Slut för i år, tack för i år

Nästa nummer av Veckobladet kommer inte förrän den 18 januari 2013. Tills dess händer det en hel del så vi önskar alla skribenter och läsare

En God Jul & Ett Gott Nytt År

Som en liten present bjuder vi på en tomte från nätet med en attityd som delvis också är VB:s, rödgrön är han dessutom.

The Tomte is a Scandinavian household spirit. If treated correctly a Tomte will adopt a farmer's home and protect it from misfortune, if offended he will seek vengeance with elaborate, devastating pranks, and violent attacks on people and livestock.

Lördagsmusik

Helgeandskyrkan
15 december kl 17
Larsåke Sjöstedt, orgel

Midnattskören

Onsdag 19 december ger Midnattskören sina traditionella Julkonserter i Klosterkyrkan i Lund.
   Gäster i programmet är Lund International Student`s Choir
   Tiden är kl 19 eller kl 21 - två konserter samma dag alltså!
   Biljettpriset är 120 kr, stud. 80 kr
Biljetter fås genom Lunds Biljettbyrå, tel. 046 - 13 14 15

Fredag 21 december kl 20 blir det Sing-along variant av Julkonserten i Vita Huset, Uardavägen i Lund
   Midnattskören & Lund International Student`s Choir under ledning av Gösta Petersen
   Alla får möjlighet att sjunga med i kända julvisor och även i körklassiker som Hosianna, Jul, jul strålande jul, Sions dotter mm!
   Vid denna konsert går alla entréintäkter till föreningen Shangilia som stöder ett barnhem i Nairobi, Kenya som jobbar med kultur för gatubarn.
   Entré 100 kr, stud. 60 kr - Biljetterna köpes vid dörren!

Apartheid igen av Ann Schlyter

Den Sydafrikanske solidaritetsrörelsen för Palestina är mycket aktiv och har ett brett stöd. Inte så konstigt -  dom vet vad apartheid är. Nyligen reste en delegation av biskopar från de fyra största kyrkosamfunden i Sydafrika till Palestina/israel . Tillbaka hemma publicerade de ett gemensamt uttalande (fritt översatt och förkortat):
   ”Som sydafrikaner kände vi det som  att bli överfallna av apartheid i ett bakhåll. Vi bevittnade mängder av brott mot internationell rätt, rivningar av bostäder, diskriminerande lagsystem,  den israeliska armens dagliga förödmjukelser mot palestinier, muren som hindrar dem att förflytta sig, fängslandet av palestinier till och med barn, pågående konfiskering av mark och vatten, stängning av palestinska gator och butiker, olika gångbanor för israeler och palestinier…  Vad vi upplevde i östra Jerusalem och på den ockuperade Västbanken var så överväldigande att vi blev traumatiserade.”
   De avslutar med att stödja ”ansvarfull” turism till det heliga landet och palestiniernas folk men uppmanar samtidigt till  bojkott av Israel ekonomiskt och kulturellt, ”en strategi som hjälpte oss av få slut på apartheid”.
För mer information kolla.

---

På den ovan nämnda adressen kan man hitta den här bilden som tydligt illustrerar skillnaden mellan att ge gåvor i Palestina förr och nu.

Övergrepp och solidaritet av Gunnar Stensson

Israel hotade Palestinska myndigheten med repressalier för att tvinga den att avstå från att driva frågan om Palestina i FN. Trots detta drev Abbas igenom den framgångsrika omröstningen. Israel vägrade då att betala ut de hundra miljoner i tullavgifter som tillhör palestinierna. Jag skrev i förra VB att Israel gjorde det för att ”jävlas”.
   Konsekvensen blev att arabstaterna enades om att betala 100 miljoner dollar i månaden till Palestina för att hjälpa president Abbas regering att hantera den ekonomiska kris som orsakades av det israeliska tillgreppet. Palestina går stärkt ut ur detta försök till trakasserier. Och Israel blir alltmer isolerat.

Väderläget och industripolitiken av Lucifer

Ett av de vanligaste klagomålen här i stan är att här inte är några riktiga vintrar. – Det är annat uppe i Småland säger lundabon, där är det riktig vinter med snöhöljda granar och metervis med snö. Det är inte så lätt att svara, när man själv är uppfödd i och gillar dimmig november med lite blåst och regn eller den sortens fantastiska, ljumma december som kan uppträda vissa år.

Aldrig nöjda!
Det lustiga är nu att när det blir så kallt och snöigt som i år så hör man inga glädjeutrop. Några borde man väl ha kunnat vänta sig? I stället är det vanliga gnället, inte sällan riktat mot den kommunala snöröjningen. Jag tycker en liten köldknäpp som den här skulle kunna fungera pedagogiskt: Det är så här det är när det blir lite mellansvensk normalvinter. Kom ihåg det till ett annat år när vi åter välsignas med den ordinarie skånska vintern!

Möt våren i Cannes
Blir det för jobbigt i snömodden kan man i stället vända sig till sydligare nejder. Det gör några av kommunens ´medlemmar av den politiska klassen . De tänker möta våren i Cannes i mitten av mars och där låtsas som om de säljer Lund som plats för investeringar och fastighetsköp. Tre från majoriteten och två från oppositionen – de båda senare är Anders Almgren och Björn Abelson. De brukar i debatter framträda som om de är engagerade i miljöfrågor, men det märks inte precis i deras ställningstaganden för motorvägsavfarter m.m. Jag skulle lita mer på dem mer om de tog tåget ner ­– det är en fin resa och det blir billigare också om man tar det via ett tågluffarkort. Kommunen har ju ont om pengar och man måste inte ha ryggsäck. Man kan väl inte hoppas att borgarna tar tåget, men det minsta de kan göra är väl att klimatkompensera för sin flygresa och det ser vi fram mot.  Men det är klart att en statsman som Mats Helmfrid måste få flyga. Karin Svensson-Smith är sur i torsdagens Sydsvenska över att inte hon får åka, och visst, det är jag också för min del. När resenärerna kommer hem ska det bli spännande att höra hur det har gått med deras marknadsföring av Lund. Det kostar ca en halv miljon så något ska det väl komma ut av det.

Ett bedrägeri
Men låt oss sluta med allvarligare saker. I tisdags, i skymundan beslöt sig riksdagen för att satsa på ett nytt stridsflygplan, Gripen E. Det har namnet gemensamt med gamla JAS, men det är helt ombyggt och flera meter längre. Det är viktigt för det svenska försvaret att vi köper sådär 80 plan, dvs. vi låter det vara om inte Schweiz också köper det, på något sätt blir det mindre viktigt för försvaret då. Detta föranleder mig att göra något som aldrig förr har förekommit i denna spalt. Jag ska citera den försvarsvänliga Expressen, i en ledare från i dag torsdag: ” Socialdemokraterna har varit kritiska till en del av hemlighetsmakeriet, men vek snabbt ner sig eftersom deras lojalitet med försvarsindustrin ändå är större än omsorgen om den öppna demokratiska processen.

   För svenskt försvar är affären förödande. Nedskärningarna som till stor del ska finansiera köpen riskerar att bryta ner de sista spillrorna av försvarsförmågan. I ett läge när försvaret inte har förmåga att bemanna sina förband, eller flyga sina plan, är satsningen oförsvarlig.”
   Jo, det är självklart att det här handlar om Saab i Linköping som värnas av såväl S som Wallenberg. S-ledaren Löfvén har gamla rötter i försvarsindustrin, men det är inte det hänger på. Det handlar om att man är beredd att göra vad som helst för att gynna några klassiska grenar av verkstadsindustrin, må det var försvar eller något annat. En oppositionsledare liksom en regeringschef har som en av sina främsta uppgifter att verka för det som är bra för landet. Det är inte den här historien, där nu ytterligare 40-60 plan ska stå och trängas i bergrummen med det bortåt 100 JAS-ar som redan står där och väntar på att bli gamla. Nä visst, de ska ju säljas, Till lågpris!
   Sverige behöver avsätta pengar till försvaret, inte till Saab. Och för de som brukar säga att det kommer så mycket civila nyttigheter ur militärprojekten kan man bara säga att det kan komma ännu bättre nyttigheter ur civila projekt. De gamla tandemparen Televerket-Ericsson, Vattenfall-Asea, Nohab-SJ m. fl . var nyttiga i sig, lönsamma för alla inblandade och resulterade i mycken teknisk förnyelse. Av tandemparen återstår nu bara SAAB-Flygvapnet och det var den minst lyckade. Sluta kasta pengarna i Stångån!

Sista ordet är inte sagt (Det ska sägas av Schweiz!) och jag hoppas att S ändrar sig och att V tar bladet från munnen. Men vi kommer väl bara att få höra att vi är försvarsfientliga.
   Men för all del, God jul och Gott Nytt År. Vi hörs,

Sverige i tiden av Gunnar Stensson

Amour
En aktuell svensk debatt handlar om anhörigvården av gamla. Sverige lär ha 100 000 anhörigvårdare. Hanekes film Amour beskriver utan att väja anhörigvård i livets slutskede. Vi är många för vilka detta tema blir alltmer aktuellt. Det är svårt att vara vårdare och svårt att vara vårdad. Att se filmen innebär att utsätta sig för insikten om en existentiell situation som nästan ingen kommer att undgå. Det är en smärtsam upplevelse. Många kan ha bruk för den upplevelsen, men inte alla, inte alltid.

---

Den nyliberala valfrihetsskolan raserar kunskapssamhället
Ingen har väl missat Sydsvenskans grafiska beskrivning av hur svenska skolbarns läskunnighet rasar (en brant sluttande, fet, röd linje från 2001 till 2011) eller hur deras matematikkunskaper försämras jämfört med barn i andra länder. Skolverket presenterade i tisdags mätningarna PIRLS och TIMSS. De är lätt tillgängliga på nätet. Ta del av dem! Följ debatten mellan överslätare och kritiker. Sydsvenskan hör sedan ett bra tag till kritikerna.
   Jag kan nöja mig med att citera ur huvudledaren: ”Undersökningarna visar att skolan misslyckas med sitt kompensatoriska uppdrag. Elever med fördelaktig social bakgrund presterar bättre i samtliga undersökta ämnen. Den trenden lär inte dämpas av att regeringen låter dem som har råd köpa avdragsgill läxhjälp till elever i både grund- och gymnasieskola.”
   Den nyliberala valfrihetsskolan är ett fiasko, en ständigt förvärrad katastrof.

Gruvboom utan social och miljömässig hållbarhet av Gunnar Stensson

”Gruvor är för Sverige vad oljan är för Norge”, Fredrik Reinfeldt.

Som Wijkman och Rockström påpekar i sin bok ”Bankrupting Nature” (se förra numret av VB) är jordens mineraltillgångar liksom många andra naturresurser ändliga. Det är nödvändigt att använda dem ekonomiskt. I vad författarna kallar ”en cyklisk ekonomi” måste vi satsa på produkter med lång hållbarhet och återvinningsmöjlighet. Vi behöver en långsiktig politik där sociala och miljömässiga mål prioriteras.

Sverige upplever nu en gruvboom. Investmentbanken Goldman Sachs betraktar Sverige och Norden som en ny världsregion för gruvnäring.
   Men hur hanterar regeringen situationen? SGU, Sveriges geologiska undersökning, kartlägger alla mineralfyndigheter. Ett gruvbolag behöver bara kontakta SGU för att få veta var det finns guldfyndigheter. Det är rena Klondyke. SGU:s kunskapsbank har kostat svenska skattebetalare fem miljarder kronor att bygga upp. Staten bygger infrastruktur för gruvbolagen i form av vägar och järnvägar.
   Gruvbolagen betalar en halv promille av sina intäkter för mineralerna i avgift till svenska staten för rätten att äga dem. Det ger staten en årsinkomst på 350 000 kronor per år.
   Utländska gruvbolag har alltså nästan gratis tillgång till mineraler som järnmalm, koppar, nickel, zink, guld och grafit och för ut värden på tusentals miljarder.

Regeringen jublar. I Norrbotten uppstår tusentals nya arbetstillfällen. Höga löner betalas. Problemet är att arbetslön och skattepengar liksom bostäder och social service ofta hamnar på annan ort än gruvorten och inte leder till något långsiktigt samhällsbygge eftersom en stor del av arbetskraften är pendlare som varken bor, konsumerar eller skattar i orten. När gruvboomen är över efter 20 år står gruvsamhället där med förstörda landområden och bortskänkta mineraltillgångar.  Jordbruk, skogsbruk, rennäring och besöksnäring har för all framtid förlorat möjligheten till existens. Samhällsservicen upphör. Miljöproblemen består.

Den 3 december brast en damm i Finland och stora mängder giftiga tungmetaller läckte ut. I Stockholm protesterade omkring 500 människor i nätverket ”Stoppa Gruvan i Rönnbäcken” den 17 november. Miljöminister Lena Ek, C, hörde inte av sig och inte heller någon annan från miljödepartementet.
   Vi känner igen fenomenet. Så hanteras koppargruvorna i Chile. Så hanteras mineralrika områden i Sydafrika, Etiopien, Sudan och på många andra håll.
   I en debattartikel påpekar Niclas Ihrén och Martin Hallberg, som tidigare varit verksam i UD och haft FN-uppdrag i Etiopien, att gruvsatsningen kan stjälpa mer än hjälpa.  ”Det är anmärkningsvärt att inte regeringen satsar mer för att främja och utveckla arbetet med just social och miljömässig hållbarhet i utvinningen och stödja bolagen i detta viktiga arbete, inte minst med tanke på att många är utländskt ägda och därigenom har mindre incitament att tänka långsiktigt än nationella aktörer.”

Kampen för en hållbar, social och miljöanpassad gruvdrift är lika viktig som kampen för den goda jorden i Skåne. Kampen samordnas av nätverket ”Budkavlen” som representerar arbetsgruppen Bevara fjällmarken, Urbergsgruppen, Aktion Rädda Vättern, Ojnareskogen, Inga gruvor Jokkmokk och Naturskyddsföreningen Gotland.
   Källa: debattserie i Svenska Dagbladet 2/8-7/12.

Det går nog åt helvete av Sven-Hugo Mattsson

Jag gör bedömningen att vi inte kommer att klara utmaningen i klimatfrågan, att det nog går åt helvete! Min prognos bygger på god statistik och fysiska lagar. Den bygger också på oviljan att politiskt göra något. Den bygger på att världens länder knappast kommer att komma överens. De rika gör otillräckligt och de fattiga länderna har all moralisk rätt att komma upp till vår levnadsstandard, att det sen är omöjligt är en annan fråga.

Vi vet
Min prognos utgår från att klotet redan värmts upp en grad under den korta tid industrialismen funnits. En grad är en extrem höjning. Vi ser redan nu, för den som inte tror på ovanstående, det bygger trots allt på statistik, med blotta ögat vintrar som drar sig allt längre norrut (sic). Sen länge vet vi att glaciärerna vid Kebnekaise drar sig bakåt.

Ishavet är snart isfritt på somrarna och Grönland is har börjat smälta. Grönlands is skulle höja havsnivån dramatiskt Vi ser allt fler orkaner, bränder och översvämningar. Vi vet att växthusgaserna lägger sig i atmosfären och ger just växthuseffekt. Vi vet att det finns minst lika mycket koldioxidbaserad energi kvar i planetens innandöme och vi vet att allt kommer att grävas upp. Länderna kring Ishavet är redan på språng för att få så stor bit av kakan som är möjligt. I Kanada gräver man redan upp oljesand trots att den är dyrare att utvinna och mycket smutsigare än vanlig olja. Över tiden konsumerar vi allt mer animalier genom djurfabriker.

Världsbanken
Som en bekräftelse på detta kom världsbanken med en prognos där man tror att planeten kommer att värmas upp fyra grader inom 50 år. Fyra grader kommer på sikt att innebära att all landbaserad is smälter. Det kommer att innebära flera meter havsnivåhöjning och att väldiga mängder jordbruksmark försvinner och att människor blir tvungna att dra sig högre upp. I Skåne innebär det att Söderslätt och Kristianstadsslätten läggs under vatten. Omställningen kommer att dra stora resurser och konkurera med de medel som kommer att behövas för omställning. Vi kommer att se klimatflyktingar och krig. Att det blir krig om de minskande resurserna är ingen konstig prognos, det ser vi redan nu med framförallt USA:s imperialism. Även Kina håller nu på att säkra marknader utanför sitt eget land, framförallt i Afrika.

Omedvetenheten
Det som är förvånande är hur nyheten om världsbankens prognos bemöts. Om viljan funnits att göra något åt vår utmaning hade statsministern trätt fram och sagt att vi nu måste öka takten i omställningen och tagit fram många miljarder för detta. I Sverige är det snarast tvärtom, här tror man att det finns miljöbilar och subventionerar dessa. Regeringen borde gå ut med information till alla hushåll om vad som håller på att hända, något slags, utan att jämföra olika frågor, ”om detta må vi berätta”
   I Sverige minskar växthusgasutsläppen över tiden, det är bra och är väl ett betyg på att satsningen på förnybar energi ger resultat. Men man skall komma ihåg, i det globala perspektivet, att den förnybara energin inte ens kompenserar ökningen av utsläppen. Man skall komma ihåg att den förnybara energin, än så länge, är en plutt i det stora hela. Det är också tveksamt om det går att producera så mycket förnybar energi att det räcker för att hålla den levnadsstandard planetens invånare nu har i snitt. Att skapa ny energi, förnybar, kräver ju dessutom resurser som knappast finns. Tillväxten tid är helt enkelt förbi, ändå utgår politiken från att vi måste ha tillväxt. I Sverige planerar de flesta kommuner för att växa, i Lund planerar vi för två forskningsanläggningar och en jättestadsdel på god jordbruksmark. Vi bygger ständigt nya vägar, avfarter och p-hus. Jag noterar, i insändare från Miljöpartiet, att det planeras för en ny Norra ring och tre p-hus med ca 1500 platser vid Brunnshög.

Pessimist
Kan jag då betecknas som pessimist med ovanstående förfärliga bild och prognos. Tja, det kan man väl, men då är jag i gott sällskap med meterologen som lägger ut en klass 3 varnings när ett oväder drar in över vårt land, med stor nederbörd och orkanstyrkor. Men man kan väl också säga att det är bra att vi har prognoser om vädret så vi hinner förbereda oss när ovädret är på gång in. En annan fråga att ställas: är Anders Borg optimist då han för ett par månader sedan spådde en rejält minskad arbetslöshet i framtiden? Frågan är om det inte hade varit bättre med en finansminister som hade sett vad vi andra ser i verkligheten. En finansminister som satsat på jobbskapande åtgärder för omställning istället för skattesänkningar och slagit två flugor i en smäll.

EU: Två ögonblick i dess historia av Gunnar Stensson

I måndags utdelade den norska nobelkommittén Nobels Fredspris till EU. I ceremonin deltog Tysklands förbundskansler Angela Merkel och Frankrikes premiärminister Francois Hollande. De hälsades med ovationer och apostroferades som levande exempel på hur EU skapat fred efter två förödande världskrig.
   Deras föregångare förbundskansler Konrad Adenauer och premiärminister Guy Mollet lade för 55 år sedan grunden till EEC som senare utvecklades till EU. Men varför skedde det och hur gick det till?
   Bakgrunden var Suezkriget hösten 1956. Storbritannien, Frankrike och Israel överföll plötsligt Egypten som hade nationaliserat Suezkanalen.
   Anfallet genomfördes bakom ryggen på USA, som befann sig i akut konflikt med Sovjetunionen i samband med Ungernkrisen. Det var en av det kalla krigets avgörande situationer. Man kan konstatera att den slutade genom att USA svek demokraterna i Ungern för att undvika krig med Sovjet. Världen och Europas delning var ett bekräftat faktum
   Tack vare den svenska radioreportern Kurt Andersson, som på skånska rapporterade direkt från Wien de där ödesdigra dagarna, var svenskarna mycket engagerade i det ungerska folkets kamp för demokrati och nationellt oberoende. En ström av flyktingar från Ungern blev väl mottagna i Sverige efter krisen.
   Jag minns mycket väl hur jag liksom hela den svenska opinionen reagerade med indignation mot att de två europeiska kolonialmakterna tillsammans med Israel utnyttjade den livsavgörande konflikten i Ungern för att i smyg främja sina begränsade syften i Afrika.
   USA:s president Eisenhower tvingade med ett ultimatum de tre angriparna att avbryta invasionen. Storbritanniens utrikesminister Antony Eden avgick och det brittiska imperiet anpassade sig till sin nya roll som USA:s satellit.
   Först 1967 kunde Israel förverkliga sina intentioner i sexdagarskriget. Det genomfördes i form av ett blixtkrig för att ingen skulle hinna ingripa.
   USA åtnjöt 1956 respekt i hela världen. Europa med sina rasistiska och misslyckade kolonialkrig i Indokina och Afrika framstod som destruktivt, men lyckligtvis betydelselöst i större sammanhang.
   Det var något som européerna och särskilt fransmännen inte var beredda att acceptera.
   Västtysklands Konrad Adenauer, tidigare hög nazistisk byråkrat, var kanske under ytan den drivande bakom det europeiska projektet. Västtyskland var 1956 alltjämt Europas paria. Adenauer framförde tanken att endast ett enat Europa kunde återvinna Europas globala inflytande och bli en jämlik medspelare till USA och Sovjetunionen. 1900-talets dödsfiender Västtyskland och Frankrike måste ta det avgörande initiativet för att en europeisk union skulle bildas. Så föddes tanken på EEC - EU.

Den viktigaste anledningen till upprättandet av den europeiska enheten var inte fredslängtan utan en reaktion mot Europas tillbakagång som blivit uppenbar genom Nassers nationalisering av Suezkanalen, Frankrikes nederlag mot Ho Chi Minhs befrielserörelse i Indokina och det blodiga kriget mot FLN i Algeriet. För Västtyskland betydde EEC att landet återfick sin plats i den europeiska gemenskapen.
   ”Låt oss resa en staty av general Nasser, mannen som enade Europa.” skämtade fransmannen Luis Armand, ledande fransk politiker med ansvar för den franska Sahara-regionen, när Rom-fördraget undertecknades 25 mars 1957
   Det vore nog riktigare att säga att president Eisenhower enade Europa genom att med sitt ultimatum i ett slag sopa bort de europeiska ländernas stormaktsillusioner.
   I mars 1957 då Rom-fördraget undertecknades körde jag samman timmer i den snötäckta småländska skogen med nordsvensken Silva. Jag ägnade inte Romfördraget många tankar.
   Vid den högtidliga ceremonin i Oslo 2012 skymtar Adenauer som ett spöke bakom Merkel och Mollet bakom Hollande.
   EU blev annorlunda än grundarna hade tänkt sig. Idag är unionen kanske framför allt viktig för sin roll i den till synes hopplösa globala miljöpolitiken. Just när jag skriver detta meddelas att EU enats om en bankunion. En svettig Anders Borg skymtar i tv.

Sydafrikansk Palestina-satir av Göran Persson

När jag följde länken som Ann Schlyter tipsade om i sin artikel så hittade jag "Cartoons by Zapiro. Some of the cartoons that Zapiro, South African's acclaimed satirist, has done on Palestine-Israel. They have appeared in the Sowetan, Sunday Times, Mecury and elsewhere."
   Titta gärna själv på sidan, det fanns många bra satirer där, nedan följer två smakprov.

---

Det går fort när man har roligt

Nästa vecka den 14 december kommer årets sista Veckoblad. Det är alltså dags att kommentera året som gått eller lämna lite förutsägelser för 2014.
   Nästa chans att få ut din text i VB blir inte förrän den 18 januari så skriv på. Minns ordspråket: Den som spar han har, fast inte så roligt. Ett ordspråk från Alfred E. Neuman. om nu någon minns denna MAD-hjälte.
red.

Lördags- & söndagsmusik

"Gospelmässa"
Helgeandskyrkan
lördagen den 8 dec kl 17
Helgeands Gospelkör
Jonas Rudolw, gitarr
Kasper Hellström, bas
Villiam Grönqvist, trummor
Emma Persson, körledare

Advents- och julkonsert
Helgeandskyrkan
söndagen den 9 dec kl 15
Malmö kammarkör
Dan-Olof Stenlund, dirigent

DOC LOUNGE goes DISCO! 11 december

Tiden går så snabbt när man har roligt och det är redan dags för säsongsavslutning. Att avsluta höstens termin, och året 2012 med en extremt underhållande dokumentär om Disco känns helt rätt!

Secret Disco Revolution ( Canada / 2012 / 90min) Featuring: Gloria Gaynor, Village People, Robert “Kool” Bell, Pointer Sisters and more…
REGI: Jamie Kastner
Q&A: Regissören Jamie Kastner är med oss via Skype efter filmen och kan svara på alla era frågor!
DJ: Vi har äran att gästas av Mattias från dj-duon Vagabond Sounds denna speciella kväll. Han har lovat att bjuda på riktigt groovy funky disco toner och kommer även introducera oss för en hel del världsdisco, bla. från Indien. Spännande!
Var 70-talets discokultur ett vilt, hedonistiskt utforskande av allt som kunde knullas, snortas och dansas till? Eller var det ett samhällsomstörtande soundtrack till kvinnornas, de svartas och homosarnas frigörelse? The Secret Disco Revolution undersöker vitt skilda åsikter om discons kulturella betydelse – på ett sätt lika underhållande som bitande ironiskt.
   Intervjuer med politiskt korrekta musikexperter som höjer discomusikens historiska betydelse till skyarna kontasteras av mer nedtonade uttalanden av legender som Gloria Gaynor, The Village People och Kool and the Gang.
   Filmen kommer göra dig både klokare och mer förvirrad, samtidigt som den glittrande discoerans storatade musik kickar igång berusande känslor. Till sist finns ingen annan utväg än att slänga på sig dansskorna och svänga afrot och mustaschen till de funkiga discobeatsen. GET YOUR BOOGIE ON!
Trailer

Internationella freds- och solidaritetsaktiviteter

På internationella mänskliga rättighetsdagen den 10 december ihågkommes Deklarationen om mänskliga rättigheter i Kabul i Afghanistan av Nobelsfredspristagaren 1976 Mairead Maguire, afghanska civila organisationer och afghanska fredsvolontärerna.
   De kommer att lämna en uppmaning till FNs kontor om eldupphör för alla parter i Afghanistan.

Facit av kriget mot terror av Gunnar Stensson

En vetenskaplig amerikansk utredning konstaterar att George Bushs War on Terror ledde till en fyrdubbling av terrorhandlingar. Till det måste läggas de hundratusenden som förlorade livet till följd av USA:s krigshandlingar i Afghanistan och Irak.

Loppet mot avgrunden inledd? Israels "hämnd" på Palestina av Bertil Egerö

För några år sedan stod vi, sex Palestinaresenärer, i Jerusalem och såg ner över stadens östra delar bort mot den olagliga muren och kullarna därbakom. En f.d. israelisk soldat som nu aktivt arbetade mot dess politik, förklarade vad som var på gång: markköp genom bulvan, bosättningar som skulle stänga av Östra Jerusalem från kontakt med Västbanken; vidare planerade bosättningar i en korridor i Västbanken som effektivt skulle dela den i två.
   Nu har den israeliska regeringen själv offentliggjort planerna och inlett jobbet.
   Det straffar sig för palestinierna att begära – och få – internationellt stöd till vad USA och EU kallar en tvåstatslösning. Israel svarade omedelbart med att frysa inne över 120 miljoner dollar som tillhör den palestinska adminstrationen på Västbanken. Och gick vidare med dessa sedan länge utformade planer på att helt underminera tvåstatslösningen.

Hur ”alla” kan fortsätta att tala om en tvåstatslösning som förhandlingsbar är litet av en gåta. Israel har under decennier mycket målmedvetet arbetat för att ta över Västbanken. Det s.k. Område C, med den bästa marken och bra vattentillgångar, med gräns mot Jordanien, är redan i dess händer. Ett lapptäcke av bosättningar och för palestinierna förbjudna vägar, med små fläckar av mark där de palestinier som ännu bor kvar försöker överleva.
   Med Västbanken i två delar och den fysiska länken till Gaza bruten återstår bara – enstatslösningen. En lösning som innefattar alla – judar, palestinier, bosättare på Västbanken, ’araber’ i dagens Israel.

Bankrupting Nature. Denying Our Planetary Boundaries av Gunnar Stensson

I dagarna har Anders Wijkman och Johan Rockström gett ut en bok med ovanstående titel om skuldkrisen och vårt ohållbara sätt att utnyttja energi- och naturresurser.
   Ekonomiskt agerar vi kortsiktigt. Bubblor uppkommer gång på gång. Nu hotar en bostadsbubbla i Sverige. Vi fortsätter att investera i fossil energi. Inkomst- fördelningen förvrids. De rikaste tillskansar sig allt mer av våra pengar. Arbetslösheten växer. Den sociala sammanhållningen undergrävs. Partier som Sverigedemokraterna frodas.
   Odlingsmarken överexploateras, de tropiska skogarna decimeras, stora områden drabbas av vattenbrist, haven överfiskas, viktiga råvaror som fosfor och sällsynta metaller håller på att ta slut.
   Den ekonomiska krisen kan möjligen klaras genom en kombination av tillväxtpolitik och avskrivning av skulderna för de mest skuldtyngda länderna, menar författarna. Men då krävs en ny politik.

En annan tillväxtpolitik
Vi måste bryta mönstret av ständigt ökande energi- och materialomsättning. Att exploatera oljefyndigheter på stora djup i haven, i tjärsand eller i Arktis ger sämre utbyte och innebär allvarliga klimat- och miljökonsekvenser.
   Priserna på råvaror och livsmedel stiger. Utrymmet för annan konsumtion minskar. Tillväxten blir lägre. Skuldsaneringen blir svårare.

Lösningen: ”en cyklisk ekonomi”.
Produkter och material måste konstrueras för längre livslängd och vara enkla att återvinna. Ökad efterfrågan på underhåll och reparation ger flera nya jobb.
   Det räcker inte bara att skapa balans i finanserna. Vi behöver en ny ekonomisk logik där sociala och miljömässiga mål prioriteras.  Vi måste satsa på hög kvalitet och lång livslängd, till exempel genom leasing av olika produkter, så att vi tjänar pengar på vad som redan är producerat i stället för att hela tiden ta fram nya produkter.

Skattereform
Skatten på hållbar konsumtion och arbete måste sänkas samtidigt som skatten på uttag av råvaror höjs. Forskningen måste få resurser att utveckla nya hållbara produkter. Nya affärsmodeller måste utarbetas.
   Genom sådana reformer kan den ekonomiska krisen användas för att utveckla en mer hållbar ekonomi.
   Författarna presenterade bokens huvudtankar i en brännpunktsartikel i SvD 5/12.

Vid frukostbordet av Asch

Jag läser i Sydsvenskan om vänsterpartisten Susanna Lundberg i Malmös Kommunala Bostadsbolag, MKBs styrelse. Hon har i en intervju i hyresgästföreningens tidskrift kritiserat VDn för att ha åsikter långt ifrån kommunledningens och för att läsa direktiven som fan läser bibeln. Styrelsen röstar då igenom ett misstroende mot Lundberg och skickar en skrivelse där de föreslår att hon ska bli avsatt. Även den socialdemokratiske ordföranden röstar för då han tycker att bara ordföranden ska uttala sig för pressen.
   Det talas mycket om ett tystare samhälle, och nog är många för rädda om sina jobb eller karriärer för att höja sina röster. Nyligen fick mellanchefer på sjukhuset veta att ville de vara chefer skulle de vara lojala.  Läkare på deras nivå är ju de som har en viss överblick över hur det faktiskt fungerar på avdelningarna, men de får en reprimand om de inte tiger. Det är skrämmande.
   Men styrelsearbete i kommunala bolag är förstås något annat. Det är ju utmärkt att kommunerna har viss kontroll över energiproduktion för bostäder och annat som är livsviktigt för invånarna. Men det finns något i utövandet av den demokratiska kontrollen som är svårt att riktigt bli på det klara med. Själv är jag suppleant i styrelsen till Lunds Energi och det  är oerhört intressant. Energifrågor har jag alltid varit intresserad av, men det tar tid att sätta sig in i hur en stor koncern fungerar och jag kommer nog aldrig att känna mig bekväm med kalkyler och budgetar som omfattar många många miljoner. Jag har dock fått ett stort förtroende för hur bolaget sköts i alla viktigare avseenden, och för vår kvinnliga VD.
   Hur man ska förstå rollen som politiker i ett bolag som verkar på en marknad i tuff konkurrens och där därför alla handlingar man får är ”sekreta”? Det känns som om mitt handlingsutrymme är dränkt i slemmiga kroppsvätskor.  Jag skulle gärna mer aktivt agera för att få folk att välja Lunds Energi, som har ett ambitiöst miljöprogram och vars vinst går tillbaka till ägarkommunerna, men det är svårt när jag inte är säker på vilken information jag får använda mig av. Ännu svårare är det de enstaka gånger jag har varit kritisk mot, eller snarare frågande till, något beslut.  Politikerns naturliga metod att låta olika åsikter brytas i offentlighetens ljus är ju inte tillämplig. I bolagen gäller att endast ordföranden bör uttala sig, det har Susanna Lundberg i Malmö fått erfara.

Dave Brubeck 1920-2012 av S. H.

Att de gamle faller ifrån är inte mer än naturligt och även om det var smärtsamt så kunde man finna sig i att Count Basie och Duke Ellington lämnade in. Men Dave Brubeck? Så kommer nästa chock: man får läsa att han dog 91 år gammal.
   För mig var Brubeck det tidiga sextiotalets jazzmusiker. Jag hade egentligen inget till över för den sortens stökiga musik som t.ex. representerades av John Coltrane. Brubeck med sin kvartett spelade lätt och avspänt kluriga melodier i så där 9/8-takt som ändå inte var konstigare än att man kunde vissla dem (”Take Five”). Och i kvartetten fanns den underbare altsaxofonisten Paul Desmond. Det var coolt, men inte kallt som den samtida Modern Jazz Quintet, utan tvärtom varmt och sensuellt och ändå med en lätthet man inte trodde var möjlig.  Det är så att man får hålla igen så att inte associationerna och känslorna överväldigar.
   Jag är fullständigt klar över att Dave Brubeck inte var allas favorit, särskilt inte för de som var mer kunniga och mindre musikaliskt lättviktiga än jag själv. Och kanske var det inte ens riktig jazz som ju har en upprorisk komponent, det här var kanske mer behagligt och dekorativt.  Veckobladet har en lång historia av kvalificerade jazzskribenter. Kom an, fäll er dom! Jag vill hylla Dave Brubeck Quartet.

Inte en recension, men - av Bertil Egerö

Läs Lennart Kjörlings bok Sammanhangen (Heidruns 2012)!
   Lennart spelar sax. I Vänsterpartiets blåsorkester, och i sommarlägren, var han en aktiv deltagare, inte minst när det vankades jazz framåt kvällen. Så småningom försvann han, upptagen med annat och mer väsentligt.
   Lennart for till Brasilien som volontär. Skulle stötta en verksamhet med fattiga ungar i Salvador Bahia i norra delen av landet. Det ledde bland annat till att ”ungarna” utvecklades till härliga musikgrupper som turnerade runtom i Europa. Under tiden sökte Lenanrt vidare, tog kontakt med de jordlösas rörelse MST och de taklösas rörelse ”Sem Teto”. Samarbetade med Lars Westman i dokumentärer om de fattigas kamp. Besökte Nairobi under World Social Forum 2009 och knöt kontakter med de fattigas organisationer. For till USA i samma ärende. Hela tiden med en bas i ”Ny Gemenskap” i Stockholm, en organisation för/med hemlösa och andra fattiga.
   Boken är en fascinerande resa genom alla dessa erfarenheter; reflektioner blandas med direkta reportage. Urholkningen av det svenska välfärdssamhället ingår, den drabbar Lennart direkt när han ”går i väggen”, blir ”utbränd”, av sitt starka engagemang och ständiga arbete. Inkomsterna genom åren har inte varit att skryta med, och det svenska skyddsnätet visar sig inte längre existera.
   Lennart Kjörling har tidigare skrivit om de jordlösas rörelse och om Brasilien under Lula. Han har nyligen redigerat boken Naturbruksupproret om kampen för jord, skog och hav. Nu har han delat med sig av sina erfarenheter i en mycket personlig bok, fylld med viktiga iakttagelser för alla som bryr sig om att ge innehåll till ordet solidaritet.

Och faktiskt roterar jorden av Gunnar Stensson

Snötäckt breder slätten ut sig runt omkring mig som en stor välvd skiva. En röd båge höjer sig över horisonten bortom den avlägsna träddungen. Det är solen. Jag stannar för att betrakta den. Detta är vårt planetsystems fasta medelpunkt, tänker jag och fixerar den röda cirkelytan genom diset. Då händer det plötsligt. Dungen vid horisonten börjar mycket sakta men kontinuerligt glida motsols. Hela slätten med dess avlägsna hus och starkströmspyloner och träd glider motsols som en jättelik karusell. Samtidigt välver sig slätten, stiger i sydväst och sjunker sakta i öster så solen lyfts högre över horisonten. Jag känner rörelsen under mina fötter och grips av en svindelkänsla. Sedan befinner sig solen plötsligt på den tomma himlen högt över horisontlinjen och förnimmelsen upphör Klockan är tio i nio. Jag har stått här i drygt 20 minuter.
   Hade Galilei haft tillfälle att stå här en morgon omkring vintersolståndet skulle han inte behövt något teleskop, tänker jag. Han kunde med egna ögon ha sett jordens rörelse och solens stillhet. I årtusenden har människor hyst illusionen att det är tvärtom. Det är samma illusion som man kan uppleva när man står på gångbron över Höje å och stirrar ner i det svarta strömmande vattnet. Plötsligt tycker man sig se att vattnet står stilla och bron glider motströms. Samma illusion – fast tvärtom.
   Gå ut, fixera solen och upplev jordens rotation någon klar morgon omkring vintersolståndet mellan klockan halv nio och nio då solen befinner sig nära horisonten! Rörelsen tycks långsam men är fullt skönjbar.

Miljöpartiet om förslag till nytt hållbarhetsprogram: Ändra inriktning! av Ulf Nymark

Lunds kommun säjs i högtidliga sammanhang vara målstyrd. Men sedan de borgerliga partierna kom till makten 2006 har de efter hand ändrat karaktär på målen. De formuleras på ett så allmänt sätt att de egentligen inte styr någonting alls.

Floskler
Lunds program för ekologiskt hållbar utveckling (LundaEko), som antogs 2006, är efter beslut i kommunfullmäktige under revidering. Fast egentligen är det, efter övertolkning eller feltolkning av fullmäktiges beslut, ett helt nytt program som kommunstyrelsens miljö- och hälsoutskottet nu tar fram. Först kom förslag på miljövision och miljöpållissi, som MP tillsammans de övriga oppositionspartierna och flera tunga remissinstanser kritiserade för att vara för allmänt och diffust hållna. Texterna var i stort sett en samling floskler för att uttrycka det rakt på sak.

Platt och intetsägande
I slutet av förra månaden följde så förslag på mål för LundaEko. Även målförslagen följer majoritetens standardmall: de är i de allra flesta fall omöjliga att mäta och utvärdera. De är inte heller tidsatta – allt detta i motsats till 2006 års LundaEko. Bara ett par exempel ur högen av nya målförslag: ”Den biologiska mångfalden i Lunds kommun ska gynnas”; ”Transporternas miljöpåverkan ska minimeras”. Platt, intetsägande, ogripbart!
   Ingen kan veta när ”mål” av denna typ har nåtts. För målet kan ständigt nås, eller det nås aldrig. Kommunen kan hålla på att ”gynna” och ”minimera” hur mycket eller hur lite som helst, ändå kan den biologiska mångfalden krympa och transporternas miljöpåverkan öka, utan att det strider mot målet.

Korrigera inriktningen!
Miljöpartiet anser att ”nya” LundaEko har hamnat snett. Därför har MP:s kommunstyrelsegrupp lämnat in en skrivelse till Miljö- och hälsoutskottet. Skrivelsen innehåller en hård kritik av de förslag som lagts fram. MP kräver en korrigering av inriktningen. Bland annat föreslås att målen ska vara mätbara, utvärderingsbara och tidsatta och att de åtgärder som fordras för att nå målen också ska ingå som en integrerad del i programmet.

Floskelfri zon
Det finns goda grunder för en förväntan att hela oppositionen ska ställa sig bakom förslagen. Hur den politiska majoriteten kommer att ställa sig är ovisst, men man kan hoppas att de överger prestigetänkandet och tar intryck av sakargument. Hur som helst: programmet för ekologiskt hållbar utveckling bör bli en av det kommande årets viktigaste kommunalpolitiska frågor. Därför måste även den nya LundaEko vara en floskelfri zon.

Vänstern och SD av Sten Henriksson

Jag kan inte se annat än att vi på vänstersidan har diskuterat SD och dess framgångar i alltför liten utsträckning. Då är det här ett försök att bidra till en diskussion.
   I den senaste stora opinionsunder- sökningen nådde SD 7.9 procent, att jämföra med V:s 5,8 procent och detta påstås vara förvånande. Men var och en som reflekterar över hur folk resonerar och hur samhället är uppbyggt måste väl vara klar över att det finns en potential om 10- 15 procent av befolkningen som har vad vi kan kalla reaktionära eller högerinriktade åsikter. Det är fullkomligt legitimt och det måste få komma till uttryck i en demokrati, t.ex. i politiska församlingar. Dess närvaro tvingar oss att vara på vår vakt och hålla våra argument friska. Det är människor som är väljare i alla partier, men kanske mest hos S och M. De är normalt trogna sina hemhörigheter, men kan tillfälligt lämna dem. Från M går säkert många som finner Reinfeldt och hans nya moderater för tama och politisk korrekta medan S-väljare är upprörda över samhällsutvecklingens effekter för dem själva, inklusive men inte enbart invandringen. Att missnöjda S-väljare inte går till oss är V:s problem.

Ett naturligt missnöjesparti
V är ett naturligt missnöjesparti: vi är sedan alla år missnöjda med makt- och egendomsförhållandena i samhället. Människor som blir akut medvetna om hur det faktiskt förhåller sig i landet visar detta genom att visa sympatier för partier som tar avstånd från den dominerande samstämmigheten mellan de sju partierna och gå till det enda som tydligt avviker och det är SD. Det är inget logiskt och rationellt val – alla vet mer eller mindre att SD domineras av högervärderingar men de sticker i alla fall ut och får ständigt motta skopor av avsky från de andra partierna. Då kan de väl inte ha helt fel. Det har i många år varit V:s roll att fånga upp missnöjda S-röstare. Men det förmår vi tydligen inte längre, i varje fall inte i tillräcklig utsträckning.

Vad kan göras
Det här är inga unika tankar – t.o.m. den undermåliga kommentatorn Lena Mellin i Aftonbladet säger att SD:s uppgång beror på att S och M är för lika, plus att konjunkturen är dålig. Jo, och nog häpnar man över alla dessa som tror att SD ska förlora sympatier på järnrör och gatufylla.  Det är klart att SD tappar ytterligare ev. sympatier hos oss som anser dem vara ett rasistiskt och högerreaktionärt inslag i den politiska bilden men knappast i den egna väljarskaran. Och hur många är förvånade över att det inne i SD finns en svartblå kärna?  
   Vad kan då göras?  Ja, V har en partiledare som i varje diskussion är överlägsen sina medtävlare och vi har en förnuftig, men dessvärre alltför tam, politik. Moderaterna är nu fullkomligt skamlösa, som med den senaste RUT-historien där de välbeställda från årsskiftet ska subventioneras för läxhjälp till sina lata eller dumma barn. Ointresset för de arbetslösa liknar inget i de senaste femtio åren av svensk politik och utrikespolitiskt glider man allt längre in i Nato och förskingrar landets goodwill från Palmeåren.
   Alliansens politik nu svarar inte mot folkviljan och man skulle behöva ta till något drastiskt för att markera allvaret. Det finns inte så mycket att ta till och man kan dessvärre inte mycket mer än att skärpa den politiska tonen. Hur ska vi stå ut i två år till?
   Och hur bör vi bemöta SD? Tja, i en början kunde vi hoppas på att det blev som med Ny Demokrati, dvs att partiet upplöstes i personstrider och kamp om vem som skulle få ta hand om partistödspengarna. Hoppet där är väl inte helt ute – avhoppen från förtroendeposterna i kommunerna talar väl sitt språk. Men SD verkar vara av hårdare virke.

Se misslyckandet i ögonen
Ja, då bör vi väl börja med att se i ögonen att gällande strategi där man låtsas som om SD inte finns, har misslyckats. Självklart ska man också avvisa varje typ av gemensamt uppträdande mot dem.  Deras rasism/främlingsfientlighet måste naturligtvis nämnas vid namn, men det är kontraproduktivt att diskutera invandringspolitik med dem, det är det de helst vill. Däremot bör vi själva diskutera den. Det är klart vi ska ta emot flyktingar, kanske t.o.m. mer än nu, inte minst därför att de berikar det svenska samhället. Men det förutsätter att vi kan bosätta dem, ge dem utbildning för svensk arbetsmarknad och erbjuda arbete. Det verkar som om vi inte kan eller vill det nu, vilket leder till spänningar i det svenska samhället. Bör vi inte se till helheten här, vad som blir bra för oss och invandrarna och vad som blir dåligt? Vi har nu en koalition av en humanitär vänster och en höger som vill ha billig arbetskraft . Det konkreta uttrycket där är uppgörelsen mellan alliansen och miljöpartiet.
   Och i övrigt: Ja, det finns forskning och kunskap.  På 80- och 90-talet hade vi Skåne en främlingsfientlig rörelse med namn som Skånepartiet som nådde höga röstetal i t.ex. Sjöbo, Malmö och Landskrona. Det fick en del människor att tro att det i Sjöbo fanns en särskild sorts virulent rörelse som krävde särskilda ideologiska insatser. De politiska sociologerna Tomas Peterson, Björn Fryklund och Mikael Stigendal kunde då i några undersökningar visa hur t.ex. människor i Sjöbo kommun utmärktes av att i stor utsträckning stå utanför det moderna svenska samhället. Det gällde försörjningsmässigt – här fanns nästan ingen industri, utan en stor dold arbetslöshet – och effekten blev att moderna värderingar om öppenhet, jämställdhet och jämlikhet inte hade slagit igenom.  Skåne rymmer avkrokar och inte bara i Sjöbo utan också i Malmö och kanske rentav Lund.  SD:s framgångar är resultatet av en ekonomisk och social verklighet. Om man vill bekämpa SD tror jag man ska börja med att ta del av den i stället för att skrika om rasism. Man kan börja med att gå på bio och se ”Äta, sova, dö”.

SD snyggar till sig? av Göran Persson

Skandalerna kring ledande företrädare för SD tycks inte minska sympatierna för partiet. Nu finns det ånyo bilder publicerade. Det var nyheter24.se som publicerade den här gången. Denna gång visar bilderna partiledaren Jimmie Åkesson när han hånar Mona Sahlin med hjälp av peruk och Toblerone.

Jag tror som sagt inte på att minska SD:s sympatier med hjälp av skandaler. Tvärtom tror jag det är han själv som släppt bilderna. Anledningen tror jag är att det enda nedslående som finns för SD i de senaste opinionsundersökningarna är den betydande bristen på kvinnor bland sympatisörerna. Kanske kan det faktum att partiledaren, åtminstone när han druckit öl, bejakar sin kvinnliga sida avhjälpa denna brist.

Det verkar obegripligt att det skulle fungera men det verkade järnrörsviftandet också.

Riksdagen beslutar om subventioner till skolprofitörerna av Gunnar Stensson

Att satsa pengar på att öka ojämlikheten i en skola som enligt lag ska ”uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar” är utmanande.
SDS, huvudledaren 5/12

Makt korrumperar. I riksdagsdebatten om subventioner till läxhjälp för de rika skickade Moderaterna in överklassagitatorn Marie Abrahamsson. Hon talar om att RUT skapar arbeten. Hennes argumentation avslöjar att RUT:s syfte är att öka tillgången på pigor, köksor, trädgårdsarbetare, servitörer och servitriser för den samhällsklass som försöker leva på det sätt de beundrar i Downtown Abbey Det säger något.
   Alliansen använde sin majoritet till att driva igenom läxhjälpen. Att många ledamöter i den majoriteten ogillar förslaget hjälper inte. De är ju korrupta och röstar mot sin övertygelse. Klyftorna växer. Skolan försämras.

Vad har hänt med skolan?
Hur blev skolan så dålig?
   Varför ska de som behöver stöd inte få den av utbildade lärare?
   Den svenska skolans förruttnelse började på 1990-talet. ”Behörighetsreglerna för lärare och rektorer försvann, klasserna blev större, läromedlen eftersattes, skollokalerna fick förfalla, lärarrollen förvandlades från expert till trivselvaktmästare.
   Det blev färre riktiga lektioner, fler grupparbeten och mer självstudier.
   Kommunaliseringen av skolan innebar att de professionella, lärarna, förlorade tolkningsföreträdet när det gäller kunskaper och metodval.”

Lokala kommunpampar ”har sedan dess styrt skolan, ofta utan kunskap om undervisning och utbildning men med stor förmåga att driva skolan med lägsta kostnad.”
   Exemplen finns nära oss. Tänk på cirkusen kring Tolvåkersskolan i Kävlinge. Och ingen glömmer väl skolplaneskandalen i Michael Sandins Staffanstorp där ordföranden i skolnämnden betalade en ”konsult” tiotusentals kronor för några sidor svammel som måste kastas i papperskorgen efter att ha underkänts av alla parter och instanser från skolministern och neråt.
   I samma Staffanstorp försöker Michael Sandin nu enväldigt tvinga på lärarna förändringar i arbetsvillkoren och byten av arbetsplats, kanske i syfte att förvandla en kommunal skola till en friskola med alla de försämringar det innebär. Detta har redan lett till kaos och lärarflykt.
   I förra numret av VB konstaterade de tre skolpolitikerna Gösta Ekelund, Helene Alpfjord och Ibrahim Kakahama, samtliga från Vänsterpartiet, att skolresurserna i Lunds stad är otillräckliga framför allt när det gäller lärartäthet och behöriga lärare. Det har försämrat nämndens relationer till lärarfacken. De tre politikerna vädjar över partigränserna om ökade resurser.

Förslaget om statsbidrag till läxhjälp genom RUT har nu röstats igenom. Det ger okunniga entreprenörer – tänk konsulenten som Staffanstorp anlitade - möjlighet att utnyttja ännu en vinstgivande källa i offentlig verksamhet. De utbildade speciallärare som sparades bort ersätts av outbildade läxhjälpare finansierade av skattemedel.
   ”Om skolundervisningen behöver kompletteras med läxhjälp kan den skötas av syskon, vänner ideella läxhjälpare eller till och med läxhjälpsföretag – men utan skattesubventioner.”
   Å ena sidan inför regeringen lärarlegitimation, å den andra vill den att okunniga entreprenörer ska svara för en del av skolans kunskapsuppdrag.
(Avsnitten inom citationstecken är ordagrant hämtade från en utomordentlig sammanfattning av skoldebatten i en brännpunktsartikel i Svenska Dagbladet 1/12, skriven av Hans Albin Larsson, professor i utbildningsvetenskap vid Högskolan i Jönköping och Anne-Christine Hornborg, professor i religionsvetenskap, Lund.)
Gunnar Stensson

---

Ökade omsättningen med 1900 procent
Aftonbladet skrev om rut-avdraget för läxhjälp den 3/9 under rubriken:
Läxhjälp – en miljonindustri
Har blivit en guldgruva tack vare rut-avdrag
Från denna artikel har VB lånat faktarutan nedan om några av de större läxhjälps-företagens omsättning. Detta skrevs alltså före den nu beslutade utvidgningen av avdragsrätten.

My Academy Sweden AB, 556745-7196
Omsättning (miljoner kronor/år):
2008              2,1
2009              10,3
2010              19,5
2011              26,3
2012              40,0
Ökade 1 900 procent på 4 år.

Matteakuten Studybuddy AB,
556761-4606
Omsättning (miljoner kronor/år):
2009              1,4
2010              2,8
2011              4,6
Ökade 330 procent på två år.

Studie-intensiven AB, 556831-9817
Omsättning (miljoner kronor/år):
2011              6, 5
Startade i februari 2011.

Upgrades Education AB, 556778-0837
Omsättning (miljoner kronor/år):
2010              0,5
2011              2, 7
Ökade 540 procent på ett år.

Högrebetyg Sverige KB
Ekonomisk information saknas. Behöver som kommanditbolag inte skicka in någon årsredovisning till Bolagsverket. Taxerade 0 kronor 2011 hos Skatteverket.

Smart Studies
Finns varken registrerat hos Bolagsverket eller Skatteverket. På hemsidan uppges att företaget finns i Stockholm, Uppsala, Göteborg, Malmö och Helsingborg. Aftonbladet har inte lyckats få ­kontakt med någon ansvarig.
Källor: Skatteverket, Bolagsverket och My Academy Sweden AB

Israel kastar masken: Målet är att erövra hela det bibliska Israel. av Gunnar Stensson

Israels svar på nederlaget i FN-omröstningen blev beslut att bygga 1700 nya bostäder i östra Jerusalem och 3400 i E 1-sektorn. Det skulle leda till att Västbanken skars mitt itu i höjd med Jerusalem. För att jävlas la Israels dessutom beslag på 840 miljoner kronor, skattemedel som tillhör Palestinska Myndigheten
   Europa och USA chockades. I Frankrike, Sverige och Storbritannien kallade regeringarna till sig Israels ambassadörer för att protestera. Frankrike och Storbritannien hotade att dessutom dra hem sina ambassadörer från Tel Aviv. EU kallade till sig Israels EU-ambassadör. USA:s utrikesminister Hillary Clinton fördömde den israeliska reaktionen.
   Tysklands relation till Israel är av historiska skäl speciell. Politiken går ut på att i alla lägen säkra Israels existens. Det har lett till militärt stöd, bland annat den försäljning av kärnvapenutrustade ubåtar som genomfördes tidigare i år.
   För kort tid sedan godkände Tysklands federala säkerhetsråd, där Angela Merkel är ordförande, export av raketgevär till Israel. Enligt tillverkaren Dynami Nobel Defence är de idealiska för användning på kort håll eller inifrån byggnader och, ”perfekta att använda mot Hamas i Gaza-remsan”. Beslutet som togs före Israels senaste attack mot Gaza möttes av skarp kritik.
   I FN-omröstningen om Palestina la Tyskland ner sin röst. Det har kritiserats av Netanyahu: ”Gagnar inte freden.”
Men nu har Angela Merkel till sist tagit till orda: ”Främja fredsprocessen om ni inte vill isoleras från hela världen.”

Avigdor Lieberman, Israels utrikesminister, är nu den politiker som i realiteten styr Israels politik. Han utvandrade som 21-årig från Sovjetunionen på 1950-talet och har fortfarande starka band till Vitryssland och Ukraina. Han har förklarat att alla som talar med Hamas borde skjutas, förespråkat en ny helskalig invasion i Gaza och krävt att arabiska israeler ska underteckna en lojalitetsförklaring. Han är bosättare och har bildat ett starkt politiskt parti som heter ungefär ”Israel tillhör oss” Det stöds av den stora ryska befolkningen i Israel. Inför FN-omröstningen hotade han att krossa Palestinska Myndigheten om Palestina vann. Det är det hotet han nu håller på att verkställa.

Kan Israel på egen hand genomföra en enstatslösning? Hittills har omvärlden missnöjt men passivt accepterat bosättningarna på palestinsk mark. Israel har på det sättet långsamt kunnat förbereda en erövring. Nu slår man till och klyver i ett hugg återstoden av Västbanken.
   Kommer världssamfundet kunna stoppa expansionen? Israels beroende av väst såväl ekonomiskt som militärt innebär att möjligheten till sanktioner är stora. Men det kan inte uteslutas att Israel genomför hela omvandlingen i ett enda snabbt slag. Det som behövs är ju knappast mer än en polisaktion. Risken är då att världssamfundet i efterhand accepterar ”fakta på marken”. Under sexdagarskriget 1967 erövrades ju ett betydligt större område på mindre än en vecka. Israel är en kärnvapenmakt och en regional stormakt.

En judisk demokratisk stat. Så beskriver konstitutionen Israel. Det är knappast sant i dagsläget. Genomförs Liebermans politiska vision blir Israel en judisk apartheidsstat omgiven av förödmjukade fientliga grannar som Egypten, Jordanien, Syrien och Libanon med stora palestinska flyktingkontingenter. Israels arabiska befolkning blir andra klassens medborgare, en sorts ekonomisk resurs, i den mån den inte ännu en gång utsätts för etnisk rensning och tvingas lämna landet. Detta kan inte undgå att leda till fortsatta decennier av våld.
   Än har ingenting skett, men nu är tiden knapp. Om inte världssamfundet ingriper med kraft rinner tiden snart ut.

Afghanistan: Stödkonsert

Kampanjen: Sätt en flicka i skolan!
Torsdagen den 6 december kl. 19-20.30.
Domkyrkoforum, Hörsalen
Inträde (minst) 100 kr går oavkortat till stöd för flickors rättigheter.
Arr: Lunds Afghanistankommitté • Sensus

Doc Lounge Lund, 4 december: TURNING

TURNING (feat. Antony & The Johnsons) (Danmark, 2012)
REGISSÖR: Charles Atlas
LIVE: LYMLAND gästar oss och under kvällen!
Den 26 september i år kom Lymlands debutalbum Ensamtidsroman, uppbyggd av orglar, gitarrer, surr, brum och finurliga melodier. Musikens hålls ihop av en ärlighet och enkelhet men spretar också på ett intressant sätt mellan akustiska instrument som dragspel, klarinett och elektriskt förstärkta gitarrer och synthesizers. En rörelse mellan harmoni och disharmoni; en hel serie av oförutsägbara vändningar och samtidigt starka återkommande element.
Lymland är en kreativ tillflyktsort för Sonja Perander och Jerker Kaj. Landet Lymland uppfann de som en förutsättning för att kunna förhålla sig till varandra och arbeta ihop. På Mejeriets scen är de under Doc Lounge-kvällen förstärkta av Fredrik Karlsson från Solander.
Lyssna här!
PERFORMANCE: Vi har den stora äran att gästas av My Grönholdt som framför ett dansstycke, helt unikt framtaget för denna afton (!) där hon tolkar Antony & the Johnsons . Dvs. detta är en once in a lifetime experience som bara kan upplevas på Doc Lounge Lund.
DJ: Viktor Flarkell, stort fan av Antony sedan länge,  vaggar in oss i helt rätt stämning under kvällen.
OBS! Vi öppnar som vanligt klockan 19.00 men filmen sätter vi inte igång förrän ca. 20.15 denna afton!.
MAT: Ät din middag på Doc Lounge. Vi serverar alltid en vegetarisk soppa  med bröd  för 69 kr. I baren säljs det också vin, öl, kaffe mm.
Om filmen:
Turning är en djupdykning i Antony and the Johnsons och Charles Atlas Europaturné. Genom Antonys sånger, och porträtt av de 13 fascinerande kvinnor som stod på scen under turnén, skapas en intim och filmisk upplevelse kring utforskandet av identitet, förändring och frigörelse. Filmen är en hyllning till det unika men också om att våga bryta mot samhällets förväntningar och normer. Antony från Antony and the Johnsons har producerat filmen tillsammans med videooraklet Charles Atlas. Den kombinerar Antonys fantastiska musik med Charles videokonst, detta smälts samman med historierna från New Yorks transsexuella miljö.
SE TRAILERN!

Augustpriset till Göran Rosenbergs bok ”Ett kort uppehåll” av Gunnar Stensson

Detta är en berättelse om barnet Görans liv i Södertälje under 1950-talet. Jag känner igen mycket från livet i Växjö och Lund vid samma tid. Det som skiljer honom från lekkamraterna är att hans föräldrar är polska judar som av en ren slump undgått att förintas i Auschwitz.  De ger sin son namnet Göran för att han ska assimileras helt i den nya staden i det nya landet.
   Det kan tyckas att de lyckas. Men det förflutna kommer ifatt dem.
   Jag vill bara rekommendera boken. Göran kom att tillhöra 70-talsvänstern. Han var under många år korrespondent i USA. Han har skrivit den kanske bästa boken om Palestina/Israel.

Inte bara mögel i Lunds skolor…

Har Lunds borgerliga skolpolitiker tappat lusten att vara bästa skolkommun? Intrycket är att man tycks ha tappat denna lust någonstans längs vägen.
   I samma takt som alltfler skollokaler upptäcks med mögelskador, i samma takt har Lunds skolor tappat i den ranking som Lärarförbundet genomför varje år.
   Det kanske inte alltid är rätt att mäta allting med måttet ”bäst eller sämst”. Men då vår folkpartistiske skolminister ofta uttalar ambitionen att våra skolor skall vara bland de bästa i världen så faller det sig naturligt att ta jämförelser mellan skolor på visst allvar även på kommunnivå.
Vad gör då den borgerliga majoriteten i Lund för att svara upp mot detta mål att vara bäst?
   Svaret är: ingenting!

Barn- och skolnämnden i Lunds stad under ledning av Fp-ordförande gör precis tvärtom. De senaste sex år med denna majoritet har präglats av ständiga besparingar och urholkningar av resurserna, i reala termer. Lund sjunker!
   Jämförelserna är glasklara: minskad lärartäthet ute på skolorna, antalet utbildade lärare minskar, relationerna till lärarfacken haltar.
   Slutsatsen som kan dras stavas: Resursbrist.
   Det är inte alltid helt lätt att på nära håll se smygande tendenser i utvecklingen. Här kommer Lärarförbundets årliga jämförelser ändå in som ett hjälpande verktyg.
   Resultatet av jämförelsen mellan åren stavas: Resursbrist.
   Var har de höga ambitionerna tagit vägen? När slutade vi lyssna på eleverna/barnen och professionen om hur det verkligen fungerar ute på våra skolor/förskolor?

Och bäst är vi faktiskt när det kommer till de prestationer som våra elever uppvisar. Vi ligger i topp när det gäller antalet elever som lämnar skolan med godkända betyg och vi ligger också i topp vad avser antalet elever som uppnår högskolebehörighet. Detta är kanske de enskilt viktigaste förklaringarna till att Lund ändå hamnar högt i Lärarförbundets ranking.
   Vänsterpartiet vill vara med och tävla och göra det möjligt för alla elever att fortsätta utvecklas bland annat genom att skapa mindre klasser ute på skolorna och att minska antalet barn i förskolans barngrupper. Vi skall alltid sträva efter att vara det bästa föredömet bland skolor! Vi måste vända på kuttingen!
   Men, vi måste få till en samsyn över partigränserna om vikten av mer resurser till skolornas/förskolornas verksamhet.
Gösta Eklund (v), Helene Alpfjord (v) och Ibrahim Kakahama (v), Ledamöter i Barn- och skolnämnd Lund stad.

På knä för privatekonomin! av Gunnar Stensson

Konjunkturtillbedjarna Kinhult, Tribo, Åkesson, Erlingsson och Södertun fördömer den onda skattehöjningen och hyllar den heliga konsumtionen. Med en röst ropar de ”En skattehöjning på 60 öre skadar skåningarnas privatekonomi!”  Deras elfte bud lyder: Du skall icke skatta! Böj dig ödmjukt för Konjunkturen, på det att den må vara dig nådig! Allsmäktiga Konjunktur, vänd bort ditt ansikte från skattehöjningens falska profeter! Ur Michael Sandins salivsprutande mun skall de höra sanningen: ”Falsarier! Tidningsankor!” ”Ve er, kastrerade hankatter som så gärna vill men inte kan!” tillfogar Carl Johan Sonesson sexistiskt. Faster Pia Kinhult vränger ansiktet till ett hånfullt grin. Vi vågar sänka akutsjuksköterskornas lön för att skåningarna ska ha råd att konsumera mera! Vi törs offra en eller ett par hjärtpatienter och åldringar på Konjunkturens altare för att öka friheten i Skåne!
   Den underdåniga menigheten i salen tiger och lyfter samfällt sina händer mot röstknapparna för att ge sina överstepräster trygg majoritet. Någon mumlar kanske förstulet ”Men likväl behövs en skattehöjning.”
   Men i mörkret utanför växer vreden medan havet sväller mot Skånes stränder.

Kan EU stoppa Israels expansion över Västbanken? av Bertil Egerö

För någon månad sedan föll mina ögon på en intressant rubrik i SvD: Sverige först med stöd till Område C. Vad kan det handla om? Område C – de två tredjedelar av Västbanken som helt och hållet kontrolleras av israelisk militär och som ständigt fylls på med illegala bosättare vars krav lett till att palestinierna förlorat mycket av den begränsade rörelsefrihet de tidigare haft. Vad kan Sverige göra där?
   Västbanken är hälften så stort som Skåne. Den är en central del av den palestinska stat alla regeringar talar om men allt färre tror är möjlig. I Osloavtalet 1995 styckades Västbanken i tre delar, där det som kallas område C gränsar till Jordanien och Jordanfloden, har den bästa jordbruksmarken och den bästa vattentillgången. Ett livsviktigt område för ett expanderande Israel, liksom för en elementärt fungerande palestinsk samhällsbildning.

Idag är Område C befolkat av långt över 300 000 bosättare i 124 organiserade och omkring 100 mindre bosättningar. Strömmen av illegala bosättare har lett till en kraftig minskning av antalet palestinier i Jordandalen, och i område C som helhet går det idag två bosättare på varje palestinier.
   ”Om inget görs kommer område C att snart vara tömt på palestinier”, säger Peter Lundberg på svenska konsulatet. Konsulatet handlägger svenskt bistånd till de palestinska områdena. Nu ska Sida lägga 30 miljoner om året i en fond skött av FN-organisationen UNDP och avsedd att förbättra palestiniernas situaiton. De dokument om vårt bistånd till Område C Lundberg skickar har gott om data om läget:
   Uppdelningen av Västbanken är ett resultat av det sk Osloavtalet 1993. Den palestinska administrationen har full kontroll endast över 18 procent (Område A). Område B på 21 procent förvaltas av palestinierna, men säkerhetsansvaret delas (i princip) med israelisk militär. Resten, Område C med över 60 procent av ytan, bildar gräns mot Jordanien och har långt bättre vatten- och markresurser än de andra två.

   Område C är på väg att bli helt inkorporerat i Israel. De illegala israeliska bosättarna har under de senaste 40 åren ökat i antal från något tusental till över 300 000. Palestinierna är idag inte fler än 150 000. Bosättarvåld och tvångsavhysningar av palestinier har ökat drastiskt.

Hjälper – eller stjälper – biståndet?
Det vimlar av biståndare, både statliga och ickestatliga, på Västbanken. 26 FN-organisationer är på plats. Samordningsproblemen är större än FN-apparaten orkar med. Vad hjälper mer pengar, när dessutom allt ska kontrolleras och godkännas av israelisk militär?
   Peter Lundberg, som arbetat med frågorna i många år, kallar det ett högriskprojekt. Men han är försiktigt optimistisk och tror på möjligheten till framsteg. ”EU-länderna är nu på väg till en samlad hållning, och då kan de förflytta berg”. I maj i år intog ett rådsmöte mellan utrikesministrarna en något mer radikal skrivning om konflikten, men jag undrar – så länge de fortfarande i första hand stöder Israels rätt att försvara sig och inte ens antyder att palestinierna skulle ha en sådan rätt, vad är de orden värda? Det är lätt att kräva att staten ska ställa extrema (illegala) bosättare inför rätta, och begära att palestinierna får mer att säga till om i Västbankens Område C. Men vilka sanktioner är EU berett till?
   Sverige skjuter till medel för en redan övertung FN-administration som utan att ens söka samarbete med Israel (det blir ju stopp då) vill förbättra palestiniernas möjligheter att behålla sin mark, klara sin ekonomi och få bättre tillgång till vatten, bostäder, utbildning mm. Det kräver lokal markplanering, men – den sköts idag helt av israeler i en Civil Administration där palestinierna saknar representation.
   Peter Lundberg: ”Den palestinska administrationen har hittills inte gjort mycket åt Område C” – av naturliga skäl, tänker jag. ”Nu har 45 kommunala planer utformats och lämnats till militären för godkännande”. Palestinierna mobiliseras, och om/när det blir avslag? Kanske är det ändå så här man måste arbeta; underhålla palestinierna i tron att fredliga medel och bistånd kan motverka den våldsamma diskrimineringen.
   Den israeliska linjen sedan många decennier verkar ligga glasklart fast: töm Område C, i förlängningen mer av Västbanken, på palestinier. Fler bosättare och mer tvångsavhysningar, markockupationer, våld mot palestinierna, är medlen. Ska de många miljonerna biståndspengar göra verklig nytta krävs en radikalt ändrad politisk hållning mot Israel av omvärlden. Med Abbas i FN och Hamas’ nu mer framträdande roll i Arabvärlden kan en rörelse vara inledd.

Efter Gaza: världen erkänner Palestina! av Gunnar Stensson

USA:s utrikesminister Hillary Clinton gav härom dagen Israels premiärminister Netanyahu en offentlig åthutning genom att uppmana honom att avstå från trakasserier mot den Palestinska Myndigheten, om den fullföljer sin begäran att uppgradera Palestina från observatör till icke medlemsstat med samma status som Vatikanstaten.
   Israels utrikesminister Avigdor Lieberman hade tidigare i ett tv-program hotat att strypa Myndighetens ekonomi om president Abbas inte drar tillbaka Palestinas ansökan.
   Det har hela tiden stått klart att Abbas kommer att fullfölja sin linje trots alla hot och påtryckningar. Han vet lika väl som Barack Obama att en bred majoritet i generalförsamlingen erkänner Palestina.

Med den prestige Hamas vunnit i Gaza-kriget, framstår det nu som viktigt för USA att premiera president Abbas politiska kamp för en tvåstatslösning. Hellre diplomati än raketer. Det kan bli svårare att förmå Israel att inse att diplomati är bättre än kärnvapen.
   För Netanyahu (och Lieberman) är det just nu bara att foga sig och bita i det sura äpplet.
   Därigenom markeras det skifte i maktförhållandet mellan USA och Israel som blev resultatet av Obamas valseger.
Det har skett en vindkantring i västlig opinion till förmån för den Palestinska Myndigheten samtidigt som arabstaterna i praktiken erkänt Hamas som legitim företrädare för Gaza.
   Det är värt att notera att också Hamas numera stödjer ansträngningarna att uppnå ett FN-erkännande av Palestina.
Kraften bakom förändringarna är den arabiska våren. Höga representanter från länder som Tunisien, Egypten, Turkiet och Qatar har besökt Hamas i Gaza under eller i samband med kriget. Qatar som nu är värd för det stora klimatmötet gav nyligen Gaza 300 miljoner dollar i bistånd. 

Vindkantringen sker inte bara i USA. På det svenska kyrkomötet denna vecka tog delegaterna ställning till frågan om Palestina. Onsdagen den 21/11 beslöt kyrkomötet att uppmana ”den svenska regeringen att verka för att Palestina upptas som fullvärdig medlem i FN”. Majoriteten bakom beslutet var betryggande: 132 röster för och 53 mot samt 49 nedlagda röster.

Folkpartiet har alltid hyst några av de mest besinningslösa anhängarna av Israels politik, men nu har fem Folkpartiriksdagsmän i en debattartikel deklarerat att det är viktigt att stödja Palestina i generalförsamlingens omröstning. Detta kan också bli den svenska regeringens linje.

Mer överraskande är att den brittiska regeringen kan komma att stödja Palestina. Dess uttalade syfte är att stärka den Palestinska Myndigheten i förhållande till Hamas. Ett ställningstagande för Palestina innebär samtidigt ett stöd till den tvåstatslösning som Abbas eftersträvar.

Vad har då Palestina att vinna på en seger i generalförsamlingen? Viktigast är kanske den prestige som ett massivt stöd i generalförsamlingen innebär, men dessutom får den Palestinska Myndigheten möjlighet att inför Internationella brottmålsdomstolen kräva rättslig prövning av bosättningarna och andra brott begångna under Israels ockupation. Det kan bli viktiga steg på den långa vägen till ett oberoende Palestina.
   Dagens Nyheters ledare 28/11 för fram idén att Israel borde rösta för uppgraderingen av Palestina som en upptakt till förhandlingar om en fredlig lösning. Tyvärr lär detta inte ske.
   Resultatet av omröstningen kommer sannolikt att föreligga vid läsningen av detta nummer av VB. Det kan ge anledning till en ny kommentar nästa vecka.

Modellbyggaren: Rädda Klostergården! av Gunnar Stensson

Jag är så förbannad på den där mesiga doakören i Qatar så jag kommer inte att lägga två strån i kors för att rädda världen!, fräste min gamle vän modellbyggaren redan på långt håll när vi möttes nere vid Höje å i morse. ”Låt haven svämma över, låt öknarna breda ut sig, låt orkanerna och tyfonerna härja, låt regnen skölja bort allt liv från bergen!”
   Det var en frostig morgon. Solen steg upp över Sankt Lars och glimmade i Klostergårdens tusentals fönster.
   ”Det är inte likt dej att ge upp”, sa jag.
   ”Inte ger jag upp, jag bara koncentrerar mig.”
   ”På vad då”?
   ”Jag nöjer mig med att rädda Klostergården.”
   Så var han igång igen. Han tog tag i min jacka för att förvissa sig om att jag skulle stå kvar och lyssna. ”Titta på solreflexerna! Vi ska se till att få solfångare i vartenda fönster! Det fixar Eslövs Värmesvets lätt. Vi täcker taken med solceller! Höghusen ska få kronor av solfångare som i Västra hamnen i Malmö. När högspänningsledningarna blåst sönder i orkanerna ska vi vara självförsörjande med energi. Ljus och värme. Våra hus är väl förankrade. De byggdes när normen krävde skyddsrum, så det finns ett underjordiskt Klostergården också. I värsta fall. Vi börjar genast! Jag tar upp installationen av solceller med husföreningarna idag! På tio år betalar sig investeringen! Sen blir det bara vinst. Usch, jag borde inte använda det fula ordet. Det är ju roten till det onda! Om 50 år sköljer Höjefjorden marken där vi går. Men Klostergården ligger över strandlinjen.
   Efter kommunikationernas sammanbrott måste vi bli självförsörjande med livsmedel också. Vi odlar upp korpfotbollsplanerna med potatis och säd. Och grönsaker. Vi bygger om centrum till ladugård för vår boskap som betar på Klostergårdsfältet. Morgon och kväll går våra präktiga kvinnor ut med sina hinkar och mjölkar korna. Ungefär som i min ungdom då Klostergården var en bondgård. Vi jagar vildsvin i Källby och fångar sill i Höjefjorden.
   Han tystnade ett ögonblick. ”Vi måste förstås försvara oss också”, tillade han. ”Mot rövarna från Östra Torn och Linero och Norra Fäladen och Professorstaden och Nöbbelöv och Gunnesbo...”
   ”Nu får du lägga band på dig”, sa jag. Men han hade redan lugnat sig. Han släppte greppet om min jacka. ”Jag måste gå nu. Jag måste fixa solfångarna på modellen.” Han hastade uppför stigen längs vattenverket. ”Hur ska du ordna tillgången på vatten??” ropade jag, ”Vatten är det enda det kommer att finnas gott om i Klostergården”, flåsade han.
   Själv gick jag hem och slog på rapport. Inte ett enda inslag från det stora klimatmötet i Doha.

Varför slutade Israel bomba Gaza? av Bertil Egerö

Det senaste israeliska anfallet mot Gaza slutade snabbare än många väntat. Israel och Hamas, med egyptiskt deltagande, förhandlade fram ett avtal om eldupphör. Sedan dess har israelisk militär dödat tre civila palestinier, men vapenvilan fortsätter.
   Detta (i bästa fall) slut på kriget skiljer sig fundamentalt från hur det förra och oerhört mycket våldsammare krigets avslutades. Sedan flyg och marktrupper under tre veckor 2008/09 tagit livet av över 1400 palestinier (mot en handfull av de egna) uppnådde Israel – vad? Ett samlad internationellt fördömande, en rapport från Goldstonekommissionen som dokumenterade de våldsamma grymheterna och överträdelserna mot basala mänskliga rättigheter. Dessutom en fortsatt och efterhand något mer effektiv raketbeskjutning från Gaza.
   Själv upplevde jag det senaste anfallet som oerhört svårt att förstå. Man ”eliminerar” inte 1,6 miljoner Gaza-bor med bomber. Israel blir inte av med Gaza genom avancerade militära attacker. Jag såg ingen strategi bakom anfallen, bara stormaktens irritation över att det underkuvade lilla samhället fortsatte med sina nålsting.

Min första bild, formad en sömnlös efternatt Jag ser (Gaza i form av) en utfattig familj sitta på gatan, gamla, barn och vuxna inburade innanför ett stängsel. De kan inte prata. En välutrustad vakt spankulerar i närheten. Folk kommer förbi, kastar in lite mat och vatten, något att läsa, lite kläder. I desperation spottar de på vakten när han passerar. När en spottloska råkar träffa blir han fruktansvärt arg, kastar hårda stenar mot familjen, skjuter med slangbåge för att skada, lyckas ta död på ett litet barn. De förbipasserande ber båda parter visa måttlighet, men ingriper inte.

Vem vann?
I mer optimistiska ögonblick tolkar jag stilleståndet som uttryck för en växande insikt bland ledande israeliska militärer och politiker att ett nytt krig är kontraproduktivt. Det förra stoppade inte raketerna, tvärtom visade Hamas nu att de kan skrämma solbadande Tel Aviv-bor och snudda vid Jerusalem. Att Egypten skulle kunna hejda vapensmugglingen till Gaza (som utlovades efter det förra kriget) var orealistiskt, och är det än mer idag.
Medan Netanhyahu med Tony Blair (!) som medlare rapporteras ha fått Västbankens ledning under Abbas att avstå från våld och acceptera samarbete med Israel, är ingen sådan väg möjlig för ett helt inringat Gaza under stenhård israelisk blockad. Det enda svar som kan ges är motstånd, för att

upprätthålla befolkningens moral och påminna omvärlden om att ’fängelset Gaza’ måste öppnas.
   Tyvärr har jag inte hittat någon mer konkret skrivning om avtalet om eldupphör. Bitte Hammargren (SvD 22.11.12) gissade att Gaza kommer att knytas närmare till Egypten som då blir den huvudsakliga vägen för kontakter i båda riktningarna. En annan artikel (A. Pusatory i Int. Policy Digest 26.11) visar att det mesta återstår att precisera i den korta avtalstexten, men att Israel också måste öppna för transporter direkt till Gaza. Utan detta fortsätter oundvikligen smugglingen.
   Kanske kommer blockaden att ta en annan form, om det leder till att Gaza knyts närmare till Egypten. Israels långsiktiga planer/förhoppningar är att”bli av med” Gaza genom att ’överlämna’ området till Egypten. Den ännu retoriskt levande tvåstatslösningen försvinner då under horisonten, och israelerna kan fortsätta sitt framgångsrika värv att tömma viktiga delar av Västbanken på palestinier.
   De planerna verkar idag inte så realistiska. Hamas har stärkts, dess internationella kontakter i arabvärlden är mycket bättre, sambanden mellan ledningarna i Gaza och på andra håll (se SvD Brännpunkt 22.11) verkar förbättras. Medan Hamas idag säger sig acceptera ett Israel efter 1967 års gränser (Israel har hittills inte accepterat ett Palestina) reser Abbas nu till FN för att stärka "Palestinas" internationella status. Uppenbart samarbetar de två, trots medias tolkningar att Abbas nu har hamnat vid sidan av utvecklingen.
   ”Motstånd lönar sig” hävdar idag många Gaza-bor. En stämning som säkert spiller över till Västbankens invånare, liksom till oss alla som arbetar för ett fredligt Palestina/Israel.

Min andra bild, kanske den också resultatet av nattliga tankar Jag ser scener från den utmärkta filmen om Mahatma Gandhi, de scener kring "saltmarschen" 1930 där män bara går vidare de 40 milen för att själva köpa salt, hela tiden angripna av soldater i engelsk tjänst. Sårade och dödade tas om hand, männen vandrar vidare. Gaza idag: en marsch inleds med palestinier och sympatiserande israeler i bästa möjliga blandning. De går mot avspärrningarna, möts av alltmer desperata israeliska soldater som får allt svårare att skjuta in i folkmassan där även israeler finns. Marschen kan inte hejdas, slutligen slänger soldaterna sina vapen och går med, mot Tel Aviv och ett slut på det fängelse Israel skapat av Gazaremsan…

Lördagsmusik

Helgeandskyrkan
24 november kl 17
Irene Frisch, piano och orgel

Doc Lounge Lund, 27 november: SPECIAL FLIGHT

SPECIAL FLIGHT (Schweiz, 2011, 100 min) Engelsk och fransk undertext!
REGISSÖR: Fernand Melgar
MAT: Ät din middag på Doc Lounge. Vi serverar alltid en vegetarisk soppa  med bröd  för 69 kr. I baren säljs det också vin, öl, kaffe mm.
TID: Dörrarna öppnar 19.00  Film ca 20.00
PLATS: Mejeriet, Stora Södergatan 64
ENTRÉ: 60 kr eller Guldkort  (fri entré hela hösten)  300 kr
   Switzerland still carries out special flights, where passengers, dressed in diapers and helmets, are chained to their seats for 40 hours at worst. They are accompanied by police officers and immigration officials. The passengers are flown to their native countries, where they haven’t set foot in in up to twenty years, and where their lives might be in danger. Children, wives and work are left behind in Switzerland. Near Geneva, in Frambois prison, live 25 illegal immigrants waiting for deportation. They are offered an opportunity to say goodbye to their families and return to their native countries on a regular flight, escorted by plain-clothes police officers. If they refuse this offer, the special flight is arranged fast and unexpectedly. The stories behind the locked cells are truly heartbreaking.

Afghanistan

Nuläget och närmaste framtiden bortom 2014.
Reserapport och funderingar av Anders Fänge.
Torsdagen den 29 november kl. 18.
Stadsbiblioteket, Auditorium
Arr: Lunds Afghanistankommitté • Sasnet • Sensus

Snart skriver vi för frihet!

Det är dags för Amnesty Internationals årliga, globala manifestation Skriv för frihet. Hundratusentals människor i över 70 länder kommer att uppmärksamma personer som utsätts för grova människorättskränkningar. Vi hoppas att du vill vara med – för ju fler som tar ställning, desto större möjlighet har vi att påverka.
Läs mer »

Delseger för Gaza av Gunnar Stensson

Kanske borde det hellre kallas normalisering. Och fortfarande står allt och väger.
   Under åtta fruktansvärda dygn har bomberna regnat över Gaza, över dess män, kvinnor och barn, över bostäder, industrier, presscentra och ambulanser.
   Under åtta fruktansvärda dygn har Israels flotta urskillningslöst skjutit in granater över staden enligt hävdvunnen imperialistisk kanonbåtsstrategi. (Britterna brände Köpenhamn vid en likande aktion för snart 200 år sedan). Nu har massakern upphört.
   Israels regering har hotat med total utplåning av Gaza. Inrikesminister Eli Yishal uppmanade armén att ”skicka Gaza tillbaka till medeltiden” genom att förstöra infrastrukturen i en omfattande markoffensiv. Det påminner om parollen ”Bomba Vietnam tillbaka till stenåldern”.
   Men nu är det över. Världsopinionen stoppade Israel. Den arabiska våren stoppade Israel. Ban Ki-Moon stoppade Israel. Ship to Gaza stoppade Israel. Till och med Barack Obama och Hillary Clinton stoppade Israel.
   För en gångs skull ska jag citera Carl Bildt. ”I överenskommelsen talas om att blockaden ska lättas, och att handel och humanitär hjälp får nya möjligheter och det är självfallet en utomordentligt viktig del av överenskommelsen... En del av överenskommelsen tycks vara att acceptera Hamas som de facto regering.”
(Se också nedanstående artikel om läget efter Obamas valseger)
   Nu är det dags att åter fästa uppmärksamheten på president Abbas demokratiska kamp för att höja Palestinas status i FN. Det dramatiska blir omfattningen av det internationella stödet. Vi måste kräva att också Sverige uttalar sitt stöd, vilket faktiskt flera FP-riksdagsmän argumenterade för härom dagen. Omröstningen i generalförsamlingen äger rum tidigast nästa vecka.

Små, små ljusglimtar av Ulf N

Jordens framtid är inte speciellt ljus (om man nu ska uttrycka sej försiktigt) med tanke på de klimatförändringar som väntar oss (se annan plats i detta nummer av VB!).
   Men det finns också förstås vissa små, små ljusglimtar i det nattsvarta mörkret. Vi får trösta oss med de små klimatpositiva glädjeämnena, när nu de stora tills vidare vägrar infinna sig.

Glädjande trend i bilförsäljningen
Så till exempel kan vi glädja oss åt den europeiska bilkrisen. Ja, just kris. Det är billobbyns egen beteckning på situationen. Bilförsäljningen i Europa har fram till och med oktober månad i år minskat med drygt 7 procent. Omkring tre miljoner färre bilar har sålts i år, jämfört med snittet under de senaste tio åren. Det kinesiska bilföretaget Volvos försäljning i Europa har gått ner med näsan 11 procent under oktober, och försäljningen går så knackigt att personalen får extra helgledigt under jul- och nyår. Framtidsutsikterna för bilbranschen ser också ganska ljusa ut: för år 2013 spås en försäljningsminskning med nära 3 procent. För lastbilsbolaget Scania minskar också försäljningen. Även här ligger produktionen under vinterns storhelger nere extra länge.

Positiv utveckling i flygbranschen
Delar av flygbranschen har också en positiv utveckling, dvs den går dåligt. Det stora spanska flygbolaget Iberia redovisar en vinstminskning på 25 procent för årets tredje kvartal. Bolaget ska minska kapaciteten med 15 procent. Häruppe i högan nord ser det inte riktigt lika ljust ut i flygbranschen. SAS klarade sig med ett nödrop och med skattebetalarnas garantier i ryggen undan konkurs. Man kan hoppas att SAS också skär ner på antalet flygningar. Och vill det sig väl räcker de nya miljardlånen inte till för att i längden hålla bolaget i luften.

Chans till sanering av golfbranschen
Ett annat glädjeämne är att det också är usla tider för de skånska golfbanorna. De realiserar nu ut medlemskap och spelrättigheter (eller vad det heter) Ur livsmedelsförsörjnings-synpunkt är en fortsatt nedgång och sanering av denna bransch att välkomna: golfbanor behöver i en inte alltför avlägsen framtid, när den globala matkrisen slagit till på allvar, plöjas upp för odling av mat – ekologisk mat, förstås.

Föräldrarna säger nej av Gunnar Stensson

Vi har tidigare skrivit om regeringens planer att utvidga stödet till läxhjälpsföretagen med rutbidrag genom att införa det också på gymnasienivå. 48 procent av föräldrarna säger nej, enligt en undersökning som presenterades på tv idag.  De övriga fördelar sig mellan kategorierna ”kanske i nödfall” (35 procent) och ”vet inte” (12 procent). Pengarna borde gå till skolorna, menar Skolverket. Kanske avgörs frågan genom en omröstning i riksdagen denna vecka.

Skolorna i Lund sjunker och sjunker av Gunnar Stensson

Lund sjönk i Lärarförbundets kommunrankning från femte till nionde plats i ett skolsystem som de senaste åren sjunkit under medelnivån i Europa.
   Efter det att Folkpartisterna genomdrivit införandet av skolpengen och stött riskkapitalisternas utplundring av skolan lovar nu Tove Klette att ”kavla upp ärmarna” för att Lunds skolor ska återvända till toppnivån för åtta år sedan.
   Med tanke på hennes insatser hittills är det oroande.
   Det tar några år att sänka en skola. När den väl hamnat på det sluttande planet går det fortare. Vi kommer att upptäcka det om ett år.
   Tyvärr tar det också tid att höja kvaliteten igen. Kanske kommer Hanna Gunnarsson, V, som ordförande i Utbildningsnämnden efter 2014 kunna inleda det arbetet.

En femte riktig (= kommunal) gymnasieskola i Lund planeras. Behovet har diskuterats många år. Staffanstorp planerade att bygga en, men gav upp efter att ha upptäckt att den bästa lokaliseringen för Staffanstorps gymnasium var - i Lund.
   Ett skäl till behovet är införandet av det fria skolvalet i Skåne. Mer än hälften av gymnasieeleverna i Lund kommer utifrån. Goda gymnasier i Landskrona, Trelleborg, Ystad, Eslöv med flera kommuner utarmas. Därför behövs ett nytt gymnasium i Lund. Det kan man ha många synpunkter på.

Medborgarförslag: Gör Bangatan till behörighetsgata och enkelrikta del av Trollebergvägen/Bantorget av Sven-Hugo Mattsson

Det finns tre särskilt förfärliga trafikavsnitt, för oskyddade trafikanter, i Lund.

Det ena är Spolegatan där bilar, parkerade bilar, bussar och cyklar trängs på en alltför smal gata, här finns helt enkelt inte plats med allt. Själv cyklar jag på Karl XI:e gatan även om det blir en omväg.  Om nedanstående förslag vinner gehör kommer Spolegatan att få betydligt färre bilar.

Det andra är Bangatan med samma problem som Spolegatan, bilar, parkerade bilar, bussar, cyklar och gående skall trängas här. Inte heller här cyklar jag längre utan tar omvägar, jag påstår inte att det är livsfarligt men det är stressigt. Med förslaget att göra Bangatan till behörighetsgata för bussar och taxi får de gående vid övergångsstället mitt i gatan och vid Tullhuset en betydligt bättre miljö.

Det tredje är sträckan Bantorget efter Bangatan och ut till hörnan Trollebergsvägen-Byggmästaregatan. Här är gång- och cykelvägarna alltför trånga. Eftersom dessa avsnitt finns i backe är de extra farliga, förmodligen ser vi förr eller senare en rejäl olycka här.

Förslaget
För att göra dessa avsnitt bättre för gående, cyklande och även för busstrafiken måste huvuddelen av bilarna bort, genom att göra Bangatan till en behörighetsgata för bussar och taxi. Bussarna måste gå dubbelriktat medan taxi med fördel kan komma in och köra ut från norr och parkera där de nu är. Därmed möter de gående bara bussar vid Bangatans södra del och betydlig färre bilar i dess norra.
   Observera att de som bor längs Bangatan kommer in till sin parkering från Bytaregatan, varuintag sker också från Bytaregatan och Clemenstorget. Om man tar bort bilarna från Bangatan blir denna en lugn gata och gående och cyklande får den miljö som bör finnas för dessa trafikslag. Av sju motorfordon som kör på Bangatan är ungefär sex bilar, inklusive taxi, och bara en är buss.  Det går bara ungefär en buss per minut här.
   Dels gör man delen av Trollebergsvägen enkelriktad så att man bara kan komma in där
   Trollebergsvägen korsar Byggmästaregatan. På så sätt kan de boende och varor komma in till bland annat Klostergatan. Med den åtgärden kan man smalna av körbanan under järnvägsbron och bredda gång- och cykelvägarna här. Detta innebär att man är tvungen att ljusreglera från Trollebergsvägen/Byggmästaregatan fram till Bangatan. Men det är viktigt notera att det kommer att bli väldigt lite trafik här. Bussar möts sällan här och de bilar som skall in här blir inte många.

Trafiklösningar
Lund är ansedd som en cykelkommun och är känd för goda lösningar på trafikproblemen, då kan vi inte ha kvar dessa trafikavsnitt. Vi måste helt enkelt prioritera, på sikt får vi helt enkelt inte plats med allt. Värt att notera är att ingen, mer än bussar och taxi, har sin målpunkt på Bangatan. Enkelriktningen på Trollebergsvägen innebär att man når delar av Bantorget och Klostergatan.
   Observera att alla idéskisser för Bangatan, när spårvagnen byggs ut, förutsätter bilfritt här. Då tycker jag att det är lika bra att göra det nu så vi har stökat undan den förändring, som kommer att ta tid, som måste ske.

Jag föreslår att:
 • Bangatan görs till behörighetsgata för bilar och taxi,
 • taxi på Bangatan tas in norrifrån,
 • Att avsnittet Trollebergsvägen/ Byggmästaregatan-Bangatan enkelriktas med infart från väster,
 • bussar tillåts gå dubbelriktat på detta avsnitt,
 • det signalregleras här vid lämpligt avsnitt.
 • gång- och cykelbanorna breddas rejält under järnvägsbron