gamle
Han deltog i den stora
Vietnam-debatten 1965, var i Stockholm under Russelltribunalen om USA:s
krigsförbrytelser 1966, chockerades av polisattacken mot
Vietnamdemonstranter 1967, gladdes åt Palmes medverkan i
demonstrationen i februari 1968, entusiasmerades av FNL:s Tet-offensiv
och kom på kant med skolledningen i Framnäs.
Morden på Martin Luther King och Robert Kennedy, den militanta amerikanska fredsrörelsen, kravallerna och valet av Richard Nixon till president fick honom att hoppas på en revolution i USA. Han läste Malcolm X, Stokely Carmichael, Noam Chomsky och Norman Mailer.
Chansen att flytta till Lund kom när betyg i kulturgeografi krävdes för samhällslärare. Han flyttade till Ulrikedal i Lund, blev medlem i FNL-gruppen, läste kulturgeografi och ekonomisk historia, skrev en omfattande uppsats om ”Sveriges ekonomiska relationer med USA och den svenska Vietnampolitiken 1965 till 1970” och utbildade sig ett år på lärarhögskolan i Malmö.
Det betydde att han började om och kom att ansluta sig till en generation som var tio år yngre än han själv.
FNL-grupperna var en enhetsfront, han studerade Dimitrovs bok Enhetsfrontens och folkfrontens problem, tryckt i DDR 1970, och undvek att engagera sig partipolitiskt. I Lunds FNL-grupp fanns maoister, trotskister, kfml-are och vpk-are och han umgicks och diskuterade med personer som var anslutna till alla dessa partigrupper och sekter.
Socialdemokrater och kpml(r)-are försökte bilda egna Vietnamorganisationer. Lunds FNL-grupp var en studentrörelse och hade lokal högst uppe i AF-borgen.
Lilla Teatern var politisk och spelade agitationspjäser som Flotten och Joakim von Anka. Aten var det stora åsiktstorget och ständigt fyllt av diskuterande studenter.
Han läste Jan Myrdal, attraherades en tid av maoismen som ett alternativ till den förtryckande moskvakommunismen, men reagerade skarpt när Kina och Nixons USA öppnade diplomatiska förbindelser. Kina svek Vietnam och stödde de röda khmererna.
Han debatterade i Heleneholmsskolans aula med argument från Pentagonrapporten.
Sara Lidman agiterade i Ungdomens hus i Malmö mot USA:s julbombningar av Hanoi 1972.
Olof Palme jämförde dem i ett radiotal med nazisternas krigsförbrytelser. USA bröt de diplomatiska förbindelserna med Sverige.
Morden på Martin Luther King och Robert Kennedy, den militanta amerikanska fredsrörelsen, kravallerna och valet av Richard Nixon till president fick honom att hoppas på en revolution i USA. Han läste Malcolm X, Stokely Carmichael, Noam Chomsky och Norman Mailer.
Chansen att flytta till Lund kom när betyg i kulturgeografi krävdes för samhällslärare. Han flyttade till Ulrikedal i Lund, blev medlem i FNL-gruppen, läste kulturgeografi och ekonomisk historia, skrev en omfattande uppsats om ”Sveriges ekonomiska relationer med USA och den svenska Vietnampolitiken 1965 till 1970” och utbildade sig ett år på lärarhögskolan i Malmö.
Det betydde att han började om och kom att ansluta sig till en generation som var tio år yngre än han själv.
FNL-grupperna var en enhetsfront, han studerade Dimitrovs bok Enhetsfrontens och folkfrontens problem, tryckt i DDR 1970, och undvek att engagera sig partipolitiskt. I Lunds FNL-grupp fanns maoister, trotskister, kfml-are och vpk-are och han umgicks och diskuterade med personer som var anslutna till alla dessa partigrupper och sekter.
Socialdemokrater och kpml(r)-are försökte bilda egna Vietnamorganisationer. Lunds FNL-grupp var en studentrörelse och hade lokal högst uppe i AF-borgen.
Lilla Teatern var politisk och spelade agitationspjäser som Flotten och Joakim von Anka. Aten var det stora åsiktstorget och ständigt fyllt av diskuterande studenter.
Han läste Jan Myrdal, attraherades en tid av maoismen som ett alternativ till den förtryckande moskvakommunismen, men reagerade skarpt när Kina och Nixons USA öppnade diplomatiska förbindelser. Kina svek Vietnam och stödde de röda khmererna.
Han debatterade i Heleneholmsskolans aula med argument från Pentagonrapporten.
Sara Lidman agiterade i Ungdomens hus i Malmö mot USA:s julbombningar av Hanoi 1972.
Olof Palme jämförde dem i ett radiotal med nazisternas krigsförbrytelser. USA bröt de diplomatiska förbindelserna med Sverige.
IB, den socialdemokratiska spionorganisationen,
avslöjades våren 1973. Socialdemokrater registrerade kommunister och
vänstersocialister. FNL-grupper infiltrerades och namn utlämnades till
CIA. Olof Palme förnekade och ljög. Han var djupt besviken och tappade
det förtroende han haft för socialdemokraterna
General Pinochet genomförde med stöd av USA en militärkupp i
Chile. President Allende mördades. Politiska fångar fördes till stadion
i Santiago, torterades och mördades. Snart strömmade välutbildade och
radikala chilenska flyktingar till Lund.
Watergate-affären dominerade USA och därmed världen. President Nixon tvingades avgå 1974.
DFFG:s ledning ville, inspirerad av Jan Myrdal, följa den kinesiska politiken att stödja de röda khmererna på Vietnams bekostnad. Sara Lidman tog upp striden mot maoisterna. Han stödde henne i en kritisk artikel i Aftonbladet sommaren 1974. Han kontaktades av Vietnams ambassad och fick uppdraget att förmedla den vietnamesiska nyhetsbyråns telegram om striderna i Vietnam till FNL-gruppernas aktivister. I Lunds FNL-grupp blev stämningen hård, men majoriteten kom till slut att stödja Sara Lidmans linje. 1975 befriades Vietnam. I Saigon utspelades kaotiska scener när amerikanerna och deras anhängare flydde.
Strax därefter höll FNL-grupperna en kongress. Han var delegat för Lunds FNL-grupp. Majoriteten av delegaterna var maoister. Vietnams ambassadör var inbjuden. I sitt tal kritiserade han ledningens ställningstaganden. Stämningen blev pinsam.
Han blev överraskande invald i den nya styrelsen som enda representant för Sara Lidmans linje. Styrelsens uppdrag var att lägga ner FNL-grupperna och bilda en ny solidaritetsorganisation till stöd för Pol Pots röda khmerer. FNL-grupperna upplöstes. Tillsammans med Beppo Persson tog han initiativ till en ny organisation, Solidaritet med Vietnam.
Under Vietnamkrigets decennium hade han undvikit att ansluta sig till något politiskt parti, men nu var det nödvändigt. Socialdemokratin var omöjlig efter IB-affären. SKP hade han bekämpat sedan 1972. Återstod VPK. Hösten 1976 gick han in i partiet, framför allt för att fortsätta solidaritetsarbetet för Vietnam. Han deltog i valkampanjen i Lund. Jörn Svensson var ledande VPK-politiker i Skåne. I valet 1976 förlorade socialdemo-kraterna makten för första gången sedan 1932.
Watergate-affären dominerade USA och därmed världen. President Nixon tvingades avgå 1974.
DFFG:s ledning ville, inspirerad av Jan Myrdal, följa den kinesiska politiken att stödja de röda khmererna på Vietnams bekostnad. Sara Lidman tog upp striden mot maoisterna. Han stödde henne i en kritisk artikel i Aftonbladet sommaren 1974. Han kontaktades av Vietnams ambassad och fick uppdraget att förmedla den vietnamesiska nyhetsbyråns telegram om striderna i Vietnam till FNL-gruppernas aktivister. I Lunds FNL-grupp blev stämningen hård, men majoriteten kom till slut att stödja Sara Lidmans linje. 1975 befriades Vietnam. I Saigon utspelades kaotiska scener när amerikanerna och deras anhängare flydde.
Strax därefter höll FNL-grupperna en kongress. Han var delegat för Lunds FNL-grupp. Majoriteten av delegaterna var maoister. Vietnams ambassadör var inbjuden. I sitt tal kritiserade han ledningens ställningstaganden. Stämningen blev pinsam.
Han blev överraskande invald i den nya styrelsen som enda representant för Sara Lidmans linje. Styrelsens uppdrag var att lägga ner FNL-grupperna och bilda en ny solidaritetsorganisation till stöd för Pol Pots röda khmerer. FNL-grupperna upplöstes. Tillsammans med Beppo Persson tog han initiativ till en ny organisation, Solidaritet med Vietnam.
Under Vietnamkrigets decennium hade han undvikit att ansluta sig till något politiskt parti, men nu var det nödvändigt. Socialdemokratin var omöjlig efter IB-affären. SKP hade han bekämpat sedan 1972. Återstod VPK. Hösten 1976 gick han in i partiet, framför allt för att fortsätta solidaritetsarbetet för Vietnam. Han deltog i valkampanjen i Lund. Jörn Svensson var ledande VPK-politiker i Skåne. I valet 1976 förlorade socialdemo-kraterna makten för första gången sedan 1932.
Bojkott, Desinvesteringar och Sanktioner
BDS står för Bojkott, Desinvesteringar och Sanktioner. Bojkott
är ett verktyg som ligger i dina händer som konsument. Du kan välja att
inte köpa israeliska produkter så länge ockupationen och
folkrättsbrotten pågår. Desinvestering innebär att företag, banker och institutioner drar tillbaka investeringar som stödjer den israeliska ockupationspolitiken. Sanktioner
är politikernas och de globala institutionernas verktyg att med
handelshinder, förbud mot militärt samarbete eller begränsningar i de
diplomatiska förbindelserna markera att man inte accepterar statens
politik.
Sammanfattning av rapporten om BDS
Sammanfattning av rapporten om BDS
2017-10-19
Lördagsmusik
Helgeandskyrkan i Lund
21 oktober kl 17
Kathleen Nguyen, piano
Vendela Nilsson, piano
Julia Sigova, piano
21 oktober kl 17
Kathleen Nguyen, piano
Vendela Nilsson, piano
Julia Sigova, piano
Doc Lounge Lund 24/10
Christian Tod, 95 min, Austria, Germany.
What would you do if your income were taken care of?
Synopsis
Just a few years ago, an unconditional basic income was considered a pipe dream. Today, this utopia is more imaginable than ever before - intense discussions are taking place in all political and scientific camps. FREE LUNCH SOCIETY provides background information about this idea and searches for explanations, possibilities and experiences regarding its implementation
Trailer »
LIVE: HEDDA HATAR
Hedda Hatar will be joining us for an acoustic set before the film on Tuesday. The band have played together for about a year, putting their music in the world to contribute to a more equal music industry. Their music has been described as indie/ alternative rock music, but essentially they just play what they feel like. This Lunda origined band has won several prices, with "’Best Stage Personality’’ as one of them. Don't miss out!
Mejeriet Lund, 19.00 24/10
Promenad av Karin S.
Promenad
Fördel med att sitta i rullstol.
Har löven alltid varit så vackra
i hösttid?
Fördel med att sitta i rullstol.
Har löven alltid varit så vackra
i hösttid?
Subversiv natur av Lotte Möller
För några veckor sedan skrev jag i VB om
de subversiva robiniaskotten som växte upp i och kring spårvägsbygget
på St Laurentiigatan sedan den stiliga allén där hade fällts. Men kan
det vara så att någon som står spårvägsprojektet nära läser VB och
rapporterade till byggledningen? Det dröjde nämligen inte många dagar
förrän samtliga skott var borta, somliga avklippta och andra av allt att
döma giftbehandlade, efter att länge ha fått växa i fred.
Men robinior ger sig inte. Nya skott är på gång. Där de hittar en springa tar de sig upp men de kan också spränga asfalten. Vill man se det symboliskt representerar de motståndet mot den dyra och onödiga spårvägen.
Nu blir det intressant att se om också de nytillkomna små robiniorna får stryka på foten. I så fall stärker det misstanken att någon som står spårvägen nära verkligen läser VB och rapporterar om den undergrävande verksamheten.
Hundra år med Balfour av Gunnar Olofsson
I år är det hundra år sedan dåvarande brittiske
utrikesministern Arthur James Balfour (2 november 1917) deklarerade
att kolonialmakten Storbritannien - som av Nationernas Förbund
(föregångaren till FN) fått mandat att förvalta territoriet Palestina -
skulle uppmuntra judisk invandring i området.
Drömmen om en judisk stat hade levt länge, och efter den första sionistiska världskongressen 1897 kopplats till just de gamla religiösa skrifterna om det ”Heliga landet”- en gång givet judarna av Gud. Den brittiska deklarationen togs tacksamt emot av sionisterna. Mot slutet av den brittiska mandattiden bodde ungefär 530 000 judar i Palestina, de utgjorde 30 % av befolkningen och ägde 6-7 % av jorden.
Den olyckliga delningsplanen 1947 – beslutat av ett FN helt kontrollerat av västmakterna – gav den judiska minoriteten 56 % (!) av landytan mot 42 % till palestinierna. Jerusalem skulle behållas som internationellt övervakat neutralt område.
I samband med delningen genomförde väl förberedda judiska terrorgrupper en omfattande etnisk rensning av delar av den planerade palestinska staten, över 530 samhällen tömdes, invånarna dödades eller sattes att till fots, utan några tillhörigheter, ta sig till Jordanien och Libanon. Omkring 750 000 människor fördrevs på detta sätt och förvandlades till flyktingar, och när Israels landsfader David Ben-Gurion i maj 1948 utropade staten Israel kontrollerade man 78 % av Palestina.
Hundra år efter Balfourdeklarationen lever spöket fortfarande. Judar i hela världen har rätt att flytta till och bosätta sig i Israel – medan de fördrivna palestinierna inte tillåts återvända. För att få mer judiskt livsrum beslagtar Israel allt mer av de återstående 22 % palestinskt land, och flyttar över delar av sin egen befolkning dit. I nuläget kontrollerar minst 650 000 bosättare, med stöd av mer än 500 militärposteringar, över 60 % av det som skall vara den av FN beslutade, och 135 stater erkända, palestinska staten.
Det dagliga förtrycket, markstölderna, husrivningarna, förstörelsen av olivlundar och egendom, de nattliga arresteringarna, militärrättegångarna och dödsskjutningarna fortsätter i oförminskad takt. Balfours vålnad svävar ännu över det koloniala projektet som, om det inte stoppas, obönhörligt går mot en slutlig katastrof för palestinierna – och möjligen också israelerna. Och världen, det internationella samfundet, FN, EU och Sveriges regering ser på – och tiger.
Drömmen om en judisk stat hade levt länge, och efter den första sionistiska världskongressen 1897 kopplats till just de gamla religiösa skrifterna om det ”Heliga landet”- en gång givet judarna av Gud. Den brittiska deklarationen togs tacksamt emot av sionisterna. Mot slutet av den brittiska mandattiden bodde ungefär 530 000 judar i Palestina, de utgjorde 30 % av befolkningen och ägde 6-7 % av jorden.
Den olyckliga delningsplanen 1947 – beslutat av ett FN helt kontrollerat av västmakterna – gav den judiska minoriteten 56 % (!) av landytan mot 42 % till palestinierna. Jerusalem skulle behållas som internationellt övervakat neutralt område.
I samband med delningen genomförde väl förberedda judiska terrorgrupper en omfattande etnisk rensning av delar av den planerade palestinska staten, över 530 samhällen tömdes, invånarna dödades eller sattes att till fots, utan några tillhörigheter, ta sig till Jordanien och Libanon. Omkring 750 000 människor fördrevs på detta sätt och förvandlades till flyktingar, och när Israels landsfader David Ben-Gurion i maj 1948 utropade staten Israel kontrollerade man 78 % av Palestina.
Hundra år efter Balfourdeklarationen lever spöket fortfarande. Judar i hela världen har rätt att flytta till och bosätta sig i Israel – medan de fördrivna palestinierna inte tillåts återvända. För att få mer judiskt livsrum beslagtar Israel allt mer av de återstående 22 % palestinskt land, och flyttar över delar av sin egen befolkning dit. I nuläget kontrollerar minst 650 000 bosättare, med stöd av mer än 500 militärposteringar, över 60 % av det som skall vara den av FN beslutade, och 135 stater erkända, palestinska staten.
Det dagliga förtrycket, markstölderna, husrivningarna, förstörelsen av olivlundar och egendom, de nattliga arresteringarna, militärrättegångarna och dödsskjutningarna fortsätter i oförminskad takt. Balfours vålnad svävar ännu över det koloniala projektet som, om det inte stoppas, obönhörligt går mot en slutlig katastrof för palestinierna – och möjligen också israelerna. Och världen, det internationella samfundet, FN, EU och Sveriges regering ser på – och tiger.
En demokratisk statsminister? av Gunnar Stensson
Det var på gatorna - och i de kvinnliga rösträttskämparnas möteslokaler
– som den allmänna rösträtten drevs igenom, inte runt det Edénska
konseljbordet.
Hans förslag hade aldrig kunnat genomföras utan trycket från de ryska och tyska arbetarnas revolutioner och hotet om att dessa skulle återuppväcka massresningarna från våren 1917 i Sverige.
Så
skriver Kjell Östberg i sin anmälan av Sverker Oredssons nyutgivna bok Nils Edén. Demokratins statsminister, Aftonbladet 18/10.
Östberg påpekar begränsningarna i Edéns rösträttsreform. Liberalismen ville begränsa rösträtten till de välbeställda och välutbildade. I de kommunala valen, som indirekt utsåg ledamöterna i riksdagens första kammare, ställdes kravet att man tjänade tillräckligt mycket för att betala kommunalskatt.
Ogifta kvinnor gjorde inte det och gifta kvinnors rösträtt var beroende av männens inkomster. Detta krav innebar också att var tionde arbetare förlorade sin rösträtt under 30-talskrisen i industrisamhällen som Sundsvall. Hundratusentals var utestängda från kommunal rösträtt. I kommunerna fick en minoritet rätt att stoppa alltför radikala beslut. En annan följd var att arbetarpartierna blev kraftigt underrepresenterade i första kammaren.
Hans förslag hade aldrig kunnat genomföras utan trycket från de ryska och tyska arbetarnas revolutioner och hotet om att dessa skulle återuppväcka massresningarna från våren 1917 i Sverige.
Så
skriver Kjell Östberg i sin anmälan av Sverker Oredssons nyutgivna bok Nils Edén. Demokratins statsminister, Aftonbladet 18/10.Östberg påpekar begränsningarna i Edéns rösträttsreform. Liberalismen ville begränsa rösträtten till de välbeställda och välutbildade. I de kommunala valen, som indirekt utsåg ledamöterna i riksdagens första kammare, ställdes kravet att man tjänade tillräckligt mycket för att betala kommunalskatt.
Ogifta kvinnor gjorde inte det och gifta kvinnors rösträtt var beroende av männens inkomster. Detta krav innebar också att var tionde arbetare förlorade sin rösträtt under 30-talskrisen i industrisamhällen som Sundsvall. Hundratusentals var utestängda från kommunal rösträtt. I kommunerna fick en minoritet rätt att stoppa alltför radikala beslut. En annan följd var att arbetarpartierna blev kraftigt underrepresenterade i första kammaren.
Fake news?
Såg denna annons
för att fortsätta de svenska gränskontrollerna på nätet. Är det
verkligen en riktig annons från Socialdemokraterna som dessutom kallar
sig för framtidspartiet. Vågar man hoppas att jag blivit lurad av "fake
news".
Revolutionen 2 av Gunnar Stensson
Frihet. Jämlikhet. Broderskap
Liksom den ryska revolutionen
utlöstes den franska av akut nöd. En svår missväxt 1788 ledde till höga
brödpriser och svält i Paris. Nyåret 1789 var det kallaste i
mannaminne. Seine var ett enda långt isflak. Inga varor nådde Paris.
Nödställda människor från landsbygden vällde in i staden, men där fanns
inga arbeten, inga bostäder. Människorna dog på Paris gator.
En rik arbetsgivare i Paris krävde sänkta löner. Det höga brödpriset hade drivit upp lönerna. Den 22 april började en grupp demonstranter tåga mot Seine. En trumma i täten slog takten och demonstranterna ropade:
Död åt de rika!
Död åt aristokraterna!
Död åt svartabörshajarna!
Död åt prästerna!
Nästa dag anslöt sig stuvarna vid kajerna och vedkarlarna och de fattigaste som sov under broarna. Vid det kungliga glasbruket lade arbetarna ned arbetet och gick med. Trupper kommenderades ut och byggde barrikader. Plötsligt hördes skott. Demonstranterna angrep infanteristerna med takpannor. Butiker plundrades. Vintunnor öppnades. Män och kvinnor berusade sig och blev liggande. Gardister klubbade ihjäl dem. När dagen var slut låg 300 lik på gatorna och måste städas undan.
Den 2 maj samlade kung Ludvig XVI riksförsamlingen - 300 adelsmän, 300 präster och 600 ledamöter från tredje ståndet - i Versailles. Den 9 juli slog de 1200 delegaterna sig samman till en konstituerande nationalförsamling för att ge Frankrike en ny demokratisk konstitution enligt upplysningens idéer som utvecklats under de föregående 50 åren.
Den 14 juli var en olidligt het sommardag, Mycket folk var samlade vid Palais Royal. En ung revolutionär advokat, Camille Desmoulins, steg upp på ett bord utanför Café du Foy och höll det brandtal som kom att leda till stormningen av Bastiljen, det centralt belägna statsfängelset i Paris.
Den 26 augusti antog nationalförsamlingen deklarationen om de mänskliga rättigheterna.
I Versailles festade kungen, i Paris svalt folket.
En rik arbetsgivare i Paris krävde sänkta löner. Det höga brödpriset hade drivit upp lönerna. Den 22 april började en grupp demonstranter tåga mot Seine. En trumma i täten slog takten och demonstranterna ropade:
Död åt de rika!
Död åt aristokraterna!
Död åt svartabörshajarna!
Död åt prästerna!
Nästa dag anslöt sig stuvarna vid kajerna och vedkarlarna och de fattigaste som sov under broarna. Vid det kungliga glasbruket lade arbetarna ned arbetet och gick med. Trupper kommenderades ut och byggde barrikader. Plötsligt hördes skott. Demonstranterna angrep infanteristerna med takpannor. Butiker plundrades. Vintunnor öppnades. Män och kvinnor berusade sig och blev liggande. Gardister klubbade ihjäl dem. När dagen var slut låg 300 lik på gatorna och måste städas undan.
Den 2 maj samlade kung Ludvig XVI riksförsamlingen - 300 adelsmän, 300 präster och 600 ledamöter från tredje ståndet - i Versailles. Den 9 juli slog de 1200 delegaterna sig samman till en konstituerande nationalförsamling för att ge Frankrike en ny demokratisk konstitution enligt upplysningens idéer som utvecklats under de föregående 50 åren.
Den 14 juli var en olidligt het sommardag, Mycket folk var samlade vid Palais Royal. En ung revolutionär advokat, Camille Desmoulins, steg upp på ett bord utanför Café du Foy och höll det brandtal som kom att leda till stormningen av Bastiljen, det centralt belägna statsfängelset i Paris.
Den 26 augusti antog nationalförsamlingen deklarationen om de mänskliga rättigheterna.
I Versailles festade kungen, i Paris svalt folket.
En kvinnodelegation fick tillträde till kungen som lovade dem allt bröd som gick att skaffa. Kvinnorna tvingade kungen och drottningen att flytta från Versailles till Tuilerierna i Paris.
Frihet, jämlikhet broderskap, Hilary Mantels roman i tre delar,beskriver revolutionen som den upplevdes av tre unga män som kom att bli revolutionsledare: Camille Desmoulins, Danton och Robespierre. De växer upp, skolas i tidens idéer, propagerar för revolutionen i tidningar och pamfletter, men utan att veta som ska hända nästa år, nästa månad, nästa dag. Utvecklingen är oförutsägbar. Revolutionen är en kamp för rättvisa, men också en maktkamp mellan samhällsklasser, nationer, ideologier och ekonomiska intressen och kommer att fortsätta under decennier.
De tre revolutionärerna är vänner, kamrater som samarbetar, men den turbulenta händelseutvecklingen leder till att en av dem, den konsekvente upplysningsideologen – och dödsstraffmotståndaren - Robespierre, ser sig principiellt tvingad att döma de båda andra, Desmoulins och Danton, till offentlig giljotinering.
Danton utbrister på schavotten: ”Visa upp mitt huvud för folket. Det tål att tittas på.”
Där slutar romanen, men läsaren vet att Robespierre kommer att möta samma öde inom något år.
En revolutionär situation är ett samhällssammanbrott. Det är lätt att i efterhand se varför varken det feodala Frankrike eller tsarens Ryssland kunde bestå. Man kan också se att de som förstod sammanbrottets orsaker också var de som hade förutsättningar att formulera de principer som kunde styra framtiden.
De franska revolutionärernas frihet, jämlikhet, broderskap motsvarades av Lenins mer materiella fred, bröd, jord.
Dagens samhälle är ett globalt system som kanske står inför ett sammanbrott om inte grundläggande förändringar snart sker, men där reaktionära krafter med Trump i spetsen blint fortsätter i gamla spår.
När kommer revolutionen? Vilka ser lösningarna? Kan de förverkligas?
66 år i skolan 65. Summering:2 av Den Gamle
De som föddes under 1930-talet
präglades tidigt av genomgripande historiska omvälvningar. När jag
försöker sammanfatta vad som skett de senaste 80 åren övergår jag till
att berätta i tredje person för att understryka det gemensamma.
Han föddes 1933 i Uppsala. Andra världskriget var närvarande för honom ända från hösten 39. Hans familj tog emot finska barn.
Hans far var frånvarande som inkallad någonstans i Sverige julen 1941-42. Radionyheterna var alltid på. Han följde krigsrapporteringen 1944 och läste om koncentrationslägerfångarna i Dachau som befriades av amerikanska soldater. I maj 1945 när han nyss fyllt tolv slogs han med en nazi-sympatisör. I Växjö läroverk konfronterades han av en nazistisk gymnastiklärare. Sommaren 1945 läste han om bomberna i Hiroshima och Nagasaki. Han uppfattade först inte skillnaden mellan dem och kvartersbomberna som fällts över Tyskland.
Han var inackorderad i Växjö, vantrivdes i läroverket och hade BC i tyska. I Älghult där hans familj nu bodde fanns bara en sexårig folkskola. Hans bror vägrade att gå i läroverket och läste i stället per korrespondens. Hans far engagerade sig för skolan och medverkade till att Älghult blev en av de första kommuner som införde en nioårig enhetsskola.
Optimism
Efter kriget var han optimist. De amerikanska och ryska soldaterna hade segrat över nazisterna. Han var omedveten om den nöd som följde i krigets spår. Amerika blev hans idealland. Många såg ner på USA. I Växjö fanns en butik som kallades Amerikanska basaren. Där kostade allting 25 öre. USA beskrevs av många som ett skräpland som producerade skräpvaror. Det irriterade honom.
Det stod mycket om USA i Dagens Nyheter. Dessutom läste han amerikansk litteratur och såg amerikansk film. Han uppfattade USA som en storslagen arena där goda krafter kämpade mot onda och de goda krafterna alltid vann.
Han engagerade sig i medborgarrättsrörelsen och var övertygad om att den snart skulle segra. Hela hans världsbild var optimistisk och amerikansk.
I grunden hade han samtidigt en positiv syn på Sovjetunionen. Ryssarna hade segrat i de stora slagen i Stalingrad och Kursk. Han funderade över kommunismen. Jämlikhet var väl bättre än skillnader mellan människor? Hans kristna fostran hade handlat om att de rika skulle ge bort sina rikedomar till de fattiga. Om någon ber dig om något så ge honom mer än han ber om. De kristna församlingarna i Nya testamentet var kommunistiska. Varför skällde alla på kommunistpartiet?
Samtidigt avskydde han Stalin. Ungern-revolten fick honom att förstå att Stalin inte var det enda problemet i Sovjetunionen. Men han var optimist. Chrusjtjov skulle nog kunna reformera Sovjetunionen. Han läste Solzjenitsyns En dag i Ivan Denisovitjs liv.
Han avskydde Europa. De europeiska länderna hade inte kunnat stå emot nazisterna. Många hade ställt sig på Tysklands sida. Somliga var fortfarande fascistiska som Spanien.
Han föddes 1933 i Uppsala. Andra världskriget var närvarande för honom ända från hösten 39. Hans familj tog emot finska barn.
Hans far var frånvarande som inkallad någonstans i Sverige julen 1941-42. Radionyheterna var alltid på. Han följde krigsrapporteringen 1944 och läste om koncentrationslägerfångarna i Dachau som befriades av amerikanska soldater. I maj 1945 när han nyss fyllt tolv slogs han med en nazi-sympatisör. I Växjö läroverk konfronterades han av en nazistisk gymnastiklärare. Sommaren 1945 läste han om bomberna i Hiroshima och Nagasaki. Han uppfattade först inte skillnaden mellan dem och kvartersbomberna som fällts över Tyskland.
Han var inackorderad i Växjö, vantrivdes i läroverket och hade BC i tyska. I Älghult där hans familj nu bodde fanns bara en sexårig folkskola. Hans bror vägrade att gå i läroverket och läste i stället per korrespondens. Hans far engagerade sig för skolan och medverkade till att Älghult blev en av de första kommuner som införde en nioårig enhetsskola.
Optimism
Efter kriget var han optimist. De amerikanska och ryska soldaterna hade segrat över nazisterna. Han var omedveten om den nöd som följde i krigets spår. Amerika blev hans idealland. Många såg ner på USA. I Växjö fanns en butik som kallades Amerikanska basaren. Där kostade allting 25 öre. USA beskrevs av många som ett skräpland som producerade skräpvaror. Det irriterade honom.
Det stod mycket om USA i Dagens Nyheter. Dessutom läste han amerikansk litteratur och såg amerikansk film. Han uppfattade USA som en storslagen arena där goda krafter kämpade mot onda och de goda krafterna alltid vann.
Han engagerade sig i medborgarrättsrörelsen och var övertygad om att den snart skulle segra. Hela hans världsbild var optimistisk och amerikansk.
I grunden hade han samtidigt en positiv syn på Sovjetunionen. Ryssarna hade segrat i de stora slagen i Stalingrad och Kursk. Han funderade över kommunismen. Jämlikhet var väl bättre än skillnader mellan människor? Hans kristna fostran hade handlat om att de rika skulle ge bort sina rikedomar till de fattiga. Om någon ber dig om något så ge honom mer än han ber om. De kristna församlingarna i Nya testamentet var kommunistiska. Varför skällde alla på kommunistpartiet?
Samtidigt avskydde han Stalin. Ungern-revolten fick honom att förstå att Stalin inte var det enda problemet i Sovjetunionen. Men han var optimist. Chrusjtjov skulle nog kunna reformera Sovjetunionen. Han läste Solzjenitsyns En dag i Ivan Denisovitjs liv.
Han avskydde Europa. De europeiska länderna hade inte kunnat stå emot nazisterna. Många hade ställt sig på Tysklands sida. Somliga var fortfarande fascistiska som Spanien.
Men förtrycka kolonier ville de göra! England förde krig mot
maumau-rörelsen i Kenya. Frankrike försökte krossa vietnameserna,
misslyckades och kastade sig sedan över algerierna. Belgien förtryckte
Kongo. Dåliga soldater som européerna var skulle de snart bli besegrade
av befrielserörelserna. Han anmälde sig som FN-soldat men blev inte
antagen.
Koloniernas befrielse blev ett övergripande mål. Även USA var emot kolonialismen. Och Sovjetunionen. Det var bara de där européerna! De stödde till och med apartheid i Sydafrika. Indien hade befriats och i Kina hade kommunismen segrat.
Fortsatt optimism
Samtidigt som han blev ordinarie lärare i Axvall störtade Dag Hammarskjöld i Ndola. Han var övertygad om att det var ett imperialistiskt illdåd, men var fortfarande optimist. Kongo skulle säkert befrias.
Svensk politik ägnade han ett svagt intresse. Han hade aldrig upplevt annat än socialdemokratiska regeringar och de reformerade ju Sverige, om än långsamt. Erlander fanns som en evig landsfader. Det blev semester och pensioner och barnbidrag och grundskola.
Han studerade genomförandet av ATP under sina studier i statskunskap i Göteborg. ATP var uppenbart ett bra system, men borgarna försökte sabotera det. De plågade livet ur folkpartisten Königson när han räddade ATP genom att lägga ner sin röst i riksdagen.
Entusiasmen för USA svalnade. Det nya begreppet neoimperialism började fyllas med innehåll. Ekonomisk utsugning var effektivare än att hålla kolonier. Det hade USA ägnat sig åt i Latinamerika hela tiden. Han läste nobelpristagaren Asturias berättelser om Guatemala och hade förstått att det handlade om något som liknade ett folkmord 1954. Ett folkmord i all tysthet.
DN-reportern Sven Östes reportage från USA, Latinamerika och Afrika gav honom en vidgad syn på världen. Visserligen trängdes kolonialmakterna ut, men neoimperialismen tog över. Världen blev mer komplex. Han var lärare nu och höll sig kontinuerligt så informerad som möjligt och formulerade om sina kunskaper så de blev användbara i klassrummet. Han började systematiskt studera politiska ideologier och närmade sig en marxistisk världsbild.
Sedan arbetade han som lärare i Framnäs folkhögskola i Norrbotten och hade vuxna elever. De var socialdemokrater eller kommunister, ibland samtidigt som de var kristna. Det började komma texter om en ny vänster, en demokratisk vänster som var för människans frihet och kritisk till Sovjetunionen, en antikolonialistisk vänster som utgick från marxistiska idéer. Han läste Imperialismen som kapitalismens högsta stadium av Lenin, en liten röd bok som kostade sju kronor.
Så kom Vietnamkriget. Han hade varit medveten om konflikten sedan slaget i Dien Bien Phu 1954.
Koloniernas befrielse blev ett övergripande mål. Även USA var emot kolonialismen. Och Sovjetunionen. Det var bara de där européerna! De stödde till och med apartheid i Sydafrika. Indien hade befriats och i Kina hade kommunismen segrat.
Fortsatt optimism
Samtidigt som han blev ordinarie lärare i Axvall störtade Dag Hammarskjöld i Ndola. Han var övertygad om att det var ett imperialistiskt illdåd, men var fortfarande optimist. Kongo skulle säkert befrias.
Svensk politik ägnade han ett svagt intresse. Han hade aldrig upplevt annat än socialdemokratiska regeringar och de reformerade ju Sverige, om än långsamt. Erlander fanns som en evig landsfader. Det blev semester och pensioner och barnbidrag och grundskola.
Han studerade genomförandet av ATP under sina studier i statskunskap i Göteborg. ATP var uppenbart ett bra system, men borgarna försökte sabotera det. De plågade livet ur folkpartisten Königson när han räddade ATP genom att lägga ner sin röst i riksdagen.
Entusiasmen för USA svalnade. Det nya begreppet neoimperialism började fyllas med innehåll. Ekonomisk utsugning var effektivare än att hålla kolonier. Det hade USA ägnat sig åt i Latinamerika hela tiden. Han läste nobelpristagaren Asturias berättelser om Guatemala och hade förstått att det handlade om något som liknade ett folkmord 1954. Ett folkmord i all tysthet.
DN-reportern Sven Östes reportage från USA, Latinamerika och Afrika gav honom en vidgad syn på världen. Visserligen trängdes kolonialmakterna ut, men neoimperialismen tog över. Världen blev mer komplex. Han var lärare nu och höll sig kontinuerligt så informerad som möjligt och formulerade om sina kunskaper så de blev användbara i klassrummet. Han började systematiskt studera politiska ideologier och närmade sig en marxistisk världsbild.
Sedan arbetade han som lärare i Framnäs folkhögskola i Norrbotten och hade vuxna elever. De var socialdemokrater eller kommunister, ibland samtidigt som de var kristna. Det började komma texter om en ny vänster, en demokratisk vänster som var för människans frihet och kritisk till Sovjetunionen, en antikolonialistisk vänster som utgick från marxistiska idéer. Han läste Imperialismen som kapitalismens högsta stadium av Lenin, en liten röd bok som kostade sju kronor.
Så kom Vietnamkriget. Han hade varit medveten om konflikten sedan slaget i Dien Bien Phu 1954.
2017-10-12
Lördagsmusik
Helgeandskyrkan i Lund
14 oktober kl 17
Martina Björk, sång
Margareta Ågren, piano och orgel
14 oktober kl 17
Martina Björk, sång
Margareta Ågren, piano och orgel
Händer i Lund
Föreläsningar på Stadbiblioteket
Måste ekonomer tro på evig tillväxt?
Det är
många som undrar om den ekonomiska tillväxten leder till ett
ekologiskt sammanbrott eller om ekonomerna har rätt i sin tro på att
evig tillväxt är nödvändig och att den ska lösa alla problem. Kan en
grön ekonomi ta oss igenom de kommande klimatkriserna? Finns det en
framtida ekonomi som inte förstör vår jord?Mikael Malmaeus forskar om dessa frågor vid IVL Svenska Miljöinstitutet.
Denna föreläsning ingår i serien Klimat, miljö och hållbarhet på Lunds stadsbibliotek som är ett samarbete mellan Naturskydds-föreningen i Lund, Lunds universitets Hållbarhetsforum och Lunds Stadsbibliotek Föreläsningarna äger rum i Stadsbibliotekets atrium med början kl. 18 och följs av en frågestund och möjlighet till diskussion.
Ingen föranmälan nödvändig. Varmt välkomna!
18 okt,18:00 - 19:30, Lunds stadsbibliotek, atriumgården
Hundra år av Balfourdeklarationen
Vad är Balfourdeklarationen för något? Hur har
den varit relevant för palestinas moderna historia? På vilket sätt
påverkar den idag? 
Alla
dessa frågor - och dina egna - kommer att diskuteras i ett öppet
seminarium med Ala Alqut. Ala kommer introducera Balforudeklarationen
och ta upp dessa frågor innan du och andra deltagare får möjlighet att
diskutera och ställa öppna frågor till Ala och övriga deltagare.
Vi bjuder på fika och det är fritt inträde.
Tid: 22 oktober kl. 16:45 – 18:30
Plats :Ibn Rushd, Södra Fagerstagatan 1D, 214 44 Malmö
Alla
dessa frågor - och dina egna - kommer att diskuteras i ett öppet
seminarium med Ala Alqut. Ala kommer introducera Balforudeklarationen
och ta upp dessa frågor innan du och andra deltagare får möjlighet att
diskutera och ställa öppna frågor till Ala och övriga deltagare.Vi bjuder på fika och det är fritt inträde.
Tid: 22 oktober kl. 16:45 – 18:30
Plats :Ibn Rushd, Södra Fagerstagatan 1D, 214 44 Malmö
Utrikesdepartementet
2 november 1917
Käre Lord Rothschild,
Det bereder mig stor glädje, att regeringens vägnar överbringa Eder följande deklaration av medkänsla med de judiska sionisternas strävanden, vilka har blivit underställda och bifallna av kabinettet:
"Regeringen ser med välvilja på en i Palestina upprättad nationell hemvist för det judiska folket och kommer att på bästa sätt bemöda sig om att underlätta verkställandet av denna avsikt, under den otvetydiga förutsättningen att intet må göras som kan inverka menligt på de mänskliga eller religiösa rättigheterna hos befintliga icke‑judiska samhällen i Palestina, eller de rättigheter och den politiska ställning som åtnjuts av judar i något annat land."
Jag skulle vara tacksam om Ni ville göra denna deklaration veterlig för den Sionistiska federationen.
Eder tillgivne
Arthur James Balfour
Läs mer på wikipedia
Skriv ... av Karin S.
Skriv något! säjer maken.
De jobbar med rörsystemet
i badrummet. Borrar och fräser.
Vi diskar på toaletten.
Jag får stappla en omväg
för att komma dit.
Slut på gnäll!
Många där ute
drömmer om
att få det som vi.
De jobbar med rörsystemet
i badrummet. Borrar och fräser.
Vi diskar på toaletten.
Jag får stappla en omväg
för att komma dit.
Slut på gnäll!
Många där ute
drömmer om
att få det som vi.
Valfriheten och Richard H Thalers ekonomipris
av Gunnar Stensson
Du kan välja att bo var du vill, äta vilken mat du vill, klä dig hur du
vill, köpa vilken bil du vill, flyga vart du vill, roa dig hur du
vill, efterfråga vilken vård och äldreomsorg du vill. Valet är fritt.
Om du har pengar. Du lever i det konsumismens samhälle som håller på
att ödelägga vår planet.
Ju rikare du är, desto större valfrihet. De rika blir rikare, fler och fler blir fattiga. Sverige är ett av världens rikaste länder, ändå är de flestas valfrihet begränsad, här som i resten av världen. I New York bor fler miljardärer än någon annanstans, ungefär ett tjog. En av dem är Donald Trump. Men en tredjedel av människorna i New Yorks är fattiga.
I Sverige ska alla sparare välja mellan hundra pensionsfonder. Du kan spendera 100 arbetstimmar per år på att försöka ta reda på vilken som ger störst utdelning. Somliga tycker det är produktivt. Sedan har du fritt val. Fondernas ägare är ute efter dina sparpengar. Du kanske valde Allra. Allras ägare ökade sin valfrihet på din bekostnad. Tills bolagets valfrihet gick över anständighetens gräns. Som styrelseledamot i Allra kan du antingen häktas eller bli landshövding.
Valet mellan att välja och inte välja är inte något fritt val.
I Sverige tvingas du välja telefonbolag, skola, elbolag och äldreomsorg. Leverantörerna är ute efter dina pengar – och din valfrihet - för att öka sin egen valfrihet.
Det här har årets ekonomipristagare Richard H Thaler forskat i. Han konstaterar att människan inte är ekonomiskt rationell och föreslår ett ”ickevalsläge som är bra för ickeväljare”.
Liberalismens rationella gudom ”economic man” (han som spenderar hundra timmar på att välja lönsammast pensionsfond) existerar inte i verkligheten, även om somliga narcissistiska psykopater (som Anders Borg) inbillar sig att de förkroppsligar honom. Någon economic woman existerar inte ens som hjärnfoster, fast Margaret Thatcher kanske kunde personifiera henne.
Den vanliga människan är större än economic man, intellektuellt och emotionellt. Hon ägnar inte sitt liv åt att kalkylera vilka ekonomiska val som ger störst vinst åt hennes begränsade lilla ego.
Richard H Thaler är värd sitt ekonomipris för att han har avslöjat något av vanvettet i den fanatiska mammonsdyrkan som hans föregångare Milton Friedman prackade på världen och som kulminerade i bankkraschen 2008. Men tyvärr kan hans forskningar också hjälpa reklammakarna att stimulera den irrationella människans onödiga konsumtion.
Ju rikare du är, desto större valfrihet. De rika blir rikare, fler och fler blir fattiga. Sverige är ett av världens rikaste länder, ändå är de flestas valfrihet begränsad, här som i resten av världen. I New York bor fler miljardärer än någon annanstans, ungefär ett tjog. En av dem är Donald Trump. Men en tredjedel av människorna i New Yorks är fattiga.
I Sverige ska alla sparare välja mellan hundra pensionsfonder. Du kan spendera 100 arbetstimmar per år på att försöka ta reda på vilken som ger störst utdelning. Somliga tycker det är produktivt. Sedan har du fritt val. Fondernas ägare är ute efter dina sparpengar. Du kanske valde Allra. Allras ägare ökade sin valfrihet på din bekostnad. Tills bolagets valfrihet gick över anständighetens gräns. Som styrelseledamot i Allra kan du antingen häktas eller bli landshövding.
Valet mellan att välja och inte välja är inte något fritt val.
I Sverige tvingas du välja telefonbolag, skola, elbolag och äldreomsorg. Leverantörerna är ute efter dina pengar – och din valfrihet - för att öka sin egen valfrihet.
Det här har årets ekonomipristagare Richard H Thaler forskat i. Han konstaterar att människan inte är ekonomiskt rationell och föreslår ett ”ickevalsläge som är bra för ickeväljare”.
Liberalismens rationella gudom ”economic man” (han som spenderar hundra timmar på att välja lönsammast pensionsfond) existerar inte i verkligheten, även om somliga narcissistiska psykopater (som Anders Borg) inbillar sig att de förkroppsligar honom. Någon economic woman existerar inte ens som hjärnfoster, fast Margaret Thatcher kanske kunde personifiera henne.
Den vanliga människan är större än economic man, intellektuellt och emotionellt. Hon ägnar inte sitt liv åt att kalkylera vilka ekonomiska val som ger störst vinst åt hennes begränsade lilla ego.
Richard H Thaler är värd sitt ekonomipris för att han har avslöjat något av vanvettet i den fanatiska mammonsdyrkan som hans föregångare Milton Friedman prackade på världen och som kulminerade i bankkraschen 2008. Men tyvärr kan hans forskningar också hjälpa reklammakarna att stimulera den irrationella människans onödiga konsumtion.
Röda Kapellets avslutningskonsert!
Vik gärna lördagen den 16 deceember för Röda Kapellets traditionella
avslutningskonsert! Klockan 18 den dagen ger Röda Kapellet och gruppen
Antimakassar under ledning av Per Thornberg en konsert under rubriken
"Befrielse" på Magle Konserthus.
1969 samlade basisten Charlie Haden ett antal av sina vänner ur New Yorks jazzelit till en skivinspelning. Under namnet Liberation Music Orchestra tog de med sin musik ställning mot USA:s krig i Vietnam och för solidaritet med befrielserörelser i tredje världen. Orkestern återuppstod sedaan vid ytterligare ett par tillfällen, bl a för att protestera mot den amerikanska inblandningen i Centralamerika på 1980-talet och mot invasionen av Irak 2003. En del av den fantastiska musik som skapades vid dessa tillfällen framförs vid konserten den 16 december.
1969 samlade basisten Charlie Haden ett antal av sina vänner ur New Yorks jazzelit till en skivinspelning. Under namnet Liberation Music Orchestra tog de med sin musik ställning mot USA:s krig i Vietnam och för solidaritet med befrielserörelser i tredje världen. Orkestern återuppstod sedaan vid ytterligare ett par tillfällen, bl a för att protestera mot den amerikanska inblandningen i Centralamerika på 1980-talet och mot invasionen av Irak 2003. En del av den fantastiska musik som skapades vid dessa tillfällen framförs vid konserten den 16 december.
Jonas Sjöstedt i Lund: “Att höja pensionerna är feminism i praktiken” av Hanna Gunnarsson
Jonas Sjöstedt, Vänsterpartiets
partiledare, kom till Lund 12 oktober, som första stopp på sin
förvalsturné till tio utvalda städer. Under dagen besökte han
Polhemsskolan där han fick träffa en klass gymnasieettor och sedan
diskutera viktiga och aktuella skolfrågor med Lärarförbundet och
Lärarnas riksförbund, och spelade in ett samtal på temat LSS med en
familj i Lund som drabbats av nedskärningar och negativa beslut. Detta
samtal kommer finnas att lyssna på via Vänsterpartiets hemsida.
Det viktigaste var dock det öppna mötet på kvällen, som hölls i Kulturens auditorium. Det var nästan fullsatt, så ungefär 200 personer kom för att lyssna. Publiken var blandad i åldrarna, men en stor del var ungdomar.
Jonas Sjöstedt talade på temat ojämlikhet och vad vi kan göra åt den. Det var ett starkt ideologiskt tal, med en allvarlig stämning och det tog lång tid innan de första skämten och skratten kom. Sjöstedt inledde med att prata om sina “favoritakademiker” (en lämplig inledning i en universitetsstad): Kate Pickett och Richard Wilkinson, författarna till Jämlikhetsanden, som besökte Vänsterdagarna i Malmö nyligen.
Wilkinsons och Pickets budskap är enkelt: Jämlika samhällen är bättre och tryggare. Ojämlikhet i samhället är ett problem även i samhällen där de flesta i befolkningen har det relativt bra. I Sverige ökar ojämlikheten ökar när skatterna för de rika sänks. En sådan politik konserverar ett system där de rikaste drar ifrån och klyftorna ökar. I ett materialistiskt samhälle drivet av konsumtion och vinstjakt kommer många att känna sig som ständiga förlorare och känna sig otillräckliga och känna att de inte riktigt hör hemma i en allt svagare gemenskap. Målet är såklart att samhället ska vara jämlikt, ett krav som också har stark feministisk profil. Kvinnor tjänar mindre och har lägre pension, det är männen som har de stora förmögenheterna. Feminismen och jämlikheten finns därför alltid med i Vänsterpartiets förhandlingar med regeringen.
Vänsterpartiet har fått igenom många reformer som gör livet bättre för de som har det tuffast i samhället, i förhandlingarna med regeringen. Det som vi inte har fått igenom är samtidigt det viktigaste: Att beskatta de rikaste, återinföra förmögenhetsskatt och arvsskatt. Därför har inte trenden mot ett mer ojämlikt samhälle i Sverige kunnat vändas. Även de stora kraven som sänkt arbetstid och höjd garantipension är regeringen helt ointresserade av.
Jonas Sjöstedt kopplade också politiken för mer jämlikhet till klimatfrågorna. De största utsläppen gör de rikaste personerna, genom sina resor och sin konsumtion. Vi behöver mer social och kulturell utveckling istället för privat konsumtion för de rikaste. Den ökade produktivitet ska gå till att korta arbetstiden, inte till mer konsumtion. Klimatfrågan kräver gemensamma lösningar och planering och även gemensamt ägande.
Vi är mycket glada för att Jonas Sjöstedt kom till Lund under sin förvalsturné. Nu drar planeringen av valrörelsen igång på riktigt, med nomineringar och diskussioner om valplattform. Vi hoppas att många av de som kom på dagens möte vill vara med och arbeta för ökad jämlikhet i valrörelsen nästa år!
Det viktigaste var dock det öppna mötet på kvällen, som hölls i Kulturens auditorium. Det var nästan fullsatt, så ungefär 200 personer kom för att lyssna. Publiken var blandad i åldrarna, men en stor del var ungdomar.
Jonas Sjöstedt talade på temat ojämlikhet och vad vi kan göra åt den. Det var ett starkt ideologiskt tal, med en allvarlig stämning och det tog lång tid innan de första skämten och skratten kom. Sjöstedt inledde med att prata om sina “favoritakademiker” (en lämplig inledning i en universitetsstad): Kate Pickett och Richard Wilkinson, författarna till Jämlikhetsanden, som besökte Vänsterdagarna i Malmö nyligen.
Wilkinsons och Pickets budskap är enkelt: Jämlika samhällen är bättre och tryggare. Ojämlikhet i samhället är ett problem även i samhällen där de flesta i befolkningen har det relativt bra. I Sverige ökar ojämlikheten ökar när skatterna för de rika sänks. En sådan politik konserverar ett system där de rikaste drar ifrån och klyftorna ökar. I ett materialistiskt samhälle drivet av konsumtion och vinstjakt kommer många att känna sig som ständiga förlorare och känna sig otillräckliga och känna att de inte riktigt hör hemma i en allt svagare gemenskap. Målet är såklart att samhället ska vara jämlikt, ett krav som också har stark feministisk profil. Kvinnor tjänar mindre och har lägre pension, det är männen som har de stora förmögenheterna. Feminismen och jämlikheten finns därför alltid med i Vänsterpartiets förhandlingar med regeringen.
Vänsterpartiet har fått igenom många reformer som gör livet bättre för de som har det tuffast i samhället, i förhandlingarna med regeringen. Det som vi inte har fått igenom är samtidigt det viktigaste: Att beskatta de rikaste, återinföra förmögenhetsskatt och arvsskatt. Därför har inte trenden mot ett mer ojämlikt samhälle i Sverige kunnat vändas. Även de stora kraven som sänkt arbetstid och höjd garantipension är regeringen helt ointresserade av.
Jonas Sjöstedt kopplade också politiken för mer jämlikhet till klimatfrågorna. De största utsläppen gör de rikaste personerna, genom sina resor och sin konsumtion. Vi behöver mer social och kulturell utveckling istället för privat konsumtion för de rikaste. Den ökade produktivitet ska gå till att korta arbetstiden, inte till mer konsumtion. Klimatfrågan kräver gemensamma lösningar och planering och även gemensamt ägande.
Vi är mycket glada för att Jonas Sjöstedt kom till Lund under sin förvalsturné. Nu drar planeringen av valrörelsen igång på riktigt, med nomineringar och diskussioner om valplattform. Vi hoppas att många av de som kom på dagens möte vill vara med och arbeta för ökad jämlikhet i valrörelsen nästa år!
Åter om förslaget till ny översiktsplan av Ulf N
Byggnadsnämnden beslutade, som framgick i VB nr 25, om en rad ändringar
i förhållande till tjänstemannaförslaget till ny översiktsplan för
Lunds kommun. Likväl har dessa ändringar inte lagts in i det förslag
som gått ut för samråd. Nämndens ändringar ligger som en bilaga till
förslaget.
Flera av dessa ändringar gör att planen ändrar inriktning och får andra konsekvenser ur hållbarhetssynpunkt.
Stora krav på läsaren
Så till exempel lägger nämndens majoritet till en rad utbyggnadsområden får både bostäder och verksamheter på högklassig jordbruksmark. En annan ändring som nämnden gjorde var att flera nya vägar för motortrafik lades till tjänstemannaförslaget. Detta framgår alltså inte av det förslag som går ut på samråd – om en inte är väldigt uppmärksam och samtidigt läsa tjänstemannaförslaget och nämndens protokoll, samt vissa delar av den gamla, fortfarande gällande, översiktsplanen från 2010. Det är att ställa stora krav på läsaren!
Planen ska antas under denna mandatperiod
Varför har då inte dessa ändringar lagts in i förslaget, innan det skickades ut på samråd! Av tidsskäl – för då hade förslaget inte kunnat gå ut på samråd direkt? Men varför måste planen ut på samråd direkt? För att hinna tas under pågående mandatperiod.
Nämnden gav också Stadsbyggnadskontoret i uppdrag att under samrådsperioden omarbeta det avsnitt som handlar om transporter så att bilen ges högre prioritet. (De här nämnda besluten röstade givetvis MP emot och i fallet om biltrafik och bilvägar även V).
Nya strategier
Under samrådstiden ska förslaget kompletteras med en rad nya strategier. Bland annat planering för att möjliggöra produktion av biogas och för en utbyggnad av vindkraften. Vidare ska planen satsa på pendlarparkeringar i goda kollektivtrafiklägen och planera för gröna miljöer på hustak.
Positiva exempel
Slutligen några exempel på ur miljösynpunkt positiva skrivningar i Stadsbyggnadskontoret förslag.
• ”Boulevardisera” huvudgator och trafikleder som har god potential och bra strategiskt läge för att stärka tätorternas klimatresiliens samt rekreativa och ekologiska värden.
• All resandeökning i Lunds kommun ska ske med gång, cykel eller kollektivtrafik.
• Lunds kommuns tätorter ska framöver främst växa genom förtätning så att stadsutvecklingen sker resurseffektivt och hållbart
• Utbyggnad av Lunds kommun ska främst ske i lägen med god tillgång till kollektivtrafik för att skapa en hållbar utveckling
• Temperaturreglera och förbättra den vattenhållande förmågan i tätorterna genom mer grönska och öppna vattenytor på annars hårdgjord allmän platsmark
Flera av dessa ändringar gör att planen ändrar inriktning och får andra konsekvenser ur hållbarhetssynpunkt.
Stora krav på läsaren
Så till exempel lägger nämndens majoritet till en rad utbyggnadsområden får både bostäder och verksamheter på högklassig jordbruksmark. En annan ändring som nämnden gjorde var att flera nya vägar för motortrafik lades till tjänstemannaförslaget. Detta framgår alltså inte av det förslag som går ut på samråd – om en inte är väldigt uppmärksam och samtidigt läsa tjänstemannaförslaget och nämndens protokoll, samt vissa delar av den gamla, fortfarande gällande, översiktsplanen från 2010. Det är att ställa stora krav på läsaren!
Planen ska antas under denna mandatperiod
Varför har då inte dessa ändringar lagts in i förslaget, innan det skickades ut på samråd! Av tidsskäl – för då hade förslaget inte kunnat gå ut på samråd direkt? Men varför måste planen ut på samråd direkt? För att hinna tas under pågående mandatperiod.
Nämnden gav också Stadsbyggnadskontoret i uppdrag att under samrådsperioden omarbeta det avsnitt som handlar om transporter så att bilen ges högre prioritet. (De här nämnda besluten röstade givetvis MP emot och i fallet om biltrafik och bilvägar även V).
Nya strategier
Under samrådstiden ska förslaget kompletteras med en rad nya strategier. Bland annat planering för att möjliggöra produktion av biogas och för en utbyggnad av vindkraften. Vidare ska planen satsa på pendlarparkeringar i goda kollektivtrafiklägen och planera för gröna miljöer på hustak.
Positiva exempel
Slutligen några exempel på ur miljösynpunkt positiva skrivningar i Stadsbyggnadskontoret förslag.
• ”Boulevardisera” huvudgator och trafikleder som har god potential och bra strategiskt läge för att stärka tätorternas klimatresiliens samt rekreativa och ekologiska värden.
• All resandeökning i Lunds kommun ska ske med gång, cykel eller kollektivtrafik.
• Lunds kommuns tätorter ska framöver främst växa genom förtätning så att stadsutvecklingen sker resurseffektivt och hållbart
• Utbyggnad av Lunds kommun ska främst ske i lägen med god tillgång till kollektivtrafik för att skapa en hållbar utveckling
• Temperaturreglera och förbättra den vattenhållande förmågan i tätorterna genom mer grönska och öppna vattenytor på annars hårdgjord allmän platsmark
Boktips: Vad visste svenskarna
1948 
bildades staten Israel. I samband med de stridigheter som då
uppstod fördrevs tre kvarts miljon människor från sitt land och sina
hem. Deras egendom övertogs av de nya härskarna. Israel blev en framgångssaga och palestinierna blev flyktingar. Vad visste svenskarna om de landsflyktigas öde?
I dagarna utkommer Umeåförfattaren Göran Buréns nya bok, Alla människors lika värde. Den är på sätt och vis en fortsättning på den förra som handlade mordet på Folke Bernadotte. Nu är det de palestinska flyktingar Bernadotte engagerade sig så starkt för som står i fokus. Varför har de varit och varför är de fortfarande så bortglömda? Alla människors lika värde är Göran Buréns sjunde bok.
bildades staten Israel. I samband med de stridigheter som då
uppstod fördrevs tre kvarts miljon människor från sitt land och sina
hem. Deras egendom övertogs av de nya härskarna. Israel blev en framgångssaga och palestinierna blev flyktingar. Vad visste svenskarna om de landsflyktigas öde?I dagarna utkommer Umeåförfattaren Göran Buréns nya bok, Alla människors lika värde. Den är på sätt och vis en fortsättning på den förra som handlade mordet på Folke Bernadotte. Nu är det de palestinska flyktingar Bernadotte engagerade sig så starkt för som står i fokus. Varför har de varit och varför är de fortfarande så bortglömda? Alla människors lika värde är Göran Buréns sjunde bok.
Stoppa nassarna i papperskassarna
En effektiv motdemonstration!
Tror inte att nassar gillar att bli skrattade åt.
Revolutionen 1 av Gunnar Stensson
Det har gått hundra år sedan den ryska revolutionen som ägde rum i februari och oktober 1917. Tidsangivelserna markerar bara ett par moment i den långa process som startade 1905 och nådde en sorts fullbordan under Stalin.
Förebilden var den franska revolutionen vars symboliska födelseögonblick anses vara Bastiljens stormning 1789, men som förebådades av upplysningstidens samhällskritik och fortsatte via Robespierres terror fram till Napoleon-eran.
I båda fallen ägde revolutionsutbrotten rum i överbefolkade maktcentra, Petrograd och Paris, där människomassor i enorm misär levde nära adelsmän och godsägare, som åtnjöt extrem lyx, och där svält, förtryck och politisk inkompetens ledde till desperation men också till vaga förhoppningar om en bättre värld.
Februarirevolutionen i Petrograd var en kvinnornas revolution som startade i ändlösa brödköer på isiga gator. Där står de, påpälsade i mörka vinterkläder, somliga med barn, övervakade av soldater i affärens port. I köerna föddes idén om en demonstration på internationella kvinnodagen 8 mars, vilket i den gamla ryska kalendern motsvarade den 23 februari.
Ja, ser.
Jag har nämligen tillgång till Helen Rappaports Caught in the revolution. Petrograd 1917 utgiven
av det brittiska förlaget Hutchinsson. Den bygger på samtida
ögonvittnesskildringar, skrivna och fotograferade av de många
journalister och sändebud från Frankrike, Storbritannien, USA och andra
allierade som befann sig i Petrograd vid revolutionsutbrottet. Första
världskriget var i sin slutfas och Ryssland var en viktig allierad. En vapenvila mellan Ryssland och Tyskland kunde avgöra första krigets utgång.
Kvinnomarschen var inledningen till en kaotisk
revolutionär vecka. Tiotusentals arbetare i ammunitionsfabrikerna på
Viborgssidan strejkade. Armén sattes in mot arbetarna. Kosacker red
framför Vinterpalatset. Pansarbilar körde på gatorna. Kulsprutor sköt
på folkmassorna från hustaken (jämför massmordet i Las Vegas).
Men soldaterna gjorde myteri och anslöt sig till revolutionen. Folket stormade polishus och fängelser. Fångarna befriades. Många var politiska fångar men där fanns också vanliga kriminella. De var flera tusen. Fängelserna sattes i brand. Somliga brändes inne i sina celler eftersom man inte hade nycklar.
Jag ser det sotiga Litovskij-fängelset. Jag ser liken efter gatustriderna uppradade på kanalernas is, somliga barfota. Det är kallt och någon har behövt skorna eller stövlarna
Begravningen av revolutionens döda ägde rum en blåsig marsdag. Sex separata kolonner marscherade mot Marsfältets begravningsplats. 150 000 sörjande deltog. Stämningen var intensiv.
Jag ser kullvräkta statyer och förstörda tsarmonument på ett foto taget 27 februari. Tsaren avgick. Duman sammankallades. En provisorisk regering tillsattes. Sovjeter, arbetarråd, bildades.
Lenin anlände till Finlandsstationen
och hälsades av musikkårer som spelade Marseljäsen och Internationalen.
Han företrädde bolsjevikerna, en av många socialistiska,
socialdemokratiska, socialrevolutionära och anarkistiska grupperingar.
I juli marscherade general Kornilov med en armékår mot Leningrad för att återställa den gamla ordningen. Lenin flyr till Finland och förklär sig. Jag ser bilden ”Crowd mowe down by machine guns at Petrograd”, hämtad från första sidan av Daily Mirror 19 september. Men Kornilov misslyckades. Soldaterna gjorde myteri. Lenin återvände. Han sammanfattade revolutionens mål i tre ord: Fred! Bröd! Jord!
Sedan kom oktoberrevolutionen. Lenins välorganiserade bolsjeviker grep makten. Några gatustrider förekom, ännu ett foto visar en folkmassa som flyr i alla riktningar, beskjuten av kulsprutor på Nevskij Prospekt. Vinterpalatset stormades.
Men många som bodde i centrala Petrograd märkte ingenting. Närde vaknat noterade de att ännu en episod i den kaotiska revolutionen hade inträffat. Att det var ett verkligt maktövertagande trodde få. Men Lenin och bolsjevikerna blev kvar vid makten.
Den 26 oktober proklamerade Lenin bildandet av en ny regering. Han kallade den Folkkommissariernas råd, med sig själv som president och Trotskij som utrikesminister.
Det innebar inte att kampen var avgjord. Den fortsatta utvecklingen var vidöppen. Jag ser bilden av den slagrörde Lenin på en rullstol strax före hans död 1924. Någonstans fanns Stalin, som Lenin misstrodde.
Revolutionen 2 handlar om den franska revolutionen och kommer nästa vecka.
Men soldaterna gjorde myteri och anslöt sig till revolutionen. Folket stormade polishus och fängelser. Fångarna befriades. Många var politiska fångar men där fanns också vanliga kriminella. De var flera tusen. Fängelserna sattes i brand. Somliga brändes inne i sina celler eftersom man inte hade nycklar.
Jag ser det sotiga Litovskij-fängelset. Jag ser liken efter gatustriderna uppradade på kanalernas is, somliga barfota. Det är kallt och någon har behövt skorna eller stövlarna
Begravningen av revolutionens döda ägde rum en blåsig marsdag. Sex separata kolonner marscherade mot Marsfältets begravningsplats. 150 000 sörjande deltog. Stämningen var intensiv.
Jag ser kullvräkta statyer och förstörda tsarmonument på ett foto taget 27 februari. Tsaren avgick. Duman sammankallades. En provisorisk regering tillsattes. Sovjeter, arbetarråd, bildades.
I juli marscherade general Kornilov med en armékår mot Leningrad för att återställa den gamla ordningen. Lenin flyr till Finland och förklär sig. Jag ser bilden ”Crowd mowe down by machine guns at Petrograd”, hämtad från första sidan av Daily Mirror 19 september. Men Kornilov misslyckades. Soldaterna gjorde myteri. Lenin återvände. Han sammanfattade revolutionens mål i tre ord: Fred! Bröd! Jord!
Sedan kom oktoberrevolutionen. Lenins välorganiserade bolsjeviker grep makten. Några gatustrider förekom, ännu ett foto visar en folkmassa som flyr i alla riktningar, beskjuten av kulsprutor på Nevskij Prospekt. Vinterpalatset stormades.
Men många som bodde i centrala Petrograd märkte ingenting. Närde vaknat noterade de att ännu en episod i den kaotiska revolutionen hade inträffat. Att det var ett verkligt maktövertagande trodde få. Men Lenin och bolsjevikerna blev kvar vid makten.
Den 26 oktober proklamerade Lenin bildandet av en ny regering. Han kallade den Folkkommissariernas råd, med sig själv som president och Trotskij som utrikesminister.
Det innebar inte att kampen var avgjord. Den fortsatta utvecklingen var vidöppen. Jag ser bilden av den slagrörde Lenin på en rullstol strax före hans död 1924. Någonstans fanns Stalin, som Lenin misstrodde.
Revolutionen 2 handlar om den franska revolutionen och kommer nästa vecka.
66 år i skolan 64. Summering:1 av Den Gamle
Karin fick Lunds kulturpris 1997. Jag
pensionerades samma år. Hon fick beställning på ett program med visor
från 1950-talet från en föreläsningsförening i Anderslöv, tror jag. Vi
utvecklade idén till en sorts 50-talskrönika där Karin sjöng visorna
och vi turades om att berätta – i tät dialog med åhörarna.
Femtiotalets schlagers var svenska. Den amerikanska kulturen trängde visserligen på, men försvenskades. ”Sugar in the morning, sugar in the evening, sugar varenda da. Tänk så mycket sugar det finns i USA”, sjöng Lill-Babs. Annars var det Godnatt Irene, Tennesee-valsen och Adress Rosenhill som gällde.
Vi stoppade in mycket i programmet, Ingmar Bergman och Vilhelm Moberg och Harriet Andersson. Flygande tunnan och värnplikten. Malmö nya stadsteater. Erlander och Hedlund. Vätebomben. Barnbidraget och allmänna tjänstepensionen. Hon dansade en sommar. Koreakriget. Ungernkrisen. Dien Bien Phu. Ingemar Johansson. I slutet hade vi några kabarélåtar av Lars Forssell ”Gungan går upp och ner” och ”Jag står här på ett torg” om kriget i Algeriet. Inget engelskspråkigt utom Sugar in the morning. Allt relaterat till hur vi själva uppfattat och upplevt decenniet.
Det blev succé när vi spelade upp det första gången. Publiken var i stort sett var jämnårig med oss själva och relaterade till egna ungdomsminnen. Somligt inarbetade vi permanent i programmet, som också kunde också varieras efter ort, så att det anpassades till Malmö eller Trelleborg eller Hässleholm. Vi hade tillgång till en relativt funktionsduglig bil. Problemet var att hitta, exempelvis till Anderslöv eller till marginellt belägna lokaler i Malmö eller Landskrona, i synnerhet i vintermörkret.
Framgången ledde till att vi utarbetade liknande program från 30-, 40- och 60-talet. Visorna från de föregående decennierna sjöngs fortfarande under 1950-talet. Vi upptäckte en grundregel: ju värre tider, dess gladare visor. Lägg dina sorger i en gammal säck och le, le, le! Sol, sol, sol i de glimmande snår, sol, sol är det var jag går. Någonstans i Sverige.
50-talet låg bäst i tiden, därnäst 40-talet. Få var 30-talister utom vi själva och på 60-talet var den svenskspråkiga enhetskulturen över, även om exempelvis FNL-rörelsens sånggrupper enbart presenterade svenskspråkiga texter.
Femtiotalets schlagers var svenska. Den amerikanska kulturen trängde visserligen på, men försvenskades. ”Sugar in the morning, sugar in the evening, sugar varenda da. Tänk så mycket sugar det finns i USA”, sjöng Lill-Babs. Annars var det Godnatt Irene, Tennesee-valsen och Adress Rosenhill som gällde.
Vi stoppade in mycket i programmet, Ingmar Bergman och Vilhelm Moberg och Harriet Andersson. Flygande tunnan och värnplikten. Malmö nya stadsteater. Erlander och Hedlund. Vätebomben. Barnbidraget och allmänna tjänstepensionen. Hon dansade en sommar. Koreakriget. Ungernkrisen. Dien Bien Phu. Ingemar Johansson. I slutet hade vi några kabarélåtar av Lars Forssell ”Gungan går upp och ner” och ”Jag står här på ett torg” om kriget i Algeriet. Inget engelskspråkigt utom Sugar in the morning. Allt relaterat till hur vi själva uppfattat och upplevt decenniet.
Det blev succé när vi spelade upp det första gången. Publiken var i stort sett var jämnårig med oss själva och relaterade till egna ungdomsminnen. Somligt inarbetade vi permanent i programmet, som också kunde också varieras efter ort, så att det anpassades till Malmö eller Trelleborg eller Hässleholm. Vi hade tillgång till en relativt funktionsduglig bil. Problemet var att hitta, exempelvis till Anderslöv eller till marginellt belägna lokaler i Malmö eller Landskrona, i synnerhet i vintermörkret.
Framgången ledde till att vi utarbetade liknande program från 30-, 40- och 60-talet. Visorna från de föregående decennierna sjöngs fortfarande under 1950-talet. Vi upptäckte en grundregel: ju värre tider, dess gladare visor. Lägg dina sorger i en gammal säck och le, le, le! Sol, sol, sol i de glimmande snår, sol, sol är det var jag går. Någonstans i Sverige.
50-talet låg bäst i tiden, därnäst 40-talet. Få var 30-talister utom vi själva och på 60-talet var den svenskspråkiga enhetskulturen över, även om exempelvis FNL-rörelsens sånggrupper enbart presenterade svenskspråkiga texter.
Störst var alltså gensvaret på 50-talsprogrammet.
Det var det sista decennium som fortfarande var präglat av förkrigs-
och krigstid. Det föreföll stillastående, men under ytan inleddes det
som kallas ”den stora accelerationen” med snabbt ökande produktion och
konsumtion, folkmängd, bostadsbyggande, bilism och television. 1960 var
världen helt annorlunda.
Vi framträdde kanske sju, åtta gånger om året fram till 2014, då
Karin på grund av svåra ryggproblem tvingades avstå från ett bokat
program i Älmhult. Sedan blev det omöjligt att fortsätta.
Serien ”66 år i skolan” närmar sig sitt slut. Den var tänkt att täcka åren mellan 1940, då jag började i första klass i Östregårdsskolan i Växjö, och 2006, då jag avgick som ordförande i Lunds utbildningsnämnd. Jag har levt en stor del av mitt liv i klassrum och möteslokaler.
De korta veckoavsnitten har skrivits spontant vecka för vecka och skulle handla om mitt offentliga eller kanske snarare kollektiva liv. I början tänkte jag att de skulle vara helt anonyma, men det visade sig givetvis omöjligt.
Texterna är fulla av misstag och minnesfel. Viktiga händelser har kommit bort. Personer som jag samarbetat nära med och uppskattat mycket har hamnat utanför. Särskilt sörjer jag alla de elever och kollegor i skolan som blivit försummade. Jag har suttit och tittat på skolfoton fulla av människor som jag minns med värme och som stått mig nära, men som jag inte för mitt liv kan komma ihåg namnet på. Ibland har jag drabbats av blackout. Jag har haft en del dokument att stödja mig på, särskilt från tiden 1975 till 2000, men det har inte varit möjligt att konsultera dem när jag haft ett par timmar på mig en torsdagsmorgon. Vissa händelser har jag placerat helt fel i tiden.
Dessutom har avsikten hela tiden varit att skriva så kortfattat som möjligt. Långvariga processer har sammanfattats på några rader.
Det blir ett par avrundande avsnitt till för att fylla luckor och rätta felaktigheter, men i huvudsak har jag nått vägs ände. Jag skulle uppskatta påpekanden, rättelser och frågor.
Signaturen Den Gamle kan jag tänka mig att använda också fortsättningsvis när den politiska eller historiska utvecklingen ger mig anledning att erinra om enstaka, längesedan förflutna händelser.
Serien ”66 år i skolan” närmar sig sitt slut. Den var tänkt att täcka åren mellan 1940, då jag började i första klass i Östregårdsskolan i Växjö, och 2006, då jag avgick som ordförande i Lunds utbildningsnämnd. Jag har levt en stor del av mitt liv i klassrum och möteslokaler.
De korta veckoavsnitten har skrivits spontant vecka för vecka och skulle handla om mitt offentliga eller kanske snarare kollektiva liv. I början tänkte jag att de skulle vara helt anonyma, men det visade sig givetvis omöjligt.
Texterna är fulla av misstag och minnesfel. Viktiga händelser har kommit bort. Personer som jag samarbetat nära med och uppskattat mycket har hamnat utanför. Särskilt sörjer jag alla de elever och kollegor i skolan som blivit försummade. Jag har suttit och tittat på skolfoton fulla av människor som jag minns med värme och som stått mig nära, men som jag inte för mitt liv kan komma ihåg namnet på. Ibland har jag drabbats av blackout. Jag har haft en del dokument att stödja mig på, särskilt från tiden 1975 till 2000, men det har inte varit möjligt att konsultera dem när jag haft ett par timmar på mig en torsdagsmorgon. Vissa händelser har jag placerat helt fel i tiden.
Dessutom har avsikten hela tiden varit att skriva så kortfattat som möjligt. Långvariga processer har sammanfattats på några rader.
Det blir ett par avrundande avsnitt till för att fylla luckor och rätta felaktigheter, men i huvudsak har jag nått vägs ände. Jag skulle uppskatta påpekanden, rättelser och frågor.
Signaturen Den Gamle kan jag tänka mig att använda också fortsättningsvis när den politiska eller historiska utvecklingen ger mig anledning att erinra om enstaka, längesedan förflutna händelser.
2017-10-05
Oktober av Karin S.
Grå dag. Grå himmel. Grått hår.
Grå ögon. Grå dammtussar. Grå gåstol.
Men.
Rött är hjärtat på väggen
som barnbarnet gjorde på lekis!
Grå ögon. Grå dammtussar. Grå gåstol.
Men.
Rött är hjärtat på väggen
som barnbarnet gjorde på lekis!
Musik i Helgeandskyrkan i Lund
Lördagsmusik
7 oktober kl 17
Blockwork Sandby
Konsert
8 oktober kl 17
”Gloria” av A Vivaldi
Helgeands- och Jubilatekören
Lunds Allmänna Sångförening
Alta Bastanta
Cappella Lundensis
Signe Lind, Lisa Löfquist, Kerstin Lundin Grevelius
Kerstin Hugosson, dirigent
7 oktober kl 17
Blockwork Sandby
Konsert
8 oktober kl 17
”Gloria” av A Vivaldi
Helgeands- och Jubilatekören
Lunds Allmänna Sångförening
Alta Bastanta
Cappella Lundensis
Signe Lind, Lisa Löfquist, Kerstin Lundin Grevelius
Kerstin Hugosson, dirigent
Händer i Lund
Helena Thorfinn berättar om sin roman Den som går på tiger-stigar.
Helena, som numera bor i Burma, har en bakgrund som journalist på såväl
tidningar som tv och har arbetat på Sida i tolv år. När hon inte
skriver romaner arbetar hon som biståndsexpert.
Tid: Måndag 9 okt 2017 kl 18
Plats: Stadsbiblioteket
Tid: Måndag 9 okt 2017 kl 18
Plats: Stadsbiblioteket
Jonas Sjöstedt i Lund den 12 oktober
En ekonomi för alla, inte bara några få
Vi vet att vi kan bli världens mest
jämlika land, att vi kan göra någonting åt det här. Större jämlikhet
mellan män och kvinnor och att vi kan se till att alla får samma
chans. Kom och möt mig i Lund den 12 oktober och lyssna på våra
förslag men jag vill också lyssna på dig och vad du tycker att
vänstern ska göra för att skapa ett jämlikt samhälle.
Välkommen!
Tid: 12 oktober kl. 18:30 – 20:00
Plats: Kulturen, Tegnérsplatsen, 22350 Lund
Välkommen!
Tid: 12 oktober kl. 18:30 – 20:00
Plats: Kulturen, Tegnérsplatsen, 22350 Lund
Nobelpriset i litteratur 2017 till Kazuo Ishiguro
Många har väl sett filmen Återstoden av dagen. Ishiguros
senaste roman, Begravd jätte, är en sorts fantasy-historia i medeltida
miljö och handlar om ett par föräldrar som söker sitt förlorade barn.
Mindre än ett år till nästa val
Flera av VB:s skribenter har börjat tänka ditåt och vi har två inlägg
nedan som kan kopplas dit. Sven-Hugos mycket konkreta och Staffan
Lindbergs mer existentiella.
Förutom detta så har Vänsterpartiet nu publicerat ett förslag till valmanifest som man kan läsa här. Det är såklart bara ett förslag till kongressen fastställt det, men i alla fall. Noteras kan också att V-Lund har lagt ut ett formulär på sin hemsida där man kan föreslå vad man skall verka för under nästa mandatperiod.
red
Förutom detta så har Vänsterpartiet nu publicerat ett förslag till valmanifest som man kan läsa här. Det är såklart bara ett förslag till kongressen fastställt det, men i alla fall. Noteras kan också att V-Lund har lagt ut ett formulär på sin hemsida där man kan föreslå vad man skall verka för under nästa mandatperiod.
red
En tänkt motion till Vänsterpartiets kongress 2018: Höj garantipensionen och bostadstillägget
av Sven-Hugo Mattsson
Sverige är ett rikt land och därför borde vi inte ha några
fattigpensionärer, lägg till att vi befinner oss i en mäktig
högkojunktur. I senaste budgeten, som jag kunde se det, höjdes taket
för att få ”bostadstillägg för pensionärer”, men det räcker inte. Mitt
förslag är att höja garantipensionen, göra denna skattefri och höja upp
bostadstillägget. Jag föreslår därför:
att garantipensionen höjs 1.500 kronor för de som är ensamboende och 1.000 för de som bor i tvåsamhet
att garantipensionen blir skattefri
att taket i bostadstilläget höjs till 6.500 Kronor
att garantipensionen höjs 1.500 kronor för de som är ensamboende och 1.000 för de som bor i tvåsamhet
att garantipensionen blir skattefri
att taket i bostadstilläget höjs till 6.500 Kronor
Vänsterns nederlag under 2000-talet av Gunnar Stensson
Jag kan inte dra mig till minnes en enda riktigt stor seger för
vänstern sedan jag blev aktiv i slutet av 90-talet. Visst har vi upplevt
småsegrar, men strider där oerhört mycket stått på spel – attacken mot
Afghanistan, Irakkriget, ett slut på den israeliska ockupationen, ett
stopp för privatisering av välfärden, en trygg arbetsmarknad för alla,
ett slut på den strukturella diskrimineringen, likalön, ett rättvist
och radikalt klimatavtal, en generös flyktingpolitik och ett stopp för
fascismens utbredning i detta land och på denna kontinent – har alla
förlorats.
Den beklämmande nederlagskatalogen improviserades av Shora Esmailian i Sydsvenskan 4 oktober.
Men hennes rubrik är optimistisk: ”Nu vänder det.”
Massuppbådet mot nazismen i söndags ”var den händelse som kom att bli starten på något nytt, då den verkliga förändringen påbörjades.”
Tiden är knapp. Noam Chomsky skymtar slutet på civilisationens era under antropocen – människans tidsålder. (Because we say so, Penguin books 2016).
Den beklämmande nederlagskatalogen improviserades av Shora Esmailian i Sydsvenskan 4 oktober.
Men hennes rubrik är optimistisk: ”Nu vänder det.”
Massuppbådet mot nazismen i söndags ”var den händelse som kom att bli starten på något nytt, då den verkliga förändringen påbörjades.”
Tiden är knapp. Noam Chomsky skymtar slutet på civilisationens era under antropocen – människans tidsålder. (Because we say so, Penguin books 2016).
Spöken ur det förflutna av Göran Persson
Efter två år i en stillsam pensionärstillvaro har stora delar av
arbetslivets mödor hamnat i bakgrunden. Men så plötsligt väcks minnena
till liv. Denna gång när Sydsvenskan presenterar vem som skall bli ny
skolchef i Lund.
I fem år jobbade jag i skolans värld, som assistent längst ner i hierarkin på en skola i Rosengård. Med mitt förflutna från ett trettiotal år i den privata sektorn var mycket svårbegripligt. Mystiska omorganisationer var inget nytt men nu nådde det nya höjder.
Under mina år där utsattes skolan jag jobbade på för ett antal obegripligheter. Det var en ganska ordinär grundskola, två klasser förskoleklass till årskurs nio. Dessutom fanns där en särskola. När jag började där fanns det två ansvariga rektorer, en för de mindre upp till åk 5 och en för 6-9. Sen fanns det ett antal biträdande rektorer för att göra arbetsbördan rimlig.
Karusellorganisation
Sen började omorganisationerna. Har lite svårt med alla detaljer och ordningen. Två ansvariga blev fyra och bort med de biträdande. Dessutom skulle alla ansvariga rektorer byta skola, så alla tjänster skulle sökas på nytt och då skulle man som sagt helst söka sig till en annan skola. Som tur var för mig så lyckades detta inte fullt ut utan två av de fyra nya rektorerna hade jobbat på skolan tidigare.
För mig personligen innebar det att under ett år hade jag fyra chefer på vardera en fjärdedel av min tid. Ganska rörigt upplägg men med min långa erfarenhet av arbetslivets outgrundligheter så gick det att hantera. Tyvärr var det många andra i personalen som tog mer illa vid sig, en tidigare mycket låg personalomsättning började hastigt stiga. Trots många år i arbetslivet så har jag sällan haft någon i chefshierarkin som så många tyckte och talade illa om. Ofta i ordval som inte var helt vanliga på en så kvinnodominerad arbetsplats.
En kuriositet är att man lite senare beslöt att göra likadant med skolvaktmästarna. Som alla som gått i skolan vet är vaktmästaren den ende på skolan som vet var allting finns och hur saker fungerar praktiskt. Allt ifrån hur man byter en propp till att stänga vattnet när en toalett sprungit läck. Inte mycket blev bättre av att vaktmästarna bytte skolor med varandra, mycket blev däremot rörigare.
Framtidens skola
Det var många andra turer dessa år, allt under parollen att man byggde ”Framtidens skola i Rosengård”.
Den verkliga framtiden blev att högstadiet på Örtagårdsskolan som jag jobbade på lades ner under ordnade former. Grannskolan, Rosengårdsskolan, la ner sitt högstadium under mindre ordnade former. Mediagranskningen gjorde situationen ohållbar.
Så småningom blev hela skolsituationen i Malmö ohållbar, stadsdelarna avvecklades och man samlades i en gemensam skolförvaltning. Hela skulden för detta kan väl inte läggas på stadsdelen Rosengård och dess skolchef, men visst bidrog hon efter bästa förmåga.
Men varför ett spöke?
Det här låter väl som helt vanlig inkompetens. Spökminnet kommer från ett stort informationsmöte om en av omorganisationerna. Där startade skolchefen med att meddela personalen att: Det här är enbart ett informationsmöte, det får inte ställas några frågor. Visst, frågvisa blir inte alltid uppskattade efter förtjänst, men ett direkt förbud mot frågor fick mig att baxna.
Personen bakom dessa värmande ord är nu ytterst nära att bli skolchef i Lund. Enligt Sydsvenskans artikel idag är det bara några fackliga dubier kvar att ta hand om. Facken förklarar att dessa handlar om formalia kring processen och inte alls om Jytte Lindborgs person. Jag hoppas verkligen att detta inte är sant! Fast mycket kan ju ha slipats av efter några år under palmerna i Trelleborg.
I fem år jobbade jag i skolans värld, som assistent längst ner i hierarkin på en skola i Rosengård. Med mitt förflutna från ett trettiotal år i den privata sektorn var mycket svårbegripligt. Mystiska omorganisationer var inget nytt men nu nådde det nya höjder.
Under mina år där utsattes skolan jag jobbade på för ett antal obegripligheter. Det var en ganska ordinär grundskola, två klasser förskoleklass till årskurs nio. Dessutom fanns där en särskola. När jag började där fanns det två ansvariga rektorer, en för de mindre upp till åk 5 och en för 6-9. Sen fanns det ett antal biträdande rektorer för att göra arbetsbördan rimlig.
Karusellorganisation
Sen började omorganisationerna. Har lite svårt med alla detaljer och ordningen. Två ansvariga blev fyra och bort med de biträdande. Dessutom skulle alla ansvariga rektorer byta skola, så alla tjänster skulle sökas på nytt och då skulle man som sagt helst söka sig till en annan skola. Som tur var för mig så lyckades detta inte fullt ut utan två av de fyra nya rektorerna hade jobbat på skolan tidigare.
För mig personligen innebar det att under ett år hade jag fyra chefer på vardera en fjärdedel av min tid. Ganska rörigt upplägg men med min långa erfarenhet av arbetslivets outgrundligheter så gick det att hantera. Tyvärr var det många andra i personalen som tog mer illa vid sig, en tidigare mycket låg personalomsättning började hastigt stiga. Trots många år i arbetslivet så har jag sällan haft någon i chefshierarkin som så många tyckte och talade illa om. Ofta i ordval som inte var helt vanliga på en så kvinnodominerad arbetsplats.
En kuriositet är att man lite senare beslöt att göra likadant med skolvaktmästarna. Som alla som gått i skolan vet är vaktmästaren den ende på skolan som vet var allting finns och hur saker fungerar praktiskt. Allt ifrån hur man byter en propp till att stänga vattnet när en toalett sprungit läck. Inte mycket blev bättre av att vaktmästarna bytte skolor med varandra, mycket blev däremot rörigare.
Framtidens skola
Det var många andra turer dessa år, allt under parollen att man byggde ”Framtidens skola i Rosengård”.
Den verkliga framtiden blev att högstadiet på Örtagårdsskolan som jag jobbade på lades ner under ordnade former. Grannskolan, Rosengårdsskolan, la ner sitt högstadium under mindre ordnade former. Mediagranskningen gjorde situationen ohållbar.
Så småningom blev hela skolsituationen i Malmö ohållbar, stadsdelarna avvecklades och man samlades i en gemensam skolförvaltning. Hela skulden för detta kan väl inte läggas på stadsdelen Rosengård och dess skolchef, men visst bidrog hon efter bästa förmåga.
Men varför ett spöke?
Det här låter väl som helt vanlig inkompetens. Spökminnet kommer från ett stort informationsmöte om en av omorganisationerna. Där startade skolchefen med att meddela personalen att: Det här är enbart ett informationsmöte, det får inte ställas några frågor. Visst, frågvisa blir inte alltid uppskattade efter förtjänst, men ett direkt förbud mot frågor fick mig att baxna.
Personen bakom dessa värmande ord är nu ytterst nära att bli skolchef i Lund. Enligt Sydsvenskans artikel idag är det bara några fackliga dubier kvar att ta hand om. Facken förklarar att dessa handlar om formalia kring processen och inte alls om Jytte Lindborgs person. Jag hoppas verkligen att detta inte är sant! Fast mycket kan ju ha slipats av efter några år under palmerna i Trelleborg.
Elevpengen inte bara till svenska elever
av Gunnar Stensson
Friskolorna växer i världen – med svensk
skolpeng, skriver Lärartidningen. Utlandsinvesteringarna finansieras
med vinsten från skolpengen.
Och inte bara utlandsinvesteringarna. Ägarnas plånböcker fick också en rejäl påfyllning. Senaste året delade Internationella Engelska skolan ut 45 miljoner kronor till aktieägarna av en årsvinst på 152 miljoner, enligt Aftonbladet 3/10. Pengarna var skattemedel avsedda för svenska elever.
Dessutom fick Engelska skolan 20 miljoner extra skattekronor av Skolverkets 368 miljoner, pengar som egentligen var avsedda för skolor med låga studieresultat.
Starka ekonomiska intressen står mot Reepalus förslag om vinstbegränsning.
Och inte bara utlandsinvesteringarna. Ägarnas plånböcker fick också en rejäl påfyllning. Senaste året delade Internationella Engelska skolan ut 45 miljoner kronor till aktieägarna av en årsvinst på 152 miljoner, enligt Aftonbladet 3/10. Pengarna var skattemedel avsedda för svenska elever.
Dessutom fick Engelska skolan 20 miljoner extra skattekronor av Skolverkets 368 miljoner, pengar som egentligen var avsedda för skolor med låga studieresultat.
Starka ekonomiska intressen står mot Reepalus förslag om vinstbegränsning.
Faktaruta
Friskolekoncernernas börsvärde
Academedia: 9,52 miljarder
Internationella engelska skolan: 2,04 miljarder
Kunskapsskolan: 1,12 miljarder
Friskolekoncernernas utlandssatsningar
Academedia.
Sverige: 34 skolor 66 000 elever 2500 anställda
Norge: 96 förskolor 9 200 barn och 2700 anställda
Tyskland: 17 skolor 1090 barn och 340 anställda
Zimbabwe: 140 barn.
Engelska skolan.
Sverige: 34 skolor 24 000 elever 2500 anställda
Storbritannien: 450 elever
Spanien: 1741 elever 241 anställda
Kunskapsskolan
Sverige: 36 skolor 13 000 elever 1200 anställda
Nederländerna: 40 skolor 2500 elever
Indien: 2100 elever
USA: 4 skolor
Saudiarabien: 2500 elever.
Källa: Lärarnas tidning
Friskolekoncernernas börsvärde
Academedia: 9,52 miljarder
Internationella engelska skolan: 2,04 miljarder
Kunskapsskolan: 1,12 miljarder
Friskolekoncernernas utlandssatsningar
Academedia.
Sverige: 34 skolor 66 000 elever 2500 anställda
Norge: 96 förskolor 9 200 barn och 2700 anställda
Tyskland: 17 skolor 1090 barn och 340 anställda
Zimbabwe: 140 barn.
Engelska skolan.
Sverige: 34 skolor 24 000 elever 2500 anställda
Storbritannien: 450 elever
Spanien: 1741 elever 241 anställda
Kunskapsskolan
Sverige: 36 skolor 13 000 elever 1200 anställda
Nederländerna: 40 skolor 2500 elever
Indien: 2100 elever
USA: 4 skolor
Saudiarabien: 2500 elever.
Källa: Lärarnas tidning
Friskolans skattepengar till läxhjälp och skolor i utlandet
av Bengt Hall
Det finns en populär friskola i Lund som är och
varit extremt lönsam. Genom att rekrytera skötsamma elever och
minimera lärartätheten har ägarna tillskansat sig en miljardvinst som
rätteligen borde gått till verksamheten och löner. Häromdagen fick jag
veta att de sökt och fått s k läxhjälpspengar till samtliga skolans
elever. Samtliga elever är alltså enligt skolans bedömning i behov av
särskilt stöd. Jag blev upprörd och skrev följande brev till ansvarigt
statsråd.
Statsrådet Gustav Fridolin
För ett tag sedan drev du igenom att skolorna i Sverige skulle få extrapengar till läxhjälp som stöd till elever med särskilda behov. Ett vällovligt syfte. Det var väl ett sätt att möta privata läxhjälpsföretags exploatering av rutavdragen, som ofta hamnade hos välbeställda familjer. Jag tolkade beslutet att syftet med dessa pengar var att i första hand hjälpa barn som hade studiesvårigheter och som kom från studieovana hem. Nu visar det sig att det i stället blivit de ”smartaste” skolorna som tagit för sig och det förefaller inte alls som att pengarna gått till de mest behövande.
Jag har själv tre barnbarn som går på den
Internationella Engelska skolan i Lund. Det är inte min förtjänst att
de går där. Dessa tre barn kommer från mycket studievana hem liksom de
flesta av sina skolkamrater. De klarar absolut sina läxor på egen hand
och de är ambitiösa. Men skolan får alltså pengar till deras läxhjälp.
Dessutom får skolan läxhjälp till alla sina 18 000 elever (30 skolor),
maximalt 18,4 miljoner. Skolan rekryterar i huvudsak elever med
välutbildade föräldrar. De vänder sig till elever som fungerar i mycket
stora klasser utan specialundervisning och extra stöd. Internationella
Engelska skolan är den skola i Sverige som får mest pengar till
läxhjälp.Statsrådet Gustav Fridolin
För ett tag sedan drev du igenom att skolorna i Sverige skulle få extrapengar till läxhjälp som stöd till elever med särskilda behov. Ett vällovligt syfte. Det var väl ett sätt att möta privata läxhjälpsföretags exploatering av rutavdragen, som ofta hamnade hos välbeställda familjer. Jag tolkade beslutet att syftet med dessa pengar var att i första hand hjälpa barn som hade studiesvårigheter och som kom från studieovana hem. Nu visar det sig att det i stället blivit de ”smartaste” skolorna som tagit för sig och det förefaller inte alls som att pengarna gått till de mest behövande.
Det är upprörande och jag undrar nu hur du ser på detta förhållande? Var det tänkt att fungera så här? Vad gör ni för att ändra på detta?
Till yttermeravisso är Internationella Engelska skolan ägd av ett amerikanskt riskkapitalbolag som bland annat genom lägre lärartäthet kunnat tillskansa sig miljoner av skattemedel till de privata ägarna. Sedan starten för 24 år sedan har ägarna plockat ut cirka en miljard som vinst till egen ficka!
PS
Nu visar det sig att friskoleföretag i Sverige köper skolor runt om i världen – för svenska skattepengar, dvs överskott från skolpengen, bland annat i Saudiarabien. En av dessa skolor är just Internationella Engelska skolan, som framför allt expanderar i Spanien.
When will they ever learn? av Gunnar Stensson
I Lärarförbundets ranking Bästa skolkommun 2017 hamnade Lund och Lomma på delad tiondeplats. Vellinge blev etta.
Den goda skolan bygger på elevernas och lärarnas
kunskaper och gemensamma engagemang för de ämnen de studerar. Varje
god skola leds av ett kollegium med jämlika lärare och en rektor som
demokratisk ordförande. Den goda skolan bygger aldrig på konkurrens och
statustänkande bland elever och lärare och än mindre på girighet.
Lik förbannat klantar sig regeringarna, först den borgerliga (givetvis) och sedan den rödgröna (tråkigt nog) när de satsar miljarder på lärarlöner. De inför löneskillnader och skapar hierarkier för att ge lärarna möjlighet att göra karriär. Skolorna blir som 1900-talets regementen. Lägst står vicekorpralen och överst översten.
Lönemiljarderna försämrar arbetsklimatet ute i skolorna. I tidigare jämlika kollegier införs ett hierarkiskt system med förstelärare, mellanlärare och sämstelärare. Indelningen administreras på lösa boliner av en enväldig rektor. Det har försämrat arbetsklimatet på skolorna, konstaterar Riksrevisionsverket i en aktuell rapport.
Kritiken bland lärarna i Lunds gymnasieskolor är hård. Polhemsskolans lärare med flera har offentligt kritiserat det nya lönesystemet.
Lund borde återställa den goda skolan genom att införa förstelärarlöner för samtliga lärare i kommunen!
Allt fler elever - 17,5 procent - lämnar grundskolan utan gymnasiekompetens. Det innebär att nästan var femte elev misslyckas. En huvudorsak är den segregation som 2000-talets skolpolitik lett till. Den nyliberala skolmarknadens verktyg är skolpengen, det fria valet, betygsinflationen, friskolorna och friskolekoncernerna.
Marknadstänkandet drabbar också de kommunala skolorna som tvingas tävla med uppblåsta betyg och dyra reklamkampanjer, samtidigt som de har ansvar för samtliga elever, även de som av skilda skäl har sämre förutsättningar.
Detta har lett till en accelererande försämring av den svenska skolan som hade en ledande ställning i mitten av 1990-talet.
Nu har också den högre utbildningens kvalitet i Sverige urholkats. Enligt årsrapporten från World Economic Forum, WEF, har Sverige rasat 16 platser sedan 2010, det år då marknadsmodellen var fullt genomförd i svensk skola. Det är särskilt oroande eftersom en sådan trend är bekymmersam på lång sikt, säger Margareta Drzeniek vid WEF i en intervju till Svenska Dagbladet.
De senaste tio åren har svenska utbildningspolitiker genomfört den ena dyra och klåfingriga reformen efter den andra utan att någonsin gå till den hårda kärnan och avskaffa den marknadsmodell som gör svensk skola unik i världen.
Reepalus förslag om vinstbegränsning är sannolikt otillräckligt och kommer hur som helst fällas av allianspartierna och SD, när det läggs fram i november. Vi kunde höra det samfällda jublet från Moderata miljonärspartiets kongress i söndags när dess nyvalde ordförande Ulf Kristersson lovade att riva Reepalus förslag i bitar. På den punkten står moderaterna enade liksom när det gäller utvisningen av afghanska barn och kampen mot tiggarna.
En otäck konsekvens av skolpolitikens långvariga snedvridning är att en stor andel av Sveriges elever och föräldrar blivit beroende av skolmarknaden och tror sig veta att deras framtida möjligheter skulle skadas om den avskaffades.
Lik förbannat klantar sig regeringarna, först den borgerliga (givetvis) och sedan den rödgröna (tråkigt nog) när de satsar miljarder på lärarlöner. De inför löneskillnader och skapar hierarkier för att ge lärarna möjlighet att göra karriär. Skolorna blir som 1900-talets regementen. Lägst står vicekorpralen och överst översten.
Lönemiljarderna försämrar arbetsklimatet ute i skolorna. I tidigare jämlika kollegier införs ett hierarkiskt system med förstelärare, mellanlärare och sämstelärare. Indelningen administreras på lösa boliner av en enväldig rektor. Det har försämrat arbetsklimatet på skolorna, konstaterar Riksrevisionsverket i en aktuell rapport.
Kritiken bland lärarna i Lunds gymnasieskolor är hård. Polhemsskolans lärare med flera har offentligt kritiserat det nya lönesystemet.
Lund borde återställa den goda skolan genom att införa förstelärarlöner för samtliga lärare i kommunen!
Allt fler elever - 17,5 procent - lämnar grundskolan utan gymnasiekompetens. Det innebär att nästan var femte elev misslyckas. En huvudorsak är den segregation som 2000-talets skolpolitik lett till. Den nyliberala skolmarknadens verktyg är skolpengen, det fria valet, betygsinflationen, friskolorna och friskolekoncernerna.
Marknadstänkandet drabbar också de kommunala skolorna som tvingas tävla med uppblåsta betyg och dyra reklamkampanjer, samtidigt som de har ansvar för samtliga elever, även de som av skilda skäl har sämre förutsättningar.
Detta har lett till en accelererande försämring av den svenska skolan som hade en ledande ställning i mitten av 1990-talet.
Nu har också den högre utbildningens kvalitet i Sverige urholkats. Enligt årsrapporten från World Economic Forum, WEF, har Sverige rasat 16 platser sedan 2010, det år då marknadsmodellen var fullt genomförd i svensk skola. Det är särskilt oroande eftersom en sådan trend är bekymmersam på lång sikt, säger Margareta Drzeniek vid WEF i en intervju till Svenska Dagbladet.
De senaste tio åren har svenska utbildningspolitiker genomfört den ena dyra och klåfingriga reformen efter den andra utan att någonsin gå till den hårda kärnan och avskaffa den marknadsmodell som gör svensk skola unik i världen.
Reepalus förslag om vinstbegränsning är sannolikt otillräckligt och kommer hur som helst fällas av allianspartierna och SD, när det läggs fram i november. Vi kunde höra det samfällda jublet från Moderata miljonärspartiets kongress i söndags när dess nyvalde ordförande Ulf Kristersson lovade att riva Reepalus förslag i bitar. På den punkten står moderaterna enade liksom när det gäller utvisningen av afghanska barn och kampen mot tiggarna.
En otäck konsekvens av skolpolitikens långvariga snedvridning är att en stor andel av Sveriges elever och föräldrar blivit beroende av skolmarknaden och tror sig veta att deras framtida möjligheter skulle skadas om den avskaffades.
Faktaruta
Allt färre elever i grundskolan uppnår gymnasie-kompetens. 17,5 procent av niondeklassarna misslyckas, rapporterar Skolverket.
Arbetsklimatet på skolorna har försämrats sedan regeringen satsat miljarder på att höja lärarlönerna samtidigt som den skapat löneskillnader på kollegierna, rapporterar Riksrevisionsverket
Sverige har rasat 16 platser sedan 2010 inom högre utbildning enligt årsrapporten från World Economic Forum, WEF.
Allt färre elever i grundskolan uppnår gymnasie-kompetens. 17,5 procent av niondeklassarna misslyckas, rapporterar Skolverket.
Arbetsklimatet på skolorna har försämrats sedan regeringen satsat miljarder på att höja lärarlönerna samtidigt som den skapat löneskillnader på kollegierna, rapporterar Riksrevisionsverket
Sverige har rasat 16 platser sedan 2010 inom högre utbildning enligt årsrapporten från World Economic Forum, WEF.
Upprepar sig historien?
Slovenska självständighetskriget (slovenska: Slovenska osamosvojitvena vojna),
även kallat tiodagarskriget, var ett krig mellan Slovenien och det
dåvarande Jugoslavien som varade mellan den 27 juni och den 6 juli 1991.
Kriget föranleddes av att Slovenien, mot den jugoslaviska
centralmaktens vilja, utropade sin självständighet.
I samband med att Slovenien utropade sin självständighet så tog man även kontroll över de yttre gränsövergångarna som hittills kontrollerats av Jugoslavien. Den jugoslaviska armen stationerad i Slovenien försökte återta kontrollen vilket resulterade i väpnad konflikt. Man kan säga att de strider mellan Jugoslaviens arme och de Slovenska territoriella försvaret samt poliser som uppstod kan räknas som startskottet för de jugoslaviska krigen. Kriget varade i tio dygn med Slovenien som segrare. Under kriget angreps huvudstaden Ljubljana med flyg. Sloveniens styrkor belägrade även Jugoslaviska armeförläggningar. 18 slovenska och 44 jugoslaviska soldater dödades under kriget.
Källa: Wikipedia
Vad händer om Katalonien utropar en ny stat?
Regeringen i Madrid kommer inte att gå med på ett katalanskt utträde ur Spanien. Premiärminister Mariano Rajoy kan utlysa undantagstillstånd och beordra polis och militärpolis att rent fysiskt ta över kontrollen över territoriet, som till exempel viktiga hamnar.
Katalanska politiker kan utnämna sin statschef och regering, skriva en egen grundlag, ropa på omvärldens erkännande och kräva att få sköta sin egen skatte- och utrikespolitik. Men Carles Puigdemont självständighetsskri kan komma att eka mycket tomt i rymden.
SvD 5/10
I samband med att Slovenien utropade sin självständighet så tog man även kontroll över de yttre gränsövergångarna som hittills kontrollerats av Jugoslavien. Den jugoslaviska armen stationerad i Slovenien försökte återta kontrollen vilket resulterade i väpnad konflikt. Man kan säga att de strider mellan Jugoslaviens arme och de Slovenska territoriella försvaret samt poliser som uppstod kan räknas som startskottet för de jugoslaviska krigen. Kriget varade i tio dygn med Slovenien som segrare. Under kriget angreps huvudstaden Ljubljana med flyg. Sloveniens styrkor belägrade även Jugoslaviska armeförläggningar. 18 slovenska och 44 jugoslaviska soldater dödades under kriget.
Källa: Wikipedia
Regeringen i Madrid kommer inte att gå med på ett katalanskt utträde ur Spanien. Premiärminister Mariano Rajoy kan utlysa undantagstillstånd och beordra polis och militärpolis att rent fysiskt ta över kontrollen över territoriet, som till exempel viktiga hamnar.
Katalanska politiker kan utnämna sin statschef och regering, skriva en egen grundlag, ropa på omvärldens erkännande och kräva att få sköta sin egen skatte- och utrikespolitik. Men Carles Puigdemont självständighetsskri kan komma att eka mycket tomt i rymden.
SvD 5/10
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)