VB har en lång historia som lokal vänstertidning i Lund. 30 årgångar av Veckobladet kom ut under den förre ägaren som var Vänsterpartiet i Lund och dess föregångare. Under de senaste tio åren har tidningen kommit ut med ett nummer varje vecka, numera som webbnummer och i bloggform.
2016-04-28
Valborg i St Lars-parken
Röda Kapellet inleder 18.30 utanför Sankt Lars vårdcentral!
Lunds allmänna sångförening sjunger de klassiska vårsångerna
Erika Stensson läser dikter av Karin
Stensson
Elever från Klostergårdsskolan säljer korv och läsk.
En värmande brasa tänds
Klostergårdens byalag & Klostergårdsgruppen
Lunds allmänna sångförening sjunger de klassiska vårsångerna
Erika Stensson läser dikter av Karin
Stensson
Elever från Klostergårdsskolan säljer korv och läsk.
En värmande brasa tänds
Klostergårdens byalag & Klostergårdsgruppen
Elden 2015
Anteckningar från 1 maj 1987 av Gunnar Stensson
Grått, varmt, sedan sol. Jag ledde uppställningen på Clemenstorget. Ett
tiotal eritreaner ställde upp. Kristina Zitko, Karin Lentz och Lars
Werner talade på Stortorget. 1300 på demonstrationen, fler på torget.
Kapellet spelade glada låtar.
Det är 29 år sedan. Kampen går vidare.
Det är 29 år sedan. Kampen går vidare.
Första maj i Lund och Malmö 2016
Vänsterpartiet
Lund
Samling Stortorget 13.30. Avslutning i Stadsparken.
Tal av Jonas Sjöstedt samt Meja Cohen Tillberg och Ellinor Skoglund från Ung Vänster Lund
MalmöLund
Samling Stortorget 13.30. Avslutning i Stadsparken.
Tal av Jonas Sjöstedt samt Meja Cohen Tillberg och Ellinor Skoglund från Ung Vänster Lund
Samling 11:00 på Möllevångstorget.
Bygg välfärd, inte murar. Tillsammans gör vi skillnad.
Tal av Jonas Sjöstedt, Hanna Thomé och Vilma Bolding
Socialdemokraterna
LundSamling på Mårtenstorget kl 11.00. Avslutning på Mårtenstorget kl 12.00. Tal av Heléne Fritzon.
Malmö
Samling på Södergatan kl 13.30. Avslutning i Folkets Park kl 15.00. Tal av Karl-Petter Torwaldsson.
Kommunistiska Partiet
Lund
Manifestation kl 12.00 på Stortorget.
Malmö
Demonstration Samling kl 14.30 på Gustav Adolfs Torg. Möte på St Knuts Torg. Tal av Joel Opperdoes,
Styrman på Ship to Gaza 2015 och Dennis Andersson, partistyrelsen.
Efterfest på Röda Huset, Industrig. 4.Lund
Manifestation kl 12.00 på Stortorget.
Malmö
Demonstration Samling kl 14.30 på Gustav Adolfs Torg. Möte på St Knuts Torg. Tal av Joel Opperdoes,
Styrman på Ship to Gaza 2015 och Dennis Andersson, partistyrelsen.
F!
Lund
Stortorget 15.00
Det är dags för rättvisa löner, sjyssta arbetsvillkor och en fungerande arbetsmiljö för alla. Därför demonstrerar vi 1 maj.
Malmö
Magistratsparken 12.00 - 14.00
Rosa picknick för en feministisk arbetspolitik
Tal - Fika - Musik - Poesi
Lund
Stortorget 15.00
Det är dags för rättvisa löner, sjyssta arbetsvillkor och en fungerande arbetsmiljö för alla. Därför demonstrerar vi 1 maj.
Malmö
Magistratsparken 12.00 - 14.00
Rosa picknick för en feministisk arbetspolitik
Tal - Fika - Musik - Poesi
Revolutionär 1 maj
Lund
Stortorget 17:30
Sörj inte - Organisera
Lund
Stortorget 17:30
Sörj inte - Organisera
SKP
Malmö
Triangeln 12.00. Tal och musik.
Malmö
Triangeln 12.00. Tal och musik.
Notiser från veckan av Gunnar Stensson
”Det som alla andra länder har insett har svenska
skolpolitiker ännu inte förstått. Aktiebolag och marknadsstyrning hör
inte hemma i ett demokratiskt skolsystem. Marknadsstyrning leder till
en segregerad skola och en segregerad skola kan aldrig bli likvärdig.”
Sten Svensson, Nätverket för en likvärdig skola, och Daniel Suhonen,
chef för Katalys. SDS 28/4
Det är för billigt att smita från skatten. Magdalena Andersson, S, och Ulla Andersson, V, har kommit överens om att tillsätta en utredning för att höja skattetilläggen.
Nordea, Handelsbanken, Swedbank och SEB ska stå till svars inför Department of Financial Services, New York, misstänkta för att ha hjälpt skattesmitare att kringgå lagen.
”Det är extremt dåliga nyheter för bankcheferna. Det är nog få som kan känna stolthet över det svenska bankväsendet idag”, skriver Carolina Neurath, Svenska Dagbladet 28/4.
Att förminska Förintelsen till ett ”lackmustest” och tillgripa den som slagträ i en inrikespolitisk maktkamp är en skymf mot Förintelsens offer.
Det är för billigt att smita från skatten. Magdalena Andersson, S, och Ulla Andersson, V, har kommit överens om att tillsätta en utredning för att höja skattetilläggen.
Nordea, Handelsbanken, Swedbank och SEB ska stå till svars inför Department of Financial Services, New York, misstänkta för att ha hjälpt skattesmitare att kringgå lagen.
”Det är extremt dåliga nyheter för bankcheferna. Det är nog få som kan känna stolthet över det svenska bankväsendet idag”, skriver Carolina Neurath, Svenska Dagbladet 28/4.
Att förminska Förintelsen till ett ”lackmustest” och tillgripa den som slagträ i en inrikespolitisk maktkamp är en skymf mot Förintelsens offer.
Inför helgen av Lucifer
Det brukar höra till 
att
man närmar sig Förstamaj vid gott lynne och, faktiskt, med kampvilja.
Nu ska vi visa borgarna att vi finns! Men nog är det lite mer dämpat i
år. Jag vill gärna tro att det beror på vädret, kylan och regnskurarna.
Men kanske har det lika mycket att göra med politiken. Det enda man kan
vara glad för är att man inte är miljöpartist.
Regeringsduglighetens faror
När opinionsbildningen och de politiska nyheterna handlar om sättet att hälsa och liknande trams så är det nämligen politiken som helhet som far illa. Miljöpartiet är väl främst drabbat, jag skulle vilja säga av håglöshet och brist på tänkande. Det kommer naturligtvis inte att hjälpa att man bestämmer sig för att vara göra en nystart. Den s.k. regeringsdugligheten har fått bestämma allt. Brunkolsförsäljningen är just den sortens dåligheter som också Socialdemokraterna begår ibland, också när partiet leds av dina bästa och hederligaste politiker. Ta t.ex. Palmes ljugande i IB-affären, kärnkraftsomröstningens linje 2 och Ingvar Carlssons inträde i EU arm i arm med Carl Bildt. Undertecknandet av Värdlandsavtalet fogar sig naturligt in i den räckan. Men ett stort parti förankrat i tydliga samhällsklasser kan överleva sådant och gå vidare med det vardagliga reformarbetet. Men för ett litet idéburet parti är det förödande och det kommer det att bli för Miljöpartiet.
Och det är inte bara Miljöpartiet som drabbas, det ser man på de senaste opinionssiffrorna. Det är politiken som helhet som har farit illa det senaste året, delvis på grund av valresultatet, delvis på rund av dåliga politiker. Och politiken är alltid vänsterns sak
Hur blev det så?
S går kraftigt tillbaka, Mp en del tillbaka och t.o.m. V en liten aning tillbaka. På liknande sätt hade det också gått om V:s partiledning hade lyckats med sin huvudlösa kampanj för att V skulle ingå i senaste S-regeringen. Där hade vi turen med oss när vi slapp, eller var det kanske aldrig menat på allvar? Jag finner också kritiken mot S-regeringens flyktingpolitik misslyckad. Vad var alternativet? Vi ska väl inte locka hit fler människor än de vi anständigt kan erbjuda husrum och arbete? Jag inser att jag där har en annan åsikt än många inom V, men jag tycker att det måste finns gränser för ens principfasthet och välvilja. Visa först planer för att skapa arbetsplatser och ett miljonprogram med bostäder!
Terrorterroristerna
I den sörja det blir när det är fritt fram för allsköns opinionsbildare och statstjänstemän förekommer egendomligheter. En av statstjänstemännen valsade i veckan runt i spalterna efter att ha sagt att Miljöpartiet var utsatt för infiltration av islamisterna. jag kan ju ha fel, men jag känner igen tonfallet och det konspiratoriska tänkandet från en kille jag råkar känna till. Vi repövade på samma krigsförband (jo, det var på den tiden det fanns sådana). Jag minns honom som en kompetent pjäschef och brinnande ungliberal. Han trodde jag var sosse och därmed närmast landsförrädare. Han är numera en av det dussin experter på cyberbrott och terrorism som finns vid Försvarshögskolan och som ständigt framträder i TV. För något år sen publicerade han en rapport om människorna i Rosengård i Malmö som han snabbt fick be om ursäkt för. Jag saknar förtroende för den sortens experter.
Trevlig helg och glad förstamaj!
OK, då är det väl Förstamaj på söndag i alla fall och det ska bli uppehållsväder och kanske lite sol. Till min glädje ska vi gå till Stadsparken som väl då också blivit lite grönare. Jag är övertygad om att jag blir på bättre humör när jag har fått höra Jonas Sjöstedt. Vänsterpartiet har också sina brister men vi har den bäste partiledaren.
att
man närmar sig Förstamaj vid gott lynne och, faktiskt, med kampvilja.
Nu ska vi visa borgarna att vi finns! Men nog är det lite mer dämpat i
år. Jag vill gärna tro att det beror på vädret, kylan och regnskurarna.
Men kanske har det lika mycket att göra med politiken. Det enda man kan
vara glad för är att man inte är miljöpartist.Regeringsduglighetens faror
När opinionsbildningen och de politiska nyheterna handlar om sättet att hälsa och liknande trams så är det nämligen politiken som helhet som far illa. Miljöpartiet är väl främst drabbat, jag skulle vilja säga av håglöshet och brist på tänkande. Det kommer naturligtvis inte att hjälpa att man bestämmer sig för att vara göra en nystart. Den s.k. regeringsdugligheten har fått bestämma allt. Brunkolsförsäljningen är just den sortens dåligheter som också Socialdemokraterna begår ibland, också när partiet leds av dina bästa och hederligaste politiker. Ta t.ex. Palmes ljugande i IB-affären, kärnkraftsomröstningens linje 2 och Ingvar Carlssons inträde i EU arm i arm med Carl Bildt. Undertecknandet av Värdlandsavtalet fogar sig naturligt in i den räckan. Men ett stort parti förankrat i tydliga samhällsklasser kan överleva sådant och gå vidare med det vardagliga reformarbetet. Men för ett litet idéburet parti är det förödande och det kommer det att bli för Miljöpartiet.
Och det är inte bara Miljöpartiet som drabbas, det ser man på de senaste opinionssiffrorna. Det är politiken som helhet som har farit illa det senaste året, delvis på grund av valresultatet, delvis på rund av dåliga politiker. Och politiken är alltid vänsterns sak
Hur blev det så?
S går kraftigt tillbaka, Mp en del tillbaka och t.o.m. V en liten aning tillbaka. På liknande sätt hade det också gått om V:s partiledning hade lyckats med sin huvudlösa kampanj för att V skulle ingå i senaste S-regeringen. Där hade vi turen med oss när vi slapp, eller var det kanske aldrig menat på allvar? Jag finner också kritiken mot S-regeringens flyktingpolitik misslyckad. Vad var alternativet? Vi ska väl inte locka hit fler människor än de vi anständigt kan erbjuda husrum och arbete? Jag inser att jag där har en annan åsikt än många inom V, men jag tycker att det måste finns gränser för ens principfasthet och välvilja. Visa först planer för att skapa arbetsplatser och ett miljonprogram med bostäder!
Terrorterroristerna
I den sörja det blir när det är fritt fram för allsköns opinionsbildare och statstjänstemän förekommer egendomligheter. En av statstjänstemännen valsade i veckan runt i spalterna efter att ha sagt att Miljöpartiet var utsatt för infiltration av islamisterna. jag kan ju ha fel, men jag känner igen tonfallet och det konspiratoriska tänkandet från en kille jag råkar känna till. Vi repövade på samma krigsförband (jo, det var på den tiden det fanns sådana). Jag minns honom som en kompetent pjäschef och brinnande ungliberal. Han trodde jag var sosse och därmed närmast landsförrädare. Han är numera en av det dussin experter på cyberbrott och terrorism som finns vid Försvarshögskolan och som ständigt framträder i TV. För något år sen publicerade han en rapport om människorna i Rosengård i Malmö som han snabbt fick be om ursäkt för. Jag saknar förtroende för den sortens experter.
Trevlig helg och glad förstamaj!
OK, då är det väl Förstamaj på söndag i alla fall och det ska bli uppehållsväder och kanske lite sol. Till min glädje ska vi gå till Stadsparken som väl då också blivit lite grönare. Jag är övertygad om att jag blir på bättre humör när jag har fått höra Jonas Sjöstedt. Vänsterpartiet har också sina brister men vi har den bäste partiledaren.
Man häpnar! av Gunnar Stensson
Trafikverket vill bygga ut Lunds Södra så att 60 000 bilar ska kunna köra igenom per dygn
i stället för 40 000 som nu! Den tunga trafiken ska öka från 10 till 14 procent!
Samtidigt planerar samma Trafikverk att bygga fyrspår och en ny järnvägsstation vid Klostergården för att folk ska åka kollektivt och de tunga transporterna rulla på räls.
Ann Schlyter, V, rapporterade i VB 14 om den planerade utbyggnaden av Lunds Södra. Planen ska fastställas i oktober. Sedan inleds ombyggnaden 2018.
Fyra rondeller ska byggas, två på östra sidan om E 22 och två på västra. Det blir dyrt, arealkrävande och ödelägger mycket åkermark.
Dessutom vill Trafikverket göra E 8 dubbelt så bred, fyrfilig, med mitträcke.
Beslutet är inte fattat än. Vänsterpartiet har reserverat sig. Och det är inte bara V som är tveksamt.
”Vi vill inte bygga ut för mer trafik än vi vill ha, för om man gör det så blir det också mer, säger Lunds gatuchef Per Eneroth till Sydsvenskan 25/4.
i stället för 40 000 som nu! Den tunga trafiken ska öka från 10 till 14 procent!
Samtidigt planerar samma Trafikverk att bygga fyrspår och en ny järnvägsstation vid Klostergården för att folk ska åka kollektivt och de tunga transporterna rulla på räls.
Ann Schlyter, V, rapporterade i VB 14 om den planerade utbyggnaden av Lunds Södra. Planen ska fastställas i oktober. Sedan inleds ombyggnaden 2018.
Fyra rondeller ska byggas, två på östra sidan om E 22 och två på västra. Det blir dyrt, arealkrävande och ödelägger mycket åkermark.
Dessutom vill Trafikverket göra E 8 dubbelt så bred, fyrfilig, med mitträcke.
Beslutet är inte fattat än. Vänsterpartiet har reserverat sig. Och det är inte bara V som är tveksamt.
”Vi vill inte bygga ut för mer trafik än vi vill ha, för om man gör det så blir det också mer, säger Lunds gatuchef Per Eneroth till Sydsvenskan 25/4.
Frige Marwan Barghouti! av Gunnar Olofsson
Brittiska parlamentariker från alla partier har
undertecknat en motion med kravet på Israels parlament att frige den
palestinske ledaren Marwan Barghouti, som sedan 14 år sitter fängslad i
Hadarim-fängelset strax utanför kuststaden Netanya. Barghouti, ledamot
av det palestinska parlamentet och dåvarande generalsekreterare för det
största partiet al-Fatah, kidnappades på öppen gata i Ramallah på
Västbanken 2002 och dömdes, efter en tvivelaktig rättegång, till fem
livstidsstraff för mord på fem israeler.
Sammanlagt åtta nobelpristagare, bland annat tidigare USA-presidenten Jimmy Carter och tidigare ärkebiskopen i Sydafrika Desmond Tutu, har undertecknat ett upprop, ”Robben Island Declaration”, med krav på frigivande av inte bara Marwan Barghouti utan också alla andra över 6.200 politiska fångar i Israel. Enligt det palestinska människorättscentret PCHR har antalet arresterade och fängslade palestinier kraftigt ökat det senaste året. Fångarna, omkring 700 av dem inspärrade utan rättegång eller dom, utsätts för tortyr och förnedrande behandling, vägras utbildning och besök av anhöriga, utsätts för nattliga razzior och isoleringsstraff och förvägras adekvat medicinsk vård – något som lett till flera dödsfall.
De flesta sitter inspärrade i fängelser inne i själva Israel – i strid med Fjärde Genèvekonventionen (artikel 76) som föreskriver att fängslade personer på ockuperat område skall avtjäna sina straff inom området. I januari började den israeliska fängelsemyndigheten också - åter i strid med internationell lag - att tvångsmata journalisten Mohammed al-Qeeq som hungerstrejkat i 50 dagar i protest mot sin internering.
Den 17 april högtidlighölls - som vanligt inte uppmärksammat i vårt land - de palestinska fångarnas dag till minne av den fångutväxling som gjordes 1974 som ett led i en fredsprocess allt färre tror på. Man kunde ju tycka att de som ofta kritiserar fängslanden i länder som Azerbajdzjan och Vitryssland också kunde skänka de palestinska politiska fångarna en tanke, underteckna någon petition om frigivning, eller åtminstone protestera när medlemmar av det palestinska parlamentet, i nuläget fem personer, och journalister spärras in utan ordentliga rättsprocesser. Men så icke. När det gäller det palestinska folkets rättigheter är tystnaden som alltid - öronbedövande.
Läs mer om Marwan Barghouti »
”Ropen skalla: Konsten åt alla” av Gunnar Stensson
Det jag hittar först i presentationen av Malmö Konstmuseums 
roliga 1968-utställning Konsten åt alla! är en målning från Kloster-gården, Ola Billgrens Interiör (med brodern), 1971-1972. Brodern står vid ett fönster och samtalar med någon. Utanför ser man en bil och ett stycke av en Klostergårdsfasad.
Det är ett stillsamt konstverk. Till de bråkigaste hör ett antal nummer av Puss med verk av Carl Johan de Geer och Lars Hillersberg.
Gerhard Nordström har gjort några Antimilitära planscher.
Karin Frost har gjort tuschteckningar som ”handlar om hur kapitalismen växer fram från imperialism till konsumism – där människan och naturen förvandlas till varor som framställer varor och själva blir kanonmat”.
Merete Herrström har målat en fånig typ med skygglappar som hindrar honom från att se mordet på en vietnamesisk fånge; Försedd med bländskydd, 1970.
Lunds konsthall är representerad med affischen med den haschrökande bruden.
Utställningen rymmer hundratals bilder – och vredesutbrott – av Lena Cronqvist, Peter Dahl, Siri Derkert, Sten Dunér, Marie-Louise Ekman, Öyvind Fahlström, Jörgen Fogelquist, Asger Jorn, Carl Fredrik Reuterswärd, Christer Themptander, Ulf Trotzig och många andra om Vietnamkriget, om miljöförstöringen, om klassorättvisor, om enfald, girighet och grymhet.
Den pågår till den 15 maj. Skynda att se den! Och fundera över var den kunde visas i Lund. Kanske i konsthallen.
roliga 1968-utställning Konsten åt alla! är en målning från Kloster-gården, Ola Billgrens Interiör (med brodern), 1971-1972. Brodern står vid ett fönster och samtalar med någon. Utanför ser man en bil och ett stycke av en Klostergårdsfasad.Det är ett stillsamt konstverk. Till de bråkigaste hör ett antal nummer av Puss med verk av Carl Johan de Geer och Lars Hillersberg.
Gerhard Nordström har gjort några Antimilitära planscher.
Karin Frost har gjort tuschteckningar som ”handlar om hur kapitalismen växer fram från imperialism till konsumism – där människan och naturen förvandlas till varor som framställer varor och själva blir kanonmat”.
Merete Herrström har målat en fånig typ med skygglappar som hindrar honom från att se mordet på en vietnamesisk fånge; Försedd med bländskydd, 1970.
Lunds konsthall är representerad med affischen med den haschrökande bruden.
Utställningen rymmer hundratals bilder – och vredesutbrott – av Lena Cronqvist, Peter Dahl, Siri Derkert, Sten Dunér, Marie-Louise Ekman, Öyvind Fahlström, Jörgen Fogelquist, Asger Jorn, Carl Fredrik Reuterswärd, Christer Themptander, Ulf Trotzig och många andra om Vietnamkriget, om miljöförstöringen, om klassorättvisor, om enfald, girighet och grymhet.
Den pågår till den 15 maj. Skynda att se den! Och fundera över var den kunde visas i Lund. Kanske i konsthallen.
66 år i skolan 15. 1961- 62. Första året på Axevalla folkhögskola av Den gamle
Axevalla folkhögskola drevs inte av någon folkrörelse
eller ideell organisation utan av landstinget. Det var helt enkelt en
utbildningsinstitution.
Min första uppgift blev att säga något om Dag Hammarskjöld vid en minneshögtid efter det att hans plan störtat vid Ndola. Skolans elever stod uppställda runt en flaggstång med flaggan på halv stång.
Det passade mig. Jag beundrade Hammarskiöld för hans ansträngningar att stärka FN och hade följt nyhetsrapporteringen om den katastrofala utvecklingen i Kongo, nuvarande Zaire. Uppmärksamheten i Sverige var inriktad på Afrika och befrielsekampen mot kolonialmakterna. Per Wästberg och Sara Lidman hörde till dem som engagerade sig. Det fanns en solidaritetsrörelse. Efter andra världskriget begick Frankrike, Belgien, Portugal, Storbritannien och apartheid-Verwoerd mord på Afrikas jord, för att citera ett av tidens slagord.
Martin var nyfödd och flickorna i elevhemmet var mycket intresserade. Det gick alltid att ordna barntillsyn. Vi var rikare än vi någonsin varit. Boendet var billigt och vi åt huvudmålet i matsalen tillsammans med eleverna och ett par andra lärare. Husmor var en skånska som kallades Tjosan. Hon var oftast glad men ibland djupt deprimerad.
Flertalet elever kom från den kringliggande landsbygden och hade bara 6- eller 7-årig skolbakgrund. Jag undervisade alla. De var medvetna om att de skulle konkurrera med yngre generationer som hade realexamenskompetens. Alltså var det just de kunskaperna de behövde. De kunde också pröva in till polis- och sjuksköterskeutbildning. Vi skaffade tidigare inträdesprov.
Det kan låta torftigt, men proven gav faktiskt en stabil bas att utgå från i undervisningen i svenska, samhällskunskap, ekonomi, geografi och historia. Eleverna var angelägna att lyckas. Vid föreläsningarna i nutidsorientering kunde jag ta ut svängarna. Oftast var bara eleverna närvarande. Oftast kunde jag engagera dem. De trivdes och jag med.
Dessutom hade vi företagsam elevkårsordförande. Han var ungefär lika gammal som jag och såg ut som Martin Ljung. Rektor meddelade mig plötsligt att jag skulle arrangera en skolresa till Åre på vinterlovet. Det oroade mig för jag saknade den sortens kompetens. Men det visade sig snart att initiativet kom från elevkårs-ordföranden och han organiserade också genomförandet, bokning av bussar, vandrarhem och så vidare. Hela resan. Det var bara att följa med.
Min första uppgift blev att säga något om Dag Hammarskjöld vid en minneshögtid efter det att hans plan störtat vid Ndola. Skolans elever stod uppställda runt en flaggstång med flaggan på halv stång.
Det passade mig. Jag beundrade Hammarskiöld för hans ansträngningar att stärka FN och hade följt nyhetsrapporteringen om den katastrofala utvecklingen i Kongo, nuvarande Zaire. Uppmärksamheten i Sverige var inriktad på Afrika och befrielsekampen mot kolonialmakterna. Per Wästberg och Sara Lidman hörde till dem som engagerade sig. Det fanns en solidaritetsrörelse. Efter andra världskriget begick Frankrike, Belgien, Portugal, Storbritannien och apartheid-Verwoerd mord på Afrikas jord, för att citera ett av tidens slagord.
Martin var nyfödd och flickorna i elevhemmet var mycket intresserade. Det gick alltid att ordna barntillsyn. Vi var rikare än vi någonsin varit. Boendet var billigt och vi åt huvudmålet i matsalen tillsammans med eleverna och ett par andra lärare. Husmor var en skånska som kallades Tjosan. Hon var oftast glad men ibland djupt deprimerad.
Flertalet elever kom från den kringliggande landsbygden och hade bara 6- eller 7-årig skolbakgrund. Jag undervisade alla. De var medvetna om att de skulle konkurrera med yngre generationer som hade realexamenskompetens. Alltså var det just de kunskaperna de behövde. De kunde också pröva in till polis- och sjuksköterskeutbildning. Vi skaffade tidigare inträdesprov.
Det kan låta torftigt, men proven gav faktiskt en stabil bas att utgå från i undervisningen i svenska, samhällskunskap, ekonomi, geografi och historia. Eleverna var angelägna att lyckas. Vid föreläsningarna i nutidsorientering kunde jag ta ut svängarna. Oftast var bara eleverna närvarande. Oftast kunde jag engagera dem. De trivdes och jag med.
Dessutom hade vi företagsam elevkårsordförande. Han var ungefär lika gammal som jag och såg ut som Martin Ljung. Rektor meddelade mig plötsligt att jag skulle arrangera en skolresa till Åre på vinterlovet. Det oroade mig för jag saknade den sortens kompetens. Men det visade sig snart att initiativet kom från elevkårs-ordföranden och han organiserade också genomförandet, bokning av bussar, vandrarhem och så vidare. Hela resan. Det var bara att följa med.
Carl-Erik Proft som höll på att förbereda Skara skolscen bodde granne med oss. Han var en pretentiös ”kulturman” med grått skägg, flott sportbil, stora ambitioner och mycket pengar. Nödvändiga tillgångar om man vill starta en teaterskola i Skara kanske.
Han umgicks med oss men knappast med någon annan på skolan. Det pågick en konflikt mellan honom och skolans rektor Torsten Schmidt. Att starta en omfattande teaterverksamhet i ett slutet socialt sammanhang som en folkhögskola är kontroversiellt, i synnerhet om målet är att rycka loss verksamheten och skapa en ny institution. Vi blev aldrig en del av konflikten men kunde inte undgå att förnimma den.
Han tog med Karin på PR-turnéer till Rotaryklubbar och stadshotell i Västergötland. De spelade En dörr ska vara öppen eller stängd av den franske 1800-talsförfattaren Alfred de Musset. Det är en elegant, aristokratisk och traditionellt högkulturell dialog, alltså ett exempel på just det slags teater som Atelierteatern och Brecht fördömde.
Efter läsårets slut reste vi till Växjö för att fira Erlands studentexamen. Vi väntade i min syster Ingers inackorderingsrum nära vattentornet. Martin var nu nio månader och kröp omkring på golvet och upptäckte saker.
Plötsligt fick han tag i en sladd och ryckte i den. Hett vatten från en elektrisk tekokare sköljde över honom. Vi spolade honom med kallt vatten, men huden på överarmen och ena sidan av bröstet lossnade. Han skrek. På lasarettet sövdes han och isolerades på grund av infektionsrisken. Vi fick inte besöka honom på flera dagar. När vi till slut kom kallade sjuksköterskorna honom avdelningens ”lilla solstråle”. Han hade ett optimistiskt temperament och smärtan hade gått över. Men han hade stora bandage.
Den sommaren reste Martin och jag en gång i veckan till Växjö med rälsbussen för att lägga om bandaget. Han blev god vän med en gubbe i lasarettets väntrum som roade honom genom att ta av förbandet på sin hand och visa såret efter sin avhuggna tumme.
Rälsbussen hem gick inte förrän klockan tre och vi brukade gå till det närbelägna Strandbjörket och fika och titta på änderna. Martin somnade oftast under resan hem. Jag läste Freuds Drömtydning som just kommit ut i pocket.
2016-04-21
Promenad i vårlandskap
Söndagen 24 april kl 14
Samling på Kyrktorget, Klostergården
Samling på Kyrktorget, Klostergården
Vi går längs Gröna stråket ner till Höje å,
fortsätter längs dammarna, tar gångvägen upp mot Väster men viker av
genom industriområdet och återvänder längs Maskinvägen förbi den
planerade stationen och över korpfotbolls-planerna.
Under vägen information om ev hus på korpfotbollsplanerna, förlängning av Sunnanväg under järnvägen till Värpinge, ny bro över Höje å, dammarnas framtid och platsen för en ny stadsdel.
Vi kollar förstås tillgången på goda nässlor, blommande plommonträd, gräsänder, bläsänder, svanar, doppingar och storskarvar.
Deltagarna i promenaden kan frivilligt bidra med 20 kronor till Byalaget.
Under vägen information om ev hus på korpfotbollsplanerna, förlängning av Sunnanväg under järnvägen till Värpinge, ny bro över Höje å, dammarnas framtid och platsen för en ny stadsdel.
Vi kollar förstås tillgången på goda nässlor, blommande plommonträd, gräsänder, bläsänder, svanar, doppingar och storskarvar.
Deltagarna i promenaden kan frivilligt bidra med 20 kronor till Byalaget.
Mehmet Kaplan, Israel och nazisterna av Gunnar Olofsson
Mehmet Kaplans jämförelse mellan nazisternas behandling av judarna och
Israels behandling av palestinierna är mycket träffande. I båda fallen
är det fråga om att selektera, stigmatisera, förtrycka och eliminera en
etniskt definierad grupp människor ur majoritetssamhället. Fram till
ungefär 1939, alltså det 1930-tal som Kaplan talade om, var den
nazistiska politiken inte utrotning utan fastmer undertryckande och
fördrivning av judarna - ungefär som israelernas politik mot
palestinierna. Många fler palestinier dödades under 2000-talets första
årtionde av Israel än judar i Tyskland under 30-talet. År 2009, när
Kaplan gjorde sitt påpekande, hade det hela just kulminerat i
massakrerna i Gaza under "Operation Cast Lead".
I Tyskland gick det hela sedan vidare till fullskalig folkutrotning. I Israel är vi inte där ännu - även om det finns israeliska politiker som öppet förespråkar massmord på palestinierna. Att Kaplans uttalande blivit så uppmärksammat beror på den okunskap om och blindhet inför den faktiska utvecklingen i Israel/Palestina som även ledande politiker och media i vårt land uppvisar. Samma typ av förnekelsekultur som en gång beredde vägen för det nazistiska folkmordet.
Låt oss be för att vi inte hamnar där igen.
I Tyskland gick det hela sedan vidare till fullskalig folkutrotning. I Israel är vi inte där ännu - även om det finns israeliska politiker som öppet förespråkar massmord på palestinierna. Att Kaplans uttalande blivit så uppmärksammat beror på den okunskap om och blindhet inför den faktiska utvecklingen i Israel/Palestina som även ledande politiker och media i vårt land uppvisar. Samma typ av förnekelsekultur som en gång beredde vägen för det nazistiska folkmordet.
Låt oss be för att vi inte hamnar där igen.
Kungafjäsk för miljoner av Bengt Hall
Landshövdingen i Skåne, Margareta Pålsson, har
föreslagit en lite ovanlig doppresent till den nye hertigen av Skåne,
prins Oscar. (Hertigtiteln är förövrigt en hittepåtitel som Carl Gustaf
har roat sig med. Den saknar all betydelse.) Doppresenten är en
”naturlek”, en slags lekpark som ska byggas upp i nationalparken
Söderåsen i nordvästra Skåne.
Det kommer att kosta en miljon kronor som landshövdingen tänker sig att kommunerna i Skåne ska vara med och betala. Dessutom tillkommer driftskostnader på mellan 100 och 200 000 kronor per år.
Vad säger till exempel invånarna i Bjuv efter beskedet om Findus nedläggning? Vill de vara med och samla in pengar till ”lillprinsen”?
”Visst är det en fin idé´? Det blir väldigt trevligt. Han (Oscar) kan åka hit och leka varje fredagseftermiddag. Och när han inte är där kan de skånska barnen komma dit och leka”, säger Margareta Pålsson till SvT.
Är det länsstyrelsens uppgift att organisera kungliga uppvaktningar? Jag hoppas att de skånska kommunerna har kurage nog att tacka nej till landshövdingens invit. Trams som hertig- och hertiginnetitlar bör snarast bemötas med total tystnad. Monarki, prinsar och hertigar hör hemma i bröderna Grimms sagor och medeltiden!
Bengt Hall, Republikanska Föreningen
Det kommer att kosta en miljon kronor som landshövdingen tänker sig att kommunerna i Skåne ska vara med och betala. Dessutom tillkommer driftskostnader på mellan 100 och 200 000 kronor per år.
Vad säger till exempel invånarna i Bjuv efter beskedet om Findus nedläggning? Vill de vara med och samla in pengar till ”lillprinsen”?
”Visst är det en fin idé´? Det blir väldigt trevligt. Han (Oscar) kan åka hit och leka varje fredagseftermiddag. Och när han inte är där kan de skånska barnen komma dit och leka”, säger Margareta Pålsson till SvT.
Är det länsstyrelsens uppgift att organisera kungliga uppvaktningar? Jag hoppas att de skånska kommunerna har kurage nog att tacka nej till landshövdingens invit. Trams som hertig- och hertiginnetitlar bör snarast bemötas med total tystnad. Monarki, prinsar och hertigar hör hemma i bröderna Grimms sagor och medeltiden!
En antisionist av Gunnar Stensson
Judejävel är titeln på en självbiografi av Bernt Hermele. Han växte upp i en sluten judisk miljö och hans identitet formades i
den judiska samfälligheten i Stockholm som länge förde en frisinnad
integrationspolitik i förhållande till det svenska samhället.
Men efter hårda inre strider vann sionismen majoritet i samfälligheten och attityden till omvärlden och det svenska samhället hårdnade.
Bernt Hermeles mor dödades av en palestinsk självmordsbombare i Tel Aviv 2001. Sionisterna krävde att han skulle uttrycka hat, men det ställde han inte upp på. I stället undvek han länge att ta ställning i Israel-Palestina-konflikten.
Israels besinningslösa våld mot civila under Gaza-kriget 2014 gjorde det nödvändigt för honom att offentligt ta avstånd från den israeliska politiken. Det ledde till hatmejl och mordhot.
Sionisternas reaktion befäste honom i hans ståndpunkt att staten Israel tillkommit genom etnisk rensning och att palestinierna i dagens Israel utsätts för ett apartheidliknande rasistiskt förtryck.
Bernt Hermele, Judejävel, Leopard 2006.
den judiska samfälligheten i Stockholm som länge förde en frisinnad
integrationspolitik i förhållande till det svenska samhället. Men efter hårda inre strider vann sionismen majoritet i samfälligheten och attityden till omvärlden och det svenska samhället hårdnade.
Bernt Hermeles mor dödades av en palestinsk självmordsbombare i Tel Aviv 2001. Sionisterna krävde att han skulle uttrycka hat, men det ställde han inte upp på. I stället undvek han länge att ta ställning i Israel-Palestina-konflikten.
Israels besinningslösa våld mot civila under Gaza-kriget 2014 gjorde det nödvändigt för honom att offentligt ta avstånd från den israeliska politiken. Det ledde till hatmejl och mordhot.
Sionisternas reaktion befäste honom i hans ståndpunkt att staten Israel tillkommit genom etnisk rensning och att palestinierna i dagens Israel utsätts för ett apartheidliknande rasistiskt förtryck.
Bernt Hermele, Judejävel, Leopard 2006.
Saknad kulturinstitution
Då drabbar mig en föga lyrisk krämpa
med oresonlig kraft: kissnödighet.
Det är förfärligt pinsamt, men när andra
är med så kan det komma som en blixt
från blåsans låga himmel, jag beklagar.
Förgäves spanar jag efter den enda
kulturinstitution som nu är värd
kulturens namn, men även så genanta
påminnelser om artens djuriskhet
som gamla hederliga pissoarer
har välfärdsstaten städat bort som hjon.
Säkert med könsutjämningen som svepskäl!
Göran Palm, ur SVERIGE EN VINTERSAGA, s. 251.
Läs fortsättningen!
PS. Det finns en utmärkt grön kulturinstitution vid spåren intill Bantorget.
med oresonlig kraft: kissnödighet.
Det är förfärligt pinsamt, men när andra
är med så kan det komma som en blixt
från blåsans låga himmel, jag beklagar.
Förgäves spanar jag efter den enda
kulturinstitution som nu är värd
kulturens namn, men även så genanta
påminnelser om artens djuriskhet
som gamla hederliga pissoarer
har välfärdsstaten städat bort som hjon.
Säkert med könsutjämningen som svepskäl!
Göran Palm, ur SVERIGE EN VINTERSAGA, s. 251.
Läs fortsättningen!
PS. Det finns en utmärkt grön kulturinstitution vid spåren intill Bantorget.
Verksamhetsplan för Klostergårdens byalag 2016
Under 2016 fortsätter vi att hålla ordinarie möten på måndagar, med uppehåll under juli månad och julen.
Vi ska arbeta föratt utbyggnaden till fyrspår mellan bron över Höje å och bron över Södra vägen förläggs väster om nuvarande spårområde för att inte inkräkta på ”gröna stråket” på Klostergårdssidan;
att Vård och omsorgsnämnden inrättar en Träffpunkt som är öppen hela dagen i gatuplanet i Klostergården;
att stadsplanen för sydvästra Lund tar hänsyn till Klostergårdens unika arkitektur, bevarar ”gröna stråket” ner till Höje å, vårdar naturområdet vid dammarna och undantar korpfotbollsplanerna, koloniområdet och odlingslotterna från utbyggnad;
att genom Stationsgruppen delta i Trafikverkets och kommunens planering;
att servicebussarna till vårdcentralen i St Lars kommer tillbaka;
att Klostergården äntligen får ett apotek igen (redan klart, det öppnade i veckan, red);
att vårda Höje å-området i samverkan med det kommunala å-rådet;
att fortsätta samarbetet med föreningen för Flackarps mölla;
att fortsätta medverkan med Haiku-gruppens verksamhet i ABF-lokalen;
att verka för att en estrad byggs vid Klostergårdens plaskdamm.
Spridda åsikter av Lucifer
Veckobladet har dessvärre ingen ledare, men
så har det inte alltid varit. På 80-talet var VB ju Vpk Lunds stämma i
världen oh ledaren skrevs oftast av Gunnar Sandin. Men ibland blev det
misshälligheter med de mer partitrogna och det bestämdes att ledaren
skulle skrivas av partiföreningens styrelse Men den visade sig ha
svårighet att i tid leverera sina tråkiga texter. Tidningen utkom på den
tiden i så där 800 ex som trycktes på natten mellan torsdag och fredag
i en källare på Fredsgatan och tidningen levererades sen med ordinarie
postutdelning på fredag förmiddag. Detta sagt som ursäkt för några
spridda ledaråsikter nedan.
men
så har det inte alltid varit. På 80-talet var VB ju Vpk Lunds stämma i
världen oh ledaren skrevs oftast av Gunnar Sandin. Men ibland blev det
misshälligheter med de mer partitrogna och det bestämdes att ledaren
skulle skrivas av partiföreningens styrelse Men den visade sig ha
svårighet att i tid leverera sina tråkiga texter. Tidningen utkom på den
tiden i så där 800 ex som trycktes på natten mellan torsdag och fredag
i en källare på Fredsgatan och tidningen levererades sen med ordinarie
postutdelning på fredag förmiddag. Detta sagt som ursäkt för några
spridda ledaråsikter nedan.
Nu fylls media med detaljer om hur ytterligare några sysslolösa personer i kungafamiljen har fortplantat sig. Man kan ha synpunkter på monarki som statsform och det har vi. Men för dagen handlar det om att vi upprepat tvingas åta oss ett allt större försörjningsansvar för ett antal odågor som är släkt med kungen. De utnämns till hertigar och liknande och ska väl sen ha slottsliknande bostäder etc. Vi protesterar som enkla skattebetalare. Vi under skatter digna ner!
Hetskampanj mot Kaplan
Miljöpartiet verkar ha problem och utsätts nu för en presskampanj. Det finns förvisso mycket att säga om partiets hållningslöshet och opportunism. Däremot finns det anledning att protestera mot den hets som har drabbat bostadsminister Kaplan, Han har snubblat på orden ibland och uttalat någon rejäl dumhet, men i huvudsak är han drabbad av den småskurenhet och utlänningsfientlighet som alltid tycks ligga på lur. Till det har nu kommit kritik mot en tilltänkt partistyrelsemedlem som påstås vara kvinnofientlig därför att han inte vill hälsa på kvinnor med handtryckning. Han gör skillnad på kvinnor och män anses det. Ja, det är inte ovanligt att människor hälsar på olika sätt – t.ex. är det många män som inte kramas med män på det sätt som har blivit vanligt vid hälsningar på kvinnor. Än sen då, ska de männen nu stämplas som mansfientliga, ja rentav homofoba?
Framtidslandet Brasilien
Nu till något helt annat, VB har alltid blandat lokalt och globalt. Så där vart tjugonde år uppstår en entusiasm för Brasilien varvid landet utropas som det stora framtidslandet. Det är ett land vi vet väldigt lite om jämfört med de spansktalande o Latinamerika och inte finns det så många brasilianare i Lund heller. Men efter entusiasmen kommer alltid ett bakslag där det förklaras vara hopplöst och försatt i djup kris. Det är det som gäller nu och vill man veta mer finns det en gedigen genomgång av Perry Anderson i senaste numret av gamla husorganet New Left Review (finns på nätet). Nergången i råvarupriser har kostat mycket och den politiska miljön verkar djupt underutvecklad. Lula kunde väljas till president en gång och bry sig om folkflertalet, men det har aldrig funnits någon organiserad rörelse bakom honom. Hans efterträdare president Dilma Rousseff är nu chanslös inför alla anklagelser om korruption. Jo, landet är genomkorrumperat och det gäller inte minst de borgerliga oppositionspolitikerna, men det hindrar dem inte när de nu håller på att avsätta henne. Det hela har kallats en statskupp, men det är det väl inte och militärerna tycks hålla sig lugna. Det är en politisk kupp med deltagare långt in i domstolarna. Det verkar kort sagt vara kört för Brasilien för den här gången.
Gymnasiebyggen
Ordförande Almgren har efter sina hemliga skrämskott nu förklarat att allt är bra igen. Utmärkt, då kan kommunen helt ägna sig åt den femte gymnasieskola för ca 500 miljoner som nu diskuteras. Redan nu är stadens gymnasieelever till 65 procent av utsocknes. Det borde framför allt vara ett problem för Skånes kommuner som nu inte kan fylla upp sina gymnasier och tvingas lägga ner. Varför bryr de sig inte? För Lunds del påstås utbyggnaden bara vara en fråga om att få plats för våra egna gymnasister. Ska vi alltså bara bygga ut, ska vi nå 70 eller 75 procent? The sky är tydligen the limit, om man så säger. Är det Skånetrafikens kapacitet att frakta pendlare som ska sätta gränsen?
Värdlandsavtalet
Några ord till om Miljöpartiet. Den 25 maj ska riksdagen godta regeringens förslag att skriva under värdlandsavtalet med Nato. Socialdemokraternas uppställning är förstås ett förräderi mot den alliansfria politik som bar Wigforss och Palmes stämpel. Kommer alla S-distrikt och S-riksdagsmän ställa upp på det? Och frågan måste också ställas till Miljöpartiets företrädare. Det är fråga stor nog att spräcka regeringen på. Eftervärldens dom kommer att bli hård över båda partier om de godtar denna underkastelse inför USA utan invändningar från sina riksdagsledamöter.
Träskmarker av Gunnar Stensson
För tre dagar sedan tog deras flykt slut. 500 barn, kvinnor och män drunknade i Medelhavet.
Sedan lång tid är europeisk flyktingpolitik ett omänskligt träsk. Vi betalar Erdogan för att lösa EU:s och Sveriges flyktingkris samtidigt som han tvingar Tyskland att inskränka yttrandefriheten.
Tusentals flyktingar lever under orimliga förhållanden på grekiska öar i väntan på att skickas tillbaka till Turkiet. Nya flyktingar ändrar färdväg. Nu färdas de över öppet hav till Sicilien. Medan vi passivt tittar bort och litar till den turkiska regimens hårda handskar.
Nyss öppnade sig Panama-träsket. I dess giftiga dy sprattlar miljardärer och bernadottar med de giriga armarna knutna kring våra pengar, blinda för allt annat.
I konstträsket drunknar verk av Picasso, Gauguin, Modigliani och andra delar av vårt gemensamma arv. I söndagens SDS beskrev Linda Fagerström hur riskkapitalister, brevlådeföretag i Panama och andra skurkar tagit över konstmarknaden.
Vattenfall satte oss i miljöträsket. Eller om det var förre centerledaren Maud Olofsson som gjorde det med Nuon-affären. Nu tycks Vattenfall och regeringen överlåta den atmosfärförgiftande brunkolsbrytningen till hänsynslösa riskkapitalister som ämnar exploatera den till döds. Kläm åt dem, Angela!
Nu sitter vi upp till halsen i Kaplanträsket. Bostadsminister Mehmet Kaplan har möjligen varit blåögd (som en sverigedemokrat) genom att umgås med organisationer ur den turkiska extremhögern som Milli Görus, en del av samma politiska islam som Turkiets president Tayyip Erdogan.
Visserligen samarbetar både EU och Carl Bildt med Erdogan, kanske Kaplan tänkte. Men så enkelt är det inte. För dem gäller det ju att stoppa invandringen åt oss. EU har inget ansikte och Carl Bildt umgås med turkar lika självklart amoraliskt som Carl XII.
Men det som slutligen gjorde Mehmet Kaplan fredlös är hans jämförelse mellan tyskarnas behandling av judarna på 1930-talet och israelernas behandling av palestinier. Den jämförelsen är den mest förbjudna i svensk offentlighet.
Nu har han avgått.
Det för oss över till Israelträsket. Jag skyndar till stadsbiblioteket för att studera den israeliska källan Haaretz från fredagen 15 april.
Bradley Burston pekar på palestiniernas apartheid-liknande situation i de ockuperade områdena och förespråkar att man ger dem rösträtt. Bosättningarna är nu så omfattande och sedan så lång tid förankrade att somliga bosättare hör till tredje generationen.
Burston ifrågasätter tvåstatslösningen och menar att kanske bara en stat nu är möjlig i Palestina - Israel. En stat med lika rättigheter för judar och palestinier i så fall, inte en ”judisk stat”. Jo, det finns demokrater i Israel. Men de är i minoritet.
Det sitter flera palestinska barn i Israels fängelser. En lång artikel av Gideon Levy redogör för barnens orimliga och folkrättsvidriga situation.
Post-neo-nazi-typen Heinz Christian Strache från Österrikes ökända Frihetsparti är på besök i Israel på inbjudan av några Likud-aktivister. De senaste åren har många högerextremister besökt Israel. Jag erinrar mig att Sverigedemokraternas ledning var där för några år sedan och vänder blad.
Där är en bild av Israels premiärminister Netanyahu tillsammans med en fransk gangster, ungefär som bilden av Kaplan med den högerextremistiske grå vargen häromdan. Fast Netanyahu och gangstern sitter närmre varandra i ett mindre sällskap.
Arnaud Mimron heter gangstern och han har begått mord och kidnappat en schweizisk bankir och tvingat till sig 100 miljoner dollar. Nu skall Netanyahu få ett ekonomiskt bidrag av Arnaud Mimron. Jag ställer tillbaka Haaretz i tidningsstället.
Luften känns tung i tidskriftsrummet efter sejouren i det israeliska träsket. Ute blåser en hård kall västan och mörka moln täcker himlen.
Men Bernie Sanders är en amerikansk jude och USA:s unga judar arbetar för honom. Han förlorade primärvalet i New York men den demokratiska rörelse han byggt upp kan på sikt omvandla USA-kapitalismen.
Sedan lång tid är europeisk flyktingpolitik ett omänskligt träsk. Vi betalar Erdogan för att lösa EU:s och Sveriges flyktingkris samtidigt som han tvingar Tyskland att inskränka yttrandefriheten.
Tusentals flyktingar lever under orimliga förhållanden på grekiska öar i väntan på att skickas tillbaka till Turkiet. Nya flyktingar ändrar färdväg. Nu färdas de över öppet hav till Sicilien. Medan vi passivt tittar bort och litar till den turkiska regimens hårda handskar.
Nyss öppnade sig Panama-träsket. I dess giftiga dy sprattlar miljardärer och bernadottar med de giriga armarna knutna kring våra pengar, blinda för allt annat.
I konstträsket drunknar verk av Picasso, Gauguin, Modigliani och andra delar av vårt gemensamma arv. I söndagens SDS beskrev Linda Fagerström hur riskkapitalister, brevlådeföretag i Panama och andra skurkar tagit över konstmarknaden.
Vattenfall satte oss i miljöträsket. Eller om det var förre centerledaren Maud Olofsson som gjorde det med Nuon-affären. Nu tycks Vattenfall och regeringen överlåta den atmosfärförgiftande brunkolsbrytningen till hänsynslösa riskkapitalister som ämnar exploatera den till döds. Kläm åt dem, Angela!
Nu sitter vi upp till halsen i Kaplanträsket. Bostadsminister Mehmet Kaplan har möjligen varit blåögd (som en sverigedemokrat) genom att umgås med organisationer ur den turkiska extremhögern som Milli Görus, en del av samma politiska islam som Turkiets president Tayyip Erdogan.
Visserligen samarbetar både EU och Carl Bildt med Erdogan, kanske Kaplan tänkte. Men så enkelt är det inte. För dem gäller det ju att stoppa invandringen åt oss. EU har inget ansikte och Carl Bildt umgås med turkar lika självklart amoraliskt som Carl XII.
Men det som slutligen gjorde Mehmet Kaplan fredlös är hans jämförelse mellan tyskarnas behandling av judarna på 1930-talet och israelernas behandling av palestinier. Den jämförelsen är den mest förbjudna i svensk offentlighet.
Nu har han avgått.
Det för oss över till Israelträsket. Jag skyndar till stadsbiblioteket för att studera den israeliska källan Haaretz från fredagen 15 april.
Bradley Burston pekar på palestiniernas apartheid-liknande situation i de ockuperade områdena och förespråkar att man ger dem rösträtt. Bosättningarna är nu så omfattande och sedan så lång tid förankrade att somliga bosättare hör till tredje generationen.
Burston ifrågasätter tvåstatslösningen och menar att kanske bara en stat nu är möjlig i Palestina - Israel. En stat med lika rättigheter för judar och palestinier i så fall, inte en ”judisk stat”. Jo, det finns demokrater i Israel. Men de är i minoritet.
Det sitter flera palestinska barn i Israels fängelser. En lång artikel av Gideon Levy redogör för barnens orimliga och folkrättsvidriga situation.
Post-neo-nazi-typen Heinz Christian Strache från Österrikes ökända Frihetsparti är på besök i Israel på inbjudan av några Likud-aktivister. De senaste åren har många högerextremister besökt Israel. Jag erinrar mig att Sverigedemokraternas ledning var där för några år sedan och vänder blad.
Där är en bild av Israels premiärminister Netanyahu tillsammans med en fransk gangster, ungefär som bilden av Kaplan med den högerextremistiske grå vargen häromdan. Fast Netanyahu och gangstern sitter närmre varandra i ett mindre sällskap.
Arnaud Mimron heter gangstern och han har begått mord och kidnappat en schweizisk bankir och tvingat till sig 100 miljoner dollar. Nu skall Netanyahu få ett ekonomiskt bidrag av Arnaud Mimron. Jag ställer tillbaka Haaretz i tidningsstället.
Luften känns tung i tidskriftsrummet efter sejouren i det israeliska träsket. Ute blåser en hård kall västan och mörka moln täcker himlen.
Men Bernie Sanders är en amerikansk jude och USA:s unga judar arbetar för honom. Han förlorade primärvalet i New York men den demokratiska rörelse han byggt upp kan på sikt omvandla USA-kapitalismen.
66 år i skolan 14. 1960-62 av Den Gamle
Atelierteatern låg en trappa upp, ovanför den ofta bullersamma krogen ”Zum Gemütlichen Alfred”.
Regissör var Ingrid Korposoff som varit regiassistent hos Bert Brecht, och hennes ledande teaterprincip var Verfremdung.
För Atelierteaterns manliga skådespelare var begreppet Verfremdung lika främmande som det var att underkasta sig en kvinnlig regissör, som dessutom bröt på tyska. Sexistiskt knotande genomförde de repetitionerna och när Lars Forssells pjäs som väntat blev ett fiasko - ”mer gymnastik än dramatik” stod det Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – gjorde de uppror.
De förlorade den maktkamp som följde och när de försvunnit återstod en kvinnligt dominerad ensemble bestående av Bodil Mannheimer (senare Uppsala stadsteater), Pia Rydvall (Hem till byn), Lena Gester, Karin, Gunilla Bergström (hon med Alfons) och ett par killar, bland vilka jag minns Ralf Glaerum. Sympatisk och en sorts allkonstnär.
Fragment av krisförloppet nådde mig under skjutövningar i Växjö och strövtåg i Österlen under manövern. Somligt var djupt oroande.
Den decimerade ensemblen blev hembjuden till Ingrid Korposoff som bodde i en lägenhet i Biskopsgården. Vi ägnade en halvtimme åt att titta på Bröderna Cartwright. TV var ännu sällsynt, åtminstone bland mindre bemedlade.
Atelierteatern gjorde några månader senare succé med Familjen Harlekin, där Brechts principer kombinerades med humor, och Pinocchio, som blev vårens långkörare och drog hem lite pengar genom att uppföras på många av Göteborgs skolor.
Jag låg fem, sex veckor efter med mina studier när jag kom tillbaka till Göteborg, men både Jörgen Westerståhl och Erik Lönnroth visade hänsyn. Jag upptäckte att Lönnroth var en ledande universitets- och forskningspolitiker och arbetade med utveckling och förnyelse av universitet och högskolor. Det behövdes verkligen, men var nog svårt, tänkte jag. Med såna gamla stötar – i alla åldrar - som universiteten vimlade av.
I december upptäckte vi att Karin var gravid. Nu hade revolutionärerna från Älghults enhetsskola trängt in i den nya katedralskola av vit betong och blänkande glas som uppförts i Växjö intill biskopssätet Östrabo. Också historien var gravid, för att citera Fria Pro.
Under det blänkande skalet fanns mycket av det gamla läroverkets innanmäte kvar. KS, konservativ skolungdom, hade skiftat namn till Högerns Ungdomsförbund och var fortfarande skolans enda politiska organisation. Men nu bildade älghultarna en SSU-förening.
Min bror Erland blev kassör och mina systrar Inger, Britta och Anna fyllde senare på medlemsantalet tillsammans med sina kamrater från Älghults enhetsskola. De bjöd in SSU:s unge ordförande Ingvar Carlsson till en debatt i katedralskolans aula och han sopade golvet med HUF:arna. En flicka från Älghults Enhetsskola blev primus bland katedralskolans studenter och fick sin bild i Smålandsposten. Några år senare fyllde ungdomar från alla grundskolor i Kronoberg katedralskolan.
Regissör var Ingrid Korposoff som varit regiassistent hos Bert Brecht, och hennes ledande teaterprincip var Verfremdung.
För Atelierteaterns manliga skådespelare var begreppet Verfremdung lika främmande som det var att underkasta sig en kvinnlig regissör, som dessutom bröt på tyska. Sexistiskt knotande genomförde de repetitionerna och när Lars Forssells pjäs som väntat blev ett fiasko - ”mer gymnastik än dramatik” stod det Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – gjorde de uppror.
De förlorade den maktkamp som följde och när de försvunnit återstod en kvinnligt dominerad ensemble bestående av Bodil Mannheimer (senare Uppsala stadsteater), Pia Rydvall (Hem till byn), Lena Gester, Karin, Gunilla Bergström (hon med Alfons) och ett par killar, bland vilka jag minns Ralf Glaerum. Sympatisk och en sorts allkonstnär.
Fragment av krisförloppet nådde mig under skjutövningar i Växjö och strövtåg i Österlen under manövern. Somligt var djupt oroande.
Den decimerade ensemblen blev hembjuden till Ingrid Korposoff som bodde i en lägenhet i Biskopsgården. Vi ägnade en halvtimme åt att titta på Bröderna Cartwright. TV var ännu sällsynt, åtminstone bland mindre bemedlade.
Atelierteatern gjorde några månader senare succé med Familjen Harlekin, där Brechts principer kombinerades med humor, och Pinocchio, som blev vårens långkörare och drog hem lite pengar genom att uppföras på många av Göteborgs skolor.
Jag låg fem, sex veckor efter med mina studier när jag kom tillbaka till Göteborg, men både Jörgen Westerståhl och Erik Lönnroth visade hänsyn. Jag upptäckte att Lönnroth var en ledande universitets- och forskningspolitiker och arbetade med utveckling och förnyelse av universitet och högskolor. Det behövdes verkligen, men var nog svårt, tänkte jag. Med såna gamla stötar – i alla åldrar - som universiteten vimlade av.
I december upptäckte vi att Karin var gravid. Nu hade revolutionärerna från Älghults enhetsskola trängt in i den nya katedralskola av vit betong och blänkande glas som uppförts i Växjö intill biskopssätet Östrabo. Också historien var gravid, för att citera Fria Pro.
Under det blänkande skalet fanns mycket av det gamla läroverkets innanmäte kvar. KS, konservativ skolungdom, hade skiftat namn till Högerns Ungdomsförbund och var fortfarande skolans enda politiska organisation. Men nu bildade älghultarna en SSU-förening.
Min bror Erland blev kassör och mina systrar Inger, Britta och Anna fyllde senare på medlemsantalet tillsammans med sina kamrater från Älghults enhetsskola. De bjöd in SSU:s unge ordförande Ingvar Carlsson till en debatt i katedralskolans aula och han sopade golvet med HUF:arna. En flicka från Älghults Enhetsskola blev primus bland katedralskolans studenter och fick sin bild i Smålandsposten. Några år senare fyllde ungdomar från alla grundskolor i Kronoberg katedralskolan.
Våren kom tidigt. Erland besökte Göteborg med min minsta syster Anna och såg Pinocchio på Atelierteatern. Studentrummet hade plats för gäster. I maj kom Karins mamma Berta och hade roligt i ett soligt Göteborg samtidigt som hon köpte sådant som hon visste att en baby behövde. Vi tog med henne på bio och till sjömanstornet i Masthugget där hon tyckte att tornet svajade.
Vi började söka en större lägenhet, men bostadsbristen var total. Det fanns en underjordisk marknad. Hyresskojarna ställde in några gamla möbler i en tom lägenhet och sa att den gick att hyra, under förutsättning att man köpte möblerna för 10 000 kronor.
Vi visste att Axevalla folkhögskola hade en omfattande teaterverksamhet och planer på att utveckla den till en riktig teaterskola. Jag sökte en lärarplats där, trots att jag ännu inte var färdigutbildad och fick nästan omedelbart besked om jag fått den, inklusive en tvårumslägenhet i ett av skolans elevhem. Men anställningen gällde inte förrän i september.
Karin for hem till Älghult, men jag stannade kvar hela juni och pluggade nationalekonomi, det sista ämnet som behövdes i min examen.
Den sommaren firades bröllop i Kvarterbo för Karins tvillingsyster Kerstin. Jag hade stukat foten och Karin var höggravid. Min nye svåger Gösta var en modern välutbildad jordbrukare och arrenderade några år senare den stora gården Hultaby utanför Vetlanda.
Karin födde en pojke i början av september efter en lång och svår process. Jag var med, tack vare en studentkamrat som redan blivit färdig läkare på lasarettet i Växjö. Karin och pojken flyttade till Älghult. Själv for jag till Göteborg, tenterade i nationalekonomi, flyttade sedan våra få tillhörigheter till den lilla lägenheten i elevbaracken i Axvall och bekantade mig med mina nya kollegor. Min tjänst omfattade cirka 30 timmar, fördelade på sex dagar i veckan, i ämnena svenska, samhällskunskap, geografi, historia och häpnadsväckande nog gymnastik. Dessutom skulle jag vid ett tillfälle i veckan ha nutidsorientering i aulan med samtliga elever och en gång i veckan morgonsamling. Jag ansvarade på heltid för elevbarackens 20 flickor enligt traditionella regler som framför allt handlade om att inte släppa in några pojkar utom vid vissa tidpunkter.
Den 15 september kom eleverna och terminen började. Den 1 oktober reste jag till Älghult och där döptes pojken till Martin. Vi for till Axvall i taxi, Martin, Karin, mamma Berta och jag. Livet på Axevalla folkhögskola började.
2016-04-14
Strejkkommentar
Det går inte att hävda att byggstrejken är ett hot mot den svenska
modellen. Rätten att ta konflikt när alla andra medel är uttömda är en
central del av den modellen.
Ingvar Persson, Aftonbladet 13/4.
Ingvar Persson, Aftonbladet 13/4.
Röda Kapellet ställer frågorna
Ett säkert vårtecken är Röda Kapellets spelningar på Mårtenstorget i Lund. På lördag den 16 april kl 11 ges en konsert på temat Nato eller värnplikt?
Nytt är att orkestern vid varje speltillfälle väljer musik och tal på ett aktuellt tema.
– Det är ju inte så att vi står och tutar rakt ut i luften. Vi vill alltid säga något, säger Ulf Teleman, professor emeritus, en av talarna och arrangör av mycket av musiken. Däremot kan vi inte utlova någon specifik linje. Vi vill röra om i grytan. Vi ställer frågorna. Vi är ju inget parti utan en orkester.
Lördagens tema aktualiseras av den kommande röstningen om värdlandsavtalet med Nato och trycket att gå med i Nato, vilket kan bli verklighet om alliansen vinner nästa val. En linje är att återinföra värnplikten enligt finsk modell och satsa på folk i stället för på dyra maskiner (som kräver aggressiv marknadsföring till nationer som gillar att kriga och kallar det försvar).
Kommande konserter har rubrikerna "Har vi råd med invandrare?" och "Är socialismen död?"
Nytt är att orkestern vid varje speltillfälle väljer musik och tal på ett aktuellt tema.
– Det är ju inte så att vi står och tutar rakt ut i luften. Vi vill alltid säga något, säger Ulf Teleman, professor emeritus, en av talarna och arrangör av mycket av musiken. Däremot kan vi inte utlova någon specifik linje. Vi vill röra om i grytan. Vi ställer frågorna. Vi är ju inget parti utan en orkester.
Lördagens tema aktualiseras av den kommande röstningen om värdlandsavtalet med Nato och trycket att gå med i Nato, vilket kan bli verklighet om alliansen vinner nästa val. En linje är att återinföra värnplikten enligt finsk modell och satsa på folk i stället för på dyra maskiner (som kräver aggressiv marknadsföring till nationer som gillar att kriga och kallar det försvar).
Kommande konserter har rubrikerna "Har vi råd med invandrare?" och "Är socialismen död?"
Art & Culture for Human Rights and Democracy
Hur kommer det sig att en skånsk jazzsångerska slår sig samman med en tanzanisk? För att göra en lång historia kort – en gemensam kärlek till Tanzania! Lägg till en delad passion för jazzmusiken, dansen och rytmerna - så får du en spännande kombination, som nog sällan hörts i Sverige!
Jazzsångerskan Sauda Simba är en stark kulturprofil i sitt hemland Tanzania och kallas för Östafrikas svar på Sydafrikas Miriam Makeba och Västafrikas Angelique Kidjo. Sångerskan har hela världen som sitt arbetsfält och arbetar för att bygga ett kulturellt centrum i hemstaden Dar es Salaam vid Indiska Oceanen.
Prisbelönta jazzsångerskan Anna Pauline är sedan länge känd för Helsingborgspubliken och skördar stora framgångar runtom i Sverige med sitt kritikerrosade album Give me time, som släpptes våren 2015.
Vad: Jazzkonsert & internationellt kulturutbyte
Vem: Felix Tani Jazz Quartet feat. Anna Pauline med gäst: Sauda Simba (TZ)
Var: Helsingborgs Stadsteater / Foajéscenen
När: Fredagen den 22 april kl 19.00
Entré: 150 kr (betalas kontakt vid inträdet)
Affisch »
I döda författares sällskap av Lucifer
Tidens gång och livets realiteter gör sig ibland påminda och särskilt tydligt blir
det när ungdomens hjältar och idoler försvinner. Att en och annan
gammal klasskamrat eller barndomsvän är borta kan man stå ut med . Men
att Göran Palm vars böcker En orättvis betraktelse (1966) och Indoktrineringen i Sverige (1968)e spelade en stor roll för hur jag tolkade världen, skulle gå bort så tidigt var jag inte beredd på. Visst,
det finns flera namn att begrunda. Henning Mankell och Lars
Gustafsson, några andra nyss bortgångna, läste jag förstås, men saknar
dem inte på samma sätt. Nu är ju inte hela den generationen borta, vi
har fortfarande Sven Lindqvist och Jan Myrdal ibland oss.
Män och kvinnor
Det är bara män jag har nämnt och så var det, de dominerade. Jag läste väl också Eva Moberg och Simone de Beauvoir och Kristina Lugn och Sonja Åkesson, men det tog längre tid innan jag insåg att kvinnors vittnesmäl behövdes för att jag skulle ha en chans att förstå världen.
Göran Palm betydde mycket för att göra Kulturen och Konsten till något enklare och mera handgripligt. Så jag gör som så många andra, citerar hans berömda dikt om havet. Den är lätt att memorera och ta till i de många lägen när det blir för högtidligt och pretentiöst.
Havet av Göran Palm
Jag står framför havet.
Där är det.
Där är havet.
Jag tittar på det.
Havet. Jaha.
Det är som på Louvren.
Lyckliga och olyckliga partier
Apropå det politiska och litterära landskapet tar jag chansen att låna Tolstoys uttalande om lyckliga äktenskap och tillämpa det på politiska partier. Välmående och lyckliga partier är alla lyckliga på samma sätt, men olyckliga är olyckliga var och en på sitt sätt. Tänk på t.ex. Socialdemokraterna och Miljöpartiet i den senare kategorin och på Vänsterpartiet och Centerpartiet som lyckliga, åtminstone för tillfället.
Manifestation mot Värdlandsavtalet
Riksdagen kommer att behandla värdlandsavtalet den 25 maj. Så än finns det tid att besinna sig för människor som bryr sig om det här landets självständighet och särskilt för landets sossar vars majoritet jag tror tänker ungefär som vi. Och vill verkligen Socialdemokraterna stå i historieböckerna som att ha avslutat en 200-årig fredsperiod utan stormaktsanknytning? Sist vi hade förråd med leveranser till en stridande stormakt var 1941 när tyskarna hade sina stora lager i Karlshäll strax utanför Luleå.
Till all lycka har Svenska Freds tagit initiativet till en tvärpolitisk manifestation mot värdlandsavtalet. Det blir lördagen den 7 maj på Gustaf Adolfs torg i Malmö. Jag hoppas att det blir en stor och kraftfull manifestation!
det när ungdomens hjältar och idoler försvinner. Att en och annan
gammal klasskamrat eller barndomsvän är borta kan man stå ut med . Men
att Göran Palm vars böcker En orättvis betraktelse (1966) och Indoktrineringen i Sverige (1968)e spelade en stor roll för hur jag tolkade världen, skulle gå bort så tidigt var jag inte beredd på. Visst,
det finns flera namn att begrunda. Henning Mankell och Lars
Gustafsson, några andra nyss bortgångna, läste jag förstås, men saknar
dem inte på samma sätt. Nu är ju inte hela den generationen borta, vi
har fortfarande Sven Lindqvist och Jan Myrdal ibland oss. Män och kvinnor
Det är bara män jag har nämnt och så var det, de dominerade. Jag läste väl också Eva Moberg och Simone de Beauvoir och Kristina Lugn och Sonja Åkesson, men det tog längre tid innan jag insåg att kvinnors vittnesmäl behövdes för att jag skulle ha en chans att förstå världen.
Göran Palm betydde mycket för att göra Kulturen och Konsten till något enklare och mera handgripligt. Så jag gör som så många andra, citerar hans berömda dikt om havet. Den är lätt att memorera och ta till i de många lägen när det blir för högtidligt och pretentiöst.
Havet av Göran Palm
Jag står framför havet.
Där är det.
Där är havet.
Jag tittar på det.
Havet. Jaha.
Det är som på Louvren.
Lyckliga och olyckliga partier
Apropå det politiska och litterära landskapet tar jag chansen att låna Tolstoys uttalande om lyckliga äktenskap och tillämpa det på politiska partier. Välmående och lyckliga partier är alla lyckliga på samma sätt, men olyckliga är olyckliga var och en på sitt sätt. Tänk på t.ex. Socialdemokraterna och Miljöpartiet i den senare kategorin och på Vänsterpartiet och Centerpartiet som lyckliga, åtminstone för tillfället.
Manifestation mot Värdlandsavtalet
Riksdagen kommer att behandla värdlandsavtalet den 25 maj. Så än finns det tid att besinna sig för människor som bryr sig om det här landets självständighet och särskilt för landets sossar vars majoritet jag tror tänker ungefär som vi. Och vill verkligen Socialdemokraterna stå i historieböckerna som att ha avslutat en 200-årig fredsperiod utan stormaktsanknytning? Sist vi hade förråd med leveranser till en stridande stormakt var 1941 när tyskarna hade sina stora lager i Karlshäll strax utanför Luleå.
Till all lycka har Svenska Freds tagit initiativet till en tvärpolitisk manifestation mot värdlandsavtalet. Det blir lördagen den 7 maj på Gustaf Adolfs torg i Malmö. Jag hoppas att det blir en stor och kraftfull manifestation!
Per T Ohlssons svenska modell av Gunnar Stensson
Du kanske inte känner till avtalet som slöts mellan parterna inom
industrin 1997? I så fall vet du inte vad den svenska modellen är. Säger
Per T i Sydsvenskan 10 april.
Som Humpty Dumpty i Alice i Underlandet bestämmer Per T vad orden betyder. Den svenska modellen = 1997 års industriavtal.
Du kanske trodde att den svenska modellen är en stat som omfördelar resurserna rättvist mellan medborgarna, en stat för rättvisa och jämlikhet. En stat byggd på ett grundläggande socialt kontrakt. Glöm det! Du har trott på en tvål i ett badkar, säger Per. Den svenska modellen är resultatet av 1997 års industriavtal.
Per T:s svenska modell vidareutvecklades av de borgerliga partierna. Den ledde till det ekonomiska system som orsakade nedläggningen av Findus i Bjuv. Den skapade friskolorna och skolpengen och skolsegregationen. Och Pisa-katastrofen. Den ledde till lagen om valfrihet och den privatiserade vården. Den gjorde både äldreomsorgen och förskolorna till arenor för de rikas vinstfest. Och vinsterna skickade de till skatteparadisen.
Som Humpty Dumpty i Alice i Underlandet bestämmer Per T vad orden betyder. Den svenska modellen = 1997 års industriavtal.
Du kanske trodde att den svenska modellen är en stat som omfördelar resurserna rättvist mellan medborgarna, en stat för rättvisa och jämlikhet. En stat byggd på ett grundläggande socialt kontrakt. Glöm det! Du har trott på en tvål i ett badkar, säger Per. Den svenska modellen är resultatet av 1997 års industriavtal.
Per T:s svenska modell vidareutvecklades av de borgerliga partierna. Den ledde till det ekonomiska system som orsakade nedläggningen av Findus i Bjuv. Den skapade friskolorna och skolpengen och skolsegregationen. Och Pisa-katastrofen. Den ledde till lagen om valfrihet och den privatiserade vården. Den gjorde både äldreomsorgen och förskolorna till arenor för de rikas vinstfest. Och vinsterna skickade de till skatteparadisen.
Förstärkt bilism av Ann Schlyter
Trafikverket vill bygga om södra motorvägsavfarten så att det kommer att se ut så här:
Vänsterpartiet reserverade sig. Utformningen innebär slöseri med pengar, förstörelse av åkermark, och en förstärkning av bilismen. Förslaget grundar sig på prognoser om en 60 % ökning av bilar på E22! Prognoser har som bekant en tendens att bli självuppfyllande. Planering med blicken i backspegeln och inte relaterade till nationella och kommunala hållbarhetsmål!
Vänsterpartiet vill se en mer begränsad lösning som innebär förstärkning av befintliga broar med separata bussfiler.
Mer info: http://www.trafikverket.se/e22-lund
Om järnvägsstation Lund Södra av Ulf N
I förra veckans VB kommenterar Gunnar Stensson planerna för Klostergården och den planerade järnvägsstationen där.
Byalaget och Gunnar oroar sig för att det ska bli en ny underfart för bilar i Nordanvägs västliga förlängning, dvs i princip där nuvarande gång- och cykeltunnel nu finns. Det finns ännu inga beslut i form av konkret utformade detalj- eller järnvägsplaner om stationsområdet. Men i förra veckan tog Kommunstyrelsen ett beslut om medfinansiering av station Lund Södra.
Trafikverket bygger gång- och cykelport
I avtalet slås fast att Trafikverket ska bygga en ny gång- och cykelport som förbinder Maskinvägen med Nordanväg. Alltså ingen port för biltrafik. Trafikverket ska stå för kostnaderna i dess grundutförande. Vill Lunds kommun ha högre standard eller annan placering än den som Trafikverket vill ha (exakt vilken placering regleras inte i avtalet) ska kommunen stå för kostnaderna. Hur stora trafikverkets kostnader för detta är framgår inte av avtalet.
Ytterligare en passage
Därutöver ingår i avtalet möjligheten för framtida ny passage/port längre söderut. Den ska dimensioneras för buss, gång- och cykel – sålunda är det fullt möjligt att också köra bil där. Denna passage ligger alltså betydligt längre fram i tiden än den nya passagen vid stationen. Risken är att kolonier och odlingslotter kommer att försvinna. Frågan kommer att bli aktuell först när det blir ny bostadsbebyggelse på västra sidan om järnvägen. För min del anser jag det inte självklart att denna sydligare tunnel ska komma till stånd.
Det planeras alltså inte för ny biltrafik på Nordanväg, så på den punkten kan byalaget och Gunnar känna sig lugna. Det kan däremot inte uteslutas att korpfotbollsplanerna eller delar av dessa kommer att utnyttjas för bebyggelse. Men som sagt: det finns ännu inga som helst konkreta förslag eller detaljplaner för detta.
Byalaget och Gunnar oroar sig för att det ska bli en ny underfart för bilar i Nordanvägs västliga förlängning, dvs i princip där nuvarande gång- och cykeltunnel nu finns. Det finns ännu inga beslut i form av konkret utformade detalj- eller järnvägsplaner om stationsområdet. Men i förra veckan tog Kommunstyrelsen ett beslut om medfinansiering av station Lund Södra.
Trafikverket bygger gång- och cykelport
I avtalet slås fast att Trafikverket ska bygga en ny gång- och cykelport som förbinder Maskinvägen med Nordanväg. Alltså ingen port för biltrafik. Trafikverket ska stå för kostnaderna i dess grundutförande. Vill Lunds kommun ha högre standard eller annan placering än den som Trafikverket vill ha (exakt vilken placering regleras inte i avtalet) ska kommunen stå för kostnaderna. Hur stora trafikverkets kostnader för detta är framgår inte av avtalet.
Ytterligare en passage
Därutöver ingår i avtalet möjligheten för framtida ny passage/port längre söderut. Den ska dimensioneras för buss, gång- och cykel – sålunda är det fullt möjligt att också köra bil där. Denna passage ligger alltså betydligt längre fram i tiden än den nya passagen vid stationen. Risken är att kolonier och odlingslotter kommer att försvinna. Frågan kommer att bli aktuell först när det blir ny bostadsbebyggelse på västra sidan om järnvägen. För min del anser jag det inte självklart att denna sydligare tunnel ska komma till stånd.
Det planeras alltså inte för ny biltrafik på Nordanväg, så på den punkten kan byalaget och Gunnar känna sig lugna. Det kan däremot inte uteslutas att korpfotbollsplanerna eller delar av dessa kommer att utnyttjas för bebyggelse. Men som sagt: det finns ännu inga som helst konkreta förslag eller detaljplaner för detta.
Fortsatt elände? av Ann Schlyter och Anders Jarfjord
Tekniska nämnden tog denna vecka beslut att upphandla färdtjänsten på
samma sätt som man gjort tidigare. Vänsterpartiet yrkade på att
kommunen skulle upprätta en beställningscentral i egen regi och
reserverade sig mot beslutet, som alla de övriga partierna ställde sig
bakom. Argumenten mot att gå vidare i upphandlingsprocessen med en
traditionell upphandling är att:
– det är ytterst oklart om det finns en fungerande marknad att upphandla från. Om ingen annan aktör än den nuvarande svarar med ett rimligt anbud, är kommunen beredd att teckna nytt avtal med denna, som varken haft vilja eller förmåga att följa ingått avtal?
– modellen med egen beställningscentral bedöms som kostsam men ingenstans ställs den kostnaden i relation till vad en upphandling från en monopolmarknad kommer att kosta. Förvaltningens beräkning av vad ett nytt avtal för färdtjänst kommer att kosta är enligt branschorganisation och Transport allt för optimistisk. Istället för 5 -10 miljoner rör det sig om 10 - 15 miljoner mer än vad dagens avtal kostar. Att i det perspektivet avfärda egen beställningscentral som kostsam är inte möjlig.
– att ingenstans i handlingarna står att en ny upphandling kommer ställa krav på ersättning och villkor för chaufförerna i nivå med gällande kollektivavtal. Detta trots att det är uppenbart att den största orsaken till den icke-fungerande färdtjänsten är den orimligt låga ersättningen till chaufförerna samt de dåliga arbetsvillkoren de tvingas acceptera.
– det är ytterst oklart om det finns en fungerande marknad att upphandla från. Om ingen annan aktör än den nuvarande svarar med ett rimligt anbud, är kommunen beredd att teckna nytt avtal med denna, som varken haft vilja eller förmåga att följa ingått avtal?
– modellen med egen beställningscentral bedöms som kostsam men ingenstans ställs den kostnaden i relation till vad en upphandling från en monopolmarknad kommer att kosta. Förvaltningens beräkning av vad ett nytt avtal för färdtjänst kommer att kosta är enligt branschorganisation och Transport allt för optimistisk. Istället för 5 -10 miljoner rör det sig om 10 - 15 miljoner mer än vad dagens avtal kostar. Att i det perspektivet avfärda egen beställningscentral som kostsam är inte möjlig.
– att ingenstans i handlingarna står att en ny upphandling kommer ställa krav på ersättning och villkor för chaufförerna i nivå med gällande kollektivavtal. Detta trots att det är uppenbart att den största orsaken till den icke-fungerande färdtjänsten är den orimligt låga ersättningen till chaufförerna samt de dåliga arbetsvillkoren de tvingas acceptera.
Göran Palm av Gunnar Stensson
Vi lär ha lekt med varandra 1938 på Slottsbacken i Uppsala,
Göran Palm och jag. Han var sju då och jag fem. Nästa gång vi träffades
var klar, kall aprildag i Stockholm ungefär 75 år senare i samband med
ett årsmöte med föreningen Liv i Sverige.
Jag äger flera av Göran Palms böcker, alltifrån lyriksamlingen Världen ser dig, via Indoktrineringen i Sverige och Vad kan man göra? till Sverige en vintersaga. Jag läste dem noga när de kom ut. De är viktiga vägvisare i liv och politik.
Vi har levt i samma tid, deltagit i samma kamp. Nu är Göran Palm död. Men en omarbetad och utvidgad version av Sverige en vintersaga kommer i höst. Jag längtar efter den.
I stället för att skriva om honom ska jag låta hans egen röst höras. Problemet är att välja text. Det finns så många. Men jag kan ju citera honom flera gånger. Det här blir första gången på länge han hörs i VB. Man kan se verserna som en dagsaktuell kommentar till Panama-skandalen.
Göran Palm och jag. Han var sju då och jag fem. Nästa gång vi träffades
var klar, kall aprildag i Stockholm ungefär 75 år senare i samband med
ett årsmöte med föreningen Liv i Sverige.Jag äger flera av Göran Palms böcker, alltifrån lyriksamlingen Världen ser dig, via Indoktrineringen i Sverige och Vad kan man göra? till Sverige en vintersaga. Jag läste dem noga när de kom ut. De är viktiga vägvisare i liv och politik.
Vi har levt i samma tid, deltagit i samma kamp. Nu är Göran Palm död. Men en omarbetad och utvidgad version av Sverige en vintersaga kommer i höst. Jag längtar efter den.
I stället för att skriva om honom ska jag låta hans egen röst höras. Problemet är att välja text. Det finns så många. Men jag kan ju citera honom flera gånger. Det här blir första gången på länge han hörs i VB. Man kan se verserna som en dagsaktuell kommentar till Panama-skandalen.
Sen Lyckoslanten permitterat Spara
fick hon en tjänst på prov hos Anders Wall
men var så ängslig och så lite framåt
att hon blev satt på omskolning hos Slösa
som stigit snabbt i graderna och nu
var marknadschef. I Slösas tuffa skola
fick Spara lära sig att mygla, snatta
och besöka frissan på arbetstid,
förföra uppåt och förtala nedåt,
betala tjänster svart och ljuga vitt.
Ur Sverige ett vinterland, Författarförlaget 1986, s. 232
Läs mer om Sparas tragiska öde!
Anders Wall är en av de miljardärer som har pengar i Panama, men han var verksam redan för 30 år sedan. Göran Palm har ägnat honom ett helt avsnitt i Sverige ett vinterland.
Dags att överge ekonomisk tillväxt som politiskt mål?
av Ulf N
Det är en fråga som infinner sig med anledning av en studie som forskaren Max Koch vid Lunds universitet och hans 
kollega Martin Fritz från University of Bonn publicerat i den vetenskapliga tidskriften Global Environmental Change.
Enligt ett pressmed-delande från Lunds universitet har de två forskarna genomfört en studie där de tagit ett globalt grepp på sambanden mellan ekonomisk tillväxt, välstånd och ekologisk hållbarhet. De delade in 138 av jordens länder i fyra grupper utifrån storleken på deras BNP per capita: fattiga, utvecklingsländer, tillväxtländer och rika länder.
Välståndet i de olika grupperna mättes sedan i tre olika kategorier: ekologisk hållbarhet, social sammanhållning och livskvalitet. I samtliga tre kategorier fanns ett klart samband till BNP: utsläpp av klimatgaser ökade liksom det ekologiska fotavtrycket, den sociala sammanhållningen blev starkare och livskvaliten blev bättre i takt med att landets rikedomar ökade.
”Vi säjer inte att det inte går att frikoppla ekonomisk tillväxt från ekologiska problem som stigande koldioxidutsläpp”, säjer Max Koch, ”men vår studie visar på ett tydligt samband som inte går att bortse från.” En annan slutsats som forskarna drar är att eftersom det brådskar med en minskning av utsläppen bör en på allvar se över möjligheten till ekonomisk nedväxling, dvs att inte sätta ekonomisk tillväxt så högt på den politiska prioriteringslistan.
kollega Martin Fritz från University of Bonn publicerat i den vetenskapliga tidskriften Global Environmental Change.Enligt ett pressmed-delande från Lunds universitet har de två forskarna genomfört en studie där de tagit ett globalt grepp på sambanden mellan ekonomisk tillväxt, välstånd och ekologisk hållbarhet. De delade in 138 av jordens länder i fyra grupper utifrån storleken på deras BNP per capita: fattiga, utvecklingsländer, tillväxtländer och rika länder.
Välståndet i de olika grupperna mättes sedan i tre olika kategorier: ekologisk hållbarhet, social sammanhållning och livskvalitet. I samtliga tre kategorier fanns ett klart samband till BNP: utsläpp av klimatgaser ökade liksom det ekologiska fotavtrycket, den sociala sammanhållningen blev starkare och livskvaliten blev bättre i takt med att landets rikedomar ökade.
”Vi säjer inte att det inte går att frikoppla ekonomisk tillväxt från ekologiska problem som stigande koldioxidutsläpp”, säjer Max Koch, ”men vår studie visar på ett tydligt samband som inte går att bortse från.” En annan slutsats som forskarna drar är att eftersom det brådskar med en minskning av utsläppen bör en på allvar se över möjligheten till ekonomisk nedväxling, dvs att inte sätta ekonomisk tillväxt så högt på den politiska prioriteringslistan.
Peter Hultqvist: ”Vi ska inte gå in i Nato!”
av Gunnar Stensson
Sveriges och Finlands militära samarbete fördjupas.
Vi utgår från en gemensam säkerhetspolitisk plattform om militär alliansfrihet. Det är en viktig grundposition för samarbetet.
Både Sveriges och Finlands statsministrar markerar tydligt att en Natoanslutning inte är aktuell.
Sverige och Finland är militärt alliansfria länder. Men vi är båda med i Natos partnerskap.
Finland har ett värdlandsavtal med Nato
Den finske presidenten har uttalat: ”Avtalet förpliktar ingendera parten att ge eller ta emot hjälp och trupper.
Sveriges försvarsminister Peter Hultqvist säger: ”Allt som sker i värdlandsavtalet kräver en svensk inbjudan och ett regeringsbeslut.
Inget i värdlandsavtalet sätter svensk lagstiftning eller överhöghet på spel. Värdlandsavtalet tillåter inga kärnvapen i Sverige.”
Sveriges regering har nu lagt en proposition om ett värdlandsavtal till riksdagen.
Så långt försvarsminister Peter Hultqvist.
Vi fredsvänner som stöder svensk frihet och svenskt oberoende kan troligen inte förhindra att riksdagen fattar beslut om ett värdlandsavtal i vår.
Vi vet att allianspartierna vill gå längre och ansluta Sverige till Nato. Därför gör vi en insats för fred genom att rösta på de rödgröna partierna i nästa riksdagsval.
Och vi ska komma ihåg Peter Hultqvists försäkran: ”Värdlandsavtalet tillåter inga kärnvapen i Sverige. Allt som sker i Sverige kräver en svensk inbjudan och ett regeringsbeslut.”
Källa: Debattartikel av försvarsminister Peter Hultqvist i Aftonbladet 11 april
PS. Kom till Röda Kapellets appellmöte på lördag
Vi utgår från en gemensam säkerhetspolitisk plattform om militär alliansfrihet. Det är en viktig grundposition för samarbetet.
Både Sveriges och Finlands statsministrar markerar tydligt att en Natoanslutning inte är aktuell.
Sverige och Finland är militärt alliansfria länder. Men vi är båda med i Natos partnerskap.
Finland har ett värdlandsavtal med Nato
Den finske presidenten har uttalat: ”Avtalet förpliktar ingendera parten att ge eller ta emot hjälp och trupper.
Sveriges försvarsminister Peter Hultqvist säger: ”Allt som sker i värdlandsavtalet kräver en svensk inbjudan och ett regeringsbeslut.
Inget i värdlandsavtalet sätter svensk lagstiftning eller överhöghet på spel. Värdlandsavtalet tillåter inga kärnvapen i Sverige.”
Sveriges regering har nu lagt en proposition om ett värdlandsavtal till riksdagen.
Så långt försvarsminister Peter Hultqvist.
Vi fredsvänner som stöder svensk frihet och svenskt oberoende kan troligen inte förhindra att riksdagen fattar beslut om ett värdlandsavtal i vår.
Vi vet att allianspartierna vill gå längre och ansluta Sverige till Nato. Därför gör vi en insats för fred genom att rösta på de rödgröna partierna i nästa riksdagsval.
Och vi ska komma ihåg Peter Hultqvists försäkran: ”Värdlandsavtalet tillåter inga kärnvapen i Sverige. Allt som sker i Sverige kräver en svensk inbjudan och ett regeringsbeslut.”
Källa: Debattartikel av försvarsminister Peter Hultqvist i Aftonbladet 11 april
PS. Kom till Röda Kapellets appellmöte på lördag
Israelisk mat – eller palestinsk? av Gunnar Olofsson
När mat-sajten ”FeedBuzz” för något år sedan
listade ”17 otroliga desserter från hela världen” – bland annat Pavlova
(Australien), Mooncake (Kina), Sachertorte (Österrike) och Semla
(Sverige) – kom den palestinska Knafeh med på listan – men som
israelisk! Detta är ingen tillfällighet. Eftersom Israel inte har någon
egen kulturhistoria i området yngre än 2 000 år har man frikostigt
lagt sig till med urbefolkningens kläder, mat och traditioner, och
kallar dem sina egna. Den sirapsdrypande sötsaken Knafeh, med ursprung
kring Nablus på det ockuperade Västbanken, är kanske den mest
symboliska matstölden – även om falafel, hummus och maftoul (palestinsk
couscous) också i olika grad ”införlivats” i det israeliska
kulturarvet.
Metoden att radera ut en befolknings kultur genom att inlemma den i, eller helt ersätta den med, sin egen är en typisk kolonial företeelse, som tidigare drabbat bland annat ursprungsbefolkningar som maorierna på Nya Zeeland, aboriginerna i Australien och indianstammar i Amerika. Företeelsen benämns av den israeliske historikern Ilan Pappé som ”memoricide” – att utradera minnet av det som var och konstruera en ny historia. I fallet Israel har stora ansträngningar gjorts för att fylla det historiska vacuum som uppstått med nytt innehåll i avsikt att förankra den sionistiska idétraditionens särskilda koppling till Palestina. Framför allt med de senaste högerextrema regeringarna har uppmärksammandet av det specifikt judiska kulturarvet tagit fart på allvar, och skolklasser, militärer och andra grupper forslas nu i ökande omfattning runt på ockuperat område för att besöka särskilt viktiga judiska kultplatser.
Det handlar inte minst om att fysiskt eliminera spåren av den tidigare kulturen. Redan under den etniska rensningen av Palestina i samband med Israels tillblivelse raderades omkring 530 palestinska samhällen bort från jordytan av israelerna. Det har sedan fortsatt med förstörelse av ytterligare tusentals hus och miljoner urgamla olivträd, raserande av vattenkällor, söndergrävande av kullar och anläggande av nya bosättningar, vägar och annan infrastruktur helt utan koppling till områdets traditioner. Israeliska utgrävningar för att blottlägga det judiska kulturarvet hotar i många fall också att ödelägga övriga kulturskatter i samma områden, något som oroar FN:s organ för kultur, UNESCO. Bland annat har man krävt att den israeliska regimens arkeologiska utgrävningar nära Mughrabi Gate, eller Morernas port, en av ingångarna till Tempelberget i Jerusalem, upphör.
I sin dokumentär ”Det stora bokrånet” beskriver den holländsk-israeliske filmaren Benny Brunner stölden av en stor del av det palestinska skriftliga kulturarvet. Minst 70 000 böcker, manuskript och tidningar som under den etniska rensningen stals ur de hem vars invånare just fördrivits - ungefär 30 000 i Jerusalemområdet och 40 000 från andra samhällen. Följden för det palestinska samhället blev dramatisk: inga böcker, inga tidningar, ingen teater, ingen bio – en kulturell öken. Men alla böcker är inte förstörda, utan fortfarande beslagtagna och undanstoppade under rubriker som ”Frånvarandes egendom” – och skulle kunna återbördas till palestinierna. När får vi en kulturminister som kräver detta?
Metoden att radera ut en befolknings kultur genom att inlemma den i, eller helt ersätta den med, sin egen är en typisk kolonial företeelse, som tidigare drabbat bland annat ursprungsbefolkningar som maorierna på Nya Zeeland, aboriginerna i Australien och indianstammar i Amerika. Företeelsen benämns av den israeliske historikern Ilan Pappé som ”memoricide” – att utradera minnet av det som var och konstruera en ny historia. I fallet Israel har stora ansträngningar gjorts för att fylla det historiska vacuum som uppstått med nytt innehåll i avsikt att förankra den sionistiska idétraditionens särskilda koppling till Palestina. Framför allt med de senaste högerextrema regeringarna har uppmärksammandet av det specifikt judiska kulturarvet tagit fart på allvar, och skolklasser, militärer och andra grupper forslas nu i ökande omfattning runt på ockuperat område för att besöka särskilt viktiga judiska kultplatser.
Det handlar inte minst om att fysiskt eliminera spåren av den tidigare kulturen. Redan under den etniska rensningen av Palestina i samband med Israels tillblivelse raderades omkring 530 palestinska samhällen bort från jordytan av israelerna. Det har sedan fortsatt med förstörelse av ytterligare tusentals hus och miljoner urgamla olivträd, raserande av vattenkällor, söndergrävande av kullar och anläggande av nya bosättningar, vägar och annan infrastruktur helt utan koppling till områdets traditioner. Israeliska utgrävningar för att blottlägga det judiska kulturarvet hotar i många fall också att ödelägga övriga kulturskatter i samma områden, något som oroar FN:s organ för kultur, UNESCO. Bland annat har man krävt att den israeliska regimens arkeologiska utgrävningar nära Mughrabi Gate, eller Morernas port, en av ingångarna till Tempelberget i Jerusalem, upphör.
I sin dokumentär ”Det stora bokrånet” beskriver den holländsk-israeliske filmaren Benny Brunner stölden av en stor del av det palestinska skriftliga kulturarvet. Minst 70 000 böcker, manuskript och tidningar som under den etniska rensningen stals ur de hem vars invånare just fördrivits - ungefär 30 000 i Jerusalemområdet och 40 000 från andra samhällen. Följden för det palestinska samhället blev dramatisk: inga böcker, inga tidningar, ingen teater, ingen bio – en kulturell öken. Men alla böcker är inte förstörda, utan fortfarande beslagtagna och undanstoppade under rubriker som ”Frånvarandes egendom” – och skulle kunna återbördas till palestinierna. När får vi en kulturminister som kräver detta?
Vinster, skatter, banker och svindlare av Gunnar Stensson
2015 redovisade de fyra storbankerna vinster på
sammanlagt över 100 miljarder. Finansminister Magdalena Andersson och
Vänsterns ekonomiska talesperson Ulla Andersson föreslog då en
skattehöjning för banker och andra finansinstitut på 1,4 miljarder, som
vi rapporterade i VB 12.
Sedan dess har vi fått veta att bankerna som medbrottslingar hjälpt landets giriga miljardärer att stjäla minst 46 miljarder från samhället. Det är mer än hela försvarsbudgeten, som borgarna annars brukar vara angelägna att öka.
Men Sydsvenskans Tobias Lindberg oroar sig inte för försvarsbudgeten utan för att bankerna ska bli av med en del av de pengar de annars brukar satsa på bonusar till höga chefer (oavsett om de är svindlare) och uppmanar på ledarsidan den 9 april finansministern: ”Höj inte skatten. Växla den.” (Det finns ju andra som kan betala). Sedan skyller han den föreslagna skattehöjningen på Vänsterpartiet.
I de rikastes kultur är skattehöjningar ett värre brott än skattesmitning.
Enligt Svenska Dagbladet hotar skattestölderna bara ett antal fritidsaktiviteter. I ett ledarstick den 8 april beklagar tidningen visserligen skattebrotten (de ger miljardärerna dålig PR) men skriver sedan ”I svensk tappning blir moral en fråga om hur många fritidsaktiviteter man kunnat få för pengarna.”
I radions program God morgon Sverige den 10 april sitter SvD:s politiska redaktör och säger:
– Det är bra att de olika ländernas skattesystem konkurrerar för då kan finanskapitalet flyttas till det land som har bäst skattesystem, det vill säga till det land som har lägst förmögenhetsskatt, arvsskatt, gåvoskatt och skatteprogressivitet – eller helst ingen alls.
Så tvingas länderna till ett race to the bottom, företagarna förvandlas till rentierer och den ändlösa spiralen mot ökad ojämlikhet fortsätter.
Finansieringen av försvarsbudgeten kan vi glömma.
Sedan dess har vi fått veta att bankerna som medbrottslingar hjälpt landets giriga miljardärer att stjäla minst 46 miljarder från samhället. Det är mer än hela försvarsbudgeten, som borgarna annars brukar vara angelägna att öka.
Men Sydsvenskans Tobias Lindberg oroar sig inte för försvarsbudgeten utan för att bankerna ska bli av med en del av de pengar de annars brukar satsa på bonusar till höga chefer (oavsett om de är svindlare) och uppmanar på ledarsidan den 9 april finansministern: ”Höj inte skatten. Växla den.” (Det finns ju andra som kan betala). Sedan skyller han den föreslagna skattehöjningen på Vänsterpartiet.
I de rikastes kultur är skattehöjningar ett värre brott än skattesmitning.
Enligt Svenska Dagbladet hotar skattestölderna bara ett antal fritidsaktiviteter. I ett ledarstick den 8 april beklagar tidningen visserligen skattebrotten (de ger miljardärerna dålig PR) men skriver sedan ”I svensk tappning blir moral en fråga om hur många fritidsaktiviteter man kunnat få för pengarna.”
I radions program God morgon Sverige den 10 april sitter SvD:s politiska redaktör och säger:
– Det är bra att de olika ländernas skattesystem konkurrerar för då kan finanskapitalet flyttas till det land som har bäst skattesystem, det vill säga till det land som har lägst förmögenhetsskatt, arvsskatt, gåvoskatt och skatteprogressivitet – eller helst ingen alls.
Så tvingas länderna till ett race to the bottom, företagarna förvandlas till rentierer och den ändlösa spiralen mot ökad ojämlikhet fortsätter.
Finansieringen av försvarsbudgeten kan vi glömma.
”Om några av de rikaste privatpersonerna och våra största företag använder skatteparadis och skatteflytt på ett sådant sätt att de nästan helt slipper betala skatt, då är vårt grundläggande sociala kontrakt i fara”, skriver han i förordet till Gabriel Zukmans bok Dolda rikedomar.
FN svartlistar ockupationsindustrin av Gunnar Olofsson
FN:s Råd för Mänskliga Rättigheter
har beslutat att upprätta en databas över företag som är inblandade i
den israeliska ockupationsindustrin på Västbanken. Resolutionen,
framlagd av Pakistan, antogs med 32 röster mot 0, och 15 nedlagda. USA
och Storbritannien försökte in i det sista mildra formuleringarna i
texten – bland annat ringde USA:s utrikesminister John Kerry upp den
palestinske presidenten Mahmoud Abbas – men inte ens hot om indraget
bistånd visade sig fungera. Rådet konstaterar att ”en del företag har,
direkt och indirekt, möjliggjort, underlättat och profiterat på
konstruktionen och tillväxten av israeliska bosättningar på det
ockuperade palestinska området” och efterlyser nu ”en databas med alla
inblandade företag” att dateras upp årligen. Förhoppningen är att en
sådan lista skall ”påverka många internationella företag att avsluta
sina affärsavtal med bosättningarna eller med israeliska företag som
verkar i bosättningarna”.
Inte oväntat har resolutionen utlöst en flod av fördömanden från den israeliska regimen. Enligt Israels premiärminister Benjamin Netanyahu har FN-rådet ”förvandlats till en anti-israelisk cirkus” och Israels ambassadör i FN, Danny Danon, förklarar att ”när FN pekar ut judiskt affärsliv, så att det kan bojkottas, så erinrar det oss om mörka tider i historien”. Enligt Danon är hela bojkottandet ”både anti-israeliskt och anti-semitiskt”. Israels utrikesdepartement menar att röstresultatet ”ytterligare bevisar rådets sjukliga besatthet av Israel...samtidigt som islamistisk terrorism härjar vilt i världen” och att rådet är ”cyniskt, hycklande, världsfrånvänt och oansvarigt”.
Enligt den israeliska gräsrotsrörelsen ”Who profits”, som granskar ockupationen, är runt 500 företag med internationell anknytning idag inblandade i ockupationsindustrin. Bland företag som hanterar bosättarprodukter återfinns namn som Agrexco/Carmel, Ahava, Mehadrin, SodaStream och Top vars produkter, ibland via mellanhänder, hela tiden slinker in på den svenska marknaden. G4S, General Motors, Land Rover, Motorola, Siemens och Thrifty Car Rental tillhandahåller service och teknik, och Atlas Copco, Caterpillar, Hyundai och Volvo tunga maskiner för att bland annat stjäla palestinska naturresurser och riva och förstöra palestinska hem.
Inte oväntat har resolutionen utlöst en flod av fördömanden från den israeliska regimen. Enligt Israels premiärminister Benjamin Netanyahu har FN-rådet ”förvandlats till en anti-israelisk cirkus” och Israels ambassadör i FN, Danny Danon, förklarar att ”när FN pekar ut judiskt affärsliv, så att det kan bojkottas, så erinrar det oss om mörka tider i historien”. Enligt Danon är hela bojkottandet ”både anti-israeliskt och anti-semitiskt”. Israels utrikesdepartement menar att röstresultatet ”ytterligare bevisar rådets sjukliga besatthet av Israel...samtidigt som islamistisk terrorism härjar vilt i världen” och att rådet är ”cyniskt, hycklande, världsfrånvänt och oansvarigt”.
Enligt den israeliska gräsrotsrörelsen ”Who profits”, som granskar ockupationen, är runt 500 företag med internationell anknytning idag inblandade i ockupationsindustrin. Bland företag som hanterar bosättarprodukter återfinns namn som Agrexco/Carmel, Ahava, Mehadrin, SodaStream och Top vars produkter, ibland via mellanhänder, hela tiden slinker in på den svenska marknaden. G4S, General Motors, Land Rover, Motorola, Siemens och Thrifty Car Rental tillhandahåller service och teknik, och Atlas Copco, Caterpillar, Hyundai och Volvo tunga maskiner för att bland annat stjäla palestinska naturresurser och riva och förstöra palestinska hem.
Israels bosättningspolitik är ett svårt brott mot internationell lag, inte minst Haagkonventionen och Fjärde Genèvekonventionen. Enligt EU är de nu över 600.000 illegala bosättarna på palestinsk mark ett avgörande hinder för en fredsuppgörelse. Produkter från ockuperat område får inte saluföras som israeliska, och sedan november 2015 måste, enligt ett EU-direktiv, produkter från bosättningsindustrin märkas som sådana. Men trots att EU handlar för 15 gånger så mycket med de olagliga bosättningarna på Västbanken som med palestinierna inom samma område finns idag inga produkter på den svenska marknaden märkta som bosättarprodukter. Hur kan det komma sig?
Det är uppenbarligen så att regeringen i Sverige, och andra EU-länder, inte fullgör sina åtaganden vad gäller kontroll av ockupationsprodukter. Vi måste alltså påminna politikerna om deras skyldigheter och även försöka anmäla de företag och andra som deltar i insmugglandet av falskskyltade varor på marknaden till lämpliga tillsynsmyndigheter. Det är dags för oss som konsumenter att ta tag i frågan och nysta upp vilka företag nära oss som egentligen är inblandade i ockupationen. Här kan FN-listan bli till stor hjälp.
Enklast är förstås att låta bli alla produkter där våra handlare inte klart kan redovisa exakt varifrån varan kommer. Speciellt misstänksam bör man vara mot frukt och grönt, där Israel blandar bosättarprodukter med lagliga varor: apelsiner, tomater, avocado, produkter från Hälsans kök, samt en del kosmetika och IT-produkter. Låt bli varor med siffrorna 729 i början av streckkoden. Och alla produkter knutna till märket SodaStream är förstås rödflaggade. Kolla FN-listan nästa gång du köper en mobiltelefon, dator eller bil. Tillsammans måste vi försöka få slut på den israeliska ockupationen så att den av Sverige erkända palestinska staten äntligen kan få leva i fred!
66 år i skolan 13. 1958-60 av Den gamle
Hösten i Göteborgs högskola var
framgångsrik. Jag hade kunskaper och förmågor som jag inte varit
medveten om. Samtidigt kändes tillvaron mörk och hotfull i
terrorbalansens skugga.
Mörkret manifesterade sig fysiskt. Jag satt en novemberkväll och läste i min nya bostad, en jungfrukammare på gårdsidan i en bottenvåning på Vadmansgatan i centrala stan. Jag hade ont i huvudet. Det var något med ögonen. Sedan högg det plötsligt till i magen och jag kände en intensiv smärta som inte ville gå över. Jag lyckades tillkalla ambulans och for upp till Sahlgrenska sjukhuset. Snabbt diagnosticerad. Njursten. Jag kvarhölls ett dygn. När jag lämnat lasarettet gick jag till en optiker. Han frågade om jag var narkoman. Det visade sig att mina pupiller var morfinpåverkade. Jag fick ett par glasögon. Nästa dag var allt som vanligt. Jag läste vidare.
Karin upplevde ett liknande mörker hos min farmor i Jönköping och ångrade att hon hade slutat på ålderdomshemmet i Vederslöv. Min farmor hade tidigt blivit änka och sedan levt många år tillsammans med sin yngsta dotter, Elsa, som var bibliotekarie i Jönköping.
Men faster Elsa dog i cancer. Levern. Jag saknade henne, det sista jag minns av henne är att hon gav mig Stig Dagermans Bröllopsbesvär i födelsedagspresent.
Nu skulle Karin fungera som farmors stödperson samtidigt som hon jobbade deltid som barnflicka hos en kapten Stark och hans familj. Det märkliga med den familjen var att kaptenen och hans fru åt lunch ensamma, medan Karin och de två barnen, fyra och sex, fick äta i köket.
Karin upplevde året i Jönköping som svårt.
Vid midsommar gifte vi oss i Kvarterbo. Där var hundra gäster som vi kände väl. Johan och Anna-Klara besökte oss. Så satte vi oss på tåget till Göteborg en dag i augusti och kände en stor frihet. I fortsättningen skulle vi leva tillsammans.
Vi brukade fika på terrassen vid Götaplatsen på sensommardagarna. Solen gassade och getingarna surrade berusat.
Karin följde med på professor Lönnroths föreläsningar om första världskrigets utbrott. De var utomordentligt intressanta och föreläsningssalen var alltid fullsatt.
Jungfrukammaren på Vadmansgatan rymde bara en säng, två stolar och ett litet skrivbord. Dessutom disponerade vi en gasspis i köket, som annars fungerade som skräpkammare åt vår värdinna tant Signe. Hon ägde våningen, hyrde ut alla rummen och bodde själv i skärgården.
Tant Signe dök ofta oväntat upp. En kväll i september förde hon oss till en bänk utanför Park Aveny Hotell. Nu ska vi titta på kändisar, sa hon. Och minsann, efter en stund gick boxningsvärldsmästaren Ingemar Johansson förbi.
Karin gick med i en teatercirkel som ABF drev på Atelierteatern vid Norra Hamngatan med Ove Tjernberg och Hans Råstam (senare chef för Borås stadsteater) som huvudlärare. Där rörde sig en hel del teaterfolk som hon så småningom kom att samarbeta med.
Mörkret manifesterade sig fysiskt. Jag satt en novemberkväll och läste i min nya bostad, en jungfrukammare på gårdsidan i en bottenvåning på Vadmansgatan i centrala stan. Jag hade ont i huvudet. Det var något med ögonen. Sedan högg det plötsligt till i magen och jag kände en intensiv smärta som inte ville gå över. Jag lyckades tillkalla ambulans och for upp till Sahlgrenska sjukhuset. Snabbt diagnosticerad. Njursten. Jag kvarhölls ett dygn. När jag lämnat lasarettet gick jag till en optiker. Han frågade om jag var narkoman. Det visade sig att mina pupiller var morfinpåverkade. Jag fick ett par glasögon. Nästa dag var allt som vanligt. Jag läste vidare.
Karin upplevde ett liknande mörker hos min farmor i Jönköping och ångrade att hon hade slutat på ålderdomshemmet i Vederslöv. Min farmor hade tidigt blivit änka och sedan levt många år tillsammans med sin yngsta dotter, Elsa, som var bibliotekarie i Jönköping.
Men faster Elsa dog i cancer. Levern. Jag saknade henne, det sista jag minns av henne är att hon gav mig Stig Dagermans Bröllopsbesvär i födelsedagspresent.
Nu skulle Karin fungera som farmors stödperson samtidigt som hon jobbade deltid som barnflicka hos en kapten Stark och hans familj. Det märkliga med den familjen var att kaptenen och hans fru åt lunch ensamma, medan Karin och de två barnen, fyra och sex, fick äta i köket.
Karin upplevde året i Jönköping som svårt.
Vid midsommar gifte vi oss i Kvarterbo. Där var hundra gäster som vi kände väl. Johan och Anna-Klara besökte oss. Så satte vi oss på tåget till Göteborg en dag i augusti och kände en stor frihet. I fortsättningen skulle vi leva tillsammans.
Vi brukade fika på terrassen vid Götaplatsen på sensommardagarna. Solen gassade och getingarna surrade berusat.
Karin följde med på professor Lönnroths föreläsningar om första världskrigets utbrott. De var utomordentligt intressanta och föreläsningssalen var alltid fullsatt.
Jungfrukammaren på Vadmansgatan rymde bara en säng, två stolar och ett litet skrivbord. Dessutom disponerade vi en gasspis i köket, som annars fungerade som skräpkammare åt vår värdinna tant Signe. Hon ägde våningen, hyrde ut alla rummen och bodde själv i skärgården.
Tant Signe dök ofta oväntat upp. En kväll i september förde hon oss till en bänk utanför Park Aveny Hotell. Nu ska vi titta på kändisar, sa hon. Och minsann, efter en stund gick boxningsvärldsmästaren Ingemar Johansson förbi.
Karin gick med i en teatercirkel som ABF drev på Atelierteatern vid Norra Hamngatan med Ove Tjernberg och Hans Råstam (senare chef för Borås stadsteater) som huvudlärare. Där rörde sig en hel del teaterfolk som hon så småningom kom att samarbeta med.
Cirkelverksamheten drevs på kvällstid och jag brukade följa Karin
hem. Ibland drog det ut på tiden och jag strövade runt i nordstan, på
den tiden en kåkstad med hotell, krogar och billiga kaféer där
emigranterna vistats i väntan på amerikabåtarna. Vi hade gratis
tillträde till stadsteaterns och folkteaterns föreställningar.
Efter ett halvår på Vadmansgatan blev jag tilldelad ett studentrum med kokskåp på Bildradiogatan i Järnbrott. Så bekvämt hade vi aldrig bott.
Lena Gester, en liten tonårig skådespelerska på Atelierteatern, följde oss dit ibland. Hon hade bra sångröst. I spårvagnen till Järnbrott frågade hon en gång: – Vad betyder tyttelu? – Tyttelu? – Ja, i Bellmanslåten ”Tyttelu att graven är för djup?”. Hon dog ung efter att ha turnerat i folkparkerna några somrar med operetter som Vita hästen.
Vi var inte de enda i Göteborg som kom från Kvarterbo i Älghult. Karins kusin Iris hade gift sig med Herbert som jobbade på ett varuhus i stan. De bodde med sina två små flickor i en träkåk utanför Liseberg. Vi var där och festade ibland.
Pekingoperan gjorde sitt hittills enda gästspel i Sverige på Göteborgs stadsteater i april 1960. Vi var där. Ett organiserat tumult av färgrika dräkter, blixtrande klingor, sminkade ansikten, akrobater, skrällande cymbaler, mullrande trummor, gälla flöjter, falsettsång.
Kvällen före föreställningen hade vi festat hos Iris och Herbert. Pekingoperan var en oförglömlig baksmälla.
Under försommaren sökte Karin in på scenskolor i Stockholm och Malmö med en scen från O`Neills Blodet ropar under almarna.
Själv blev jag inkallad. Redan i maj måste jag resa till Växjö för att vidareutbildas inför höstens manöver i Kivikstrakten i Skåne.
När jag anmälde mig på regementet fick jag till min häpnad veta att jag som sergeant var för fin för att bo i kasernen. De hade hyrt ett rum på stan åt mig. Till regementet skulle jag gå på morgnarna som till en arbetsplats eller föreläsning. Beskedet gav mig en oroande känsla av meningslöshet.
Karin och jag tillbringade några sommarveckor i Älghult innan vi återvände till Göteborg där Karin skulle medverka i Kröningen, en pjäs av Lars Forsell.
Själv måste jag snart resa ifrån Karin och repetitionsarbetet och mina studier för att i stället tillbringa september månad med exercis på regementet och en manöver i Skåne.
Hur skulle det gå med teaterpremiären? Hur skulle jag hinna med mina studier?
Kaos förestod – och stora förändringar.
Efter ett halvår på Vadmansgatan blev jag tilldelad ett studentrum med kokskåp på Bildradiogatan i Järnbrott. Så bekvämt hade vi aldrig bott.
Lena Gester, en liten tonårig skådespelerska på Atelierteatern, följde oss dit ibland. Hon hade bra sångröst. I spårvagnen till Järnbrott frågade hon en gång: – Vad betyder tyttelu? – Tyttelu? – Ja, i Bellmanslåten ”Tyttelu att graven är för djup?”. Hon dog ung efter att ha turnerat i folkparkerna några somrar med operetter som Vita hästen.
Vi var inte de enda i Göteborg som kom från Kvarterbo i Älghult. Karins kusin Iris hade gift sig med Herbert som jobbade på ett varuhus i stan. De bodde med sina två små flickor i en träkåk utanför Liseberg. Vi var där och festade ibland.
Pekingoperan gjorde sitt hittills enda gästspel i Sverige på Göteborgs stadsteater i april 1960. Vi var där. Ett organiserat tumult av färgrika dräkter, blixtrande klingor, sminkade ansikten, akrobater, skrällande cymbaler, mullrande trummor, gälla flöjter, falsettsång.
Kvällen före föreställningen hade vi festat hos Iris och Herbert. Pekingoperan var en oförglömlig baksmälla.
Under försommaren sökte Karin in på scenskolor i Stockholm och Malmö med en scen från O`Neills Blodet ropar under almarna.
Själv blev jag inkallad. Redan i maj måste jag resa till Växjö för att vidareutbildas inför höstens manöver i Kivikstrakten i Skåne.
När jag anmälde mig på regementet fick jag till min häpnad veta att jag som sergeant var för fin för att bo i kasernen. De hade hyrt ett rum på stan åt mig. Till regementet skulle jag gå på morgnarna som till en arbetsplats eller föreläsning. Beskedet gav mig en oroande känsla av meningslöshet.
Karin och jag tillbringade några sommarveckor i Älghult innan vi återvände till Göteborg där Karin skulle medverka i Kröningen, en pjäs av Lars Forsell.
Själv måste jag snart resa ifrån Karin och repetitionsarbetet och mina studier för att i stället tillbringa september månad med exercis på regementet och en manöver i Skåne.
Hur skulle det gå med teaterpremiären? Hur skulle jag hinna med mina studier?
Kaos förestod – och stora förändringar.
2016-04-07
Art & Culture for Human Rights and Democracy
Hur kommer det sig att en skånsk jazzsångerska slår sig samman med en tanzanisk? För att göra en lång historia kort – en gemensam kärlek till Tanzania! Lägg till en delad passion för jazzmusiken, dansen och rytmerna - så får du en spännande kombination, som nog sällan hörts i Sverige!
Jazzsångerskan Sauda Simba är en stark kulturprofil i sitt hemland Tanzania och kallas för Östafrikas svar på Sydafrikas Miriam Makeba och Västafrikas Angelique Kidjo. Sångerskan har hela världen som sitt arbetsfält och arbetar för att bygga ett kulturellt centrum i hemstaden Dar es Salaam vid Indiska Oceanen.
Prisbelönta jazzsångerskan Anna Pauline är sedan länge känd för Helsingborgspubliken och skördar stora framgångar runtom i Sverige med sitt kritikerrosade album Give me time, som släpptes våren 2015.
Vad: Jazzkonsert & internationellt kulturutbyte
Vem: Felix Tani Jazz Quartet feat. Anna Pauline med gäst: Sauda Simba (TZ)
Var: Helsingborgs Stadsteater / Foajéscenen
När: Fredagen den 22 april kl 19.00
Entré: 150 kr (betalas kontakt vid inträdet)
Affisch »
Bättre förr?
Folket visslar ut mig men jag applåderar mig själv hemma hos mig när jag betraktar pengarna i min skattekista.
Gammal romare
Per T Ohlson förklarar:
Francois Hollande är den mest handfallne presidenten i modern tid, David Cameron en förskrämd skolpojke och EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker tar sig ett glas.
Annat var det när George Bush d.ä., Mitterand och Margaret Thatcher regerade.
SDS 3 april
Gammal romare
Per T Ohlson förklarar:
Francois Hollande är den mest handfallne presidenten i modern tid, David Cameron en förskrämd skolpojke och EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker tar sig ett glas.
Annat var det när George Bush d.ä., Mitterand och Margaret Thatcher regerade.
SDS 3 april
Alla så falla de neder i sumpen
Vladimir Putin, kabinettssekreterare Frank Belfrage, skatteverkets
generaldirektör Ingemar Hansson och överdirektör Helena Dyrssen, Front
Nationals ordförande Marie Le Pen, Islands statsminister Sigmundur
Gunnlaugsson, David Camerons pappa, oligarken Zjumatjov från Kazakstan,
järnvägsbolaget Bombardier, mexikanska drogkartellen, Swedbanks förre
vd Michael Wolf, Nordeas styrelseordförande Björn Wahlroos, Assads
svåger Rami Makhlouf, Iraks förre premiärminister Ayad Allawi,
Argentinas president Mauricio Macri, fotbollsspelaren Lionel Messi,
Deng Jiagui, svåger till Xi Jiping, Ukrainas president Petro
Prorsjuenko, Sydafrikas president Zuma med flera.
Vilket sällskap!
Vilket sällskap!
Landsförräderi? av Lucifer
Jag ska inte trötta läsekretsen med ännu en upprörd text om hur en
regering av socialdemokrater och miljöpartister tänker skriva under det
s.k. Värdlandsavtalet. Avtalet är en förberedelse för att Nato, dvs.
USA, ska upprätta baser med krigsmateriel och trupper när den svenska
regeringen ger sitt tillstånd till detta. Allt förarbete ska då vara
klart och planerna kan sättas i verket utan särskild betänketid. Detta
är den s.a.s. krigsförberedande delen av avtalet.
Men det finns också en på sikt verkande del som nog måste ses som ett led i den psykologiska krigföring som Ryssland utsättes för och själv medverkar i. Det handlar om inringningen av Ryssland. USA har ungefär 800 militära baser runt om i världen. Ryssland har utanför sitt territorium halvön Krim, en flyg- och flottbas i Syrien och ett samarbete med Vitryssland. USA har anslutit ett antal tidigare Sovjetallierade stater till Nato, ja rentav vissa tidigare delar av Sovjet . USA står för 40 procent av världens militärutgifter Ryssland för 4 procent, Ryssland förklarar att man är bekymrad över Natos inringning i Östersjöområdet varvid Nato deklarerar sin upprördhet över att Ryssland har synpunkter på andra länders utrikespolitik.
För några veckor sedan publicerade Dagens Nyheter en huvudledare under runriken ”Putins svenska brigad”. Man kan säga att den pekade ut oss som visar viss förståelse för de ryska argumenten som landsförrädare – vi är alltså Putins svenska brigad. Det säger något om hur debatten har hårdnat och vulgariserats. Senast jag möttes av beskyllningar av det slaget var när jag sålde Vietnam-bulletinen på gatan på 1960-talet då prydliga förbipasserande frågade hur mycket jag fick från Peking (eller var det Moskva?) för detta. Per T. Ohlsson i Sydsvenskan är inte ensam i sina fördömanden även om han gärna poserar som ensam sanningssägare. Han är nog dessvärre representativ för den svenska borgerligheten av i dag, denna borgerlighet som på enad front vill att vi går med i Nato. Det ska bli intressant att se hur långt man kommer att gå i sin hets. Jag fruktar att det blir värre än på femtiotalet då socialdemokratin ännu bjöd ett kraftigt motstånd. Nu verkar S för ett värdlandsavtal, steget innan Natoanslutning.
OK, kanske man ska hålla inne med de starka orden, Dagens Nyheter bytte faktiskt rubrik till nästa upplaga (det blev i stället det lätt obegripliga ”Försvara viktigare än förstå”) och det tyder i varje fall på visst omdöme. Men hur länge räcker det?
regering av socialdemokrater och miljöpartister tänker skriva under det
s.k. Värdlandsavtalet. Avtalet är en förberedelse för att Nato, dvs.
USA, ska upprätta baser med krigsmateriel och trupper när den svenska
regeringen ger sitt tillstånd till detta. Allt förarbete ska då vara
klart och planerna kan sättas i verket utan särskild betänketid. Detta
är den s.a.s. krigsförberedande delen av avtalet.Men det finns också en på sikt verkande del som nog måste ses som ett led i den psykologiska krigföring som Ryssland utsättes för och själv medverkar i. Det handlar om inringningen av Ryssland. USA har ungefär 800 militära baser runt om i världen. Ryssland har utanför sitt territorium halvön Krim, en flyg- och flottbas i Syrien och ett samarbete med Vitryssland. USA har anslutit ett antal tidigare Sovjetallierade stater till Nato, ja rentav vissa tidigare delar av Sovjet . USA står för 40 procent av världens militärutgifter Ryssland för 4 procent, Ryssland förklarar att man är bekymrad över Natos inringning i Östersjöområdet varvid Nato deklarerar sin upprördhet över att Ryssland har synpunkter på andra länders utrikespolitik.
För några veckor sedan publicerade Dagens Nyheter en huvudledare under runriken ”Putins svenska brigad”. Man kan säga att den pekade ut oss som visar viss förståelse för de ryska argumenten som landsförrädare – vi är alltså Putins svenska brigad. Det säger något om hur debatten har hårdnat och vulgariserats. Senast jag möttes av beskyllningar av det slaget var när jag sålde Vietnam-bulletinen på gatan på 1960-talet då prydliga förbipasserande frågade hur mycket jag fick från Peking (eller var det Moskva?) för detta. Per T. Ohlsson i Sydsvenskan är inte ensam i sina fördömanden även om han gärna poserar som ensam sanningssägare. Han är nog dessvärre representativ för den svenska borgerligheten av i dag, denna borgerlighet som på enad front vill att vi går med i Nato. Det ska bli intressant att se hur långt man kommer att gå i sin hets. Jag fruktar att det blir värre än på femtiotalet då socialdemokratin ännu bjöd ett kraftigt motstånd. Nu verkar S för ett värdlandsavtal, steget innan Natoanslutning.
OK, kanske man ska hålla inne med de starka orden, Dagens Nyheter bytte faktiskt rubrik till nästa upplaga (det blev i stället det lätt obegripliga ”Försvara viktigare än förstå”) och det tyder i varje fall på visst omdöme. Men hur länge räcker det?
Kontrollen över kapitalet av Gunnar Stensson
Den springande punkten i alla former av demokratisk kontroll över
kapitalet är tillgången på ekonomisk information. Vi ser utan vidare
att den ekonomiska och finansiella öppenheten är viktig för skattesyften
men den har mer generell betydelse för demokratiskt styre och
deltagande...
Utan verklig redovisning, finansiell öppenhet och utbyte av information kan det inte finnas någon finansiell demokrati. Men öppenheten är av föga nytta om det saknas verkliga rättigheter att ingripa i företagens beslutsfattande (tänk nedläggningen av Findus). Informationen måste vara ett stöd för de demokratiska institutionerna – den är inte ett självändamål. Om demokratin någon gång ska återta kontrollen över kapitalismen måste den till att börja med erkänna att de konkreta institutioner där demokratin och kapitalismen utformas (tänk Skatteverket, Nordea och Swedbank) måste uppfinnas på nytt, om och om igen.
Thomas Piketty, Kapitalet s.585-586
Utan verklig redovisning, finansiell öppenhet och utbyte av information kan det inte finnas någon finansiell demokrati. Men öppenheten är av föga nytta om det saknas verkliga rättigheter att ingripa i företagens beslutsfattande (tänk nedläggningen av Findus). Informationen måste vara ett stöd för de demokratiska institutionerna – den är inte ett självändamål. Om demokratin någon gång ska återta kontrollen över kapitalismen måste den till att börja med erkänna att de konkreta institutioner där demokratin och kapitalismen utformas (tänk Skatteverket, Nordea och Swedbank) måste uppfinnas på nytt, om och om igen.
Thomas Piketty, Kapitalet s.585-586
En pratig stad där ingen pratar med varandra
av Hanna Gunnarsson
Idag meddelade Anders Ebbesson (mp) att han lämnar sin plats i kommunfullmäktige. I samband med avhoppet riktar han i en intervju i sydsvenskan
stor kritik mot det rödgröna styret i Lund och i landet, framförallt
när det gäller flyktingpolitiken, men också mot det arbetssätt som det
rödgröna styret i Lund har valt. Ebbesson är en politiker med hög
integritet och mycket erfarenhet. Jag håller inte med honom om allt i
kommunpolitiken, men i detta han har helt rätt i sin kritik.
Lunds kommunpolitik är otroligt pratig, men vi pratar inte med varandra. Det sträcks knappt ut några händer för att nå gemensamma lösningar längre. Det är uppenbart att det rödgröna S-Mp-styret lever i sitt eget lilla hörn, långt från de olika oppositionspartierna. Vänsterpartiet är inte ett parti som har som största mål att nå lösningar över blockgränserna. Tvärtom är det bra att politiken har tydliga motpoler. Vi valde att gå en egen väg i höstas när vi la en vänsterbudget i kommunfullmäktige, och det var ett rätt och riktigt beslut. Men samtidigt måste kommunen kunna styras, helst utan Sd som vågmästare, och för det krävs ärliga samtal. Visst mejlar vi politiker ibland och byter några snabba ord på de möten vi är på, men det verkar inte finns någon strukturerad diskussion mellan partierna i Lund. Partierna delar inte ens med sig av sina yrkanden i kommunstyrelsen innan mötet, utan dessa läggs på bordet (eller på mejlen) när mötet börjar. Det finns alltså knappast någon öppning för samtal eller förhandlingar innan beslut ska fattas. Till detta ska vi lägga en ny kultur av att stämpla handlingarna till kommunstyrelsens arbetsutskott som arbetsmaterial, vilket gör att de partier som inte sitter i detta utskott inte alls har möjlighet att ta del av vad som sägs där.
Istället för maratonmöten i kommunstyrelsen och kommunfullmäktige måste fler samtal ske mellan de styrande partierna och de partier som är i opposition, samtidigt som vi visar på skillnaderna mellan partierna. Om vi överhuvudtaget vill försöka bryta det dödläge som Lunds kommunpolitik har hamnat i måste fler ärliga och öppna samtal och möten ske.
Lunds kommunpolitik är otroligt pratig, men vi pratar inte med varandra. Det sträcks knappt ut några händer för att nå gemensamma lösningar längre. Det är uppenbart att det rödgröna S-Mp-styret lever i sitt eget lilla hörn, långt från de olika oppositionspartierna. Vänsterpartiet är inte ett parti som har som största mål att nå lösningar över blockgränserna. Tvärtom är det bra att politiken har tydliga motpoler. Vi valde att gå en egen väg i höstas när vi la en vänsterbudget i kommunfullmäktige, och det var ett rätt och riktigt beslut. Men samtidigt måste kommunen kunna styras, helst utan Sd som vågmästare, och för det krävs ärliga samtal. Visst mejlar vi politiker ibland och byter några snabba ord på de möten vi är på, men det verkar inte finns någon strukturerad diskussion mellan partierna i Lund. Partierna delar inte ens med sig av sina yrkanden i kommunstyrelsen innan mötet, utan dessa läggs på bordet (eller på mejlen) när mötet börjar. Det finns alltså knappast någon öppning för samtal eller förhandlingar innan beslut ska fattas. Till detta ska vi lägga en ny kultur av att stämpla handlingarna till kommunstyrelsens arbetsutskott som arbetsmaterial, vilket gör att de partier som inte sitter i detta utskott inte alls har möjlighet att ta del av vad som sägs där.
Istället för maratonmöten i kommunstyrelsen och kommunfullmäktige måste fler samtal ske mellan de styrande partierna och de partier som är i opposition, samtidigt som vi visar på skillnaderna mellan partierna. Om vi överhuvudtaget vill försöka bryta det dödläge som Lunds kommunpolitik har hamnat i måste fler ärliga och öppna samtal och möten ske.
Klostergårdens nya järnvägsstation: Hus på fotbollsplanerna? av Gunnar Stensson
Under samrådet med Trafikverket och företrädare för Lunds kommun om
planerna att göra stambanan fyrspårig inlämnade Klostergårdens byalag
en promemoria, som bland annat framhöll att endast gång- och cykeltrafik
bör tillåtas på den planerade nya genomfarten från Klostergården till
Åkerlunds och Rausings väg i anslutning till stationen.
Risken är annars att trafiken på Nordanväg förbi skola och boningshus blir alltför intensiv.
Lunds kommun planerar att tillåta busstrafik på genomfarten. Byalaget framhåller att det är möjligt att tillåta bussar utan att tillåta annan trafik. På flera ställen i Lund finns passager som är öppna för busstrafik men inte för personbilar.
Det är Lund som ska betala både pågatågsstationen och järnvägspassagen. Kostnaden blir minst 40 miljoner.
Vi vet att stadsplaneförslagen förutser tät bebyggelse i området närmast pågatågsstationen. Det innebär att korpfotbollsplanerna kan komma att tas i anspråk.
Byalagets promemoria framhåller att korpfotbollsplanerna är värdefulla inte bara för Klostergården utan för hela Lunds kommun och att de därför inte bör utnyttjas för bebyggelse.
Byalaget föreslår att bebyggelsen i stället förläggs till fabriksområdet på västra sidan av stambanan.
Pågatågsstationen skall vara klar för användning 2022. Det är därför viktigt att diskussionen om områdets utformning snarast inleds mellan de boende och företrädare för Lunds kommun.
Risken är annars att trafiken på Nordanväg förbi skola och boningshus blir alltför intensiv.
Lunds kommun planerar att tillåta busstrafik på genomfarten. Byalaget framhåller att det är möjligt att tillåta bussar utan att tillåta annan trafik. På flera ställen i Lund finns passager som är öppna för busstrafik men inte för personbilar.
Det är Lund som ska betala både pågatågsstationen och järnvägspassagen. Kostnaden blir minst 40 miljoner.
Vi vet att stadsplaneförslagen förutser tät bebyggelse i området närmast pågatågsstationen. Det innebär att korpfotbollsplanerna kan komma att tas i anspråk.
Byalagets promemoria framhåller att korpfotbollsplanerna är värdefulla inte bara för Klostergården utan för hela Lunds kommun och att de därför inte bör utnyttjas för bebyggelse.
Byalaget föreslår att bebyggelsen i stället förläggs till fabriksområdet på västra sidan av stambanan.
Pågatågsstationen skall vara klar för användning 2022. Det är därför viktigt att diskussionen om områdets utformning snarast inleds mellan de boende och företrädare för Lunds kommun.
Nedskärningar genom hemlig budgetprocess
av Hanna Gunnarsson
För några veckor sedan började kommunens budgetprocess. Varje nämnd
besöker kommunstyrelsens arbetsutskott och presenterar sin verksamhet,
sina utmaningar och behov. Partierna tar sedan med sig denna
information i sitt budgetarbete och budgeten beslutas av
kommunfullmäktige under två dagar i juni.
Vanligtvis är den här processen ganska öppen. Nämnderna brukade ta fram handlingar om sina budgetönskemål och beskriver nämndens olika verksamheter, eventuella nya lagar och de behov som finns framöver. Alla lundabor har kunnat läsa dessa handlingar och dra sina egna slutsatser. Men så är det inte det här året.
Det här året är budgetprocessen till stor del hemlig. Nämnderna är inkallade till kommunstyrelsens arbetsutskott tidigare än vanligt, och har inte hunnit besluta om sina budgetärenden i själva nämnden. Det är därför bara presidiet, nämndernas ordföranden, som vet vad som kommer presenteras. Powerpoint-presentationerna som visas har sedan stämplats som arbetsmaterial. Det betyder att de inte är offentlig handling och medborgarna kan inte begära ut dem för att själva läsa och dra slutsatser. Det är locket på och hemligt.
Nedskärningar
Lunds kommun har beslutat att göra nedskärningar på 193 miljoner nästa år (summan ligger i den budget som beslutades förra året). Det kallas “effektiviseringar”, men innebär helt enkelt att de kommunala verksamheterna ska ha mindre pengar att röra sig med. Önskemålet från kommunens ledning, S och Mp, är att samma saker ska göras billigare, men efter mer än 10 år av nedskärningar är det omöjligt att skära mer på kommunens verksamheter utan att det ger stora effekter.
Så vad finns då i dessa hemliga powerpoint-presentationer? Jo, de innehåller alltså förslag på stora nedskärningar, av framförallt två olika typer:
1) Sänka Lunds kommuns kostnader till genomsnittet. På många områden är Lunds kommun lite bättre än jämförbara kommuner. En möjlig nedskärning är att helt enkelt sänka kommunens kostnader för skola, socialt arbete och äldreomsorg till genomsnittet.
2) Ta bort verksamheter som anses vara “extra” eller utöver lagkrav. På denna lista hamnar många saker som kommuninvånarna använder och uppskattar, t.ex. den öppna förskolan, kostnadsfri kollektivtrafik för äldre över 75 år och träffpunkterna för äldre. Nedläggningar av denna typ av verksamheter får stora konsekvenser för många lundabor och är ofta viktiga i kommunens förebyggande arbete.
Vi vet såklart ännu inte vad de olika partierna kommer föreslå i sina budgetar, men från vänsterpartiets sida kan vi garantera ett starkt motstånd mot nedskärningar och försämringar och istället satsningar på välfärden.
Vanligtvis är den här processen ganska öppen. Nämnderna brukade ta fram handlingar om sina budgetönskemål och beskriver nämndens olika verksamheter, eventuella nya lagar och de behov som finns framöver. Alla lundabor har kunnat läsa dessa handlingar och dra sina egna slutsatser. Men så är det inte det här året.
Det här året är budgetprocessen till stor del hemlig. Nämnderna är inkallade till kommunstyrelsens arbetsutskott tidigare än vanligt, och har inte hunnit besluta om sina budgetärenden i själva nämnden. Det är därför bara presidiet, nämndernas ordföranden, som vet vad som kommer presenteras. Powerpoint-presentationerna som visas har sedan stämplats som arbetsmaterial. Det betyder att de inte är offentlig handling och medborgarna kan inte begära ut dem för att själva läsa och dra slutsatser. Det är locket på och hemligt.
Nedskärningar
Lunds kommun har beslutat att göra nedskärningar på 193 miljoner nästa år (summan ligger i den budget som beslutades förra året). Det kallas “effektiviseringar”, men innebär helt enkelt att de kommunala verksamheterna ska ha mindre pengar att röra sig med. Önskemålet från kommunens ledning, S och Mp, är att samma saker ska göras billigare, men efter mer än 10 år av nedskärningar är det omöjligt att skära mer på kommunens verksamheter utan att det ger stora effekter.
Så vad finns då i dessa hemliga powerpoint-presentationer? Jo, de innehåller alltså förslag på stora nedskärningar, av framförallt två olika typer:
1) Sänka Lunds kommuns kostnader till genomsnittet. På många områden är Lunds kommun lite bättre än jämförbara kommuner. En möjlig nedskärning är att helt enkelt sänka kommunens kostnader för skola, socialt arbete och äldreomsorg till genomsnittet.
2) Ta bort verksamheter som anses vara “extra” eller utöver lagkrav. På denna lista hamnar många saker som kommuninvånarna använder och uppskattar, t.ex. den öppna förskolan, kostnadsfri kollektivtrafik för äldre över 75 år och träffpunkterna för äldre. Nedläggningar av denna typ av verksamheter får stora konsekvenser för många lundabor och är ofta viktiga i kommunens förebyggande arbete.
Vi vet såklart ännu inte vad de olika partierna kommer föreslå i sina budgetar, men från vänsterpartiets sida kan vi garantera ett starkt motstånd mot nedskärningar och försämringar och istället satsningar på välfärden.
Sverige och NATO
VB har under våren haft ett flertal artiklar om Sveriges
närmande till NATO, nu aktuellt geom värdlandsavtalet. Vänsterpartiet
har nu lämnat sin riksdagsmotion med anledning av detta. Nedan finns
början och slutet av motionen.
Hela motionen finns att läsa här.
Motion till riksdagen 2015/16:3377
av Stig Henriksson m.fl. (V) med anledning av prop. 2015/16:152 Samförståndsavtal om värdlandsstöd
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen avslår proposition 2015/16:152 Samförståndsavtal om värdlandsstöd.
Inledning
Vänsterpartiet motsätter sig bestämt att samförståndsavtalet om värdlandsstöd med tillhörande tilläggsprotokoll godkänns. Avtalet minskar trovärdigheten i vår militära alliansfrihet och ger inga garantier för en ökad militär säkerhet för Sverige. Tvärtom kommer eventuella Natostyrkor, med bas på svenskt territorium, att öka spänningen i vårt närområde och ytterligare minska möjligheterna att bedriva en självständig utrikespolitik. I och med en ökad närhet till Nato riskerar Sverige att dras in i förödande krig och konflikter. Vi menar att riksdagen bör avslå regeringens proposition och därmed även samförståndsavtalet om värdlandsstöd med Nato, liksom det kompletterande tilläggsprotokollet till PFF SOFA.
Vänsterpartiets alternativ
Internationell säkerhet ska vila på folkrätt, samarbete och ett starkt globalt regelverk under FN:s ledning. Vänsterpartiet är starkt kritiskt till hur Nato förväntas ta en allt större roll på bekostnad av FN. I stället för att skicka soldater i EU:s och Natos stridsgrupper bör Sverige prioritera att öka FN:s möjlighet att agera fredsbevarande. Ett eventuellt godkännande av värdlandsavtalet går i motsatt riktning.
Vänsterpartiet motsätter sig att Sverige blir en bricka i stormaktsspelet. Landets ledning bör, som man tidigare gjort med framgång, verka för avspänning och nedrustning. Som en alliansfri stat har Sverige tidigare haft ett stort internationellt förtroende i fredsförhandlingar. Det bör vara vårt mål att återta den rollen i stället för att medverka till ökad spänning och upprustning. Sverige borde motverka de verkliga orsakerna till krig och de hot mot Sverige och världen som klimatförändring och de ökande klyftorna mellan fattiga och rika utgör. Fred byggs bäst med fredliga medel.
Vi anser att frågan gällande ett s.k. samförståndsavtal med Nato om värdlandsstöd varken är en administrativ eller en teknisk fråga. Det avtal som föreslås är av avgörande säkerhetspolitisk vikt och har många komplexa dimensioner som står i skarp kontrast till de små möjligheter människor haft att sätta sig in i frågan och ta ställning till värdlandsavtalet, men också hur processen mot en proposition gått till. Ett avgörande steg bort från 200 år av framgångsrik militär alliansfrihet tas på så lätta fötter att gångarten bara kan betecknas som att smyga sig fram. Så ska inte en demokrati hantera för landet avgörande frågor.
Riksdagen bör därför avslå regeringens proposition 2015/16:152 Samförståndsavtal om värdlandsstöd. Detta bör riksdagen besluta.
Hela motionen finns att läsa här.
av Stig Henriksson m.fl. (V) med anledning av prop. 2015/16:152 Samförståndsavtal om värdlandsstöd
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen avslår proposition 2015/16:152 Samförståndsavtal om värdlandsstöd.
Inledning
Vänsterpartiet motsätter sig bestämt att samförståndsavtalet om värdlandsstöd med tillhörande tilläggsprotokoll godkänns. Avtalet minskar trovärdigheten i vår militära alliansfrihet och ger inga garantier för en ökad militär säkerhet för Sverige. Tvärtom kommer eventuella Natostyrkor, med bas på svenskt territorium, att öka spänningen i vårt närområde och ytterligare minska möjligheterna att bedriva en självständig utrikespolitik. I och med en ökad närhet till Nato riskerar Sverige att dras in i förödande krig och konflikter. Vi menar att riksdagen bör avslå regeringens proposition och därmed även samförståndsavtalet om värdlandsstöd med Nato, liksom det kompletterande tilläggsprotokollet till PFF SOFA.
Vänsterpartiets alternativ
Internationell säkerhet ska vila på folkrätt, samarbete och ett starkt globalt regelverk under FN:s ledning. Vänsterpartiet är starkt kritiskt till hur Nato förväntas ta en allt större roll på bekostnad av FN. I stället för att skicka soldater i EU:s och Natos stridsgrupper bör Sverige prioritera att öka FN:s möjlighet att agera fredsbevarande. Ett eventuellt godkännande av värdlandsavtalet går i motsatt riktning.
Vänsterpartiet motsätter sig att Sverige blir en bricka i stormaktsspelet. Landets ledning bör, som man tidigare gjort med framgång, verka för avspänning och nedrustning. Som en alliansfri stat har Sverige tidigare haft ett stort internationellt förtroende i fredsförhandlingar. Det bör vara vårt mål att återta den rollen i stället för att medverka till ökad spänning och upprustning. Sverige borde motverka de verkliga orsakerna till krig och de hot mot Sverige och världen som klimatförändring och de ökande klyftorna mellan fattiga och rika utgör. Fred byggs bäst med fredliga medel.
Vi anser att frågan gällande ett s.k. samförståndsavtal med Nato om värdlandsstöd varken är en administrativ eller en teknisk fråga. Det avtal som föreslås är av avgörande säkerhetspolitisk vikt och har många komplexa dimensioner som står i skarp kontrast till de små möjligheter människor haft att sätta sig in i frågan och ta ställning till värdlandsavtalet, men också hur processen mot en proposition gått till. Ett avgörande steg bort från 200 år av framgångsrik militär alliansfrihet tas på så lätta fötter att gångarten bara kan betecknas som att smyga sig fram. Så ska inte en demokrati hantera för landet avgörande frågor.
Riksdagen bör därför avslå regeringens proposition 2015/16:152 Samförståndsavtal om värdlandsstöd. Detta bör riksdagen besluta.
66 år i skolan 12. 1957-59 av Den gamle
Växjö Högre Allmänna Läroverk
imploderade plötsligt. Det blåste bort över Växjösjön i ett moln av
illaluktande damm och var för alltid försvunnet.
I Älghult hände något avgörande: de 24 eleverna i sjuan fortsatte i åttonde klass. Det var en av sprickorna i den damm som höll den svenska begåvningsreserven instängd. Tio år senare ingick de i den flodvåg som revolutionerade universitet och högskolor.
Medan jag förkvävdes i Lund hade mina kamrater i Älghult, som var födda omkring mitten av 1930-talet och bara haft tillgång till den sexåriga folkskolan, försörjt sig på diverse olika jobb i glasbruk, möbelindustrier, sågverk, butiker, jordbruk och som hembiträden. Det var lätt att få jobb. Bli inte en hopp-Jerka! manade statens affischer.
Flera av dem hade också gått en eller två årskurser i folkhögskola. Där hade min vän Ingvar mött sin blivande fru Inkeri Snaula, finskt flyktingbarn från Petsamo, den ishavsremsa som Sovjetunionen erövrade från Finland under kriget.
Älghult fortsatte att blomstra och jag hade god insyn i det mesta. Folkbokföringen innebar att min far i princip kände varenda individ i den stora, glesbefolkade (4500 inv.) socknen/kommunen.
Han blev känd, dels för sin vägran att skriva på en lista som fördömde Vilhelm Mobergs roman Utvandrarna och dels genom att engagera sig för kvinnliga präster. Båda ståndpunkterna var högst kontroversiella i Växjö stift.
Jag jobbade i jordbruket i Kvarterbo, ibland med avbrott för korta vikariat i skolor, hade vänner i alla åldrar och var medlem i en NTO-förening som var kulturbärare i Älghult tack vare ordföranden Valdemar Danielsson, en vänlig man som engagerade sig för ungdomsverksamhet och blev ordförande också i kommunstyrelsen.
Karin hade gått två årskurser i Sankt Sigfrids folkhögskola och sedan tillbringat vintern tillsammans med sin syster Ingrid som var småskollärare i Bjurå utanför Boden och förlovad med Göran, en tapetserare från Måttsund. Karin hjälpte Ingrid med svenskundervisningen för de finskspråkiga barnen.
I Konsum i Bjurå jobbade den vackra dottern till Fritiof Enbom, tidigare anställd på Norrskensflamman och dömd till livstids straffarbete för spioneri i en rättegång som senare ifrågasatts. I syföreningarna samsades laestadianer och kommunister.
I Älghult hände något avgörande: de 24 eleverna i sjuan fortsatte i åttonde klass. Det var en av sprickorna i den damm som höll den svenska begåvningsreserven instängd. Tio år senare ingick de i den flodvåg som revolutionerade universitet och högskolor.
Medan jag förkvävdes i Lund hade mina kamrater i Älghult, som var födda omkring mitten av 1930-talet och bara haft tillgång till den sexåriga folkskolan, försörjt sig på diverse olika jobb i glasbruk, möbelindustrier, sågverk, butiker, jordbruk och som hembiträden. Det var lätt att få jobb. Bli inte en hopp-Jerka! manade statens affischer.
Flera av dem hade också gått en eller två årskurser i folkhögskola. Där hade min vän Ingvar mött sin blivande fru Inkeri Snaula, finskt flyktingbarn från Petsamo, den ishavsremsa som Sovjetunionen erövrade från Finland under kriget.
Älghult fortsatte att blomstra och jag hade god insyn i det mesta. Folkbokföringen innebar att min far i princip kände varenda individ i den stora, glesbefolkade (4500 inv.) socknen/kommunen.
Han blev känd, dels för sin vägran att skriva på en lista som fördömde Vilhelm Mobergs roman Utvandrarna och dels genom att engagera sig för kvinnliga präster. Båda ståndpunkterna var högst kontroversiella i Växjö stift.
Jag jobbade i jordbruket i Kvarterbo, ibland med avbrott för korta vikariat i skolor, hade vänner i alla åldrar och var medlem i en NTO-förening som var kulturbärare i Älghult tack vare ordföranden Valdemar Danielsson, en vänlig man som engagerade sig för ungdomsverksamhet och blev ordförande också i kommunstyrelsen.
Karin hade gått två årskurser i Sankt Sigfrids folkhögskola och sedan tillbringat vintern tillsammans med sin syster Ingrid som var småskollärare i Bjurå utanför Boden och förlovad med Göran, en tapetserare från Måttsund. Karin hjälpte Ingrid med svenskundervisningen för de finskspråkiga barnen.
I Konsum i Bjurå jobbade den vackra dottern till Fritiof Enbom, tidigare anställd på Norrskensflamman och dömd till livstids straffarbete för spioneri i en rättegång som senare ifrågasatts. I syföreningarna samsades laestadianer och kommunister.
Sommaren 1957 befann vi oss i Kvarterbo både Karin och jag och funderade över hur vi skulle fortsätta våra liv. Medan vi hackade potatis en oktoberdag beslöt vi att förlova oss, senare gifta oss och flytta till Göteborg, där Karin skulle utbilda sig till skådespelare och jag ta en fil mag-examen med samhällskunskap och historia för att bli lärare i en demokratisk skola – en folkhögskola.
Men närmast började Karin en anställning på ett ålderdomshem i Vederslöv medan jag fortsatte att jobba i Kvarterbo. På hösten skulle åkrarna plöjas och harvas och gödslas. Sedan kom tröskan och vi tröskade i gårdarna i byn. En kväll när vi rastade i mörkret utanför ladan pekade Arne upp mot den stjärnklara himlen och ropade: ”Där är sputnik!” Jag såg inte den lilla satelliten, men alla andra gjorde det.
Vederslövs ålderdomshem var litet och hade endast två anställda, Rosa Kronblad och Karin Richardsson. Där fanns åtta inneboende i varierande tillstånd av fysisk och mental hälsa. Varannan helg hade Karin ensam ansvaret. Då brukade jag åka dit. Det fungerade som ett storhushåll.
Nyåret 58 firade vi där, lyssnade på radions årskrönika och förfärades över Frankrikes grymma krig i Algeriet. Ulla Sjöblom sjöng Jag står här på ett torg av Lars Forssell.
Nästa höst reste jag ensam till Göteborg. Karin fick vårdansvar för min gamla farmor i Jönköping.
De första veckorna bodde jag i brandstationens torn vid Järntorget. Rummet var cirkelrunt. I skeppsvarven dånade nithamrarna. Vid Amerikakajen lade passagerarfartygen till New York till. Folkteatern, Folkets hus och den tongivande socialdemokratiska tidningen Ny Tid:s redaktion fanns i närheten. Dicksonska biblioteket erbjöd en bra plats för studier. Jörgen Westerståhl ledde Göteborgs högskolas statsvetenskapliga institution. Alla hans medarbetare tycktes vara socialdemokrater. Vi sysslade med kvantitativ forskning om införandet av ATP. Jag trivdes där.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)