Nästa vecka drar redaktörn i österled för att besöka det som en gång i
tiden var sveriges största stad. Nästa nummer kommer alltså inte förrän
den 8 maj.
Hoppas på hjälp med bilder och texter så att VB kan göra ett fylligt
reportage från årets förstamajfestligheter som vi brukar.
red
VB har en lång historia som lokal vänstertidning i Lund. 30 årgångar av Veckobladet kom ut under den förre ägaren som var Vänsterpartiet i Lund och dess föregångare. Under de senaste tio åren har tidningen kommit ut med ett nummer varje vecka, numera som webbnummer och i bloggform.
2015-04-23
Rött och grönt - i växtriket
25 april – 4 maj, öppet kl 11-18
Vernissage 24 april kl 16.30-18
Bidrag till Emmaus verksamhet för behövande i Lund
Affisch »
Palestinaafton
Öppet hus och fri entré
Måndagen den 27 april klockan 18 – 21
ABF, Kiliansgatan 9 , nedervåningen
Den så kallade fredsprocessen och myten om en tvåstatslösning
Anförande av Ingmar Karlsson verksam vid Center for Middle Eastern Studies, författare, f.d. ambassadör
PROGRAM
18.00 Fika
18.30 Introduktion: Kerstin Johansson, Bodil Nilsson
18.45 Palestinska bilder: Lars Linnersten
19.15 – 20.45 Anförande och frågor Ingmar Karlsson
Under kvällen säljes palestinska varor
Svenska Kvinnors Vänsterförbund i Lund, Palestinagruppen i Lund, ABF-mittskåne
Affisch »
Måndagen den 27 april klockan 18 – 21
ABF, Kiliansgatan 9 , nedervåningen
Den så kallade fredsprocessen och myten om en tvåstatslösning
Anförande av Ingmar Karlsson verksam vid Center for Middle Eastern Studies, författare, f.d. ambassadör
PROGRAM
18.00 Fika
18.30 Introduktion: Kerstin Johansson, Bodil Nilsson
18.45 Palestinska bilder: Lars Linnersten
19.15 – 20.45 Anförande och frågor Ingmar Karlsson
Under kvällen säljes palestinska varor
Svenska Kvinnors Vänsterförbund i Lund, Palestinagruppen i Lund, ABF-mittskåne
Affisch »
Diskussionskväll med Vänsterpartiet
Diskussionskvällen den 29/4 kl 19 på partilokalen, Svartbrödersgatan 3
Magnus Broman som kommer prata om vilka visumskrav som ställs på människor som vill komma till Sverige för att hälsa på släkt och vänner samt om hur den som saknar fastanställning inte har chans att ta semester. Så här skrev Magnus själv om det han kommer att prata om:
"Hur går det till att söka visum till Sverige? Vilka krav ställer Sverige på vanligt folk som vill träffas på svensk mark? Hur gästvänligt är Sverige i verkligheten? Hur mycket bryr sig Sverige om att barn får träffa sin nära och kära i sitt eget hem i Sverige?
Jag vill med verkliga fall som stöd och underlag försöka visa dels vilken komplicerad procedur det är och vilket moment 22 som är inbyggt i kraven på de som vill komma på tillfälligt besök till Sverige och dels vilka konsekvenser det kan medföra om jag som saknar fast anställning tar ledigt från en period med a-kassa eller aktivitetsstöd för att resa med min familj för att hälsa på nära och kära som nekats visum.
Det finns risk att jag krossar en och annan föreställning om att Sverige skulle vara ett öppet och gästvänligt land som välkomnar människor av alla nationaliteter. Det finns risk att jag krossar ett par illusioner om att våra folkvalda gör något vettigt för sina feta arvoden. Det finns risk att jag splittrar bilden av Sverige som ett föregångsland när det gäller barns rättigheter."
Vänsterpartiet Lund
Magnus Broman som kommer prata om vilka visumskrav som ställs på människor som vill komma till Sverige för att hälsa på släkt och vänner samt om hur den som saknar fastanställning inte har chans att ta semester. Så här skrev Magnus själv om det han kommer att prata om:
"Hur går det till att söka visum till Sverige? Vilka krav ställer Sverige på vanligt folk som vill träffas på svensk mark? Hur gästvänligt är Sverige i verkligheten? Hur mycket bryr sig Sverige om att barn får träffa sin nära och kära i sitt eget hem i Sverige?
Jag vill med verkliga fall som stöd och underlag försöka visa dels vilken komplicerad procedur det är och vilket moment 22 som är inbyggt i kraven på de som vill komma på tillfälligt besök till Sverige och dels vilka konsekvenser det kan medföra om jag som saknar fast anställning tar ledigt från en period med a-kassa eller aktivitetsstöd för att resa med min familj för att hälsa på nära och kära som nekats visum.
Det finns risk att jag krossar en och annan föreställning om att Sverige skulle vara ett öppet och gästvänligt land som välkomnar människor av alla nationaliteter. Det finns risk att jag krossar ett par illusioner om att våra folkvalda gör något vettigt för sina feta arvoden. Det finns risk att jag splittrar bilden av Sverige som ett föregångsland när det gäller barns rättigheter."
Vänsterpartiet Lund
Valborg i St Lars-parken
Lunds allmänna sångförening sjunger de klassiska vårsångerna
Karin Stensson håller vårtalet
Röda kapellet blåser in våren
En värmande brasa tänds
Elever från Klostergårdsskolan säljer varm korv och läsk
Samling klockan 18.45 utanför Sankt Lars vårdcentral
Klostergårdens byalag, Klostergårdsgruppen
Karin Stensson håller vårtalet
Röda kapellet blåser in våren
En värmande brasa tänds
Elever från Klostergårdsskolan säljer varm korv och läsk
Samling klockan 18.45 utanför Sankt Lars vårdcentral
Klostergårdens byalag, Klostergårdsgruppen
En fjärran insikt av Karin S
En chef i Seattle insåg en dag:
”Mina jobbare tjänar ju mindre än jag!
Jag sänker min lön och det som blir över
fördelas till dem som det bättre behöver.
Men.
Vår ägare tjänar ju minst en miljon,
jag tror vi får göra revolution.
Och sedan fördelar vi pengarna lika
så ingen blir fattig och inga blir rika.”
”Mina jobbare tjänar ju mindre än jag!
Jag sänker min lön och det som blir över
fördelas till dem som det bättre behöver.
Men.
Vår ägare tjänar ju minst en miljon,
jag tror vi får göra revolution.
Och sedan fördelar vi pengarna lika
så ingen blir fattig och inga blir rika.”
Brev till VB
I fredags i förra veckan (10/4) publicerades hos Tankeverksamheten inom Arbetarrörelsen i Göteborg (http://www.tankeverksamheten.se/)
en skrift av mig som heter "Förtjänst och globalisering -- fallet
Zlatan". Den kan laddas ner gratis från den redan angivna
internetadressen, men för enkelhets skull får du den ändå som bilaga.
Jag hoppas och tror att den är av intresse för många av Veckobladets
läsare trots att författaren öppet deklarerar sig som socialdemokrat.
Bästa hälsningar,Ingvar Johansson
Bilaga »
Ingvar Johansson, professor emeritus i teoretisk filosofi, diskuterar förtjänst och
globalisering och föreslår inrättande av en ”Interngovernmental Panel on Income
Inequality” (IPII) som en parallell till FN:s klimatpanel (IPCC).
Första maj i Lund och Malmö
Demonstration, Stortorget 13.30
Tal av: Ulla Andersson, Vilma Bolding, Görild Malmberg och Ehab Khalaf
Feministiskt självförsvar i Stadshallen kl 16
Korvgrillning i Stadsparken
Filmvisning på Kino kl 20
Malmö
Samling kl 11 på Möllevångstorget
Tal av Ulla Andersson (V), Vilma Bolding (Ung Vänster) och Jeanette Stojic (V)
Musik av Ramy Essam, Partiet, The Bandettes och Harakat
Samling: Mårtenstorget kl 10.30
Möte: Mårtenstorget kl 11.30
Talare: Henrik Fritzon
Malmö
Samling: Södergatan kl 13.30
Möte: Folkets Park kl 15.00
Talare: Ylva Johansson
Manifestation kl 12.00 på Stortorget
Talare: Nils Littorin, Lisa Engström och Marcus Mattsson.
Malmö
Demonstration: Samling på Gustav Adolfs Torg kl 14.30.
Möte: St Knuts Torg.
Huvudtalare: August Eliasson, Proletärens redaktion. Dessutom talar Aske Svedmark för RKU och representanter för FMLN (El Salvador).
Efterfest kl 16.30 på Ungdomens Hus. Kristian von Svensson uppträder.
Islamofobiska bröder: Jimmie Åkesson, SD, och Christer Nylander, FP av Gunnar Stensson
En av de mest älskade psalmerna i den svenska psalmboken är Carl David af Wirséns Sommarpsalm, som börjar med orden:
En vänlig grönskas rika dräkthar smyckat dal och ängar.
Nu smeker vindens ljumma fläkt
de fagra örtesängar.
Senare kommer ett par rader om alltings förgänglighet:
Allt kött är hö
och blomstren dö.
I sin bok Gud är ett verb, Norstedts 2014, erinrar sig Ola Wikander den gången han var med om att framföra Sommarpsalm som körverk i Lunds domkyrka i slutet av 90-talet. Han skriver: ”Tonerna fyllde kyrkobyggnaden liksom solen som mjukt men ändå majestätiskt slog in genom fönstren”.
Nu är han upprörd.
Just den psalmen, Sommarpsalm, använder Jimmie Åkesson för att uttrycka sin islamofobiska hets.
I sommartalet 1913 sa han, att Sverigedemo-kraternas deltagande i kyrkovalet syftade till att ”påbörja processen med att ersätta böneutropen med ´En vänlig grönskas rika dräkt´”.
Han sa också att ”det är omöjligt att skilja det kristna från det svenska”.
Detta om en religion som uppstod i Jerusalem långt innan Sverige ens var påtänkt.
Beträffande Sommarpsalms ursprung påpekar Ola Wikander att den svenske författaren lånat dess motiv ur profeten Jesajas 40:e kapitel, verserna 6-8 som är skrivna ungefär 700 år före Kristus.
Jesaja har i sin tur ärvt motivet från nordvästsemitiska äldre texter från Ugarit, i nuvarande Syrien.
De invandrare från Mellanöstern som Åkesson och hans kumpaner vill köra ut härstammar alltså från textens ursprungliga upphovsmän. Det är vi som har lånat den. Och det har vi gjort rätt i. Den tillhör alla.
Åkesson har fått en kumpan i omsorgen om ”det svenska kulturarvet”, nämligen Christer Nylander, FP, som i lunchekot den 16 april meddelade, att han ska återinföra skolavslutningar med prästpredikan och psalmsång.
Numera driver alltså liberalerna religionskrig mot islam i stället för att värna om den sekulära demokratin, skriver Per Gahrton, MP, (Aftonbladet 19/4).
På frågan, om återreligioniseringen av skolan ska vara lika för alla, svarade Nylander hycklande, att det handlar om att skydda ”det svenska kulturarvet”.
Per Gahrton undrar och dundrar: ”Är kristendomen en svensk uppfinning? Kanske låg Atlantis i Uppsala, kanske var Jason och argonauterna svenskar som 1600-talets storsvenskar påstod. Nej Nylander, försök inte inbilla oss att psalmsång och prästpredikan i skolan är ett svenskt kulturintresse. Det handlar om att med islamspöet som redskap fiska i SD:s grumliga vatten.”
Per Gahrton och Ola Wikander har olika utgångspunkter och perspektiv, men när det gäller kampen för vår gemensamma kultur mot alla etniska förvrängningar står de på samma sida.
Gunnar Stensson
PS. Ola Wikander skriver om väsentligheter: Särskilt kan hans essä i samma volym Historien har en mening rekommenderas.
Nu har kamraterna i Uppsala tamejfan blivit alldeles tokiga av Henry Bäck
Den rödgröna majoriteten i Uppsalalandstinget
föreslår att det ska bli förbjudet att lukta snus. Förbudet ska gälla
anställda, patienter och besökande, men även t ex bussförare i
kollektivtrafiken. Landstingsrådet Sören Bergqvist (V):
”Jag tycker att det är ett rimligt och mänskligt
krav från både anställda och andra människor att man ska slippa rök-
och snuslukt”Vad
kommer
härnäst? Ska det vara tillåtet att släppa en fjärt? Vad händer den som
inte mummat sig under armarna? Får man äta vitlök? För att inte tala
om ingefära?Vänstern får inte framstå som ett parti av puritanska kufar.
Eller som Jerry Williams sa när (dåvarande) vänsterpartisten Eje Herlitz ville förbjuda motorcykelåkning i Stockholm: ”Får man inte åka båge går jag ur partiet”. Det blev istället Herlitz som gick ur partiet. Eller John Takman: ”Tur att arbetarna blev av med vägglössen innan VPK gav sig i lag med Djurens Vänner”.
Henry Bäck, [Från hjärtat av Bergslagen]
Undret vid Dunkerque av Gunnar Stensson
Under några dagar i maj och juni 1940 skeppades 200 000 britter och 140
000 fransmän och belgare över Engelska kanalen från Frankrike till
England. De blev därigenom räddade undan den framryckande tyska armén.
Det är 75 år sen.
Avståndet mellan Dunkerque och Dover motsvarar ungefär det mellan Tripolis och Malta. Så visst kan vi. Det är viljan som saknas.
Ett amerikanskt hangarfartyg är på väg mot Jemen. Skicka det till Libyen i stället! Det har plats för många.
Vi måste hjälpa folket i Libyen att skapa en stat igen, vi bombade faktiskt sönder den de hade, skriver Aftonbladet 22 april.
Avståndet mellan Dunkerque och Dover motsvarar ungefär det mellan Tripolis och Malta. Så visst kan vi. Det är viljan som saknas.
Ett amerikanskt hangarfartyg är på väg mot Jemen. Skicka det till Libyen i stället! Det har plats för många.
Vi måste hjälpa folket i Libyen att skapa en stat igen, vi bombade faktiskt sönder den de hade, skriver Aftonbladet 22 april.
Industribesök av Lucifer
Jag har 
på några veckor haft tillfälle att besöka två klassiska skånska industrier, Svedala och Alfa-Laval. Det har varit en njutning.
Det gamla gjuteriet.
Ända sen jag var liten har jag med nyfikenhet betraktat gjuteribyggnaden i Svedala där man har kunnat läsa ”Åbjörn Andersson” på den åldrande tegelfasaden mot järnvägen. Nu heter det förstås inte så längre – efter diverse ägarbyten via Svedala, Svedala-Allis (-Chalmers) blev det Svedala Industrier AB under Trelleborg AB för att i dag heta Sandvik. Huvudprodukten har dock alltid varit densamma: krossmaskiner för sten- och gruvdrift. Dvs. man började som så många andra med enkla lantbruksmaskiner, gjutna brunnslock mm för att sen slå sig på maskiner för tegeltillverkning. Praktiken för det senare låg ju närma med Börringe, Minnesberg m.fl. bruk och också ett i Svedala. Man kunde leverera hela tegelbruk inkl ritningar, med omfattande leveranser till det tidiga Sovjet.
Men affärerna står och faller med mineralindustrin och nu är man i en svacka efter gruvboomen för några år sen. Det här är riktigt tung industri och man har ett stort område i Svedala fyllt av gamla vackra industribyggnader. Stålgjuteriet krävde bra elförsörjning och man byggde tidigt ett kraftverk vid Yddingen som hade ström nog att också leverera till kommunen. Så blev Svedala en av Sveriges tidigast elektrifierade kommuner! Förresten, Åbjörn Andersson, jo han började som bysmed i Håstad vid Örtofta.
Lunds stolthet
Det är så att vi i Lund har ett företag som är världsledande på sitt
område – Alfa-Laval – och det handlar om plattvärmeväxlare. Det är
utrustning för att kyla en vätska och värma en annan. Det gör man genom
att spänna ihop räfflade kvadratmeterstora (eller
kvadratdecimeterstora) metallplattor där den ena vätskan passerar på
ena sidan av en platta och den andra på den andra sidan och så går
värmen genom den tunna plåten. På så vis kan man ta tillvara värmen
(eller kylan). Sådana plattpaket är kompakta och finns praktiskt taget överallt: i
fjärrvärmenät, i mejerier, i kärnkraftverk, i fartyg. Uppfinningen är
ursprungligen tysk men det är Alfa-Laval som har fullbordat den. Att
pressa plåt lärde man sig när företaget låg i Olofström och gjorde
mjölkkannor och sen övade man sig på de tidiga Volvobilarna. Så
småningom köpte det nyrika Tetrapak det gamla fina Alfa-Laval och ur
det kom Tetra-Laval. Men där dominerade mejeritänkandet och det var
först när man kom ut som eget förtag som affärerna började gå riktigt
bra.på några veckor haft tillfälle att besöka två klassiska skånska industrier, Svedala och Alfa-Laval. Det har varit en njutning.Det gamla gjuteriet.
Ända sen jag var liten har jag med nyfikenhet betraktat gjuteribyggnaden i Svedala där man har kunnat läsa ”Åbjörn Andersson” på den åldrande tegelfasaden mot järnvägen. Nu heter det förstås inte så längre – efter diverse ägarbyten via Svedala, Svedala-Allis (-Chalmers) blev det Svedala Industrier AB under Trelleborg AB för att i dag heta Sandvik. Huvudprodukten har dock alltid varit densamma: krossmaskiner för sten- och gruvdrift. Dvs. man började som så många andra med enkla lantbruksmaskiner, gjutna brunnslock mm för att sen slå sig på maskiner för tegeltillverkning. Praktiken för det senare låg ju närma med Börringe, Minnesberg m.fl. bruk och också ett i Svedala. Man kunde leverera hela tegelbruk inkl ritningar, med omfattande leveranser till det tidiga Sovjet.
Men affärerna står och faller med mineralindustrin och nu är man i en svacka efter gruvboomen för några år sen. Det här är riktigt tung industri och man har ett stort område i Svedala fyllt av gamla vackra industribyggnader. Stålgjuteriet krävde bra elförsörjning och man byggde tidigt ett kraftverk vid Yddingen som hade ström nog att också leverera till kommunen. Så blev Svedala en av Sveriges tidigast elektrifierade kommuner! Förresten, Åbjörn Andersson, jo han började som bysmed i Håstad vid Örtofta.
Lunds stolthet
Jag var och tittade på plattpressarna när företaget låg på
Öresundsvägen, men det är slut nu, allt är flyttat till Gunnesbo. Och
där står nu Europas kraftfullaste pressar och knycklar plåt, så där fem
miljoner plattor om året. Nu finns det rentav en motsvarighet till
tändsticksindustrins komplettmaskin. I en maskin matar man in en rulle
rostfri plåt från Avesta i ena ändan och i andra ändan kommer det var
tjugonde sekund ut en prydlig platta.
Det här är ju också en tung industri (en riktigt stor värmeväxlare kan väga femtio ton), men allt är mycket rent och prydligt och högautomatiserat och förbluffande tyst. Komponenterna köps i huvudsak utifrån, men bearbetas och anpassas på plats. På gården står kollina och väntar på fartygs- eller flyglägenhet. Jag blev djupt imponerad av verksamhetens omfattning och modernitet. Och Alfa-Laval går förstås som tåget – inte oberoende av konjunkturerna, men i huvudsak mycket bra. Mobiltelefoner – bah, vad är det mot värmeväxlare.
Viktiga kunskaper
Allt det här skriver jag naturligtvis till ungdomens förkovran. Jag är nämligen materialist och i någon mån marxist och anser det viktigt följa produktivkrafternas utveckling. Något säger mig att det brister där hos många. Det är väl utmärkt att vara förtrogen med postkolonialism, intersektionalitet och finansmarknader eller vad du vill, men det ju bara abstraktioner. Det är så klart en samhällsintresserad medborgares plikt att hjälpligt följa med vad som händer i industri och produktion.
Det här är ju också en tung industri (en riktigt stor värmeväxlare kan väga femtio ton), men allt är mycket rent och prydligt och högautomatiserat och förbluffande tyst. Komponenterna köps i huvudsak utifrån, men bearbetas och anpassas på plats. På gården står kollina och väntar på fartygs- eller flyglägenhet. Jag blev djupt imponerad av verksamhetens omfattning och modernitet. Och Alfa-Laval går förstås som tåget – inte oberoende av konjunkturerna, men i huvudsak mycket bra. Mobiltelefoner – bah, vad är det mot värmeväxlare.
Viktiga kunskaper
Allt det här skriver jag naturligtvis till ungdomens förkovran. Jag är nämligen materialist och i någon mån marxist och anser det viktigt följa produktivkrafternas utveckling. Något säger mig att det brister där hos många. Det är väl utmärkt att vara förtrogen med postkolonialism, intersektionalitet och finansmarknader eller vad du vill, men det ju bara abstraktioner. Det är så klart en samhällsintresserad medborgares plikt att hjälpligt följa med vad som händer i industri och produktion.
Framgafflat - om cykel och trafik: Före detta S:t Larsparken och bilägande i Lund av Ulf Nymark
Mera biltrafik i ”S:t Autos park”
Strandskyddet vid Höje å i S:t Larsparken blir alltmera en chimär. Byggnadsnämnden har nyligen återigen beviljat undantag från strandskyddsbestämmelserna. Bolaget Hemsö Öresund har fått tillstånd att inhägna ett område vid ån i anslutning till byggnad 18. Där ska bli en förskola. Inte nog med att förskolan och inhägnaden ska placeras inom strandskyddsområdet, den ligger också inom området för av riksintresse för kulturmiljövård. Förutom begränsad åtkomlighet till området runt ån innebär förstås förskolan ytterligare biltrafik. En stor majoritet i Byggnadsnämnden röstade för minskad tillgänglighet och för ökad biltrafik – endast MP yrkade på att nämnden skulle säja nej och reserverade sig också mot beslutet. Det är nog dags att byta namn på området: ”Före detta S:t Larsparken” låter lite klumpigt, men vore en korrekt beteckning. Eller varför inte ”S:t Autos park”? För bilen är ju helig.
En minoritet av lundaborna är bilägare
Varannan lundabo äger en bil – det var budskapet i Sydsvenskan för en tid sedan. Bilägarna snart i majoritet!? Förbluffande siffror! Tidningen modifierar dock det hela: det finns ett stort hyrbilsföretag i kommunen som gör att uppgiften om 50 procent blir missvisande. I verkligheten är det långt ifrån varannan lundaborna som äger en bil. Det var i själva verket en klar minoritet av lundaborna som år 2014 var bilägare: endast ca 30 procent! Vad gäller kvinnor så är endast 11 procent av lundakvinnorna är bilinnehavare. Feministiskt initiativ, som säjer nej till spårvagn, borde nog ta sig en ny funderare på vilket kön det är som i första hand kommer att nyttja spårtrafiken. Totalt sett finns ca 34 500 personligt ägda personbilar i kommunen.
Bristande cykelstatistik
Hur många cykelägare det finns i kommunen har jag förgäves försök få fram pålitliga uppgifter om. Uppgiften står kanske att finna någonstans, men jag har inte hittat den. Utan sifferuppgifter kan man nog ändå lugnt påstå att cykeln är det fordon som i särklass flest lundabor äger. Ska man gissa på ca 80 till 90 procentigt cykelinnehav? Undantar man barn i spädbarnsåldern tror jag siffran närmar sig 100 procent. Så nog kan en undra varför staden planeras i första hand för minoriteten bilägare?
2 miljarder bilar år 2020
Häromdagen hamnade jag som så ofta i en diskussion om utsläppen av klimatgaser. Sätt stopp för alla investeringar i infrastruktur (bilägare, trafikplatser etc) som försvårar att klimatmålen nås, menade jag. En samtalspartner, aktiv i miljörörelser i många år, invände att visst behöver vi bygga ut bilinfrastrukturen. I framtiden kommer alla bilar att gå med eldrift och – underförstått – då är utsläppsproblemen lösta. Jag hoppas att detta enbart är en sällsport udda uppfattning inom miljörörelsen. Idag finns drygt 1 miljard bilar i världen. År 2020 beräknas antalet bilar uppgå till hisnande 2 miljarder. Om ingenting görs åt eländet, förstås. Oavsett drivmedel måste antalet bilar minska. Även fossilfria elbilar vållar stor miljöskada. För det första ger tillverkningen av elbilar utsläpp, och för det andra kommer jordskorpan att utplundras av metaller för att tillverka alla dessa elbilar. För det tredje: hur miljövänlig är el som produceras med atom- eller kolkraft? För det fjärde: en elbil tar lika stort utrymme som en fossildriven bil av samma storlek – trängseln på gator och vägar minskar inte med en fördubbling av antalet bilar. Uppräkningen av nackdelar med bilismen – oavsett drivmedel – är alltför många, även om koldioxidutsläppen kan minskas under själva körningen.
Strandskyddet vid Höje å i S:t Larsparken blir alltmera en chimär. Byggnadsnämnden har nyligen återigen beviljat undantag från strandskyddsbestämmelserna. Bolaget Hemsö Öresund har fått tillstånd att inhägna ett område vid ån i anslutning till byggnad 18. Där ska bli en förskola. Inte nog med att förskolan och inhägnaden ska placeras inom strandskyddsområdet, den ligger också inom området för av riksintresse för kulturmiljövård. Förutom begränsad åtkomlighet till området runt ån innebär förstås förskolan ytterligare biltrafik. En stor majoritet i Byggnadsnämnden röstade för minskad tillgänglighet och för ökad biltrafik – endast MP yrkade på att nämnden skulle säja nej och reserverade sig också mot beslutet. Det är nog dags att byta namn på området: ”Före detta S:t Larsparken” låter lite klumpigt, men vore en korrekt beteckning. Eller varför inte ”S:t Autos park”? För bilen är ju helig.
En minoritet av lundaborna är bilägare
Varannan lundabo äger en bil – det var budskapet i Sydsvenskan för en tid sedan. Bilägarna snart i majoritet!? Förbluffande siffror! Tidningen modifierar dock det hela: det finns ett stort hyrbilsföretag i kommunen som gör att uppgiften om 50 procent blir missvisande. I verkligheten är det långt ifrån varannan lundaborna som äger en bil. Det var i själva verket en klar minoritet av lundaborna som år 2014 var bilägare: endast ca 30 procent! Vad gäller kvinnor så är endast 11 procent av lundakvinnorna är bilinnehavare. Feministiskt initiativ, som säjer nej till spårvagn, borde nog ta sig en ny funderare på vilket kön det är som i första hand kommer att nyttja spårtrafiken. Totalt sett finns ca 34 500 personligt ägda personbilar i kommunen.
Bristande cykelstatistik
Hur många cykelägare det finns i kommunen har jag förgäves försök få fram pålitliga uppgifter om. Uppgiften står kanske att finna någonstans, men jag har inte hittat den. Utan sifferuppgifter kan man nog ändå lugnt påstå att cykeln är det fordon som i särklass flest lundabor äger. Ska man gissa på ca 80 till 90 procentigt cykelinnehav? Undantar man barn i spädbarnsåldern tror jag siffran närmar sig 100 procent. Så nog kan en undra varför staden planeras i första hand för minoriteten bilägare?
2 miljarder bilar år 2020
Häromdagen hamnade jag som så ofta i en diskussion om utsläppen av klimatgaser. Sätt stopp för alla investeringar i infrastruktur (bilägare, trafikplatser etc) som försvårar att klimatmålen nås, menade jag. En samtalspartner, aktiv i miljörörelser i många år, invände att visst behöver vi bygga ut bilinfrastrukturen. I framtiden kommer alla bilar att gå med eldrift och – underförstått – då är utsläppsproblemen lösta. Jag hoppas att detta enbart är en sällsport udda uppfattning inom miljörörelsen. Idag finns drygt 1 miljard bilar i världen. År 2020 beräknas antalet bilar uppgå till hisnande 2 miljarder. Om ingenting görs åt eländet, förstås. Oavsett drivmedel måste antalet bilar minska. Även fossilfria elbilar vållar stor miljöskada. För det första ger tillverkningen av elbilar utsläpp, och för det andra kommer jordskorpan att utplundras av metaller för att tillverka alla dessa elbilar. För det tredje: hur miljövänlig är el som produceras med atom- eller kolkraft? För det fjärde: en elbil tar lika stort utrymme som en fossildriven bil av samma storlek – trängseln på gator och vägar minskar inte med en fördubbling av antalet bilar. Uppräkningen av nackdelar med bilismen – oavsett drivmedel – är alltför många, även om koldioxidutsläppen kan minskas under själva körningen.
Kritiskt läge i Gaza av Gunnar Olofsson
Läget i Gaza är allvarligt och om ingenting görs för att stabilisera
området ekonomiskt och politiskt kommer situationen obönhörligt att
urarta i nya spiraler av våld och ödeläggelse. Det är slutsatserna i en
färsk rapport av en lång rad internationella hjälporganisationer.
Ett halvt år efter den senaste israeliska offensiven mot Gaza har inte mycket förbättrats för de palestinier, nu 1,8 miljoner, som sedan sju år lever där, instängda under Israels blockad. Enligt Världsbanken har endast 26,8% av det utlovade internationella biståndet utbetalats, och Israels hinder för införsel av stål, cement och annat byggmaterial gör det i praktiken omöjligt att bygga upp någonting.
Således har bara 36 skolor av 258 skadade och 8 förstörda kunnat repareras, liksom ett mindre antal kliniker och sjukhus med akuta reparationsbehov. Skolelever undervisas i två- eller treskift. 17.500 familjer, med tillsammans runt 100.000 medlemmar, är fortfarande hemlösa, 20-25% saknar helt el, 95% av vattnet är otjänligt som dricksvatten och avloppssystemen fungerar inte. 35% av jorden är obrukbar, fisket har i stort sett upphört. 45% av invånarna är arbetslösa (bland ungdomar 63%), 80% behöver bistånd och mer än 70% har osäker tillgång på mat.
Det här är en framkallad kris, som omvärlden – inte minst FN, EU och den svenska regeringen - utan större protester låter fortsätta. Trots att man har möjlighet att sätta stopp för den. Till exempel är påståendet att införsel av byggmaterial i Gaza skulle hota Israel rent struntprat. Enligt den så kallade Wassenaar-överenskommelsen, som reglerar den här saken, är just byggmaterial sådant som inte skall omfattas av några restriktioner. Det kan alltså införas. Varför gör man inte det?
Däremot förbjuder avtalet om vapenhandel, ”Arms Trade Treaty”, tydligt att vapen exporteras till miljöer där de med stor sannolikhet kan komma att användas mot civila – något som i hög grad gäller den flod av vapen som hela tiden väller in till Israel från främst USA. Varför fortsätter vapenhandeln? Och det för Israel förmånliga handelsavtalet med EU? Det som uttryckligen kräver ”respekt för mänskliga rättigheter och demokratiska principer” - och där verkligheten borde ha lett till avtalets återkallande för länge sedan. Varför har man inte gjort det?
Och varför fortsätter vår regering att terrorstämpla, frysa ut och bojkotta den demokratiskt valda palestinska regeringen i Gaza, medan man inte har någon begränsning i umgänget med Israel? Varför agerar inte vår feministiska utrikesminister för att kvinnorna i Gaza skall få sina rättigheter garanterade enligt FN:s resolution 1325 om skydd för kvinnor i konflikter?
Än finns det tid att agera. Men om man fortsätter att blunda, om blockaden av Gaza tillåts fortsätta och inga initiativ tas för att lösa konflikten i Israel/Palestina, då tar vi i våra länder, tillsammans med våra regeringar, på oss ett tungt ansvar för en kommande total katastrof. Är vi beredda att göra det?
Ett halvt år efter den senaste israeliska offensiven mot Gaza har inte mycket förbättrats för de palestinier, nu 1,8 miljoner, som sedan sju år lever där, instängda under Israels blockad. Enligt Världsbanken har endast 26,8% av det utlovade internationella biståndet utbetalats, och Israels hinder för införsel av stål, cement och annat byggmaterial gör det i praktiken omöjligt att bygga upp någonting.
Således har bara 36 skolor av 258 skadade och 8 förstörda kunnat repareras, liksom ett mindre antal kliniker och sjukhus med akuta reparationsbehov. Skolelever undervisas i två- eller treskift. 17.500 familjer, med tillsammans runt 100.000 medlemmar, är fortfarande hemlösa, 20-25% saknar helt el, 95% av vattnet är otjänligt som dricksvatten och avloppssystemen fungerar inte. 35% av jorden är obrukbar, fisket har i stort sett upphört. 45% av invånarna är arbetslösa (bland ungdomar 63%), 80% behöver bistånd och mer än 70% har osäker tillgång på mat.
Det här är en framkallad kris, som omvärlden – inte minst FN, EU och den svenska regeringen - utan större protester låter fortsätta. Trots att man har möjlighet att sätta stopp för den. Till exempel är påståendet att införsel av byggmaterial i Gaza skulle hota Israel rent struntprat. Enligt den så kallade Wassenaar-överenskommelsen, som reglerar den här saken, är just byggmaterial sådant som inte skall omfattas av några restriktioner. Det kan alltså införas. Varför gör man inte det?
Däremot förbjuder avtalet om vapenhandel, ”Arms Trade Treaty”, tydligt att vapen exporteras till miljöer där de med stor sannolikhet kan komma att användas mot civila – något som i hög grad gäller den flod av vapen som hela tiden väller in till Israel från främst USA. Varför fortsätter vapenhandeln? Och det för Israel förmånliga handelsavtalet med EU? Det som uttryckligen kräver ”respekt för mänskliga rättigheter och demokratiska principer” - och där verkligheten borde ha lett till avtalets återkallande för länge sedan. Varför har man inte gjort det?
Och varför fortsätter vår regering att terrorstämpla, frysa ut och bojkotta den demokratiskt valda palestinska regeringen i Gaza, medan man inte har någon begränsning i umgänget med Israel? Varför agerar inte vår feministiska utrikesminister för att kvinnorna i Gaza skall få sina rättigheter garanterade enligt FN:s resolution 1325 om skydd för kvinnor i konflikter?
Än finns det tid att agera. Men om man fortsätter att blunda, om blockaden av Gaza tillåts fortsätta och inga initiativ tas för att lösa konflikten i Israel/Palestina, då tar vi i våra länder, tillsammans med våra regeringar, på oss ett tungt ansvar för en kommande total katastrof. Är vi beredda att göra det?
Det sociala trygghetssystemet har betalat borgarnas skattesänkningskalas! av Bengt Hall
En ombudsman på IF Metall i Norrbotten har
räknat på hur arbetsgivaravgiften förändrats under de borgerliga
regeringsåren. År 2007 uppgick den totala arbetsgivaravgiften till 32,4
procent, ungefär lika mycket som idag. Men tittar man på de olika
delarna i avgiften är skillnaden dramatisk. 2007 uppgick den sociala
delen (den som finansierar sjukförsäkringen, pensioner,
arbetsskadeförsäkring mm) till 28,02 procent. Den allmänna
löneavgiften, som i princip är en vanlig skatt, uppgick till 4,4
procent. 2014 uppgår den sociala delen till 21,54 procent. Den allmänna
löneavgiften, dvs den rent fiskala delen, har stigit till hela 9,88
procent! Annorlunda uttryckt: En stor bunt med pengar – som tidigare
användes för att finansiera löntagarnas trygghet vid sjukdom, ålderdom
och arbetslöshet – slank i stället rakt ner i dåvarande finansministern
Borgs statsbudget. Det är inga struntsummor precis som överförts.
Sedan 2007 handlar det om 314 miljarder.
”Historiens största stöld av löntagarna i Sverige” kallar ombudsmannen Thomas Lundberg det för. Borgarna beskrev gärna arbetsgivaravgiften som en pålaga för företagen. Men i realiteten är den ett löneutrymme som löntagarna avstått ifrån för att ha inkomsttrygghet om de blir arbetslösa, sjuka, är föräldralediga, när de blir pensionärer eller skadar sig på jobbet. En slags socialförsäkringsavgift.
Under Anders Borgs tid har inriktningen blivit en
annan. En växande del av arbetsgivaravgiften har istället använts för
att finansiera statsbudgeten – i praktiken har det handlat om
regeringens alla skattesänkningar (jobbskatteavdragen,
förmögenhetsskatten, bolagsskatten, krogmomsen mm) plus att betala
räntorna på statsskulden. ”Historiens största stöld av löntagarna i Sverige” kallar ombudsmannen Thomas Lundberg det för. Borgarna beskrev gärna arbetsgivaravgiften som en pålaga för företagen. Men i realiteten är den ett löneutrymme som löntagarna avstått ifrån för att ha inkomsttrygghet om de blir arbetslösa, sjuka, är föräldralediga, när de blir pensionärer eller skadar sig på jobbet. En slags socialförsäkringsavgift.
Borgarna ville själva framställa det som att de sänkt skatterna och på så sätt gynnat löntagarna. I själva verket är det löntagarna själva som finansierat skattesänkningarna genom urholkade trygghetssystem. Det man tjänar på gungorna förlorar man på karusellerna…
Johan Ehrenberg har ett horn i sidan till Kuba
av Bertil Egerö
Jag gissar att allt fler av
Veckobladets läsare även håller sig med ETC, den nya och spännande
dagstidning (med separat helg-upplaga) som varje dag levererar helt
annat material än vad de borgerliga bladen erbjuder. Skillnaden är
häpnadsväckande.
Johan Ehrenberg har verkligen lyckats med sin lansering av ETC. Han är förvisso en duktig journalist. Han besökte Kuba för några år sedan, och skrev ett temanummer om sina intryck av Kuba som ett energimässigt hållbart samhälle. Visst hade han då rätt i att Kubas anseende var en schimär; det är ju mest bristen på energi och ekonomisk tillväxt som håller detta land med sin unikt välutbildade befolkning på en så låg konsumtionsnivå.
Nu tar Ehrenberg till storsläggan i Dagens ETC. I en ledare den 16 april ger han oss sin åsikt redan i titeln: ”Det kubanska misslyckandet”. Det finns inga som helst argument mot riktig frihet på Kuba, säger Ehrenberg, utan att precisera om friheten också handlar om att privatisera naturresurser, exploatera arbetskraft i en kapitalistisk ekonomi, eller upprätta privata medier inriktade på att underminera den statliga politiken. Hans angreppsvinkel är den mänskliga resurs av högt utbildade människor som kunde få den kubanska ekonomin att blomstra om ”kommunistpartiets förlamning av ekonomin” bröts.
Det grundläggande problemet med Ehrenbergs analys är att den aldrig diskuterar sambandet mellan ekonomi och politik. Kanske för att han då skulle tvingas ta ställning till diktaturerna Kina och Vietnam, där en marknadskapitalism som plundrar både miljö och människor bidrar till snabb höjning av mångas levnadsstandard.
Nog finns det andra skäl än bristande yttrandefrihet när en stor majoritet kubaner väljer att leva under sin regim framför att dra till demokratins förlovade hemland USA, när nu migrationslagarna sedan några år öppnat för det. De sk dissidenterna – Yoni Sanchez och andra – dök snabbt upp i Washington och Stockholm, oklart med vilken finansiering. Men någon nämnvärd avflyttning har det inte blivit.
Ehrenbergs recept – att öppna landet för full politisk demokrati – kan inte ske utan att även marknadskrafterna växer, privatiseringarna ökar, olikheterna mellan människor når europeiska
Johan Ehrenberg har verkligen lyckats med sin lansering av ETC. Han är förvisso en duktig journalist. Han besökte Kuba för några år sedan, och skrev ett temanummer om sina intryck av Kuba som ett energimässigt hållbart samhälle. Visst hade han då rätt i att Kubas anseende var en schimär; det är ju mest bristen på energi och ekonomisk tillväxt som håller detta land med sin unikt välutbildade befolkning på en så låg konsumtionsnivå.
Nu tar Ehrenberg till storsläggan i Dagens ETC. I en ledare den 16 april ger han oss sin åsikt redan i titeln: ”Det kubanska misslyckandet”. Det finns inga som helst argument mot riktig frihet på Kuba, säger Ehrenberg, utan att precisera om friheten också handlar om att privatisera naturresurser, exploatera arbetskraft i en kapitalistisk ekonomi, eller upprätta privata medier inriktade på att underminera den statliga politiken. Hans angreppsvinkel är den mänskliga resurs av högt utbildade människor som kunde få den kubanska ekonomin att blomstra om ”kommunistpartiets förlamning av ekonomin” bröts.
Det grundläggande problemet med Ehrenbergs analys är att den aldrig diskuterar sambandet mellan ekonomi och politik. Kanske för att han då skulle tvingas ta ställning till diktaturerna Kina och Vietnam, där en marknadskapitalism som plundrar både miljö och människor bidrar till snabb höjning av mångas levnadsstandard.
Nog finns det andra skäl än bristande yttrandefrihet när en stor majoritet kubaner väljer att leva under sin regim framför att dra till demokratins förlovade hemland USA, när nu migrationslagarna sedan några år öppnat för det. De sk dissidenterna – Yoni Sanchez och andra – dök snabbt upp i Washington och Stockholm, oklart med vilken finansiering. Men någon nämnvärd avflyttning har det inte blivit.
Ehrenbergs recept – att öppna landet för full politisk demokrati – kan inte ske utan att även marknadskrafterna växer, privatiseringarna ökar, olikheterna mellan människor når europeiska
(eller ännu högre) nivåer. Det är därför Raul Castro,
som svarar för en helt annan politik än sin storebror, nu leder en
reformpolitik som i bästa fall ska både frigöra den stora mänskliga
potential landet har, och hindra att Kuba snabbt amerikaniseras.
Ehrenberg menar att utan USA-hotet och blockaden skulle Kubas politiska ledning aldrig ha funnits kvar. Jag föredrar att vända på resonemanget: USA’s faktiska kontroll av Kuba fram till revolutionen, dess försök att återta kontrollen genom militär invasion, dess illegala blockad och dess nedsvärtning av Kuba i alla medier är en ständig bekräftelse på att Kubas integritet aldrig kommer att respekteras. ”Ursprunget till konflikten”, säger en kubansk läkare apropå dagens förhandlingar, ”ligger i den expansionism som USA byggdes på. Det handlar om två totalt motsatta uppfattningar om mänsklig samlevnad, djupt rotade i våra sinnen. Det självständiga Kuba beslöt på sin första dag 1868 att befria slavara. När USAs första 13 kolonier uppnådde självständighet gick det nästan hundra år och ett krig innan slaveriet formellt avskaffades. Vi måste, som Raul Castro sade, lära oss att umgås på ett civiliserat sätt, med dessa djupgående skillnader.”
Medan det socialistiska Sovjet och Östeuropa föll samman på inre motsättningar, medan de ”utopiska socialismerna” i södra Afrika etc. nu är dåligt fungerande demokratier (flerpartisystem), och Kina och Vietnam närmast är politiska diktaturer med kapitalistisk ekonomi, har Kuba levt vidare med de politiska målsättningarna intakta. Dagens planekonomi är på väg att uppluckras, den offentliga sektorn krymps, privata aktörer med anställda finns nu i flera sektorer.
För den som är allvarligt intresserad av möjligheten till en icke-kapitalistisk utveckling fri från den destruktiva nyliberala politik som slagit rot i demokratiska länder runtom i världen, finns idag enbart det kubanska experimentet att lära av. Hur det kommer att gå vet ju ingen, men USAs målsättning står kvar. Som Obama lär ha sagt: ”Dessa femtio år har visat att isolering inte har fungerat. Så det är dags att vi ändrar fokus…”
Fotnot: Intervju med Augustin Lage, chef för Kubas Centrum för molekylär immunologi, i Tidskriften Kuba 1/2015.
Ehrenberg menar att utan USA-hotet och blockaden skulle Kubas politiska ledning aldrig ha funnits kvar. Jag föredrar att vända på resonemanget: USA’s faktiska kontroll av Kuba fram till revolutionen, dess försök att återta kontrollen genom militär invasion, dess illegala blockad och dess nedsvärtning av Kuba i alla medier är en ständig bekräftelse på att Kubas integritet aldrig kommer att respekteras. ”Ursprunget till konflikten”, säger en kubansk läkare apropå dagens förhandlingar, ”ligger i den expansionism som USA byggdes på. Det handlar om två totalt motsatta uppfattningar om mänsklig samlevnad, djupt rotade i våra sinnen. Det självständiga Kuba beslöt på sin första dag 1868 att befria slavara. När USAs första 13 kolonier uppnådde självständighet gick det nästan hundra år och ett krig innan slaveriet formellt avskaffades. Vi måste, som Raul Castro sade, lära oss att umgås på ett civiliserat sätt, med dessa djupgående skillnader.”
Medan det socialistiska Sovjet och Östeuropa föll samman på inre motsättningar, medan de ”utopiska socialismerna” i södra Afrika etc. nu är dåligt fungerande demokratier (flerpartisystem), och Kina och Vietnam närmast är politiska diktaturer med kapitalistisk ekonomi, har Kuba levt vidare med de politiska målsättningarna intakta. Dagens planekonomi är på väg att uppluckras, den offentliga sektorn krymps, privata aktörer med anställda finns nu i flera sektorer.
För den som är allvarligt intresserad av möjligheten till en icke-kapitalistisk utveckling fri från den destruktiva nyliberala politik som slagit rot i demokratiska länder runtom i världen, finns idag enbart det kubanska experimentet att lära av. Hur det kommer att gå vet ju ingen, men USAs målsättning står kvar. Som Obama lär ha sagt: ”Dessa femtio år har visat att isolering inte har fungerat. Så det är dags att vi ändrar fokus…”
Fotnot: Intervju med Augustin Lage, chef för Kubas Centrum för molekylär immunologi, i Tidskriften Kuba 1/2015.
Läsa böcker gör dig klok, därför läs varenda bok!
av KloK
Biblioteken i Nöbbelöv och Järnåkra ska stängas. På detta
kan vi spara sex miljoner kronor. Men att skaka fram sådär några
hundra miljoner för att bygga spårväg? Inga problem. Det är väl som det
brukar heta, ”inte samma pengar”.
Till Kultur- och fritidnämnden och Kommunstyrelsen i Lund
Biblioteken i Järnåkra och Nöbbelöv hotas av nedläggning, om förslagen i Kultur- och Fritidsnämndens budget går igenom.
Det är inte första gången. Också för två år sedan var Järnåkrabiblioteket nedläggningshotat. Argumentet var att det låg för nära Klostergårdens bibliotek så Järnåkraborna kunde gå dit.
För tolv år sedan var det Klostergårdens bibliotek som skulle läggas ner. Argumentet var detsamma. Det var så nära till Järnåkra att Klostergårdsborna gott kunde gå. Vi vill aldrig mer höra det argumentet!
Då bildade vi Klok, KlostergårdsKultur, för att rädda vårt bibliotek. Vi fick starkt och viktigt stöd från Stödföreningen för Järnåkrabiblioteket.
Det stödet vill vi nu återgälda.
Stadsdelsbiblioteken är inte bara ställen för bokutlåning, även om det är en viktig funktion. Nej, de är mötesplatser för stadsdelens sociala och kulturella liv. Liksom det finns en Klostergårdskultur finns det en Nöbbelövskultur och en Järnåkrakultur som vårdas av biblioteken och stödföreningarna.
Biblioteken finns där hela tiden, för enskilda, för föreningar, för kulturskapare, för lokala samhällsinitiativ. Med dagens teknologi kan vartenda stadsdelsbibliotek ge samma service som Lunds stadsbibliotek. Bibliotekarierna är hela tiden tillgängliga som informations- och kulturbärare.
Vid föreläsningen i Mötesplats Klostergården i måndags, betitlat Ett nytt liv vid världens ände, gav publiken Klostergårdens Kulturförening i uppdrag att protestera mot nedläggningen av biblioteken i Järnåkra och Nöbbelöv, i solidaritet med stadsdelarnas befolkning. Enhälligheten bland de närvarande var fullständig och entusiastisk.
Vi lovade att snarast göra auditoriets, och vår, ståndpunkt känd för Lunds Kultur- och Fritidsnämnd och Lunds Kommunstyrelse - och därmed för alla Lundabor.
Föreningen KloK, KlostergårdsKultur
Gertrud Pettersson, Ordförande
Kommentar
Efter Sydsvenskans artikel idag den 23/4 kan man konstatera att: De rödgröna partierna är eniga om att rädda biblioteken i Järnåkra och Nöbbelöv, och M är det enda parti som vill lägga ner bägge två och ersätta dem med en bokbuss, så utsikterna för att de bevaras och är goda. Övriga Allianspartier är splittrade, men inte helt kulturfientliga. Bäst dock att vara vaksam!
Troligen var det de orden av Andreas
Ekström i söndagens Sydsvenska som i måndags fick föreläsningspubliken
i Klostergårdens bibliotek att enhälligt kräva att biblioteken i
Nöbbelöv och Järnåkra ska bevaras. Visserligen kunde
biblioteksbesökarna säkert ha tänkt ut det på egen hand. Men nog hjälpte
Andreas Ekström till!
Så här uttryckte sig biblioteksföreningen KloK, KlostergårdsKultur, i en skrivelse, undertecknad av föreningens ordförande Gertrud Pettersson, riktad till Kommunstyrelsen och Kultur- och Fritidsnämnden.
Så här uttryckte sig biblioteksföreningen KloK, KlostergårdsKultur, i en skrivelse, undertecknad av föreningens ordförande Gertrud Pettersson, riktad till Kommunstyrelsen och Kultur- och Fritidsnämnden.
Biblioteken i Järnåkra och Nöbbelöv hotas av nedläggning, om förslagen i Kultur- och Fritidsnämndens budget går igenom.
Det är inte första gången. Också för två år sedan var Järnåkrabiblioteket nedläggningshotat. Argumentet var att det låg för nära Klostergårdens bibliotek så Järnåkraborna kunde gå dit.
För tolv år sedan var det Klostergårdens bibliotek som skulle läggas ner. Argumentet var detsamma. Det var så nära till Järnåkra att Klostergårdsborna gott kunde gå. Vi vill aldrig mer höra det argumentet!
Då bildade vi Klok, KlostergårdsKultur, för att rädda vårt bibliotek. Vi fick starkt och viktigt stöd från Stödföreningen för Järnåkrabiblioteket.
Det stödet vill vi nu återgälda.
Stadsdelsbiblioteken är inte bara ställen för bokutlåning, även om det är en viktig funktion. Nej, de är mötesplatser för stadsdelens sociala och kulturella liv. Liksom det finns en Klostergårdskultur finns det en Nöbbelövskultur och en Järnåkrakultur som vårdas av biblioteken och stödföreningarna.
Biblioteken finns där hela tiden, för enskilda, för föreningar, för kulturskapare, för lokala samhällsinitiativ. Med dagens teknologi kan vartenda stadsdelsbibliotek ge samma service som Lunds stadsbibliotek. Bibliotekarierna är hela tiden tillgängliga som informations- och kulturbärare.
Vid föreläsningen i Mötesplats Klostergården i måndags, betitlat Ett nytt liv vid världens ände, gav publiken Klostergårdens Kulturförening i uppdrag att protestera mot nedläggningen av biblioteken i Järnåkra och Nöbbelöv, i solidaritet med stadsdelarnas befolkning. Enhälligheten bland de närvarande var fullständig och entusiastisk.
Vi lovade att snarast göra auditoriets, och vår, ståndpunkt känd för Lunds Kultur- och Fritidsnämnd och Lunds Kommunstyrelse - och därmed för alla Lundabor.
Föreningen KloK, KlostergårdsKultur
Gertrud Pettersson, Ordförande
Kommentar
Efter Sydsvenskans artikel idag den 23/4 kan man konstatera att: De rödgröna partierna är eniga om att rädda biblioteken i Järnåkra och Nöbbelöv, och M är det enda parti som vill lägga ner bägge två och ersätta dem med en bokbuss, så utsikterna för att de bevaras och är goda. Övriga Allianspartier är splittrade, men inte helt kulturfientliga. Bäst dock att vara vaksam!
Nej till servicelinje, men kanske tätare turer med linje 1 av Barbro Nilsson
Nedanstående kommentar till en enkät om kollektivtrafiken ledde till följande skriftväxling
Jag har ägnat mig åt en intensiv uppvaktning av
politikerna för att återfå servicebussarna som trafikerade
vårdcentralerna. Nu har frågan enkelt och behändigt lämpats över till
Skånetrafiken. Vad händer? Vi på Klostergården använder inte linje 9.Barbro Nilsson
Hej Barbro!
Inför att Skånetrafiken tog över ansvaret för stadstrafiken år 2013 gjorde vi en översyn av resandet och kostnaden för servicelinjerna. Resandet var mycket litet, och kostnaden var hög.
Det var inte ekonomiskt försvarbart för Skånetrafiken att ha kvar dessa linjer i dess form. Däremot ställde vi frågan till kommunen om de var intresserade att ha kvar servicelinjerna.
Beslutet togs att de skulle upphöra. Vi gick då igenom samtliga av servicelinjernas hållplatser och studerade antalet resor och avståndet till befintliga linjer från dessa. I de flesta fall fanns det en närhet till övriga linjer, och i de fall det saknades kompletterade vi med nya linje 9.
Vi gjorde också en rejäl satsning på busstrafiken i augusti 2014.
Gällande Klostergården undersöker vi möjligheterna att köra linje 1 ännu oftare, men det är ännu inte bestämt.
Med vänlig hälsning
Fredrik Schell
Trafikutvecklare Skånetrafiken
E-post: fredrik.schell@skanetrafiken.se
Skånetrafiken
Fredrik Schell
”Resandet var mycket litet och kostnaden var hög."
Detta är felaktigt, i vart fall vad gäller förmiddagar. En kontroll med de aktuella chaufförerna skulle utan tvekan ge information om
- att en stor andel av de resande hade färdtjänstkort och alltså reste gratis med servicebuss och att merkostnaden för färdtjänst med bil borde ha tagits med vid beräkningen, vilket i någon mån skulle ha reducerat kostnaden
- och troligen betydelsefullare - att betalningsapparaterna under bortåt två hela år mestadels var trasiga och alltså inte levererade någon mätning av resandeantalet.
Att linje 1 får tätare turer är mindre intressant för det dryga tusental pensionärer som bor på Klostergården. Vi behöver framför allt kunna åka buss till vår vårdcentral.
Sjukresesystemet - med förhandsbeställning, långa väntetider och fakturahantering är inte attraktivt -och möjligen inte helt billigt - om man behöver göra tätt återkommande besök, t ex för provtagningar eller sjukgymnastisk behandling. När jag senast väntade på taxi för hemresa från vårdcentralen träffade jag en kvinna som väntat 1 timme på sin sjukresetransport.
Att chaufförerna på de vanliga busslinjerna inte har tid att hjälpa till med på- och avstigning - har den synpunkten någon betydelse?
Det ligger i samhällets intresse att gamlingar bor kvar i sina hem. I framtiden blir vi allt fler, vi som går omkring med rollatorer.
Får vi kosta pengar?
Får vi åka med Skånetrafiken?
Mvh
Barbro Nilsson
DNs Hanne Kjöller ville stänga EUs plånbok för palestinier som straff för att Israel stoppar EU-delegation av Ship to Gaza
PRESSMEDDELANDE: 2015-04-20
Eftersom korrekt information om blockaden och dess konsekvenser är ett av Ship to Gazas viktigaste verktyg så erbjöd vi DN att publicera nedanstående rättelse för att något mildra den pinsamma fadäsen.
"På måndagens ledarsida diskuterar skribenten Hanne Kjöller EUs bistånd till Gazaremsan. Udden är riktad mot Hamasregimen som enligt Kjöller mötte en EU-delegation med stängda dörrar och hindrade den från att besöka och inspektera EU-finansierade projekt. Kjöller levererar också en analys som skall förklara detta agerande från Hamasregimens sida:
”Att just journalister och inte politiker välkomnas i Gaza är symtomatiskt. Journalisterna rapporterar om eländet och bekräftar bilden av palestinierna som offer vilket motiverar hjälpen utifrån. Palestinierna är offer. Men inte bara för konflikterna med Israel. De är också offer för åratal av korruption, vanstyre och allvarliga inskränkningar av sina mänskliga rättigheter. Klart att Hamas inte vill ha en massa krävande EU-politiker där.”
Ett skäl till att Ship to Gaza nu
återigen genomför en aktion för att utmana den illegala och inhumana
blockaden av Gazaremsan är att den nu snart nioåriga blockaden i
kombination med återkommande förstörelse har gjort Gazaremsans
innevånare alltmer beroende av utländskt bistånd. Samtidigt har ett
sönderslaget näringsliv som i princip förhindrats att exportera under
närmare ett decennium inneburit en relativ styrkeförskjutning till
fördel för Hamasregimen. Regimen är nu områdets i särklass största
arbetsgivare. Därefter kommer FN-organet UNRWA och ett antal andra
biståndsgivare. I en sådan byråkratiserad och maktcentrerad ekonomi
finns givetvis mycket att problematisera och kritisera för en liberal
ledarsida. Inte minst förekomsten av korruption och maktmissbruk.
När Hanne Kjöller på DN tar chansen blir likväl allt fel.
Många europeiska medier har i helgen upprörts över att EU-parlamentets
palestinadelegation förhindrats att besöka och inspektera
biståndsprojekt på Gazaremsan. Här ser Kjöller ett tillfälle att ta
bladet från munnen. Problemet är inte blockaden, som inte hon inte
berör alls, utan EUs och andras flathet gentemot biståndsmottagare som
stänger dörren när givarna vill inspektera effekten av sitt bistånd. Så
kan vi inte ha det menar hon, de som stryper insynen får ta
konsekvenserna i form av strypta biståndsflöden. Bakom sina ideologiska
skygglappar tycks Kjöller ha missat den poäng som varit uppenbar för
alla andra medier vi tagit del av. Det var just blockadens reglering av
reseflöden som var problemet. Delegationen satte aldrig sin fot på
Gazaremsan eftersom de redan på flygplatsen Ben Gurion blev upplyst om
att israelerna inte tänkte släppa in dem dit.Eftersom korrekt information om blockaden och dess konsekvenser är ett av Ship to Gazas viktigaste verktyg så erbjöd vi DN att publicera nedanstående rättelse för att något mildra den pinsamma fadäsen.
"På måndagens ledarsida diskuterar skribenten Hanne Kjöller EUs bistånd till Gazaremsan. Udden är riktad mot Hamasregimen som enligt Kjöller mötte en EU-delegation med stängda dörrar och hindrade den från att besöka och inspektera EU-finansierade projekt. Kjöller levererar också en analys som skall förklara detta agerande från Hamasregimens sida:
”Att just journalister och inte politiker välkomnas i Gaza är symtomatiskt. Journalisterna rapporterar om eländet och bekräftar bilden av palestinierna som offer vilket motiverar hjälpen utifrån. Palestinierna är offer. Men inte bara för konflikterna med Israel. De är också offer för åratal av korruption, vanstyre och allvarliga inskränkningar av sina mänskliga rättigheter. Klart att Hamas inte vill ha en massa krävande EU-politiker där.”
Hela inlägget bygger dock på ett fullständigt missförstånd. Som flera europeiska tidningar har rapporterat så var det den israeliska regimen som nekade den europeiska delegationen att resa in i Gaza. Kjöller har uppenbarligen feltolkat Rapports inslag som inleds med bilder där parlamentarikerna möts av stängda dörrar på Västbanken - inte på Gazaremsan. Längre fram i inslaget framgår det dock att delegationens resa fick inskränkas till just Västbanken på grund av att de inte släpptes in i Gaza.
Samma sak hände senast i oktober 2013 då motsvarande delegation stoppades trots högljudda protester från EU-parlamentets dåvarande talman Martin Schulz och kommissionens höge representant i utrikesfrågor Catherine Ashton. Det är givetvis bra att DN på ledarplats nu tar upp problemet med att EU förhindras att inspektera sina biståndsprojekt på plats. Kritik och analys måste dock utgå från faktiska omständigheter. Frågan bör därför uppenbarligen ställas så som den i ledaren citerade Margareta Auken ställde den på Twitter i fredags:
EP delegation denied access to Gaza - AGAIN! What is it Israel doesn’t want the European public to see?”
DN svarade med att tacka för påpekandet men valde att själva korrigera lite i själva artikeln och lägga en finstilt rättelse i underkant: ”Rättelse 2015-04-20 15:28: Av en tidigare version av denna text kunde man tro att det var Hamas som inte släppte in EU-delegationen. Det var de israeliska myndigheterna som stoppade den.” Budskapet är att man varit lite otydlig i formuleringen av en sekundär faktauppgift.
Nu var artikeln inte längre falsk bara motsägelsefull. Trots att det var Israelerna som förhindrade besöket använd händelsen fortfarande som motivation för slutsatsen att ”transparens och insyn borde vara ett krav för långvarigt utvecklingsbistånd.” Som puff för artikeln på nätsidan kvarstår i skrivande stund citatet: "Att biståndsgivare möts av stängda dörrar på Gaza borde få dem att stänga plånboken"
Vi frågade DNs Johannes Åman om man nu inte borde ta tillfället i akt att diskutera varför Israel gång på gång hindrar EU-delegationer att inspektera de biståndsprojekt som de europeiska skattebetalarna finansierar. Svaret vi fick var att en sådan diskussion inte var aktuellt i detta sammanhang eftersom texten handlade om bistånd i allmänhet och inte om Israel-Palestinakonflikten.
Från Ship to Gazas sida kan vi bara dra slutsatsen att vårt arbete för att synliggöra blockaden och dess konsekvenser behövs. Om en av Sveriges ledande opinionsbildare, och de som har till uppgift att redaktionellt granska hennes texter, har så grumliga uppfattningar om hur blockaden fungerar att ett sådant missförstånd är möjligt så står vi inför stora utmaningar.
Om man menar allvar med att vilja motverka biståndsberoende och korruption på Gazaremsan så måste man börja med att ställa kravet att Gazas isolering ska hävas.
2015-04-16
Nicaragua och Guatemala - personligt och politiskt om två sargade länder
Onsdag 22/4 kl 18.00
Föredrag av Maria Dahmén, som
sedan tidigt 70-tal har besökt Nicaragua och Guatemala upprepade
gånger som student, internationell biståndsarbetare mm och under senare
tid gjort rundresor i de båda länderna. Nu verksam som journalist på
tidskriften Faktum. Gerillakriget i Nicaragua ledde till en revolution 1979. Gerillakriget i Guatemala utmynnade
i ett ”fredsavtal” 1996 med Norge i en huvudroll. Båda länderna är i
dag fortsatt fattiga och instabila. Det politiska våldet har ersatts av
desperation och kriminalitet.
Guatemala har en erkänt färgstark historia, både politiskt som högsäte under kolonialtiden och kulturellt under Mayaepoken.
Nicaragua behärskades av två starka kolonialmakter – västra delen av spanjorerna och östra delen av engelsmännen, vilket gav helt olika förutsättningar för landets utveckling.
Gemensamt för länderna är vulkaner, långa stränder och exotiska djur. Guatemala är en turistmagnet medan Nicaragua fortfarande är i startgroparna för att utvecklas som turistland
Plats: Sal L 503, SOL - Språk- och Litteraturcentrum, Helgonabacken 12, Lund
Arrangör: Vänortsföreningen Lund-León
Guatemala har en erkänt färgstark historia, både politiskt som högsäte under kolonialtiden och kulturellt under Mayaepoken.
Nicaragua behärskades av två starka kolonialmakter – västra delen av spanjorerna och östra delen av engelsmännen, vilket gav helt olika förutsättningar för landets utveckling.
Gemensamt för länderna är vulkaner, långa stränder och exotiska djur. Guatemala är en turistmagnet medan Nicaragua fortfarande är i startgroparna för att utvecklas som turistland
Plats: Sal L 503, SOL - Språk- och Litteraturcentrum, Helgonabacken 12, Lund
Arrangör: Vänortsföreningen Lund-León
Fotboll och näktergal av Gunnar Stensson
Skotten mot mål dunsar dovt och ropen
av jubel eller besvikelse ekar. Åtta matcher pågår i blåst, regn och
dimma. De blöta bollarna studsar i gräset. Spelarna halkar och får
gräsfläckar på sina bara knän. Korpfotbollen på Korpvallen har inletts.
Skymningen faller vid halvåttatiden men ännu är inte alla matcher
avgjorda.
Häggträden vid Vårvädersvägen är redan genomskinligt gröna, men lindarna längs Västanväg tvekar. De vet att det gör ont när knoppar brista.
Plommonträden vid Höje å står i blom. En näktergal sjöng i den gråkalla morgondimman. Jag samlade en kasse nässlor till soppa på lördag.
Häggträden vid Vårvädersvägen är redan genomskinligt gröna, men lindarna längs Västanväg tvekar. De vet att det gör ont när knoppar brista.
Plommonträden vid Höje å står i blom. En näktergal sjöng i den gråkalla morgondimman. Jag samlade en kasse nässlor till soppa på lördag.
Bankövertagandet av Karin S
En rik direktör på sparbanken
kom på den förträffliga tanken:
”Ta bort allt kontant,
det blir bra för var tant.
För då slipper hon gå till sparbanken.”
En tant med pengar på banken
blev skrämd av den rysliga tanken.
”Min lilla sparpeng
skulle räckt till ny säng.
Jag får sova på bänken vid banken.”
Runt tanten som lagt sig på bänken
kom horder av tanter: ”För fanken!
Vi bråkar och stör,
ropar slagord i kör
och tar över den uschliga banken.”
kom på den förträffliga tanken:
”Ta bort allt kontant,
det blir bra för var tant.
För då slipper hon gå till sparbanken.”
En tant med pengar på banken
blev skrämd av den rysliga tanken.
”Min lilla sparpeng
skulle räckt till ny säng.
Jag får sova på bänken vid banken.”
Runt tanten som lagt sig på bänken
kom horder av tanter: ”För fanken!
Vi bråkar och stör,
ropar slagord i kör
och tar över den uschliga banken.”
Khalida Jarrar måste friges! av Gunnar Olofsson
Den israeliska regimen har beslutat
att sätta Khalida Jarrar, en palestinsk jurist och demokratiskt vald
medlem av det palestinska parlamentet, i så kallat ”administrativt
förvar”. Beslutet gäller till att börja med 6 månader, och innebär
fängslande utan rättegång eller dom. Enligt en militärorder utgör
Jarrar ”ett hot mot säkerheten i regionen”.
Det israeliska rättssystemet diskriminerar konsekvent palestinierna, som i de ockuperade områdena - till skillnad från de judiska ockupanterna i samma områden – lyder helt under militärlagar. Arresteringar är vanliga och barn ned till 12 års ålder fängslas och torteras av israelisk militär. Antalet politiska fångar i Israel varierar, men ligger oftast kring 5.000. I nuläget är över 500 personer – varav 15 medlemmar av det palestinska parlamentet, inklusive talmannen Dr. Aziz Dweik – placerade i administrativt förvar.
Khalida Jarrar har framför allt engagerat sig i kvinnornas situation och för de palestinska fångarnas sak. Hon har också aktivt förordat Palestinas anslutning till stadgan för den Internationella Brottmålsdomstolen i Haag (ICC) – en plats där krigsbrott i konflikten Israel/Palestina kan komma att bedömas. Det är förmodligen för detta stöd för ICC som hon blivit fängslad.
Den svenska regeringen kan knappast med bevarad trovärdighet i längden överse med den israeliska regimens ständigt pågående brott mot demokrati och mänskliga rättigheter, och fortsätta att utveckla handel, kultur och idrott med Israel som om ingenting hänt. Det är dags att sätta ner foten, kräva att Khalida Jarrar och de andra politiska fångarna friges och att ockupationen upphör. Israel måste bojkottas och isoleras tills man insett att den här politiken inte accepteras.
Det israeliska rättssystemet diskriminerar konsekvent palestinierna, som i de ockuperade områdena - till skillnad från de judiska ockupanterna i samma områden – lyder helt under militärlagar. Arresteringar är vanliga och barn ned till 12 års ålder fängslas och torteras av israelisk militär. Antalet politiska fångar i Israel varierar, men ligger oftast kring 5.000. I nuläget är över 500 personer – varav 15 medlemmar av det palestinska parlamentet, inklusive talmannen Dr. Aziz Dweik – placerade i administrativt förvar.
Khalida Jarrar har framför allt engagerat sig i kvinnornas situation och för de palestinska fångarnas sak. Hon har också aktivt förordat Palestinas anslutning till stadgan för den Internationella Brottmålsdomstolen i Haag (ICC) – en plats där krigsbrott i konflikten Israel/Palestina kan komma att bedömas. Det är förmodligen för detta stöd för ICC som hon blivit fängslad.
Den svenska regeringen kan knappast med bevarad trovärdighet i längden överse med den israeliska regimens ständigt pågående brott mot demokrati och mänskliga rättigheter, och fortsätta att utveckla handel, kultur och idrott med Israel som om ingenting hänt. Det är dags att sätta ner foten, kräva att Khalida Jarrar och de andra politiska fångarna friges och att ockupationen upphör. Israel måste bojkottas och isoleras tills man insett att den här politiken inte accepteras.
Låst läge i Gaza - ny rapport
För att undvika att våldet trappas upp måste
återuppbyggnaden av Gaza komma igång snarast. I en ny rapport
konstaterar vi att bara 27 procent av de utlovade medlen från det
internationella samfundet hittills kommit in och situationen för
människorna i Gaza är akut.
Läs rapporten »
Läs rapporten »
Suleiman har byggt ett litet hus med ett rum av resterna av sitt gamla,
som bombades i augusti 2014: “Det här var vår enda lösning.
Livet blir mer och mer outhärdligt. Vi hoppas bara på en enda sak: Återuppbyggnad.
Men ärligt talat, jag vet inte om det är nån idé att fortsätta hoppas,” säger han.
Foto: Anas al Baba/Oxfam
Grass och Rifbjerg av Lucifer
Tiden går och plötsligt är några stöttepelare borta.
Den köttige Grass
Günter Grass var en sådan.
Blecktrumman är oförglömlig, både som bok och film (ålfisket med
hästhuvudet, kärleks-scenen med Oskars mor på ett hotellrum). Det var
någonting köttigt och materiellt över allt han skrev, också när han
skrev om politik. Han ställde inte upp i hyllningskören när
Västtyskland annekterade DDR, eller snarare köpte. Visst hade Europa
mått bättre om det hade varit en mera jämbördig förening mellan de båda
staterna. Hans öppenhet över hans ungdoms entusiasm för nazismen slår
det mesta och den sena beskrivningen om hur han i krigets sista månader
tjänstgjorde i Waffen SS är trots allt hedrande. Han står för vad han
gjorde, om än sent.
Stor-Klas
Klaus Rifbjerg är verkligen en helt annan historia. Han är en personifiering av den frisinnade danska borgerligheten, kulturradikalismen i Poul Henningsons efterföljd. I Danmark finns det ett helt parti i hans anda, Radikale Venstre, som sitter i regering med de danska socialdemokraterna. Det är mycket långt från Jan Björklunds folkparti. Som författare behärskade han alla genrer. Danska skolelever läser hans genombrottsbok Den kroniske oskyld obligatoriskt i skolan. Här ett citat ur hans mest kända diktsamling Amagerdigte.
Jeg tror mange foragter Amagerbrogade
min praktfulde hjerteflod
men sig mig hvorfor den skulle være værre
end Fredrikssundsvej, Valby Langgade
Peter Bangs Vej och Istedgade?
Hvofor er dens monstruøse forvirring
og opsigtsvækkende smagsløshed
mindreværdig i forhold til andre kvarterers
hovedstrøg?
Dominerande
Rifbjerg var en dominerande person i danskt kulturliv: han var länge redaktör för Vindrosen, han hade ett avgörande inflytande över Gyldendals utgivning, han skrev om litteratur i Politiken och Information. Han var modernismens ledande företrädare t.o.m. inom filmen. Jag minns när jag såg hans Weekend på 60-talet, en film präglad av lättsam erotik i sommarhusen uppe på Nordsjälland – det var väl så ett liv skulle levas. Han kom själv från det småborgerliga Amager men nästan allt han gjorde handlade om välmående medelklassen. Mycket riktigt öppnade han en gourmetrestaurang i den övre prisklassen på 80-talet och körde omkring i en stor amerikansk bil. Tidvis bodde han i Spanien.
Men med 68-revolten var hans riktiga storhetstid slut. Han var visserligen rimligt politisk vänstersinnad, men med den nya tidens folk hade han inte så mycket gemensamt. Han var ofattbart produktiv med ett par böcker om året. Han var en aktiv och skicklig polemiker och så vitt man förstår hatad av dem han gick åt. Han var en utomordentlig författare inom sina gränser. Sådana som han finns inte mer.
Den köttige Grass
Günter Grass var en sådan.
Blecktrumman är oförglömlig, både som bok och film (ålfisket med
hästhuvudet, kärleks-scenen med Oskars mor på ett hotellrum). Det var
någonting köttigt och materiellt över allt han skrev, också när han
skrev om politik. Han ställde inte upp i hyllningskören när
Västtyskland annekterade DDR, eller snarare köpte. Visst hade Europa
mått bättre om det hade varit en mera jämbördig förening mellan de båda
staterna. Hans öppenhet över hans ungdoms entusiasm för nazismen slår
det mesta och den sena beskrivningen om hur han i krigets sista månader
tjänstgjorde i Waffen SS är trots allt hedrande. Han står för vad han
gjorde, om än sent. Stor-Klas
Klaus Rifbjerg är verkligen en helt annan historia. Han är en personifiering av den frisinnade danska borgerligheten, kulturradikalismen i Poul Henningsons efterföljd. I Danmark finns det ett helt parti i hans anda, Radikale Venstre, som sitter i regering med de danska socialdemokraterna. Det är mycket långt från Jan Björklunds folkparti. Som författare behärskade han alla genrer. Danska skolelever läser hans genombrottsbok Den kroniske oskyld obligatoriskt i skolan. Här ett citat ur hans mest kända diktsamling Amagerdigte.
Jeg tror mange foragter Amagerbrogade
min praktfulde hjerteflod
men sig mig hvorfor den skulle være værre
end Fredrikssundsvej, Valby Langgade
Peter Bangs Vej och Istedgade?
Hvofor er dens monstruøse forvirring
og opsigtsvækkende smagsløshed
mindreværdig i forhold til andre kvarterers
hovedstrøg?
Dominerande
Rifbjerg var en dominerande person i danskt kulturliv: han var länge redaktör för Vindrosen, han hade ett avgörande inflytande över Gyldendals utgivning, han skrev om litteratur i Politiken och Information. Han var modernismens ledande företrädare t.o.m. inom filmen. Jag minns när jag såg hans Weekend på 60-talet, en film präglad av lättsam erotik i sommarhusen uppe på Nordsjälland – det var väl så ett liv skulle levas. Han kom själv från det småborgerliga Amager men nästan allt han gjorde handlade om välmående medelklassen. Mycket riktigt öppnade han en gourmetrestaurang i den övre prisklassen på 80-talet och körde omkring i en stor amerikansk bil. Tidvis bodde han i Spanien.
Men med 68-revolten var hans riktiga storhetstid slut. Han var visserligen rimligt politisk vänstersinnad, men med den nya tidens folk hade han inte så mycket gemensamt. Han var ofattbart produktiv med ett par böcker om året. Han var en aktiv och skicklig polemiker och så vitt man förstår hatad av dem han gick åt. Han var en utomordentlig författare inom sina gränser. Sådana som han finns inte mer.
Günther Grass är död
Den tyska historien och den tyska
efterkrigslitteraturen fanns mer koncentrerad i denna man än i någon
annan människa. Och därför kommer man alltid att gripa efter Blecktrumman av historiska, litterära eller politiska skäl, och minnas honom: en man som var Tyskland, skrev Thomas Steinfeld i SDS 14/4, (översättning Per Svensson).
Läs dikten!
Arvet efter Obama. Normala relationer med Iran och Kuba? av Gunnar Stensson
I VB 12 berättade vi om det avtal som slutits mellan Iran och
medlemmarna i FN:s säkerhets-råd plus Tyskland. Det innebär att Iran
går med på internationell kontroll av sitt kärnenergiprogram mot att
sanktionerna upphör. USA hoppas att avtalet ska minska den dubbla
risken för ett israeliskt angrepp på Iran och ett krig mellan
Saudiarabien och Iran.
Relationerna mellan USA och Iran normaliseras efter att ha varit frusna i 36 år på grund av Irans ockupation av den amerikanska ambassaden i Teheran. På en bild skakar presidenterna Rouhani och Obama leende hand.
Betydande motsättningar mellan Iran och USA kvarstår. Redan när artikeln skrevs inträffade två politiska konfrontationer och en vecka senare en tredje.
Iran ställde som ultimatum att alla sanktioner måste upphöra samma dag som slutdokumentet undertecknas.
Utrikesminister John Kerry krävde att Iran stoppar stödet till rebellerna i Jemen. USA ingår nämligen i den allians som under saudisk ledning stöder regimen i Jemen med trupp, vapenleveranser och flygbombningar.
En dryg vecka efter att det preliminära avtalet slutits meddelar Ryssland, att man nu anser sanktionerna hävda och därför ökar handeln med Iran. Ryssland behöver olja och Iran behöver livsmedel, bl a vete. Dessutom förser Ryssland Iran med moderna luftvärnsmissiler.
En kompromiss i den amerikanska kongressen innebär att republikanerna, som utgör majoriteten, förbinder sig att avstå från att stoppa förhandlingarna medan de pågår, men däremot får chansen att rösta om det färdiga avtalet sedan det slutits.
- Det här är en framgång för israelisk politik, säger den israeliska regeringen.
- Om inte sanktionerna mot Iran hävs så blir det inget avtal, säger president Rouhani.
Förbindelserna mellan USA och Kuba, som varit brutna sedan den kubanska revolutionen för mer än 50 år sedan, normaliserades samtidigt. Nu ska terrorstämpeln på Kuba äntligen undanröjas. Raul Castro och Obama skakade hand i samband med det panamerikanska mötet förra helgen.
President Obama har inte lyckats genomföra mycket under sin tid som president. Inrikespolitiskt är sjukförsäkringen den viktigaste framgången. Han har avslutat USA:s krig i Afghanistan och Irak (nästan), men inte förmått avveckla koncentrationslägret Guantanamo.
Om han kan upprätta varaktiga relationer med Iran och Kuba, efterlämnar han ett fredsarv till Hillary Clinton att bygga vidare på.
Om en republikan blir USA:s president är vi tillbaka i 1930-talet.
Relationerna mellan USA och Iran normaliseras efter att ha varit frusna i 36 år på grund av Irans ockupation av den amerikanska ambassaden i Teheran. På en bild skakar presidenterna Rouhani och Obama leende hand.
Betydande motsättningar mellan Iran och USA kvarstår. Redan när artikeln skrevs inträffade två politiska konfrontationer och en vecka senare en tredje.
Iran ställde som ultimatum att alla sanktioner måste upphöra samma dag som slutdokumentet undertecknas.
Utrikesminister John Kerry krävde att Iran stoppar stödet till rebellerna i Jemen. USA ingår nämligen i den allians som under saudisk ledning stöder regimen i Jemen med trupp, vapenleveranser och flygbombningar.
En dryg vecka efter att det preliminära avtalet slutits meddelar Ryssland, att man nu anser sanktionerna hävda och därför ökar handeln med Iran. Ryssland behöver olja och Iran behöver livsmedel, bl a vete. Dessutom förser Ryssland Iran med moderna luftvärnsmissiler.
En kompromiss i den amerikanska kongressen innebär att republikanerna, som utgör majoriteten, förbinder sig att avstå från att stoppa förhandlingarna medan de pågår, men däremot får chansen att rösta om det färdiga avtalet sedan det slutits.
- Det här är en framgång för israelisk politik, säger den israeliska regeringen.
- Om inte sanktionerna mot Iran hävs så blir det inget avtal, säger president Rouhani.
Förbindelserna mellan USA och Kuba, som varit brutna sedan den kubanska revolutionen för mer än 50 år sedan, normaliserades samtidigt. Nu ska terrorstämpeln på Kuba äntligen undanröjas. Raul Castro och Obama skakade hand i samband med det panamerikanska mötet förra helgen.
President Obama har inte lyckats genomföra mycket under sin tid som president. Inrikespolitiskt är sjukförsäkringen den viktigaste framgången. Han har avslutat USA:s krig i Afghanistan och Irak (nästan), men inte förmått avveckla koncentrationslägret Guantanamo.
Om han kan upprätta varaktiga relationer med Iran och Kuba, efterlämnar han ett fredsarv till Hillary Clinton att bygga vidare på.
Om en republikan blir USA:s president är vi tillbaka i 1930-talet.
Jobba hårt. Var artig. av Gunnar Stensson
Studieförbundet Vuxenskolan, vars VD härom veckan beslöt att lägga ner
gymnasieskolan Humanus och ställa 70 elever och ett tjog lärare på bar
backe, har tillsammans med Ohlininstitutet
gett ut antologin Klassresan.
Boken hyllades av Heidi Avellan under rubriken Duktig flicka klassreser själv på en helsida i Sydsvenskan i lördags. Dagens Nyheter ägnade den en huvudledare, rubricerad Sverige mår bra av mer social rörlighet i måndags.
Så Klassresan har fått en överdådig marknadsföring!
Therese Bohman skriver i sitt bidrag ”Lika gärna som duktigheten kan vara en börda, kan den vara ett vapen”. Ett annat bidrag handlar om en brittisk skola som lyckats bryta en negativ trend.
Både Sydsvenskan och Dagens Nyheter tar upp just dessa båda artiklar, så de uttrycker väl bäst den liberala synen på skolan. I antologin går det bra för duktiga Annika och artige Tomas. Pippi och Emil lyser med sin frånvaro.
Men visst är det intressant att läsa om en skola som lyckas genom att tillämpa principerna: Work hard. Be nice.
Filmen Vänd dem inte ryggen från 1950-talet hade samma tema (samtidigt som den introducerade en av de första rocklåtarna: Rock around the clock).
Fast vi har väl, frånsett Jan Björklunds liberaler, kommit lite längre de senaste 60 åren?
Ärligt talat, vill vi ha det klassamhälle som antologins titel Klassresan förutsätter? Klassamhället är idag mer destruktivt än det varit någon gång i Sverige sedan 1950-talet.
Bemanningsföretagen har funnit en ny metod i konsten att stjäla skattemedel: de hyr ut lärare till skolföretagen! Mellanhänder profiterar på mellanhänder, som parasiterar på skattemedel.
Och vi har fått en ny underklass: prekariatet.
Den duktiga flickan i Humanus fick inte chansen att göra någon klassresa. Att pojkarna var arbetsamma och artiga hjälpte dem inte. När skolan inte gav vinst beslöt Studieförbundet Vuxenskolan att lägga ner den.
Inom prekariatet och bland de nya svenskarna finns den välutbildade och solidariska begåvningsreserv som solidariskt kan leda kampen för rättvisa i ett hårdnande klassamhälle där giriga kommandorer härjar under den vilseledande benämningen entreprenörer.
Och var övertygade om att borgerliga politiker kommer att upprepa antologins slagord i tid och otid. Jobba hårt. Var artig.
gett ut antologin Klassresan.Boken hyllades av Heidi Avellan under rubriken Duktig flicka klassreser själv på en helsida i Sydsvenskan i lördags. Dagens Nyheter ägnade den en huvudledare, rubricerad Sverige mår bra av mer social rörlighet i måndags.
Så Klassresan har fått en överdådig marknadsföring!
Therese Bohman skriver i sitt bidrag ”Lika gärna som duktigheten kan vara en börda, kan den vara ett vapen”. Ett annat bidrag handlar om en brittisk skola som lyckats bryta en negativ trend.
Både Sydsvenskan och Dagens Nyheter tar upp just dessa båda artiklar, så de uttrycker väl bäst den liberala synen på skolan. I antologin går det bra för duktiga Annika och artige Tomas. Pippi och Emil lyser med sin frånvaro.
Men visst är det intressant att läsa om en skola som lyckas genom att tillämpa principerna: Work hard. Be nice.
Filmen Vänd dem inte ryggen från 1950-talet hade samma tema (samtidigt som den introducerade en av de första rocklåtarna: Rock around the clock).
Fast vi har väl, frånsett Jan Björklunds liberaler, kommit lite längre de senaste 60 åren?
Ärligt talat, vill vi ha det klassamhälle som antologins titel Klassresan förutsätter? Klassamhället är idag mer destruktivt än det varit någon gång i Sverige sedan 1950-talet.
Bemanningsföretagen har funnit en ny metod i konsten att stjäla skattemedel: de hyr ut lärare till skolföretagen! Mellanhänder profiterar på mellanhänder, som parasiterar på skattemedel.
Och vi har fått en ny underklass: prekariatet.
Den duktiga flickan i Humanus fick inte chansen att göra någon klassresa. Att pojkarna var arbetsamma och artiga hjälpte dem inte. När skolan inte gav vinst beslöt Studieförbundet Vuxenskolan att lägga ner den.
Inom prekariatet och bland de nya svenskarna finns den välutbildade och solidariska begåvningsreserv som solidariskt kan leda kampen för rättvisa i ett hårdnande klassamhälle där giriga kommandorer härjar under den vilseledande benämningen entreprenörer.
Och var övertygade om att borgerliga politiker kommer att upprepa antologins slagord i tid och otid. Jobba hårt. Var artig.
Svensk ekonomi de senaste åren - En utvärdering av 8 år med Alliansen av Sven-Hugo Mattsson
Hur klarar man av att sänka skatter där de
rikaste får merparten och de fattigaste några smulor från de rikas
bord, utan att de fattiga reagerar och går ut på gator och torg och
protesterar. De fattiga som inte lever ett värdigt ekonomiskt liv. En
orsak är att de fattiga inte har någon röst, de har ingen tidning och
andra sätt att meddela sig.
Ett svar kan vara att man i sitt språk har en demagogi som är skicklig, beskriver saker och ting på ett sätt som knappast är adekvat, man utesluter sanningar för att framstå i god dager. Man har dessutom kompisar bland ekonomer som beskriver ekonomin på ett konstigt sätt.
Exempel
Exempel på detta är konjunkturinstitutet. För en tid sen gick man ut och gav en prognos på hur ekonomin kommer att utvecklas 2015 och 2016, man spår 6.4% ökning de här två åren. En tjänsteperson på KI kallar detta en ljusning i ekonomin och sen kommer: ”för en gångs skull”.
Har då svensk ekonomi befunnit sig i mörker, tja. De senaste 5 åren 2010-14 har svensk ekonomi stigit med drygt 12%. Ljusningen i svensk ekonomi kom redan 2010 efter nergången 2008-2009.
Ett annat exempel. Jan Nylander, ekonomi-reporter på Rapport, menar med utgångspunkt från KI:s rapport att vi nu lämnar en 10-årig lågkonjunktur. Fakta är följande: åren 2005-2014 steg svensk ekonomi med nästan 18 %. Lågkonjunktur? Visst, jag har förstått att kapitalismen och Alliansföreträdare tycker att man skall ha en ungefärlig tillväxt på över 1.5% för att det skall räknas som högkonjunktur. Nylander har alltså anammat borgerlighetens språkbruk. Låt oss titta på vad 18% tillväxt innebar i kronor under den här tiden. Den innebar en tillväxt på 582 miljarder, det motsvarar ungefär 60.000 kr per individ i landet. Lågkonjunktur? Nä, en tillväxt innebär inte att pengarna går ner i de enskildas fickor men siffran är ändå intressant. Det är ju ur den här tillväxten Alliansen har kunnat sänka skatter.
”Värsta krisen sen 30-talet”
Jag har hört det här demagogiska uttrycket från alliansföreträdare massvis av gånger. Jag tror nog att man skall akta sig för att jämföra den ekonomiska kris vi hade 2008-2009 med den under 30-talet. En anledning är att svensk ekonomi nu är urstark och den nergång i ekonomin som var 2008-9, var redan återhämtad 2010. 2008 och 2009 var nergången 5.8 procent i vår ekonomi, redan 2010 var detta återhämtat, då steg ekonomin 6.0% och sen dess, som visats, har vår ekonomi stigit ytterligare.
Vad kunde vi gjort istället?
Förutom att Alliansregeringen under 8 år har skött vår ekonomi dåligt, trots en faktisk högkonjunktur lämnar man över ett stort underskott. Man skall också komma ihåg att man ärvde en mycket stark ekonomi från Socialdemokraterna. De första åren under 2000-talet fram till Alliansens tillträde steg ekonomin med ca 20 %. Det var från den här utgångspunkten man kunde starta sina skattesänkningar.
Jag påstår inte att den föregående regeringen ”tog från de fattiga och gav till de rika”. De skattesänkningar man genomförde kunde tas ur en stark ekonomisk tillväxt. Men att så fullständigt ommöblera ekonomin är enligt min mening direkt omoraliskt även sett med utgångspunkten av en osolidarisk politisk inriktning.
För de pengar tillväxten har gett kunde man, förslagsvis, höjt garantipensionen till 10.000 kr, för närvarande ca 8.000 kr för den som är singel. Man kunde också höjt grundavdraget till samma nivå, detta hade gett de fattigaste en betydligt rimligare vardag där dessa inte behövt gå med mössan i hand. Man kunde höjt ersättningen ordentligt för de som är arbetslösa och aldrig infört arbetslöshetsskatten. Vi talar, med all rätt, om pensionärsskatten. Men den som är arbetslös betalar, vid samma inkomst, betydligt mer än en pensionär. Man straffar den som redan ligger.
Man kunde istället med utgångspunkt från den tillväxt Alliansen hade, överfört flera 10-tals miljarder till kommunerna. Man kunde höjt barnbidragen och förbättrat för ensamstående föräldrar. Man kunde dessutom investerat i järnväg och skola. Man kunde, kort sagt, göra Sverige till ett rimligare ekonomiskt land att leva i även för de fattigaste. Nu lever de rikaste i överflöd medan allt fler har blivit relativt fattigare.
2015-04-09
Järnvägsstation i Klostergården 2022
Var ska den ligga? Vi besöker de platser som föreslagits.
Samling på Kyrktorget i Klostergården söndagen den 12 april klockan 14.00.Det blir en kort promenad längs lättframkomliga vägar som alla kan delta i.
Vi hoppas på vackert väder och vårlig grönska.
Klostergårdens Byalag, Gunnar Stensson
Exkluderande design av Karin S
Som kvinna över 70 är det svårt att vila kroppen.
Jag får ta med mej nån som bär min stol och kaffekoppen
för överallt står stolar med design som exkluderar
och kräver vighet, styrka. Jag blir arg och protesterar,
förenar mej med hemlösa, gravida och värkbrutna
i kamp där de som kan, har sina starka nävar knutna.
Vi vill ha bänkar gjorda så att alla kan få sitta
eller ligga och på solen och de gröna löven titta.
Vi vill ha design som är passande för alla
för dom som redan fallit och för dom som snart ska falla,
och vi blir fler och fler så vitt jag kan förstå
när kylan breder ut sig i vårt land så isigt blå.
Jag får ta med mej nån som bär min stol och kaffekoppen
för överallt står stolar med design som exkluderar
och kräver vighet, styrka. Jag blir arg och protesterar,
förenar mej med hemlösa, gravida och värkbrutna
i kamp där de som kan, har sina starka nävar knutna.
Vi vill ha bänkar gjorda så att alla kan få sitta
eller ligga och på solen och de gröna löven titta.
Vi vill ha design som är passande för alla
för dom som redan fallit och för dom som snart ska falla,
och vi blir fler och fler så vitt jag kan förstå
när kylan breder ut sig i vårt land så isigt blå.
Från pressgrannen
Att stödja Israel är att:
Kräva att Israels ockupation av de Palestinska områdena ska upphöra.
Kräva att Israel ska erkänna palestiniernas existens och rättigheter.
Kräva att blockaden av Gaza ska upphöra.
Kräva att Israel ska verka för fred och samexistens med palestinierna och länderna i Mellanöstern.
Colette Benyamine i ett svar till Israels ambassadör Isaac Bachman, SDS 31/3.
Colette Benyamine i ett svar till Israels ambassadör Isaac Bachman, SDS 31/3.
Palestina officiell medlem i ICC
Palestina är nu officiell medlem i
Internationella brottmålsdomstolen (ICC). Inträdet skedde under en
stängd ceremoni på ICC:s högkvarter i Haag den 1 april.
ICC Second Vice-President Judge Kuniko Ozaki, in the presence of the President of the Assembly of States Parties, H.E. Sidiki Kaba, presents Minister of Foreign Affairs of Palestine Dr. Riad Al-Malki, with a special edition of the Rome Statute © ICC-CPI
Både USA och Israel har varit starkt kritiska till det palestinska draget, och efter att det stod klart att Palestina skulle beviljas medlemskap i ICC ströp Israel överföringen av palestinska skatteintäkter till Palestinska myndigheten.
Israel har undertecknat men inte ratificerat Romstadgan, som är grunddokumentet för ICC.
Bli offentlig! Fly det privata! av Gunnar Stensson
Publicera dina idéer, infall, tankar och föreställningar i VB. En
gnista kan slockna, en annan kan tända en präriebrand sa vi på 60-talet.
Vänstern är inte ett parti, inte en samling dogmer utan en rättvisans
vind. Genom att framföra en galen tanke kan du locka fram en klok hos
någon annan. Initiativet var ditt!
Zygmunt Bauman talade på SOL måndagen 30 mars. Han varnade för Facebook som en spegelsal för likar. I spegelsalen är du fängslad i en enda verklighet. Eller overklighet. Utanför spegelsalen finner du världen. Där kan det du säger få betydelse.
Är då inte också VB en spegelsal? Risken finns alltid och har alltid funnits under dess mer än 40-åriga historia. Läsekretsen är liten. Men VB är offentlig, öppen för alla. Krossa speglarna och släpp in luft och ljus. Själv ska jag stänga mitt facebookkonto. Att vara medborgare och demokrat är att vara offentlig.
Zygmunt Bauman talade på SOL måndagen 30 mars. Han varnade för Facebook som en spegelsal för likar. I spegelsalen är du fängslad i en enda verklighet. Eller overklighet. Utanför spegelsalen finner du världen. Där kan det du säger få betydelse.
Är då inte också VB en spegelsal? Risken finns alltid och har alltid funnits under dess mer än 40-åriga historia. Läsekretsen är liten. Men VB är offentlig, öppen för alla. Krossa speglarna och släpp in luft och ljus. Själv ska jag stänga mitt facebookkonto. Att vara medborgare och demokrat är att vara offentlig.
Aktuell analys av Lucifer
Det är fascinerande att följa. Vad
som har pågått i några veckor nu är en kampanj mot S-Mp-regeringen.
Det är ingen lätt utgångspunkt för de gamla allianspartierna– de är
alla försvagade av de enskilda partiernas valresultat och moderaternas
ledarskifte. Vidare har de problem genom den berömda DÖ, uppgörelsen om
att den som har regeringsmakten också ska få igenom sin budget i
fortsättningen. Den är svår att bära för alla sossehatarna i deras
partier och de kommer säkert att kräva att det görs något.
Vad de kan åstadkomma är att göra riksdagen till ett helvete för regeringen genom att tillsammans med SD rösta ner vad som inte täcks av uppgörelsen. Därutöver kommer det säkert att bli ett stort antal anmälningar till konstitutionsutskottet om att regeringen inte gör formellt rätt.
V som slagträ mot S
Men dessförinnan kommer de att jobba med att bygga opinionsstormar av varierande slag som ska visa hur inkompetent och taskig regeringen är. Som vanligt är det sossarna man är ute efter men metoden kommer att bli att angripa det samförstånd i enskilda frågor regeringen uppnått med Vänsterpartiet. Att använda V som slagträ mot S är en beprövad metod som t.ex. lyckades i valrörelsen 2010. Och som vanligt har S och V inget att sätta emot – vi har ju inga dagstidningar som trots allt är de som sätter agendan för andra media.
Många faror hotar
Därutöver finns det naturligtvis möjligheter att exploatera det missnöje som uppkommer när ett antal av den förra regeringens godbitar dras bort. Neddragningen av RUT och ROT är förstås en sådan sak. De senaste dagarna har man t.ex. kunnat läsa om de faror som hotar medborgarna när de själva ger sig på jobb som annars skulle ha utförts av de firmor som kammat in på upptrissade priser under ROT/RUT-boomen. Nu hotar allvarliga skador hemmafixaren enligt vad en talesman för MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, kan meddela. Hemmafixarna klämmer sig, hugger sig, skär sig, sågar sig eller trillar ned från stegar. De gör sig illa när de använder sågar, knivar, stämjärn, vinkelslipar och vedklyvar eller slinter med skiftnyckeln när de ska lossa på bultar. Utan tvivel slår de sig också på tummen när de ska spika men det glömde MSB att ta upp. Ökade sjukvårdskostnader blir det förstås och det har regeringen missat att ta hänsyn till när de föreslog neddragningen. Det var, kort sagt, bättre förr när alliansen styrde.
Dystra utsikter
Solen skiner och det hade varit trevligt att sluta i ljusare sinnesstämning. Jo, det är en lättnad att Sverige inte har en borgerlig regering, men man kan hålla tillbaka glädjeyttringarna. Sverigedemokraterna grillas i sitt eget fett, men det får de sköta själva. Utrikes blir det inte muntrare: Saudiarabien tillsammans med USA och Storbritannien bombar och dödar i ett land som går sin egen väg. Obama går i Bushs fotspår och Putin framhärdar i östra Ukraina. Sverige ska nu skicka militärer till Irak, förmodligen för att ställa sig in för USA. Snart har vi en president Clinton som från sin tid som utrikesminister är känd för att inte tveka när det gäller att hävda supermaktens intressen.
Och om vi ska vara lite mera lokala så har Percy Nilssons ishockeylag gått upp i högsta serien. Bra för Percys affärsintressen men dystert för oss som ska behöva höra om ishockey i ett halvt år. Kan inte någon i VB:s läsekrets komma med någon solskenshistoria som lättar sinnet?
Vad
som har pågått i några veckor nu är en kampanj mot S-Mp-regeringen.
Det är ingen lätt utgångspunkt för de gamla allianspartierna– de är
alla försvagade av de enskilda partiernas valresultat och moderaternas
ledarskifte. Vidare har de problem genom den berömda DÖ, uppgörelsen om
att den som har regeringsmakten också ska få igenom sin budget i
fortsättningen. Den är svår att bära för alla sossehatarna i deras
partier och de kommer säkert att kräva att det görs något. Vad de kan åstadkomma är att göra riksdagen till ett helvete för regeringen genom att tillsammans med SD rösta ner vad som inte täcks av uppgörelsen. Därutöver kommer det säkert att bli ett stort antal anmälningar till konstitutionsutskottet om att regeringen inte gör formellt rätt.
V som slagträ mot S
Men dessförinnan kommer de att jobba med att bygga opinionsstormar av varierande slag som ska visa hur inkompetent och taskig regeringen är. Som vanligt är det sossarna man är ute efter men metoden kommer att bli att angripa det samförstånd i enskilda frågor regeringen uppnått med Vänsterpartiet. Att använda V som slagträ mot S är en beprövad metod som t.ex. lyckades i valrörelsen 2010. Och som vanligt har S och V inget att sätta emot – vi har ju inga dagstidningar som trots allt är de som sätter agendan för andra media.
Många faror hotar
Därutöver finns det naturligtvis möjligheter att exploatera det missnöje som uppkommer när ett antal av den förra regeringens godbitar dras bort. Neddragningen av RUT och ROT är förstås en sådan sak. De senaste dagarna har man t.ex. kunnat läsa om de faror som hotar medborgarna när de själva ger sig på jobb som annars skulle ha utförts av de firmor som kammat in på upptrissade priser under ROT/RUT-boomen. Nu hotar allvarliga skador hemmafixaren enligt vad en talesman för MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, kan meddela. Hemmafixarna klämmer sig, hugger sig, skär sig, sågar sig eller trillar ned från stegar. De gör sig illa när de använder sågar, knivar, stämjärn, vinkelslipar och vedklyvar eller slinter med skiftnyckeln när de ska lossa på bultar. Utan tvivel slår de sig också på tummen när de ska spika men det glömde MSB att ta upp. Ökade sjukvårdskostnader blir det förstås och det har regeringen missat att ta hänsyn till när de föreslog neddragningen. Det var, kort sagt, bättre förr när alliansen styrde.
Dystra utsikter
Solen skiner och det hade varit trevligt att sluta i ljusare sinnesstämning. Jo, det är en lättnad att Sverige inte har en borgerlig regering, men man kan hålla tillbaka glädjeyttringarna. Sverigedemokraterna grillas i sitt eget fett, men det får de sköta själva. Utrikes blir det inte muntrare: Saudiarabien tillsammans med USA och Storbritannien bombar och dödar i ett land som går sin egen väg. Obama går i Bushs fotspår och Putin framhärdar i östra Ukraina. Sverige ska nu skicka militärer till Irak, förmodligen för att ställa sig in för USA. Snart har vi en president Clinton som från sin tid som utrikesminister är känd för att inte tveka när det gäller att hävda supermaktens intressen.
Och om vi ska vara lite mera lokala så har Percy Nilssons ishockeylag gått upp i högsta serien. Bra för Percys affärsintressen men dystert för oss som ska behöva höra om ishockey i ett halvt år. Kan inte någon i VB:s läsekrets komma med någon solskenshistoria som lättar sinnet?
Nytt nummer av Politiken
Saxat ut numret:
Anders Jarfjord nyvald ordförande
Vänsterpartiet Lunds årsmöte avlöpte
samlat och trevligt. Men lite iögonenfallande var nog att en
byggnadsarbetare efterträdde en annan som ordförande för föreningen.
Partiet har växt kraftigt på senare år, med över 300 medlemmar och en sprudlande aktivitet känns det bra inför framtiden trots det osäkra läget i kommunfullmäktige.
Anders
påpekade att han ville att “Vänsterpartiet skulle bli ett parti för
vanligt folk, inte för folk som representerar vanligt folk”. Det anger
en öppen och positiv ton som förhoppningsvis bidrar till att än fler
tar steget att engagera sig i partiet för en mer jämlik värld.
Årsmötet beslutade även att Vänsterpartiet ska genomföra en kampanj för att lyfta de osäkra förhållandena på dagens arbetsmarknad, inte minst situationen för kvinnor.
Anders är ersättare i kommunfullmäktige, sitter i tekniska nämnden och inte minst: är ordförande för Byggnads Lundabygden.
Den tillträdande styrelsen består nästan enbart av nya krafter, som kan ge en entusiastisk start på det politiska arbetet:
Anders Jarfjord (ordf), Abe Bergegårdh, Görild Malmberg, Karin Oscarsson, Andrea Pettersson
Gunilla Wahlberg och Viktor Voigt (kassör)
Partiet har växt kraftigt på senare år, med över 300 medlemmar och en sprudlande aktivitet känns det bra inför framtiden trots det osäkra läget i kommunfullmäktige.
Anders
påpekade att han ville att “Vänsterpartiet skulle bli ett parti för
vanligt folk, inte för folk som representerar vanligt folk”. Det anger
en öppen och positiv ton som förhoppningsvis bidrar till att än fler
tar steget att engagera sig i partiet för en mer jämlik värld. Årsmötet beslutade även att Vänsterpartiet ska genomföra en kampanj för att lyfta de osäkra förhållandena på dagens arbetsmarknad, inte minst situationen för kvinnor.
Anders är ersättare i kommunfullmäktige, sitter i tekniska nämnden och inte minst: är ordförande för Byggnads Lundabygden.
Den tillträdande styrelsen består nästan enbart av nya krafter, som kan ge en entusiastisk start på det politiska arbetet:
Anders Jarfjord (ordf), Abe Bergegårdh, Görild Malmberg, Karin Oscarsson, Andrea Pettersson
Gunilla Wahlberg och Viktor Voigt (kassör)
Höga, energi- och markeffektiva skyskrapor i ett hav av grönska av Gunnar Stensson
Äntligen säger någon högt det som jag försiktigt ältat i årtionden. Bygg 30-våningars skyskrapor i Lunds centrum! 
Vi som är unga vill ha ett nytt samhälle, ett grönt samhälle som är
energieffektivt och markeffektivt. Genom att bygga höghus sparar vi
åkermark.
Sådär vartannat år har jag upprepat förslaget att bygga två, tre, flera Klostergården i Södra Sandby, Dalby, Genarp. Jag har ju sett hur vi i Klostergården har kunnat skapa ett tätt socialt liv på liten yta och samtidigt spara vidsträckta naturområden omkring vårt boende.
Efter ett besök i Vancouver inspirerades jag till att också föreslå höghus inne på gårdarna i Lunds centrum där tiotusentals studenter skulle bo och leva vid gågator med affärer, restauranger, biografer, barer, teatrar, kyrkor och konserthus.
Förslaget inte ens ogillades, det möttes med total tystnad.
Jag kan i ett längre perspektiv föreställa mig ett grönt Skåne där enstaka klungor av botorn reser sig över den vida, lummiga slätten och där alla Staffanstorps villamattor är borthyvlade och naturen återställd. I stället för motorvägar förbinds tätorterna genom ett nät av spårvägar där fjärrstyrda fordon kilar mellan städer och byar. Skyskrapornas fönsterrutor sänder solreflexer till varandra över vidderna. Taken är täckta av solpaneler.
Per Corshammar som är ansedd samhällsplanerare och mångårig järnvägskonsult samt dessutom lundabo går visserligen inte så långt, men han vill se 30-våningars skyskrapor över ett överbyggt järnvägsområde i centrala Lund. Förslaget är inte avsett som ett aprilskämt, trots att artikeln trycktes i SDS 1 april.
Låt Stångby på Skånes bästa åkermark bli det första samhälle där de nya idéerna prövas. Fortsätt sedan med stationsområdet! Glöm inte det utvidgade Klostergården vid Lunds Södra!
Vi som är unga vill ha ett nytt samhälle, ett grönt samhälle som är
energieffektivt och markeffektivt. Genom att bygga höghus sparar vi
åkermark. Sådär vartannat år har jag upprepat förslaget att bygga två, tre, flera Klostergården i Södra Sandby, Dalby, Genarp. Jag har ju sett hur vi i Klostergården har kunnat skapa ett tätt socialt liv på liten yta och samtidigt spara vidsträckta naturområden omkring vårt boende.
Efter ett besök i Vancouver inspirerades jag till att också föreslå höghus inne på gårdarna i Lunds centrum där tiotusentals studenter skulle bo och leva vid gågator med affärer, restauranger, biografer, barer, teatrar, kyrkor och konserthus.
Förslaget inte ens ogillades, det möttes med total tystnad.
Jag kan i ett längre perspektiv föreställa mig ett grönt Skåne där enstaka klungor av botorn reser sig över den vida, lummiga slätten och där alla Staffanstorps villamattor är borthyvlade och naturen återställd. I stället för motorvägar förbinds tätorterna genom ett nät av spårvägar där fjärrstyrda fordon kilar mellan städer och byar. Skyskrapornas fönsterrutor sänder solreflexer till varandra över vidderna. Taken är täckta av solpaneler.
Per Corshammar som är ansedd samhällsplanerare och mångårig järnvägskonsult samt dessutom lundabo går visserligen inte så långt, men han vill se 30-våningars skyskrapor över ett överbyggt järnvägsområde i centrala Lund. Förslaget är inte avsett som ett aprilskämt, trots att artikeln trycktes i SDS 1 april.
Låt Stångby på Skånes bästa åkermark bli det första samhälle där de nya idéerna prövas. Fortsätt sedan med stationsområdet! Glöm inte det utvidgade Klostergården vid Lunds Södra!
Ship to Gaza seglar fiskebåt till Gaza
Marianne av Göteborg ska bryta blockaden
Idag onsdag 8 april kan Ship to Gaza Sverige tillsammans med Ship to Gaza Norge tillkännage köpet av Marianne av Göteborg*,
en trålare på 85 bruttoton, som kommer att användas vid sommarens
aktion för att bryta den illegala och inhumana blockaden av
Gazaremsan.
Det är ingen tillfällighet att Ship to Gaza denna gång seglar en fiskebåt till Gaza. Blockaden mot den lilla kustremsan, som i sommar går in på sitt nionde år, berövar den belägrade palestinska befolkningen rörelsefrihet och handel med omvärlden, mediciner och livsmedelssäkerhet, utbildningsmöjligheter och framtidshopp. De palestinska fiskarna, som av de israeliska ockupationsmyndigheterna är förbjudna att gå utanför en zon på tre (3) sjömil, utsätts dagligen för trakasserier, beskjuts och får sina båtar beslagtagna.
I sommar kommer Marianne att seglas från Skandinavien till östra Medelhavet, där hon kommer att sammanstråla med andra fartyg ur Freedom Flotilla Coalition på sin färd mot Gaza. För att den palestinska stat som Sverige erkänt ska få förutsättningar att fungera, och för att en rättvis fred ska kunna uppnås, krävs:
1 att blockaden omedelbart hävs
2 att hamnen i Gaza stad öppnas och görs brukbar
3 att säkra transportleder upprättas mellan Västbanken och Gazaremsan
Marianne av Göteborg har fått sitt namn för att hedra minnet av Marianne Skoog, en veteran inom den svenska solidaritetsrörelsen med Palestina, som gick bort i maj 2014.
Det är ingen tillfällighet att Ship to Gaza denna gång seglar en fiskebåt till Gaza. Blockaden mot den lilla kustremsan, som i sommar går in på sitt nionde år, berövar den belägrade palestinska befolkningen rörelsefrihet och handel med omvärlden, mediciner och livsmedelssäkerhet, utbildningsmöjligheter och framtidshopp. De palestinska fiskarna, som av de israeliska ockupationsmyndigheterna är förbjudna att gå utanför en zon på tre (3) sjömil, utsätts dagligen för trakasserier, beskjuts och får sina båtar beslagtagna.
I sommar kommer Marianne att seglas från Skandinavien till östra Medelhavet, där hon kommer att sammanstråla med andra fartyg ur Freedom Flotilla Coalition på sin färd mot Gaza. För att den palestinska stat som Sverige erkänt ska få förutsättningar att fungera, och för att en rättvis fred ska kunna uppnås, krävs:
1 att blockaden omedelbart hävs
2 att hamnen i Gaza stad öppnas och görs brukbar
3 att säkra transportleder upprättas mellan Västbanken och Gazaremsan
Marianne av Göteborg har fått sitt namn för att hedra minnet av Marianne Skoog, en veteran inom den svenska solidaritetsrörelsen med Palestina, som gick bort i maj 2014.
Ship to Gaza
Freedom Flotilla III kommer att avsegla under första halvan av 2015 - Den tidigare tunisiska presidenten Moncef Marzouki bekräftar att han kommer att vara med ombord
Representanter för Freedom Flotilla Coalition (FFC) och
partnerorganisationer har den senaste veckan varit i Tunisien och
deltagit i World Social Forum. Under WSF sammanträffade de med flera
palestinska och tunisiska organisationer från civilsamhället.
Representanter för FFC blev också mottagna av Moncef Marzouki, tidigare
president i Tunisien och känd förkämpe för mänskliga rättigheter.
Under mötet gav Marzouki FFC sitt fulla stöd och bekräftade att han
kommer att vara med ombord på ett av fartygen i Freedom Flotilla III.
Veckan avslutades med ett internt möte mellan FFC och partnerorganisationer. Gruppen kom överens om att FFC, som planerat, kommer att avsegla med minst tre fartyg under första halvan av 2015. Den humanitära situationen i Gaza är värre än någonsin, och läget försämras dag för dag. Likgiltigheten i medievärlden och de flesta regeringars inaktivitet i frågan lägger över bördan på frivilligorganisationer som vi att ta initiativ till att utmana blockaden. Våra fartygskonvojer kommer att fortsätta tills den illegala blockaden av Gaza har hävts permanent.
Veckan avslutades med ett internt möte mellan FFC och partnerorganisationer. Gruppen kom överens om att FFC, som planerat, kommer att avsegla med minst tre fartyg under första halvan av 2015. Den humanitära situationen i Gaza är värre än någonsin, och läget försämras dag för dag. Likgiltigheten i medievärlden och de flesta regeringars inaktivitet i frågan lägger över bördan på frivilligorganisationer som vi att ta initiativ till att utmana blockaden. Våra fartygskonvojer kommer att fortsätta tills den illegala blockaden av Gaza har hävts permanent.
Europeisk minnesdag över förintelsen av romer 2 augusti av Gunnar Stensson
Den 15 april röstar Europaparlamentet om en resolution som erkänner
förintelsen av romer under andra världskriget samt antiziganismen i
Europa. Resolutionen är skriven av Soraya Post, ledamot i
Europaparlamentet för Feministiskt initiativ.
Natten mellan den 2 och 3 augusti 1944 mördades samtliga män, kvinnor och barn i Auschwitz romska avdelning. Därför är den 2 augusti som europeisk minnesdag en del av resolutionen, skriver Soraya Post, i SDS 8 april.
Den som vill veta mer om romernas situation under andra världskriget – och i Sverige och Europa idag –
bör läsa Majgull Axelssons roman Jag heter inte Miriam, Brombergs
2014. Den skildrar en romsk flickas upplevelser i Auschwitz och
Ravensbrück och hennes tillvaro i Sverige fram till 2014.
Boken berättar hur romerna i Auschwitz romska avdelning natten mellan den 2 och 3 augusti 1944 gasades och brändes.
Men den berättar också hur romerna som enda etniska grupp i Auschwitz gjorde uppror mot nazisterna den 16 maj 1944. Upproret skildras på s 227 ff.
Och den berättar hur tattare jagades i Jönköping 10 år efter Kristallnatten.
Och hur hatet mot minoriteter växer i dagens Europa – och Sverige.
Natten mellan den 2 och 3 augusti 1944 mördades samtliga män, kvinnor och barn i Auschwitz romska avdelning. Därför är den 2 augusti som europeisk minnesdag en del av resolutionen, skriver Soraya Post, i SDS 8 april.
Den som vill veta mer om romernas situation under andra världskriget – och i Sverige och Europa idag –
bör läsa Majgull Axelssons roman Jag heter inte Miriam, Brombergs
2014. Den skildrar en romsk flickas upplevelser i Auschwitz och
Ravensbrück och hennes tillvaro i Sverige fram till 2014.Boken berättar hur romerna i Auschwitz romska avdelning natten mellan den 2 och 3 augusti 1944 gasades och brändes.
Men den berättar också hur romerna som enda etniska grupp i Auschwitz gjorde uppror mot nazisterna den 16 maj 1944. Upproret skildras på s 227 ff.
Och den berättar hur tattare jagades i Jönköping 10 år efter Kristallnatten.
Och hur hatet mot minoriteter växer i dagens Europa – och Sverige.
9 april – årsdagen av massakern i Deir Yassin
av Ulf Nymark
64. Corpses of victims of the
Deir Yassin massactre.
Den 9 april är inte bara årsdagen av
den tyska ockupationen av Danmark och Norge 1940. Det är också årsdagen
av en västvärlden glömd och nedtystad händelse år 1948 – massakern på
befolkningen i den lilla palestinska byn Deir Yassin.
Massakern utfördes av de judiska terrororganisationerna
Irgun* och Lehy (den s k Sternligan). Terroristerna anföll den lilla
byn där några hundratal palestinier bodde. Byfolket hade förklarat sig
neutrala i de väpnade oroligheter som pågick mellan palestinier och
judar efter FN:s förslag om delning i slutet av november 1947. De
judiska terroristerna mördade urskillningslöst män, kvinnor och barn.
Det förekommer olika uppgifter om antalet massakrerade palestinier, men
de flesta nutida skildrare av massakern verkar vara överens om att det
rörde sig om att minst 100 dödsoffer. De stympade och skändade liken
kastades i brunnar. De överlevande fördrevs, och deras bostäder
plundrades av terroristerna.Terroristattacken var ingen var ingen tillfällighet. Det var inget dåd som enbart liten förvirrad grupp terrorister stod för. Det var ett led i de judiska kolonisatörernas plan för etnisk rensning av palestinskt område. Massakern i Deir Yassin hade ur israelisk synvinkel önskad effekt: det satte skräck i den palestinska befolkningen och många palestinier flydde från sina hem och odlingar. De som inte flydde fördrevs under det efterföljande kriget. Det slutliga resultatet av sionisternas etniska rensning av palestinskt område blev att ca 700 000 palestinier fördrevs eller flydde. Flyktingarna, de fördrivna och deras ättlingar har hittills av den israeliska staten förhindrats att återvända till sitt hemland. Terror som politisk metod är sålunda ingen ny företeelse i Mellanöstern.
* Ledare för Irgun var vid denna tid Menachem Begin. Han fick sedermera höga politiska poster i staten Israel, bland annat var han premiärminister åren 1977-1983.
Sternligans
högste ledare var Yitzhak Shamir som också så småningom blev
premiärminister i Israel. Sternligan stod för ett annat i Sverige på
sin tid mera uppmärksammat terrordåd: mordet på Folke Bernadotte 1948.
Bernadotte hade FN:s uppdrag att försöka åstadkomma fred och en
uppgörelse mellan palestinier och judar i Palestina. Mycket talar för
att även detta terrordåd hade stöd i den allra högsta israeliska
ledningen. Se Göran Buréns bok Mordet på Folke Bernadotte.
Avtalet som kan förändra Mellanöstern
av Gunnar Stensson
President Obama och Irans president Rouhani
undertecknade i påskhelgen ett avtal som innebär att Iran förbinder sig
att avstå från att utveckla kärnvapen mot att USA befriar Iran från de
tunga ekonomiska sanktionerna. Samtidigt återfår Iran sin rättmätiga
plats bland världens nationer.
Det kan hända att framgången i de ett och ett halvt-åriga förhandlingarna med Iran i framtiden kommer att uppfattas som Obamas största utrikespolitiska framgång.
Mycket är osäkert. Även i Iran finns många motståndare till avtalet.
Men om avtalet håller innebär det att hela situationen i Mellanöstern förändras och att Saudiarabien förlorar sin ställning som regionens starkaste makt.
Även om avtalet håller kvarstår en vid klyfta av misstro mellan USA och Iran, en misstro med djupa historiska orsaker.
USA spred inte demokrati och frihet till länderna i Mellanöstern. Tvärtom. När Irans premiärminister Mosaddeq med brett folkligt stöd nationaliserade oljetillgångarna och fördrev shahen, ingrep USA militärt och återinsatte honom.
Shahen inrättade SAVAK, en hemlig polis som terroriserade befolkningen, bland annat med en speciell tortyrmetod. Man spärrade in offren i stålburar som upphettades med elektricitet. Döden kom mycket långsamt. (På liknande sätt mördade USA den folkvalde president Allende i Chile och ersatte honom med besten general Pinochet 1973.)
I Iran tycktes den demokratiska vägen till frihet vara stängd. Då återstod den religiösa. Efter en folkresning 1978 flydde shahen och den 1 februari 1979 återvände ayatollah Khomeini i triumf från sin landsflykt i Paris och installerade en teokrati.
Den amerikanska ambassaden ockuperades under mer än ett år.
Som hämnd rustade USA upp Saddam Husseins irakiska armé som inledde ett åttaårigt angreppskrig med mer än en miljon dödsoffer, ett krig som slutade med Irak i underläge men utan egentliga förändringar.
Inte underligt att iranierna kallar USA den store satan.
Samtidigt kunde de med tillfredsställelse se hur de båda presidenterna Bush vände sig mot Saddam Hussein efter Kuwaitkriget 1990. 2003 krossades Irak och dagens situation med IS och Al Qaida blev konsekvensen. Båda organisationerna är sunnitiska liksom Saudiarabien, som ger dem ekonomiskt stöd, medan Iran är shiitiskt.
Iran inledde sitt kärnenergiprogram och USA svarade med ekonomiska sanktioner. Under många år var situationen låst, men 2013 inleddes de förhandlingar som nu krönts med framgång.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)