Tack för i år!

 

Dags att tacka läsare och skribenter för ännu ett VB-år. 41 årgångar är avklarade och förhoppningsvis skall det bli en 42:a också. Men ni får ge er till tåls till den 15 januari.
   Till dess önskas ni alla goda helger! Glöm inte budskapet nedan om ni nu vill att tomten skall komma eller låta bli att komma, hur man nu ser det.
red
 

Samrådsvandring

Runt järnvägen mellan bron över Ringvägen och bron över Höje å
Söndagen den 20 december klockan 13
Samling på Klostergårdens Kyrktorg 

Södra stambanan Lund – Flackarp ska fördubblas från 2 spår till 4. En ny järnvägsstation ska byggas. Nya broar kommer att byggas över Ringvägen, gång och cykelvägen vid Nordanväg och över Höje å.
 • Vill vi att de nya spåren ligga på vår sida om den nuvarande järnvägen eller på andra sidan?
 • Var vill vi att järnvägsstationen ska ligga?
 • Påverkas Gröna stråket från stan, korp-fotbollsplanerna och kolonierna?
I samrådet har vi möjlighet att påverka Trafikverkets beslut.
Klostergårdens byalag

Christmas Carols Service

Helgeandskyrkan i Lund
20 december kl 17
Helgeands- och Jubilatekören
Larsåke Sjöstedt, organist
Mikael Ögren, präst
 

Brivata bekymmer 10 dec. 14.45 av Karin S.

Blått mörker, blåst
Blöta bruna vägar
Bukbuller
Bli fri! Bryt ängslan!
Betänk vändningen!
Bered ljusets återkomst!
Bra!
Bruka din självbevarelsedrift!
Behåll livslusten!
Bättre än döden är ett
besvärligt liv
Backa aldrig! Bråka!
Bestjäl inte planeten!
Bespara den vår girighet!
Barn, barnbarn, barnbarnsbarn och alla
barn betyder
broar till begynnelsen.

Äntligen Spårvägsbeslut! av UN

Efter två och en halvtimmes debatt har fullmäktige nu beslutat ge igångsättningstiilstånd för byggande av spårväg Lund C - ESS.
   Röstsiffrorna för spårväg var 36 mot 28, 1 röst nedlagd. Mot röstade förstås FNL, SD och Fi, men även M, C och KD. Att de tre sistnämnda partierna i sista stund ändrat uppfattning motiverade de med att staten inte beviljat sökta medel fullt ut.
   Kommunen har sökt 50 procent av investeringskostnaden, men fick enbart 40 procent, vilket i kronor år ca 300 miljoner. Detta är i sin tur ungefär 55 procent av statens totala anslag till stadsutvecklingsavtal med kommunerna. Summan som Lund erhåller är trots allt att närmast beteckna som storslam.

Kulturen i Lund av Gunnar Stensson

Studentikosa punschtraditioner på Grand, utsvältning av biblioteket i Järnåkra, humorfestivaler, uppsägningar av bibliotekarier, kulturcheckar, neddragning av bokinköp, noll kulturhus, brist på teaterlokaler, brist på pengar, (de som finns går till privat profit i stället för musikelever), sänkta anslag, nedläggning av Stenkrossen, nedskärningar, kulturnattsamatörer, effektiviseringar, eldsjälar,  nedläggning av Konsthallen, populistiska utspel, förödmjukade tjänstemän, Kattespex, Spykenspex, sexspex, studentspex.
   – Vi måste se till att det händer saker, förklarar en politiker (M) i Kultur och fritid och ler narcissistiskt.
   Händer? Vad då? Thomanders jul?

Mötesrapport med förhinder

Förra veckan fanns det en kalllelse till vänsterpartiets medlemsmöte där partiets mål och strategierskulle diskuteras. Detta tyckte jag lät så spännande att jag eftersökt en lite lagom auktoritativ rapport från möter. Tyvärr har VB inte lyckats få fram någon sådan. Vi fick däremot en så vacker avböjande formulering att jag inte vill undanhålla den från läsekretsen.
red
 

Måldiskussionen om vad som bör vara Vänsterpartiets Lunds mål är intressant men är inne i ett skede när det är för tidigt att gå ut i denna typ av kanaler.

Svar till Gunnar Stensson angående Träffpunkt Klostergården av Lars A. Ohlsson

När den gamla träffpunkten på Klostergården skulle ersättas med en ny och mer funktionell lokal, utgick vi alla, både politiker och de som utnyttjade träffpunkten, från att den nya träffpunkten skulle bli modern, ljus och ändamålsenlig. Att den nya träffpunkten skulle innehålla de aktiviteter och möjligheter som fanns tidigare, tog vi som en självklarhet. Med facit i hand kan vi konstatera att vi blev blåsta. Från att tidigare varit ett ställe med full bemanning och öppet mellan nio och fyra, fem dagar i veckan, har det reducerats till att enbart vara öppet två dagar i veckan mellan nio och ett, och helt stängd de dagar skolan har lovdagar.
   Det som händer nu är att förvaltningen fått i uppdrag att hitta ny lokal för verksamheten i centralt läge på Klostergården. Pengar finns avsatta i budgeten och det fanns ett skarpt förslag om att ta över gamla apotekets lokaler, men de visade sig skulle användas till annat.
   Så är läget idag, att förvaltningen letar och jag med flera andra politiker i nämnden ställer frågan regelbundet till förvaltningen hur det går med letandet.

En miljon till mingelmöten för Lunds kommun även nästa år av Hanna Gunnarsson

Under december har Lunds kommun beslutat att åka både till Almedalen i Visby och fastighetsmässan Mipim i Cannes även 2016. Deltagandet på dessa båda mässor (eller vad man nu ska kalla Almedalen) kommer även nästa är kosta en miljon av lundabornas skattepengar. Vänsterpartiet har självklart röstat emot båda resorna, igen.
   Lunds kommun har en förkärlek för att synas, höras och mingla på stora möten och mässor. Under devisen “syns vi inte finns vi inte” har kommunen varit representerad på Almedalen och Mipim under flera år, men oftast med oklara syften och tunna utvärderingar.
   Almedalen är sommarens stora begivenhet för politiker, journalister, näringsliv och organisationer. Det är visserligen otroligt roligt att vara på plats i Visby, jag har själv varit där flera år i rad. Jag åker tillsammans med politiskt intresserade vänner, bor i tält eller stuga och försöker hinna med någon utflykt på Gotland under veckan. Självklart betalar jag min politiska semesterresa själv. Det är inte skattebetalarna som ska betala för att jag ska lära mig mer för att kunna utföra mina politiska uppdrag på bästa sätt. Men kommunalråden och resten av ledamöterna i kommunstyrelsens arbetsutskott åker till Visby på kommunens bekostnad, en resa som under 2016 har en budget på 700 000 kronor. Kostnaderna för Almedalen ökar varje år.
   Då är det mer positivt att kostnaderna för resan till Cannes och fastighetsmässan Mipim (den som Staffanstorps kommun skämde ut sig på för några år sedan) sjunker. För Mipim är budgeten nästa år 300 000 kronor (mot tidigare upp emot en halv miljon). Det betyder att färre politiker och tjänstemän kommer åka till Cannes i mars vilket är helt i rätt riktning. Lund är på fastighetsmässan för att marknadsföra Brunnshög, men mest pratar man med nordiska byggföretag, något som lika gärna borde kunna ske på hemmaplan (till en mycket lägre kostnad). Det är glädjande att fler partier nu sällar sig til vänsterpartiets motstånd mot både Mipim och Almedalen, då Fi, FNL och Liberalerna visar antingen en skeptisk inställning eller helt motstånd.
   Att lägga en miljon på denna typ av mässor och mingelmöten är slöseri med skattepengar och Lunds kommun borde verkligen avstå denna typ av resor. De politiker som tycker att en mässa är en bra fortbildning bör betala detta på egen hand.
Hanna Gunnarsson , kommunstyrelsen för (v)

Culture Symbiotic – det nya Klostergården? av Gunnar Stensson

 

Culture Symbiotic - 1:a pris
Culture Symbiotic sätter den nya stationen i hjärtat av stadsutvecklingen. I direkt anslutning till stationen, någonstans i befintliga industrilokaler, skapas i förslaget ett kulturellt centrum med föreningar, småskaliga företag, kreativa industrier och aktiviteter. Mötesplatsen ger området en stark identitet som kompletterar resten av Lund och blir en attraktiv entré till staden.
Läs mer om arkitekttävlingen här

---

Bygg nya kvarter i Klostergårdsstil på korpfotbollsplanerna.
   Bygg om den krokiga tunneln under järnvägen till en rak, bred väg under spåren i Nordanvägs förlängning.
   Förlägg Klostergårdens nya station dit. Placera de nya spåren väster om det nuvarande spårområdet.
   Skapa ett kulturellt centrum med föreningar, småskaliga företag och aktiviteter i direkt anslutning till stationen i industriområdet vid Åkerlund och Rausings väg.
   Bevara de gröna områdena söder om de korpfotbollsplanerna.
   Så kan det vinnande förslaget i arkitekttävlingen om den långsiktiga utvecklingen av sydvästra Lund beskrivas i sina huvuddrag.
   Flera av dess förslag berör den aktuella fyrspårsutbyggnaden.

När vi i Klostergårdens byalag diskuterar det framtida Klostergården brukar vi betona två värdefulla tillgångar som måste bevaras.
   Den första tillgången är det gröna stråket som förenar Lunds stadspark med Höje å.
   En ständig ström av promenerande eller löpande lundabor med barnvagnar och hundar visar att det gröna stråket är en livsnödvändighet för många.
   Den andra tillgången är korpfotbollsplanerna. Att korpfotbollsplanerna är nödvändiga för friluftslivet i hela Lund är självklart. Sex månader på året är de den mest levande platsen i Lund.
   Det gröna stråket kan kanske fungera även i framtiden om förslaget genomförs. Sträckan längs med Klostergårdens idrottsplats från Södra Ringvägen till Nordanväg är visserligen smal men kan bevaras. Nya träd och buskar kan planteras. Söder om den framtida stationen kan stråket fortsätta som nu.
   Vad vore Klostergården utan korpfotbollen? Jag skulle sakna spelarnas rop och skratt och de dunsande bollarna. Mina barn spelar fotboll i lag från diverse orter runt Lund och har ofta sina matcher här. Efter matchen brukar de komma hit upp och få sig lite mjölk och smörgås.
   Det skulle bli svårt för Lunds kommun att finna en annan plats för korpfotbollen.
   För de boende i de nya kvarteren kan bullret från järnvägen komma att innebära ett problem. Delar av  bebyggelsen kommer att ligga alltför nära enligt nuvarande bestämmelser.
   Ett kulturellt centrum inom det nuvarande industriområdet vore givetvis mycket välkommet!

Culture Symbiotic är bara ett tävlingsförslag än så länge. Kommunen betonar att varken det förslaget eller de övriga kommer att genomföras i sin helhet.
   Vi följer utvecklingen med största intresse!

Höghastighetstågens hållplats i Lund av Gunnar Stensson

Replik i dialogen med Ulf Nymark

Järnvägen glänser på vita pyloner högt över landskapet, från horisonten i norr till bron över Öresund i söder. På den höga järnvägs-hållplatsen Lund-Brunnshög har man utsikt över de väldiga kupolerna ESS och Max 1V intill den nya staden, vars 45 000 invånare arbetar och lever bland nya skolor, bibliotek, hotell, restauranger, butiker, samlingsplatser och friluftsanläggningar.
   Tåget, som utgick från Stockholm för en och en halv timme sedan, kommer susande som ett silverspjut, stannar, dörrar öppnas, passagerare strömmar ut och in, tåget startar och försvinner inom någon minut in bland Malmös kyrktorn, vattentorn och höghus.
   Från Dalby kommer en grön spårvagn pilande, Passagerare från tåget fyller den och så rullar den vidare ner mot centrum. En annan stretar uppför backarna. Den är fullsatt.

Framtiden tänkte jag mig så. Ulf tog ner mig till den prosaiska nutiden.
   I Rapporten om höghastighetståg framhålls tre grundförutsättningar för planarbetet: höghastighetståg bör inte blandas med övrig tågtrafik, uppehållen bör vara korta och ut- och infarterna från uppehållen enkla. Dessa tre villkor är lättare att uppfylla utanför städerna.
   Trots detta fastslår rapporten att det är stora fördelar med centrala stationslägen. Jo, säkert. Lokalpolitikerna instämmer.
   Men en eventuell hållplats Lund Brunnshög kan komma att ha det mest centrala läget i framtiden.

Lunds central har de förutsättningar som krävs, när väl utbyggnaden med fyrspår är fullbordad, anser  rapporten.
   Ja, kanske, frånsett getingmidjan vid kröken förbi Armaturfabriken, där hastigheten är begränsad till 60 km i timmen. Risken finns att något av tågen från söder en dag kommer körande i 240 km, lyfter från spåren och dundrar in i Grand Hotell.
   Men passagen förbi Armaturfabriken kan förstås byggas om, liksom stationsområdet i övrigt.
   Uppenbart är att en genomgripande, långvarig och intensiv ombyggnadsperiod förestår och att förändringarna i centrala Lund blir omfattande.

Själv är jag mest angelägen om att man respekterar Klosterkyrkan, en arkitektonisk kulturklenod som försummats av stadsplanerarna alltsedan stambanan byggdes för snart 175 år sedan.
   Och visst uppskattar jag utsikten att få se glimtar av höghastighetstågen bortom fotbollsspelarna vid Klostergården.
   Ulf och jag får, liksom övriga  lundabor, säkert anledning att fortsätta samtalen om höghastighetstågen kommande år.
   Ulf uttrycker farhågor för att mitt förslag kan avskräcka beslutsfattarna från att låta höghastighetstågen tangera Lund över huvud taget. Det är nog en överskattning av VB:s makt över opinionen. Tyvärr. God Jul och ett Gott Nytt år, Ulf!

Stoppa Israels avrättningar! av Gunnar Olofsson

Våldet mellan israeler och palestinier fortsätter. Sedan början av oktober har snart 20 israeler dödats, oftast i olika knivdåd eller attentat med fordon, medan närmare 120 palestinier skjutits ihjäl av israelisk militär, polis och bosättare.
   Vid genomgång av 108 fall, redovisade av det Palestinska Människorättscentret (PCHR), framgår att endast 22 av de dödade palestinierna kunnat knytas till något säkert knivdåd eller annat överfall. 33 palestinier hade dödats på misstanke om avsikt att utföra ett attentat, medan runt hälften av de dödade, 53 stycken, inte varit i närheten av några terrorhandlingar utan skjutits ihjäl när de protesterat mot ockupationen, kastat sten eller helt enkelt varit på fel plats.
   Av de som verkligen varit inblandade i våldsdåd hade många dödats i kallt blod när de redan varit oskadliggjorda, och kunnat arresteras - eller hade hindrats från att få medicinsk hjälp och lämnats att förblöda. Israel har också återupptagit sin gamla idé att arrestera de som dödats för att hindra anhöriga att få kropparna till en anständig begravning.
   ”Alla som lyfter sin hand mot Israel måste dö” deklarerade nyligen Israels utbildningsminister Naftali Bennett. Denna skjut för att döda-policy är ytterst problematisk och knappast i enlighet med de krav på respekt för mänskliga rättigheter och demokratiska principer som är inskrivna (artikel 2) i EU:s associationsavtal med Israel. När utrikesminister Margot Wallström nyligen varnade för att kampen mot terrorism inte får leda till utomrättsliga avrättningar fick hon dock så mycket ovett av den svenska Israellobbyn, uppbackad av tongivande tidningars ledarredaktioner, att hon omedelbart backade och bad om ursäkt. Därefter föll den stora tystnaden åter över våldet.
   Nu tiger den svenska regeringen om övergreppen. Istället behövs en stark folklig opinion som kräver ett stopp för det här. Som kräver att Israel omedelbart upphör med olagliga fängslanden, avrättningar och övergrepp mot palestinierna, drar hem militärer och bosättare och avslutar ockupationen. Som kräver att Israel bojkottas på alla plan tills man respekterar mänskliga rättigheter och erkänner staten Palestinas rätt att existera inom säkra och erkända gränser. Tveka inte. Bli en del av den opinionen. Nu!
 

Kampen mot terrorn av Gunnar Stensson

Luftrummet över Syrien surrar av stridsflyg från olika nationer, skriver Olle Lönnaeus i dagens Sydsvenska och räknar upp några av de länder som skickar ut sina blänkande dödsmaskiner från hangarfartyg och baser runt om: USA, Frankrike, Danmark, Storbritannien, Ryssland, Turkiet och Syriens Bashar al-Assad.
   Vapenprofitörerna myser.
   Stridsplanen nöjer sig inte med att snurra runt i det lilla syriska luftrummet. Nej, nej. De bombar. De fyrar av raketer. Ibland råkar de skjuta ner varandra. Shit happens. Då grälar ägarna. Ibland exploderar en målsökande robot i något lasarett. Ibland hamnar en vilsekommen drönare i marknadsvimlet i en eller annan stad.
   Människorna på marken kan inte rädda sig, var de än befinner sig. De sprängda, brända, sönderskjutna kroppar som en gång var levande män, kvinnor och barn klassas som nedgjorda  terrorister. Eller i vissa fall som offer för collateral damage.
   Och nu vill ett tjog Mellanöstern-diktaturer med Saudiarabien (som finansierat alla sidor i konflikten) i spetsen också blanda sig i leken. Djävulsdansen blir allt hetsigare.
   De svenska bombliberalernas tuffa gossar bönar och ber: Vi vill vara med vi också. Vi vill också bomba och skjuta och fyra av raketer!
   Det är dyrt, men vi har råd, vi är lika rika som dom andra, tjatar Jan Björklund.
   Vi med är hjältar som kan göra svåra och farliga saker, deklarerar Allan Widman och biter ihop käkarna som Tom Cruise. Vi kan också utrota IS-agenter! Sverige måste vara solidariskt med de tappra amerikanerna och danskarna och fransmännen och britterna och turkarna och tyskarna och ryssarna. Annars är dom inte solidariska med oss.
   Men Peter Hultqvist och Margot Wallström håller emot. Jas Gripen får inte vara med i leken. Vi  nöjer oss med att skicka transportplan med materiel.

Gamla frågor blev som nya av Lucifer

Lär de sig aldrig? Jag tänker förstås på kulturnämndspolitikerna som vill lägga ner Konsthallen för en ”rekonstruktion”. Bara ordet! Ska de bygga om? Det vet väl varenda människa som har sett de senaste fem åren i tidningarna att Konsthallen är en minerad byggnad. Varje politiker som kommer med ett illa övertänkt uttalande i ärendet är pantad och såld. Lunds anseende som kulturstad bara sjunker när varenda kultursida fylls med väl underbyggda uttalanden om vilken dumhet som visas. Förvirrade uttalanden från kulturnämndspresidiet och kultursekreteraren gör det bara värre. Oavsett vad de tycker borde de hålla tyst.

Våga ta smällen!
Och det hjälper inte ett dugg att de säger att det inte är riktat mot konsthallschefen. Det vet ju alla att de inte talar sanning. Allt beror ju på att konsthallschefen anställdes på livstid och inte på de sex-åtta år som är det rimliga för den sortens befattningar. Hon är en duktig konsthallschef som dessvärre inte haft förmåga att variera sina intentioner eller förankra dem i skilda publika kretsar. Lunds kommun har köpt ut ett flertal förvaltningschefer efter misskötsel. Om ni inte står ut med Åsa Nacking så säg det rent ut, ta smällen och försök hitta någon annan. Och låt gärna kultursekreteraren gå en snabbkurs i kommunal demokrati. Presidiet består av hjärtevarma personer, men det hjälper ju inte. De kanske också behöver bytas ut?
   När detta skrivs kommer det aktuella opinionssiffror. Tre partier: s, M och SD är ungefär jämstora och SD är störst i södra Sverige. Man blir inte förvånad. Väljarna ser inga skäl att stödja S när partiet inte vill föra S-politik, antingen det gäller Natosamarbete, flyktingar eller arbetslöshet.

Civilkurage saknas
Vad gäller flyktingar har jag förståelse för att man inte kan föra den totalt öppna politik som t ex Centern talar för. Våra myndigheter och förvaltningar går uppenbarligen på knäna när det kommer 5-10,000 i veckan. Ingen är betjänt av att vi att vi inte klarar av att ta emot dem på ett anständigt sätt. Men när det är sagt så blir jag ändå nerslagen av att se myndigheternas oförmåga. Sverige. i motsats till gembyråkratiserade länder som USA, har ju utmärkts för en smidighet och anpassningsförmåga när det verkligen har gällt. Handfallenheten som när nyanlända i Malmö bara fick lägga sig på gatan över natten därför att det var fullt på de tilltänkta lokalerna, var trist att uppleva. Malmö och Lund har ju tusentals inomhusplatser i tomma lager- och kontorslokaler. Vad som behövs är snabba beslut som löser problem med en gång. Javisst, det kanske inte finns byggnadstillstånd eller genomgångna brandsäkerhetsrutiner eller whatever. Det som behövs är att en tjänsteman eller mellanchef säger att det är förvisso är ett brott mot gängse lagar och bestämmelser, men det lagbrottet tar hen på sig med tanke på situationen, Visst ska vi följa lagar, men ett minimum av civil olydnad får man ibland stå för. Jag blir bekymrad – håller folk på att tappa förmågan att improvisera och visa civilkurage?

Spårvägen
Ja, så gick det som man kunde ana. Staten ställer inte upp med den finansiering lundapolitikerna hade tänkt sig, ett besked från Trafikverket som kom kl 08.47 på torsdagsmorgonen, lagom inför Lunds fullmäktige. Då vacklar borgarna.
   Partierna S+V+Mp står fast, men kanske inte för evigt. Kanske det finns inslag av prestigeängslan i fasthållandet i spårvägslinjen. För Mp är det nog så, men knappast för S och vad gäller V finns nog viss tvekan i de djupare leden. Nu blev det sedvanliga spårvägspositiva beslutet, trots de borgerliga avhoppen. Men det är svårt att tro att sista ordet är sagt.

Hackat och malet av Ulf Nymark

Källby camping
Som bekant har Förvaltningsrätten i en dom slagit fast att Socialnämndens beslut om att upplåta Källby camping för husvagnsboende utsatta EU-medborgare ska upphävas. Beslutet borde ha tagits i kommunfullmäktige, anser rätten. För att legalisera beslutet kommer ärendet upp som extrapunkt på fullmäktiges sammanträde den 17 december. Förslaget från den styrande koalitionen är att fullmäktige ska besluta att upplåta campingen till de utsatta EU-medborgarna. Det är i skrivande stund ovisst om en majoritet kommer att stödja förslaget. Fullmäktige behandlar frågan under tiden för VB:s pressläggning – i bästa fall kommer en notis om utgången att finnas på annan plats i VB.

Igångsättningstill stånd för spårvägsbygge
Ett annat hett ämne vid fullmäktigemötet är frågan om igångsättningstillstånd för spårvägsbygget. Dvs het är väl frågan bara för FNL, SD och Fi, som går på gemensam front mot spårvägsplanerna. Förslaget om igångsättning, som stöddes av en betryggande majoritet i kommunstyrelsen, villkoras med att staten ska finansiera hälften av investeringskostnaderna. Hur staten – i form av Trafikverket – beslutar kommer förhoppningsvis att stå klart inom loppet av några dagar.

Förbisedda fördelar med spårvagn
Det finns många fördelar med spårvagn framför buss. Men i debatten har ett par mycket stora fördelar kommit i skymundan. Jag tänker på att spårvagnarna inte, till skillnad från bussar, kommer att kunna tränga upp cyklisterna mot trottoarkanterna. Inte heller kommer spårvagnarna att vid vått väglag stänka ner fotgängare och cyklister. Bara dessa två fördelar jämfört med buss borde vara alldeles tillräckligt för att vara spårvagnsförespråkare. Och så kommer alla andra goda argument därtill! För övrigt kan en konstatera att även elbussar kommer att tränga och skvätta ner de oskyddade trafikanterna.

Fortsatt skattebefrielse för biogas
EU har nu beslutat att ge tillstånd för befrielse från koldioxidskatten för biogasbränsle för ytterligare fem år. Bra, det borde kunna sätta fart på biogasproduktionen i Sverige och kanske kan det få Kraftringen att tänka om när det gäller det hittills uteblivna biogasanläggningsbygget i Dalby.

Klimatmötet i Paris
Jag har inte alls särskilt svårt att avhålla mej från att instämma i jubelkören över klimatavtalet i Paris. Visst är det i och för sig en framgång att staterna erkänner problemen med upphettningen och att de vill försöka stävja temperaturökningen till ner mot 1,5 grad. Det är dock lätt att sätta mål men betydligt svårare att besluta om konkreta åtgärder. För ska upphettningen begränsas måste det till obekväma åtgärder – det handlar om en tämligen dramatisk omställning av den västerländska livsstilen.

Sveriges nej till att kriga i Mellanöstern
Det känns bra att regeringen sagt nej till att dra in Sverige i kriget i Mellanöstern. Det räcker ju med att landet sedan lång tid tillbaka krigar på USA:s sida i Afghanistan. Nu gäller det att hålla tummarna för att regeringen står pall för bombhögerns hets mot utebliven svensk krigsföring.

Midvinterblot
Det här är en ganska vidrig tid på året. Konsumismen, den överordnade och härskande ideologin i dagens värld, ger våldsamma utslag i form av hysteriskt utprånglande av mer eller mindre onödiga prylar. Jag bryr mej egentligen inte om den religiösa bakgrunden till julfirandet. Jul firades lång innan Vite Krists intåg i norden. Ändå undrar jag hur kommersialismen går ihop med den kristna religionen. För min del föredrar jag ett stillsamt och enkelt midvinterblot bestående av Särimnerskinka, svartkål, ärtsoppa (med timjan) och ett mustigt mjöd.

Lästips

Hamas and Civil Society
Author: Sara Roy
Hardcover: 336 pages
Publisher: Princeton University Press (2011)
Language: English
ISBN-10: 0691124485

Review by Ramona Wadi
Meticulously researched, Hamas and Civil Society: Engaging the Islamist Social Sector (Princeton University Press, 2011) is a significant study of Hamas and Gaza's social institutions. The evolution of Hamas brought about radical change in Gaza's society - bolstered and hindered by Israel's illegal occupation. Established in 1987, Hamas was largely regarded as a terrorist organisation during Bill Clinton's presidency - a perception which heightened in post September 11 rhetoric when President George W Bush included the organisation on the US terror list. Contrary to the propagated conventional perception, Sara Roy's study portrays Hamas as a legitimate organisation operating within several, separate structures.
Läs hela:

På återseende

Utrikesminister Margot Wallström

talar om mänskliga rättigheter, demokrati och styre enligt lag fredagen den 11 december klockan 15 på Wallenberg-institutet, Lilla Gråbrödersgatan 4, Pudendorf-auditoriet

Margot Wallström stödde som alltid Israels rätt att försvara sig mot våld och terrorism, när hon i riksdagen i fredags svarade på frågor om de kniv-attacker som palestinska ungdomar riktat mot israeler i Jerusalem och andra städer under oktober och november.
   Men hon sa också att en rättsstat måste reagera proportionellt och att ingen har rätt att använda utomrättsliga avrättningar.
   21 israeler har dödats men också ungefär tre gånger så många palestinier, bland dem en 71-årig civil palestinsk kvinna och en ung man som sköts till döds i sjuksal.
   Netanyahu uppfattade Wallströms uttalande som kritik mot Israel och mot honom själv. Kritik, hur berättigad den än är, jämställs alltid med antisemitism i Netanyahus och hans anhängares värld.
   För någon vecka sedan fördömde Netanyahu hela EU som antisemitiskt på grund av EU-kravet att bosättarnas produkter från ockuperad palestinsk mark inte får märkas som israeliska varor utan ska märkas enligt sitt ursprung i Palestina. Netanyahu ansåg EU diskvalificerat från fredsprocessen.
   Missbruket av begreppet antisemitism håller på att dränera det på all mening. Netanyahu och hans regering får numera främst stöd från högerextremistiska partier som finner den israeliska politiken mot palestinier exemplarisk. Samt förstås från Jan Björklund.
Gunnar Stensson

Medlemsmöte

Vänsterpartiet i Lunds medlemmar kallas härmed till medlemsmöte.
Tid: Lördagen den 12 december, kl. 14.00 - 16.30
Plats: ABF Kiliansgatan, Lund
Välkommen!

Dagordning:
 • Måldiskussion
 • Nominering till Vänsterpartiets kongress
 • Valärenden
Måldiskussion:
Ibland är det nödvändigt att se på vår politiska verksamhet i ett större sammanhang. Att för en stund lyfta blicken från de dagspolitiska frågorna. Vi i styrelsen vill därför initiera en diskussion kring våra mål och strategier. Vart är vi på väg, hur kommer vi dit, hur får vi större genomslag för vår politik. Detta knyter vi till den delvis nya roll vi har i kommunpolitiken när vi inte längre är en del av det rödgrönrosa samarbetet, dels till Vänsterpartiets kongress som kommer att ta upp strategifrågor.

Midnattskörens Julkonserter 2015

 

Midnattskören, som hör hemma på Östra Torn i Lund,  gör sedan många år flera  julkonserter i Klosterkyrkan som brukar bli utsålda.
   Nytt för i år är en Midnattskonsert, som äger rum måndag 14 december. Julkonserten ges också för första gången i Torna Hällestad kyrka.
Liksom i de övriga konserterna medverkar Lund International Students Choir som gäster.
Mån 14 dec kl. 20, Klosterkyrkan i Lund
Mån 14 dec kl. 23, Klosterkyrkan i Lund
Tis 15 dec kl 20, Torna Hällestad kyrka
Ons 16 dec kl 18, Klosterkyrkan i Lund, UTSÅLT
Ons 16 dec kl 20, Klosterkyrkan i Lund
Entré: 140 kr, stud. 100 kr, barn under tio år gratis
Fre 18 december, Singalong Christmas med Midnattskören i Vita Huset, Uardavägen 131 i Lund.  Entré: 100 kr, stud. 80 kr, barn under tio år gratis, Biljetter köpes vid dörren.
Biljetter:  Kan köpas genom Lunds Biljettbyrå
Midnattskören i samarbete med Folkuniversitetet
Affisch »

Dåliga mänskor

Konsertversion av Mary Anderssons och Mikael Wiehes musikal
 

 

RÖDA KAPELLET med musikallinjen vid ESLÖVS FOLKHÖGSKOLA
Dirigent: HANS NILSSON
MAGLE KONSERTHUS (Magle stora kyrkogata 4, Lund)
Fredag den 18 december kl. 19:00
Kassan öppen från klockan 18:30
Entré: 150 :-
Arrangör: Röda Kapellet i samarbete med Folkuniversitetet
Affisch »

Pressmeddelande – ”En svingande Netanyahu”

JIPF, Judar för Israelisk-Palestinsk Fred, stödjer Margot Wallström när hon kritiseras av en hårt pressad Benjamin Netanyahu. Han säger att Israel måste få försvara sina medborgare, vilket aldrig ifrågasatts, frågan är vilka former av vedergällning som är rimliga. Israels premiärminister tar varje tillfälle att attackera alla som nämner Israel i ett sammanhang där landet inte ställs i en ljus dager. Netanyahu kritiserade i november det stora varuhuset KaDeWe i Berlin för att de följde de nya riktlinjer EU-kommissionen utfärdat om ursprungsmärkning av produkter från ockuperade områden. Han krävde att Tysklands regering ska fördöma märkningen. Netanyahu avbröt all kontakt med EU rörande den ’vilande’ fredsprocessen med palestinierna när EU beslutade om märkningen. I båda de senare fallen har Netanyahu hävdat att det är antisemitism. Det är inte första gången som Netanyahu markerar mot Sveriges regering och Wallström. Det är ett märkligt agerande att svinga hårt mot varje beslut som går emot Israel. Det sista vapnet är att kalla all kritik för antisemitism. Vi påminner om att detta är samma man som, några veckor innan mordet på premiärminister Rabin 1994, ledde ett demonstrationståg i Israel där man symboliskt bar Itzak Rabins kista. Det finns inga gränser för vad som är ett hot mot Israel i Netanyahus ögon och när han svingar mot Sverige och Wallström är hon i gott sällskap.
   Hans upprördhet över ”utomrättsliga avrättningar” kan förstås i ljuset av de fakta i målet den israeliska fredsrörelsen B’Tselem tagit fram.
Olle Katz & Ilan Cohen, Talespersoner JIPF

Tidens gilla gång

 

Trots alla händelser i tiden så går den sin gilla gång. Vi närmar oss årets slut och nästa vecka avslutar VB sin 41:a årgång. Vill du kommentera det gångna året, förutspå nästa eller önska God Jul så är det dags att fatta pennan.
   Reds bokslut över 2015 är kort och kommer redan nu: Ett år att minnas men inte sakna.
red

Generöst i fullmäktige

Sverker Oredsson visade en i fullmäktige ovanlig generositet genom att tacka Sven Bertil Person för insatser som ordförande i socialnämnden till förmån för hårt utsatta människor.
Politiken 10, 2015

Obesvarade och besvarade frågor vid samrådet om fyrspåret Lund - Flackarp av Gunnar Stensson

Kan man tänka sig en järnvägstunnel och en underjordisk centralstation i Lund?
   Borde inte fyrspåret gå ända fram till Lunds Central?
   Måste inte Armaturfabriken rivas, åtminstone delvis?
   Hur skulle det bli med andra fastigheter mellan Högevall och centrum?
   Blir det någon yttre godsbana?
   Det ställdes inledningsvis många frågor vid samrådet som kallats till Arenan i måndags kväll om utbyggnaden till fyrspår Lund - Flackarp. De fick alla samma svar: den frågan ingår inte i samrådsförfarandet.

Samrådet gällde placeringen av tågstationen vid Klostergården och dragningen av den raka bansträckan mellan bron över Höje å och bron över Ringvägen. Det var också vad flertalet av de närvarande Klostergårdsborna var mest intresserade av.
   Ett samrådsunderlag delades ut och de kanske 40 närvarande hämtade kaffe, indelade sig i grupper, slog sig ner vid dukade bord och fördjupade sig i det utförliga underlaget.
   Där kunde de utläsa, att den nya stationen kommer att placeras någonstans på bansträckan mellan gång- och cykelvägen under järnvägen vid Nordanväg och en punkt i höjd med korpfotbollsplanernas södra gräns.
   Det som vi brukar kalla Gröna stråket från Ringvägen ner till Höje ska bevaras.
   En ny bro över ån ska byggas, väster om den nuvarande bron. Området med odlingslotter öster om järnvägen ska bevaras.
   Vi drog slutsatsen att de båda nya spåren kommer att förläggas på väster om de nuvarande.
   Korpfotbollsplanerna och andra rekreationsområden öster om järnvägen ska bevaras. Farhågorna för bebyggelse där tycks alltså ogrundade.
   Lunds framtida stadsutbyggnad i sydväst dröjer tills Lunds reningsverk vid Höje å antingen blir nedlagt eller flyttas under jorden. Ingen bebyggelse är nämligen tillåten inom ett säkerhetsavstånd på hundra meter från reningsverket. Det berör en stor del av industriområdet.
   Bron över gång- och cykelvägen vid Nordanväg ska byggas om och breddas för gång och cykeltrafik.
   I den grupp vari jag ingår, byalagsgruppen, framfördes tanken att göra det möjligt att för framtida busstrafik att passera under järnvägen. Vi avvisade helt varje tanke på att öppna den för bilar.
   Så var tiden ute och vi letade efter jackor och rockar. Nästa samråd äger rum i januari 2016.

Himlen var svart och luften frostig när jag gick hemåt Klostergården förbi den höga, alltjämt tomma skidbackebyggnaden, den vidsträckta, kaotiska byggplatsen och Lunds BK:s klubblokal. Ett fotbollslag med kanske tolvåriga flickor tränade på en strålkastarupplyst plan. Bollen dunsade och ropen ekade ut i mörkret.
   Jag kände mig ganska nöjd. Gröna stråket skulle skyddas, liksom korpfotbollsplanerna och koloniområdena. Den nya bron över Höje å skulle placeras väster om den nuvarande. Framtida stadsbebyggelse i områdena runt reningsverket skulle dröja till en avlägsen framtid. Och en ny station skulle byggas på samma ställe som den gamla hållplatsen Källbymölla eller några hundra meter därom.
   Till vänster om mig lyste fönstren i husen längs Västanväg som luckorna i en julkalender.
   Jag hörde ett Öresundståg passera till höger.

Vid frukostbordet? av Ann Schlyter

Redaktören frågade mig om jag inte äter frukost numer. Under en kort period skrev jag i Veckobladet en spalt under rubriken "Vid frukostbordet". Jag saknade de politiska kommentarer Thomas och jag, och ibland Gunnar Sandin brukade utbyta under helgernas långfrukostar med tidningsläsning.
   Naturligtvis äter jag frukost, men är för lat för att skriva efter att ha ägnat alltför mycket tid till tidningsläsning. Nu på torsdag är det förutom Sydsvenskan och Dagens ETC även Dagens Samhälle.
   ETC kritiserade för andra dagen i rad Vänsterpartiets förslag till klimatpolitiskt program. I går blev jag först ganska upprörd, för det framgick inte att det var ett förslag, som ska föreläggas kongressen nästa år. Nu är det ett förslag, men ändå. Är det möjligt att där står att under en successiv avveckling av kärnkraften ska hänsyn tas till den svenska kärnkraftens möjlighet att bidra till minskade utsläpp från fossila kraftverk på den nordeuropeiska elmarknaden?
   Tydligen för det upprepas i dagens nummer av ETC.
   Kärnkraften är varken säker eller lönsam, och den blir inte säkrare med åren, om inte stora investeringar görs. Vänsterpartiet borde självklart uppmuntra en så snabb avveckling som möjligt. Det är det bästa sättet att skynda på utvecklingen av förnybar el.
   Jag är intresserad av energifrågor och representerar vänsterpartiet i Kraftringens styrelse, men står inte på tå för att hålla mig informerad om vad som händer i partiet centralt. Nu måste jag tydligen göra ett ryck och engagera mig inför kongressen.

När får vi en träffpunkt värd namnet i Klostergården? av Gunnar Stensson

Visst blir man förskräckt när man läser Lars A Ohlsson redogörelse ”Konsekvenser av budgetbeslutet” i förra numret av VB.
   De borgerliga, och särskilt FP, la ju ner träffpunkten för många, många år sen. Då påstod de, och särskilt FP, att vi skulle få en ny, mycket bättre lokal, så snart Mötesplats Klostergården blev färdig.
   Men när den långt om länge var klar att invigas, visade det sig att de glömt(!) planera något utrymme för seniorerna där. Så vi fick tills vidare vistas i Fritis lokaler, när de råkade vara lediga.
   När S, V och MP tog över 2014 skulle löftet i alla fall infrias. Så småningom. Men icke! Det fanns ingen lämplig lokal.
   Och nu är majoritetsförhållandena i fullmäktige så taskiga, att det om igen är borgarna, särskilt FP, förvandlat till L, som håller i penningpåsen. Och L kan le och smila, le och smila, och ändå va en skurk. (Lundaborna får skylla sig själva som inte passade på att rösta bort dem 2014).
   Vård och omsorgsnämnden har fått så lite pengar att de i stället kanske tvingas lägga ner tre träffpunkter till, i Väster, Östra Torn och Norra Fäladen. Samt avskeda en 30 anställda.
   Hur ska de då ha råd att ge de 1000 pensionärerna i Klostergården (som hela tiden blir fler även om en och annan hunnit avlida under väntetiden) någon ny träffpunkt?
   Frågan är ställd, och Lars A Ohlsson är välkommen att svara. Eller komma med synpunkter.

Om färdtjänsten av Ann Schlyter

Representanterna för V och fi i Tekniska Nämnden skrev tillsammans en insändare i Sydsvenskan, också publicerad i Politiken om färdtjänsten. (Texten finns nedan/red)
   För de läsare som eventuellt missat detta kan jag repetera huvudpoängen.

   Vi anser att Lunds kommun ska upprätta en egen beställningscentral för färdtjänsten. Denna möjlighet avfärdades av konsulter i en utredning för att det skulle bli för dyrt. Men då hade de bara räknat med kostnader, inte med de intäkter åkarnas avgifter till centralen ger. På Vs yrkande i nämnden kommer alternativet om egen beställningscentral att även i fortsättningen vara med i utredningen, vi ser inga möjligheter att utreda bort de svårigheter fortsatt samarbete med Fågelviksgruppen innebär.
   Vi konstaterade i vår insändare i att det för Taxi Skåne/Fågelviksgruppen är det beställningscentralen som är källan till den vinst de gör på färdtjänsten. Vi har fått krav från en Taxi Skåne närstående person om rättelse, eftersom Taxi Skåne inte ingick i Fågelviksgruppen när upphandlingen gjordes, utan faktiskt lade ett dyrare bud.
   Detta är en klassisk illustration över hur kapitalismen fungerar: Stora kapitalägare vinner i konkurrens genom att lägga skambud och köper sedan ut de förlorande konkurrenterna. Idag är det "konkurrens" mellan bolag som har samma ägare och som företräds av samma person, Tommy. Så numer ingår Taxi Skåne i Fågelviksgruppen, och det vi skriver om att de får del av vinsterna stämmer ändå.
   Tekniska Nämnden beslöt denna vecka att tillskriva Konkurrensverket. Det är märkligt att denna myndighet inte ingripit för länge sen. De borde ha förhindrat uppköpen och sammanslagningen.
    Övriga partier i Tekniska nämnden vill, som Emma Berlinger påpekar i sitt svar på vår insändare, fortsätta att utreda hur man ska upphandla beställningscentral och färdtjänst på den nuvarande monopolmarknaden. Vi tror inte det kan ge något bättre resultat, varken för chaufförerna,  som nu jobbar på allt annat än kollektivavtalsliknande villkor, eller för brukarna och deras stödpersoner av olika slag.  V och Fi gör det enkelt för sig, skriver Emma. Jo, fram för allt vill vi göra det enkelt för brukarna av färdtjänsten.

---

 
Svar till Emma Berginger

Tekniska nämndens ordförande Emma Berginger (Mp) uttalar sig i Sydsvenskan om problemen med färdtjänsten och att där inte finns några alternativ till nuvarande system. Det stämmer så klart inte, alternativen finns. De kräver bara lite nytänkande och ansvar från politiskt håll.
   Alternativet som finns är att Lunds kommun själv driver beställningscentral. På det sättet återtar vi inflytande och kontroll av färdtjänsten. Kvaliteten kan säkras och åkare och chaufförer erbjudas rimlig ersättning och schyssta villkor. Att detta skulle bli otroligt dyrt som Emma Berginger säger är inte korrekt. I den utredning som ligger till grund för uttalandet har man enbart räknat med beställningscentral i egen regi som en kostnad. I det system för färdtjänst som gäller idag är åkarna tvungna att betala en avgift till beställningscentralen. Det har man helt glömt att ta med i utredningen. Självklart ska en kommunal beställningscentral ta ut en avgift av anslutna taxiåkare. Räknar man in detta så blir det inte så mycket dyrare. Det bör också påminnas om att det för Taxi Skåne/Fågelviksgruppen är just beställningscentralen som är källan till den vinst man gör på färdtjänsten i Lunds kommun. Det dumpade upphandlingspris man fick färdtjänsten för hade enbart som syfte att stärka den egna monopolställningen genom att slå ut all konkurrens. Man ska också tänka på vad nästa upphandling kommer att kosta när det helt saknas konkurrens på marknaden. På Tekniska nämndens sammanträde var det dock endast Vänsterpartiet och Feministiskt Initiativ som stödde förslaget om egen beställningscentral.
   Det var också bara dessa två partier som menade att krav på kollektivavtal är en självklarhet vid en ny upphandling. Grundproblemet i dagens havererade färdtjänst är att de som kör färdtjänst har för dåliga villkor och att det gör de flesta färdtjänstkörningar till en förlust för den enskilde. Vi menar att schyssta villkor för de som kör färdtjänst är en självklarhet. Att Miljöpartiet och Alliansen inte är några vänner av schyssta villkor och kollektivavtal är kanske inget att förundras över men så klart blir det ett frågetecken för Socialdemokraterna.
   Det finns alltså ett alternativ till dagens havererade färdtjänst. Vi kan som politiker inte längre blunda för det ansvar vi har och låta brukare och chaufförer betala för rädslan att tänka nytt. Det är komplicerat att få färdtjänsten att fungera men att ha det som intäkt för att abdikera från ansvar duger inte längre.
Ann Schlyter (V), Marit Stigson (F!), Anders Jarfjord (V), Ledamöter och ersättare i Tekniska nämnden

Röd julklapp av Gunnar Stensson

Vad vet du om naxaliterna och Calcuttas historia från 1968 till 2010? Du kan lära dig en hel del genom att läsa Jhumpa Lahiris roman Sankmark.
Femtio års våldsam och omvandlande historia i Indien, USA och världen skildrad via en indisk familjs historia.
   Den utlösande smärtpunkten är avrättningen 1968 av den unge naxaliten Udayan, frihetskämpe och terrorist, i en sankmark utanför hans föräldrahem i Calcutta inför ögonen på föräldrar, broder och gravid hustru.
   Hur skulle du uppleva konsekvenserna, alla de abrupt avbrutna banden och konflikterna, av en sådan händelse i rollen som far, bror, hustru, barn eller - så småningom - barnbarn?
   Hur skulle det påverka dina attityder, känslor, ambitioner – ja, hela ditt fortsatta liv?
   Det är vad Jhumpa Lahiris berättelse handlar om. Jag är övertygad om att hennes utgångspunkt är den egna familjens – eller någon närståendes – historia. Hon är personligen för ung för att ha upplevt den annat än som tragedins dotterdotter.
   Det handlar en universell sorg i vår tid, den förlust som drabbat chilenare, vietnameser, sydafrikaner, indier. Och just nu syrier, afghaner, palestinier
   Det bör påpekas att historien till stor del utspelar sig i akademisk miljö i USA, det är ju där intellektuella invandrare så ofta hamnar.
   Den är lätt att läsa, suveränt komponerad ur alla de inblandades – och ur läsarens perspektiv.
   Pocketversionen är röd som en julklapp, prydd med två små versioner av hammaren och skäran och två korslagda gevär.

Allt samtidigt av Lucifer

Jag säger som Gunnar Sandin brukade säga: i små partier måste man som medlem kunna fylla flera roller – t.ex. vara nämndeman, trumslagare, Afrikakunnig och händig med datorer, allt detta samtidigt. I denna spalt tar det sig uttryck i att vi kommenterar allt. Tja, t.ex. några ord om Donald Trump, en tänkbar ledare för USA. Inte? Nog skulle han vara en värdig efterföljare till Ronald Reagan eller George W. Bush. Och Nato är ju i första hand en institution för uppbackning av amerikansk utrikespolitik. Det finns tusen goda sakliga skäl varför vi inte har i Nato att göra, men det är som om Natoanhängarna tanklöst bara vill hänga sig på. I kväll ska jag gå och lyssna på vad Jan Øberg har att säga om värdlandsavtalet som regeringen kokat ihop tillsammans med militärerna.

Snabba ryck i omdömena
Proffskommentatorerna i tidningarna är ett ombytligt släkte. Nyss var det ingen måtta på vilken statsman inrikesminister Ygeman var. För all del, han verkar väl normalkompetent och klarade t.ex. att ändra sig om Öresundsbron där regeringen hade ett inte särskilt genomtänkt förslag. Men just detta används nu emot honom, nu är han en vindflöjel. Det är ungefär som med MFF – ett fotbollslag i en grannstad som höjts till skyarna av sportjournalisterna i granntidningen. Det faktum att laget har åkt på den ena stöten efter den andra under ett helt spelår har halvt förtigits. Men när de nu mitt i sin hybris åkte på en förlust på 0-8 så anses grannstaden närmast förnedrad. Mitt intryck är att de har fått spela för många matcher för tätt och att allsvensk fotboll f.ö. mest handlar om att hålla i gång åtminstone två elvor för att kunna parera skadorna och avstängningarna.

Terrorhysterin
Terrorhysterin är svår att stå ut med. Själva ordet terror ät nästan oanvändbart. Det används sedan länge i konflikter som inte är symmetriska, där t.ex. den ena parten har stridsflygplan och målstyrda robotbomber medan den andra i bästa fall kan få ihop en kappsäck dynamit. På ett individplan är båda formerna för krigföring lika vidriga till sina konsekvenser med oskyldiga offer. Men guerrillakrigföring som svar på drönaranfall fördömes på ett sätt som inte kommer stormaktskrigföringen till del. Det är särskilt illa att Ryssland nu har sällat sig till USA, Frankrike och Storbritannien med flygangrepp i både Syrien och Irak. Stödet till Assad har man kunnat ha viss förståelse för, men flygbombningen är bara ytterligare ett bidrag till förstörelse och dödande.

Säg bara nej!
De krigförande stormakterna Frankrike och USA vill nu ha hjälp av Sverige i sina ansträngningar. Det hemska är att de mycket väl kan komma att få det. Försvarsminister Hultqvist tycks ju inte ha någon gräns för hur långt han kan gå för att tillmötesgå USA, och president Hollande kanske anses behöva stöd av partivännerna i Sverige. Man kan bara säga: låt oss för Guds skulle slippa sådant. Vi behöver inte gå i krig därför att andra gör det och inget skulle bli bättre med vår medverkan. Tänk på när Göran Persson och halva nationen ställde sig bakom USA i Afghanistan och fick ett tioårigt krig på halsen. Där är fortfarande svenska militära förband. Och Sveriges insats i Libyen, där våra spaningsplan pekade ut bombmålen för det krig som slet sönder Afrikas enda ansats till välfärdsland är inget den svenska riksdagen har anledning att vara stolt över. Alltså, visa civilkurage, säg nej till Obama och Hollande.

Musikens makt?
Sydsvenska har i några reportage visat hur den övre medelklassen i Lund är beredd att betala ganska mycket när deras barn inte kommer in på Kulturskolan/Musikskolan eller åtminstone inte på det instrument barnen (gitarr) eller föräldrarna (piano) vill. Jag tror att man ska se det som startpunkten för en borgerlig kampanj för kulturcheckar, ett system som skulle lätta trycket på medelklassens plånböcker men urholka den kommunala musikskolan.
   Visst, Lund är en rik stad och skulle kunna erbjuda samtliga barn fri musikutbildning.
   Jo, om man kom ner i Malmös avgiftsnivå (300.- mot 1100.- i Lund), då skulle kostnaden inte längre var ett hinder för så många barn, men en sådan subventionsnivå skulle aldrig borgarna stå ut med. Skillnaden mellan borgarna och socialisterna här är att de förra väl kan tänka sig att tillhandahålla musikutbildning för sina barn medan det för socialister är en fråga om att övertyga om att det är något som är bra för alla även de som från början är mindre angelägna och därför tveksamma till att alls lägga pengar på det. Man kan ta intryck av erfarenheterna från Malmö där 300 kr visade sig vara uthärdligt medan 500 mötte motstånd.

Hundralappar spelar roll
Jo, så är det, några hundralappar spelar roll. Jag ser att en pigg ledarskribent på Aftonbladet har frågat apropå Sveriges flyktingmottagande och kostnaderna för den: ”Har du behövt köpa ett sämre rödvin på grund av de kostnaderna” Det är en underbar fråga som väcker tankar om hur journalisten ser på världen och sina läsare. Jag tror t.ex. att en majoritet inte köper något rödvin alls. Själv köper jag sedan nittiotalskrisens början det lätta italienska rödvinet ”Palazzo” för ca 56 kr flaskan, vilket jag tror är det billigaste på Systemet. För all del, lite surt är det väl.

Höghastighetstågstation på Brunnshög - en mindre bra idé av Ulf Nymark

Gunnar Stensson är en man som är uppfylld av mängder av goda idéer kring stadens och Klostergårdens utveckling. Det är då inte så underligt, att det bland de goda idéerna ibland smyger sig in en och annan mindre bra idé.
   En mindre bra idé är Gunnars förslag som att dra höghastighetstågen mellan Malmö och Stockholm via Brunnshög och att där också placera en ny järnvägsstation för höghastighetstågen. (Se VB nr 32!) Höghastighetstågen skulle alltså enligt detta förslag inte angöra Lund C. Varför är då detta förslag mindre bra – eller för att säja det rakt ut – varför är detta ett dåligt förslag?

Inga trafikmässiga fördelar
Regeringens förhandlare tycks nu ha bestämt sig för att tågen ska gå via Lund. Detta är dock inte detsamma som att tågen kommer att göra uppehåll i Lund. Vad gäller detta finns inga löften utställda. Att i rådande förhandlingsläge kräva en helt ny spårsträckning och ett nytt i förhållande till stadskärnan externt stationsläge för höghastighetstågen skulle vara direkt huvudlöst. Att dra höghastighetstågen via Brunnshög har nämligen inga som helst trafikmässiga fördelar för Trafikverket och tågoperatörerna. Tvärtom, det finns en rad nackdelar.

Stora merkostnader
Bland nackdelarna för Trafikverket väger det tungt att det skulle behövas en dragning av dubbelspår runt östra Lund på uppskattningsvis minst 20 km. Denna spårsträcka är sannolikt tilltagen i underkant, eftersom spåren måhända måste dras öster om Kungsmarken om en inte vill dra det i eller alltför tätt inpå Puggängarna och Kungsmarken. Det innebär – fortfarande uppskattningsvis – en merkostnad på ca 2 miljarder för Trafikverket, markköp oräknat. (En tumregel är att 1 km dubbelspår kostar ca 100 miljoner). En nackdel för Jernhusen, eller vem som nu förväntas bygga den moderna ”airporten” för tåg på Brunnshög som Gunnar tänker sig, är förstås kostnaden för en ny stationsbyggnad, vid sidan av den ombyggnad som är planerad för Lund C.

   Visst innebär det en del kostnader att bygga om spårområdet vid Lund C för höghastighetståg, men dessa kostnader kommer inte i närheten av kostnaderna för nytt dubbelspår öster om Lund och nytt stationsområde på Brunnshög.
   Ytterligare en nackdel, jämfört med att låta höghastighetstågen gå på befintlig sträckning av stambanan, är att det för Trafikverket med största sannolikhet kommer att bli en rad rättstvister kring markinlösen öster om Lund. Förutom att fördyra byggandet kommer sådana tvister att försena och försvåra höghastighetsspårsbyggandet.

Längre restider …
Både Trafikverket och tågoperatörerna är måna om att förkorta restiden – det är ju det som är själva vitsen med höghastighetståg. Att dra spåren via Brunnshög för att någonstans söder om Lund koppla på stambanan innebär flera minuters fördröjning (jag kan inte uppskatta hur många), vilket är ett stort minus när det gäller att jaga varje minut.
   Ur resenärssynpunkt är givetvis tidsförlusten också ett minus. Det blir heller inte så attraktivt för resenärer som stiger av och på i Lund. Brunnshögsstationen blir en ganska ödslig station. Vid ett höghastighetstågstopp vid Lund C beräknas antalet resande öka med enbart 10 000 av- och påstigande per dag, jämfört med de ca 70 000 resenärerna vid Lund C som beräknas till år 2030 utan höghastighetsspår. Förläggningen av tågstoppet till Brunnshög lär knappast locka fler resenärer jämfört med höghastighetsstationen Lund C.

Försämrat konkurrensläge gentemot flyget
Höghastighetstågsstoppet i Lund beräknas dra resande från ett ganska stort omland runt Lund. För de resenärer som har målpunkter utanför Lund blir det i de flesta fall ett extra färdsättsbyte med tågstoppet förlagt till Brunnshög. (Typ: resande från Eslöv som tar tåg till Lund C, sedan spårvagn till Brunnshög). Överhuvudtaget blir det krångligare för alla höghastighetstågsresenärer som inte har Brunnshög som mål- eller utgångspunkt, vilket torde vara merparten av de beräknade 10 000 av- och påstigningarna.
   Tidsförluster och fler byten av färdmedel innebär givetvis att konkurrenssituationen gentemot flyget försämras betydligt.

Finns det några fördelar över huvud taget?
Sammanfattningsvis: Om Lunds kommun i förhandlingarna med Trafikverket kräver en helt ny sträckning av höghastighetsspår via Brunnshög är det i praktiken detsamma som att vi överhuvudtaget inte får något höghastighetsstopp i Lund.
   Att lägga höghastighetsstoppet för Lund på Brunnshög har inga trafikeringsmässiga fördelar – inte för resenärer, inte för banhållare och inte för tågoperatörer. Inte heller finns det några ekonomiska vinster att hämta hem; tvärtom, det fördyrar höghastighetstågsprojektet. Men det kanske finns stora stadsutvecklingsmässiga fördelar som uppväger de resandemässiga nackdelarna och fördyringen av projektet? Jag har i varje fall inte lyckats urskilja några sådana i Gunnars förslag.

Israels utomrättsliga avrättningar av Gunnar Olofsson

Den israeliska regimen är åter rasande på Sveriges regering efter att utrikesminister Margot Wallström, i samband med att hon i riksdagen fördömt de palestinska knivdåden mot israeler även sagt att detta som svar inte får leda till en situation av utomrättsliga avrättningar. Israels premiärminister Benjamin Netanyahu har kallat uttalandet ”skandalöst” och krävt åtgärder. Ställd inför frågan i SVT:s program Agenda förklarar utrikesminister Wallström också att hon faktiskt inte har några belägg för utomrättsliga avrättningar från israelernas sida. Och statsminister Stefan Löfven vill i ett uttalande tona ned det hela. Missförståndet alltså uppklarat, och fallet avslutat?

Nej, så inte. Förutom att Israellobbyisterna inom Samfundet Sverige-Israel och partiet Liberalerna (tidigare Folkpartiet) kräver ytterligare ”förklaringar” från utrikesministern så kvarstår ju själva grundproblemet – de utomrättsliga avrättningarna. Dessa är en sedan länge etablerad politik från den israeliska regimens sida. Bara under perioden från Intifadans utbrott år 2000 fram till 2008 dokumenterade det Palestinska Människorättscentret (PCHR) över 500 fall av utomrättsliga avrättningar – utan att någon svensk utrikesminister eller annan politiker lyckades se något. Två av de mest kända exemplen är morden på Hamas andlige ledare, den blinde och handikappade shejk Ahmed Yassin, i mars 2004, och på hans efterträdare Dr. Abdel Aziz al-Rantisi en månad senare. I båda fallen användes bestyckade Apache-helikoptrar, vilkas Hellfire-missiler inte bara dödade de utvalda utan också en del andra civila som råkade vara i närheten.

Sedan har det bara fortsatt. Israels militär har vid ett otal tillfällen slagit till mot och dödat olika palestinska ledare som utpekats som hot mot Israel. Tendensen har varit att antalet politiska mord ökat i samband med försiktiga framsteg mot någon slags fredsprocess - och har omedelbart slagit undan benen för varje sådan. Riktade mord (”Targeted killings”) med helikoptrar eller stridsflyg har också lett till en del civila sidooffer (”Collateral damage”) - vilket ofta varit startpunkten för nya våldsutbrott mellan framför allt Israel och den valda palestinska regeringen i Gaza.

Avrättningar utan föregående rättsprocess är ett brott mot såväl FN:s Allmänna Deklaration om Mänskliga Rättigheter (artikel 3) som Konventionen (artikel 6) om Medborgerliga och Politiska Rättigheter och Fjärde Genèvekonventionen (artikel 3), och räknas enligt Romstadgan (2002) för den Internationella Brottmålsdomstolen (ICC) som krigsbrott. Dödsstraff för mord är dessutom sedan 1954 avskaffat i Israel - trots försök från extremhögern att återinföra det. Inte ens dödsdömda får utsättas för utomrättslig avrättning.

I Israel är brott mot dessa principer dock upphöjt till officiell regeringspolitik.  Av de över 100 palestinier som dödats sedan början av oktober har de allra flesta inte varit beväpnade eller utgjort något hot mot varken israelisk militär eller civila. En information som uppenbarligen inte nått Sveriges regering. När militären stormade ett sjukhus och släpade iväg den för knivdåd misstänkte 20-årige Azzam Azmi Shalaldah – efter att först ha skjutit ihjäl hans 28-årige kusin Abdullah Azzam Shalaldah som bara råkade vara på besök – såg därför nog varken Wallström eller Löfven någonting onormalt i detta, av deras uttalanden att döma.

”Alla som lyfter sin hand mot Israel måste dö” deklarerade nyligen Israels utbildningsminister Naftali Bennett. Och Yair Lapid från partiet Yesh Atid (”Det finns en framtid”) har förklarat att palestinier misstänkta för attacker ”skall skjutas för att dödas”, medan biträdande försvarsminister Eli Ben-Dahan menar att civila bör ”hindra” attacker genom att använda skjutvapen mot ”misstänkta”.

Idén att avliva misstänkta missdådare direkt har också stöd av en stor allmänhet i Israel. Enligt en opinionsundersökning nyligen av det Israeliska Demokratiinstitutet deklarerar 53% av tillfrågade judiska israeler sitt stöd för att döda attackerande palestinier direkt på plats – även om de skulle vara oskadliggjorda och inte längre utgöra något hot. Och 80% tycker att familjer från vilka attackerande palestinier kommer skall få sina hem förstörda.  Människorättsorganisationer som Human Rights Watch, Amnesty International och israeliska B´Tselem är djupt oroade över situationen. Den palestinske presidenten Mahmoud Abbas har vädjat om internationellt skydd av palestinierna. Men för Wallström och Löfven är sanningen om de israeliska utomrättsliga avrättningarna till sist egentligen bara ett missförstånd som behöver rättas till, och en anledning att ”dra ned på tonläget och behålla en bra dialog”.

Musik i Helgeandskyrkan

Lördagsmusik
5 dec kl 15 och 17
Piano- och stråksalongen

Advents- och julkonsert
Söndag 6 dec kl 15
Malmö kammarkör
Dan-Olof Stenlund, dirigent

Uppstartsmöte om fyrspåret Flackarp – Lund

Den 7 december klockan 18 är alla som anmält sig till arbetsgrupper om järnvägsutbyggnaden och placeringen av Klostergårdens station välkomna till Sparbanken Arena. Man går in genom huvudingången och sedan är det skyltat till möteslokalen. Även den som glömt att föranmäla sig är säkert välkommen.

Doc Lounge Lund, 8 december

Hösten blir till vintern och vintern blir till jul. För Doc Lounge Lund innebär det säsongsavslutning med kärlekstema. Innan Jin Mo-Youngs prisade kärleksdokumentär - My Love Don't Cross That River - kommer Malmö Indiekör och sjunger för oss. Dessutom kommer Genusredaktörerna att ha releasefest för sin trailer för bokserien Queerlequin - romantisk lösgodislitteratur.
 

KÄRLEKSFEST
Vi visar den mest kommersiellt lyckade dokumentären någonsin i Sydkorea.

MY LOVE DON'T CROSS THAT RIVER
JIN MO-YOUNG | SYDKOREA | 2014
TRAILER

I en hisnande vacker bergsby i Sydkorea bor ”De 100-åriga turturduvorna”. Lekfulla, fnissiga och upp över öronen kära spenderar de äkta makarna sina dagar genom att samla ved, laga mat och skotta snö. Klädda i traditionella Koreanska kläder har de snöbollskrig, sover hand i hand, plockar blommor och sjunger för varandra. Men tiden står inte stilla för någon och när maken blir sjuk blir tanken på att han skulle kunna dö outhärdlig för hans fru. My Love Don’t Cross That River tar sin början här och följer paret till de sista ögonblicken i deras 76-åriga äktenskap. Regissören Jin Mo-Young följde paret i sitt hem under 15 månader och det rörande resultatet blev ett sensationellt publikrekord i sitt hemland och den mest kommersiellt lyckade dokumentären någonsin i Sydkorea.
TID: Tisdag 8 december kl. 19.00
PLATS: Mejeriet, Stora Södergatan 64, Lund
ENTRÉ: Ordinarie - 80kr | Student/pensionär - 60 kr | Förköp inkl. soppa - 145 kr

Inspirationskväll för lokalt engagemang

Mingel 8 December.
Drop in 16-19. Moriska paviljongen.

Frivilligorganisationer bjuder in till denna kväll för att inspirera till ett hållbart engagemang i Malmö. Kom hit och prata med oss, ta reda på hur vi jobbar med olika viktiga samhällsfrågar och fundera på hur du vill engagera dig.
Malmöprofilen Behrang Miri kommer vara på plats och prata om engagemang! Heleneholms Systerskapskör bjuder på sitt feministiska luciatåg som är fullt av både kritik mot manssamhället men också av hopp och pepp för att vi tillsammans kan förändra!
Välkomna
Affisch »

Medlemsmöte

Vänsterpartiet i Lunds medlemmar kallas härmed till medlemsmöte.
Tid: Lördagen den 12 december, kl. 14.00 - 16.30
Plats: ABF Kiliansgatan, Lund
Välkommen!

Dagordning:
 • Måldiskussion
 • Nominering till Vänsterpartiets kongress
 • Valärenden

Måldiskussion:
Ibland är det nödvändigt att se på vår politiska verksamhet i ett större sammanhang. Att för en stund lyfta blicken från de dagspolitiska frågorna. Vi i styrelsen vill därför initiera en diskussion kring våra mål och strategier. Vart är vi på väg, hur kommer vi dit, hur får vi större genomslag för vår politik. Detta knyter vi till den delvis nya roll vi har i kommunpolitiken när vi inte längre är en del av det rödgrönrosa samarbetet, dels till Vänsterpartiets kongress som kommer att ta upp strategifrågor.

Stoppa åtgärdspaketet!

Regeringens förslag innebär en helt ny och mycket restriktiv flyktingpolitik. I vissa delar balanserar man nu på gränsen till vad som är juridiskt möjligt. Vi är mycket oroade över utvecklingen och därför uppmanar vi nu alla människor i Sverige att tillsammans med oss kräva att åtgärderna inte genomförs, skriver Amnesty Sveriges generalsekreterare Anna Lindenfors och Madelaine Seidlitz, jurist - migration och folkrätt, i en debattartikel i Aftonbladet idag.
   Vi vädjar nu till regeringen att inte fatta beslut om de åtgärder som presenterades i förra veckan. Om förslagen går igenom skulle det innebära en total kursändring för flyktingpolitiken, med stora konsekvenser för såväl människor som myndigheter.

Delta i uppropet du också!

POLITIKEN # 10 2015

  Ladda ner Politiken
 

Det fattades 100 miljoner kronor i budgeten: Alliansen, SD och FNL valde nya nedskärningar

Så här års är det dags för fullmäktige att tänka på inkomster och utgifter för nästa år. Det mesta är redan bestämt sedan juni, men här var sista chansen att justera budgeten. I Lund är det som i riksdagen: de rödgröna är den största gruppen, men högern (inkl FNL) har majoritet i den beslutande församlingen när de får stöd av SD. Lunds ekonomi har försämrats med 100 miljoner på ett halvår på grund av ändrade statliga regler. Hur fixar man fram 100 miljoner?

“MP har fel, färdtjänsten kan visst drivas kommunalt till en vettig kostnad”

Goda nyheter från Island: Bankirer i fängelse och rekordlåg arbetslöshet

Lunds fulaste plats av Lucifer

Det var på sammanträdet med Kompol, V Lunds legendariska kommunalpolitiska grupp, som jag hörde de förlösande orden: ”Det är Lunds fulaste plats”. Inga invändningar restes, inga förslag om bordläggning eller streck i debatten. Enigheten var ögonblicklig och fullständig.
 

 

Ja, det rör sig om något torgliknande, omgivet av arbetsförmedling, skattekontor, sjukkassa och vårdcentral, ja ett koncentrat av den välfärdsstat som nästan alla läsare av denna tidning hyllar. Men i stället för att prisa platsen (som för säkerhets skulle inte har något namn) skyndar vi oss förbi. Dvs. om det har regnat mycket kan vi inte skynda oss eftersom platsen är uselt dränerad och egentligen kräver stövlar. När det har snöat är det ingen som snöröjer och när det töar kan man knappt komma fram. Jag talar alltså om det gapande hålet mellan försäkringskassans huskropp och landstingsbyggnaden, på östra sidan av Stora Södergatan.
   Det är sådant man kan kverulera över i ett kåseri, men vad kan man göra? Jag vet inte, men minns att ungefär här låg ett klassiskt dansställe i gult trävirke när jag först kom till Lund på 1950-talet. Det brann väl ner. Jag föreslår att det utlyses en arkitekttävling om ett nytt danspalats på denna plats. Det kan inte bli fulare än det är nu.

Samme Bernard-Henri Lévy i Israel som i Sydsvenskan av Gunnar Stensson

Med förvåning konstaterade jag för ett par veckor sedan, att den franske filosofen Bernard-Henri Lévys krigsförklaring mot IS som publicerades i Sydsvenskan byggde på den nazistiske ideologen Carl Schmitts teser.
   I måndags upptäckte jag samma artikel i den israeliska tidningen Haaretz helgnummer i tidningsrummet i Lunds stadsbibliotek. Titeln var annorlunda – ”Varför Frankrike måste slåss för att försvara sig” – men texten var densamma.
   När jag började läsa var jag övertygad om att avsnittet om Carl Schmitt skulle vara struket, eftersom någon i redaktionen måste ha uppmärksammat Schmitts nazistiska förflutna.
   Men icke! Hänvisningen till de teser om krig som formulerats av Carl Schmitt, medlem i Tysklands nazistiska parti 1933 till 1945, stod oförändrad kvar.

Konsekvenser av budgetbeslutet av Lars A. Ohlsson

Det här ser inte bra ut för Vård och omsorgs del. Vi kan läsa konsekvenserna i vår Verksamhetsplan och vår Internbudget för 2016 vilka effekter det får för vår verksamhet. Det kommer innebära att ca 30 årsarbetare försvinner och jag har saxat lite utdrag ur denna verklighetsbeskrivning.

För hemvårdens del innebär det att måluppfyllelsen av de individuella biståndsbesluten för den enskilde brukaren inte lever upp till de önskemål den enskilde har om tidpunkt för insats, delaktighet, inflytande och ett innehållsrikt liv. Upplevelsen av delaktighet och god livskvalitet försämras. ca 15 årsarbetare försvinner, och det medför försämrad personkontinuitet.

För särskilt boende innebär det samma sak, dvs att de boendes individuella önskemål inte kan uppfyllas. De boendes sociala behov försämras i och med det blir svårare genomföra gemensamma aktiviteter för de boende. Uppdraget att minimera delade turer kommer att bli mycket svåra att genomföra, eftersom ca 10 årsarbetare försvinner.

När det gäller LSS är det samma sak när det gäller brukarens individuella mål, delaktighet och inflytande på ett innehållsrikt liv. Här försvinner 5,5 årsarbetare och inom daglig verksamhet försvinner 6 årsarbetare. Då får vi inte glömma att just daglig verksamhet är en oerhört viktig del av denna grupps dagliga liv.

Allt detta sammantaget kan ju vem som helst räkna ut att personalen kommer att ta stryk, så det här med att vi skulle vara en attraktiv arbetsgivare kan vi nog glömma.

Sist men inte minst finns det risk att tre mindre träffpunkter försvinner, Väster, Östra Torn och Norra Fäladen, där det påstås att det är för få besökare. Besparing 407 tkr, men då har vi glömt andra träffpunkter, nämligen Almedalen, som inte heller i så fall har så många besökare från Lunds kommun, men som kostar ca 700 tkr och MIPIM i Cannes. Vid de sistnämnda orterna är det mig obekant om det går att få fotvård, så som möjligheterna är på våra egna träffpunkter.

Tidigare var det Servicenämndens avkastningskrav som var en budgetregulator, men nu verkar det som att VoO tagit över den delen.

Samtliga partier i fullmäktige har framhållit vikten av att ha en bra och god äldreomsorg, inte minst var fallet så när vi stod i våra valstugor på Stortorget, men även här i Fullmäktigen har det höjts röster för en bra äldreomsorg. Ni kommer kanske ihåg förra fullmäktigmötet när FörNyaLund, (FNL) hade en behjärtansvärd motion om äldrevården. Där utryckte även Folkpartiet stor sympati och medkänsla för äldrevården, men då hette de Folkpartiet och idag är det Liberalerna och det är inte säkert de har samma positiva inställning.

Men FörNyaLund borde ha det och inse att med den verklighetsbeskrivning jag gett, att det inte går att spar sig ur den här rävsaxen. Nu är det upp till bevis för Kommunfullmäktige om vi menar allvar med vad vi säger om vår äldrevård.

Vänstern har i varje fall insett att smärtgränsen är nådd vad gäller besparingar, eller som övriga partier hellre säger, effektiviseringar, och har därför föreslaget en ganska hovsam begäran om ökad skatt om 15 öre mer än det förslag som ligger.

Marknadsekonomernas trosbekännelse av Gunnar Stensson

I begynnelsen skapade gud vinsten.
Vi tror på den heliga Marknadsekonomin.
Vi tror på evig tillväxt ty jordens resurser är begränsade.
Vi tror på frihandel ty den har gett hälften av jordens rikedomar till 90 välsignade miljardärer.
Vi tror på globalisering ty den ger oss slavar för billig konsumtion.
Vi tror på entreprenörer ty de ger oss olivolja och förstör regnskogen.
Vi tror på ökad konsumtion ty den ger oss ökad produktion.
Vi tror på konkurrens.
Vi tror på egoism.
Vi tror på vinst.

Förbannad vare varje skatt!
Förbannat vare varje bidrag!
Förbannad vare varje reglering!
Förbannad vare varje begränsning!
Slit och släng! Satsa på dig själv! Så lyder våra bud.

Vi tror på fossil energi ty växthusgaser ger oss global  uppvärmning.
När Peak Oil drabbade oss, frälste marknadsekonomin oss.
Marknadsekonomin ger oss fracking efter gas och borrning efter skifferolja.
Lovad vare marknadsekonomin!
När priset på olja sjunker, ökar förbrukningen, tack vare marknadsekonomin.
Då kan vi sälja fler och större bilar och privatflygplan.
Marknadsekonomin ger oss olja i Arktis och Antarktis, så att isarna smälter och havsnivån stiger.

Vår helige andes namn är Vinst!
Vinst koncentrerar ägandet.
Kapitalkoncentration ger oss makt över media, makt över människor och makt över demokratin.
In money we trust.

En rik man skapar större miljöförstörelse än 1000 fattiga
Därför ställer vi 10 000 på bar backe genom att privatisera.
Vi gör miljoner fattiga genom att avskaffa pensioner och bidrag.
Vi skapar 100 miljoner flyktingar genom att plundra Syd och anstifta krig.
Vi tror på CO2, ty CO2 ger oss översvämningar och torka.

Black Friday är vår stora helg
Då fylls våra tempel med onödiga och skadliga produkter.
Då fylls våra medier med lovsånger till konsumtionen.
Då samlas massorna för att dyrka Mammon
Och på den yttersta dagen lämnar vi Tellus och finner en ny himmel och en ny jord.
Amen. Låt oss bedja.

---

Bekämpa Värdlandsavtalet med Nato! av Ann Schlyter

Med de små stegens politik håller Sverige på att anslutas till Nato. På Stadsbiblioteket förra torsdagen beskrev Ingela Mårtensson från Kvinnor för fred kortfattat hur Sveriges politik av alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig förändrats, tills man nu står inför att teckna ett värdlandsavtal med Nato.
   Det började med ”Partnerskap för fred” 1994. Tio år senare tillät en socialdemokratisk regering att Nato på prov skulle få hålla övningar i ”I snö, mörker och kyla” i norra Sverige. Den borgerliga regeringen permanentade detta 2008 utan debatt i riksdagen.
   I tolv år har nu Sverige deltagit i krig i Afghanistan och i Libyen, sedan 2013 som en del av Natos stridsstyrka (response force pool). Och 2014 beslöt regeringen utan publicering och debatt att förhandla med Nato om ett så kallat värdlandavtal. Endast vänsterpartiet var emot. Nu förbereds en proposition till riksdagen under våren 2016. Förslaget har varit ute på remiss, dock ej till Fredsrörelsen påpekade Ingela Mårtensson.
   Innan K-G Hammar fick ordet, visades en sju minuter lång film av Stina Oscarsson, som jag hoppas får stor spridning. Mycket enkelt och åskådligt illustrerades hur våra föreställningar om hot och fiender byggs upp och får oss att mot allt förnuft falla tillbaka i rustnings- och våldsspiraler.

K-G tog vid där filmen slutade.
Han erkände att vi står inför stora hot, men hävdade bestämt att på dem finns inga militära lösningar. Den militära kärnvapen-organisationen Nato är definitivt ingen lösning, och inget skydd för Sverige. Tvärt om innebär Nato-närvaro i Sverige ett drastiskt ökat hot.
   För att uppnå fred på lång sikt menar K-G, måste man väva en gemenskap mellan stater. Med Nato-anslutning av länderna i Östeuropa och militärbaser runt om, känner sig Ryssland trängt. Med annektering av Krim och agretionen i Ukraina föll Sverige tillbaka i ett smalt och fruktlöst militärt tänkande: Tio nya jas-plan och hundra man på Gotland. Vad som behövs är inte att göra Östersjön till ett Nato-innanhav utan istället mer kontakter och ekonomiskt utbyte över gränserna, för att långsiktigt bygga fred. Det går: nu är svårt att tänka sig krig mellan Tyskland och Frankrike.
   K-G undrade vart skräcken för kärnvapen tagit vägen. Vapnen är lika farliga nu som på åttiotalet, och nu talar inte ledarna om dem som avskräckning, utan faktiskt om möjligheten att använda dem. Hollande talar om att bekämpa IS med till alla buds stående medel och han har i intervjuer inte uteslutet kärnvapen. Kärnvapen i begränsad användning skulle inte bara förorsaka död och lidande i generationer utan också en klimatkollaps.
   En motor i den dödsbringande militaristiska spiralen är vapenindustrin. Det är för många som tjänar pengar på att fortsätter att tillverkas och säljas tillkonflikthärdar och sen spridas över värden. Sverige har länge levt i dubbelmoralen av att vara en av världens största vapenproducenter räknat i förhållande till invånarantal, och samtidigt framstå som fredsivrande biståndsgivare till den fattiga världen. Mycket snabbt nu har svensk politik förändrat den bilden. Nu både producerar vi och skramlar med vapnen.

 

Om värdlandsavtalet godkänns tar Sverige ett stort seg mot fullt medlemskap i den USA-dominerade militäralliansen Nato. Hjälp till att sprida argumentationen mot detta!

Vatten och vind vid advent av Gunnar Stensson

Byalaget adventsvandring till Flackarps mölla startade vid Källbybadets entré. Vi var ungefär lika många som nunnorna och lekbröderna i S:a Marias och S:t Peters kloster hade varit på 1300-talet.
   Efter att ha passerat dungen där greve Wachtmeisters vattenkvarn låg, stannade vi på bron över Höje, å där vattnet forsade från den översvämmade Källby-dalen.
   Vattenkraft, tänkte vi. En varaktig energikälla som människor brukat i tusentals år. Vatten-kvarnen var den perfekta maskinen för att mala korn till mjöl, den mest koncentrerade och transportabla formen av livsmedel. Flödet var högst, när behovet var störst: på hösten. Som nu.
   Vågorna stänkte mot Vattenverkets tegelhus och den hårda västanvinden piskade dem bort mot de nybyggda Källby-kvarteren. Trasiga moln som färgades smutsgula av höstsolen virvlade förbi S:t Lars-parkens avlövade träd.
   Två kvinnor i följet färdades i permobiler som ljudlöst gled uppför backen. De var lite frusna och längtade efter kaffet och lussekatterna på Möllekaféet. Nyplöjda åkrar blänkte på båda sidorna av vägen.
   Vi gick förbi tomten där kommunen för ett par årtionden sedan borrade efter varmt vatten för att utnyttja jordvärmen. Men vattnet var ljummet och tillgången obetydlig.
   Ovanför oss skymtade möllans utsträckta vingar. De skälvde i den allt hårdare blåsten.
   Vindkraft, tänkte vi. Stormar och stiltje. Det krävs kraft och tyngd för att tåla Skånes höststormar, teknik och uppfinningsrikedom för att överföra vindkraften till kvarnstenarna och hantverksskicklighet för att framställa de väldiga kugghjulen av trä.

Flackarps mölla är en så kallad holländare med kvarnvingarna fästa i den vridbara torntoppen, som fångar vinden, vilket väderstreck den än kommer från. Möllan byggdes 1868, några år efter järnvägsbygget men 11 år före invigningen av St Lars, och 27 år innan den intilliggande kyrkogården för samhällets olycksbarn anlades. Den var i bruk till 1950-talet. Drygt tio år senare började Klostergården byggas.
   Vi närmade oss möllans kompakta svarta trätorn. Dörren var stängd. Fanns det någon där? Jo. Nu öppnades den. Därinne var det ljus och mycket folk. Vi hjälpte varandra uppför den besvärliga dörrtrappan. Doften av saffran och kaffe slog emot oss, blandad med doften av – kvarn. Trots att där var fullt fanns det plats för oss från Klostergården. Barn kilade upp- och nerför de branta trapporna till tornets högre platåer.
 

 

Den skicklige gitarristen Bo-Anders Dahlström slog sig ner på en pall för att sjunga gamla skånska visor. Han inledde på allmän begäran med Kalle på spången som följdes av visan om Josefin. Alla sjöng med. Han nämnde en visbok från början av 1900-talet som hette ”100 roliga skånska visor”. Som avslutning före paus sjöng han Flicka från Backafall.
   Dags att gå hem. En äldre rörelsehindrad kvinna fortsatte att sjunga med klar röst medan vi hjälpte henne nerför trappan.
   Solen sänkte sig i väster medan Gorm hotfullt skockade mörka moln som varslade om kommande klimatkatastrofer. Ett långt godståg passerade sakta på den ännu inte fyrspåriga järnvägen.

Hur länge kan vi låtsas? av Göran Persson

Nedan följer några tankar som jag närt länge, kanske alltid, men inte riktigt låtit komma fram eftersom konsekvenserna är dystra och/eller svåröverblickbara. Naturligtvis har dom luftats av mig och många andra vid många tillfällen men sällan sätts de på pränt.

Finns det något rött block är tanken jag syftar på. Nästa vecka diskuterar vänsterpartiets medlemmar i Lund mål och strategier efter att blocksamarbetet havererat. Ett i den långa raden av havererade samarbeten med socialdemokraterna på alla nivåer.
   När jag kom in i politiken på 70-talet var allt till vänster om s per definition kommunism och slikt var inget man samarbetade med. Det var något man lät säkerhetspolisen ta hand om. Man hade t o m en egen sådan eftersom man inte litade på SÄPO. Detta svängde sakta efter ett förtjänstfullt arbete av vänsterledarna, men längre än till ”organiserat stödparti” kom man sällan. Man kämpade dock på, strategin var att genom samarbete stödja vänstern inom s för att försöka få fram ett ”rött block” som var socialistiskt mer än på första maj.
   I lokala församlingar har det sällan behövts någon mer långtgående radikalitet för att få s att lämna ett tänkt rött block och kasta sig i närmaste blå famn. En tioöring som det gäller nu i Lund är lång ifrån den futtigaste anledningen hitintills.

Allt detta vet vänstermänniskor sedan länge men vi har fortsatt hoppas. De senaste åren, åren efter Juholt-parantesen har det blivit allt svårare. Efter detta experiment inom s så sitter det vi tidigare kallade partihögern inom s i orubbat bo. Försvarslinjen för det ”röda blocket” nu är att det blivit ”rödgrönt” och att allt är mp:s fel. MP är ett borgerligt parti alternativt ”politiskt omogna” är analysen. Men, det håller inte att skylla på mp. Omdömen om mp ovan är ofta sanna men de är trots allt småsyskon i det ”rödgröna”, röstmässigt men framförallt organisatoriskt.

Det är socialdemokraterna som är problemet Arbetarpartiet Socialdemokraterna är inget arbetarparti och det kommer aldrig mer att bli socialistiskt mer än på första maj är vad jag hävdar. Nej, jag tror inte att alla socialdemokrater är cyniska bedragare. Tvärtom, väldigt många tror verkligen att man är på väg att skapa ett bättre samhälle genom sitt politiska agerande. Åtminstone tror de ”meniga” medlemmarna det. Detta gör inte saken bättre, snarare tvärt om. Den cyniske bedragaren kan avslöjas, den vilseförda anden är ett mycket värre projekt att ta sig an. Vad har då detta för konsekvenser?

Minst tre möjliga vägar
Som jag ser det finns det några olika scenarion inför framtiden.
   Det första kan lite förenklat beskrivas så här: Var allmänt välvillig till s även framöver, det finns trots allt nivåer av kapitalism på samma sätt som det finns nivåer i helvetet. En borgerlig makt som innehåller s kanske hamnar på en något bättre nivå.
   Den andra bilden liknar situationen för hundra år sedan. Socialdemokratin är huvudfienden, denna måste först marginaliseras innan vänstern kan ta strid mot den borgerliga maktapparaten. En vansklig strategi, då misslyckades den och var en av anledningarna till att fascismen tog makten på flera håll i Europa. Men så kan det väl inte bli idag? Om man ser på t ex Ungern och Polen idag så känns det inte helt säkert.
   Som alltid finns det en tredje linje. Behålla huvudet i sanden och fortsätta hoppas. Risken med denna strategi är uppenbar, sand i ögonen gör det svårt att se när väl tar upp huvudet. Sand i mun och näsa gör att man kanske aldrig får chansen att ta upp det.

Själv skulle jag välja linje 2 den här gången. Jag vill dock önska v-lund lycka till med sitt strategiska val. Skall man välja denna linje så skall den väljas av yngre krafter med fler kämpande år framför sig än vad undertecknad kan leverera.

Hjälp-att-ta-första-steget-parlören

Ladda ner parlören
 

Är du nyfiken, vill ha en ny kompis och vara med och skapa ett integrerat och kul Lund? Vill du ta första steget och säga hej, men vet inte hur?
Kan du till exempel arabiska, dari, pashto, tigrinji, somali, albanska eller kurdiska? Eller vet du någon som kan något av dessa språk?
Lundaborna Louise, Katarina och Petra samt kompisförmedlingen Kompis Sverige Lund

Kommer DU ihåg?