Helgeandskyrkan
Lördag 29 april kl 17
Per Bäcker, saxofon
Larsåke Sjöstedt, orgel
VB har en lång historia som lokal vänstertidning i Lund. 30 årgångar av Veckobladet kom ut under den förre ägaren som var Vänsterpartiet i Lund och dess föregångare. Under de senaste tio åren har tidningen kommit ut med ett nummer varje vecka, numera som webbnummer och i bloggform.
2017-04-27
Valborg i St Lars-parken
Framför Sankt Lars vårdcentral kl 19!
Röda Kapellet blåser in våren
Lunds allmänna sångförening sjunger de klassiska vårsångerna
Inger Grubelic håller vårtalet
Elever från Klostergårdsskolan säljer korv och läsk.
En värmande brasa tänds
Klostergårdens byalag
Klostergårdsgruppen
Palestinamanifestation
Sunday at 5 PM - 7 PM, Möllevångstorget, Malmö
Vi kallar för en solidarisk manifestation med mer än 1500 palestinska fångarna som hungerstrejkar för 14de dagen i rad i en öppen hungerstrejk den 30:e april 2017. De palestinska fångarna utgör spetsen av kampen mot den sionistiska Kolonialismen.
De palestinska fångarna kräver att:
1: Få slut på isoleringspolitiken av fångarna
2: Få slut på administrativ anhållningspolitiken
3: Förbättringen av levnadsförhållanden för dem palestinska fångarna i israelska fängelsen,
4: Förbättringen av fångarnas besökstider,
5: Medicinska krav:
6: Fängelsebussar:
7: Fångarnas utbildning
Läs mer »
Klagevisa över denna torra och kalla vår
En torr och kall vår gör sommaren kort
och vinterns föda fördriver.
Gud hjälpe, som rår. Si våren går bort
och liten glädje oss giver.
Sol varma, förbarma!
Hos vädret torrt
nu kölden sommaren river.
Lars Wivallius, 1605-1669
och vinterns föda fördriver.
Gud hjälpe, som rår. Si våren går bort
och liten glädje oss giver.
Sol varma, förbarma!
Hos vädret torrt
nu kölden sommaren river.
Lars Wivallius, 1605-1669
Kommentar till franska presidentvalet
Frågan är vad som i längden sker med
vänsterns självförtroende när den ständigt tvingas acceptera de
realpolitiska valen och bejaka de marknadsliberaler som ställs mot det
som är långt värre på högerkanten. Jag fruktar att hela den politiska
fantasin krymps ner. Macron är i princip inte mycket annat än en
representant för det franska socialistpartiets högerflygel: Uppslutning
kring den förödande euron, åtstramningspolitik och noll intresse för
fackliga perspektiv på ekonomi och välfärd. Han kommer till och med
delvis ur finansvärlden.
Jag skojade på Twitter och karaktäriserade Macron som en speedad version av socialdemokraten Mikael Damberg. Är det detta jag ska känna entusiasm för? Nej, det är omöjligt. Men vore jag fransman skulle jag självklart lägga rösten på Macron eftersom alternativet är otänkbart och direkt livsfarligt.
Göran Greider, Dagens ETC, onsdag 26 april 2017
Jag skojade på Twitter och karaktäriserade Macron som en speedad version av socialdemokraten Mikael Damberg. Är det detta jag ska känna entusiasm för? Nej, det är omöjligt. Men vore jag fransman skulle jag självklart lägga rösten på Macron eftersom alternativet är otänkbart och direkt livsfarligt.
Göran Greider, Dagens ETC, onsdag 26 april 2017
Första maj i Lund och Malmö
Vänsterpartiet
Lund
Samling på Stortorget kl 14.00
I år kommer vi att demonstrera under parollen ”Vi tar striden – för en välfärd att lita på!”
Avslut i Stadsparken med grillning
Huvudtalare: Daniel Sestrajcic (riksdagsledamot, Vänsterpartiet)
Malmö
Samling Möllevångstorget kl 11:00.
Vi tågar sedan tillsammans till Slottsparken i stans största tåg – förra året var vi 5000.
Fira första maj med Vänsterpartiet, Ung Vänster och VSF! Vi bjuder in till demonstration och folkfest på arbetarrörelsens högtidsdag under parollen ”Det är vår tur nu – välfärd, demokrati, socialism”. Vänsterpartiet Malmös riksdagsledamot Daniel Sestrajcic och Ung Vänster Skånes ordförande Ylva Aspelin är huvudtalare i Malmös största och häftigaste 1 majfirande.
Fest i Slottsparken. I Slottsparken möts vi av barnkalas, matservering, bokbord och så klart våra talare och musik från stora scenen.
Huvudtalare:
Daniel Sestrajcic (riksdagsledamot, Vänsterpartiet)
Ylva Aspling (distriktsordförande, Ung Vänster Skåne)
Lund
Samling på Stortorget kl 14.00
I år kommer vi att demonstrera under parollen ”Vi tar striden – för en välfärd att lita på!”
Avslut i Stadsparken med grillning
Huvudtalare: Daniel Sestrajcic (riksdagsledamot, Vänsterpartiet)
Malmö
Samling Möllevångstorget kl 11:00.
Vi tågar sedan tillsammans till Slottsparken i stans största tåg – förra året var vi 5000.
Fira första maj med Vänsterpartiet, Ung Vänster och VSF! Vi bjuder in till demonstration och folkfest på arbetarrörelsens högtidsdag under parollen ”Det är vår tur nu – välfärd, demokrati, socialism”. Vänsterpartiet Malmös riksdagsledamot Daniel Sestrajcic och Ung Vänster Skånes ordförande Ylva Aspelin är huvudtalare i Malmös största och häftigaste 1 majfirande.
Fest i Slottsparken. I Slottsparken möts vi av barnkalas, matservering, bokbord och så klart våra talare och musik från stora scenen.
Huvudtalare:
Daniel Sestrajcic (riksdagsledamot, Vänsterpartiet)
Ylva Aspling (distriktsordförande, Ung Vänster Skåne)
Socialdemokraterna
Lund
11.00 Samling på Stortorget
11.30 Avmarsch
ca. 12.15 Tal
Talare:
Lina Olsson, ordförande SSU Frihet
Elin Gustafsson, kommunalråd
Anna-Lena Hogerud, ordförande Socialdemokraterna Lund
Huvudtalare:
Philip Botström, ordförande SSU
Malmö
Årets första maj-tåg startar på Södergatan, mellan Stortorget och Gustav Adolfs torg.
Samling kl 13.30.
Vi går mot Folkets Park kl 14.00. Första maj-firandet i Folkets Park bjuder på aktiviteter för både barn och vuxna.
Tal kl 15.00 av Joakim Sandell, Socialdemokraterna i Malmö, Mikael Widéen, LO, Harris Cheema, SSU, Katrin Stjernfeldt Jammeh, kommunstyrelsens ordförande och Stefan Löfven, statsminister.
Lund
11.00 Samling på Stortorget
11.30 Avmarsch
ca. 12.15 Tal
Talare:
Lina Olsson, ordförande SSU Frihet
Elin Gustafsson, kommunalråd
Anna-Lena Hogerud, ordförande Socialdemokraterna Lund
Huvudtalare:
Philip Botström, ordförande SSU
Malmö
Årets första maj-tåg startar på Södergatan, mellan Stortorget och Gustav Adolfs torg.
Samling kl 13.30.
Vi går mot Folkets Park kl 14.00. Första maj-firandet i Folkets Park bjuder på aktiviteter för både barn och vuxna.
Tal kl 15.00 av Joakim Sandell, Socialdemokraterna i Malmö, Mikael Widéen, LO, Harris Cheema, SSU, Katrin Stjernfeldt Jammeh, kommunstyrelsens ordförande och Stefan Löfven, statsminister.
Kommunistiska Partiet
Lund
Mårtenstorget kl 12.00. Tal av Robert Mathiasson (partiordförande ), Erik Sigurdsson (RKU)
Malmö
Enade för socialismen
Samling Gustav Adolfs Torg kl 14.30
Möte St Knuts Torg, huvudtal av Robert Mathiasson (K) och SKP ca 16.00.
Efterfest med riktig mat och underhållning på Röda Huset, Kvarnby folkhögskola på Zenithgatan.
Lund
Mårtenstorget kl 12.00. Tal av Robert Mathiasson (partiordförande ), Erik Sigurdsson (RKU)
Malmö
Enade för socialismen
Samling Gustav Adolfs Torg kl 14.30
Möte St Knuts Torg, huvudtal av Robert Mathiasson (K) och SKP ca 16.00.
Efterfest med riktig mat och underhållning på Röda Huset, Kvarnby folkhögskola på Zenithgatan.
Apropå årets förstamaj paroller
Vi tar striden – för en välfärd att lita på!”
Svenska modellen ska utvecklas, inte avvecklas
Lunds kommuns nya vision: Att vara bäst i världen av Hanna Gunnarsson
På kommunfullmäktige torsdag kväll fick
Lunds kommun en ny vision. Alla partier utom Sd var överens och
debatten var både stolt och uppsluppen. Lund är ju en stad som har en
självbild om att vara bäst i världen, något som speglas i den nya
visionen.
Den korta visionen inleds lite försiktigt och ödmjukt med “I Lund har kunskap förändrat världen i mer än 1000 år.”. Vidare är Lund nytänkande, problemlösande, visar handlingskraft, öppet och tillitsfullt. Och självklart hållbart. Dessutom löser vi världsproblemen. Och skrattar. Det är stora ord, lite fluffigt och poetiskt som en vision ska vara.
Men, nej, Lunds kommun behöver såklart inte en vision. Framförallt inte en vision som krävde två övernattningar för kommunens topp-politiker och högsta tjänstemän, med tillhörande middagar (varav den ena var i Flädie, precis på andra sidan kommungränsen!), för att ta fram. En vision för kommunens arbete gör såklart inte att barngrupperna i förskolan blir mindre, att lönerna jämställs eller att vi når våra klimatmål. Visionen gör varken från eller till i lundabornas vardag, den förändrar inte mitt eller vänsterpartiets arbete och den kommer knappast märkas i det dagliga arbetet. Vänsterpartiet röstade ändå ja till visionen, framförallt för att den har efterfrågats från tjänstemännen som vill ha ett gemensamt dokument att arbeta efter i hela kommunen. Gott så. Och det är ju bra om alla får skratta lite mer på jobbet, vilket alla nu måste göra, om vi ska uppfylla den nya visionen.
För den som vill läsa kommunens nya vision finns den här »
Den korta visionen inleds lite försiktigt och ödmjukt med “I Lund har kunskap förändrat världen i mer än 1000 år.”. Vidare är Lund nytänkande, problemlösande, visar handlingskraft, öppet och tillitsfullt. Och självklart hållbart. Dessutom löser vi världsproblemen. Och skrattar. Det är stora ord, lite fluffigt och poetiskt som en vision ska vara.
Men, nej, Lunds kommun behöver såklart inte en vision. Framförallt inte en vision som krävde två övernattningar för kommunens topp-politiker och högsta tjänstemän, med tillhörande middagar (varav den ena var i Flädie, precis på andra sidan kommungränsen!), för att ta fram. En vision för kommunens arbete gör såklart inte att barngrupperna i förskolan blir mindre, att lönerna jämställs eller att vi når våra klimatmål. Visionen gör varken från eller till i lundabornas vardag, den förändrar inte mitt eller vänsterpartiets arbete och den kommer knappast märkas i det dagliga arbetet. Vänsterpartiet röstade ändå ja till visionen, framförallt för att den har efterfrågats från tjänstemännen som vill ha ett gemensamt dokument att arbeta efter i hela kommunen. Gott så. Och det är ju bra om alla får skratta lite mer på jobbet, vilket alla nu måste göra, om vi ska uppfylla den nya visionen.
För den som vill läsa kommunens nya vision finns den här »
Mer om energi av Ann Schlyter
I förra veckan skrev jag om vindkraft. Ett litet fel på en tiopotens
smög sig in. Behovet av en andra generation små vindmöllor
exemplifierade jag med att många i Danmark var mogna att byta ut - 3000
stycken skulle det vara, inget annat. I veckan som gått har
Kraftringen haft årsmöte, och det avlöpte utan något uppseendeväckande.
Ägarkommunerna är nöjda med den stora utdelningen och inriktningen mot "affärsmässig samhällsnytta" som gjort el och fjärrvärme i ägarkommunerna i stort sett fossilfria. Nu gäller det att gå vidare med transporterna och öka antalet laddningsstolpar för elbilar. Ordföranden fick en fråga om biogas och varför den planerade produktionsanläggningen i Dalby ligger på is. Svaret var att de ekonomiska kalkylerna visar att import från Danmark blir mycket billigare och att det vore oansvarig att satsa på förlustverksamhet.
Under ett seminarium i anslutning till årsmötet talades det bland annat om hållbara städer. Kraftringen har gott samarbete med tekniska högskolan och deltar bland annat i ett EU-projekt som kallas Cityfeid. På Brunnshög kommer bolaget att ta hand om spillvärme från forskningsanläggningarna och där bygga ut värdens första lågtemperaturnät.
Ägarkommunerna är nöjda med den stora utdelningen och inriktningen mot "affärsmässig samhällsnytta" som gjort el och fjärrvärme i ägarkommunerna i stort sett fossilfria. Nu gäller det att gå vidare med transporterna och öka antalet laddningsstolpar för elbilar. Ordföranden fick en fråga om biogas och varför den planerade produktionsanläggningen i Dalby ligger på is. Svaret var att de ekonomiska kalkylerna visar att import från Danmark blir mycket billigare och att det vore oansvarig att satsa på förlustverksamhet.
Under ett seminarium i anslutning till årsmötet talades det bland annat om hållbara städer. Kraftringen har gott samarbete med tekniska högskolan och deltar bland annat i ett EU-projekt som kallas Cityfeid. På Brunnshög kommer bolaget att ta hand om spillvärme från forskningsanläggningarna och där bygga ut värdens första lågtemperaturnät.
När terrorn kom till Örkelljunga av Gunnar Stensson
Plötsligt sparkas dörren in, svartklädda män rusar in med automatvapen,
en intet ont anande man ställs mot väggen, hans huvud dunkas mot
väggen, en morrande schäfer vaktar honom, hans gamla mor gråter, häpna
grannar bevittnar hur han förs ut till en väntande bil, de svartklädda
river i skrivbord och byrålådor.
Den nationella insatsstyrkan agerar på samma sätt som polisen gör i de amerikanska actionfilmer som inspirerar både dem och gängen i Malmö.
Den gamla kvinnan gråter bland spillrorna i sitt vandaliserade hem.
Nästa dag är Sydsvenskans förstasida täckt av en grå dörr och rubriken: HÄR GRIPS TERRORMISSTÄNKT.
I fjorton dagar har svensk press gått ut med liknande helsidor medan nyhetsprogrammen fylls av partiledare som sammanbitet försöker överträffa varandra i snack om fotbojor och poliser och terrorspecialister som dunkelt mumlar på terrorspecialistiska. Ni vet hur det brukar låta.
Ett par dagar senare släpps den gripne. Men han kan inte återvända till Örkelljunga. Risken är att han angrips av våldsbenägna skåningar. Man ordnar skyddat boende åt honom och hans mor på okänd ort.
Det har hänt förr. Det kommer att hända igen.
Efter dådet på Drottninggatan skulle allt vara kärlek och svenskarna fortsätta sitt liv som vanligt. Det hade varit ett nederlag för IS.
I stället har politiker och massmedia agerat precis så som IS vill.
Den nationella insatsstyrkan agerar på samma sätt som polisen gör i de amerikanska actionfilmer som inspirerar både dem och gängen i Malmö.
Den gamla kvinnan gråter bland spillrorna i sitt vandaliserade hem.
Nästa dag är Sydsvenskans förstasida täckt av en grå dörr och rubriken: HÄR GRIPS TERRORMISSTÄNKT.
I fjorton dagar har svensk press gått ut med liknande helsidor medan nyhetsprogrammen fylls av partiledare som sammanbitet försöker överträffa varandra i snack om fotbojor och poliser och terrorspecialister som dunkelt mumlar på terrorspecialistiska. Ni vet hur det brukar låta.
Ett par dagar senare släpps den gripne. Men han kan inte återvända till Örkelljunga. Risken är att han angrips av våldsbenägna skåningar. Man ordnar skyddat boende åt honom och hans mor på okänd ort.
Det har hänt förr. Det kommer att hända igen.
Efter dådet på Drottninggatan skulle allt vara kärlek och svenskarna fortsätta sitt liv som vanligt. Det hade varit ett nederlag för IS.
I stället har politiker och massmedia agerat precis så som IS vill.
Snart dags att klicka stöd till medborgarförslaget om kommunens asylpolicy av Bertil Egerö
Jag får dagligen påminnelser om hur svårt asylsökande människor drabbas
av den svenska politiken. Lika ofta landar goda rapporter om
medborgarinitiativ i inkorgen. En ständig ström av upprop,
pressmeddelanden, krav på en annan politik når idag regeringen. Hur kan
den insistera, hur kan den riskera att förlora så mycket i tillit och
förtroende?
Vår egen kommun, Lund, fortsätter sin märkliga politik att låta ungdomar som migrationsverket vill utvisa gå i skola, men inte bo kvar i HVB-hemmen, inte få del av hälso- och sjukvård, inte få den lilla slant de behöver för att klara sig elementärt. Det är en skam.
Idag ligger mitt medborgarförslag ute på kommunens hemsida, för alla att läsa. Minst 100 gilla-stöd behövs för att det ska tas upp i fullmäktige. Håller kommunens löften, ska gilla-funktionen öppnas den 28 april, dvs på fredag. Ni som håller med mig, kontakta era nätverk, be era vänner klicka på gilla-knappen och sprida vidare till sina nätverk. Ju fortare vi får ihop de 100 klickningarna, desto tidigare når det kommunfullmäktige.
Där ser jag fram mot att partier ur oppositionen likaväl som ”regeringen” tar ställning och stöttar förslaget med att besluta om en ny policy. Då vinner Lund vår respekt som ännu en av en majoritet av kommuner som vill ta sitt ansvar och behandla våra asylsökande mänskligt. Skulle de mest utsatta verkligen bli utvisade har de åtminstone med sig en positiv erfarenhet – det finns myndigheter som vill dem väl.
Läs Medborgarförslaget, öppna länken och ge ditt stöd.
Vår egen kommun, Lund, fortsätter sin märkliga politik att låta ungdomar som migrationsverket vill utvisa gå i skola, men inte bo kvar i HVB-hemmen, inte få del av hälso- och sjukvård, inte få den lilla slant de behöver för att klara sig elementärt. Det är en skam.
Idag ligger mitt medborgarförslag ute på kommunens hemsida, för alla att läsa. Minst 100 gilla-stöd behövs för att det ska tas upp i fullmäktige. Håller kommunens löften, ska gilla-funktionen öppnas den 28 april, dvs på fredag. Ni som håller med mig, kontakta era nätverk, be era vänner klicka på gilla-knappen och sprida vidare till sina nätverk. Ju fortare vi får ihop de 100 klickningarna, desto tidigare når det kommunfullmäktige.
Där ser jag fram mot att partier ur oppositionen likaväl som ”regeringen” tar ställning och stöttar förslaget med att besluta om en ny policy. Då vinner Lund vår respekt som ännu en av en majoritet av kommuner som vill ta sitt ansvar och behandla våra asylsökande mänskligt. Skulle de mest utsatta verkligen bli utvisade har de åtminstone med sig en positiv erfarenhet – det finns myndigheter som vill dem väl.
Läs Medborgarförslaget, öppna länken och ge ditt stöd.
Agera för palestinska fångar i Israel! av Gunnar Olofsson
Närmare 1.200 palestinska fångar har inlett en
hungerstrejk i protest mot förhållandena i israeliska fängelser. Enligt
israeliska fängelsekällor rör det sig om "bara" 700 fångar, där många
redan avbrutit strejken, medan palestinska källor uppger att strejken i
slutändan kan komma att omfatta uppemot 2000 fångar. Initiativtagare är
den allmänt respekterade politikern Marwan Barghouti - av många kallad
"Palestinas Nelson Mandela" - som själv avtjänar fem livstidsstraff
för sin roll i det palestinska upproret, Intifadan, åren 2000-2003.
Enligt uppgift har Barghouti redan förpassats till isoleringscell.
Hungerstrejken, som inleddes på de palestinska fångarnas dag 17 april, rör framför allt bristen på kommunikation med omvärlden, att personer fängslade på ockuperade områden spärras in i fängelser inne i själva Israel där anhöriga nekas besöka dem, och det frikostiga användandet av isoleringsstraff. Den vanliga anledningen till uteblivna besök är "säkerhetsskäl" - trots att de anhöriga ofta är äldre palestinska män och kvinnor, föräldrar till de internerade - och det finns exempel på fångar som på många år inte fått ett enda besök. Myndigheterna har också, som en form av kollektiv bestraffning, begränsat tillgången till medicinsk hjälp till sjuka fångar. Dessutom saknas så pass vardagliga och självklara saker som telefoner.
Hungerstrejken, som inleddes på de palestinska fångarnas dag 17 april, rör framför allt bristen på kommunikation med omvärlden, att personer fängslade på ockuperade områden spärras in i fängelser inne i själva Israel där anhöriga nekas besöka dem, och det frikostiga användandet av isoleringsstraff. Den vanliga anledningen till uteblivna besök är "säkerhetsskäl" - trots att de anhöriga ofta är äldre palestinska män och kvinnor, föräldrar till de internerade - och det finns exempel på fångar som på många år inte fått ett enda besök. Myndigheterna har också, som en form av kollektiv bestraffning, begränsat tillgången till medicinsk hjälp till sjuka fångar. Dessutom saknas så pass vardagliga och självklara saker som telefoner.
Hur långt de palestinska fångarna kan nå med sin strejk beror i hög grad på hur stor internationell uppmärksamhet man kan få och vilka påtryckningar det kan leda till på Israel. Enligt EU:s associationsavtal med Israel bygger samarbetet på "respekt för mänskliga rättigheter och demokratiska principer" (artikel 2). Frågan är om EU, och Sveriges regering, nu tänker leva upp till sin egen demokratiska standard, och agera för de palestinska fångarna - eller om man än en gång kommer att svika det palestinska folket.
Lunds förvandlingar av Gunnar Stensson
1. Tåg i luften, under jorden eller mitt emellan?
Alla de politiska partierna i Lund vill att höghastighetstågen ska passera genom centrum och stanna vid Lunds central. De avvisar alternativet Brunnshög som en tänkbar lokalisering för en ny station.
Allianspartierna och FNL kräver att snabbspåret grävs ner i en tunnel för att man inte ska tvingas förstöra kulturhistoriskt viktiga byggnader i stadskärnan. De påpekar att Armaturfabriken och kanske också flera av husen längs Nygatan måste rivas, om man bygger snabbspåret i markplanet. Björn Abelsson, S, invänder att en nedgrävning skulle försena och fördyra snabbspåret.
Björn Abelsson och Ulf Nymark, MP, vill liksom V, att snabbtågen ska gå i markplanet. Det förutsätts i det ramprogram som också Alliansen tidigare röstat för, påstår de.
Men Ulf Nymark presenterar ett intressant alternativ. Man skulle kunna flytta spåren uppåt, tolv meter ovan mark, i en högbana. Det tänker man göra i Hässleholm. Ett argument för högbanan är att den stora investeringen då blir synlig i stället för att gömmas under jorden.
Christer Wallmark, M, ifrågasätter om snabbspåret över huvud taget behövs. Men han är tydligen flexibel. Ska spåren grävas ner eller hissas upp ovanpå? undrar han.
Är det tänkbart att politikerna på tisdag kan enas om en högbana genom centrala Lund?
Lunds politiker fattar inte beslutet om höghastighetsbanans placering och utformning ensamma. Trafikverket som står för finansieringen ska säga sitt. Alternativet med en dragning via Brunnshög kvarstår. Fördelarna är uppenbara, framför allt att ett snabbspår utanför Lunds centrum blir enklare att och sannolikt billigare att bygga. Det är fullt möjligt att genomföra både högbane- och markalternativet
Den 2 maj ska kommunstyrelsen besluta om vilken linje Lund ska välja i spårfrågan.
Kommer de nå en överenskommelse?
Vad händer om de inte gör det?
Kan det bli en valfråga i nästa års val?
Det kommer vi att skriva om i kommande nummer av VB.
Vi vill också gärna veta vilka konsekvenserna blir för oss i södra Lund och för den redan beslutade Klostergårdsstationen som ska vara färdig 2023.
Var kommer tunneln eller högbanan nå marknivå, om något av de alternativen väljs? Vid Höje å, som är kommunens gräns?
Vad tycker du? Lufta gärna dina idéer, förhoppningar och farhågor i VB.
Alla de politiska partierna i Lund vill att höghastighetstågen ska passera genom centrum och stanna vid Lunds central. De avvisar alternativet Brunnshög som en tänkbar lokalisering för en ny station.
Allianspartierna och FNL kräver att snabbspåret grävs ner i en tunnel för att man inte ska tvingas förstöra kulturhistoriskt viktiga byggnader i stadskärnan. De påpekar att Armaturfabriken och kanske också flera av husen längs Nygatan måste rivas, om man bygger snabbspåret i markplanet. Björn Abelsson, S, invänder att en nedgrävning skulle försena och fördyra snabbspåret.
Björn Abelsson och Ulf Nymark, MP, vill liksom V, att snabbtågen ska gå i markplanet. Det förutsätts i det ramprogram som också Alliansen tidigare röstat för, påstår de.
Men Ulf Nymark presenterar ett intressant alternativ. Man skulle kunna flytta spåren uppåt, tolv meter ovan mark, i en högbana. Det tänker man göra i Hässleholm. Ett argument för högbanan är att den stora investeringen då blir synlig i stället för att gömmas under jorden.
Christer Wallmark, M, ifrågasätter om snabbspåret över huvud taget behövs. Men han är tydligen flexibel. Ska spåren grävas ner eller hissas upp ovanpå? undrar han.
Är det tänkbart att politikerna på tisdag kan enas om en högbana genom centrala Lund?
Lunds politiker fattar inte beslutet om höghastighetsbanans placering och utformning ensamma. Trafikverket som står för finansieringen ska säga sitt. Alternativet med en dragning via Brunnshög kvarstår. Fördelarna är uppenbara, framför allt att ett snabbspår utanför Lunds centrum blir enklare att och sannolikt billigare att bygga. Det är fullt möjligt att genomföra både högbane- och markalternativet
Den 2 maj ska kommunstyrelsen besluta om vilken linje Lund ska välja i spårfrågan.
Kommer de nå en överenskommelse?
Vad händer om de inte gör det?
Kan det bli en valfråga i nästa års val?
Det kommer vi att skriva om i kommande nummer av VB.
Vi vill också gärna veta vilka konsekvenserna blir för oss i södra Lund och för den redan beslutade Klostergårdsstationen som ska vara färdig 2023.
Var kommer tunneln eller högbanan nå marknivå, om något av de alternativen väljs? Vid Höje å, som är kommunens gräns?
Vad tycker du? Lufta gärna dina idéer, förhoppningar och farhågor i VB.
För min del skulle jag gärna se ett snabbspår för
magnettåg som tyst drar fram i 600 km/tim på vita pyloner 20 meter över
marken. De finns någonstans i Asien. Googla på magnettåg.
Vi förutsätter att Ulf Nymark som vanligt presenterar och fördjupar sitt perspektiv i VB.
2. Värpinge sjö
Översvämningarna i Höje å blir alltmer frekventa. Vid kraftiga regn stiger vattennivån snabbt och vållar ofta skador på åkermark och hus. En av orsakerna är den ökade ytan hårdgjord mark i de snabbt växande tätorterna som Lund och Staffanstorp. I Lund rör det sig om 50 hektar de senaste åren.
Dagvattensflödet ökar trots ansträngningarna för att fördröja det med dammar och grönområden. Vi som rör oss i området mellan St Lars och Flackarpsbron kan konstatera att det varje år ofta händer att stigen längs ån översvämmas under längre eller kortare perioder.
Å-rådet för Höje å kommer vid sammanträdet 2 maj behandla slutrapporten Höje å i helhetsperspektiv som Ekologgruppen i Landskrona AB utarbetat.
Den handlar om att styra vattenflödet genom fördämningar och regleringar så att översvämningarna hamnar i de områden där de gör minst skada och kanske rentav kan vara till nytta för vattenkvaliteten.
Ett sådant område är Höje ås dalgång nedanför Källby reningsverk. När reningsverket snart läggs ner, frigörs en yta där en ny stadsdel så småningom kommer att växa fram under arbetsnamnet Sydvästra Lund. Till den dalgången kommer de ”frekventa översvämningarna” att styras, bland annat för att skydda hagen mellan St Lars och Flackarpsbron där hästarna betar under sommaren.
Redan nu är dammarna vid reningsverket fågelrika vattenspeglar med vass och kaveldun längs stränderna. Jag förställer mig att de i framtiden kommer att förvandlas en enda sjö med varierande vattennivå att vandra runt och att sjöns norra strand utvecklas till en park i den nya stadsdelen. Det är den sjön jag kallar Värpinge sjö.
Kanske kommer man att kunna ro i den och till och med fiska, vilket är förbjudet i de fiskrika dammarna. Kanske rentav blir möjligt att bada där.
Å-rådets möte äger liksom kommunstyrelsens rum den 2 maj. Jag antar att Björn Abelssonh hinner medverka vid båda mötena.
Vi förutsätter att Ulf Nymark som vanligt presenterar och fördjupar sitt perspektiv i VB.
2. Värpinge sjö
Översvämningarna i Höje å blir alltmer frekventa. Vid kraftiga regn stiger vattennivån snabbt och vållar ofta skador på åkermark och hus. En av orsakerna är den ökade ytan hårdgjord mark i de snabbt växande tätorterna som Lund och Staffanstorp. I Lund rör det sig om 50 hektar de senaste åren.
Dagvattensflödet ökar trots ansträngningarna för att fördröja det med dammar och grönområden. Vi som rör oss i området mellan St Lars och Flackarpsbron kan konstatera att det varje år ofta händer att stigen längs ån översvämmas under längre eller kortare perioder.
Å-rådet för Höje å kommer vid sammanträdet 2 maj behandla slutrapporten Höje å i helhetsperspektiv som Ekologgruppen i Landskrona AB utarbetat.
Den handlar om att styra vattenflödet genom fördämningar och regleringar så att översvämningarna hamnar i de områden där de gör minst skada och kanske rentav kan vara till nytta för vattenkvaliteten.
Ett sådant område är Höje ås dalgång nedanför Källby reningsverk. När reningsverket snart läggs ner, frigörs en yta där en ny stadsdel så småningom kommer att växa fram under arbetsnamnet Sydvästra Lund. Till den dalgången kommer de ”frekventa översvämningarna” att styras, bland annat för att skydda hagen mellan St Lars och Flackarpsbron där hästarna betar under sommaren.
Redan nu är dammarna vid reningsverket fågelrika vattenspeglar med vass och kaveldun längs stränderna. Jag förställer mig att de i framtiden kommer att förvandlas en enda sjö med varierande vattennivå att vandra runt och att sjöns norra strand utvecklas till en park i den nya stadsdelen. Det är den sjön jag kallar Värpinge sjö.
Kanske kommer man att kunna ro i den och till och med fiska, vilket är förbjudet i de fiskrika dammarna. Kanske rentav blir möjligt att bada där.
Å-rådets möte äger liksom kommunstyrelsens rum den 2 maj. Jag antar att Björn Abelssonh hinner medverka vid båda mötena.
66 år i skolan 51. 1997-2006:6. Två demonstrationer
av Den Gamle
En dag i mitten av juni 2001 skulle
president Bush besöka Sverige för att bevista ett EU-möte i Göteborg.
Vänsterpartiet och olika vänstergrupper förberedde en stor
manifestation. Den urartade i vad som brukar kallas
Göteborgskravallerna. Polisen sköt skarpt och var nära att beröva en
demonstrant livet. Andra hölls instängda i en skola. Fönstren i
butikerna längs Avenyn krossades. Efteråt lagfördes hundratals
demonstranter.
Sommarlovet hade just börjat. En av mina vänner, en amerikansk akademiker som bodde med fru och barn på Klostergården, reste till Göteborg för att demonstrera. Efteråt var han förkrossad. Det som skett var en katastrof för vänstern.
Tre månader senare skedde attacken mot World Trade Center. Sverige slöt upp bakom USA i kampen mot terror.
2003 hade opinionen vänt, både i Sverige och resten av världen. Man såg med förfäran hur USA förberedde en invasion i Irak, som anklagades för att utveckla massförstörelsevapen. Svensken Hans Blix ingick i en FN-delegation som undersökte anklagelserna och konstaterade att de saknade grund. Det hjälpte inte.
Internationella utskottet i Lund engagerade sig förstås och det fördes en intensiv debatt i VB. Många vägrade tro att USA förberedde en invasion. En världsomspännande demonstration mot det hotande kriget förbereddes till den 15 februari.
Tillsammans med Ulf Nymark kallade jag till ett möte i ABF:s dåvarande lokaler på andra våningen i Folkets hus. Representanter för ett brett spektrum av organisationer samlades. Vi nådde en sorts enighet om ett minimiprogram. Katarina Mazetti föreslogs som talare.
Demonstrationen den 15 februari blev den största jag upplevt i Lund. Jag minns att jag efteråt omtumlad gick hemåt genom den snötäckta stadsparken. Samtidigt demonstrerade miljontals människor i huvudstäder och storstäder i hela världen.
Jag turnerade i olika orter i Skåne och agiterade mot Bush och Blair. Jag minns särskilt en smällkall kväll i Hässleholm när bilen inte ville starta efter ett välbesökt möte i ABF:s regi. Snön var vit och himlen svart.
Kriget kunde inte förhindras. Lögnen om massförstörelsevapnen avslöjades definitivt. USA intog med lätthet Bagdad, trots Bagdad-Bobs försäkringar.
Kriget pågår fortfarande, 14 år senare, i Irak, Syrien och Afghanistan och i form av terror i hela Mellanöstern och i Europa. Flyktingarna strömmar till grannländerna och över Medelhavet till Europa. Miljontals sitter sedan åratal i flyktingläger.
Sommarlovet hade just börjat. En av mina vänner, en amerikansk akademiker som bodde med fru och barn på Klostergården, reste till Göteborg för att demonstrera. Efteråt var han förkrossad. Det som skett var en katastrof för vänstern.
Tre månader senare skedde attacken mot World Trade Center. Sverige slöt upp bakom USA i kampen mot terror.
2003 hade opinionen vänt, både i Sverige och resten av världen. Man såg med förfäran hur USA förberedde en invasion i Irak, som anklagades för att utveckla massförstörelsevapen. Svensken Hans Blix ingick i en FN-delegation som undersökte anklagelserna och konstaterade att de saknade grund. Det hjälpte inte.
Internationella utskottet i Lund engagerade sig förstås och det fördes en intensiv debatt i VB. Många vägrade tro att USA förberedde en invasion. En världsomspännande demonstration mot det hotande kriget förbereddes till den 15 februari.
Tillsammans med Ulf Nymark kallade jag till ett möte i ABF:s dåvarande lokaler på andra våningen i Folkets hus. Representanter för ett brett spektrum av organisationer samlades. Vi nådde en sorts enighet om ett minimiprogram. Katarina Mazetti föreslogs som talare.
Demonstrationen den 15 februari blev den största jag upplevt i Lund. Jag minns att jag efteråt omtumlad gick hemåt genom den snötäckta stadsparken. Samtidigt demonstrerade miljontals människor i huvudstäder och storstäder i hela världen.
Jag turnerade i olika orter i Skåne och agiterade mot Bush och Blair. Jag minns särskilt en smällkall kväll i Hässleholm när bilen inte ville starta efter ett välbesökt möte i ABF:s regi. Snön var vit och himlen svart.
Kriget kunde inte förhindras. Lögnen om massförstörelsevapnen avslöjades definitivt. USA intog med lätthet Bagdad, trots Bagdad-Bobs försäkringar.
Kriget pågår fortfarande, 14 år senare, i Irak, Syrien och Afghanistan och i form av terror i hela Mellanöstern och i Europa. Flyktingarna strömmar till grannländerna och över Medelhavet till Europa. Miljontals sitter sedan åratal i flyktingläger.
Skolan hade åter kommit att dominera
mitt liv sedan jag överraskande utsetts till ordförande i
utbildningsnämnden. Eftersom jag varit verksam i nämnden sedan 1990 och
var väl bekant med kollegor, kanslipersonal och rektorer och lärare i
Lunds gymnasier visade sig uppgiften lättare än jag fruktat.
Verksamheten fungerade effektivt under Sten-Bertil Olssons ledning. Jag
skaffade mig en ny dator och mobiltelefon och fick en liten broschyr
om mötesteknik som jag fann besvärlig. Det oroade mig inte så mycket
eftersom jag visste att också Olof Palme hade haft problem med
propositionsordning och liknande. Vi redde ut problemen kollektivt i
nämnden. Men jag har alltid beundrat mästare i mötesteknik som Annika
Annerby Jansson (M).
I slutet av vårterminen 2003 ställdes jag inför en utmaning. Kommunals skolpersonal togs ut i strejk. Det var veckan före pingst. Skulle gymnasierna stängas eller skulle vi som strejkbytare hålla igång dem under denna viktiga period i slutet av terminen? Min inställning var förstås klar. Vi skulle stänga skolorna. Men hur skulle det gå till?
Sten-Bertil förklarade. Beslutet måste fattas snabbt. Nämnden kunde inte inkallas på så kort varsel. Han var tjänsteman och hade ingen åsikt. Jag måste som ordförande fatta beslutet själv. För en gångs skull var jag ensam om ansvaret.
Jag stängde Katte, Spyken, Polhem och Vipeholm. Det ledde till en del verkliga problem för skolorna, inställda slutprov med mera. Jag fick en del, ganska få, samtal med lärare, elever och föräldrar. Lokalpressen reagerade. Jag ägnade en dag åt att besöka Kommunals strejkvakter på skolorna. Det var full sommar. Vi diskuterade deras problem. Sedan tog strejken plötsligt slut efter mindre än en vecka. Verksamheten inför terminsslutet återupptogs.
Jag hade stor glädje av erfarenheten. Jag har alltid betraktat vaktmästare, kanslister, skolkökspersonal och andra skolarbetare som mycket viktiga, det hade jag lärt mig under alla år som lärare. Mitt samarbete med dem underlättades i hög grad efter strejkepisoden.
Sedan blev det sommarlov och jag reste till Älghult. Några gånger under sommaren återvände jag till Lund för att tillsammans med Sten-Bertil besluta om en del åtgärder. Jag tyckte om att fortsätta skolarbetet ur ett nytt perspektiv. Jag avlönades med ungefär 6000 i månaden vilket tillsammans med min pension gav mig en bättre ekonomi än jag någonsin haft tidigare.
2017-04-20
Appellmöte på Mårtenstorget
Bild från appellmötet 8 april
Trots ihärdig kyla och till och med snö
under påsken är våren i antågande. Ett säkert vårtecken är Röda
Kapellets sedvanliga torgspelningar på lördagarna utanför konsthallen.
För två veckor sedan handlade appellmötet om stad och landsbygd och nu
på lördag är temat vård och omsorg.
Mellan gamla godingar som "Du ska få
min gamla cykel när jag dör..." och "I en sal på lasarettet" (med ny
tillrättalagd text) tar talarna upp frågor som "Hur många friska barn
behövs för att hålla liv i de sjuka?" och "Vad får de sjuka kosta?" I
vårsolens glans mellan klockan 11 och 12 håller Röda Kapellet på alltmedan åhörarna förplägas med kaffe och tilltugg.
Välkomna!
Välkomna!
Lördagsmusik
Helgeandskyrkan
Lördag 22 april kl 17:00
Christian Davidsson, kontrafagott
Larsåke Sjöstedt, orgel
Lördag 22 april kl 17:00
Christian Davidsson, kontrafagott
Larsåke Sjöstedt, orgel
Vårpromenad till Arena-staden och vår blivande station
Söndagen den 23 april. Samling klockan 14.00 framför kyrkan.
Kort och lätt promenad. Rollatorer, permobiler och stavgångare välkomna.
Vi ska diskutera stadsplanering. Hur tänkte de som byggde Klostergården? Hur tänker de som planerar Brunnshög? Hur tänker de som planerar Sydväst-staden vid den nya stationen?
Hur tänker vi? Kan vi påverka?
Klostergårdens byalag
Kort och lätt promenad. Rollatorer, permobiler och stavgångare välkomna.
Vi ska diskutera stadsplanering. Hur tänkte de som byggde Klostergården? Hur tänker de som planerar Brunnshög? Hur tänker de som planerar Sydväst-staden vid den nya stationen?
Hur tänker vi? Kan vi påverka?
Utanför köksfönstret: Vårkatalog av Gunnar Stensson
Klockan sex. Solen kryper upp väster om klocktornet. Röd. Jorden stjälper.
Solen bländar högt över tornet. Halv sju. Ekorrar, harar, duvor, råkor, bofinkar, koltrastar. Den stora pölen speglar avenbokarnas muskler. Vita måsar på fotbollsplanens gräs.
Solen bländar högt över tornet. Halv sju. Ekorrar, harar, duvor, råkor, bofinkar, koltrastar. Den stora pölen speglar avenbokarnas muskler. Vita måsar på fotbollsplanens gräs.
Citat
Utan de papperslösa stannar Sverige
Nu pratar vi om att ”dom” inte ska få förstöra ”vår stad”. Men det är ju ”vi”, som är så nöjda över våra fina reaktioner på terrorn, som betalar deras uppehälle genom att utnyttja deras arbetskraft för nästan ingenting. Vi har byggt in de papperslösa i vårt låglönesystem. Om vi vill ha bort dem, måste vi stoppa den arbetsmarknad som finns där för dem.
Åsa Linderborg, AB 11/4.
Klyftorna växer mellan dem som skaffat sig en högre utbildning och dem som inte gör det. Meritokratin har blivit en ny religion som får legitimera de stora löneskillnaderna och olika livschanserna. ”Jag har pluggat på universitet, alltså förtjänar jag mitt välmående.” Den självutnämnda intelligentsian har blivit det nya seklets aristokrati som blundar för det faktum att höga betyg, precis som gamla gods, går i arv.
Åsa Linderborg, AB 18/4.
Nu pratar vi om att ”dom” inte ska få förstöra ”vår stad”. Men det är ju ”vi”, som är så nöjda över våra fina reaktioner på terrorn, som betalar deras uppehälle genom att utnyttja deras arbetskraft för nästan ingenting. Vi har byggt in de papperslösa i vårt låglönesystem. Om vi vill ha bort dem, måste vi stoppa den arbetsmarknad som finns där för dem.
Åsa Linderborg, AB 11/4.
Klyftorna växer mellan dem som skaffat sig en högre utbildning och dem som inte gör det. Meritokratin har blivit en ny religion som får legitimera de stora löneskillnaderna och olika livschanserna. ”Jag har pluggat på universitet, alltså förtjänar jag mitt välmående.” Den självutnämnda intelligentsian har blivit det nya seklets aristokrati som blundar för det faktum att höga betyg, precis som gamla gods, går i arv.
Åsa Linderborg, AB 18/4.
Om vikten av bokstäver av Sten H
VB:s redaktör, Göran Persson, tog i sista numret före påsk upp frågan
om vikten av bokstäver i vänsterns politiska praktik. Sanningen är nog
den att tilltron till bokstäverna inte är så stor just nu. Jag vill
diskutera det i Görans öppna och sympatiska anda.
Jovisst, det tillverkas flygblad och det är väl OK. Men det räcker inte, det behövs också någon form för långsiktig dialog. Då är läget följande: VB finns men läses bara av ett fåtal vänsterpartister. Det är som om många har kvar en rädsla för Demokratisk Vänster och Miljöpartiet. ”Politiken” var ett försök att återuppta tidningstraditionen genom att knyta utgivningen till sammanträdena i fullmäktige. Det höll några år, men i dag har det mest blivit till ett fylligt flygblad utan kontinuitet i utgivningen. Någon inre debatt i skriftlig form finns inte heller. V Lund hade in på 1990-talet en internbulletin för alla medlemmar med just en livlig intern debatt. Den är sedan länge död.
Vad som finns är den muntliga diskussionen på veckosammanträdena i Kompol och Agitprop. Enkla beslutsprotokoll förs, men de är knappast underlag för debatt.
Hur är då det allmänna läget?
Vi har en partiledning som jag uppfattar som överlägsen alla de andra partierna i skicklighet och hederlighet. Vi har i Mats och Hanna två utomordentligt kunniga lokala ledare och vi har en fullmäktigegrupp som företräder ett brett urval av Lunds befolkning, Vi har nämndrepresentanter som jag tror jobbar i sina nämnder med ett allvar som överglänser de flesta andra partiföreträdare.
Vad som saknas är någon form för idéburen debatt. Jag tänker inte säga att det var bättre förr, men nog skulle man vilja se mer av tänkande utanför partiramarna. Kanske är det där det brister, vi har ingen konkurrens från andra vänsterorganisationer. Miljöpartiet har fastnat i maktambitioner och är nu mest en prydnad för en slagkraftig S-ledning i riket och kommunen. Den enda förhoppningen är att Fi skulle kunna erbjuda lite motstånd och inspiration. Jag var och lyssnade på Gudrun härom veckan och det var en upplevelse, en suverän introduktion till politik och samhällskunskap. Jag trodde det skulle vara fullt av V-partister som ville ta intryck av landets främste politiske talare men jag och M. var nog ensamma, resten var ungdomar i 18–20-årsåldern.
Jag är inte så säker på min diagnos och har inte mycket tröst att erbjuda VB-läsarna. Jag hoppas Göran håller ut något år till. Men nog ligger räddningen i ett friare förhållande till V-partiet.
Jovisst, det tillverkas flygblad och det är väl OK. Men det räcker inte, det behövs också någon form för långsiktig dialog. Då är läget följande: VB finns men läses bara av ett fåtal vänsterpartister. Det är som om många har kvar en rädsla för Demokratisk Vänster och Miljöpartiet. ”Politiken” var ett försök att återuppta tidningstraditionen genom att knyta utgivningen till sammanträdena i fullmäktige. Det höll några år, men i dag har det mest blivit till ett fylligt flygblad utan kontinuitet i utgivningen. Någon inre debatt i skriftlig form finns inte heller. V Lund hade in på 1990-talet en internbulletin för alla medlemmar med just en livlig intern debatt. Den är sedan länge död.
Vad som finns är den muntliga diskussionen på veckosammanträdena i Kompol och Agitprop. Enkla beslutsprotokoll förs, men de är knappast underlag för debatt.
Hur är då det allmänna läget?
Vi har en partiledning som jag uppfattar som överlägsen alla de andra partierna i skicklighet och hederlighet. Vi har i Mats och Hanna två utomordentligt kunniga lokala ledare och vi har en fullmäktigegrupp som företräder ett brett urval av Lunds befolkning, Vi har nämndrepresentanter som jag tror jobbar i sina nämnder med ett allvar som överglänser de flesta andra partiföreträdare.
Vad som saknas är någon form för idéburen debatt. Jag tänker inte säga att det var bättre förr, men nog skulle man vilja se mer av tänkande utanför partiramarna. Kanske är det där det brister, vi har ingen konkurrens från andra vänsterorganisationer. Miljöpartiet har fastnat i maktambitioner och är nu mest en prydnad för en slagkraftig S-ledning i riket och kommunen. Den enda förhoppningen är att Fi skulle kunna erbjuda lite motstånd och inspiration. Jag var och lyssnade på Gudrun härom veckan och det var en upplevelse, en suverän introduktion till politik och samhällskunskap. Jag trodde det skulle vara fullt av V-partister som ville ta intryck av landets främste politiske talare men jag och M. var nog ensamma, resten var ungdomar i 18–20-årsåldern.
Jag är inte så säker på min diagnos och har inte mycket tröst att erbjuda VB-läsarna. Jag hoppas Göran håller ut något år till. Men nog ligger räddningen i ett friare förhållande till V-partiet.
Äntligen! Nu har vi fått egen solel! av Ulf Nymark
Undertecknad tillsammans med Kraftringens styrelseordförande Ola Persson (MP) efter gemensam inspektion av anläggningen
Vi har nappat på Kraftringens
solcellserbjudande och har nu på vårt tak en solcellsanläggning på ca
27 kvadratmeter med en effekt på 4,24 kW. Frun och jag skiner i kapp
med vårsolen! Anläggningen kommer att förse oss med halva vårt elbehov.
Och vid tillfällen då vi producerar mer än vad vi behöver säljer vi
överskottselen till Kraftringen. Anläggningen togs i drift den 7 april
och har sedan dess producerat 172 kWh.
Investeringen beräknas vara betald efter ca 12 år och under sin livstid på minst 30 år ge en total besparing på ca 145 000:-. Men besparingar är inte det viktigaste: det är jättekul att i datorn eller telefonen kontinuerligt följa produktionen!
Investeringen beräknas vara betald efter ca 12 år och under sin livstid på minst 30 år ge en total besparing på ca 145 000:-. Men besparingar är inte det viktigaste: det är jättekul att i datorn eller telefonen kontinuerligt följa produktionen!
Våren är här: Röda Kapellet spelar på Mårtenstorget
av Lars B
– När kommer ni ut på torget och spelar? frågade min
grönsakshandlare på torget när jag en dag i början av mars handlade
endiv, tomater och lite potatis.
– Vi kommer den 8 april.
– Bra. Det är så trevligt att lyssna på er musik när vi står och säljer.
Den 22 april blir det så ett nytt apellmöte, Vård och omsorg, och efterföljande apellmöte den 13 maj, skall handla om Klassamhället. Utmanande mötestitlar båda två. Om ni kommer till Mårtenstorget vid 11 tiden den 22 april kan ni bl.a. höra Kapellet sjunga en ny text till ”Du skall få min gamla cykel…”
Kan ni ta min gamla mormor tills hon dör?
Hon är klar i knoppen men en smula skör.
Ni behöver inte klema för ni heter ju Carema.
Kan ni ta min gamla mormor tills hon dör?
Och tre strofer till. Missa inte dem!
Innan dess, den 29 april, så spelar Kapellet i Malmö i samband med att Klimatmarschen anländer dit. Den 30 spelar man vid Valborgsbrasan nere på S.t Lars, klockan 19, och den 1 maj vid demonstrationerna i Trelleborg, Malmö och Lund. Någon dags vila av läpparna och så blir det spelning den 6 maj på Arbetarfilmfestivalen på Pandora, i Malmö.
Efter apellmötet den 13 maj blir det senare på dagen spelning vid Lundaloppet och den 16 vid Blodomloppet i Malmö. Kapellet avslutar så en hektisk vår med att den 28 maj medverka i ”Vi trodde vi visste”, med Sofia Thelin. Samma program som i december på Magle Konserthus, men nu i Eriksfältkykan i Malmö. Slutligen, spelar Kapellet för Vänskapsföreningen Lund-Leon den 10 juni.
Men det kan komma mer.
Välkomna att lyssna, hälsar Röda Kapellets styrelse
Lars B, 2:a klarinett
– Vi kommer den 8 april.
– Bra. Det är så trevligt att lyssna på er musik när vi står och säljer.
Förra lördagen var det så den 8 april och
Röda Kapellet var på plats på Mårtenstorget, fast i konkurens med en
uppsjö av internationella fast-food vagnar. Ingen plats för min
grönsakshandlare den lördagen. Det var kallt och drev ett lätt regndis,
men när RK håller apellmöte då har våren kommit! Mötet handlade om Stad och land. Ett ambitiöst talarprogram ledsagade musiken och man lockade många lyssnare från fast-food vagnarna.
Kan ni ta min gamla mormor tills hon dör?
Hon är klar i knoppen men en smula skör.
Ni behöver inte klema för ni heter ju Carema.
Kan ni ta min gamla mormor tills hon dör?
Och tre strofer till. Missa inte dem!
Innan dess, den 29 april, så spelar Kapellet i Malmö i samband med att Klimatmarschen anländer dit. Den 30 spelar man vid Valborgsbrasan nere på S.t Lars, klockan 19, och den 1 maj vid demonstrationerna i Trelleborg, Malmö och Lund. Någon dags vila av läpparna och så blir det spelning den 6 maj på Arbetarfilmfestivalen på Pandora, i Malmö.
Efter apellmötet den 13 maj blir det senare på dagen spelning vid Lundaloppet och den 16 vid Blodomloppet i Malmö. Kapellet avslutar så en hektisk vår med att den 28 maj medverka i ”Vi trodde vi visste”, med Sofia Thelin. Samma program som i december på Magle Konserthus, men nu i Eriksfältkykan i Malmö. Slutligen, spelar Kapellet för Vänskapsföreningen Lund-Leon den 10 juni.
Men det kan komma mer.
Välkomna att lyssna, hälsar Röda Kapellets styrelse
Lars B, 2:a klarinett
Dagboksanteckningar av Gunnar Stensson
Söndag 9 april kl 13.
Nyheter om dådet i Stockholm den 7 april. Offren identifierade. Gärningsmannen från Uzbekistan. Jämför Sankt Petersburg och London. Snart manifestation på Sergels torg. Motsägelser: Allt blir annorlunda. Allt ska fortsätta som vanligt. I tv socialdemokraternas kongress, Göteborg, tal av Jonas Gahr Störe, s-ledare i Norge. Löfven talade. Hans röst bröts.
Lund 18.30. Bob Dylans konsert i Arenan börjar strax. Fotbollsplanernas gräs glänser i kvällssolen. Lunds skyline: Grand, lasarettet, Allhelgonakyrkan. I Piteå 1967 sjöng Bob om Vietnam. Nej, det var på film. Rock n Roll står det på de jättestora turnébussarna. Ständig ström av folk över bron. Alla kroppsvisiteras innan de släpps in. Är det en reaktion på dådet? De tar det inte på allvar. Massor med poliser. Vem är mannen vid bänken, trasiga kläder, trasiga tänder, ser på mig. Känner jag honom?
Ja, Gustav. Studiecirkeln. Målare. Vi råkar i samspråk om gamla tider. Någon erbjuder oss en biljett för 500. Gustav hoppas bli insläppt gratis. En kvinna börjar tala med mig. Plötsligt, entusiastiskt. Kul att höra Dylan. Hon berättar. Min dotterdotters lekskola var på barnfilm nära Drottninggatan. De hölls kvar i salongen till klockan 7. De fick se fem filmer. Det var en oväntad filmfest. Nu känner jag igen henne. Vi träffades nästan dagligen med våra hundar vid Höje å för femton år sedan. Men namnet simmar dolt i medvetandets svarta vatten. Nu kroppsvisiteras hon och hennes gråhårige man. De går in. Alla har gått in. Jag skiljs från Daniel.
10 april.
Egendomlig tv-kväll. Hitlers sista dagar och död. Bilder från lördagen den 28 april. Min födelsedag, tolv år. Jag tog tåget hem från mitt inackorderingsrum. Hitler förberedde sitt självmord. Svartvita bilder utanför bunkern i Berlin.
Nästa program. Vietnambilder. Jag känner igen flera av dem. Svartvita. 1968. Tet-offensiven. Napalm. Agent Orange över en femtedel av landet. Missbildade barn i tiotusental, flera generationer. Noam Chomsky kommenterar. Gunnar Sandin översatte flera av hans böcker.
Nyheter om dådet i Stockholm den 7 april. Offren identifierade. Gärningsmannen från Uzbekistan. Jämför Sankt Petersburg och London. Snart manifestation på Sergels torg. Motsägelser: Allt blir annorlunda. Allt ska fortsätta som vanligt. I tv socialdemokraternas kongress, Göteborg, tal av Jonas Gahr Störe, s-ledare i Norge. Löfven talade. Hans röst bröts.
Lund 18.30. Bob Dylans konsert i Arenan börjar strax. Fotbollsplanernas gräs glänser i kvällssolen. Lunds skyline: Grand, lasarettet, Allhelgonakyrkan. I Piteå 1967 sjöng Bob om Vietnam. Nej, det var på film. Rock n Roll står det på de jättestora turnébussarna. Ständig ström av folk över bron. Alla kroppsvisiteras innan de släpps in. Är det en reaktion på dådet? De tar det inte på allvar. Massor med poliser. Vem är mannen vid bänken, trasiga kläder, trasiga tänder, ser på mig. Känner jag honom?
Ja, Gustav. Studiecirkeln. Målare. Vi råkar i samspråk om gamla tider. Någon erbjuder oss en biljett för 500. Gustav hoppas bli insläppt gratis. En kvinna börjar tala med mig. Plötsligt, entusiastiskt. Kul att höra Dylan. Hon berättar. Min dotterdotters lekskola var på barnfilm nära Drottninggatan. De hölls kvar i salongen till klockan 7. De fick se fem filmer. Det var en oväntad filmfest. Nu känner jag igen henne. Vi träffades nästan dagligen med våra hundar vid Höje å för femton år sedan. Men namnet simmar dolt i medvetandets svarta vatten. Nu kroppsvisiteras hon och hennes gråhårige man. De går in. Alla har gått in. Jag skiljs från Daniel.
10 april.
Egendomlig tv-kväll. Hitlers sista dagar och död. Bilder från lördagen den 28 april. Min födelsedag, tolv år. Jag tog tåget hem från mitt inackorderingsrum. Hitler förberedde sitt självmord. Svartvita bilder utanför bunkern i Berlin.
Nästa program. Vietnambilder. Jag känner igen flera av dem. Svartvita. 1968. Tet-offensiven. Napalm. Agent Orange över en femtedel av landet. Missbildade barn i tiotusental, flera generationer. Noam Chomsky kommenterar. Gunnar Sandin översatte flera av hans böcker.
Vi måste få kommunen att ändra policy mot unga som migrationsverket vill utvisa! av Bertil Egerö
Vi är många idag som är förbannade på, djupt
störda och skakade av regeringens hårdföra politik mot asylsökande
barn. Migrationsverket har åldersuppgraderat och kastat ut många
asylsökande ungdomar i kylan, lämnat dem vind för våg i väntan på
utvisning. Nu ska s.k. medicinsk åldersbestämning införas för att minska
kritiken. Den kan minska den godtycklighet som hittills gällt när
verket lagt till några år på dessa unga som genomgått erfarenheter vi
har svårt att riktigt förstå. Men det ohyggliga sättet att hantera
ungdomar på kvarstår – från fjolårets öppna famn och varma löften till
dagens stenhårda avvisningspolitik.
Till skillnad från flertalet kommuner hänger Lunds politiker ännu kvar i en hårdför attityd mot de som drabbats av migrationsverkets dom; de tillåts gå i skola men får inte stanna i sina boenden och får inga bidrag. En sits som gjord för djup depression, självmordstankar. Klarar de sig är det tack vare civilsamhället som ger dem en säng och en slant. Därför måste vi få kommunen att ändra sig.
Stötta mitt medborgarförslag
Ett ’medborgarförslag’ som en medborgare vill ha upp i kommunfullmäktige ska läggas in på Lunds hemsida, där det ligger kvar i 60 dagar. För att nå ända till fullmäktige måste ’förslaget’ samla minst hundra personer som klickar ’gilla’ på det, på kommunens hemsida. Systemet ska öppnas för klickande den 28 april. Mitt medborgarförslag återfinns nedan. Det är inskickat, och ska snart kunna ses på lundaförslagssidan.
Nu gäller det att samla underskrifter. Ni som håller med, skicka runt förslaget i alla era nätverk och försäkra er om att så många som möjligt från den 28 april ställer upp med ett gillande-klick. Nästa vecka ska jag påminna igen, i Veckobladet.
Till skillnad från flertalet kommuner hänger Lunds politiker ännu kvar i en hårdför attityd mot de som drabbats av migrationsverkets dom; de tillåts gå i skola men får inte stanna i sina boenden och får inga bidrag. En sits som gjord för djup depression, självmordstankar. Klarar de sig är det tack vare civilsamhället som ger dem en säng och en slant. Därför måste vi få kommunen att ändra sig.
Stötta mitt medborgarförslag
Ett ’medborgarförslag’ som en medborgare vill ha upp i kommunfullmäktige ska läggas in på Lunds hemsida, där det ligger kvar i 60 dagar. För att nå ända till fullmäktige måste ’förslaget’ samla minst hundra personer som klickar ’gilla’ på det, på kommunens hemsida. Systemet ska öppnas för klickande den 28 april. Mitt medborgarförslag återfinns nedan. Det är inskickat, och ska snart kunna ses på lundaförslagssidan.
Nu gäller det att samla underskrifter. Ni som håller med, skicka runt förslaget i alla era nätverk och försäkra er om att så många som möjligt från den 28 april ställer upp med ett gillande-klick. Nästa vecka ska jag påminna igen, i Veckobladet.
Till kommunfullmäktige, Lund
Lundaförslag: Låt åldersuppgraderade asylsökande barn få bo kvar
Migrationsverkets hårt kritiserade åldersuppgraderingar av asylsökande barn har lett till olika reaktioner i landets kommuner. Medan flera kommuner väljer att låta barnen bo kvar i sina boenden och fortsätta sin skolgång under pågående överklagandeprocess etc, väljer Lund att enbart tillåta fortsatt skolgång. Barnen avhyses med omedelbar verkan från sina boenden, och förlorar därmed inte bara migrationsverkets dagersättning på 24 kronor utan även det mest basala i livet: ett säkert boende och därmed en möjlighet till fortsatta studier.
Vi uppmanar fullmäktige att se över och revidera sin policy till förmån för tillstånd till fortsatt boende, i samklang med tillstånd till fortsatt skolgång.
En sådan revidering kräver inte omförhandlingar av budget och ekonomi. Utan migrationsverkets åldersuppgradering hade ett asylsökande barn bott kvar och fortsatt sin skolgång. Det handlar därför enbart om ett politiskt beslut; att kommunen behandlar de uppgraderade barnen som de asylsökande de är till dess avhysning till annat land sker.
Ännu handlar det inte om ett stort antal barn som drabbats. De erbjuds av kommunen medicinsk anti-depressiv behandling, men lämnas i övrigt att klara sig själva. Detta lägger ett stort och växande ansvar på civilsamhället, som redan nu på många andra sätt deltar i att stötta asylsökande i skolgång och anpassning till vårt land och vår kultur.
Därför uppmanar vi kommunen att med omedelbar verkan revidera gällande policy, till förmån för en behandling av åldersuppgraderade barn som är identisk med den de fick till dels före migrationsverkets åldersuppgradering.
Lund den 20 april 2017
Bertil Egerö, docent em., god man för två asylsökande barn
Sagan om president Rumpa 6. Den underbara chokladtårtan och världens största bomb. av Mr. Hyde
President Rumpa hade äntligen fått uppleva en
lycklig vecka, den första sedan han blev president. Fucking Assad hade
gjort bort sig genom att gasbomba. Och sedan hade han försökt skylla
ifrån sig. Och Putte hjälpte honom att ljuga.
President Rumpa sken som en sol. Nu kunde han slå två flugor i en smäll! Han hade instruerat rumpnissen Spicer om vad han skulle säga på presskonferensen:
”Så här ska du säja: Assad är värre än Hitler. Inte ens Hitler sjönk så lågt att han använde gas. Och Spicer sa det och världen lyssnade. Visserligen blev den där juden Netanyahu sur och tjatade om Auschwitz. Men va fan, Auschwitz var inte nåt terroristnäste, det var ett koncentrationsläger. Det är en jävla skillnad. Assad gasade inte ihjäl fångar. Han gasade ihjäl folk i krig! I krig!
Sen bjöd jag hem Kinas president Xi. Jag hade ett par överraskningar i bakfickan. Den första var att jag skickat hangarfartyget Carl Vinson (uppkallat efter en rasistisk politiker som rustade upp flottan under WW2) plus fem, sex andra krigsfartyg mot Nordkorea och kanske Sydkorea och Kina. Vad ger du mej för det? På tv såg det ut som en jävla krigsfilm. Och det kan bli ett krig. Mot vilket land som helst.
President Xi och jag hade i alla fall ett jävla härligt kalas i Mar-a-Lago”, fortsatte president Rumpa och fes belåtet.
”Vet du inte vad Mar-a-Lago är? Mitt eget horhus i Florida. Vi åt den mest underbara chokladtårta du någonsin sett och president Xi njöt av den!
Just då skickade jag iväg 59 missiler. Tomahawk. Mot fucking Assads skithus. Där luktar det gas!”
President Rumpa släppte en brakare till.
”Nu du, sa jag till Xi. I detta ögonblick skickar jag 59 tomahawk-missiler mot Irak. Pang! Pang! Pang!
Xi är kall, men han sänkte skeden och torkade bort grädden från munnen. Just då ringde någon. Missilerna ska till Syrien, Assad bor inte i Irak, fick jag veta. Vad fan spelar det för roll, rumpnisse, sa jag. Islamist som islamist.
Den kinesiske premiärministern höll masken. Men jag såg att han var imponerad.
Och inte bara han. Nato-nissarna också. Jag hade ju sagt åt dom att betala vad det kostade att kriga själva. Och dom vägrade. Men nu blev det annat ljud i skällan. Vi betalar! Vi betalar! jamade dom.
Jag var så jävla nöjd den kvällen. Allting klaffade. Jag kände att jag måste skicka ett sista budskap till världens folk. Jag skulle släppa historiens största bomb mot Afghanistan. Vi har en som kallas Mother of all bombs.
President Rumpa sken som en sol. Nu kunde han slå två flugor i en smäll! Han hade instruerat rumpnissen Spicer om vad han skulle säga på presskonferensen:
”Så här ska du säja: Assad är värre än Hitler. Inte ens Hitler sjönk så lågt att han använde gas. Och Spicer sa det och världen lyssnade. Visserligen blev den där juden Netanyahu sur och tjatade om Auschwitz. Men va fan, Auschwitz var inte nåt terroristnäste, det var ett koncentrationsläger. Det är en jävla skillnad. Assad gasade inte ihjäl fångar. Han gasade ihjäl folk i krig! I krig!
Sen bjöd jag hem Kinas president Xi. Jag hade ett par överraskningar i bakfickan. Den första var att jag skickat hangarfartyget Carl Vinson (uppkallat efter en rasistisk politiker som rustade upp flottan under WW2) plus fem, sex andra krigsfartyg mot Nordkorea och kanske Sydkorea och Kina. Vad ger du mej för det? På tv såg det ut som en jävla krigsfilm. Och det kan bli ett krig. Mot vilket land som helst.
President Xi och jag hade i alla fall ett jävla härligt kalas i Mar-a-Lago”, fortsatte president Rumpa och fes belåtet.
”Vet du inte vad Mar-a-Lago är? Mitt eget horhus i Florida. Vi åt den mest underbara chokladtårta du någonsin sett och president Xi njöt av den!
Just då skickade jag iväg 59 missiler. Tomahawk. Mot fucking Assads skithus. Där luktar det gas!”
President Rumpa släppte en brakare till.
”Nu du, sa jag till Xi. I detta ögonblick skickar jag 59 tomahawk-missiler mot Irak. Pang! Pang! Pang!
Xi är kall, men han sänkte skeden och torkade bort grädden från munnen. Just då ringde någon. Missilerna ska till Syrien, Assad bor inte i Irak, fick jag veta. Vad fan spelar det för roll, rumpnisse, sa jag. Islamist som islamist.
Den kinesiske premiärministern höll masken. Men jag såg att han var imponerad.
Och inte bara han. Nato-nissarna också. Jag hade ju sagt åt dom att betala vad det kostade att kriga själva. Och dom vägrade. Men nu blev det annat ljud i skällan. Vi betalar! Vi betalar! jamade dom.
Jag var så jävla nöjd den kvällen. Allting klaffade. Jag kände att jag måste skicka ett sista budskap till världens folk. Jag skulle släppa historiens största bomb mot Afghanistan. Vi har en som kallas Mother of all bombs.
När den ramlade ut från jumbojeten såg den ut som en – som en kolossal, sprängfull septiktank och sen, när den exploderade och skiten flög...
Det vore kul att släppa en atombomb till slut! Och vem vet – det här kan sluta hur som helst.
Men först ska jag åka i drottningens gyllene vagn på the streets of London. Och nu är det dags to grab a fucking pussy. Annars exploderar jag.
Perspektiv på Veckobladet av Gunnar Stensson
Göran Persson öppnade i förra numret för tanken att V skulle ta någon
sorts ansvar för VB för att säkra dess överlevnad när nuvarande
VB-generation gett upp andan. VB skulle givetvis också i fortsättningen
vara helt fristående och inte fungera som partiorgan.
När Gunnar Sandin, Sten Henriksson och andra startade VB var det för att skapa ett oberoende forum för bred, ocensurerad debatt. Om partiet blev irriterat – så mycket bättre! Då fungerade VB. Gunnar Sandin betonade dock ofta att VB främst skulle handla om lokala förhållanden. Och VB fungerade under alla åren på det sättet.
Tills en styrelse med motsatta ambitioner sålde den till Göran Persson för en krona.
V:s skånedistrikt ge ut två propagandaorgan, blanka och stiliga. Synd att bara partimedlemmar läser dem. De innehåller ibland bra saker, men är helt förutsägbara. Där förekommer ingen nämnvärd debatt med ifrågasättanden och nya perspektiv. Däremot många glada utrop om hur bra V och dess politiker är.
VB innehåller i sin nuvarande form texter skrivna av personer från flera partier och organisationer, V, givetvis, men också S, MP, F! och FNL. Någon gång har gamla FP hört av sig. Texterna handlar om saker som skribenterna brinner för – ofta i konflikt med sina partier.
Dessutom skriver ofta miljöaktivister och företrädare för fredsrörelser och solidaritetsrörelser som Palestinagrupperna i VB. Och många skriver som enskilda.
Vi tror att ett sådant debattforum behövs. Politiken har till stor del förvandlats till ett yrkesområde. Ett yrkesområde med en yrkesjargong, både i inbördes debatt och i bredare propaganda. Ett specialintresse för några få. Med ett speciellt språkbruk.
Skulle V i Lund ta på sig någon sorts utgivaransvar för VB – vilket V kanske inte alls vill – måste VB:s frispråkiga, oberoende karaktär bestå! Och vara uppenbar för alla!
Men VB ska naturligtvis handla om politik! Nu förestår budgetdebatten. Bortom fikonspråket finns grundläggande värderingar och rättvisefrågor. Debattera!
V Lund har sedan början av 1970-talet en tradition av fri, oberoende debatt. Det är en tradition att försvara. Man skulle rentav kunna skryta. Många av VB:s gamla bidragsgivare har gjort viktiga insatser i samhälle och vetenskap.
Gunnar Sandin ville nå fram med VB:s kommentarer direkt. Därför hände det att han delade ut VB i samband med torsdagens fullmäktigemöten. Också nu händer det att VB publiceras på nätet under pågående sammanträde.
VB är ett offentligt organ till skillnad från bloggar, facebook och twitter som är privata och ofta åstadkommer åsiktsbubblor mer inskränkta och ensidiga än partipropagandan. Det passerar, eftersom effekten är så övergående. I dag – ett illvrål, i morgon – borta. I offentliga organ kan man alltid bli motsagd. Man kan också tiga – tills man har något att komma med. VB arkiverar inläggen. Jag hoppas bli motsagd!
När Gunnar Sandin, Sten Henriksson och andra startade VB var det för att skapa ett oberoende forum för bred, ocensurerad debatt. Om partiet blev irriterat – så mycket bättre! Då fungerade VB. Gunnar Sandin betonade dock ofta att VB främst skulle handla om lokala förhållanden. Och VB fungerade under alla åren på det sättet.
Tills en styrelse med motsatta ambitioner sålde den till Göran Persson för en krona.
V:s skånedistrikt ge ut två propagandaorgan, blanka och stiliga. Synd att bara partimedlemmar läser dem. De innehåller ibland bra saker, men är helt förutsägbara. Där förekommer ingen nämnvärd debatt med ifrågasättanden och nya perspektiv. Däremot många glada utrop om hur bra V och dess politiker är.
VB innehåller i sin nuvarande form texter skrivna av personer från flera partier och organisationer, V, givetvis, men också S, MP, F! och FNL. Någon gång har gamla FP hört av sig. Texterna handlar om saker som skribenterna brinner för – ofta i konflikt med sina partier.
Dessutom skriver ofta miljöaktivister och företrädare för fredsrörelser och solidaritetsrörelser som Palestinagrupperna i VB. Och många skriver som enskilda.
Vi tror att ett sådant debattforum behövs. Politiken har till stor del förvandlats till ett yrkesområde. Ett yrkesområde med en yrkesjargong, både i inbördes debatt och i bredare propaganda. Ett specialintresse för några få. Med ett speciellt språkbruk.
Skulle V i Lund ta på sig någon sorts utgivaransvar för VB – vilket V kanske inte alls vill – måste VB:s frispråkiga, oberoende karaktär bestå! Och vara uppenbar för alla!
Men VB ska naturligtvis handla om politik! Nu förestår budgetdebatten. Bortom fikonspråket finns grundläggande värderingar och rättvisefrågor. Debattera!
V Lund har sedan början av 1970-talet en tradition av fri, oberoende debatt. Det är en tradition att försvara. Man skulle rentav kunna skryta. Många av VB:s gamla bidragsgivare har gjort viktiga insatser i samhälle och vetenskap.
Gunnar Sandin ville nå fram med VB:s kommentarer direkt. Därför hände det att han delade ut VB i samband med torsdagens fullmäktigemöten. Också nu händer det att VB publiceras på nätet under pågående sammanträde.
VB är ett offentligt organ till skillnad från bloggar, facebook och twitter som är privata och ofta åstadkommer åsiktsbubblor mer inskränkta och ensidiga än partipropagandan. Det passerar, eftersom effekten är så övergående. I dag – ett illvrål, i morgon – borta. I offentliga organ kan man alltid bli motsagd. Man kan också tiga – tills man har något att komma med. VB arkiverar inläggen. Jag hoppas bli motsagd!
Vindkraft av Ann Schlyter
Jämfört med många andra kommuner finns det få
vindkraftverk i Lunds kommun. Lunds elproduktion är ändå i stort sett
fossilfri tack vare Örtoftaverket. Men den stora investering byggandet
av det verket innebar för det kommunägda bolaget, Kraftringen, har
medfört att bolagets intresse för investeringar i vindkraft varit
obefintligt.
Däremot har andra aktörer visat intresse. Ett tillståndsärende som dragits i långbänk under flera år var uppe i byggnadsnämnden i mars i år och avslogs av samtliga partier utom vänsterpartiet.
Lundavind är ett kooperativ som lät bygga en mölla för tjugotvå år sen. Efter femton år vill inget försäkringsbolag försäkra mot reparationer, så varje gång något går sönder måste styrelsen väga chanserna för att möllan ska hinna producera så att kostnaderna täcks. Ska vi sälja nu, eller senare som skrot, eller? Vi är inte ensamma om detta dilemma. Enbart i Danmark finns över 300 små gamla möllor fick vi veta på ett seminarium som Skånes vindkraftsakademi ordnade i tisdags. "Re-powering" blir allt vanligare, men i Lundavinds fall skulle det innebära en helt ny mölla från fundamentet och uppåt, det är många faktorer som påverkar om det skulle vara möjligt.
På seminariet fick vi dessutom höra hur mycket billigare det blivit att bygga havsbaserade vindkraftverk och att det är ett utmärkt läge utanför Skånes sydkust.
Vindkraft i översiktsplanen
Och så diskuterades hur kommunerna hanterar vindkraften. Det talades om vindbruksplaner som tillägg till översiktsplaner och som gav långsiktig och konsekvent hantering. I de fall specifika områden definierats i översiktsplanen finns dock en risk för att förslag på vindkraftverk utanför dessa områden avslås trots att de skulle kunna fungera på platsen. Det är nog bättre därför att inte peka ut platser. Varje etablering ska ändå prövas från fall till fall.
Detta är ett förhållningssätt som föreslås i ett diskussionsunderlag till Lunds nya översiktsplan. "Samhällsintresset för att få tillgång till mer förnybar energi är stort och prövningar av vindkraftsetableringar bör utgå från det. På tekniskt olämpliga platser och platser som ligger så nära samlad bebyggelse att det finns risk för olägenhet av skuggverkan, buller eller allvarlig störning på djurlivet bör inte vindkraftsverk placeras. Övriga platser kan vara föremål för eventuell prövning."
Vindkraften är definierad som ett nödvändigt komplement i energiförsörjningen för den ökande befolkningen om man ska kunna nå klimatmål. Lund kanske ändå inte kommer att utmärkta sig som en vindkraftsovänlig stad i framtiden.
Däremot har andra aktörer visat intresse. Ett tillståndsärende som dragits i långbänk under flera år var uppe i byggnadsnämnden i mars i år och avslogs av samtliga partier utom vänsterpartiet.
Lundavind är ett kooperativ som lät bygga en mölla för tjugotvå år sen. Efter femton år vill inget försäkringsbolag försäkra mot reparationer, så varje gång något går sönder måste styrelsen väga chanserna för att möllan ska hinna producera så att kostnaderna täcks. Ska vi sälja nu, eller senare som skrot, eller? Vi är inte ensamma om detta dilemma. Enbart i Danmark finns över 300 små gamla möllor fick vi veta på ett seminarium som Skånes vindkraftsakademi ordnade i tisdags. "Re-powering" blir allt vanligare, men i Lundavinds fall skulle det innebära en helt ny mölla från fundamentet och uppåt, det är många faktorer som påverkar om det skulle vara möjligt.
På seminariet fick vi dessutom höra hur mycket billigare det blivit att bygga havsbaserade vindkraftverk och att det är ett utmärkt läge utanför Skånes sydkust.
Vindkraft i översiktsplanen
Och så diskuterades hur kommunerna hanterar vindkraften. Det talades om vindbruksplaner som tillägg till översiktsplaner och som gav långsiktig och konsekvent hantering. I de fall specifika områden definierats i översiktsplanen finns dock en risk för att förslag på vindkraftverk utanför dessa områden avslås trots att de skulle kunna fungera på platsen. Det är nog bättre därför att inte peka ut platser. Varje etablering ska ändå prövas från fall till fall.
Detta är ett förhållningssätt som föreslås i ett diskussionsunderlag till Lunds nya översiktsplan. "Samhällsintresset för att få tillgång till mer förnybar energi är stort och prövningar av vindkraftsetableringar bör utgå från det. På tekniskt olämpliga platser och platser som ligger så nära samlad bebyggelse att det finns risk för olägenhet av skuggverkan, buller eller allvarlig störning på djurlivet bör inte vindkraftsverk placeras. Övriga platser kan vara föremål för eventuell prövning."
Vindkraften är definierad som ett nödvändigt komplement i energiförsörjningen för den ökande befolkningen om man ska kunna nå klimatmål. Lund kanske ändå inte kommer att utmärkta sig som en vindkraftsovänlig stad i framtiden.
En mölla i full gång i Portugal 1975.
På kilometers avstånd hörde man den vackra sången från de många lergökarna. Men där inne dånade det smärtsamt öronbedövande, och mjöldammet gjorde luften svår att andas.
66 år i skolan 50. 1997-2006:5. Privatiseringen av St Lars och kampen för Valborg av Den Gamle
Lars V Andersson, C, rasade över
privatiseringen av St Lars. Kommunen borde ha köpt St Lars-området av
landstinget när verksamheten upphörde i början 1990-talet. Han var inte
ensam om åsikten
Jag hade just blivit Vpk:s representant i Skolstyrelsen och hade dittills inte följt den kommunalpolitiska debatten särskilt noga. Effekterna av ägarskiftet var inte heller märkbara de första åren. Mycket vård pågick fortfarande. Där fanns också ett par äldreboenden. Min mor bodde 1995 på ett av dem de sista månaderna av sitt liv. Min far avled ett år senare på ett annat. Personalen var fin men institutionerna var slitna.
ABF fortsatte att driva kulturverksamhet i St Lars, fast många av de forna mentalpatienterna flyttat in till olika boenden i Lund. Alla hade inte flyttat frivilligt. Ett par av de patienter Karin hade uppskattat mest för deras intelligens och sensibilitet begick självmord.
Jag ledde själv en studiecirkel i nutidsorientering i det hus som kallades Kyrkan och som nu är centrum för hemtjänsten. Ett par av min cirkeldeltagare betraktades som farliga och ledsagades av personal.
Valborgsfirandet fortsatte. Samme trädgårdsmästare som tidigare år byggde det lilla bålet på festplatsen vid Höje å. Bålet bestod av vitt virke, sammanhållet av ståltråd och format som en smal kon. Flaggorna var hissade borta vid minigolfbanan. Träluckorna i den vackra festpaviljongen var borttagna och det breda dansgolvet var fullt med folk, vårdade och personal om varandra. Kaffe och bullar serverades. Det välvda taket var högt. Scenen där bland andra Kal Pedal, Peps Persson och Östen Warnerbring hade uppträtt hade smyckats med löv och blommor. Lunds allmänna sångförening sjöng. Karin höll vårtalet. Bålet tändes och flammade genast upp. Det brann med klar låga men var snart utbrunnet. I skymningen tog festen slut. Näktergalarna sjöng.
Till slut försvann St Lars-ledningen. För att den gamla traditionen med valborgsfirande skulle fortsätta tog ABF över ansvaret, men förklarade efter ett par år att de inte längre hade resurser att fortsätta och föreslog att Klostergårdens byalag, som leddes av den pensionerade vårdaren Göte Bergström, skulle ta över.
Så skedde, men nu började de nya ägarna lägga hinder i vägen. Göte tog mig med sig och vi besökte kontoret i Västra Borggården för att be dem att öppna paviljongen och se till att där fanns vatten. De krävde att paviljongen skulle vara låst men gav oss en nyckel till köket med vattenkranarna.
Jag hade just blivit Vpk:s representant i Skolstyrelsen och hade dittills inte följt den kommunalpolitiska debatten särskilt noga. Effekterna av ägarskiftet var inte heller märkbara de första åren. Mycket vård pågick fortfarande. Där fanns också ett par äldreboenden. Min mor bodde 1995 på ett av dem de sista månaderna av sitt liv. Min far avled ett år senare på ett annat. Personalen var fin men institutionerna var slitna.
ABF fortsatte att driva kulturverksamhet i St Lars, fast många av de forna mentalpatienterna flyttat in till olika boenden i Lund. Alla hade inte flyttat frivilligt. Ett par av de patienter Karin hade uppskattat mest för deras intelligens och sensibilitet begick självmord.
Jag ledde själv en studiecirkel i nutidsorientering i det hus som kallades Kyrkan och som nu är centrum för hemtjänsten. Ett par av min cirkeldeltagare betraktades som farliga och ledsagades av personal.
Valborgsfirandet fortsatte. Samme trädgårdsmästare som tidigare år byggde det lilla bålet på festplatsen vid Höje å. Bålet bestod av vitt virke, sammanhållet av ståltråd och format som en smal kon. Flaggorna var hissade borta vid minigolfbanan. Träluckorna i den vackra festpaviljongen var borttagna och det breda dansgolvet var fullt med folk, vårdade och personal om varandra. Kaffe och bullar serverades. Det välvda taket var högt. Scenen där bland andra Kal Pedal, Peps Persson och Östen Warnerbring hade uppträtt hade smyckats med löv och blommor. Lunds allmänna sångförening sjöng. Karin höll vårtalet. Bålet tändes och flammade genast upp. Det brann med klar låga men var snart utbrunnet. I skymningen tog festen slut. Näktergalarna sjöng.
Till slut försvann St Lars-ledningen. För att den gamla traditionen med valborgsfirande skulle fortsätta tog ABF över ansvaret, men förklarade efter ett par år att de inte längre hade resurser att fortsätta och föreslog att Klostergårdens byalag, som leddes av den pensionerade vårdaren Göte Bergström, skulle ta över.
Så skedde, men nu började de nya ägarna lägga hinder i vägen. Göte tog mig med sig och vi besökte kontoret i Västra Borggården för att be dem att öppna paviljongen och se till att där fanns vatten. De krävde att paviljongen skulle vara låst men gav oss en nyckel till köket med vattenkranarna.
Nästa år var vattnet avstängt, men vi hade hinkar
med oss och hämtade vatten vid åbron. En valborgsmäss var förbudsanslag
uppsatta på själva bålet. Om vi tände det skulle de kalla på polis.
Göte kom från lasarettet i bil. Han var svårt sjuk i cancer. Vi frågade
de församlade om vi skulle tända bålet och fick ett rungande ja till
svar. Bålet tändes. Ingen polis hördes av. Ett par veckor senare avled
Göte. Följande år körde ägarna bort bålet med traktor dagen före
valborg, men vi samlade ett nytt.
Paviljongen förblev låst och förföll allt mer, flaggstängerna var
tomma och minigolfbanan ruttnade. Uteliggare tog sig in i paviljongen
och en dag började den brinna. Sedan revs den.
Under tiden blev det klart att kommunen hade ansvar för parken mellan vårdcentralen och klockhuset. Vi beslöt flytta valborgsfirandet till den öppna platsen framför St Lars vårdscentral. Bålet skulle ligga på en övervuxen grusgång i den sedan flera år vanskötta parken. Vi fick polistillstånd och tillstånd från kommunen. Så kunde traditionen fortsätta år efter år, fram till 2016. Lunds allmänna sångförening sjöng, Röda Kapellet spelade, Karin höll vårtalet och många hundra deltagare samlades. Så ska det bli också 2017.
Jag hade fungerat som sekreterare åt Göte Bergström de sista åren före hans bortgång 2001. Nu blev jag tvungen att ta över ansvaret för Byalaget. Klostergården växte. Parkeringsplatser blev bostäder. I vallen runt Klostergårdens idrottsplats där fåren betat uppfördes energibesparande bostäder. Sol- och vindenergi utvecklades. Ängarna ner mot Höje å blev bebyggda. Nya bostäder uppfördes i St Lars-parken. Bilismen i parken ökade. Stora ytor asfalterades. Arenan och ishallen uppfördes och omgavs av allt tätare stadsbebyggelse.
Utbildningsnämnden byggde ut gymnasierna. I Malmö uppfördes Turning Torso i det nya området Västra hamnen. Planeringen av Brunnshög pågick under hela 2000-talet. Utbildningsnämnden besökte 2005 Vancouver och studerade bland annat de avancerade miljöprinciper som tillämpades i stadsplaneringen där. Miljöfrågor stod i förgrunden, särskilt under 2000-talets första årtionde.
Klostergårdens Byalag fick alltmer att bevaka. Vi fick sällan gehör för våra ståndpunkter, men det kändes naturligt att föra fram dem. Nu, 2017, gäller det Klostergårdsstationen, fyrspåren och den planerade nya stadsdelen Lund Sydväst.
Under tiden blev det klart att kommunen hade ansvar för parken mellan vårdcentralen och klockhuset. Vi beslöt flytta valborgsfirandet till den öppna platsen framför St Lars vårdscentral. Bålet skulle ligga på en övervuxen grusgång i den sedan flera år vanskötta parken. Vi fick polistillstånd och tillstånd från kommunen. Så kunde traditionen fortsätta år efter år, fram till 2016. Lunds allmänna sångförening sjöng, Röda Kapellet spelade, Karin höll vårtalet och många hundra deltagare samlades. Så ska det bli också 2017.
Jag hade fungerat som sekreterare åt Göte Bergström de sista åren före hans bortgång 2001. Nu blev jag tvungen att ta över ansvaret för Byalaget. Klostergården växte. Parkeringsplatser blev bostäder. I vallen runt Klostergårdens idrottsplats där fåren betat uppfördes energibesparande bostäder. Sol- och vindenergi utvecklades. Ängarna ner mot Höje å blev bebyggda. Nya bostäder uppfördes i St Lars-parken. Bilismen i parken ökade. Stora ytor asfalterades. Arenan och ishallen uppfördes och omgavs av allt tätare stadsbebyggelse.
Utbildningsnämnden byggde ut gymnasierna. I Malmö uppfördes Turning Torso i det nya området Västra hamnen. Planeringen av Brunnshög pågick under hela 2000-talet. Utbildningsnämnden besökte 2005 Vancouver och studerade bland annat de avancerade miljöprinciper som tillämpades i stadsplaneringen där. Miljöfrågor stod i förgrunden, särskilt under 2000-talets första årtionde.
Klostergårdens Byalag fick alltmer att bevaka. Vi fick sällan gehör för våra ståndpunkter, men det kändes naturligt att föra fram dem. Nu, 2017, gäller det Klostergårdsstationen, fyrspåren och den planerade nya stadsdelen Lund Sydväst.
Småminnen av jiell
Man ser dem ibland på stan, under
FC-mötena eller i krogsvängen partibekanta från förr, synbart
sysslolösa och med gissningsvis svårigheter skapa mening i sina numera
pensionärsliv. De kunde väl skriva till VB, istället om sin aktiva
vänstertid som exvis när fredsmarscherades till Paris, med dottern.
Berätta om strapatserna och aktiviteterna undervägs, samkänslan och
möten med folk från Europas alla hörn, de praktiska arrangemangen,
musiken och maten mm. Från ha burit upp studentrevolten och en
vänstervåg vi inte sett maken till sen 1848, kanske - hur man nu ska se
på var sin tids upprorsanda och kamp, har Lunds röda 40-talister (alla
bokstäver) blivit heltysta, nästan undantagslöst så gud ske lov för
kamrat Stensson, i det läget! Som i så många andra - även om ej alla.
Gudrun Schyman talade just om fredsmarschen till Paris, på 80-talet under maratonmötet på Hamnplan i Simrishamn, förra sommaren där även Stina Oscarsson och andra opinionsbildare medverkade samt två ledande, lokala v-partister. Tänk om nån gått runt den gången bland alla dessa vänster- och andra veteraner, i publiken med ett upprop söka rädda egna livsberättelserna, undan glömskan.
Tills vidare kan man själv berätta om en RD-are, med drottningfasoner! Hur ankom med äkta mannen väl en gång r-are till ett valupptaktsmöte, måste varit 2002. De kom in sent och ställde sig innanför dörren till VVV-krogen på hörnet som var de ett monarkpar, i väntan på bifall. Tog initiativet till en varm applåd, låg liksom en stark förväntan om sådant, i luften. En annan gång var riksdagsledamoten själv, några år tidigare, på valkretsbesök. Kompol avbröts, igen denna ordlösa förväntan och Stångby-teknologen då lokal ordf. sprang svassande kring huvudstadsgästen, helt olikt honom tyckte jag och äskade rummets tömning, så valkommitén kunde sammanträda. Kan det varit 1998?
Gudrun Schyman talade just om fredsmarschen till Paris, på 80-talet under maratonmötet på Hamnplan i Simrishamn, förra sommaren där även Stina Oscarsson och andra opinionsbildare medverkade samt två ledande, lokala v-partister. Tänk om nån gått runt den gången bland alla dessa vänster- och andra veteraner, i publiken med ett upprop söka rädda egna livsberättelserna, undan glömskan.
Tills vidare kan man själv berätta om en RD-are, med drottningfasoner! Hur ankom med äkta mannen väl en gång r-are till ett valupptaktsmöte, måste varit 2002. De kom in sent och ställde sig innanför dörren till VVV-krogen på hörnet som var de ett monarkpar, i väntan på bifall. Tog initiativet till en varm applåd, låg liksom en stark förväntan om sådant, i luften. En annan gång var riksdagsledamoten själv, några år tidigare, på valkretsbesök. Kompol avbröts, igen denna ordlösa förväntan och Stångby-teknologen då lokal ordf. sprang svassande kring huvudstadsgästen, helt olikt honom tyckte jag och äskade rummets tömning, så valkommitén kunde sammanträda. Kan det varit 1998?
Ja, och dessvärre inga politikerminnen från andra 'Lundabänksledamoten' heller - trots tidiga pensionen. Gunnar S. blev i vilket fall häcklad en gång när vi stoppade valkuvert, på Bredgatan. Gunnar hade på sig en grå enkel överdragsrock och RD tyckte han såg ut som en vaktmästare, nåt skadeglatt kungjordes med ett rått skratt. Nå, väl inte så lätt läxas upp återkommande i VB, för ta flyget till Sthlm, och livet i rikets och vänsterns gemensamma tjänst. Rolf minns man med saknad, faktiskt både som person och till politikföringen.
Efterföljaren var politiskt korrektare med transportmedlet men gav i stället landet en vanvettig trafikpolitik, på både räls och vägar. Vad gäller de senare har bilen/motorismen aldrig varit mer gynnad - och vi gåendes, cyklandes och till häst eller handikappfordon etc gör väldigt klokt ej befinna oss på förr vanliga landsvägar. Men kampen mot västra ringbenet i Stockholm hedrar onekligen mp, finns inget fel alls i att utkämpa högoddsiga strider. Och supertågen är ett satans skit, för de onaturligt hastfärdiga gör flyget klart mindre skada. Var sen pol. kompensationen spårvägar till Skåne är bara konstatera att Malmö och i andra hand Hbg borde varit villkorade statliga pengamottagare. Lund kunde däremot fått i uppdrag skapa ett rälslinjenät till Sandby, Dalby och Staffanstorp samt å andra sidan Bjärred, Lomma och Lkr, då längs kusten. Med ff ner till Näset. Vad slogs v och mp för, under GP och hur gick förhandlingarna? Nån som vet?
Vem tog sist förresten Volvon via gågatan, häromåret sen lämnat dottern på studentbalen å Grand? För nu nostalgiskt låta som privatmoraliske sign Grr.
2017-04-06
Påsklov
Nästa vecka tar VB påsklov så ni får ge er till tåls till den 21 april innan nästa nummer kommer.
Höj skatten kraftigt på kapital
Pengar som genererar pengar gör ingen samhällsnytta. Det gör inte
heller vinstutdelningar. Hur kan ett företag bli starkare genom att
dela ut sina pengar? Beskatta vinstutdelningar kraftigt! Det skulle ge
incitament till investering och utveckling av företagen i stället.
Mats Leijon, SDS 5/4.
Mats Leijon, SDS 5/4.
Boktips
Omprövningar
Svenska vänster-intellektuella i skiftet från 70-tal till 80-tal
David Brolin, 2017 på Celanders förlag.
Svenska vänster-intellektuella i skiftet från 70-tal till 80-tal
David Brolin, 2017 på Celanders förlag.
Beställ från förlaget »
Parkskolan kan bli högstadieskola för eleverna från Klostergården och sydvästra Lund av Gunnar Stensson
Den Internationella skolan ISLK flyttar inom kort bort från Parkskolan
till Östervångsskolan. Då blir Parkskolans lokaler lediga. Kanske kan
eleverna i Svaneskolans högstadium flytta dit.
Svaneskolan är en låg, sliten 60-talsbyggnad, lite trist och avskavd, i ett stilla kvarter, omgiven av äldre byggnader. Många av Svaneskolans elever kommer från Klostergården. De kommer snart bli fler när alla lägenheterna kring Arenaparken blir färdiga.
Parkskolans vackra tegelbyggnad ligger intill stadsparkens grönska, bara ett par hundra meter från Svaneskolan. För eleverna från Klostergården och den växande befolkningen i sydvästra Lund skulle Parkskolan utgöra ett utomordentligt alternativ, på nära håll och med trygg skolväg genom parken för gående och cyklande.
Bakgrunden är att S, MP, M och C vill flytta Svaneskolans högstadium till Parkskolan för att frigöra plats både för den gymnasieskola för 2000 elever som ska byggas på Svaneskolans tomt och för nya bostäder.
Klostergårdselever har i årtionden sökt sig till Svaneskolan. För dem skulle den nya högstadieskolan innebära en klar förbättring.
Blir Parkskolan en högstadieskola etableras ett centralt ”kunskapsstråk” från Katedralskolan och Parkskolan via Svane till Polhemsskolan. Samarbetet mellan skolornas utbud av specialkurser och andra kvalificerade utbildningar gynnas. Samspelet mellan lärarna underlättas, både ämnesmässigt och fackligt. En sorts ”gymnasieuniversitet” skapas. Högstadieeleverna i Parkskolan kommer att kunna välja mellan två närliggande utomordentliga alternativ, Svanegymnasiet och Katedralskolan för sin fortsatta utbildning.
Förslaget ska snabbutredas. Inget beslut är ännu fattat. Men V har all anledning att ansluta sig till partierna bakom förslaget.
V har visserligen starka skäl att vara mycket kritisk mot det nuvarande systemet Fritt val Skåne, som gynnar Lund och utarmar gymnasieskolorna i Landskrona, Eslöv och andra kommuner, men det planerade nya Svane-gymnasiet bör ses ur ett annat perspektiv.
Lund tillväxer mycket snabbt i sydväst. Arena-området är så gott som färdigt. Utbyggnaden i anslutning till Klostergårdsstationen börjar inom kort och en preliminär plan för en helt ny stadsdel, Sydvästra Lund, kommer att presenteras före årets slut.
Det är bättre att Lund växer och förtätas än att det glesa, trafikalstrande boendet på åkermarken i kringliggande småorter breder ut sig.
Däremot är förslaget att bygga en gymnasieskola vid Lerbäck klart olämpligt. Det enda som talar för det är närheten till Centralstationen som skulle underlätta för resande elever från kommunerna norr om Lund. Miljön runt Lerbäck är i nästan alla avseenden sämre.
I förhållande till utbyggnaden kring Klostergårdsstationen och sydvästra Lund ligger Lerbäck helt fel. Låt L behålla det förslaget för sig själva.
Svaneskolan är en låg, sliten 60-talsbyggnad, lite trist och avskavd, i ett stilla kvarter, omgiven av äldre byggnader. Många av Svaneskolans elever kommer från Klostergården. De kommer snart bli fler när alla lägenheterna kring Arenaparken blir färdiga.
Parkskolans vackra tegelbyggnad ligger intill stadsparkens grönska, bara ett par hundra meter från Svaneskolan. För eleverna från Klostergården och den växande befolkningen i sydvästra Lund skulle Parkskolan utgöra ett utomordentligt alternativ, på nära håll och med trygg skolväg genom parken för gående och cyklande.
Bakgrunden är att S, MP, M och C vill flytta Svaneskolans högstadium till Parkskolan för att frigöra plats både för den gymnasieskola för 2000 elever som ska byggas på Svaneskolans tomt och för nya bostäder.
Klostergårdselever har i årtionden sökt sig till Svaneskolan. För dem skulle den nya högstadieskolan innebära en klar förbättring.
Blir Parkskolan en högstadieskola etableras ett centralt ”kunskapsstråk” från Katedralskolan och Parkskolan via Svane till Polhemsskolan. Samarbetet mellan skolornas utbud av specialkurser och andra kvalificerade utbildningar gynnas. Samspelet mellan lärarna underlättas, både ämnesmässigt och fackligt. En sorts ”gymnasieuniversitet” skapas. Högstadieeleverna i Parkskolan kommer att kunna välja mellan två närliggande utomordentliga alternativ, Svanegymnasiet och Katedralskolan för sin fortsatta utbildning.
Förslaget ska snabbutredas. Inget beslut är ännu fattat. Men V har all anledning att ansluta sig till partierna bakom förslaget.
V har visserligen starka skäl att vara mycket kritisk mot det nuvarande systemet Fritt val Skåne, som gynnar Lund och utarmar gymnasieskolorna i Landskrona, Eslöv och andra kommuner, men det planerade nya Svane-gymnasiet bör ses ur ett annat perspektiv.
Lund tillväxer mycket snabbt i sydväst. Arena-området är så gott som färdigt. Utbyggnaden i anslutning till Klostergårdsstationen börjar inom kort och en preliminär plan för en helt ny stadsdel, Sydvästra Lund, kommer att presenteras före årets slut.
Det är bättre att Lund växer och förtätas än att det glesa, trafikalstrande boendet på åkermarken i kringliggande småorter breder ut sig.
Däremot är förslaget att bygga en gymnasieskola vid Lerbäck klart olämpligt. Det enda som talar för det är närheten till Centralstationen som skulle underlätta för resande elever från kommunerna norr om Lund. Miljön runt Lerbäck är i nästan alla avseenden sämre.
I förhållande till utbyggnaden kring Klostergårdsstationen och sydvästra Lund ligger Lerbäck helt fel. Låt L behålla det förslaget för sig själva.
Regeringen gömmer sig bakom EU i flyktingpolitiken
av Bertil Egerö
Snart inleds sossarnas kongress i
Göteborg. När Stefan Löfvén i lördags intervjuades i P1 svarade han
aldrig konkret på frågor om den hårda migrationspolitiken, utan
hänvisade bara till vikten av en gemensam EU-politik för kvotering av
flyktingar. Nu har Morgan Johansson inför kongressen satt ner foten och
meddelat att det inte blir någon ändring i politiken.
Inom S ökar splittringen: Mängder av motioner till kongressen handlar om migrationsfrågorna, många med krav på en mer human politik. Civilsamhället ligger på, med pressmeddelanden, öppna brev till statsministern, bloggar och demonstrationer.
Jag har just avslutat Johannes Anyurus nya bok De kommer att drunkna i sina mödrars tårar – en dystopisk bild av vårt urspårade Sverige, skildrad med våldsam kraft. Hemma bygger vi sakta upp livsmodet hos en pojke som av en arrogant tjänsteman fått sin ålder uppskriven, fått avslag på överklaganden och var djupt deprimerad när han kom till oss. Vi kämpar på olika sätt för att han ska kunna stanna; Lunds kommun låter honom ännu gå i skola men inte bo i sina HVB-hem. Han medicineras för att inte begå självmord…
Visst kan Lund välja en mer human linje
Många kommuner väljer en human behandling av ungdomar som drabbats. Inte så Lund. Socialnämndens ordförande Peter Fransson tar lätt på frågan: ” En ändrad praxis från Lund kommun hade inneburit ett ofinansierat, ej lagreglerat, ansvarsövertagande för socialnämnden.” Han ’glömmer’ att utan migrationsverkets åldersuppgraderingar hade ungdomarna bott kvar i HVB-hemmen, fått mat och skolgång etc. Det enda kommunen behöver åta sig är att bidra med 24 kronor om dagen (migrationsverkets bidragsnivå) för de ungdomar som drabbats. Knappast något att bråka om, eller hur?
Inom S ökar splittringen: Mängder av motioner till kongressen handlar om migrationsfrågorna, många med krav på en mer human politik. Civilsamhället ligger på, med pressmeddelanden, öppna brev till statsministern, bloggar och demonstrationer.
Jag har just avslutat Johannes Anyurus nya bok De kommer att drunkna i sina mödrars tårar – en dystopisk bild av vårt urspårade Sverige, skildrad med våldsam kraft. Hemma bygger vi sakta upp livsmodet hos en pojke som av en arrogant tjänsteman fått sin ålder uppskriven, fått avslag på överklaganden och var djupt deprimerad när han kom till oss. Vi kämpar på olika sätt för att han ska kunna stanna; Lunds kommun låter honom ännu gå i skola men inte bo i sina HVB-hem. Han medicineras för att inte begå självmord…
Visst kan Lund välja en mer human linje
Många kommuner väljer en human behandling av ungdomar som drabbats. Inte så Lund. Socialnämndens ordförande Peter Fransson tar lätt på frågan: ” En ändrad praxis från Lund kommun hade inneburit ett ofinansierat, ej lagreglerat, ansvarsövertagande för socialnämnden.” Han ’glömmer’ att utan migrationsverkets åldersuppgraderingar hade ungdomarna bott kvar i HVB-hemmen, fått mat och skolgång etc. Det enda kommunen behöver åta sig är att bidra med 24 kronor om dagen (migrationsverkets bidragsnivå) för de ungdomar som drabbats. Knappast något att bråka om, eller hur?
Vi behöver ett starkt formulerat ’medborgarförslag’
(heter det så?) för att tvinga kommunfullmäktige att se över sin
politik och låta ungdomarna bo kvar så länge de får gå i skola. Ju fler
som signerar, desto starkare blir pressen på politikerna.
Offren för politiken hörs inte tillräckligt
Från ’Stoppa utvisningarna’, en snabbt växande proteströrelse, hämtar jag följande: Rashid Baloch blev åldersuppgraderad redan vid ankomsten till Sverige. Han hamnade därför på vuxenboende och fick inte gå i skolan under sitt första år i Sverige. Han har ännu inte varit på sitt första samtal på Migrationsverket.
Han skrev:
Vi har inga namn. Vi är flyktingar
Vi har inget yrke. Vi är flyktingar
Vi har inget hem. Vi bor i läger
Vi saknar allt. Utom tid
Vi är inte ovälkommen - men inte heller välkommen
Vi är inte gäster. Men inte heller främlingar
Vi är flyktingar.
Förstod oss språk vi höra ni säga
Ge oss en fast punkt på jorden - och vi skall den att blomma
En flod har sin bädd. Ett träd sin skog och en myra sin stack.
Men er folk som kallas flyktingar har inte en handfull jord om vilken vi kan säga.
Den är vår
Så ge oss en handfull jord.
Och ge oss en fast punkt
Och ge oss en annan namn. Namn människa
Känner mig värdelös
Hur får vi veta det vi tror oss veta? av Göran Persson, red
Från människor vi litar på är nog vanligast
men utöver det är antalet möjliga källor stort. Man skulle kunna tro
att dessa källor är i ökande genom Internet, men är det sant? Sant är
att Internet dödat många tryckta medier. I Sverige är det tydligt,
många tidningar och tidskrifter har försvunnit eller tunnats ut. Det
enda tillväxten står ETC för. Jag hoppas att alla VB:s läsare följer
någon av alla deras utgåvor, de är tämligen unika idag.
Efter denna övergripande inledning är det dags att komma till saken. Vad händer i Lund, hur får man reda på om det finns några vänsterståndpunkter i politiken? Om man med vänster menar det som finns till vänster om sossarna så är den enda möjligheten att fråga någon som är med internt i partidebatterna. Fi och KPML finns men jag vet ingenstans att följa dom på avstånd. Vänsterpartiet är lika illa, nästan, trots att det är så mycket större.
Pappersmaterial från v finns inte längre att tillgå. Tidigare gav man ut ett blad i samband med kommunfullmäktigemötena, 10 nr 2015, 4 nr 2016, nu nedlagd. Naturligt kan man tycka, det är ju nätet som gäller. Är det? Politiken blev en hemsida där det senast publicerades något den 17 februari. Vänsterpartiets hemsida har ingen nyhet publicerad för i år. Kan man läsa bloggar då från olika politiker? Tidigare år kunde man det, flera stycken men de har i princip tynat bort. Som exempel kan nämnas Mats Olsson, hans senaste inlägg är från 22 oktober 2016, Hanna Gunnarsson skrev på sin blogg den 7 december 2016.
Inga hemsidor, då är det väl sociala medier man får söka sig till. Visst nån enstaka gång kan man hitta något politiskt där, ibland t o m en originaltanke men då måste man veta vad politikern heter. På de facebook sidor som v-lund har hittar man nästan bara hänvisningar till vad andra medier skriver. Det enda lundaproducerade i närtid är om Stenkrossens bevarande. Bra men för lite, tror jag. Visst händer det nåt mer värt att skriva om.
Utöver det strikt lokala då? Säkert finns det personer som sitter och grunnar på kapitalismens avskaffande nu som det gjort sedan Marx påpekade att det måste göras. Om man ser på världen utanför Lund så ter den sig inte helt oproblematisk. VB brukar skriva om Palestina men det finns en hel del värld till att tänka och tycka kring. Var skrivs detta?
Kanske skrivandet är omodernt över huvud taget, kanske finns informationen och tankarna på nätets olika bildforum som Instagram, Youtube med många flera? Jag lämnar dessa åt sitt öde för dagen och håller mig till det skrivna.
Efter denna övergripande inledning är det dags att komma till saken. Vad händer i Lund, hur får man reda på om det finns några vänsterståndpunkter i politiken? Om man med vänster menar det som finns till vänster om sossarna så är den enda möjligheten att fråga någon som är med internt i partidebatterna. Fi och KPML finns men jag vet ingenstans att följa dom på avstånd. Vänsterpartiet är lika illa, nästan, trots att det är så mycket större.
Pappersmaterial från v finns inte längre att tillgå. Tidigare gav man ut ett blad i samband med kommunfullmäktigemötena, 10 nr 2015, 4 nr 2016, nu nedlagd. Naturligt kan man tycka, det är ju nätet som gäller. Är det? Politiken blev en hemsida där det senast publicerades något den 17 februari. Vänsterpartiets hemsida har ingen nyhet publicerad för i år. Kan man läsa bloggar då från olika politiker? Tidigare år kunde man det, flera stycken men de har i princip tynat bort. Som exempel kan nämnas Mats Olsson, hans senaste inlägg är från 22 oktober 2016, Hanna Gunnarsson skrev på sin blogg den 7 december 2016.
Inga hemsidor, då är det väl sociala medier man får söka sig till. Visst nån enstaka gång kan man hitta något politiskt där, ibland t o m en originaltanke men då måste man veta vad politikern heter. På de facebook sidor som v-lund har hittar man nästan bara hänvisningar till vad andra medier skriver. Det enda lundaproducerade i närtid är om Stenkrossens bevarande. Bra men för lite, tror jag. Visst händer det nåt mer värt att skriva om.
Utöver det strikt lokala då? Säkert finns det personer som sitter och grunnar på kapitalismens avskaffande nu som det gjort sedan Marx påpekade att det måste göras. Om man ser på världen utanför Lund så ter den sig inte helt oproblematisk. VB brukar skriva om Palestina men det finns en hel del värld till att tänka och tycka kring. Var skrivs detta?
Kanske skrivandet är omodernt över huvud taget, kanske finns informationen och tankarna på nätets olika bildforum som Instagram, Youtube med många flera? Jag lämnar dessa åt sitt öde för dagen och håller mig till det skrivna.
VB för 30 år sedan.
Hur det ser ut idag vet vi, men om 30 år?
Eftersom jag varit medlem i Vänsterpartiet ungefär lika länge som VB funnits, dock utan samband, så skulle jag kunna tänka mig att överlåta tidningen dit utan att begära ett överpris. Jag kan också låta mig själv ingå i affären för att bidra med det jag kan, få ut skriven text på nätet 40 ggr/år, år ut och år in. Fast det är ju bara intressant om man fortfarande tror på vikten av bokstäver i det politiska arbetet.
66 år i skolan 49. 1997-2006:4. Det stora skiftet
av Den Gamle
1996 kom Samuel P Huntingtons bok The Clash of Civilizations and the Remaking of World Order.
Jag minns mycket intensivt Sara Lidmans förkastelsedom. Också andra recensenter tog skarpt avstånd från Huntingtons teser och uppfattade dem som rasistiska eller rentav nazistiska och i varje fall extrema.
Huntington konstaterar att det kalla kriget var en kamp mellan två modernistiska ideologier som slutade med Sovjetunionens sammanbrott. I stället kommer det som han kallar civilisationernas kamp.
Det farligaste hotet utgör den islamiska civilisationen som präglas av traditionalistiska vanor och avsky för den väg västvärlden valt. En svensk översättning av ”Civilisationernas kamp” kom tio år senare. Då var debattklimatet förändrat. Den skarpa kritiken lyste med sin frånvaro. Huntington försåg islamofobin med en vetenskaplig mask. Hans teser har blivit allmängods.
Skiftet var mycket märkbart i Lund. Åren före sekelskiftet kritiserades givetvis fortfarande nyliberalismen. Behovet av nya reformer i Sverige under trycket av den ekonomiska krisen framhölls. EU-inträdet ledde till häftiga diskussioner. Men mycket blev annorlunda. Fokuset på den anti-imperialistiska kampen försvagades. Den feministiska debatten förändrades. Kritiken av patriarkatet skärptes. Den muslimska hederskulturen angreps. Det ledde till konflikt med solidariteten med muslimska flyktingar. 1980-talets hiv-panik efterträddes av en stark rörelse för de homosexuellas rättigheter. Kritiken av islam beredde väg för ett allmänt angrepp på religionerna. Diskussionen om en ganska odefinierad rasism blev ofta lika häftig som oöverskådlig. Samtidigt var den stora IT-revolutionen på gång. Gunnar Sandin följde den noga och arbetade ett år på en översättning av ett omfattande verk om dess samhälleliga konsekvenser. Dessemellan skrev han skarpa inlägg i VB.
Samtidigt blev en sorts nyleninistiska strömningar allt mer märkbara inom V, kanske som en reaktion mot den individualistiska och alltmer oöverskådliga debatten. Nya medlemmar anknöt till den äldre tradition i partiet som vi trodde var överspelad. På den tiden var det en vanlig hobby att ”lajva” till exempel medeltid eller framtid. En del yngre partikamrater tycktes lajva 1917 års revolutionärer.
Det ledde till allt starkare motsättningar inte bara i Lund utan i hela Vänsterpartiet. Partilokalen blev för liten för mötena och de flyttades till Vårfruskolans matsal. Flera medlemmar från 1970-talet lämnade partiet, bland dem mina vänner Henning Kofoed och Sven-Bertil Persson.
Ojusta metoder började förekomma. Internationella utskottet hade överenskommit med socialdemokraterna att ge ekonomiskt stöd till ett oppositionsparti i Togo som skulle hålla kongress i Lund. En nytillsatt styrelse vägrade helt enkelt att anslå pengarna. Vi gjorde en snabb insamling bland partimedlemmarna och kunde hålla överenskommelsen.
Jag minns mycket intensivt Sara Lidmans förkastelsedom. Också andra recensenter tog skarpt avstånd från Huntingtons teser och uppfattade dem som rasistiska eller rentav nazistiska och i varje fall extrema.
Huntington konstaterar att det kalla kriget var en kamp mellan två modernistiska ideologier som slutade med Sovjetunionens sammanbrott. I stället kommer det som han kallar civilisationernas kamp.
Det farligaste hotet utgör den islamiska civilisationen som präglas av traditionalistiska vanor och avsky för den väg västvärlden valt. En svensk översättning av ”Civilisationernas kamp” kom tio år senare. Då var debattklimatet förändrat. Den skarpa kritiken lyste med sin frånvaro. Huntington försåg islamofobin med en vetenskaplig mask. Hans teser har blivit allmängods.
Skiftet var mycket märkbart i Lund. Åren före sekelskiftet kritiserades givetvis fortfarande nyliberalismen. Behovet av nya reformer i Sverige under trycket av den ekonomiska krisen framhölls. EU-inträdet ledde till häftiga diskussioner. Men mycket blev annorlunda. Fokuset på den anti-imperialistiska kampen försvagades. Den feministiska debatten förändrades. Kritiken av patriarkatet skärptes. Den muslimska hederskulturen angreps. Det ledde till konflikt med solidariteten med muslimska flyktingar. 1980-talets hiv-panik efterträddes av en stark rörelse för de homosexuellas rättigheter. Kritiken av islam beredde väg för ett allmänt angrepp på religionerna. Diskussionen om en ganska odefinierad rasism blev ofta lika häftig som oöverskådlig. Samtidigt var den stora IT-revolutionen på gång. Gunnar Sandin följde den noga och arbetade ett år på en översättning av ett omfattande verk om dess samhälleliga konsekvenser. Dessemellan skrev han skarpa inlägg i VB.
Samtidigt blev en sorts nyleninistiska strömningar allt mer märkbara inom V, kanske som en reaktion mot den individualistiska och alltmer oöverskådliga debatten. Nya medlemmar anknöt till den äldre tradition i partiet som vi trodde var överspelad. På den tiden var det en vanlig hobby att ”lajva” till exempel medeltid eller framtid. En del yngre partikamrater tycktes lajva 1917 års revolutionärer.
Det ledde till allt starkare motsättningar inte bara i Lund utan i hela Vänsterpartiet. Partilokalen blev för liten för mötena och de flyttades till Vårfruskolans matsal. Flera medlemmar från 1970-talet lämnade partiet, bland dem mina vänner Henning Kofoed och Sven-Bertil Persson.
Ojusta metoder började förekomma. Internationella utskottet hade överenskommit med socialdemokraterna att ge ekonomiskt stöd till ett oppositionsparti i Togo som skulle hålla kongress i Lund. En nytillsatt styrelse vägrade helt enkelt att anslå pengarna. Vi gjorde en snabb insamling bland partimedlemmarna och kunde hålla överenskommelsen.
I samband med årsmöten tillkallades medlemmar ut Ung Vänster för
att säkra majoriteter. Sådant hade aldrig tidigare tillämpats. Försök
gjordes att censurera debatten i Veckobladet, vilket heller aldrig
tidigare förekommit. Det kom senare att kulminera i att
lokalavdelningen helt enkelt gjorde sig av med tidningen.
Jag var närvarande en dag under partikongressen i Växjö och blev mycket oroad av språkbruket och de orealistiska föreställningar som hälsades med starka applåder.
Lars Ohly efterträdde Gudrun Schyman, vars partisekreterare han varit. Han fortsatte i själva verket hennes besinningsfulla politik men försökte lugna nyleninisterna genom att kalla sig kommunist, vilket ledde till skarp polemik mot partiet i alla media.
2001 attackerades World Trade Center. Jag hörde om den första attacken mot tornet i radio, satte på tv:n och såg den andra attacken i realtid. Det var en solig septemberdag. Jag minns känslan av tomhet och den långsamt växande insikten att allt var förändrat. Jag fick höra att somliga ungdomar i partiet jublat. Al Qaida var välbekant för mig efter flera attacker mot amerikanska anläggningar i länder kring Röda havet. Jag hade sett gruppens aktioner som uttryck för arabisk frustration.
George Bush förklarade War on Terror och krävde uppslutning från alla stater. Sverige anslöt sig entusiastiskt och Göran Persson höll ett känsloladdat tal. USA förberedde ett stort anfall mot Afghanistan.
Följande lördag skulle jag tala på ett appellmöte i Linero. Jag var mycket klar över vad jag skulle säga: att det var orimligt att förklara krig mot terror. Det skulle bara främja terror och utlösa terror från alla sidor. Jag skulle också framhålla att det var orimligt att angripa ett land för en liten terrorgrupps dåd. Jag visste att både Usama bin Laden och amerikanska specialförband deltagit i kriget mot de sovjetiska invasionstrupperna i Afghanistan på 1980-talet. Vi packade banderoller och högtalare i ett par bilar och körde till torget i Linero. Jag höll mitt tal för enstaka förbipasserande Linero-bor med konsumkassar. Det var ännu en solig septemberdag.
Ett par dagar senare kom militärkuppen i Eritrea.
Jag var närvarande en dag under partikongressen i Växjö och blev mycket oroad av språkbruket och de orealistiska föreställningar som hälsades med starka applåder.
Lars Ohly efterträdde Gudrun Schyman, vars partisekreterare han varit. Han fortsatte i själva verket hennes besinningsfulla politik men försökte lugna nyleninisterna genom att kalla sig kommunist, vilket ledde till skarp polemik mot partiet i alla media.
2001 attackerades World Trade Center. Jag hörde om den första attacken mot tornet i radio, satte på tv:n och såg den andra attacken i realtid. Det var en solig septemberdag. Jag minns känslan av tomhet och den långsamt växande insikten att allt var förändrat. Jag fick höra att somliga ungdomar i partiet jublat. Al Qaida var välbekant för mig efter flera attacker mot amerikanska anläggningar i länder kring Röda havet. Jag hade sett gruppens aktioner som uttryck för arabisk frustration.
George Bush förklarade War on Terror och krävde uppslutning från alla stater. Sverige anslöt sig entusiastiskt och Göran Persson höll ett känsloladdat tal. USA förberedde ett stort anfall mot Afghanistan.
Följande lördag skulle jag tala på ett appellmöte i Linero. Jag var mycket klar över vad jag skulle säga: att det var orimligt att förklara krig mot terror. Det skulle bara främja terror och utlösa terror från alla sidor. Jag skulle också framhålla att det var orimligt att angripa ett land för en liten terrorgrupps dåd. Jag visste att både Usama bin Laden och amerikanska specialförband deltagit i kriget mot de sovjetiska invasionstrupperna i Afghanistan på 1980-talet. Vi packade banderoller och högtalare i ett par bilar och körde till torget i Linero. Jag höll mitt tal för enstaka förbipasserande Linero-bor med konsumkassar. Det var ännu en solig septemberdag.
Ett par dagar senare kom militärkuppen i Eritrea.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)