Helgeandskyrkan
28 maj kl 17
Irene Frisch med elever
VB har en lång historia som lokal vänstertidning i Lund. 30 årgångar av Veckobladet kom ut under den förre ägaren som var Vänsterpartiet i Lund och dess föregångare. Under de senaste tio åren har tidningen kommit ut med ett nummer varje vecka, numera som webbnummer och i bloggform.
2016-05-26
Föredrag hos vänsterpartiet
28/5 14.00 på partilokalen, Svartbrödersgatan 3
Nu på lördag kommer det handla om antirasistisk strategi i praktiken - erfarenheter från kommunfullmäktige i Gävle.
Magnus Zingmark vänsterpartistisk kommunfullmäktige-ledamot från Gävle utgår från sina erfarenheter från Gävle där SD föreslog slopande av delade turer och där V borde sagt nej eftersom det var ett SD-förslag. Vänsterpartiet stödjer aldrig politiska initiativ från SD enligt vår policy oavsett innehåll.
Han kommer också berätta om sina erfarenheter av utåtriktat arbete i Gävle kommun. Det var i Gävle Röd lördag uppfanns.
Magnus Zingmark vänsterpartistisk kommunfullmäktige-ledamot från Gävle utgår från sina erfarenheter från Gävle där SD föreslog slopande av delade turer och där V borde sagt nej eftersom det var ett SD-förslag. Vänsterpartiet stödjer aldrig politiska initiativ från SD enligt vår policy oavsett innehåll.
Han kommer också berätta om sina erfarenheter av utåtriktat arbete i Gävle kommun. Det var i Gävle Röd lördag uppfanns.
Haiku av Karin S
"Är du en sån där äldre dam?"
undrade den lilla flickan.
Ja, det fick jag väl inse.
undrade den lilla flickan.
Ja, det fick jag väl inse.
Glädjeämnen i försommaren av Gunnar Stensson
Jag är särskilt förtjust över de nya ministrarna Ann Linde, S, och Isabella Lövin, MP!
Ann Linde blir EU-minister med ansvar för handel. Hon talar samma fina skånska som de klassiska socialdemokraterna.
Isabella Lövin blir minister för internationell utveckling och klimat och vice statsminister. Jag gladde mig redan när hon blev EU-parlamentariker.
Ann Linde blir EU-minister med ansvar för handel. Hon talar samma fina skånska som de klassiska socialdemokraterna.
Isabella Lövin blir minister för internationell utveckling och klimat och vice statsminister. Jag gladde mig redan när hon blev EU-parlamentariker.
Tidstjuvarna
Poliser, läkare, lärare är exempel på yrkesgrupper
som inte får det digitala stöd de behöver. Tvärtom stjäl dagens
IT-lösningar ofta dyrbar tid och flyttar fokus från kvalitet till det
som är lätt att mäta.
Carola Alli, SDS 26/5.
Administration, dokumentation och extra anpassning av elevers undervisning är de områden som stjäl mest tid från lärare i grundskolan enligt Lärarförbundets enkät om arbetsbelastning som 800 lärare svarat på.
SDS 26/5
Carola Alli, SDS 26/5.
Administration, dokumentation och extra anpassning av elevers undervisning är de områden som stjäl mest tid från lärare i grundskolan enligt Lärarförbundets enkät om arbetsbelastning som 800 lärare svarat på.
SDS 26/5
Att leka ute på sommarkvällen av Gunnar Stensson
Kyrktorget i Klostergården var hett som en piazza när jag stod utanför
biblioteket strax före tio i onsdags. Då pilade två svalor sida vid
sida in över torget, svängde, steg lodrätt vid kyrkomuren och försvann
utom synhåll. Sommarens första tornsvalor.
I skymningen såg jag som väntat fler flyga över Virvelvindsvägens fasader.
Grodorna signalerade försiktigt till varandra i gräset intill dammen. Prästkragarna har börjat slå ut.
Nu leker barnen på gården fast klockan är mycket: tjugo i nio. Då är det roligast.
I skymningen såg jag som väntat fler flyga över Virvelvindsvägens fasader.
Grodorna signalerade försiktigt till varandra i gräset intill dammen. Prästkragarna har börjat slå ut.
Nu leker barnen på gården fast klockan är mycket: tjugo i nio. Då är det roligast.
Nytt gymnasium – och högstadium – på Svane
av Gunnar Stensson
Den stora tomten rymmer både ett gymnasium och en högstadieskola.
Skolan blir stor, 2400 elever. Det innebär stor valfrihet för eleverna.
Svanegymnasiet/högstadie-skolan kommer att samla intellektuella
lärarresurser ur ett vitt spektrum av ämnen eftersom det ger utrymme åt
många program. De stora kommunala gymnasieskolorna är riktiga
akademier.
En stor skola innebär inte att eleverna inte blir sedda. Tvärtom. På en stor skola ryms många små gemenskaper, liksom en stor stad rymmer många små samhällen. En stor skola ger många valmöjligheter. Stor valfrihet. Kanske kommer ämneslärare i grundskolan få möjlighet att följa elever upp på gymnasiet.
Kombinationstjänster som var vanliga på Heleneholms-skolan – försöks- och demonstrationsskola för lärarhögskolan i Malmö - kan komma att tillämpas. Här skapas nya möjligheter att utveckla framtida skolmodeller. För oss som bor inom Svaneskolans upptagningsområde är kommunstyrelsens beslut mycket glädjande. Efter många år av försämringar inom skolan kan detta innebära ett litet steg framåt.
En stor skola innebär inte att eleverna inte blir sedda. Tvärtom. På en stor skola ryms många små gemenskaper, liksom en stor stad rymmer många små samhällen. En stor skola ger många valmöjligheter. Stor valfrihet. Kanske kommer ämneslärare i grundskolan få möjlighet att följa elever upp på gymnasiet.
Kombinationstjänster som var vanliga på Heleneholms-skolan – försöks- och demonstrationsskola för lärarhögskolan i Malmö - kan komma att tillämpas. Här skapas nya möjligheter att utveckla framtida skolmodeller. För oss som bor inom Svaneskolans upptagningsområde är kommunstyrelsens beslut mycket glädjande. Efter många år av försämringar inom skolan kan detta innebära ett litet steg framåt.
Inte bara i botan
Näsduksträdet under promenaden den 22/5.
Det står vid överläkarvillan nära vårdcentralen i St Lars.
Efter ett nederlag av Lucifer
Det är förstås 
ingen
konspiration. Men det är klart att det finns människor i regeringens
närhet som insett att det nog skulle bli besvärligt opinionsmässigt
onsdagen den 25 maj när riksdagen skulle behandla Värdlandsavtalet som
både en majoritet av miljöpartister och socialdemokrater var emot,
särskilt de senare De tre största partidistrikten Stockholm, Göteborg
och Malmö hade ju uttalat sig emot.
Tystnaden
Vad kunde göras? Tiga ihjäl det hela hade ju fungerat bra dittills, men risken fanns att allt nu skulle komma upp till ytan. Presentationen av regeringsombildningen blev lösningen, den schemalagdes till samma dag och kunde dra uppmärksamheten till sig. Jo, och media gjorde som de förväntades. Samma dag då Sveriges riksdag bryter en tvåhundra år lång politik att Sverige inte ska teckna militära avtal med stormakter så är det bara Vänsterpartiet (och sex miljöpartister, heder åt dem!) som röstar emot. I Dagens Ekos huvudsändning samma dag 17.45 refereras det som en nyhet på tredje plats. I Aktuellts nyhetssändning kl 21 på TV2, nämns Värdlandsavtalet över huvud taget inte!
Hyckleri
Visst, det fanns vissa opinionsyttringar tidigare. I en ledare i Expressen uppmanades statsministern att sätta press på Vänsterpartiet så att enigheten i riksdagen skulle bli total. Om inte V ställde upp för Värdlandsavtalet borde de uteslutas ur budgetsamtalen. Löfven borde ”kliva fram ur skuggan och offentligt ryta till: Vänsterpartiet och Sjöstedt kan glömma allt inflytande över höstens budget i det fall värdlandsavtalet skjuts upp."
Aftonbladets ledarsida som dessvärre tagits över av högerflygeln inom S låter Anders Lindberg framföra S huvudlinje: det här är ett rent tekniskt avtal och vi kan genom det nära samarbetet med Nato undvika att faktiskt gå in sin medlem. Det fungerar knappt som polemik mot borgarna som vill gå med i Nato omedelbart, medan vi som förespråkar alliansfrihet inte kan undgå att se resonemanget som rent hyckleri. I Dagens Arena, som kan uppfattas som huvudtalesman för S i pressdebatten, skriver Tommy Svensson (Vem är det, tjänsteman på S partistyrelse?) under rubriken ”Därför ska vi välkomna Nato”. När A-företrädarna säger att de står för ett alternativ till Nato-inträde kan Jan Björklund(L) brutalt avfärda dem med att det är solklart att det är ett steg närmare Nato.
Nato handlar om politik
Ja varför ska vi välkomna Nato? Det sägs inte ett ord om att Nato i första hand är en politisk allians, inte en militär. Hela det spel som pågår i världs- och Europapolitiken rör sig ju på det politiska planet och där backas USA förstås upp av sin överväldigande militära övermakt och av att ett antal länder nästan alltid ställer upp för USA. Men Natoentusiasterna i Sverige talar bara om hur Sverige ska få miltärt stöd när Ryssland angriper Sverige, Varför skulle Ryssland angripa oss? Jo därför att Sverige (mindre troligt) eller med Sverige förbundna styrkor (mera troligt) hotar Ryssland via Sverige. Det är obegripligt att någon kan hävda att Sverige kan ha något att vinna på att ge sig in i detta krigsspel.
Det hade behövts andrum
Bara några ord om SD:s inhopp oh uthopp ur Värdlandsdebatten. Jag kan peka ut åtminstone två personer som beklagat att SD ändrade mening. Själv är jag den ene: Det är självklart att det hade behövt mer debatt och eftertanke. Stora och viktiga avtal ska inte ingås på en klackspark. Men Nato-vännerna verkar inte intresserade av att få ett folkligt stöd för sitt avtal, de ville bara ha det underskrivet utan dröjsmål och det är givetvis en skam att det är Wigforss och Palmes parti som har varit pådrivande. Jag tror att det inom något årtionde kommer att betraktas ungefär som vi nu ser på Sveriges samarbete med Tyskland fram till 1942/43. Jag beklagar djupt vad som har hänt och klandrar mig själv för att jag inte har gjort mer för att hejda det.
En missräkning för Per T.
Den andra besvikne är förstås Per T. Ohlsson. Här hade han chansen att en gång för alla slå fast hur nära samhörigheten är mellan höger- och vänsterextremisterna i SD resp. V. Den brunröda sörjan som missunnar demokratins förespråkare en rättmätig seger. Det kan handla om sviktande nerver inom SD, men jag tror inte det är det. Det är snarare en kalkyl på några års sikt: alliansen får inte betrakta SD som opålitliga. Regeringsduglighet och lojalitet är A och O numera. Snart är det val igen och ny regering ska bildas och S+Mp är nog inte en vinnande kombination med den S-ledning vi har nu. Bäst för SD att göra sig tillgänglig för alliansen.
ingen
konspiration. Men det är klart att det finns människor i regeringens
närhet som insett att det nog skulle bli besvärligt opinionsmässigt
onsdagen den 25 maj när riksdagen skulle behandla Värdlandsavtalet som
både en majoritet av miljöpartister och socialdemokrater var emot,
särskilt de senare De tre största partidistrikten Stockholm, Göteborg
och Malmö hade ju uttalat sig emot.Tystnaden
Vad kunde göras? Tiga ihjäl det hela hade ju fungerat bra dittills, men risken fanns att allt nu skulle komma upp till ytan. Presentationen av regeringsombildningen blev lösningen, den schemalagdes till samma dag och kunde dra uppmärksamheten till sig. Jo, och media gjorde som de förväntades. Samma dag då Sveriges riksdag bryter en tvåhundra år lång politik att Sverige inte ska teckna militära avtal med stormakter så är det bara Vänsterpartiet (och sex miljöpartister, heder åt dem!) som röstar emot. I Dagens Ekos huvudsändning samma dag 17.45 refereras det som en nyhet på tredje plats. I Aktuellts nyhetssändning kl 21 på TV2, nämns Värdlandsavtalet över huvud taget inte!
Hyckleri
Visst, det fanns vissa opinionsyttringar tidigare. I en ledare i Expressen uppmanades statsministern att sätta press på Vänsterpartiet så att enigheten i riksdagen skulle bli total. Om inte V ställde upp för Värdlandsavtalet borde de uteslutas ur budgetsamtalen. Löfven borde ”kliva fram ur skuggan och offentligt ryta till: Vänsterpartiet och Sjöstedt kan glömma allt inflytande över höstens budget i det fall värdlandsavtalet skjuts upp."
Aftonbladets ledarsida som dessvärre tagits över av högerflygeln inom S låter Anders Lindberg framföra S huvudlinje: det här är ett rent tekniskt avtal och vi kan genom det nära samarbetet med Nato undvika att faktiskt gå in sin medlem. Det fungerar knappt som polemik mot borgarna som vill gå med i Nato omedelbart, medan vi som förespråkar alliansfrihet inte kan undgå att se resonemanget som rent hyckleri. I Dagens Arena, som kan uppfattas som huvudtalesman för S i pressdebatten, skriver Tommy Svensson (Vem är det, tjänsteman på S partistyrelse?) under rubriken ”Därför ska vi välkomna Nato”. När A-företrädarna säger att de står för ett alternativ till Nato-inträde kan Jan Björklund(L) brutalt avfärda dem med att det är solklart att det är ett steg närmare Nato.
Nato handlar om politik
Ja varför ska vi välkomna Nato? Det sägs inte ett ord om att Nato i första hand är en politisk allians, inte en militär. Hela det spel som pågår i världs- och Europapolitiken rör sig ju på det politiska planet och där backas USA förstås upp av sin överväldigande militära övermakt och av att ett antal länder nästan alltid ställer upp för USA. Men Natoentusiasterna i Sverige talar bara om hur Sverige ska få miltärt stöd när Ryssland angriper Sverige, Varför skulle Ryssland angripa oss? Jo därför att Sverige (mindre troligt) eller med Sverige förbundna styrkor (mera troligt) hotar Ryssland via Sverige. Det är obegripligt att någon kan hävda att Sverige kan ha något att vinna på att ge sig in i detta krigsspel.
Det hade behövts andrum
Bara några ord om SD:s inhopp oh uthopp ur Värdlandsdebatten. Jag kan peka ut åtminstone två personer som beklagat att SD ändrade mening. Själv är jag den ene: Det är självklart att det hade behövt mer debatt och eftertanke. Stora och viktiga avtal ska inte ingås på en klackspark. Men Nato-vännerna verkar inte intresserade av att få ett folkligt stöd för sitt avtal, de ville bara ha det underskrivet utan dröjsmål och det är givetvis en skam att det är Wigforss och Palmes parti som har varit pådrivande. Jag tror att det inom något årtionde kommer att betraktas ungefär som vi nu ser på Sveriges samarbete med Tyskland fram till 1942/43. Jag beklagar djupt vad som har hänt och klandrar mig själv för att jag inte har gjort mer för att hejda det.
En missräkning för Per T.
Den andra besvikne är förstås Per T. Ohlsson. Här hade han chansen att en gång för alla slå fast hur nära samhörigheten är mellan höger- och vänsterextremisterna i SD resp. V. Den brunröda sörjan som missunnar demokratins förespråkare en rättmätig seger. Det kan handla om sviktande nerver inom SD, men jag tror inte det är det. Det är snarare en kalkyl på några års sikt: alliansen får inte betrakta SD som opålitliga. Regeringsduglighet och lojalitet är A och O numera. Snart är det val igen och ny regering ska bildas och S+Mp är nog inte en vinnande kombination med den S-ledning vi har nu. Bäst för SD att göra sig tillgänglig för alliansen.
Värdlandsavtalet - ett svenskt nej till Nato!
av Gunnar Stensson
Värdlandsavtalet gick som väntat igenom i riksdagen. Vänsterpartiets
försök att fördröja det misslyckades. Det var en symbolisk protest. Den
var inte meningslös. Den gav Nato-motståndet i andra partier en chans
att visa sig.
Sverige är inte hotat. Sverige behöver inte Nato. Sverige ska inte anslutas till Nato. Att avtalet undertecknats innebär ett nej till Nato-anslutning. Hit, men inte längre! Vi vill inte bli beroende av besluten i Pentagon!
Sverige är alliansfritt. Vårt grannland Finland är alliansfritt. Båda länderna har slutit värdlandsavtal. Ingetdera är anslutet till Nato. Hade vi velat ansluta oss hade inget värdlandsavtal behövts.
Tillsammans med Finland utgör vi ett stort alliansfritt block intill Ryssland.
Allianspartierna slopade värnplikten. Det var ett dråpslag mot det svenska försvaret. Finland har värnplikten kvar. Finland har visat att det är möjligt för ett litet land att försvara sig mot en stormakt. Sovjetunionen hade kunnat erövra Finland 1944 men avstod. En militär seger följd av en ockupation är nästan alltid destruktiv. Också för segraren.
USA segrade stort och snabbt i Irak. Iraks armé upplöstes. Till vad nytta?
USA underlät att driva konflikten med Iran till sin spets. Avspänningen mellan Irak och USA är kanske det enda positiva som hänt i Mellanöstern under 2000-talet.
Israel fortsätter sin katastrofala ockupationspolitik i Palestina.
Ett återinförande av svensk värnplikt skulle vara en stark markering. En markering av den svenska alliansfriheten. Den skulle också ge en beredskap inför miljökatastrofer som skogsbränder och översvämningar, en beredskap som saknas idag.
I gårdagens Dokument inifrån gjordes ett stort nummer av att flera svenskar har höga poster inom Nato.
Tro aldrig att det innebär att de har inflytande över USA:s politik. Tvärtom! De är USA:s verktyg att försöka styra Sverige på samma sätt som USA styr Danmark och Norge.
Sverige är inte hotat. Sverige behöver inte Nato. Sverige ska inte anslutas till Nato. Att avtalet undertecknats innebär ett nej till Nato-anslutning. Hit, men inte längre! Vi vill inte bli beroende av besluten i Pentagon!
Sverige är alliansfritt. Vårt grannland Finland är alliansfritt. Båda länderna har slutit värdlandsavtal. Ingetdera är anslutet till Nato. Hade vi velat ansluta oss hade inget värdlandsavtal behövts.
Tillsammans med Finland utgör vi ett stort alliansfritt block intill Ryssland.
Allianspartierna slopade värnplikten. Det var ett dråpslag mot det svenska försvaret. Finland har värnplikten kvar. Finland har visat att det är möjligt för ett litet land att försvara sig mot en stormakt. Sovjetunionen hade kunnat erövra Finland 1944 men avstod. En militär seger följd av en ockupation är nästan alltid destruktiv. Också för segraren.
USA segrade stort och snabbt i Irak. Iraks armé upplöstes. Till vad nytta?
USA underlät att driva konflikten med Iran till sin spets. Avspänningen mellan Irak och USA är kanske det enda positiva som hänt i Mellanöstern under 2000-talet.
Israel fortsätter sin katastrofala ockupationspolitik i Palestina.
Ett återinförande av svensk värnplikt skulle vara en stark markering. En markering av den svenska alliansfriheten. Den skulle också ge en beredskap inför miljökatastrofer som skogsbränder och översvämningar, en beredskap som saknas idag.
I gårdagens Dokument inifrån gjordes ett stort nummer av att flera svenskar har höga poster inom Nato.
Tro aldrig att det innebär att de har inflytande över USA:s politik. Tvärtom! De är USA:s verktyg att försöka styra Sverige på samma sätt som USA styr Danmark och Norge.
Nej, Fridolin, jag valde inte fel parti av Nils Littorin
Jag började min politiska bana som grön. I Miljöpartiets ungdomsförbund
Grön ungdom träffade jag många idealister som engagerat sig för en
human, fredlig och miljövänlig värld. Att de inte ville avskaffa
kapitalismen, som jag såg som roten till det onda gjorde att jag efter
ha stångat pannan i väggen i deras internorgan "Nisse Hult" lämnade de
gröna och sökte mig till de röda. Men jag har många fina minnen kvar.
Ett av dem är när jag, en plogbills-entusiast och en feminist käkade
linsgryta och pratade pacifism och civil olydnad i sommarsolen på taket
till kontoret, beläget ovanför tågstationen i Lund.
Ett annat är från en konferens uppåt i landet. Dit kom en grabb från hemvärnet för att informera och rekrytera. Han öppnade sitt föredrag med att fråga de gröna ungdomarna hur många som gjort lumpen. Inte en hand i vädret följt av ett förtjust fnitter. Militär och vapen var ungefär lika populärt som bacon i det mycket vegetariska och pacifistiska förbundet. På kongressen jag deltog i fanns tuffa brudar med rakade skallar, håriga armhålor och t-shirts med grön-svart stjärna - anarko-ekologister tror jag de kallade sig. Där var en och annan hippie med gitarr förstås och grupper av glada fältbiologer.
Mitt
bland dem fanns en ung kille, bara 16 år, som var vår ledare. Gustav
Fridolin. Redan då en mästerlig talare. Om man kan födas till politiker
så var det han. Några år senare, när jag blivit kommunist, sågs vi på
ett möte i Malmö för det palestinska folkets rättigheter, där vi båda
talade. "Du valde fel parti" klämde han ur sig innan han gick.
Jag kom inte på något rappt att slänga tillbaka då, men låt mig säga idag - att jag aldrig för en sekund ångrat mig. Partiet jag bytte till samlar namn på gator och torg mot värdlandsavtalet med krigsalliansen NATO. Partiet som Fridolin leder kommer, om inte några övervintrade miljö-pacifister revolterar, att i riksdagen rösta ja. Avtalet gör Sverige till en vasall-stat till USA och underminerar den alliansfrihet och neutralitet som svenska folket omfamnat i 200 år. Värdlandsavtalet är oförenligt med Miljöpartiets eget program: "Uthyrningen av svensk mark till NATO och andra utländska militärstyrkor för krigsövningar ska också upphöra." står där bland annat.
Jag undrar vad de före detta gröna ungdomarna tänker om stödet för upprustning och militarism i dagens Miljöparti. Och vad tänker de om Fridolins underkännande av aktivisterna som med civil olydnad protesterade mot kolkraften i Tyskland? Drömmer mina före detta förbundsvänner fortfarande om fred, miljö och pacifism eller har de helt tappat hoppet? Jag vet vad jag tänker. De valde fel parti.
Ett annat är från en konferens uppåt i landet. Dit kom en grabb från hemvärnet för att informera och rekrytera. Han öppnade sitt föredrag med att fråga de gröna ungdomarna hur många som gjort lumpen. Inte en hand i vädret följt av ett förtjust fnitter. Militär och vapen var ungefär lika populärt som bacon i det mycket vegetariska och pacifistiska förbundet. På kongressen jag deltog i fanns tuffa brudar med rakade skallar, håriga armhålor och t-shirts med grön-svart stjärna - anarko-ekologister tror jag de kallade sig. Där var en och annan hippie med gitarr förstås och grupper av glada fältbiologer.
Mitt
bland dem fanns en ung kille, bara 16 år, som var vår ledare. Gustav
Fridolin. Redan då en mästerlig talare. Om man kan födas till politiker
så var det han. Några år senare, när jag blivit kommunist, sågs vi på
ett möte i Malmö för det palestinska folkets rättigheter, där vi båda
talade. "Du valde fel parti" klämde han ur sig innan han gick. Jag kom inte på något rappt att slänga tillbaka då, men låt mig säga idag - att jag aldrig för en sekund ångrat mig. Partiet jag bytte till samlar namn på gator och torg mot värdlandsavtalet med krigsalliansen NATO. Partiet som Fridolin leder kommer, om inte några övervintrade miljö-pacifister revolterar, att i riksdagen rösta ja. Avtalet gör Sverige till en vasall-stat till USA och underminerar den alliansfrihet och neutralitet som svenska folket omfamnat i 200 år. Värdlandsavtalet är oförenligt med Miljöpartiets eget program: "Uthyrningen av svensk mark till NATO och andra utländska militärstyrkor för krigsövningar ska också upphöra." står där bland annat.
Jag undrar vad de före detta gröna ungdomarna tänker om stödet för upprustning och militarism i dagens Miljöparti. Och vad tänker de om Fridolins underkännande av aktivisterna som med civil olydnad protesterade mot kolkraften i Tyskland? Drömmer mina före detta förbundsvänner fortfarande om fred, miljö och pacifism eller har de helt tappat hoppet? Jag vet vad jag tänker. De valde fel parti.
Skolrapporter av Gunnar Stensson
Skolinspektionens rapport om yrkesprogrammen 20 maj
visar att eleverna har dåligt stöd av lärare på en fjärdedel av
lektionerna. Sämst är det på el- och energi- och vård och
omsorgs-programmet. Allra sämst är det på friskolorna.
Sedan Jan Björklund tog bort de yrkesförberedande programmens högskolebehörighet (Alla kan inte bli akademiker, sa han föraktfullt) har andelen elever som sökt sig dit minskat med 11 procent.
Gymnasieminister Aida Hadzialic tänker återge de yrkesförberedande programmen deras högskolebehörighet.
Friskolornas elever kan mindre men får högre betyg
Eftersom friskolornas affärsidé är att locka elever – och elevpengar - genom, ”generös betygsättning” sätter de högre betyg i de nationella proven trots deras resultat är sämre än de kommunala skolornas.
Det har vi ju vetat länge, trots att borgerliga media gör allt för att förtiga eller prata bort det. Jag hörde just i radions morgoneko om den rapport som definitivt avslöjar den vinstdrivna korruptionen i den svenska skolans betygssättning. Rapporten väcker säkert debatt. Vi återkommer.
Sedan Jan Björklund tog bort de yrkesförberedande programmens högskolebehörighet (Alla kan inte bli akademiker, sa han föraktfullt) har andelen elever som sökt sig dit minskat med 11 procent.
Gymnasieminister Aida Hadzialic tänker återge de yrkesförberedande programmen deras högskolebehörighet.
Friskolornas elever kan mindre men får högre betyg
Eftersom friskolornas affärsidé är att locka elever – och elevpengar - genom, ”generös betygsättning” sätter de högre betyg i de nationella proven trots deras resultat är sämre än de kommunala skolornas.
Det har vi ju vetat länge, trots att borgerliga media gör allt för att förtiga eller prata bort det. Jag hörde just i radions morgoneko om den rapport som definitivt avslöjar den vinstdrivna korruptionen i den svenska skolans betygssättning. Rapporten väcker säkert debatt. Vi återkommer.
Israelkritiken
VB har publicerat ett stort antal artiklar om
situationen i Palestina genom åren. Ofta bemöts kritiken mot Israels
agerande mot palestinierna som partisk och tendentiös eftersom man
påstår att den kommer från kommunister och islamister.
Den är emellertid mycket bredare än så vilket nedanstående två exempel visar.
red
Den är emellertid mycket bredare än så vilket nedanstående två exempel visar.
red
Israels orättfärdiga ekorrhjul (Tidningen Dagen)
Israels agerande mot Kyrkornas världsråd nyligen är ett flagrant brott mot internationell rätt och bör tydligt avvisas. Det skriver Anna Karin Hammar.
Med sitt agerande mot Kyrkornas världsråds medarbetare och dess medlemskyrkors representanter på Ben Gurionflygplatsen i Tel Aviv den 29 april till 2 maj tycks Israel ha åstadkommit en ny bekännelsesituation i relation till de palestinska kristna och till det palestinska folket för världens kyrkor och Kyrkornas världsråd.
Följande har hänt:
Läs mer i tidningen dagen
How can we get Airbnb out of the settlement business?
This is easy and important. We just released a 90-second video showcasing the #StolenHomes campaign, which is working around the world to get Airbnb to stop hawking rentals in illegal settlements.
Airbnb has shown that we’re going to need to really work for this change. And our assessment is our next step is to ramp up the public conversation on their settlement profitteering.
So we made a 90-second video that we can all use to make sure this story gets out.
Click here to watch - and share - it today:
Förändra världen eller ”bara” sig själv?
av Staffan Lindberg
”Det är kallt. Det är grått. Gatorna är
tomma. Var är alla människor? … Det är som en tomhet som breder ut sig i
kroppen. Ovanpå den sinnliga tomheten läggs den fysiska. Inga
människor som stöter ihop med en på trottoarerna, inga små barnhänder
som letar sig in i ens hand.”
Så här kändes hemkomsten från ett och halvt år i en indisk eller peruansk slum. Det skildras av Cecilia Jonssons i boken Pionjärvolontärerna. En internationell generation i föränderlig tid
(Göteborg: Makadam 2015). Den handlar om de svenska frivilliga
hjälparbetarna som för biståndsorganisationen Svalorna for ut till
Indien och Peru på 1960-talet och arbetade utan lön under ett och ett
halvt år.
Det är en välskriven och medryckande bok med literära kvalitéer. Vi följer fjorton volontärers resa, arbete och hemkomst. Det hela sätts in i en historisk kontext som förändras över tiden. Det är Sverige som priviligierad nation efter kriget och framväxten av välfärdsstaten, som förvandlas i uppbrottet från en socialdemokratisk hegemoni och med en vänstervåg bland den växande skaran studenter vid universiteten.
Viljan att göra det goda var naturligtvis inget nytt. Vad som var nytt var bistånd och volontärer. Ungdomar över hela västvärlden organiserades av Internationella Arbetslag, Fredskåren i USA och framväxande frivilligorganisationer av olika slag.
Hjälpen de skulle ge var den som redan fanns för samhällets olycksbarn, de fattiga i industrivärlden i väst. Barnkrubbor, matutdelning, skolning i hygien och sanitet, skolor, hantverksutbildning och kooperativ av olika slag. I Svalornas fall var förebilden Abbé Pierre, den franske arbetarprästen som började med att hjälpa hemlösa i Paris.
En ny sorts hjälp
Det var bara det att det skulle ske i en ny kontext: u-länder med massor av fattiga efter kolonialismens härjningar. En helt ny kultur. Vem skulle man hjälpa och med vad? Det kan sannerligen inte ha varit lätt för de oftast oerfarna och många fall icke professionellt utbildade att göra någonting vettigt. Dessutom skulle de leva som de fattiga och blev därför sjuka av alla nya bakterier och smittor.
Det är en välskriven och medryckande bok med literära kvalitéer. Vi följer fjorton volontärers resa, arbete och hemkomst. Det hela sätts in i en historisk kontext som förändras över tiden. Det är Sverige som priviligierad nation efter kriget och framväxten av välfärdsstaten, som förvandlas i uppbrottet från en socialdemokratisk hegemoni och med en vänstervåg bland den växande skaran studenter vid universiteten.
Viljan att göra det goda var naturligtvis inget nytt. Vad som var nytt var bistånd och volontärer. Ungdomar över hela västvärlden organiserades av Internationella Arbetslag, Fredskåren i USA och framväxande frivilligorganisationer av olika slag.
Hjälpen de skulle ge var den som redan fanns för samhällets olycksbarn, de fattiga i industrivärlden i väst. Barnkrubbor, matutdelning, skolning i hygien och sanitet, skolor, hantverksutbildning och kooperativ av olika slag. I Svalornas fall var förebilden Abbé Pierre, den franske arbetarprästen som började med att hjälpa hemlösa i Paris.
En ny sorts hjälp
Det var bara det att det skulle ske i en ny kontext: u-länder med massor av fattiga efter kolonialismens härjningar. En helt ny kultur. Vem skulle man hjälpa och med vad? Det kan sannerligen inte ha varit lätt för de oftast oerfarna och många fall icke professionellt utbildade att göra någonting vettigt. Dessutom skulle de leva som de fattiga och blev därför sjuka av alla nya bakterier och smittor.
Volontärerna tog sig igenom i de flesta fall.
Verksamheter slumpvis ute i misären blev stabila. Det togs sedan över
av de lokala medarbetarna och så småningom blev det de lokala
organisationerna, som utformade nya verksamheter inom t ex
kvinnofrigörelse och ekologiskt jordbruk, som fick stöd av Svalorna i
Sverige. Idag skickas inga volontärer, utan bara praktikanter för att
lära sig på ”fältet”.
Hur ser spåren ut? Vad blev det för resultat? En sak är den påtryckande effekten kring sjukvård för alla och grundutbildning – som nu är långt mera utvecklad i Indien och Peru om än fortfarande bristfällig. En annan är de kunskaper som förmedlades till andra biståndsorganisationer och en intresserad allmänhet i Sverige. En tredje är de klassresor som folk gjorde genom Svalornas olika projekt. Deras barnbarn studerar i några fall vid universitet i USA eller jobbar inom internationella företag och organisationer.
Rätt eller fel?
Stod sig insatsen över allt annat som hände? När volontärerna kom hem var det ofta som att få en iskall spann vatten över sig. Borgerlig välgörenhet skrevs i rött över ordet volontär. I stället för att pacificera befolkningen med nödhjälp skulle man ju mobilisera dem till revolution och befrielse från utsugning. De kunde inte okunniga svenskar göra! Det var Castro och Che Guevara som gällde!
Det blev ju inte så mycket av de parollerna, strejken i Malmberget till trots, men de återvändande volontärerna kastades ut i en hopplös motsättning till tidsandan. Hade man gjort rätt eller fel? Många försökte förneka och glömma andra tydde sig till vissheten att man i alla fall hade gjort så gott man kunde och att man hade lärt sig något för livet. De flesta gick politiskt till vänster om de inte redan var det. De utbildade sig och blev socialarbetare, lärare, biståndsarbetare mm – några forskare. Hos alla lever ännu en glöd för att engagera sig frivilligt i olika organisationer.
I efterhand ter sig hela volontärprojektet på 60-talet som naivt, men vad ska man då tycka om vänstervågen i Sverige under samma tid?
Det här är en fängslande och autentisk bok. Jag känner många av de volontärer som intervjuats över en period av femtio år, jag har träffat dem på plats i Indien, känt deras vånda och känsla av otillräcklighet. Boken gör dem rättvisa.
Det är en sociologisk bok som kan nå många. Med utgångspunkt i biografi- och generationsbegreppen och med fokuserade livshistoriska intervjuer blir den till ett stycke levande samtidslitteratur. Sociologin verkar i bakgrunden till en rik berättelse och förståelse.
Hur ser spåren ut? Vad blev det för resultat? En sak är den påtryckande effekten kring sjukvård för alla och grundutbildning – som nu är långt mera utvecklad i Indien och Peru om än fortfarande bristfällig. En annan är de kunskaper som förmedlades till andra biståndsorganisationer och en intresserad allmänhet i Sverige. En tredje är de klassresor som folk gjorde genom Svalornas olika projekt. Deras barnbarn studerar i några fall vid universitet i USA eller jobbar inom internationella företag och organisationer.
Rätt eller fel?
Stod sig insatsen över allt annat som hände? När volontärerna kom hem var det ofta som att få en iskall spann vatten över sig. Borgerlig välgörenhet skrevs i rött över ordet volontär. I stället för att pacificera befolkningen med nödhjälp skulle man ju mobilisera dem till revolution och befrielse från utsugning. De kunde inte okunniga svenskar göra! Det var Castro och Che Guevara som gällde!
Det blev ju inte så mycket av de parollerna, strejken i Malmberget till trots, men de återvändande volontärerna kastades ut i en hopplös motsättning till tidsandan. Hade man gjort rätt eller fel? Många försökte förneka och glömma andra tydde sig till vissheten att man i alla fall hade gjort så gott man kunde och att man hade lärt sig något för livet. De flesta gick politiskt till vänster om de inte redan var det. De utbildade sig och blev socialarbetare, lärare, biståndsarbetare mm – några forskare. Hos alla lever ännu en glöd för att engagera sig frivilligt i olika organisationer.
I efterhand ter sig hela volontärprojektet på 60-talet som naivt, men vad ska man då tycka om vänstervågen i Sverige under samma tid?
Det här är en fängslande och autentisk bok. Jag känner många av de volontärer som intervjuats över en period av femtio år, jag har träffat dem på plats i Indien, känt deras vånda och känsla av otillräcklighet. Boken gör dem rättvisa.
Det är en sociologisk bok som kan nå många. Med utgångspunkt i biografi- och generationsbegreppen och med fokuserade livshistoriska intervjuer blir den till ett stycke levande samtidslitteratur. Sociologin verkar i bakgrunden till en rik berättelse och förståelse.
66 år i skolan 18. 1963-69:2. Framnäs av Den gamle
Sovjetunionen och USA hade besegrat
Nazityskland. 1948 kom Pragkuppen och järnridån. Stalin avslöjades av
Chrusjtjov, men det hopp den nya regimen väckte försvann i Ungern 1956.
Europas koloniala förtryck fortsatte, men de vita ockupationstrupperna förlorade överallt: i Indokina och Algeriet, i Kongo, i Kenya, i Angola och Moçambique. Sydafrika införde apartheid med europeiskt stöd. Europa var skit!
Det vitala USA tycktes visa vägen mot demokrati. Social rättvisa efter Roosevelts reformer. De svartas kamp mot vita förtryckare. Martin Luther King. Freedom riders. Marschen mot Washington. John F Kennedy. Medborgarrättslagarna 1964.
Det fanns en motrörelse, inte egentligen antiamerikansk, men alltmer USA-kritisk. Vad gjorde USA i Latinamerika? I Guatemala? På Kuba? I Venezuela? Vad handlade invasionen i Grisbukten om? Vad hände i Indokina?
Hade Wall Street funnit ett billigare sätt att suga ut och förtrycka jordens fattiga än den gamla kolonialismen? En ny form av kolonialism: neokolonialism. Vem agerade? Staten USA eller det amerikanska kapitalet?
Det historiska omslaget kom 1965. Vietnamkriget hade avslöjat USA-imperialismens verkliga innebörd. Världen måste sluta upp bakom Vietnams folk. I USA pågick en politisk och social revolution. Där fanns bundsförvanter och förebilder: den starka fredsrörelsen och medborgarrättsrörelsen. USA-imperialismen måste bekämpas solidariskt!
Sommaren 1965 dog min farmor. Familjen var på väg hem från begravningen i Jönköping. Jag satt i det sommarkvava tåget mellan Nässjö och Sävsjöström och läste DN. Lars Forssell tog ställning i sommarens stora Vietnamdebatt. Ett par veckor senare höll Palme sitt Gävletal.
Då var vi tillbaka i Framnäs. Jag undervisade en grupp nyutbildade pakistanska läkare i svenska för att de skulle kunna tjänstgöra i Norrbotten. Karin och jag beslöt att adoptera en koreansk flicka.
Det är svårt att idag klargöra hur skarpt Vietnamkriget klöv opinionen i USA, i Europa och i Sverige. Vietnam blev ett självklart huvudtema i samhällsundervisningen. Nutidshistorien omprövades. Det fanns engagemang och kunskap hos mina elever.
Hösten 67 arbetade vi på en stor kabaré, en sorts allkonstverk om USA:s krig i Vietnam. Där fanns stora dokumentära inslag, klippta ur nyhetsförmedling och debatt, där fanns skönlitterära inslag som Göran Sonnevis dikt Om kriget i Vietnam, där fanns amerikanska röster som Norman Mailers, sånger av Bob Dylan som The times they are a-changing, Masters of War, With God on Our Side och A Hard Rain´s A-Gonna Fall och egna texter. Bland våra elever fanns flera som senare skulle bli kända i den progressiva musikrörelsen.
Europas koloniala förtryck fortsatte, men de vita ockupationstrupperna förlorade överallt: i Indokina och Algeriet, i Kongo, i Kenya, i Angola och Moçambique. Sydafrika införde apartheid med europeiskt stöd. Europa var skit!
Det vitala USA tycktes visa vägen mot demokrati. Social rättvisa efter Roosevelts reformer. De svartas kamp mot vita förtryckare. Martin Luther King. Freedom riders. Marschen mot Washington. John F Kennedy. Medborgarrättslagarna 1964.
Det fanns en motrörelse, inte egentligen antiamerikansk, men alltmer USA-kritisk. Vad gjorde USA i Latinamerika? I Guatemala? På Kuba? I Venezuela? Vad handlade invasionen i Grisbukten om? Vad hände i Indokina?
Hade Wall Street funnit ett billigare sätt att suga ut och förtrycka jordens fattiga än den gamla kolonialismen? En ny form av kolonialism: neokolonialism. Vem agerade? Staten USA eller det amerikanska kapitalet?
Det historiska omslaget kom 1965. Vietnamkriget hade avslöjat USA-imperialismens verkliga innebörd. Världen måste sluta upp bakom Vietnams folk. I USA pågick en politisk och social revolution. Där fanns bundsförvanter och förebilder: den starka fredsrörelsen och medborgarrättsrörelsen. USA-imperialismen måste bekämpas solidariskt!
Sommaren 1965 dog min farmor. Familjen var på väg hem från begravningen i Jönköping. Jag satt i det sommarkvava tåget mellan Nässjö och Sävsjöström och läste DN. Lars Forssell tog ställning i sommarens stora Vietnamdebatt. Ett par veckor senare höll Palme sitt Gävletal.
Då var vi tillbaka i Framnäs. Jag undervisade en grupp nyutbildade pakistanska läkare i svenska för att de skulle kunna tjänstgöra i Norrbotten. Karin och jag beslöt att adoptera en koreansk flicka.
Det är svårt att idag klargöra hur skarpt Vietnamkriget klöv opinionen i USA, i Europa och i Sverige. Vietnam blev ett självklart huvudtema i samhällsundervisningen. Nutidshistorien omprövades. Det fanns engagemang och kunskap hos mina elever.
Hösten 67 arbetade vi på en stor kabaré, en sorts allkonstverk om USA:s krig i Vietnam. Där fanns stora dokumentära inslag, klippta ur nyhetsförmedling och debatt, där fanns skönlitterära inslag som Göran Sonnevis dikt Om kriget i Vietnam, där fanns amerikanska röster som Norman Mailers, sånger av Bob Dylan som The times they are a-changing, Masters of War, With God on Our Side och A Hard Rain´s A-Gonna Fall och egna texter. Bland våra elever fanns flera som senare skulle bli kända i den progressiva musikrörelsen.
Kabarén framfördes i Luleå som en del av kampanjen
”Kul 67” som skapade engagemang för den nya stadsteater som höll på att
etableras i Luleå. Så småningom skulle NJA uppföras där som ett första exempel på den samhällskritiska dramatik som Fria Proteatern skapade.
Auditoriet var stort. Luleå FNL-grupp tackade och gav oss
FNL-märken av papp. Någon vecka senare kom en hög socialdemokrat till
Framnäs, jag tycker mig minnas att han var statssekreterare, för att
råda oss att inte inta en alltför extrem hållning.
Men samtidigt genomfördes marschen mot Pentagon i Washington med syftet störta imperialismens murar på samma sätt som en gång Jerikos. I Stockholm överföll polisen prominenta socialdemokrater på väg hem från ett Vietnam-möte. I januari 1968 marscherade Palme tillsammans med Nordvietnams ambassadör i en stor Vietnamdemonstration. USA kallade hem sin ambassadör. I februari genomförde FNL Tet-offensiven. President Lyndon Johnson förklarade att han skulle avgå. I april mördades Martin Luther King och i maj Robert Kennedy. Richard Nixon vann så småningom presidentvalet. USA var moget för en revolution, det var vi övertygade om.
Sara Lidman gav ut Gruva 1968. Boken inleds med orden: ”Hösten -67 ordnade FNL-grupperna möten över hela landet och jag hade fått några orter i övre Norrland på min lott. Svappavaara.”
Boken blev en upptakt till den stora gruvstrejken 1969. Så knöts den sociala revolutionen i Norrbotten till den internationella antiimperialistiska kampen. Många elever på Framnäs hade anknytning till Kiruna och Svappavaara.
Samtidigt ägde Pragvåren rum. Vi hoppades den skulle segra. Förverkligandet av en ”socialism med ett mänskligt ansikte” skulle främja kampen mot USA-imperialismen.
Pragvåren krossades den 20 augusti. Jag följde tragedin i radio timme för timme medan jag snickrade ett par bokhyllor för att få plats med mina alltför många böcker. Jag har kvar de båda hyllorna fortfarande. När jag ser på dem tänker jag ofta på det hopp som krossades den där augustidagen.
Under höstterminen anlände Prags symfoniorkester till Framnäs som flyktingar. De framförde konserter tillsammans med våra elever och lärare. Det skedde inte helt utan gnissel.
Prag-musikerna var vana att spela klassisk musik i svart kostym och vit skjorta. Våra musiker satte snarare en ära i att vara informellt klädda. Visst spelade de klassisk musik. Men de var också engagerade i den moderna musik som byggde på John Cages teorier. För tjeckerna var den en styggelse.
Mer om detta nästa vecka.
Men samtidigt genomfördes marschen mot Pentagon i Washington med syftet störta imperialismens murar på samma sätt som en gång Jerikos. I Stockholm överföll polisen prominenta socialdemokrater på väg hem från ett Vietnam-möte. I januari 1968 marscherade Palme tillsammans med Nordvietnams ambassadör i en stor Vietnamdemonstration. USA kallade hem sin ambassadör. I februari genomförde FNL Tet-offensiven. President Lyndon Johnson förklarade att han skulle avgå. I april mördades Martin Luther King och i maj Robert Kennedy. Richard Nixon vann så småningom presidentvalet. USA var moget för en revolution, det var vi övertygade om.
Sara Lidman gav ut Gruva 1968. Boken inleds med orden: ”Hösten -67 ordnade FNL-grupperna möten över hela landet och jag hade fått några orter i övre Norrland på min lott. Svappavaara.”
Boken blev en upptakt till den stora gruvstrejken 1969. Så knöts den sociala revolutionen i Norrbotten till den internationella antiimperialistiska kampen. Många elever på Framnäs hade anknytning till Kiruna och Svappavaara.
Samtidigt ägde Pragvåren rum. Vi hoppades den skulle segra. Förverkligandet av en ”socialism med ett mänskligt ansikte” skulle främja kampen mot USA-imperialismen.
Pragvåren krossades den 20 augusti. Jag följde tragedin i radio timme för timme medan jag snickrade ett par bokhyllor för att få plats med mina alltför många böcker. Jag har kvar de båda hyllorna fortfarande. När jag ser på dem tänker jag ofta på det hopp som krossades den där augustidagen.
Under höstterminen anlände Prags symfoniorkester till Framnäs som flyktingar. De framförde konserter tillsammans med våra elever och lärare. Det skedde inte helt utan gnissel.
Prag-musikerna var vana att spela klassisk musik i svart kostym och vit skjorta. Våra musiker satte snarare en ära i att vara informellt klädda. Visst spelade de klassisk musik. Men de var också engagerade i den moderna musik som byggde på John Cages teorier. För tjeckerna var den en styggelse.
Mer om detta nästa vecka.
2016-05-19
Lördagsmusik
Helgeandskyrkan i Lund
21 maj kl 17
Jubilatekören
Lovisa Stenberg, flöjt
Albina Veisland, orgel
Larsåke Sjöstedt, dirigent
21 maj kl 17
Jubilatekören
Lovisa Stenberg, flöjt
Albina Veisland, orgel
Larsåke Sjöstedt, dirigent
Sommarland och motorvägar
Stoppa utbyggnaden av Lunds Södra!
Trafikverket vill att kapaciteten ska öka med 20 000 bilar per dygn! Den tunga trafiken ska äka med 14 procent. Ett säkert sätt att öka utsläppen. Stoppa det!
Promenad söndagen 22 maj
Samling kl 14.00 på Källbybadets parkeringsplats
Vi går förbi de nya fyravåningshusen i Källby, den renoverade fontänen vid vårdcentralen i St Lars, över Malmövägen och längs Bragevägen. På bron över E22, som ska byggas om, stannar vi och ser mot Lunds Södra utfart som ska förses med fyra nya rondeller. Bortom E22 finner vi en dold sommarhage, öppna landskap och blommande äppelträd.
Deltagarna i promenaden kan frivilligt bidra med 20 kronor till Byalaget
Trafikverket vill att kapaciteten ska öka med 20 000 bilar per dygn! Den tunga trafiken ska äka med 14 procent. Ett säkert sätt att öka utsläppen. Stoppa det!
Promenad söndagen 22 maj
Samling kl 14.00 på Källbybadets parkeringsplats
Vi går förbi de nya fyravåningshusen i Källby, den renoverade fontänen vid vårdcentralen i St Lars, över Malmövägen och längs Bragevägen. På bron över E22, som ska byggas om, stannar vi och ser mot Lunds Södra utfart som ska förses med fyra nya rondeller. Bortom E22 finner vi en dold sommarhage, öppna landskap och blommande äppelträd.
Deltagarna i promenaden kan frivilligt bidra med 20 kronor till Byalaget
Inte längre de sämsta företagen? av Gunnar Stensson
Lagen om offentlig upphandling har ofta lett till att de sämsta
företagen med låga löner, dåliga arbetsvillkor och miljöskadlig
verksamhet tagit hem anbuden. Det vill regeringen ändra på. Därför
lämnade den in förslag till reformer i en lagrådsremiss den 19 maj.
Nils Schwartz 1944-2016 av SH
Tidningarnas kultursidor har sedan en vecka varit fyllda med lovord om
Nils Schwartz, kulturjournalist i Expressen. Till detta har vi inget
att tillfoga. Han var en elegant, saklig och personlig skribent, en av
Sveriges bästa litteraturkritiker. Och han skrev mycket – legenden
säger att han varje år samlade sina urklipp i ett kuvert och vägde det
för att kolla att han höll uppe produktionstakten.
Vad som inte har nämnts är att han var en stöttepelare i VPK Helsingborg (tillsammans med Leif Andersson) åtminstone fram till början av 1980-talet. Varför förtigs det? Är det fortfarande skamligt att en kulturgestalt är aktiv i den smutsiga politiken och därtill på vänsterkanten? Heder åt en litteraturvetare som inte nöjer sig med en roll som skönande utan vill bidra till samhällsbygget också via politiken.
Vad som inte har nämnts är att han var en stöttepelare i VPK Helsingborg (tillsammans med Leif Andersson) åtminstone fram till början av 1980-talet. Varför förtigs det? Är det fortfarande skamligt att en kulturgestalt är aktiv i den smutsiga politiken och därtill på vänsterkanten? Heder åt en litteraturvetare som inte nöjer sig med en roll som skönande utan vill bidra till samhällsbygget också via politiken.
Kommentar på bloggen, till Lucifers artikel "Ord och bild"
Anders sa...
1 200 lundabor lyckades trots bristen på knutna nävar och röd färg ta till sig budskapet.. Kanske för att det faktiskt finns en tydlig linje hos V i Lund om än inte synlig för nostalgiker
1 200 lundabor lyckades trots bristen på knutna nävar och röd färg ta till sig budskapet.. Kanske för att det faktiskt finns en tydlig linje hos V i Lund om än inte synlig för nostalgiker
Livet i Israel av Gunnar Stensson
Isa al Mutati var 13 år. En dag gick han ut för att söka upp sin
lillebror. Då sköt en israelisk soldat sönder hans ena ben med fem
skott. På sjukhuset blev han fastkopplad vid sängen med handklovar.
Sedan låg han isolerad 28 dagar. Han hade ganska ont. Sedan amputerade
dom benet. Sedan skickade dom hem honom.
Gideon Levy, The Twilight Zone, Haaretz 13/5
Gideon Levy, The Twilight Zone, Haaretz 13/5
Hans Bergström och Sverigedemokraterna, hjärta, sant!
av Gunnar Stensson
Vem är Hans Bergström?
Chefredaktör på DN 1995-2000, ansvarig utgivare 2001-2003, Liberal. Gift med grundaren till friskolekoncernen Engelska skolan.
Varför är han ihop med Sverigedemokraterna?
Han vill fälla regeringen och behålla det lukrativa systemet med vinster i välfärden, främst skolan. Hans frus friskolekoncern Engelska skolan är en vinstmaskin. Kenan Habul, AB 17/5.
Angår detta Lunds kommun?
I högsta grad. Engelska skolan i St Larsparken drar in betydande vinster från Lunds skattebetalare.
Chefredaktör på DN 1995-2000, ansvarig utgivare 2001-2003, Liberal. Gift med grundaren till friskolekoncernen Engelska skolan.
Varför är han ihop med Sverigedemokraterna?
Han vill fälla regeringen och behålla det lukrativa systemet med vinster i välfärden, främst skolan. Hans frus friskolekoncern Engelska skolan är en vinstmaskin. Kenan Habul, AB 17/5.
Angår detta Lunds kommun?
I högsta grad. Engelska skolan i St Larsparken drar in betydande vinster från Lunds skattebetalare.
Om skånska medeltidskyrkor med runda torn av SH
Något som är bra med Lund är att här finns så
många möjligheter att lära sig nya saker. Nyttiga saker, men också
sådana där lärdomen är sin egen belöning.
I veckan var jag och lärde mig om medeltidskyrkor med runda torn i Skåne. Jag visste redan vilka de är och har i själva verket tvingat mina barn att lära sig dem i tioårsåldern. Alltså: Blentarp på toppen av Romeleåsen mellan Veberöd och Ystad, Bollerup vid det eleganta slottet/naturbruksgymnasiet borta på Österlen söder om Tomelilla, Hammarlunda i Kävlinge ådal en dryg mil öster om Lund, Hammarlöv på Söderslätt en halvmil norr om Trelleborg. Lätt att komma ihåg: två på B, två på H!
Det är många som tror att man kan strunta i sådant, men för en vänsterpartist med politiska uppdrag i Skåne är kunskapen näst intill obligatorisk, åtminstone om man sitter i ett regionorgan. Det är nästan lika viktigt som de största arbetsplatserna. Det blir förhör inför kandidatnomineringen till nästa regionval.
Men frågan nu var: varför har just dessa runda torn, de och inte de tvåhundra andra skånska medeltidskyrkorna. Jag lyssnade i tisdags på Jes Wienberg, professor i historisk arkeologi, och vi var väl så där trettio vetgiriga.
I veckan var jag och lärde mig om medeltidskyrkor med runda torn i Skåne. Jag visste redan vilka de är och har i själva verket tvingat mina barn att lära sig dem i tioårsåldern. Alltså: Blentarp på toppen av Romeleåsen mellan Veberöd och Ystad, Bollerup vid det eleganta slottet/naturbruksgymnasiet borta på Österlen söder om Tomelilla, Hammarlunda i Kävlinge ådal en dryg mil öster om Lund, Hammarlöv på Söderslätt en halvmil norr om Trelleborg. Lätt att komma ihåg: två på B, två på H!
Det är många som tror att man kan strunta i sådant, men för en vänsterpartist med politiska uppdrag i Skåne är kunskapen näst intill obligatorisk, åtminstone om man sitter i ett regionorgan. Det är nästan lika viktigt som de största arbetsplatserna. Det blir förhör inför kandidatnomineringen till nästa regionval.
Men frågan nu var: varför har just dessa runda torn, de och inte de tvåhundra andra skånska medeltidskyrkorna. Jag lyssnade i tisdags på Jes Wienberg, professor i historisk arkeologi, och vi var väl så där trettio vetgiriga.
Hammarlunda kyrka
Hur ser det ut runt omkring oss? Jo på Irland finns det ungefär 90 runda torn vid kyrkor, men de är fristående. I England finns 185 och de är hopbyggda med kyrkorna. I norra Tyskland finns det 15 och de liknar mest våra.
Hur är det då i Skåne, är det givet med fyra? Nej, det har funnits runda torn på medeltidskyrkorna i Dagstorp, Norrvidinge, Säby och Önnarp, men de är rivna. T.o.m. i Lund har man hittat ett runt fundament vid en utgrävning vid St. Södergatan.
Varför har de då runda torn? Ja, så vitt jag förstod så står forskningen frågande. Det är svårt att hitta gemensamma drag och det tyder på att svaret är att man tyckte det var snyggt. Det fanns kanske en modevåg på 1100-talet som sa att det är fint när en kyrka har ett runt torn och så har man plankat vad man har sett i England och Tyskland. Vi får nöja oss med det. Eller har VB:s läsare ett bättre förslag?
Både socialdemokraterna och de borgerliga partierna är rädda för dem av Gunnar Stensson
Det svenska skolsystemet gynnar rika barn, missgynnar fattiga och
möjliggör vinster för riskkapitalbolag. Detta leder till att skolan
blir alltmer segregerad, att integrationen av flyktingbarn blir allt
omöjligare och att eleverna blir allt okunnigare.
Tio procent av landets skolor tar emot hälften av alla nyanlända flyktingbarn. Nästan 1000 skolor har inte tagit emot ett enda.
Den svenska skolan favoriserar barnen till medel- och överklassen. De väljer skola direkt på BB eller bor i det dyra område där en bra skola ligger.
Systemet kallas av förespråkarna ”fritt skolval” (kolla nästa gång fullmäktige debatterar skola), men fritt är det bara för den som har informationsövertag eller mycket pengar. Annars finns det inget fritt alls med systemet.
Vad alla vet men ingen vill säga högt är att både socialdemokraterna och de borgerliga partierna är rädda för sina välbärgade väljare. Och att denna rädsla står i vägen för vad som behöver göras.
Men det kommer andra förslag till lösningar.
De senaste dagarna har det kommit tre stycken:
1 Friskolornas riksförbund och Sveriges kommuner och landsting vill sänka kunskapskraven i grundskolan och ge rektorerna större frihet.
2 Studieförbundet Näringsliv och Samhälle vill ersätta gymnasiets kursbetyg med ämnesbetyg, koppla de nationella proven till skolans betygsättning och kraftigt begränsa möjligheten till vinst
3 Skolkommissionen vill i sitt andra delbetänkande ge staten större inflytande över skolorna och tvinga alla elever att välja skola.
Förslag nummer 1 kan vi bortse ifrån. Räven vill få det lättare att komma in i hönsgården.
Förslag nummer 2 är mer seriöst. Vi ska komma ihåg att de företagare som ägnar sig åt verklig produktion och inte bara finansiell vinstjakt faktiskt har behov av kompetent arbetskraft.
Förslag nummer 3 vill öka statskontrollen, inordna lärarna i ett hierarkiskt system i stället för det jämställda och förvandla det ”fria valet” till tvång. Skolkommissionen är maktlös inför problem som den faktiskt urskiljer.
Samtliga förslag tassar runt de problem som orsakas av att skolsystemet är utformat så att det gynnar de rika eleverna, missgynnar de fattiga och möjliggör vinster för riskkapitalbolag.
Björklund och Gustav Fridolin debatterade i skilda media skolkommissionens delbetänkande i måndags. Ingendera närmade sig de verkliga problemen. Båda framstår som inkompetenta – och självgoda.
Tio procent av landets skolor tar emot hälften av alla nyanlända flyktingbarn. Nästan 1000 skolor har inte tagit emot ett enda.
Den svenska skolan favoriserar barnen till medel- och överklassen. De väljer skola direkt på BB eller bor i det dyra område där en bra skola ligger.
Systemet kallas av förespråkarna ”fritt skolval” (kolla nästa gång fullmäktige debatterar skola), men fritt är det bara för den som har informationsövertag eller mycket pengar. Annars finns det inget fritt alls med systemet.
Vad alla vet men ingen vill säga högt är att både socialdemokraterna och de borgerliga partierna är rädda för sina välbärgade väljare. Och att denna rädsla står i vägen för vad som behöver göras.
Men det kommer andra förslag till lösningar.
De senaste dagarna har det kommit tre stycken:
1 Friskolornas riksförbund och Sveriges kommuner och landsting vill sänka kunskapskraven i grundskolan och ge rektorerna större frihet.
2 Studieförbundet Näringsliv och Samhälle vill ersätta gymnasiets kursbetyg med ämnesbetyg, koppla de nationella proven till skolans betygsättning och kraftigt begränsa möjligheten till vinst
3 Skolkommissionen vill i sitt andra delbetänkande ge staten större inflytande över skolorna och tvinga alla elever att välja skola.
Förslag nummer 1 kan vi bortse ifrån. Räven vill få det lättare att komma in i hönsgården.
Förslag nummer 2 är mer seriöst. Vi ska komma ihåg att de företagare som ägnar sig åt verklig produktion och inte bara finansiell vinstjakt faktiskt har behov av kompetent arbetskraft.
Förslag nummer 3 vill öka statskontrollen, inordna lärarna i ett hierarkiskt system i stället för det jämställda och förvandla det ”fria valet” till tvång. Skolkommissionen är maktlös inför problem som den faktiskt urskiljer.
Samtliga förslag tassar runt de problem som orsakas av att skolsystemet är utformat så att det gynnar de rika eleverna, missgynnar de fattiga och möjliggör vinster för riskkapitalbolag.
Björklund och Gustav Fridolin debatterade i skilda media skolkommissionens delbetänkande i måndags. Ingendera närmade sig de verkliga problemen. Båda framstår som inkompetenta – och självgoda.
Försommar vid dammarna av Gunnar Stensson
Plommonblomningen regnade bort i aprils ruskväder, men små gröna kart syns redan på kvistarna.
I koloniträdgården glesnar häggens blomställningar och snöflingeblad singlar till marken.
Bären i vinbärsbuskarna blänker gröna och under staketet skymtar smultronblom.
Det doftar sött. En fyllig vit syrén närmar sig trånande en spinkigare gredelin.
Nere vid ån står mörka nässlor i täta led runt tjocka kardborrstammar. Hundkexen exponerar sina broderier.
Två näktergalar träter i videsnåren. Göken hoar från Värpingehållet.
Tio skrämda andungar plaskar iväg efter mamma.
Plötsligt glider molnridån åt sidan. Solen! Färgerna börjar lysa och värmen fördubblas.
Små vattenringar blänker till och vidgar sig när karparna snappar efter insekter.
En blå trollslända svirrar i fjolårets kaveldun. En drönare? Vem har sänt den?
Lurviga humlor tumlar bland äppelträdets skära blommor.
Jag råkar stiga på en svart snigel. Maskrosorna hånskrattar.
På vattnet seglar svanarna. Kommer minken som gömmer sig i åstrandens djungel stjäla deras ägg i år också?
Två storskarvar sitter och spanar på sin vanliga plattform. Ett skäggdoppingpar passerar med bakåtböjda halsar, nästan lika högdragna som svanarna.
Körsbärsträden lyser innanför reningsverkets staket på andra sidan dammen.
Småfåglarna stämmer flöjter och klarinetter i skuggan av de hundraåriga pilträden, men paddornas basuner och grodornas virveltrummor saknas ännu.
I trappan uppför den branta strandbrinken trängs frodiga maskrosstånd och jag tuggar i mig ett beskt blad.
Hallonsnåren vid stigen omvandlar solsken till socker.
Plötsligt rusar en fasantupp skriande in bland nyponbuskarna.
Rapsfältet bländar. Den solvarma klasen smakar honung och olja.
I knotiga fläderträd bidar gröna blomställningar sin tid.
Bortom fälten glider en gul buss ljudlöst förbi.
Jag trampar på en tistels grå stjärna i gräset. Tur jag inte är barfota.
En rad kastanjer paraderar med flygande moln vid Flackarp. Göken hoar.
Nere vid ån öppnar sig hagtornens blommor, vackrast av alla.
Små varelser virvlar gråvitt i skuggan av järnvägsbron.
Där växer också en ung alm. Jag tuggar i mig en handfull platta frön.
Vad saknas?
Svalornas geometri över vattnet och mellan de rätvinkliga höghusen i Klostergården.
(Svullnaden i knävecket efter fästingen som bet sig fast på kristihimmelsfärdsdag svider och kliar.)
I koloniträdgården glesnar häggens blomställningar och snöflingeblad singlar till marken.
Bären i vinbärsbuskarna blänker gröna och under staketet skymtar smultronblom.
Det doftar sött. En fyllig vit syrén närmar sig trånande en spinkigare gredelin.
Nere vid ån står mörka nässlor i täta led runt tjocka kardborrstammar. Hundkexen exponerar sina broderier.
Två näktergalar träter i videsnåren. Göken hoar från Värpingehållet.
Tio skrämda andungar plaskar iväg efter mamma.
Plötsligt glider molnridån åt sidan. Solen! Färgerna börjar lysa och värmen fördubblas.
Små vattenringar blänker till och vidgar sig när karparna snappar efter insekter.
En blå trollslända svirrar i fjolårets kaveldun. En drönare? Vem har sänt den?
Lurviga humlor tumlar bland äppelträdets skära blommor.
Jag råkar stiga på en svart snigel. Maskrosorna hånskrattar.
På vattnet seglar svanarna. Kommer minken som gömmer sig i åstrandens djungel stjäla deras ägg i år också?
Två storskarvar sitter och spanar på sin vanliga plattform. Ett skäggdoppingpar passerar med bakåtböjda halsar, nästan lika högdragna som svanarna.
Körsbärsträden lyser innanför reningsverkets staket på andra sidan dammen.
Småfåglarna stämmer flöjter och klarinetter i skuggan av de hundraåriga pilträden, men paddornas basuner och grodornas virveltrummor saknas ännu.
I trappan uppför den branta strandbrinken trängs frodiga maskrosstånd och jag tuggar i mig ett beskt blad.
Hallonsnåren vid stigen omvandlar solsken till socker.
Plötsligt rusar en fasantupp skriande in bland nyponbuskarna.
Rapsfältet bländar. Den solvarma klasen smakar honung och olja.
I knotiga fläderträd bidar gröna blomställningar sin tid.
Bortom fälten glider en gul buss ljudlöst förbi.
Jag trampar på en tistels grå stjärna i gräset. Tur jag inte är barfota.
En rad kastanjer paraderar med flygande moln vid Flackarp. Göken hoar.
Nere vid ån öppnar sig hagtornens blommor, vackrast av alla.
Små varelser virvlar gråvitt i skuggan av järnvägsbron.
Där växer också en ung alm. Jag tuggar i mig en handfull platta frön.
Vad saknas?
Svalornas geometri över vattnet och mellan de rätvinkliga höghusen i Klostergården.
(Svullnaden i knävecket efter fästingen som bet sig fast på kristihimmelsfärdsdag svider och kliar.)
Lunds budget 2017-19
I förra veckans VB så presenterade
Ulf Nymark den styrande S + Mp koalitionens budgetförslag. I veckans
nummer kan vi presentera vänsterpartiets förslag.
Vänstermiljarderna
Vänsterpartiet lägger ut “Vänstermiljarderna” så att de kan ge reella förbättringar (inte bara för priser och löner) inom skola och omsorg. Vi fördelar Lunds 42 miljoner på följande sätt:
| ● | Utbildningsnämnden | 7 miljoner |
| ● | Barn och skolnämnderna | 20 miljoner |
| ● | Vård och omsorg | 15 miljoner |
Större välfärdssatsningar
Jämställda löner: Vänsterpartiet fördubblar SMpsatsningen, till totalt 7,5 miljoner 2017 och 10 miljoner 2018 och 2019
Avskaffa delade turer: Kommunfullmäktige har beslutat att avskaffa de delade turerna, men finansiering krävs. Vänsterpartiet lägger 15 miljoner.
Prova 6 timmars arbetsdag: Vi vill prova på två äldreboenden. 12 miljoner avsätts för detta.
Mindre barngrupper: Utöver Vänstermiljarderna lägger vänsterpartiet 7 miljoner på att minska barngrupperna i förskolan.
Färdtjänsten: Vänsterpartiet vill ha en beställningscentral i egen regi. Det finns 5 miljoner budgeterat för detta i budgeten.
Socialförvaltningen: Vi utökar SMpsatsningen på socialförvaltningens personal från 1 miljon till 3 miljoner
Investeringsbudgeten
● Stryka motorvägsavfarterna (“sparar” 223 miljoner)
● Utökning av medel för markförvärv för att skapa ett grönt bälte (223 miljoner)
Övrigt
● Ingen dubbelbeskattning av LKFs hyresgäster. Vänsterpartiet tar bort den utökade vinstutdelningen från LKF till kommunen på 10 miljoner.
● Ingen sammanslagning av barn och skolnämnderna i detta läge. Det krävs rejäl utredning och diskussioner innan nämndsförändringar görs. Vi vill behålla praxis om att detta diskuterats av partierna innan varje val.
● Ingen uppdelning av socialnämndens budget på det sätt som föreslås av S och Mp. Försörjningsstödet är underbudgeterat och en uppdelning riskerar att resurser flyttar från det förebyggande arbetet till att täcka försörjningsstöd och andra lagstyrda kostnader.
Skattehöjning
+ 35 öre. Ger 91 miljoner.
Mindre satsningar
Politisk ledning: Habo gård, personalförstärkning, 800 000 kr
Kommunkontoret: Ingen resa till almedalen, 700 000 kr
Ingen resa till Mipim i Cannes, 300 000 kr
Minskade bidrag till jippon och företagsstöd, 2 miljoner kr
Byggnadsnämnden: Personalförstärkning bygglov och detaljplaner, 1 miljon kr
Teknisk nämnd: Trädplantering och utveckling av parker, 500 000 kr
Upprustning lekplatser, 2 miljoner kr
Förstärkt gatu och parkunderhåll, 2 miljoner kr
Kultur och fritids: Fri simundervisning för skolan, 1,5 miljoner kr
Kulturskolan: Prova på och avgiftsänkning, 1 miljoner kr
Idrottssatsning: Prova på och föreningsstöd, 3 miljoner kr
Bibliotek: Öppettider och program, 1 miljon kr
Socialnämnden: Utökning av kommunala sommarjobb + 100 st, 800 000 kr
Hela budgeten »
66 år i skolan 17. 1963-69:1. Framnäs av Den gamle
Livet i klassrummet är ett ständigt flöde, en ständig
dialog med frågor, svar och elevtankar, som ofta utgår från oväntade
detaljer och förändrar flödets riktning. Inför detta flöde –
förberedelser. Efter flödet - slutsatser. En del dokumenteras, men
ingen kan minnas lektionernas ström av impulser och samtal, dag efter
dag, vecka efter vecka, år efter år.
Det stora gemensamma flödet i Framnäs var musiken. Den fanns överallt, inte bara under lektionstid utan hela tiden. Klanger från pianon, violiner, trumpeter, klarinetter, trummor och cymbaler.
Skolan var nybyggd, med stor akustisk aula, där vi samlades flera gånger varje vecka för repetitioner, konserter och föreställningar som inte bara vände sig till eleverna utan ofta också till publiken i Piteå.
Där fanns ett bibliotek som jag de sista åren fick ansvar för. Där fanns ett tidskriftsrum med moderna tidskrifter som Ord och bild, BLM och Rondo, flera musiktidskrifter, flera konsttidningar och naturligtvis rikstidningarna och lokalpressen
Huvudbyggnaden hade två våningar. Några dyrbara flyglar måste vi ideligen bära med uppför och nedför trapporna. De var tunga, det krävdes fler än fyra för att orka. Lärarrummet var alltid fyllt av tobaksrök
Eleverna bodde som studenter i egna rum i ett höghus med kanske sex våningar. Ett par lärare bodde där också, Anna-Lisa och Sven. Vi åt i en gemensam matsal. Sedan tog vi hissen upp till Anna-Lisas lägenhet, några lärare och elever, och drack kaffe.
Bakom en rad tallar låg Piteälven, bred som en havsvik, frusen stora delar av läsåret. Under somrarna badade vi där, men vattnet var alltid kallt, inte som i Pite havsbad.
I Prytzska disponerade vi övervåningen med alla dess vinklar och vrår. I våningen under bodde Rune och Gunborg och deras dotter. Rune var pianist och pianolärare. Han hade också en enkel orgel. Vid ett tillfälle redde sig några råttor ett bo i orgeln. Rune måste skruva sönder den för att komma åt dem. Råttorna kom från lagården nedanför gårdsplanen.
Vi gick på bio tillsammans, bland annat på Hitchcocks Fåglarna. Vi spelade in en egen skräckfilm som fick namnet Den mystiske snömannen. Rune spelade en brittisk vetenskapsman som dödades av snömannen. Han skelett blev återfunnet. Skelettet lånade vi från skolan och forslade på spark till inspelningsplatsen. Filmen visades för elever och lärare i aulan. Tyvärr var den underexponerad, vintern var ju mörk, men det gjorde den samtidigt kusligare. Den varade 15 minuter.
I november 1963 var jag sjuk i halsfluss eller influensa. Samtidigt drabbades Norrbotten av en intensiv snöstorm. Drivorna nådde till fönstren hos Rune och Gunborg.
Det stora gemensamma flödet i Framnäs var musiken. Den fanns överallt, inte bara under lektionstid utan hela tiden. Klanger från pianon, violiner, trumpeter, klarinetter, trummor och cymbaler.
Skolan var nybyggd, med stor akustisk aula, där vi samlades flera gånger varje vecka för repetitioner, konserter och föreställningar som inte bara vände sig till eleverna utan ofta också till publiken i Piteå.
Där fanns ett bibliotek som jag de sista åren fick ansvar för. Där fanns ett tidskriftsrum med moderna tidskrifter som Ord och bild, BLM och Rondo, flera musiktidskrifter, flera konsttidningar och naturligtvis rikstidningarna och lokalpressen
Huvudbyggnaden hade två våningar. Några dyrbara flyglar måste vi ideligen bära med uppför och nedför trapporna. De var tunga, det krävdes fler än fyra för att orka. Lärarrummet var alltid fyllt av tobaksrök
Eleverna bodde som studenter i egna rum i ett höghus med kanske sex våningar. Ett par lärare bodde där också, Anna-Lisa och Sven. Vi åt i en gemensam matsal. Sedan tog vi hissen upp till Anna-Lisas lägenhet, några lärare och elever, och drack kaffe.
Bakom en rad tallar låg Piteälven, bred som en havsvik, frusen stora delar av läsåret. Under somrarna badade vi där, men vattnet var alltid kallt, inte som i Pite havsbad.
I Prytzska disponerade vi övervåningen med alla dess vinklar och vrår. I våningen under bodde Rune och Gunborg och deras dotter. Rune var pianist och pianolärare. Han hade också en enkel orgel. Vid ett tillfälle redde sig några råttor ett bo i orgeln. Rune måste skruva sönder den för att komma åt dem. Råttorna kom från lagården nedanför gårdsplanen.
Vi gick på bio tillsammans, bland annat på Hitchcocks Fåglarna. Vi spelade in en egen skräckfilm som fick namnet Den mystiske snömannen. Rune spelade en brittisk vetenskapsman som dödades av snömannen. Han skelett blev återfunnet. Skelettet lånade vi från skolan och forslade på spark till inspelningsplatsen. Filmen visades för elever och lärare i aulan. Tyvärr var den underexponerad, vintern var ju mörk, men det gjorde den samtidigt kusligare. Den varade 15 minuter.
I november 1963 var jag sjuk i halsfluss eller influensa. Samtidigt drabbades Norrbotten av en intensiv snöstorm. Drivorna nådde till fönstren hos Rune och Gunborg.
Inga tidningar kom (vi prenumererade på DN från 1961 till 1994)
och ingen post. Vi hade ingen radio och var helt isolerade under några
dagar från den 21 till den 24 november. Dagsljuset varade bara någon
timme. Min sjukdom bidrog till känslan av isolering.
Snöstormen lade sig förstås, jag blev feberfri och posten kom, tre, fyra tidningar med svarta rubriker. President Kennedy hade blivit mördad den 22 november. Jag hade missat årets sensation.
Då beslöt vi att köpa en TV. Det var en dyr historia, och vår TV fungerade inte särskilt bra, kanske på grund av mottagningsförhållandena. Men vi såg i efterhand de svartvita flimrande bilderna från Kennedymordet och begravningen och efterspelet med Lee Harvey Oswalds död. Bildkvalitén var nog knappast större än i Den mystiske snömannen.
I mars 1964 reste skolan på sportlov i Gratangen i Norge. Jag var hemma hos Martin, men Karin följde med. Hon blev god vän med Jarl Dahlbom, en av mina kollegor med undervisning i bland annat samhällskunskap. Han var från Finland och hade som 20-åring direkt efter gymnasiet upplevt det ryska storangreppet på Karelska näset som krossade den finska armén 1944. Sedan hade han emigrerat till Sverige, erhållit svenskt medborgarskap, utbildat sig till lärare och gift sig med en svensk flicka, Berit, Bea kallad. De hade två barn.
Två år senare, 1966, arrangerade Jalle och jag en skolresa till Leningrad. Vi gav oss iväg i två bussar i mitten av maj. Vi reste via Haparanda, övernattade i Jyväskylä och for nästa dag över gränsen till Karelska näset, förbi Viborg, där Jalle upplevt det finska nederlaget 1944.
Så kom vi fram till Leningrad. Ryssarna badade i hamnen där pansarkryssaren Aurora låg. Vi såg Vinterpalatset och Peter Paul-fängelset, gick på Nevskij Prospekt och besökte Finlandsstationen där Lenin steg av tåget 1917. Där fanns också minnen från Leningrads belägring tjugo år tidigare. De finsktalande eleverna kommunicerade med ryssarna på finska.
Jalle var en utmärkt lärare med omfattande kunskaper, duktig organisatör, och populär bland elever och kollegor. Han var också storrökare.
När jag kom tillbaka till Framnäs efter resan visade det sig att Karin hade rest till Stockholm för att hämta vår koreanska adoptivdotter som plötsligt anlänt från Seoul. Hon var 18 månader, vägde sex och ett halvt kilo och fick namnet Sara.
Några år efter det att vi flyttat till Lund gjorde vi ett återbesök i Öjebyn och Piteå. Jalle var sjuk i lungcancer och mycket mager. Han dog några veckor senare, knappt 50 år gammal.
Snöstormen lade sig förstås, jag blev feberfri och posten kom, tre, fyra tidningar med svarta rubriker. President Kennedy hade blivit mördad den 22 november. Jag hade missat årets sensation.
Då beslöt vi att köpa en TV. Det var en dyr historia, och vår TV fungerade inte särskilt bra, kanske på grund av mottagningsförhållandena. Men vi såg i efterhand de svartvita flimrande bilderna från Kennedymordet och begravningen och efterspelet med Lee Harvey Oswalds död. Bildkvalitén var nog knappast större än i Den mystiske snömannen.
I mars 1964 reste skolan på sportlov i Gratangen i Norge. Jag var hemma hos Martin, men Karin följde med. Hon blev god vän med Jarl Dahlbom, en av mina kollegor med undervisning i bland annat samhällskunskap. Han var från Finland och hade som 20-åring direkt efter gymnasiet upplevt det ryska storangreppet på Karelska näset som krossade den finska armén 1944. Sedan hade han emigrerat till Sverige, erhållit svenskt medborgarskap, utbildat sig till lärare och gift sig med en svensk flicka, Berit, Bea kallad. De hade två barn.
Två år senare, 1966, arrangerade Jalle och jag en skolresa till Leningrad. Vi gav oss iväg i två bussar i mitten av maj. Vi reste via Haparanda, övernattade i Jyväskylä och for nästa dag över gränsen till Karelska näset, förbi Viborg, där Jalle upplevt det finska nederlaget 1944.
Så kom vi fram till Leningrad. Ryssarna badade i hamnen där pansarkryssaren Aurora låg. Vi såg Vinterpalatset och Peter Paul-fängelset, gick på Nevskij Prospekt och besökte Finlandsstationen där Lenin steg av tåget 1917. Där fanns också minnen från Leningrads belägring tjugo år tidigare. De finsktalande eleverna kommunicerade med ryssarna på finska.
Jalle var en utmärkt lärare med omfattande kunskaper, duktig organisatör, och populär bland elever och kollegor. Han var också storrökare.
När jag kom tillbaka till Framnäs efter resan visade det sig att Karin hade rest till Stockholm för att hämta vår koreanska adoptivdotter som plötsligt anlänt från Seoul. Hon var 18 månader, vägde sex och ett halvt kilo och fick namnet Sara.
Några år efter det att vi flyttat till Lund gjorde vi ett återbesök i Öjebyn och Piteå. Jalle var sjuk i lungcancer och mycket mager. Han dog några veckor senare, knappt 50 år gammal.
2016-05-12
Musik i Helgeandskyrkan
Lördagsmusik
14 maj kl 17
Irene Frisch med elever
Konserter
15 maj kl 14, 15,30 och 17
Piano- och stråksalongen
14 maj kl 17
Irene Frisch med elever
Konserter
15 maj kl 14, 15,30 och 17
Piano- och stråksalongen
Valborg i St Lars
Röda Kapellet spelade och Lunds
allmänna sångförening sjöng. Vårtalet av Karin Stensson hade formen av
19 haikudikter och lästes av Erika Stensson
Höst, vinter, vår.
19 steg till Valborg
1
Träden talar lågt:
Må vi uthärda kylan
lövlösa, med hopp.
2
De gula bladen
fulla av höstens väta
Själen vill andas
3
Mörkret molar
Sorgtoner glider i vinden
Plötsligt:
”Hej mormor”
4
Ett två tre fyra
Räkna inte dina steg,
rör dig som barnet
5
Milt, rått, grått
De malliga råkorna
retar med sin blick
”Det här är mitt gräs.
Du trivs visst bäst i gruset.
Vad hittar du där?
6
När vaknar våren?
Den sträcker sig och gäspar
Tyst! Stör mig inte!
7
Dammsugarens sus
som en stillsam ljummen vind
väcker vårlängtan.
8
En kall vind finns kvar
mellan ryggen och tröjan
Hur får jag bort den?
9
Jag hör steg bakom
Mina steg förföljer mig.
Har jag gått för fort?
10
En äggkopp med snödroppar Längtar de ut till kylan?
De har ju sällskap
”Var är rötterna?”
De har inget fäste nu
Var hör de hemma?
”Var är mina fötter?”
De svävar i ingenting
vill ha jordkontakt.
11
Solen sökte mig.
Vi möttes på hemvägen.
Jag kände mig utvald.
12
Ge upp hårda vind!
Låt de svaga komma ut
och smek dem varligt.
13
Trög som en degklump,
övermjölad med motstånd.
Kom och knåda mig!
14
Törstigt längtande
med osynliga tungor
lapar vi vårsol
15
Solen pressas upp
av otåliga krafter
Kom fram och värm mig!
16
Vart är vi på väg?
Ett fåtal går på gator av guld,
resten kliver i sågspån.
17
Violers ögon
ler tillitsfullt ur gräset,
krossas av foten.
18
En fågels lockrop
ett ivrigt kärleksfullt svar
som följs av tystnad
19
April!
Lura oss inte!
Blomma! Ge nytt liv och lust.
Vi har överlevt!
Nu är våren här!
Ett fyrfaldigt leve för våren!
Den leve!
En äggkopp med snödroppar Längtar de ut till kylan?
De har ju sällskap
”Var är rötterna?”
De har inget fäste nu
Var hör de hemma?
”Var är mina fötter?”
De svävar i ingenting
vill ha jordkontakt.
11
Solen sökte mig.
Vi möttes på hemvägen.
Jag kände mig utvald.
12
Ge upp hårda vind!
Låt de svaga komma ut
och smek dem varligt.
13
Trög som en degklump,
övermjölad med motstånd.
Kom och knåda mig!
14
Törstigt längtande
med osynliga tungor
lapar vi vårsol
15
Solen pressas upp
av otåliga krafter
Kom fram och värm mig!
16
Vart är vi på väg?
Ett fåtal går på gator av guld,
resten kliver i sågspån.
17
Violers ögon
ler tillitsfullt ur gräset,
krossas av foten.
18
En fågels lockrop
ett ivrigt kärleksfullt svar
som följs av tystnad
19
April!
Lura oss inte!
Blomma! Ge nytt liv och lust.
Vi har överlevt!
Nu är våren här!
Ett fyrfaldigt leve för våren!
Den leve!
– Saxat från MP Lunds hemsida: ”Våra kongressombud kommer att rösta för Lövin och Fridolin som nya språkrör” av Ulf Nymark
Miljöpartiet Lund har fem ombud och tre ersättare som om tre dagar ska
åka till Karlstad för att företräda lokalavdelningen på den
uppmärksammade kongressen.
Redan första dagen ska det omtalade språkrörsvalet göras och där kommer Miljöpartiet Lunds samtliga fem ombud att rösta för att Isabella Lövin och Gustav Fridolin blir nya språkrör. På senaste medlemsmötet i Lund beslutades det nämligen att det var just de två kandidaterna som vi tror är bäst lämpade att vara språkrör för partiet.
Sedan kommer kongressen naturligtvis framför allt att handla om sakpolitik. Våra kongressombud har flera gånger under våren träffats för att prata om de olika politiska förslag som kommer att tas upp. Framför allt kommer kongressen att handla om utvecklingspolitik, stadsutveckling och organisatoriska frågor.
När det gäller avgörande frågor, som till exempel just språkrörsvalet, frågade gruppen medlemmarna på senaste medlemsmötet om vägledning. Ombuden kommer också att ta med sig idéer om hur Miljöpartiet ska utvecklas för att ta oss ur den här krisen som ett starkare parti, det räcker naturligtvis inte bara med att byta språkrör.
Saxat av Ulf Nymark, ersättare i MP Lunds kongressdelegation
Redan första dagen ska det omtalade språkrörsvalet göras och där kommer Miljöpartiet Lunds samtliga fem ombud att rösta för att Isabella Lövin och Gustav Fridolin blir nya språkrör. På senaste medlemsmötet i Lund beslutades det nämligen att det var just de två kandidaterna som vi tror är bäst lämpade att vara språkrör för partiet.
Sedan kommer kongressen naturligtvis framför allt att handla om sakpolitik. Våra kongressombud har flera gånger under våren träffats för att prata om de olika politiska förslag som kommer att tas upp. Framför allt kommer kongressen att handla om utvecklingspolitik, stadsutveckling och organisatoriska frågor.
När det gäller avgörande frågor, som till exempel just språkrörsvalet, frågade gruppen medlemmarna på senaste medlemsmötet om vägledning. Ombuden kommer också att ta med sig idéer om hur Miljöpartiet ska utvecklas för att ta oss ur den här krisen som ett starkare parti, det räcker naturligtvis inte bara med att byta språkrör.
Saxat av Ulf Nymark, ersättare i MP Lunds kongressdelegation
Tråkiga ledare? (en kommentar till Lucifer)
av Lars Bengtsson
Visst är Gunnar Sandins ledare Låt Veberöd brinna oöverträffad.
Själv skrev jag några ledare som styrelseledamot under 80-talet.
Efter en debatt om offentlig konst föreslog jag i en ledare att Lund borde ha en ryttarstaty. I min barndom beundrade jag i min oskuld Börjessons Stenbocksstaty vid Stortorget i Helsingborg. Senare skulle jag erfara att Måns Bock var en skrupelfri krigsprofitör. Men fortfarande kan man beundra den graciösa hästen.
I en annan ledare jämförde jag min trätobroder (och beundrade vän) Daniel Kallos med lärarätaren Gösta Brodin i Åstorp. Just då rasade debatten om den rosa pedagogiken anförda av den starka pedagogfalangen - Kallos, Köhler och Callewert. Allt var lärarnas fel! Inte så roligt kanske men jag minns att ledaren väckte uppmärksamhet i Arbetet och i VPK Lund, var det inte alla som uppskattade den, milt uttryckt. Men det var på de stora partistridernas tid, idag verkar lugnet härska i Lund.
Lars BengtssonSjälv skrev jag några ledare som styrelseledamot under 80-talet.
Efter en debatt om offentlig konst föreslog jag i en ledare att Lund borde ha en ryttarstaty. I min barndom beundrade jag i min oskuld Börjessons Stenbocksstaty vid Stortorget i Helsingborg. Senare skulle jag erfara att Måns Bock var en skrupelfri krigsprofitör. Men fortfarande kan man beundra den graciösa hästen.
I en annan ledare jämförde jag min trätobroder (och beundrade vän) Daniel Kallos med lärarätaren Gösta Brodin i Åstorp. Just då rasade debatten om den rosa pedagogiken anförda av den starka pedagogfalangen - Kallos, Köhler och Callewert. Allt var lärarnas fel! Inte så roligt kanske men jag minns att ledaren väckte uppmärksamhet i Arbetet och i VPK Lund, var det inte alla som uppskattade den, milt uttryckt. Men det var på de stora partistridernas tid, idag verkar lugnet härska i Lund.
Styrelseledamot under tre decennier (inte hela tiden)
Ord och bild av Lucifer
Reklam, propaganda,
visuell påverkan, ja det är svårt att finna rätta ord för att beteckna
området, Det omfattar i varje fall också politisk affischkonst och
förstamaj aktualiserade så klart det hela.
Allt behöver inte vara vackert
Man kan då börja med att diskutera om vi vill att affischer, reklam etc ska vara estetiskt tilltalande, konstnärligt värdefulla/acceptabla eller om det är viktigare att de är uppseendeväckande. Som jag har förstått saken är det många förståsigpåare som hävdar just detta: gärna fult, men framför allt ska det väcka uppseende, man ska lägga märke till det. Ett klassiskt exempel är affischen som skulle påminna oss om att nu gick vi över till högertrafik: ett ovanligt fult H i stor skala. Och omvänt: aldrig så vackra och genomtänkta politiska affischer ger få pluspoäng. Vid några av valen under 80-/90-.talen bjöd Vänsterpartiet in ett halvdussin konstnärer att göra affischer och fick för det många lovord på landets kultursidor. Men särskilt bra gick det inte i valet.
Vill vi verkligen totalrenovera?
Jag tänkte på det när jag såg Vänsterpartiet Lunds förstamajaffisch i år. På blå-grön bakgrund står med vita eller gula bokstäver (”FÖRSTA MAJ 2016”) platser, namn på talare, tidpunkter och arrangörer i ca 10 stilsorter och storlekar. Det centrala är en färgbild på en stad (vilken?) vid en flodkrök omgiven av texten ”TOTALRENOVERA SVERIGE”. Snett över står med skrivstil i rött ”demonstrera” och runt omkring finns bilder av V-knappar av typ ”inga delade turer och ”avgiftsfri kollektivtrafik”. och en bild på Jonas Sjöstedt.
propaganda,
visuell påverkan, ja det är svårt att finna rätta ord för att beteckna
området, Det omfattar i varje fall också politisk affischkonst och
förstamaj aktualiserade så klart det hela.Allt behöver inte vara vackert
Man kan då börja med att diskutera om vi vill att affischer, reklam etc ska vara estetiskt tilltalande, konstnärligt värdefulla/acceptabla eller om det är viktigare att de är uppseendeväckande. Som jag har förstått saken är det många förståsigpåare som hävdar just detta: gärna fult, men framför allt ska det väcka uppseende, man ska lägga märke till det. Ett klassiskt exempel är affischen som skulle påminna oss om att nu gick vi över till högertrafik: ett ovanligt fult H i stor skala. Och omvänt: aldrig så vackra och genomtänkta politiska affischer ger få pluspoäng. Vid några av valen under 80-/90-.talen bjöd Vänsterpartiet in ett halvdussin konstnärer att göra affischer och fick för det många lovord på landets kultursidor. Men särskilt bra gick det inte i valet.
Vill vi verkligen totalrenovera?
Jag tänkte på det när jag såg Vänsterpartiet Lunds förstamajaffisch i år. På blå-grön bakgrund står med vita eller gula bokstäver (”FÖRSTA MAJ 2016”) platser, namn på talare, tidpunkter och arrangörer i ca 10 stilsorter och storlekar. Det centrala är en färgbild på en stad (vilken?) vid en flodkrök omgiven av texten ”TOTALRENOVERA SVERIGE”. Snett över står med skrivstil i rött ”demonstrera” och runt omkring finns bilder av V-knappar av typ ”inga delade turer och ”avgiftsfri kollektivtrafik”. och en bild på Jonas Sjöstedt.
Tyska luftskepp från 30-talet
OK, så här kan det alltså bli och det är inte mycket att uppröras över. Men så har jag nu i ett antal år sett V Lunds kommunala månatliga ”Politiken” smyckas med bilder av luftskepp, s.k. Zeppelinare (eller är det spärrballonger?). Det handlar alltså om en typ av farkost som fick ett visst uppsving under 1930-talet i Tyskland och som manifesterade landets politiska och ekonomiska tillväxt. Zeppelinarnas popularitet tog slut sedan några av dem exploderade och brann upp och de saknar inte visst teknikhistoriskt intresse, men i grunden är zeppelinarna hopplöst ute. Varför de ska förekomma på V Lunds trycksaker har jag aldrig förstått och Politikens redaktion har aldrig förklarat. Kanske kan man tycka att de har vissa estetiska kvalitéer, som oväntade grafiska element, men också det är lite långsökt.
Jag fruktar att det handlar om en brist på insikt om att en grafisk produkt med text och bild kräver en genomtänkt linje, med en sorts balans och harmoni mellan text och bild. Om man bara tar grafiska element och duttar ut dem som man tycker, blir det hela en lekstuga där de inblandade kan ha roligt, men där avsikten och helheten glöms bort.
Är sådant viktigt?
Vem bryr sig, säger någon? Nej, det är väl inte så många. Tidvis har vi ritat och tryckt affischer själva, med spännande resultat, och det är inte amatörismen det är fel på. Men om reflekterande lundabor uppfattar att V Lunds intresse och ambitioner inte sträcker sig längre än till årets förstamajaffisch och zeppelinarkonsten i Politiken tror jag att det slår tillbaka mot oss.
– God dag. – Yxskaft. av Gunnar Stensson
Journalisten Alexander Kuprijanko ställer en fråga om skolpengen: ”Är
det inte rimligt att anta att barn vars föräldrar tjänar mindre
generellt sett kan ha större utmaningar och därför kan behöva större
resurser?”
Philip Sandén, L, som är massmedietränad, undviker frågan och påstår att de välsituerade barnen straffas: ”Det rimliga är att man använder en beprövad modell i stället för en modell där barn ska straffas med mindre skolpeng beroende på föräldrarnas inkomster.” (SDS 29/4)
Han vet hur man förstör en dialog.
Philip Sandén, L, som är massmedietränad, undviker frågan och påstår att de välsituerade barnen straffas: ”Det rimliga är att man använder en beprövad modell i stället för en modell där barn ska straffas med mindre skolpeng beroende på föräldrarnas inkomster.” (SDS 29/4)
Han vet hur man förstör en dialog.
Bra skola i Sverige eller vinst i Panama?
av Gunnar Stensson
En majoritet av väljarna inom alla partier vill avskaffa vinst ur
välfärden. Särskilt destruktiv är vinstdriften på skolmarknaden som
även de kommunala skolorna tvingas delta i. Sverige är det enda landet i
världen som tillåter vinstmaximerande friskolor.
Dagarna kring första maj tog ledarskribenterna i Aftonbladet och Expressen bladet från munnen, liksom Sydsvenskans skolexpert. Det gick inte längre att tiga. De är ense.
Hejdundrande betygsinflation! Vinstdrivande friskolor! Begränsa skolvalet! Sätt stopp för vinster! På skolmarknaden hotar föräldrar med att flytta barnen om de tycker betygen är för låga och även rektorerna sätter press på lärarna.
Det är nödvändigt att stoppa vinsterna, att stoppa de vinstdrivande friskolorna och att skapa ett system pengarna hamnar där de behövs mest.
Hör ropen, i Expressen, Aftonbladet och Sydsvenskan!
”Ut med idiotin, in med betygen!
När man övergick från de relativa betygen till de målrelaterade A-F släppte man loss en hejdundrande betygsinflation. Alla kunde också förutse att systemet med skolor och vinstdrivande friskolor som slåss om elever med skolpeng skulle öka inflationen.”
Ann-Charlotte Marteus, ledarskribent Expressen 29 april
”När det gäller skolan handlar det om att begränsa skolvalet. Att sätta stopp för vinster. Att tvångsförvalta skolor och kommuner som inte klarar jobbet. Om ökade resurser och ett system som innebär att pengarna hamnar där de verkligen behövs bäst.”
Karin Pettersson, ledarskribent Aftonbladet 1 maj
”En stor andel lärare vittnar om att föräldrar hotar med att flytta barnen till en annan skola om betygen inte är till belåtenhet och att även rektorer sätter press på att betygen ska se bra ut och göra skolan attraktiv... Kontroll av likvärdiga betyg blir ett verktyg för att skapa ”konkurrens på lika villkor” på en marknad.”
Emma Leijnse, skolexpert Sydsvenskan 7 maj
Experterna vet det, lärarna vet det, allmänheten vet det. Men politikereliten ser ingenting, hör ingenting, förstår ingenting, vill bara vinst. Till priset av Pisa-katastrof och skatteskandaler. Pengar!
Här ett exempel ur Sydsvenskans ledare 7 maj som kunde ha formulerats i vilken orkeslös borgerlig tidning eller av vilken perspektivlös allianspolitiker som helst.
”Till hösten vill Sjöstedt sätta fart på regeringen genom att tvinga igenom ett förslag om förbud mot vinster i välfärden. Det viktigaste för V är alltså inte valfrihet och att ställa kvalitetskrav oavsett om kommunen eller ett privat företag är leverantör, utan just ett förbud mot vinster.”
Att dom orkar! De där fraserna har upprepats i åratal. De var kanske inprogrammerade i ett automatiskt datorprogram för att ledarskribenterna skulle få fira Kristi Himmelsfärd i ett eller annat herresäte.
Vänsterpartiets kongress satte kravet på förbud mot vinster i välfärden främst. Utmärkt! Driv det hårt! Tro inte att statsminister Stefan Löven sneglar på andra möjligheter. Tvärtom. Förbudet mot vinster i välfärden ger hans regering den kraft som så väl behövs.
P.S. Huvudledaren i Sydsvenskan 11/5 handlar om skolan. ”A, B, C för en bättre skola.” Inte ett ord om skolans grundläggande strukturfel, bara snusförnuftigt snack om problem som är konsekvenser av strukturfelet.
Dagarna kring första maj tog ledarskribenterna i Aftonbladet och Expressen bladet från munnen, liksom Sydsvenskans skolexpert. Det gick inte längre att tiga. De är ense.
Hejdundrande betygsinflation! Vinstdrivande friskolor! Begränsa skolvalet! Sätt stopp för vinster! På skolmarknaden hotar föräldrar med att flytta barnen om de tycker betygen är för låga och även rektorerna sätter press på lärarna.
Det är nödvändigt att stoppa vinsterna, att stoppa de vinstdrivande friskolorna och att skapa ett system pengarna hamnar där de behövs mest.
Hör ropen, i Expressen, Aftonbladet och Sydsvenskan!
”Ut med idiotin, in med betygen!
När man övergick från de relativa betygen till de målrelaterade A-F släppte man loss en hejdundrande betygsinflation. Alla kunde också förutse att systemet med skolor och vinstdrivande friskolor som slåss om elever med skolpeng skulle öka inflationen.”
Ann-Charlotte Marteus, ledarskribent Expressen 29 april
”När det gäller skolan handlar det om att begränsa skolvalet. Att sätta stopp för vinster. Att tvångsförvalta skolor och kommuner som inte klarar jobbet. Om ökade resurser och ett system som innebär att pengarna hamnar där de verkligen behövs bäst.”
Karin Pettersson, ledarskribent Aftonbladet 1 maj
”En stor andel lärare vittnar om att föräldrar hotar med att flytta barnen till en annan skola om betygen inte är till belåtenhet och att även rektorer sätter press på att betygen ska se bra ut och göra skolan attraktiv... Kontroll av likvärdiga betyg blir ett verktyg för att skapa ”konkurrens på lika villkor” på en marknad.”
Emma Leijnse, skolexpert Sydsvenskan 7 maj
Experterna vet det, lärarna vet det, allmänheten vet det. Men politikereliten ser ingenting, hör ingenting, förstår ingenting, vill bara vinst. Till priset av Pisa-katastrof och skatteskandaler. Pengar!
Här ett exempel ur Sydsvenskans ledare 7 maj som kunde ha formulerats i vilken orkeslös borgerlig tidning eller av vilken perspektivlös allianspolitiker som helst.
”Till hösten vill Sjöstedt sätta fart på regeringen genom att tvinga igenom ett förslag om förbud mot vinster i välfärden. Det viktigaste för V är alltså inte valfrihet och att ställa kvalitetskrav oavsett om kommunen eller ett privat företag är leverantör, utan just ett förbud mot vinster.”
Att dom orkar! De där fraserna har upprepats i åratal. De var kanske inprogrammerade i ett automatiskt datorprogram för att ledarskribenterna skulle få fira Kristi Himmelsfärd i ett eller annat herresäte.
Vänsterpartiets kongress satte kravet på förbud mot vinster i välfärden främst. Utmärkt! Driv det hårt! Tro inte att statsminister Stefan Löven sneglar på andra möjligheter. Tvärtom. Förbudet mot vinster i välfärden ger hans regering den kraft som så väl behövs.
P.S. Huvudledaren i Sydsvenskan 11/5 handlar om skolan. ”A, B, C för en bättre skola.” Inte ett ord om skolans grundläggande strukturfel, bara snusförnuftigt snack om problem som är konsekvenser av strukturfelet.
Partipiska för kungligheten av Bengt Hall
Kungen har fyllt 70. Han borde naturligtvis
pensionera sig precis som alla vi andra som uppnått mogen ålder. Men det
brukar inte Bernadottarna göra, som kungen själv sa. Många drömmer om
Victoria. Han borde lämna över stafettpinnen, anser alltfler. Men det
kommer han inte att göra. Och Bernadottarna blir gamla. Men det
ålderdomliga, feodala och odemokratiska statsskicket borde skrotas.
Häromdagen röstade riksdagen i frågan om monarki eller republik. Man hade att ta ställning till ett femtontal motioner. En SD-motion krävde mer makt till kungen. Övriga fjorton pläderade för republik. En fyrpartimotion (historiskt!) (enskilda från S, V, Mp och L) krävde utredning om republik. Vänsterpartiet hade en partimotion (Jonas Sjöstedt m fl), enskilda socialdemokrater, liberaler och miljöpartister hade egna motioner för republik eller för att utreda republik. Sjöstedt hade en motion som krävde upphävande av kungens åtalsimmunitet. Konstitutionsutskottet hade avslagit samtliga motioner.
Som vanligt ven partipiskan. Som vanligt får socialdemokraterna inte rösta mot monarkin och för republik. Trots att kravet finns inskrivet i partiprogrammet sedan 1911. Men även miljöpartiets alla ledamöter röstade för monarki, även Miljöpartiets ledamot från Lund. Ännu en fråga där Miljöpartiet sviker. Så här står det i partiprogrammet: ”I en modern demokrati ska ingen födas till ett offentligt ämbete. Vi har därför svårt att se monarkins plats i ett modernt demokratiskt samhälle och anser att den på sikt bör avskaffas.” Samtliga vänsterpartister röstade för republik.
Vid varje dop, bröllop och kungliga 70-årskalas ökar Republikanska föreningens medlemsantal. Allt fler inser det absurda med ”underhållningsmonarkin”. Alltså: Gå med i Republikanska föreningen! Sätt in 200 kronor på pg 114 96 91-6!
Häromdagen röstade riksdagen i frågan om monarki eller republik. Man hade att ta ställning till ett femtontal motioner. En SD-motion krävde mer makt till kungen. Övriga fjorton pläderade för republik. En fyrpartimotion (historiskt!) (enskilda från S, V, Mp och L) krävde utredning om republik. Vänsterpartiet hade en partimotion (Jonas Sjöstedt m fl), enskilda socialdemokrater, liberaler och miljöpartister hade egna motioner för republik eller för att utreda republik. Sjöstedt hade en motion som krävde upphävande av kungens åtalsimmunitet. Konstitutionsutskottet hade avslagit samtliga motioner.
Som vanligt ven partipiskan. Som vanligt får socialdemokraterna inte rösta mot monarkin och för republik. Trots att kravet finns inskrivet i partiprogrammet sedan 1911. Men även miljöpartiets alla ledamöter röstade för monarki, även Miljöpartiets ledamot från Lund. Ännu en fråga där Miljöpartiet sviker. Så här står det i partiprogrammet: ”I en modern demokrati ska ingen födas till ett offentligt ämbete. Vi har därför svårt att se monarkins plats i ett modernt demokratiskt samhälle och anser att den på sikt bör avskaffas.” Samtliga vänsterpartister röstade för republik.
Vid varje dop, bröllop och kungliga 70-årskalas ökar Republikanska föreningens medlemsantal. Allt fler inser det absurda med ”underhållningsmonarkin”. Alltså: Gå med i Republikanska föreningen! Sätt in 200 kronor på pg 114 96 91-6!
Rödgrönt budgetförslag – ett trendbrott av Ulf Nymark
Den styrande MP + S-koalitionen i kommunen har nu lagt ett förslag till
budget för kommunen för år 2017 och ekonomisk verksamhetsplan för åren
2017 till 2019. Huvuddragen i budgetförslaget, utöver den omskrivna
uppgörelsen mellan koalitionen och liberalerna i skolfrågorna, har
kommit något i skymundan just på grund av denna uppgörelse.
Bakgrunden till denna uppgörelse är det oklara politiska läget i kommunen, samt på något års sikt ett utsatt ekonomiskt läge. Uppgörelsen lägger en grund för att säkra mot nedskärningar på skolområdet och ge full pris och lönekompensation för de två barn- och skolnämnderna samt utbildningsnämnden. Sammanlagt ger den fulla kompensationen drygt 78 miljoner kronor mer till skolorna.
Full pris- och lönekompensation
De delar av styrets budget som inte omfattas av överenskommelsen med L föreslår bygger också på full pris- och lönekompensation till nämnder och styrelser. Det är första gången på många år som en budget läggs som ger kompensation fullt ut, alltså ett trendbrott. Ändå beräknas ett resultat för år 2017 på plus 80 miljoner.
Förslaget är sparsamt med nya satsningar, men sådana finns också. Till exempel läggs 5 miljoner på projekt för ökad och hälsa och minskad sjukfrånvaro och nära 4 miljoner på satsning på jämställda löner. En miljon satsas också på personalutveckling inom socialnämndens verksamhetsområde. På miljöområdet möjliggör budgeten fortsatta åtgärder för att nå målen i Lunds program för ekologisk hållbar utveckling samt fortsatt arbete på en kemikalieplan för kommunen. (Kemikalieplanens syfte är att fasa ut giftiga kemikalier och minimera exponeringen för miljö- och hälsofarliga ämnen med inriktning framför allt på barn och unga).
Effektiviseringar – inte detsamma som nedskärningar
Under år 2017 ser kommunens ekonomi förhållandevis ljus ut. De därpå följande åren riskerar kommunen att dras med underskott om inte kostnadsminskande effektiviseringar görs. I årets budget ges också ett generellt effektiveringsuppdrag till kommunens nämnder och styrelser. Effektiviseringar ska inte tolkas som det samma som nedskärningar. Effektiviseringar är att samma eller höjd servicenivå erbjuds fast till lägre kostnader. Det är emellertid tveksamt om kommunen under 2018 och 2019 kan få en budget i balans enbart genom effektiviseringar. Inkomstförstärkningar, framför allt i form av skattehöjningar, kommer nog också att bli nödvändiga.
Budgetförslagen från de olika partierna och partikonstellationerna kommer först att behandlas i kommunstyrelsen sista veckan i maj. Därefter blir det ett fullmäktigemöte 15 och 16 juni som tar slutlig ställning.
Bakgrunden till denna uppgörelse är det oklara politiska läget i kommunen, samt på något års sikt ett utsatt ekonomiskt läge. Uppgörelsen lägger en grund för att säkra mot nedskärningar på skolområdet och ge full pris och lönekompensation för de två barn- och skolnämnderna samt utbildningsnämnden. Sammanlagt ger den fulla kompensationen drygt 78 miljoner kronor mer till skolorna.
Full pris- och lönekompensation
De delar av styrets budget som inte omfattas av överenskommelsen med L föreslår bygger också på full pris- och lönekompensation till nämnder och styrelser. Det är första gången på många år som en budget läggs som ger kompensation fullt ut, alltså ett trendbrott. Ändå beräknas ett resultat för år 2017 på plus 80 miljoner.
Förslaget är sparsamt med nya satsningar, men sådana finns också. Till exempel läggs 5 miljoner på projekt för ökad och hälsa och minskad sjukfrånvaro och nära 4 miljoner på satsning på jämställda löner. En miljon satsas också på personalutveckling inom socialnämndens verksamhetsområde. På miljöområdet möjliggör budgeten fortsatta åtgärder för att nå målen i Lunds program för ekologisk hållbar utveckling samt fortsatt arbete på en kemikalieplan för kommunen. (Kemikalieplanens syfte är att fasa ut giftiga kemikalier och minimera exponeringen för miljö- och hälsofarliga ämnen med inriktning framför allt på barn och unga).
Effektiviseringar – inte detsamma som nedskärningar
Under år 2017 ser kommunens ekonomi förhållandevis ljus ut. De därpå följande åren riskerar kommunen att dras med underskott om inte kostnadsminskande effektiviseringar görs. I årets budget ges också ett generellt effektiveringsuppdrag till kommunens nämnder och styrelser. Effektiviseringar ska inte tolkas som det samma som nedskärningar. Effektiviseringar är att samma eller höjd servicenivå erbjuds fast till lägre kostnader. Det är emellertid tveksamt om kommunen under 2018 och 2019 kan få en budget i balans enbart genom effektiviseringar. Inkomstförstärkningar, framför allt i form av skattehöjningar, kommer nog också att bli nödvändiga.
Budgetförslagen från de olika partierna och partikonstellationerna kommer först att behandlas i kommunstyrelsen sista veckan i maj. Därefter blir det ett fullmäktigemöte 15 och 16 juni som tar slutlig ställning.
Israelisk vice ÖB gör Kaplans analys till sin egen
av Bertil Egerö
En ironisk släng till det svenska mediedrevet? Igår berättade Nathan
Shachar i DN om den israeliske militärhjälten Yair Golan, som på ett
offentligt möte nyligen i Jerusalem varnade: ”Det är skrämmande att se
liknande vidriga tendenser breda ut sig här hos oss … hat mot
minoriteter … uppvigling (från politiker) … som i Europa och Tyskland
för 70 och 80 år sedan. Förintelsen lägger ett tungt ansvar på oss att
bekämpa detta.”
Hade han månne lyssnat på Mehmet Kaplan år 2009? Med två så likartade uttalanden, det ena dessutom från Israel, av en brett ansedd militär, saknar knappast jämförelsen bärkraft. Trots det tumult den väckte i Israel, trots att inte bara media och alliansen utan – som väntat – även ambassadör Isaac Bachman väljer att kritisera vår förre bostadsminister. Han kunde förstås välja att stödja sin egen general.
Antidemokratiska krafter allt starkare
Det kunde behövas när nu, som Shachar berättar, de anti-demokratiska krafterna i Israel blir allt synligare, med hårda slängar från höger mot den mycket konservative premiärministern Netanyahu. När ska Israels ’religious light’ nere vid stranden till Medelhavet vakna?
Jag påminner mig ett samtal för några år sedan som vår studiecirkel i DV:s regi hade med palestinska akademiker på ett universitet i Betlehem: ”Vad ser ni för möjlig lösning på denna konflikt” Tystnad. ”Kanske ett slags involution, en kollaps för hela det zionistiska projektet med dess växande inre motsättningar.”
Idag ser en mer renodlat fascistisk stat ut att kunna växa fram ur extremhögerns allt starkare roll i den israeliska politiken. En inledning till kollapsen?
Hade han månne lyssnat på Mehmet Kaplan år 2009? Med två så likartade uttalanden, det ena dessutom från Israel, av en brett ansedd militär, saknar knappast jämförelsen bärkraft. Trots det tumult den väckte i Israel, trots att inte bara media och alliansen utan – som väntat – även ambassadör Isaac Bachman väljer att kritisera vår förre bostadsminister. Han kunde förstås välja att stödja sin egen general.
Antidemokratiska krafter allt starkare
Det kunde behövas när nu, som Shachar berättar, de anti-demokratiska krafterna i Israel blir allt synligare, med hårda slängar från höger mot den mycket konservative premiärministern Netanyahu. När ska Israels ’religious light’ nere vid stranden till Medelhavet vakna?
Jag påminner mig ett samtal för några år sedan som vår studiecirkel i DV:s regi hade med palestinska akademiker på ett universitet i Betlehem: ”Vad ser ni för möjlig lösning på denna konflikt” Tystnad. ”Kanske ett slags involution, en kollaps för hela det zionistiska projektet med dess växande inre motsättningar.”
Idag ser en mer renodlat fascistisk stat ut att kunna växa fram ur extremhögerns allt starkare roll i den israeliska politiken. En inledning till kollapsen?
Israel. Sociologiska essäer av Gunnar Stensson
Eva Illous är född i Fes, Marocko. Hon har studerat i Paris 
och USA och är nu professor i sociologi vid The Hebrew University i Jerusalem.
Hon betecknar sig som sionist. Men hennes beskrivning av dagens Israel är förödande – och modig. Jag citerar ett stycke ur bokens inledning:
”Vi befinner oss idag i en situation då den judiska messianismen och högerextrema grupperingar hotar att sätta punkt för det demokratiska projekt som de första sionisterna såg framför sig. I detta läge kan den judiska världen inte längre blunda för att Israel håller på att isolera sig från omvärlden och att landets politiska beslut äventyrar det sionistiska projektets legitimitet. Dessa politiska beslut består bland annat av en militär kolonisering av landområden som underordnas ett odemokratiskt styre; att förvägra palestinierna medborgerliga fri- och rättigheter; en alltmer exklusiv, etnisk definition av staten som utgår från att en viss grupp är förmer och som därmed i praktiken exkluderar icke-judar och förvandlar Israel till en icke-universalistisk och etnokratisk regim; oacceptabla privilegier för ortodoxa religiösa judar och uppdelning i kvalitativt olika befolkningsgrupper med olika förmåner och skyldigheter; religionens stora inflytande i olika rättsliga frågor; en statlig diskriminering av många icke-ortodoxa former av judendom, vilket inkluderar en officiell diskriminering av kvinnor. Blivit nästan omöjligt att ändra på denna situation – alltför många ekonomiska och ideologiska intressen bidrar till att upprätthålla den graverande ojämlikheten i det israeliska samhället.”
Eva Illous är inte ensam om sina iakttagelser. Ian Buruma konstaterar: ”Människor som varit glödande antisemiter blev i ett slag glödande förespråkare för Israel och hyllar den israeliska regimens stenhårda linje mot palestinierna...
Eller med den nederländske högerdemagogen Geert Wilders ord: ”När Israels flagga inte längre vajar över Jerusalems murar är Västvärlden inte längre fri.” Ian Buruma, (Sydsvenskan 9/5).
I samma tidning finns en liten notis med ett uttalande av den israeliska försvarsmaktens vicechef Yair Golan: ”Om det är någonting som skrämmer mig med hedrandet av minnet av Förintelsen så är det igenkännandet av de kväljande processer som skedde i Europa rent generellt och särskilt i Tyskland för 70, 80 och 90 år sedan, och att se tecken på dem bland oss, idag, 2016”
Netanyahu blev förstås lika ursinnig som Per T Ohlson skulle ha blivit.
Israel: The Broken Silence är titeln på en stor faktarik artikel av David Shulman i New York Review of Booksaprilnummer. Han beskriver där den terror som högerextrema organisationer med Netanyahu-regimens goda minne bedriver mot israeliska fredsgrupper och organisationer som Breaking the Silence.
Han nämner olagliga förhör i israeliska fängelser, våldsamma arresteringar, vägrade medborgerliga rättigheter, smutskampanjer och andra exempel på statsterror.
Han skriver att det handlar om en samordnad kampanj som omfattar regeringen, medlemmar av Knesset, polisen, halvt självständiga högerextrema grupper och media.
Han skriver att den statsterror som palestinierna i de ockuperade områdena har levt med i årtionden nu kommit innanför den gröna linjen och riktar sig mot fredsgrupper och vänsterorganisationer.
Han skriver att israeler som minns 1960-talet ibland jämför kampanjen med den yttersta högerns våldshandlingar i Grekland innan överstarna tog makten, så som de beskrivs i den fortfarande kanoniska filmen Z.
Eva Illous är en israel som inifrån bekämpar den terror mot palestinier och fredsgrupper som pågår i Israel. Hon solidariserar hon sig med den förföljda motståndsrörelsen för fred och demokrati.
Dagens israeliska regim går i spetsen för den anstormning av högerextrema krafter som hotar demokrati och fred i världen och har gjort den flagga som vajar över Jerusalems murar till en symbol för rasism och förtryck.
och USA och är nu professor i sociologi vid The Hebrew University i Jerusalem.Hon betecknar sig som sionist. Men hennes beskrivning av dagens Israel är förödande – och modig. Jag citerar ett stycke ur bokens inledning:
”Vi befinner oss idag i en situation då den judiska messianismen och högerextrema grupperingar hotar att sätta punkt för det demokratiska projekt som de första sionisterna såg framför sig. I detta läge kan den judiska världen inte längre blunda för att Israel håller på att isolera sig från omvärlden och att landets politiska beslut äventyrar det sionistiska projektets legitimitet. Dessa politiska beslut består bland annat av en militär kolonisering av landområden som underordnas ett odemokratiskt styre; att förvägra palestinierna medborgerliga fri- och rättigheter; en alltmer exklusiv, etnisk definition av staten som utgår från att en viss grupp är förmer och som därmed i praktiken exkluderar icke-judar och förvandlar Israel till en icke-universalistisk och etnokratisk regim; oacceptabla privilegier för ortodoxa religiösa judar och uppdelning i kvalitativt olika befolkningsgrupper med olika förmåner och skyldigheter; religionens stora inflytande i olika rättsliga frågor; en statlig diskriminering av många icke-ortodoxa former av judendom, vilket inkluderar en officiell diskriminering av kvinnor. Blivit nästan omöjligt att ändra på denna situation – alltför många ekonomiska och ideologiska intressen bidrar till att upprätthålla den graverande ojämlikheten i det israeliska samhället.”
Eva Illous är inte ensam om sina iakttagelser. Ian Buruma konstaterar: ”Människor som varit glödande antisemiter blev i ett slag glödande förespråkare för Israel och hyllar den israeliska regimens stenhårda linje mot palestinierna...
Eller med den nederländske högerdemagogen Geert Wilders ord: ”När Israels flagga inte längre vajar över Jerusalems murar är Västvärlden inte längre fri.” Ian Buruma, (Sydsvenskan 9/5).
I samma tidning finns en liten notis med ett uttalande av den israeliska försvarsmaktens vicechef Yair Golan: ”Om det är någonting som skrämmer mig med hedrandet av minnet av Förintelsen så är det igenkännandet av de kväljande processer som skedde i Europa rent generellt och särskilt i Tyskland för 70, 80 och 90 år sedan, och att se tecken på dem bland oss, idag, 2016”
Netanyahu blev förstås lika ursinnig som Per T Ohlson skulle ha blivit.
Israel: The Broken Silence är titeln på en stor faktarik artikel av David Shulman i New York Review of Booksaprilnummer. Han beskriver där den terror som högerextrema organisationer med Netanyahu-regimens goda minne bedriver mot israeliska fredsgrupper och organisationer som Breaking the Silence.
Han nämner olagliga förhör i israeliska fängelser, våldsamma arresteringar, vägrade medborgerliga rättigheter, smutskampanjer och andra exempel på statsterror.
Han skriver att det handlar om en samordnad kampanj som omfattar regeringen, medlemmar av Knesset, polisen, halvt självständiga högerextrema grupper och media.
Han skriver att den statsterror som palestinierna i de ockuperade områdena har levt med i årtionden nu kommit innanför den gröna linjen och riktar sig mot fredsgrupper och vänsterorganisationer.
Han skriver att israeler som minns 1960-talet ibland jämför kampanjen med den yttersta högerns våldshandlingar i Grekland innan överstarna tog makten, så som de beskrivs i den fortfarande kanoniska filmen Z.
Eva Illous är en israel som inifrån bekämpar den terror mot palestinier och fredsgrupper som pågår i Israel. Hon solidariserar hon sig med den förföljda motståndsrörelsen för fred och demokrati.
Dagens israeliska regim går i spetsen för den anstormning av högerextrema krafter som hotar demokrati och fred i världen och har gjort den flagga som vajar över Jerusalems murar till en symbol för rasism och förtryck.
Eva Illouz, Daidalos 2016
När ”himlen ler i vårens ljusa kvällar” av Staffan Lindberg
1:a maj! Med de ljuva tonerna i örat från sista
april-bålet på St Hans tågar vi under de röda fanorna, som så ofta
förr, mot Stadsparken och tal av Jonas Sjöstedt. Det är trevliga
återseende – fint att vår generation är med ett litet tag till.
Kylan har vikt för solens sprängkraft. Nu, när vi inte längre behöver klaga över och uthärda ”denna torra och kalla vår” behövs våra krafter på annat håll.
I Köpenhamn visas en utställning över den smygande radioaktiva förgiftningen av vår jord. Provsprängningar och små läckor från alla kärnkraftverk och forskningsanläggningar – Lund bidrar snart med en läcka: ESS. Snart är vi alla självlysande. Då behövs kanske inte något slutförvar.
I Tyskland säljer ”vi” ut brunkolet till tjeckiska riskkapitalister. Det går inte, enligt Åsa Romson, att stoppa på grund av de regler som statliga Vattenfall följer – en av flera fatala insatser av den borgerliga regeringen.
Frågan är om inte denna handfallenhet inför regelverken i stället stoppar Miljöparitets närvaro i riksdag och regering. Eller som Veckobladets redaktör Göran uttrycker saken: ”En Fridolin med en brunkålsbit på bordet i debatten inför 2014 års val. Kan det bli ett mera brutalt slut på ett miljöparti?”
Som tur är miljörörelsen större och verkar genom många strömningar och organisationer. Dags att föra upp alla frågorna igen i den offentliga debatten och agitationen.
Jonas Sjöstedt hade ett guldläge och han tog verkligen chansen. Det är ingen tvekan om att vänstern har flera viktiga alternativ till den borgerliga politik som nu förs. Vi uppmanades att gå med i V eller ungdomsförbundet. Det är nog bra men för att bli en kraft att räkna med krävs faktiskt en mycket bredare insats. Vi måste verka överallt i alla de organisationer och rörelser som är systemkritiska idag – grenar av den internationella rättviserörelsen. Fi kan bli ett riksdagsparti om vi ställer upp för dem. De behövs!
Det krävs en djupare av analysen av staten och kapitalismen. Vi måste frigöra oss från föreställningen att den fria marknaden nu hotar att förgöra staten. Ingenting är mera felaktigt. Statliga regler och byråkrati är i dag djupt sammanflätad med finanskapitalismen och annat rofferi.
Nya regler avtalas hela tiden som nischar in företag i monopol kring olika varor och tjänster. Tänk bara på Stockholms taxi som har avtal med Riksdagen och förser kunderna med kontakter med prostituerade. Det kallas beställare och utförare!
Utvärderingen består av kvantitativt mätbara prestationer, benämnt ”New Public Management”. Snart är det mesta underkastat denna ytliga och missvisande praktik.
Allting kan utnyttjas, korrumperas och blir svart som natten, som nu senast när det visar sig att Högskoleprovet är till salu för 100 000 kr. Studenter är uppgivna. ”Om de sedan klarar av att utbilda sig till läkare, må det väl vara hänt” som en student uttryckte det i Dagens Eko idag.
Man kan tro att jag anmärker på händelser i marginalen och att staten egentligen står för det goda, det gemensamma och styrs av en ämbetsmannaetik. Men det onda sitter idag djupare än så och det går inte bara att ”renovera” bort, som det stod i huvudparollen för första majtåget.
Vi har aldrig haft så många regler som idag och fler hjälper inte mot detta monster av privata och offentliga byråkratier i symbios. När fjärde AP-fonden är delägare i riskkapitalet Nomad Foods och alltså delaktiga i beslutet att lägga ner Findus i Bjuv kan denna sammanflätning inte bli tydligare.
Korrumperade politiker och tjänstemän har vi så det räcker och när de får sluta blir de anställda på höga poster i det s k fria näringslivet. Undrar om tjänstemannen som läcker högskoleprovet kan infångas. Blir hen straffad, finns det säkert en bra bonus från den maffia som säljer tjänsten på nätet.
Regelrätt sammelsurium med andra ord. Dags för omstart för en radikal analys av det samhälle vi nu lever i. En bra början är att läsa David Graebers bok Reglernas utopi – Om teknologi, enfald och byråkratins hemliga fröjder (Göteborg: Daidalos 2015)!
Kylan har vikt för solens sprängkraft. Nu, när vi inte längre behöver klaga över och uthärda ”denna torra och kalla vår” behövs våra krafter på annat håll.
I Köpenhamn visas en utställning över den smygande radioaktiva förgiftningen av vår jord. Provsprängningar och små läckor från alla kärnkraftverk och forskningsanläggningar – Lund bidrar snart med en läcka: ESS. Snart är vi alla självlysande. Då behövs kanske inte något slutförvar.
I Tyskland säljer ”vi” ut brunkolet till tjeckiska riskkapitalister. Det går inte, enligt Åsa Romson, att stoppa på grund av de regler som statliga Vattenfall följer – en av flera fatala insatser av den borgerliga regeringen.
Frågan är om inte denna handfallenhet inför regelverken i stället stoppar Miljöparitets närvaro i riksdag och regering. Eller som Veckobladets redaktör Göran uttrycker saken: ”En Fridolin med en brunkålsbit på bordet i debatten inför 2014 års val. Kan det bli ett mera brutalt slut på ett miljöparti?”
Som tur är miljörörelsen större och verkar genom många strömningar och organisationer. Dags att föra upp alla frågorna igen i den offentliga debatten och agitationen.
Jonas Sjöstedt hade ett guldläge och han tog verkligen chansen. Det är ingen tvekan om att vänstern har flera viktiga alternativ till den borgerliga politik som nu förs. Vi uppmanades att gå med i V eller ungdomsförbundet. Det är nog bra men för att bli en kraft att räkna med krävs faktiskt en mycket bredare insats. Vi måste verka överallt i alla de organisationer och rörelser som är systemkritiska idag – grenar av den internationella rättviserörelsen. Fi kan bli ett riksdagsparti om vi ställer upp för dem. De behövs!
Det krävs en djupare av analysen av staten och kapitalismen. Vi måste frigöra oss från föreställningen att den fria marknaden nu hotar att förgöra staten. Ingenting är mera felaktigt. Statliga regler och byråkrati är i dag djupt sammanflätad med finanskapitalismen och annat rofferi.
Nya regler avtalas hela tiden som nischar in företag i monopol kring olika varor och tjänster. Tänk bara på Stockholms taxi som har avtal med Riksdagen och förser kunderna med kontakter med prostituerade. Det kallas beställare och utförare!
Utvärderingen består av kvantitativt mätbara prestationer, benämnt ”New Public Management”. Snart är det mesta underkastat denna ytliga och missvisande praktik.
Allting kan utnyttjas, korrumperas och blir svart som natten, som nu senast när det visar sig att Högskoleprovet är till salu för 100 000 kr. Studenter är uppgivna. ”Om de sedan klarar av att utbilda sig till läkare, må det väl vara hänt” som en student uttryckte det i Dagens Eko idag.
Man kan tro att jag anmärker på händelser i marginalen och att staten egentligen står för det goda, det gemensamma och styrs av en ämbetsmannaetik. Men det onda sitter idag djupare än så och det går inte bara att ”renovera” bort, som det stod i huvudparollen för första majtåget.
Vi har aldrig haft så många regler som idag och fler hjälper inte mot detta monster av privata och offentliga byråkratier i symbios. När fjärde AP-fonden är delägare i riskkapitalet Nomad Foods och alltså delaktiga i beslutet att lägga ner Findus i Bjuv kan denna sammanflätning inte bli tydligare.
Korrumperade politiker och tjänstemän har vi så det räcker och när de får sluta blir de anställda på höga poster i det s k fria näringslivet. Undrar om tjänstemannen som läcker högskoleprovet kan infångas. Blir hen straffad, finns det säkert en bra bonus från den maffia som säljer tjänsten på nätet.
Regelrätt sammelsurium med andra ord. Dags för omstart för en radikal analys av det samhälle vi nu lever i. En bra början är att läsa David Graebers bok Reglernas utopi – Om teknologi, enfald och byråkratins hemliga fröjder (Göteborg: Daidalos 2015)!
Tankar från det kommunala av Lars A. Ohlsson
Vid senaste Kommunfullmäktigemöte hade jag fått i uppgift att ansvara
för ärende 13, som gällde Räddningstjänst Syds årsredogörelse.
Glädjande att läsa i årsredovisningen var att antalet lägenhetsbränder minskat, medan däremot antalet skolbränder ökat med nästan det dubbla sedan 2013. Detta är nog något som inte enbart Räddningstjänst Syd ensam kan ta ansvar för. Här behövs samlade kommunala krafter att förhindra denna typ av förstörelse.
Vid fortsatt läsning av årsredogörelsen tog jag på mig mina VoO glasögon, eftersom jag är ledamot i Vård- och omsorgsnämnden, och fann att VoO har en del gemensamt med Räddningstjänst Syd, men också en del där det skiljer sig åt. Det vi har gemensamt är den förebyggande verksamheten, där Räddningstjänst Syd går ut och informerar om brandrisker i hemmen. Liknande verksamhet har VoO när vi går ut och informerar alla 80-åringar om riskerna för olyckor i hemmen och vilken hjälp vi kan erbjuda.
Räddningstjänst Syd har, liksom VoO, diskussioner om jämställdhet och mångfald, där man diskuterar scenarier tagna ur den egna eller andras verksamheter. Detta har även VoO gjort där verksamheten belysts ur ett jämställdhets- och mångfaldsperspektiv.
Vidare arbetas det med teknisk utrustning för att underlätta tunga arbetsmoment. För Räddningstjänst Syd handlar det om att under året som gått införskaffat hydraulisk utrustning för forcering av dörrar, medan VoO tänker på sina hjälpmedel för tunga lyft av boenden inom äldrevården.
Båda verksamheterna har att hantera våld och hot i arbetet, där Räddningstjänst Syd nämner att de haft fem tillfällen av hot och våld, och att de i de fallen haft avlastande samtal för krishantering. Här vill jag påstå att i det fallet leder VoO med betydligt fler fall, men om de har samma möjlighet till avlastande samtal är jag osäker på.
Både VoO och Räddningstjänst Syd arbetar med att förmedla bilden av en attraktiv arbetsplats, både via digitala kanaler och medverkan vid mässor och utställningar.
Vad som däremot skiljer sig markant åt i dessa verksamheter är ekonomin. Räddningstjänst Syd får av medlemskommunerna medlemsavgiften för basuppdrag uppräknade 2015 med 2,52 %. Sådana höjningar hade ju varit välkomna inom den kommunala omsorgen, där det i stället varit legio de senaste åren med en nedräkning av de ekonomiska bidragen.
Utryckningspersonalen har rätt att gå i pension vid 58 års ålder, under förutsättning att de arbetat inom räddningstjänst i 30 år, varav 25 år i utryckningstjänst. Detta kanske borde gälla även de som inom VoO arbetar med tyngre vårdtagare, samt de som arbetar inom hemvården, även om deras utryckningar inte följs av blåljus.
Verksamheterna är ju trots allt, med vad jag nämnt, ganska snarlika tycker jag.
Till sist vill jag nämna att räddningstjänsten har behållit det gamla uttrycket "anspänningstid", Det härrör sig från den tiden när utryckningsfordonen drogs av hästar och avser den tid det tog att ta fram hästarna, sela dessa och koppla dem till vagnarna. Jag testade uttrycket på en yngre medarbetare och hen antog att uttrycket innebar en "nervös spänning inför uttryckningen” Trevligt att uttrycket lever kvar och inte ersatts av något nysvenskt ord på engelska som "turn out", "acces", "cometogether" eller något annat liknande.
Glädjande att läsa i årsredovisningen var att antalet lägenhetsbränder minskat, medan däremot antalet skolbränder ökat med nästan det dubbla sedan 2013. Detta är nog något som inte enbart Räddningstjänst Syd ensam kan ta ansvar för. Här behövs samlade kommunala krafter att förhindra denna typ av förstörelse.
Vid fortsatt läsning av årsredogörelsen tog jag på mig mina VoO glasögon, eftersom jag är ledamot i Vård- och omsorgsnämnden, och fann att VoO har en del gemensamt med Räddningstjänst Syd, men också en del där det skiljer sig åt. Det vi har gemensamt är den förebyggande verksamheten, där Räddningstjänst Syd går ut och informerar om brandrisker i hemmen. Liknande verksamhet har VoO när vi går ut och informerar alla 80-åringar om riskerna för olyckor i hemmen och vilken hjälp vi kan erbjuda.
Räddningstjänst Syd har, liksom VoO, diskussioner om jämställdhet och mångfald, där man diskuterar scenarier tagna ur den egna eller andras verksamheter. Detta har även VoO gjort där verksamheten belysts ur ett jämställdhets- och mångfaldsperspektiv.
Vidare arbetas det med teknisk utrustning för att underlätta tunga arbetsmoment. För Räddningstjänst Syd handlar det om att under året som gått införskaffat hydraulisk utrustning för forcering av dörrar, medan VoO tänker på sina hjälpmedel för tunga lyft av boenden inom äldrevården.
Båda verksamheterna har att hantera våld och hot i arbetet, där Räddningstjänst Syd nämner att de haft fem tillfällen av hot och våld, och att de i de fallen haft avlastande samtal för krishantering. Här vill jag påstå att i det fallet leder VoO med betydligt fler fall, men om de har samma möjlighet till avlastande samtal är jag osäker på.
Både VoO och Räddningstjänst Syd arbetar med att förmedla bilden av en attraktiv arbetsplats, både via digitala kanaler och medverkan vid mässor och utställningar.
Vad som däremot skiljer sig markant åt i dessa verksamheter är ekonomin. Räddningstjänst Syd får av medlemskommunerna medlemsavgiften för basuppdrag uppräknade 2015 med 2,52 %. Sådana höjningar hade ju varit välkomna inom den kommunala omsorgen, där det i stället varit legio de senaste åren med en nedräkning av de ekonomiska bidragen.
Utryckningspersonalen har rätt att gå i pension vid 58 års ålder, under förutsättning att de arbetat inom räddningstjänst i 30 år, varav 25 år i utryckningstjänst. Detta kanske borde gälla även de som inom VoO arbetar med tyngre vårdtagare, samt de som arbetar inom hemvården, även om deras utryckningar inte följs av blåljus.
Verksamheterna är ju trots allt, med vad jag nämnt, ganska snarlika tycker jag.
Till sist vill jag nämna att räddningstjänsten har behållit det gamla uttrycket "anspänningstid", Det härrör sig från den tiden när utryckningsfordonen drogs av hästar och avser den tid det tog att ta fram hästarna, sela dessa och koppla dem till vagnarna. Jag testade uttrycket på en yngre medarbetare och hen antog att uttrycket innebar en "nervös spänning inför uttryckningen” Trevligt att uttrycket lever kvar och inte ersatts av något nysvenskt ord på engelska som "turn out", "acces", "cometogether" eller något annat liknande.
Rapport från Vänsterpartiets kongress
av Hanna Gunnarsson
Under kristihimmelsfärdshelgen i
början av maj höll Vänsterpartiet sin 41:e kongress i ett soligt och
somrigt Örebro. Det var en kongress med god stämning och saklig debatt,
under rubriken “Tillsammans gör vi skillnad”. De stora frågorna i
debatten inför kongressen var kärnkraften (med anledning av
“eko-eko-programmet”), budgetsamarbetet med regeringen och frågan om
“tendensfrihet”.
Helt nytt ekologisk-ekonomiskt program (“Eko-eko”)
Kongressen inleddes med en rejäl debatt om det nya ekologisk-ekonomiska programmet, som har beskrivits som Vänsterpartiets största programarbete på flera år. Programmet har kommit till efter en kongressmotion 2012 som ville ha ett program som ”visar hur social välfärd och global rättvisa kan uppnås inom ramen för ekologiskt hållbara gränser”. Förra året lade programgruppen fram ett omfattande program, på hela 83 sidor. Inför kongressen har partistyrelsen konkretiserat “eko-eko”-programmet till ett kortare punktprogram, som nu har antagits av kongressen.
Många kongressombud uttryckte stor glädje och stolthet över det framtagna programmet och arbetet som har gjorts. Flera vittnade om att de som miljöintresserade vänsterpartister har känt att miljöpolitiken inte har fått ta den plats som den borde i partiet och att miljöpolitiken nu har fått ta ett stort steg framåt. Jag tycker personligen att debatten kanske inte riktigt lyfte, men det är ju svårt med djupare debatt när talartiden är kort och det (tack och lov) inte tillåts replikskiften.
Den stora frågan i debatten om eko-eko-programmet var frågan om kärnkraften. När kongressen började möttes ombuden av en kampanj från Greenpeace om att inte acceptera skrivningarna om kärnkraften i eko-eko-programmet. Vänsterpartiet har en tydlig nej-linje i kärnkraftsfrågan, och det var inget ombud som uttryckte någon annan linje i kongressdebatten. Partistyrelsen hade dock lagt fram en skrivning som löd att kärnkraften ska ha “successiv avveckling i takt med att det förnybara byggs ut”. Denna punkt blev avslagen, tillsammans med en benämning av koldioxidlagring (Carbon Capture and Storage, CCS) som en “tänkbar teknik”. Istället uttrycker programmet nu att kärnkraften ska avvecklas så fort som möjligt.” I omröstningen skilde bara 12 röster mellan alternativen. Det är viktigt att komma ihåg att alla alternativ innehöll ett tydligt motstånd mot kärnkraften i sig och krav på avveckling. Skatt på olika former av klimat-ovänliga livsmedel diskuterades men blev inte bifallet av kongressen. I besluten om kärnkraft och koldioxidlagring visade kongressombuden på en lite mer radikal linje än partistyrelsen, som velat föra in en lite mer pragmatisk klimatpolitik.
Diskussioner om partiprogrammet
Programkommissionen hade gjort ett gediget arbete med omformuleringar i partiprogrammet, framförallt stycket “strategiska huvudlinjer”, bland annat en ny analys i stycket om rasism. På Vänsterpartiets hemsida finns en längre text om hur programkommissionen har tänkt och gjort i de större frågorna i partiprogrammet.
Flera kongressombud framförde att partiprogrammet är för komplicerat, akademiskt och svårt att förstå. Partiprogrammet är inte tänkt att delas ut som flygblad, menade programkommissionen, men kongressen biföll ändå en motion om att ta fram en “populärversion” av partiprogrammet. Frågan om arbetstidsförkortning har varit en återkommande diskussion de senaste åren, så också på denna kongress. En motion från Skånedistriktet om att 6 timmars arbetsdag ska vara en av Vänsterpartiets huvudfrågor framöver bifölls. Det skulle i praktiken kunna betyda att arbetstidsförkortning blir en valfråga i nästa val. Kongressen beslutade också att Vänsterpartiet ska vara för att prova en sänkning av rösträttsåldern till 16 år i kommunalvalen (men i övrigt stå fast vid 18 års rösträttsålder), vilket är en ny linje för Vänsterpartiet. Kongressen valde också att stärka skrivningen om nationella minoriteter och ursprungsfolk i partiprogrammet och skriva in Vänsterpartiets krav om att ratificera ILO169 (om urfolkens rättigheter) i programmet. Kongressen biföll dock inte några av motionerna om att kräva en folkomröstning om EU-medlemskapet.
Helt nytt ekologisk-ekonomiskt program (“Eko-eko”)
Kongressen inleddes med en rejäl debatt om det nya ekologisk-ekonomiska programmet, som har beskrivits som Vänsterpartiets största programarbete på flera år. Programmet har kommit till efter en kongressmotion 2012 som ville ha ett program som ”visar hur social välfärd och global rättvisa kan uppnås inom ramen för ekologiskt hållbara gränser”. Förra året lade programgruppen fram ett omfattande program, på hela 83 sidor. Inför kongressen har partistyrelsen konkretiserat “eko-eko”-programmet till ett kortare punktprogram, som nu har antagits av kongressen.
Många kongressombud uttryckte stor glädje och stolthet över det framtagna programmet och arbetet som har gjorts. Flera vittnade om att de som miljöintresserade vänsterpartister har känt att miljöpolitiken inte har fått ta den plats som den borde i partiet och att miljöpolitiken nu har fått ta ett stort steg framåt. Jag tycker personligen att debatten kanske inte riktigt lyfte, men det är ju svårt med djupare debatt när talartiden är kort och det (tack och lov) inte tillåts replikskiften.
Den stora frågan i debatten om eko-eko-programmet var frågan om kärnkraften. När kongressen började möttes ombuden av en kampanj från Greenpeace om att inte acceptera skrivningarna om kärnkraften i eko-eko-programmet. Vänsterpartiet har en tydlig nej-linje i kärnkraftsfrågan, och det var inget ombud som uttryckte någon annan linje i kongressdebatten. Partistyrelsen hade dock lagt fram en skrivning som löd att kärnkraften ska ha “successiv avveckling i takt med att det förnybara byggs ut”. Denna punkt blev avslagen, tillsammans med en benämning av koldioxidlagring (Carbon Capture and Storage, CCS) som en “tänkbar teknik”. Istället uttrycker programmet nu att kärnkraften ska avvecklas så fort som möjligt.” I omröstningen skilde bara 12 röster mellan alternativen. Det är viktigt att komma ihåg att alla alternativ innehöll ett tydligt motstånd mot kärnkraften i sig och krav på avveckling. Skatt på olika former av klimat-ovänliga livsmedel diskuterades men blev inte bifallet av kongressen. I besluten om kärnkraft och koldioxidlagring visade kongressombuden på en lite mer radikal linje än partistyrelsen, som velat föra in en lite mer pragmatisk klimatpolitik.
Diskussioner om partiprogrammet
Programkommissionen hade gjort ett gediget arbete med omformuleringar i partiprogrammet, framförallt stycket “strategiska huvudlinjer”, bland annat en ny analys i stycket om rasism. På Vänsterpartiets hemsida finns en längre text om hur programkommissionen har tänkt och gjort i de större frågorna i partiprogrammet.
Flera kongressombud framförde att partiprogrammet är för komplicerat, akademiskt och svårt att förstå. Partiprogrammet är inte tänkt att delas ut som flygblad, menade programkommissionen, men kongressen biföll ändå en motion om att ta fram en “populärversion” av partiprogrammet. Frågan om arbetstidsförkortning har varit en återkommande diskussion de senaste åren, så också på denna kongress. En motion från Skånedistriktet om att 6 timmars arbetsdag ska vara en av Vänsterpartiets huvudfrågor framöver bifölls. Det skulle i praktiken kunna betyda att arbetstidsförkortning blir en valfråga i nästa val. Kongressen beslutade också att Vänsterpartiet ska vara för att prova en sänkning av rösträttsåldern till 16 år i kommunalvalen (men i övrigt stå fast vid 18 års rösträttsålder), vilket är en ny linje för Vänsterpartiet. Kongressen valde också att stärka skrivningen om nationella minoriteter och ursprungsfolk i partiprogrammet och skriva in Vänsterpartiets krav om att ratificera ILO169 (om urfolkens rättigheter) i programmet. Kongressen biföll dock inte några av motionerna om att kräva en folkomröstning om EU-medlemskapet.
Inga formella förändringar i förhandlingarna med regeringen
I den allmänna politiska debatten på kongressen återfanns en stor mängd olika frågor. Här hamnar alla förslag som inte direkt berör något av Vänsterpartiets program. Debatten handlade om allt från internationella frågor och arbetsrätt till narkotika-, sjukvårds- och skolpolitik - och den stora frågan om budgetförhandlingarna med S och Mp. Skånedistriktet hade skickat in en motion om ny strategi i budgetförhandlingarna, som fått en del uppmärksamhet i medierna innan kongressen. Motionen ville se en mer omfördelande ekonomisk politik och att Vänsterpartiet ska gå i renodlad opposition i riksdagen om inte sådana krav får genomslag. Debatten handlade om att Vänsterpartiet ska höja ribban och ha tydligare politik, men också om att Vänsterpartiet har gjort skillnad i förhandlingarna med regeringen. Motionen blev avslagen, vilket betyder att inga formella skillnader i Vänsterpartiets förhandlingar med regeringen sker. Debatten i Vänsterpartiet kommer dock fortsätta och vad som händer framöver är det nog ingen som kan förutse idag. Bland de bifallna allmänna motionerna fanns krav på att legalisera hjälp till flyktingar som vill söka asyl, att PKK ska bort från EU:s terrorlista (vilket ledde till kurdisk fest utanför kongressen på söndagseftermiddagen) och att högkostnadsskyddet även ska gälla tandvård.
Jonas Sjöstedt omvald
På lördagen valdes Jonas Sjöstedt om som partiledare för Vänsterpartiet, av en enig kongress. Valberedningen beskrev i sin motivering honom som "lugn, sansad, klok, påläst och eftertänksam" och hyllade hans förmåga att dra massor med folk på möten runt om i landet. Det är nog ingen överdrift att säga att Jonas är populär bland partimedlemmar och väljare.
Partistyrelse med majoritet kvinnor
I den nyvalda partistyrelsen, som har en mycket stor majoritet kvinnor, finns tre skåningar: Pål Brunnström, Hanna Gedin och Susanne Björkenheim, alla från Malmö. Till programkommission valdes skåningarna Anders Neergaard (Malmö) och Mats Olsson (Lund).
V-kongressen hade en klassisk stämning av radikal vänsterpartistisk politik och en vilja att vara tydlig opposition till den politiska inriktning Sverige har idag. Partistyrelsens försök att lyfta fram mer pragmatiska eller försiktiga linjer blev nedröstade, vilket nog inte var en överraskning för den som följt debatten fram till kongressen. Genom hela kongressen var det mycket bra stämning med konstruktiva och kamratliga diskussioner.
När man, som jag, inte är ombud utan åker till partikongress som åhörare hinner man dessutom göra lite annat än att bara lyssna på politisk debatt. Örebro är en väldigt fin stad, med ett historiskt slott, ett levande centrum, en vacker stadspark och stadsnära naturreservat. Definitivt värt ett besök!
För den som vill läsa förslagen, motionerna och motionssvaren till kongressen så finns dessa på www.vansterpartiet.se. Där finns också redan nu preliminära redigeringar av de program som kongressen biföll.
66 år i skolan 16. 1962. Sista året i Axevalla.
av Den gamle
Folkhögskolan gränsade till Axevalla
hed, där vanligtvis hundratals hästar betade. Men heden var också
militärt övningsområde. Denna höst var den full med värnpliktiga. På
kvällarna satt de på staketet som avgränsade skolområdet och tittade in
på de 20 flickorna i det elevhem där också vi bodde. Killarna ropade
och gjorde diverse gester. Flickorna fnissade och skrek. Inom några år
var de sannolikt föräldrar till en ny generation som skulle bli mer
välutbildad än de och nu kan de vara far- eller morföräldrar till ännu
en generation.
Skara skolscen inledde sitt första verksamhetsår och Karin ingick i den första omgången elever. Vi anställde en flicka för att ta hand om Martin när jag hade undervisning och Karin var i Skara. Hennes föräldrar var stränga laestadianer och hon var mycket tyst. Jag brukade äta lunch hemma med henne och Martin. Hon sa ingenting och svarade bara med ja eller nej. Så det enda som hördes var tuggandet på knäckebröd. En gång satte jag på radiomusik. Då steg hon tyst upp och stängde av radion. Jag sa heller ingenting. Vi satt och tuggade. Men Martin tyckte om henne och bodde i hennes föräldrahem under höstlovet medan vi var i Stockholm hos min bror Jan. Senare hittade vi en dagmamma till Martin. Hon hade en pojke i ettårsåldern och var gift med en travkusk.
Skolan hade anställt en ny svensklärare som hette Barbro. Hon hade en halvårsgammal pojke. Hennes man Lasse studerade till veterinär. Vi kom att umgås ganska mycket eftersom vi hade likartade bekymmer och glädjeämnen
Under läsåret infördes femdagarsvecka i svenska skolor. Jag var skeptisk och undrade hur vi skulle kunna hinna med våra kurser. De flesta eleverna reste hem varje vecka och skolan var så gott som tom lördagar och söndagar vilket innebar en väsentlig arbetstidsförkortning.
Harry Martinssons Aniara hade utkommit i pocketupplaga och kostade 4.25. Vi startade en studiecirkel om människans framtid i rymdålderns och terrorbalansens tid.
Elevkåren hade samma ordförande som föregående år och jag övertalade honom att låta vinterlovets skidresa gå till Oslo i stället för Åre.
I Holmenkollen hyrde jag ett par enkla träskidor och åkte utför en lång, brant, hård sluttning under ständig acceleration tills jag naturligtvis föll. Skidor hade jag åkt varje vinter sen femårsåldern, men aldrig på det sättet. Jag gjorde inte om det.
Skara skolscen inledde sitt första verksamhetsår och Karin ingick i den första omgången elever. Vi anställde en flicka för att ta hand om Martin när jag hade undervisning och Karin var i Skara. Hennes föräldrar var stränga laestadianer och hon var mycket tyst. Jag brukade äta lunch hemma med henne och Martin. Hon sa ingenting och svarade bara med ja eller nej. Så det enda som hördes var tuggandet på knäckebröd. En gång satte jag på radiomusik. Då steg hon tyst upp och stängde av radion. Jag sa heller ingenting. Vi satt och tuggade. Men Martin tyckte om henne och bodde i hennes föräldrahem under höstlovet medan vi var i Stockholm hos min bror Jan. Senare hittade vi en dagmamma till Martin. Hon hade en pojke i ettårsåldern och var gift med en travkusk.
Skolan hade anställt en ny svensklärare som hette Barbro. Hon hade en halvårsgammal pojke. Hennes man Lasse studerade till veterinär. Vi kom att umgås ganska mycket eftersom vi hade likartade bekymmer och glädjeämnen
Under läsåret infördes femdagarsvecka i svenska skolor. Jag var skeptisk och undrade hur vi skulle kunna hinna med våra kurser. De flesta eleverna reste hem varje vecka och skolan var så gott som tom lördagar och söndagar vilket innebar en väsentlig arbetstidsförkortning.
Harry Martinssons Aniara hade utkommit i pocketupplaga och kostade 4.25. Vi startade en studiecirkel om människans framtid i rymdålderns och terrorbalansens tid.
Elevkåren hade samma ordförande som föregående år och jag övertalade honom att låta vinterlovets skidresa gå till Oslo i stället för Åre.
I Holmenkollen hyrde jag ett par enkla träskidor och åkte utför en lång, brant, hård sluttning under ständig acceleration tills jag naturligtvis föll. Skidor hade jag åkt varje vinter sen femårsåldern, men aldrig på det sättet. Jag gjorde inte om det.
På Nationalteatret såg vi Bert Brechts Den kaukasiska kritcirkeln med den unga Liv Ullman i rollen som Grusje. Hon var mycket bra.
Karl Erik Proft satte upp George Bernhard Shaws komedi Ödets man på
Skara skolscen. Den handlar om Napoleon och har ett pacifistiskt tema.
Teatereleverna visade sig bångstyriga och Profts ganska auktoritära
ledarstil fick mothugg, bland annat i form av en strejk. En av
eleverna, Bernt Ström, bildade en fackförening för eleverna. Han
hamnade några år senare på den nygrundade Norrbottensteatern i Luleå.
Läsåret på Axevalla slutade redan den 15 maj. Jag hade sökt ny anställning på Framnäs folkhögskola i Öjebyn utanför Piteå och fick snart besked om att jag kunde börja 1 september.
Framnäs folkhögskola var berömd för sina fleråriga musikkurser under ledning av skickliga instrumentalister. Eleverna undervisades dels enskilt i sina instrument och dels i samspel i skilda grupperingar. Det gavs ofta offentliga konserter och ibland reste musikgrupper på turnéer.
Musikeleverna kom från hela Sverige. Där fanns också en allmän linje med tre årskurser. På Framnäs skulle jag alltså undervisa, både i allmänna linjen och musiklinjen. Karin skulle få tillfälle att arbeta med teater och sångspel.
Vi bodde kvar i det tomma elevhemmet under sommaren. Mina föräldrar och fyra yngsta syskon firade semester hos oss och bodde i de tomma elevrummen. Också Karins syster Ingrid besökte oss med sin tvååriga son Jan och sin man Göran. Hon var lågstadielärare i Måttsund utanför Luleå och gladde sig över att vi skulle flytta till Framnäs, bara fyra mil från Måttsund.
Vi hade några festliga och innehållsrika sommarveckor i Axevalla och Västergötland innan det blev tid att stiga på tåget och börja den långa resan.
Karin hade ju tillbringat ett år utanför Boden och jag en sommar med skogsplantering i Avaviken utanför Arvidsjaur, så vi visste vad som väntade. Det var mer än 24 enformiga timmar, mestadels med låg tallskog och vitmossa utanför fönstren. Martin hade lärt sig gå och höll på att springa ifrån oss under ett uppehåll i Umeå.
Solen sken den eftermiddag då vi steg av tåget i Öjebyn. En vaktmästare från skolan väntade på perrongen med bil. Han talade en blandning av pitebondska och svenska och skjutsade oss till Prytzska, en oregelbunden tvåvånings träkåk mitt i Öjebyn. Vi skulle bo på andra våningen. Det var ungefär en kilometer till skolan. Det var slut med att vakta på elever.
Läsåret på Axevalla slutade redan den 15 maj. Jag hade sökt ny anställning på Framnäs folkhögskola i Öjebyn utanför Piteå och fick snart besked om att jag kunde börja 1 september.
Framnäs folkhögskola var berömd för sina fleråriga musikkurser under ledning av skickliga instrumentalister. Eleverna undervisades dels enskilt i sina instrument och dels i samspel i skilda grupperingar. Det gavs ofta offentliga konserter och ibland reste musikgrupper på turnéer.
Musikeleverna kom från hela Sverige. Där fanns också en allmän linje med tre årskurser. På Framnäs skulle jag alltså undervisa, både i allmänna linjen och musiklinjen. Karin skulle få tillfälle att arbeta med teater och sångspel.
Vi bodde kvar i det tomma elevhemmet under sommaren. Mina föräldrar och fyra yngsta syskon firade semester hos oss och bodde i de tomma elevrummen. Också Karins syster Ingrid besökte oss med sin tvååriga son Jan och sin man Göran. Hon var lågstadielärare i Måttsund utanför Luleå och gladde sig över att vi skulle flytta till Framnäs, bara fyra mil från Måttsund.
Vi hade några festliga och innehållsrika sommarveckor i Axevalla och Västergötland innan det blev tid att stiga på tåget och börja den långa resan.
Karin hade ju tillbringat ett år utanför Boden och jag en sommar med skogsplantering i Avaviken utanför Arvidsjaur, så vi visste vad som väntade. Det var mer än 24 enformiga timmar, mestadels med låg tallskog och vitmossa utanför fönstren. Martin hade lärt sig gå och höll på att springa ifrån oss under ett uppehåll i Umeå.
Solen sken den eftermiddag då vi steg av tåget i Öjebyn. En vaktmästare från skolan väntade på perrongen med bil. Han talade en blandning av pitebondska och svenska och skjutsade oss till Prytzska, en oregelbunden tvåvånings träkåk mitt i Öjebyn. Vi skulle bo på andra våningen. Det var ungefär en kilometer till skolan. Det var slut med att vakta på elever.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)