Helgeandskyrkan
Lördag 1 april kl 17
LIMUS
VB har en lång historia som lokal vänstertidning i Lund. 30 årgångar av Veckobladet kom ut under den förre ägaren som var Vänsterpartiet i Lund och dess föregångare. Under de senaste tio åren har tidningen kommit ut med ett nummer varje vecka, numera som webbnummer och i bloggform.
2017-03-30
Institutet för Kontextuell Teologi
Måndag 3 april har IKT - café i Allhelgonagårdeni Lund. Vi startar
19.00 med en halvtimmes fika (20:-) och småprat. Sedan startar samtalet
kring de frågor vi gemensamt finner mest angelägna utifrån ett
samhällsengagerat trosperspektiv. Här är alla välkomna, ingen bryr sig
om om du är jude eller grek. Klockan 21 avslutar vi.
Skriv en text... av Karin S
Skriv en text, säger han
Men jag är ingen diktmaskin
som skriver på beställning
denna blåsiga gråa dag
när jag ligger i min säng
och längtar efter barnbarnen
i Etiopien. De skulle ju vara
i Hjärup.
Men jag är ingen diktmaskin
som skriver på beställning
denna blåsiga gråa dag
när jag ligger i min säng
och längtar efter barnbarnen
i Etiopien. De skulle ju vara
i Hjärup.
Victoria Kawesa och Gudrun Schyman blir partiledare för Feministiskt initiativ
Feministiskt initiativs (F!) partikongress har valt Victoria Kawesa och Gudrun Schyman till partiledare.
– Det känns så fantastiskt! Jag är den första svarta, kvinnliga partiledaren i Sverige. Men det här är så mycket större än jag. Inget av detta hade varit möjligt om det inte vore för alla tusentals hjältar inom den antirasistiska, feministiska rörelsen som banat väg för sådana som jag. Det är deras framgång lika mycket som min. Jag ska göra allt för att se till att kampen för rättvisa och mänskliga rättigheter fortsätter, säger Victoria Kawesa.
– Jag är väldigt glad för att jag har fått förtroende att vara en av två partiledare för Feministiskt initiativ. Att dessutom få göra det med Victoria Kawesa gör mig mycket stolt, säger Gudrun Schyman.
– Det känns så fantastiskt! Jag är den första svarta, kvinnliga partiledaren i Sverige. Men det här är så mycket större än jag. Inget av detta hade varit möjligt om det inte vore för alla tusentals hjältar inom den antirasistiska, feministiska rörelsen som banat väg för sådana som jag. Det är deras framgång lika mycket som min. Jag ska göra allt för att se till att kampen för rättvisa och mänskliga rättigheter fortsätter, säger Victoria Kawesa.
– Jag är väldigt glad för att jag har fått förtroende att vara en av två partiledare för Feministiskt initiativ. Att dessutom få göra det med Victoria Kawesa gör mig mycket stolt, säger Gudrun Schyman.
NEJ TILL VINSTER I VÄLFÄRDEN! av Gunnar Stensson
Så står det, svart på vitt, på den stora
banderollen i täten för 1 maj-demonstrationen 2017 som just startar
från Stortorget i Lund. Så står det, vitt på rött, på otaliga andra
banderoller. Så står det på flygbladen och på skogen av enskilda
plakat.
S och V har tagit initiativet till en väldig Enhetsdemonstration, där alla de som vill rädda skola, vård och omsorg från att plundras av vinstdrivande aktiebolag kan uttrycka sin övertygelse – och sin oro.
Lärare, läkare, sjuksköterskor, undersköterskor, professorer, pensionärer, studenter, gymnasister, funktionshindrade, butiksanställda, krögare – alla har de samlats i den väldiga folkmassa som långsamt skrider fram i vårsolsglansen förbi domkyrkan och Lundagård.
Där finns alla de fackliga organisationerna, från LO till Skolledarförbundet, där finns majoriteten av Moderaternas, Liberalernas, Centerpartiets, Miljöpartiets, Kristdemokraternas, Feministiskt initiativs och Förnya Lunds väljare, där finns föräldrarna och skolbarnen, de gamla från äldreboendena, och tusentals enskilda medborgare som äntligen får en chans att ge uttryck åt sin åsikt.
Stämningen är hög: de är ju så många! De är ju så eniga! De representerar ju 80 procent av medborgarna!
Nu svänger enhetsdemonstrationens tät ut på Bangatan, går förbi Centralen och fortsätter under de knoppande träden vid Grand. Fler och fler ansluter sig längs tåget. Och alltjämt är Stortorget fullt av folk som otåligt stampar i väntan på att få gå.
Nu hörs den första musikkåren på Klostergatan. Med blänkande instrument passerar den snart Gleerups och de ännu väntande på Stortorget.
Så småningom fylls Mårtenstorgets väldiga yta. En så här mäktig manifestation tar tid. Högtalarnas skrällande drunknar i bruset av tusentals glada människors röster.
NEJ TILL VINSTER I VÄLFÄRDEN!
Men det är nu, en månad före 1 maj, som initiativen måste tas och förhandlingarna genomföras för den första enhetsdemonstrationen i Lund sedan den mäktiga manifestationen mot Irak-kriget den 15 februari 2003!
S och V har tagit initiativet till en väldig Enhetsdemonstration, där alla de som vill rädda skola, vård och omsorg från att plundras av vinstdrivande aktiebolag kan uttrycka sin övertygelse – och sin oro.
Lärare, läkare, sjuksköterskor, undersköterskor, professorer, pensionärer, studenter, gymnasister, funktionshindrade, butiksanställda, krögare – alla har de samlats i den väldiga folkmassa som långsamt skrider fram i vårsolsglansen förbi domkyrkan och Lundagård.
Där finns alla de fackliga organisationerna, från LO till Skolledarförbundet, där finns majoriteten av Moderaternas, Liberalernas, Centerpartiets, Miljöpartiets, Kristdemokraternas, Feministiskt initiativs och Förnya Lunds väljare, där finns föräldrarna och skolbarnen, de gamla från äldreboendena, och tusentals enskilda medborgare som äntligen får en chans att ge uttryck åt sin åsikt.
Stämningen är hög: de är ju så många! De är ju så eniga! De representerar ju 80 procent av medborgarna!
Nu svänger enhetsdemonstrationens tät ut på Bangatan, går förbi Centralen och fortsätter under de knoppande träden vid Grand. Fler och fler ansluter sig längs tåget. Och alltjämt är Stortorget fullt av folk som otåligt stampar i väntan på att få gå.
Nu hörs den första musikkåren på Klostergatan. Med blänkande instrument passerar den snart Gleerups och de ännu väntande på Stortorget.
Så småningom fylls Mårtenstorgets väldiga yta. En så här mäktig manifestation tar tid. Högtalarnas skrällande drunknar i bruset av tusentals glada människors röster.
NEJ TILL VINSTER I VÄLFÄRDEN!
Men det är nu, en månad före 1 maj, som initiativen måste tas och förhandlingarna genomföras för den första enhetsdemonstrationen i Lund sedan den mäktiga manifestationen mot Irak-kriget den 15 februari 2003!
Bilden kommer från Aftonbladets ledarsida
den 25 apr 2014
Det börjar bli dags nu!
2 kronor mer i skatt av Gunnar Stensson
När regeringen höjde skatten med 2 kronor i månaden för den som tjänar
38 000 och med 200 kronor för den som tjänar 55000 för att finansiera
avskaffandet av orättvisan att pensionärer i årtionden betalat högre
skatt än vanliga löntagare, skrev Svenska Dagbladet att regeringen
”straffar hårt arbete, ansträngning, utbildning, flit” (23/3).
Moderaterna är vilsna just nu. Men grundbulten i deras politik har i alla tider varit kamp mot beskattning av de rika - plus hån mot sjuka, pensionärer och låginkomsttagare. De kallas bidragsberoende. Att de är fattiga beror ju på deras lathet.
PS. Också Björklund, L, vill rädda de rika från tvåkronan.
Moderaterna är vilsna just nu. Men grundbulten i deras politik har i alla tider varit kamp mot beskattning av de rika - plus hån mot sjuka, pensionärer och låginkomsttagare. De kallas bidragsberoende. Att de är fattiga beror ju på deras lathet.
PS. Också Björklund, L, vill rädda de rika från tvåkronan.
Parasitskatten av Bengt Hall
Vitryssland brukar kallas Europas sista diktatur. I två månader har folk
protesterat och demonstrerat och i helgen greps hundratals
demonstranter när polisen slog ner en massaktion i Minsk. Det som
utlöste protesterna är den så kallade "parasitskatten" som införts. Den
innebär att de som arbetar mindre än halvtid får betala en extra
straffskatt.
I Sverige infördes successivt från 2007 det s k jobbskatteavdraget. Syftet med jobbskatteavdraget var att den som försörjde sig på "bidrag" och inte på arbete skulle betala högre skatt än den som arbetar. Bidragstagare (parasiter skulle man sagt i Vitryssland) var pensionärer, sjuka och arbetslösa.
Parasitskatten i Vitryssland infördes av diktatorn Aleksandr Lukasjenko. Jobbskatteavdraget infördes av Fredrik Reinfeldt (m) och Anders Borg (m). Trots upprepade löften från praktiskt taget alla partier om att avskaffa straffskatten för pensionärer fortsätter tjuverierna. Eftersom de flesta svenska "parasiter" är pensionärer, blir det inte så mycket gatudemonstrationer och slagsmål med polisen. Vi börjar bli för gamla och skröpliga för sånt. Men nog skulle det behövas.
I Sverige infördes successivt från 2007 det s k jobbskatteavdraget. Syftet med jobbskatteavdraget var att den som försörjde sig på "bidrag" och inte på arbete skulle betala högre skatt än den som arbetar. Bidragstagare (parasiter skulle man sagt i Vitryssland) var pensionärer, sjuka och arbetslösa.
Parasitskatten i Vitryssland infördes av diktatorn Aleksandr Lukasjenko. Jobbskatteavdraget infördes av Fredrik Reinfeldt (m) och Anders Borg (m). Trots upprepade löften från praktiskt taget alla partier om att avskaffa straffskatten för pensionärer fortsätter tjuverierna. Eftersom de flesta svenska "parasiter" är pensionärer, blir det inte så mycket gatudemonstrationer och slagsmål med polisen. Vi börjar bli för gamla och skröpliga för sånt. Men nog skulle det behövas.
2023 av Gunnar Stensson
Då står en ny järnvägsstation klar vid Klostergården. Stationen kommer
att ha 4-6 avgångar i timmen och ger klostergårdsborna goda möjligheter
att nå stora delar av Skåne.
Just nu pågår arbetet med att ta fram en fördjupning av översiktsplan för sydvästra Lund. När vi har fått besked om vad som händer med reningsverket kan vi göra klart planen och låta den gå på samråd som preliminärt kommer att hållas i slutet av 2017, meddelar Trafikverket.
Området kommer att bebyggas i samband med att stationen byggs.
Den nya bussdepån har redan börjat färdigställas på en stor industritomt där Folkparksvägen ansluter till Maskinvägen. Den kommer nog kunna tas i bruk redan i år.
Just nu pågår arbetet med att ta fram en fördjupning av översiktsplan för sydvästra Lund. När vi har fått besked om vad som händer med reningsverket kan vi göra klart planen och låta den gå på samråd som preliminärt kommer att hållas i slutet av 2017, meddelar Trafikverket.
Området kommer att bebyggas i samband med att stationen byggs.
Den nya bussdepån har redan börjat färdigställas på en stor industritomt där Folkparksvägen ansluter till Maskinvägen. Den kommer nog kunna tas i bruk redan i år.
Helsingborg: Sundets pärla av Anders Emilson
Anders Emilsson var skribent och volontär i VB under dess
ungdomsår. Han gick förlorad för VB när han för många år sen utvandrade
till Helsingborg. Så var det nämnligen då. VB var Lund och tolkade
ordet lokalt mycket lokalt. Nu är det inte riktigt så längre så, vi
välkomnar Anders rapport från Helsingborg, vi blir t o m lyckliga om det
skulle komma fler.
För att få plats till Kongresshuset har den öppna platsen, av
Helsingborgarna kallad Ångfärjetomten, fått ge vika. Namngivningen av
hela området med hotell, kongresshus, parkerings hus, bostäder och
annat har man överlåtit åt byggherren, Midroc, som fastnat för Sea-U
utan att tänka på att namnet redan ockuperats av ett kunskapscenter i
Malmö . Namnet ska väl vara vitsigt, men betyder snarare farväl än
välkommen. Ångfärjan är ju ett sedan länge etablerat namn i
Helsingborg, närmast ett varumärke för staden. Det naturliga hade varit
att helsingborgarna fått rösta fram namnet, och inte låta en
utomstående byggfirma åstadkomma en halvdålig vits.
För att få plats med det kommande storbygget har man varit tvungen att flytta det etablerade nöjesstället "The Tivoli" 75 meter över Hamntorget, i stället för att bygga ett nytt. Det var en eftergift åt den opposition som helt var emot att ytterligare en utsikt mot havet skulle täppas igen. Eftergiften kostade 25 miljoner att genomföra . Själva byggnaden, som varit i bruk sedan 1891, är en nationalromantisk pastisch som egentligen inte har någon anknytning till Helsingborg utan är en efterlikning av ett norrländskt stationshus. Byggnaden var i dåligt skick redan före flytten och avsevärt belopp har fått läggas ner för att få den i stånd.
Dunkers Kulturhus fyller 15 år i år. En rad chefer har kommit och gått, för tillfället är chefsposten vakant. Ett av dragplåstren i Kulturhuset har varit turistbyrån som där haft sina lokaler. Den har dock nyligen lagts ner, utan att få någon efterträdare, så nu är Helsingborg en av de få större städer som inte har någon turistbyrå.
Befolkningsutvecklingen är dock gynnsam för Helsingborg. Tyvärr har detta medfört brist på bostäder, varför man tvingats lägga fram det ena horribla förslaget efter det andra, som att bebygga den klassiska folkparken Sundspärlan, att skövla ett antal koloniområden, att bygga höghus i kanten av Pålsjö skog. Inget av förslagen har dock hittills realiserats.
Helsingborg har alltid lidit av
mindervärdeskomplex gentemot storebror Malmö (124, resp 278 000 inv.).
Inte blev det bättre när HIF trillade ur allsvenskan. Man kompenserar
sig genom att bygga ett överdimensionerat Kongresshus, en överdådig
Arena samt göra en genomgripande renovering av fotbollshögborgen Olympia
(till vilken man, tvärt emot statuterna, använt pengar ur Henry
Dunkers stiftelse för kulturella ändamål). Därvid naturligtvis utan att
beakta att det minsta Henry Dunker var intresserad av så var det
sport.
För att få plats med det kommande storbygget har man varit tvungen att flytta det etablerade nöjesstället "The Tivoli" 75 meter över Hamntorget, i stället för att bygga ett nytt. Det var en eftergift åt den opposition som helt var emot att ytterligare en utsikt mot havet skulle täppas igen. Eftergiften kostade 25 miljoner att genomföra . Själva byggnaden, som varit i bruk sedan 1891, är en nationalromantisk pastisch som egentligen inte har någon anknytning till Helsingborg utan är en efterlikning av ett norrländskt stationshus. Byggnaden var i dåligt skick redan före flytten och avsevärt belopp har fått läggas ner för att få den i stånd.
Dunkers Kulturhus fyller 15 år i år. En rad chefer har kommit och gått, för tillfället är chefsposten vakant. Ett av dragplåstren i Kulturhuset har varit turistbyrån som där haft sina lokaler. Den har dock nyligen lagts ner, utan att få någon efterträdare, så nu är Helsingborg en av de få större städer som inte har någon turistbyrå.
Befolkningsutvecklingen är dock gynnsam för Helsingborg. Tyvärr har detta medfört brist på bostäder, varför man tvingats lägga fram det ena horribla förslaget efter det andra, som att bebygga den klassiska folkparken Sundspärlan, att skövla ett antal koloniområden, att bygga höghus i kanten av Pålsjö skog. Inget av förslagen har dock hittills realiserats.
Sagan om president Rumpa: Del 5. Världens största skithus av Mr. Hyde
President Rumpas lyckligaste barndomsminne
handlade om en gång när han var ensam i barnkammaren. Det hände sällan,
eftersom man var tvungen att vakta honom för att han inte skulle
förstöra möbler, tavlor, böcker, fönster, ja allt som kunde förstöras.
Den här gången var han ensam. Han hade just fått av sig sin blöja som han bajsat alldeles full! Han grävde ner bägge händerna i den gulbruna, fortfarande varma avföringen och kastade den omkring sig, han smetade ner ansiktet, håret och de små tjocka benen. Han skrattade och skrek av lycka och stoppade munnen full. Ja, det var en fest att minnas!
Nu, när han undertecknade den exekutiva order som rev upp hans företrädares miljöreformer, erinrade han sig den stora bajsfesten. Han var ännu lyckligare nu. Den här gången skulle han få skita ner hela landet Störst Först, ja hela världen, för stanken skulle sprida sig till varje vrå på jordklotet.
Han hade utsett sin bästa rumpnisse, kompisen Scott Prutt, till miljöminister.
När
Prutt pruttade lät det som en kulspruta. Rumpnissar med sotiga
ansikten omgav honom. Nu skulle det svarta kolet upp ur underjorden!
Sen skulle det brännas så den giftiga röken fick svepa ut i atmosfären.
Landet Först Störst skulle bli världens skithus!
Och floderna skulle skitas ner. Sot skulle flyta i Mississippi, Missouri, Ohio-floden, Red River och Rio Grande. Den ruttna fisken skulle stinka på stränderna. Glaciärerna i Klippiga bergen skulle svärtas av koldamm, smälta och rinna utför bergssidorna.
Inlandsisarna skulle smälta och det smutsiga havsvattnet skulle svämma över New York, Bajskorvarna skulle flyta utför Femte Avenyn. Ekonomin i Först Störst skulle blomstra. ”Vi älskar att vara skitarbetare”, jublade rumpnissarna.
Ja, det här var något helt annat än bajsfesten i barnkammaren. Stolt höll president Rumpa upp dokumentet som han just hade undertecknat. Det var den 28 mars 2017, en historisk dag. Nu skulle miljönissarna rullas i skiten.
Den här gången var han ensam. Han hade just fått av sig sin blöja som han bajsat alldeles full! Han grävde ner bägge händerna i den gulbruna, fortfarande varma avföringen och kastade den omkring sig, han smetade ner ansiktet, håret och de små tjocka benen. Han skrattade och skrek av lycka och stoppade munnen full. Ja, det var en fest att minnas!
Nu, när han undertecknade den exekutiva order som rev upp hans företrädares miljöreformer, erinrade han sig den stora bajsfesten. Han var ännu lyckligare nu. Den här gången skulle han få skita ner hela landet Störst Först, ja hela världen, för stanken skulle sprida sig till varje vrå på jordklotet.
Han hade utsett sin bästa rumpnisse, kompisen Scott Prutt, till miljöminister.
När
Prutt pruttade lät det som en kulspruta. Rumpnissar med sotiga
ansikten omgav honom. Nu skulle det svarta kolet upp ur underjorden!
Sen skulle det brännas så den giftiga röken fick svepa ut i atmosfären.
Landet Först Störst skulle bli världens skithus! Och floderna skulle skitas ner. Sot skulle flyta i Mississippi, Missouri, Ohio-floden, Red River och Rio Grande. Den ruttna fisken skulle stinka på stränderna. Glaciärerna i Klippiga bergen skulle svärtas av koldamm, smälta och rinna utför bergssidorna.
Inlandsisarna skulle smälta och det smutsiga havsvattnet skulle svämma över New York, Bajskorvarna skulle flyta utför Femte Avenyn. Ekonomin i Först Störst skulle blomstra. ”Vi älskar att vara skitarbetare”, jublade rumpnissarna.
Ja, det här var något helt annat än bajsfesten i barnkammaren. Stolt höll president Rumpa upp dokumentet som han just hade undertecknat. Det var den 28 mars 2017, en historisk dag. Nu skulle miljönissarna rullas i skiten.
Lex Conrad. Forts av Gunnar Stensson
Ägaren till Runstyckets förskola i Malmö avslöjades som mobbare i
”Kalla fakta” i TV4 i tisdags förra veckan. Hen försökte mota bort
8-årige Conrad Dahl som lider av lindrig autism från förskolan för att
hen fruktade att han skulle bli för dyr! Vinsten på 5 miljoner skulle
hotas. Vi refererade fallet i förra VB, som ni säkert minns.
Nu har vi tack vare Jens Mikkelsen (SDS 23/3) fått veta att förskolan ägs av Helen Widman, gift med Allan Widman, försvarspolitisk talesman för Liberalerna. Suppleant i förskolan Runstyckets styrelse är Emma Widman, tidigare ordförande för Liberala ungdomsförbundet i Malmö och dotter till Allan Widman.
Helen Widman anmälde Conrads föräldrar till socialtjänsten om de inte flyttade Conrad till en annan skola. ”Den rättsliga delen i den här beklämmande historien borde inte vara färdig – hur skulle detta kunna vara lagligt? - men oavsett hur det slutar står det klart att Conrad fått en mycket sämre start i livet än han borde”, skriver Fredrik Virtanen (AB 25/39).
Det är barn som Conrad som drabbas när vinstdrivande aktiebolag härjar på våra skolor. Det är en konsekvens av Liberalernas skolpolitik.
Nu har vi tack vare Jens Mikkelsen (SDS 23/3) fått veta att förskolan ägs av Helen Widman, gift med Allan Widman, försvarspolitisk talesman för Liberalerna. Suppleant i förskolan Runstyckets styrelse är Emma Widman, tidigare ordförande för Liberala ungdomsförbundet i Malmö och dotter till Allan Widman.
Helen Widman anmälde Conrads föräldrar till socialtjänsten om de inte flyttade Conrad till en annan skola. ”Den rättsliga delen i den här beklämmande historien borde inte vara färdig – hur skulle detta kunna vara lagligt? - men oavsett hur det slutar står det klart att Conrad fått en mycket sämre start i livet än han borde”, skriver Fredrik Virtanen (AB 25/39).
Det är barn som Conrad som drabbas när vinstdrivande aktiebolag härjar på våra skolor. Det är en konsekvens av Liberalernas skolpolitik.
Lunds Liberala populister av Gunnar Stensson
Den folkrika, resursstarka staden Lund
beviljades nyligen av staten en minskning i flyktingmottagandet med en
sjättedel, från 544 till 421 flyktingar. Det räcker inte för Philip
Sandberg, L. I kommunstyrelsens arbetsutskott föreslår han att Lund ska
kräva ännu en minskning, eftersom kommunen annars kan tvingas att
”öppna idrottshallar och placera väldigt många människor på hotell”.
Flera fattigare kommuner tar emot betydligt fler flyktingar, och skulle, om Liberalerna i Lund fick sin vilja igenom, tvingas att öka sitt flyktingmottagande ännu mer.
Philip Sandberg vädjar till den latenta främlingsfientlighet – och girighet – som han antar att många av Liberalernas tänkbara väljare hyser. Han har gjort det förr, som när han i höstas påstod att Lund omfamnar terrorister vid kommungränsen.
Nu liksom då får han med sig Moderaterna.
Det finns ett begrepp för att definiera den sortens politik. Populism. Ond populism.
De andra partierna i arbetsutskottet S, MP och V säger nej till det Liberala utspelet.
Flera fattigare kommuner tar emot betydligt fler flyktingar, och skulle, om Liberalerna i Lund fick sin vilja igenom, tvingas att öka sitt flyktingmottagande ännu mer.
Philip Sandberg vädjar till den latenta främlingsfientlighet – och girighet – som han antar att många av Liberalernas tänkbara väljare hyser. Han har gjort det förr, som när han i höstas påstod att Lund omfamnar terrorister vid kommungränsen.
Nu liksom då får han med sig Moderaterna.
Det finns ett begrepp för att definiera den sortens politik. Populism. Ond populism.
De andra partierna i arbetsutskottet S, MP och V säger nej till det Liberala utspelet.
Kambodja: Minnesmärken över Röda khmerernas terror av Ulf Nymark
Choeung Ek, ”Killing Fields”.
För att hedra minnet av de personer som avrättades här finns ett högt torn
med kranier av några av de tusentals som mötte sin bödel här.
Ingen fånge kom levande härifrån.
Kambodja blev efter en långvarig
ställning som fransk koloni självständigt år 1954. Kungen i landet,
Norodom Sihanouk, abdikerade för att bli premiär- och utrikesminister.
Under trycket av det eskalerade kriget i Vietnam kom Sihanouk att föra
en alltmer anti-USA-politik och Sihanouk bröt med USA 1965. Sihanouk
störtades år 1970 i en högerkupp under ledning av Lon Nol, som blev
premiärminister. Lon Nol var i allt väsentligt att betrakta som en
USA-marionett och det folkliga missnöjet växte. De US-amerikanska
bombningarna ledde till död och svält. Det ledde till väpnad kamp mot
Lon Nol-regimen. Ledande i detta var Kambodjas kommunistiska parti, som
fick uppbackning av Kina.
Phnom Penh. Office S-21 eller Toul Sleng-fängelset.
Ett centrum för terrorn.
De kommunistiska styrkorna (som Sihanouk döpte till ”Röda khmererna”) under ledning av Pol Pot, tog makten i april 1975. Stora delar av befolkningen jublade i förhoppning om bättre tider. Så blev det som bekant inte. Praktiskt taget omedelbart började Röda khmererna fördriva städernas befolkning ut på landsbygden. Syftet var primärt inte att säkra befolkningens försörjning, utan att skapa ett helt nytt samhälle – ett samhälle utan pengar, utan handel, utan vanliga skolor, utan religion och utan traditionell khmerkultur. För att markera den nya eran satte regimen nytt namn på landet: Demokratiska Kampuchea.
Vietnam störtar terrorväldet
All opposition kvästes med avrättningar, arbetsläger, misshandel. Intellektuella, stadsbefolkning, etniska minoriteter var per definition klassförrädare och straffades därefter. Men precis som i Sovjetunionen under Stalintiden anklagades också partimedlemmar och regimens soldater och officerare för att vara förrädare. Ena dagen bödel, andra dagen utsatt för andra bödlar. I slutet av 1978 invaderade Vietnam landet efter att ha blivit angripet av den kambodjanska regimens krigsmakt. Pol Pot ville troligen återskapa det historiska stora Khmerriket.
Trovärdiga beräkningar ger vid handen att ca 2 miljoner kambodjaner föll offer under de Röda khmererna på grund av terror, avrättningar, misshandel, sjukdomar och svält.
Choeung Ek, ”Killing Fields”. På skylten i hörnet står: ”Mass Grave of more than 100 victims children and women whose majority were naked.”
I Phnom Penh fanns terrorns centrum i vad som fram till
röda khmerernas maktövertagande var en skola. Skolan omvandlades till
Toul Sleng-fängelset, även kallat Security Office 21. (Motsvarigheten
till Lubjankafängelset i Moskva under sovjettiden.) Det var ett centrum
för förhör, tortyr och förintelse. Antagligen hölls uppemot 14 000
fångar i S-21. Enbart 12 personer har överlevt fångenskapen i S-21.
Detta på grund av att de hade kunskaper som regimen inte kunde klara
sej utan i fängelset. De fångar som inte avrättades fördes till en
avrättningsplats, Choeung Ek, i stadens utkanter. Där avrättades ett
okänt antal tusen människor. Män, kvinnor, barn. Genom skjutning, men
lika ofta genom att slås ihjäl med hackor, käppar och yxor. Barnfångar
slogs också ihjäl mot ett träd.
Choeung Ek, ”Killing Fields”. “Killing tree against which executioners beat children”.
Toul Sleng och Choeung Ek hade sina motsvarigheter på olika platser i hela landet. Röda khmererna och ”Demokratiska Kampuchea” är utan tvekan en av 1900-talets största mänskliga katastrofer.
Kambodja idag
Men kriget var inte slut med Pol Pots fall. Det pågick länge ett gerillakrig från röda khmerernas sida. Kriget mot den nya regeringen i Kambodja stöddes av USA och Kina. De Röda khmererna fick också representera Kambodja i FN och andra internationella sammanhang. Först under 1990-talet blev det fred. De ledande under Pol-Potregimen har ställts inför rätta, dock endast en handfull personer. Men dagens Kambodja är inte ute efter hämnd, utan i första hand strävar man efter försoning och upprättelse. Landet återhämtar sig sakta efter den långa perioden av krig och terror, men fattigdomen är fortfarande skriande hos majoriteten av befolkningen. Samtidigt växer klassklyftorna. Det finns inget fungerande rättssystem och korruptionen tilltar. Statens ekonomi är helt beroende av utländska biståndsmedel. Någorlunda fria val hålls, men den nuvarande regeringen med premiärminister Hun Sen i spetsen använder uppenbarligen statliga medel till sin egen fördel, inklusive till tämligen utbrett valfusk. Val till parlamentet skall hållas nästa år (?) och det är bara att hoppas att de partier och kandidater som vill få bukt med korruptionen och leda in Kambodja på en demokratisk rättsstat vinner ökat inflytande. Kambodja har trots allt, med tanke på att kriget i praktiken tog slut nyligen, tagit steg framåt på demokratins och utvecklingens väg.
NOT: Bilderna tagna vid besök i Kambodja i februari i år.
Choeung Ek, ”Killing Fields”. “Killing tree against which executioners beat children”.
Toul Sleng och Choeung Ek hade sina motsvarigheter på olika platser i hela landet. Röda khmererna och ”Demokratiska Kampuchea” är utan tvekan en av 1900-talets största mänskliga katastrofer.
Kambodja idag
Men kriget var inte slut med Pol Pots fall. Det pågick länge ett gerillakrig från röda khmerernas sida. Kriget mot den nya regeringen i Kambodja stöddes av USA och Kina. De Röda khmererna fick också representera Kambodja i FN och andra internationella sammanhang. Först under 1990-talet blev det fred. De ledande under Pol-Potregimen har ställts inför rätta, dock endast en handfull personer. Men dagens Kambodja är inte ute efter hämnd, utan i första hand strävar man efter försoning och upprättelse. Landet återhämtar sig sakta efter den långa perioden av krig och terror, men fattigdomen är fortfarande skriande hos majoriteten av befolkningen. Samtidigt växer klassklyftorna. Det finns inget fungerande rättssystem och korruptionen tilltar. Statens ekonomi är helt beroende av utländska biståndsmedel. Någorlunda fria val hålls, men den nuvarande regeringen med premiärminister Hun Sen i spetsen använder uppenbarligen statliga medel till sin egen fördel, inklusive till tämligen utbrett valfusk. Val till parlamentet skall hållas nästa år (?) och det är bara att hoppas att de partier och kandidater som vill få bukt med korruptionen och leda in Kambodja på en demokratisk rättsstat vinner ökat inflytande. Kambodja har trots allt, med tanke på att kriget i praktiken tog slut nyligen, tagit steg framåt på demokratins och utvecklingens väg.
NOT: Bilderna tagna vid besök i Kambodja i februari i år.
66 år i skolan 48. 1997-2006:3. av Den Gamle
26 år tillbringade jag i det där
byggnadskomplexet av gult tegel vid korsningen mellan Ystadvägen och
Munkhättegatan i Malmö. I början av 1970-talet var det som en levande
organism, kanske en hjärna, med korridorer som blodådror genom vilka
elever, lärarkandidater, handledare och metodiklektorer strömmade
mellan Munkhätteskolan, lärarhögskolan och Heleneholmsskolan, den
sammanhållna högstadie- och gymnasieskolan som var försöks- och
demonstrationsskola.
Till att börja med var Lärarhögskolan min hemvist. Jag och mina kamrater rörde oss mellan föreläsningssalarna, läste på det stora biblioteket, lunchade tillsammans, iakttog lektioner och undervisade själva i Heleneholmsskolans klassrum.
Jag blev lärare i Heleneholmsskolan hösten 1971. Nu var det jag som hade demonstrationslektioner och lärarkandidater och besöktes av samma lektorer som varit mina lärare under året på lärarhögskolan. Jag fick tillgång också till stadsdelsbiblioteket som var mer universellt än lärarhögskolans bibliotek med dess inriktning på pedagogik och psykologi.
På rasterna satt jag i något av lärarrummen: det första en sorts kafé, avsett för umgänge, vila och kaffe (vi hade en särskilt anställd, allvetande kvinna som svarade för kaféet), det andra för hantering av skoladministration och det tredje för skrivarbete, studier, lektionsförberedelser och rättning av prov. Alla rummen var fyllda av cigarrettrök men allteftersom åren gick trängdes röken bort, först från det innersta rummet, sedan från administrationsrummet och slutligen från kaféet. Det tog väl ett par decennier. En av lärarna, Wrethov hette han (den gamla läroverks- och kasernkonventionen att använda efternamnet tillämpades länge), hörde till de ledande i Visir (vi som inte röker), en betydande kampanjorganisation mot rökning de där åren.
Luncherna fortsatte jag att inta i Lärarhögskolan, ofta med kollegor eller lärarkandidater och ibland med gymnasister som egentligen inte hade tillträde men ofta kunde passera som lärarkandidater. Jag fortsatte också att frekventera lärarhögskolans bibliotek som var mer ostört än Heleneholmsskolans lärarrum där man ständigt kom i samspråk med kollegor, viktiga samtal, naturligtvis, som rörde elevfrågor och undervisning.
Jag hade ofta anledning att besöka någon metodiklektor och eller prata med lärarkandidater. Somliga blev jag god vän med som Bereket Yebio, eritreanen som blev en central person i Eritreagrupperna både som föreläsare och person och som hade kontakt med ledande eritreaner också på högsta nivå.
Munkhätteskolan besökte vi på vårterminerna för att lära känna de klasser som skulle börja i högstadiet och som vi skulle bli klassföreståndare för.
Dessutom hade vi ju hela tiden en musiklinje på gymnasiet och delade skolgård med musikhögskolan.
Till att börja med var Lärarhögskolan min hemvist. Jag och mina kamrater rörde oss mellan föreläsningssalarna, läste på det stora biblioteket, lunchade tillsammans, iakttog lektioner och undervisade själva i Heleneholmsskolans klassrum.
Jag blev lärare i Heleneholmsskolan hösten 1971. Nu var det jag som hade demonstrationslektioner och lärarkandidater och besöktes av samma lektorer som varit mina lärare under året på lärarhögskolan. Jag fick tillgång också till stadsdelsbiblioteket som var mer universellt än lärarhögskolans bibliotek med dess inriktning på pedagogik och psykologi.
På rasterna satt jag i något av lärarrummen: det första en sorts kafé, avsett för umgänge, vila och kaffe (vi hade en särskilt anställd, allvetande kvinna som svarade för kaféet), det andra för hantering av skoladministration och det tredje för skrivarbete, studier, lektionsförberedelser och rättning av prov. Alla rummen var fyllda av cigarrettrök men allteftersom åren gick trängdes röken bort, först från det innersta rummet, sedan från administrationsrummet och slutligen från kaféet. Det tog väl ett par decennier. En av lärarna, Wrethov hette han (den gamla läroverks- och kasernkonventionen att använda efternamnet tillämpades länge), hörde till de ledande i Visir (vi som inte röker), en betydande kampanjorganisation mot rökning de där åren.
Luncherna fortsatte jag att inta i Lärarhögskolan, ofta med kollegor eller lärarkandidater och ibland med gymnasister som egentligen inte hade tillträde men ofta kunde passera som lärarkandidater. Jag fortsatte också att frekventera lärarhögskolans bibliotek som var mer ostört än Heleneholmsskolans lärarrum där man ständigt kom i samspråk med kollegor, viktiga samtal, naturligtvis, som rörde elevfrågor och undervisning.
Jag hade ofta anledning att besöka någon metodiklektor och eller prata med lärarkandidater. Somliga blev jag god vän med som Bereket Yebio, eritreanen som blev en central person i Eritreagrupperna både som föreläsare och person och som hade kontakt med ledande eritreaner också på högsta nivå.
Munkhätteskolan besökte vi på vårterminerna för att lära känna de klasser som skulle börja i högstadiet och som vi skulle bli klassföreståndare för.
Dessutom hade vi ju hela tiden en musiklinje på gymnasiet och delade skolgård med musikhögskolan.
Musiklärarna, både de som undervisade i de olika
instrumenten och de som arbetade med musikteori, hade jag kontakt med
när jag var klassföreståndare för någon musikklass.
Före digitaliseringen fanns också ganska stor administrativ personal. Vi SO-lärare (samhällskunskap, geografi, historia) hade till exempel tillgång till en egen sekreterare som skrev ut prov och stencilerade arbetsuppgifter, en effektiv och kunnig kvinna förstås, sannolikt lägre avlönad än vad som motsvarade hennes kompetens.
Sammanlagt var vi ett stort kollektiv, lärarhögskolans flera hundra lärarkandidater och säkert minst femtio metodiklektorer, Heleneholmsskolans fem, sex hundra högstadieelever, kanske fyra hundra gymnasister och ett hundratal lärare. Jag hade dagliga kontakter med alla kategorier och stod i katedern ungefär fyra timmar om dagen inför oföränderligt unga klasser, år efter år. De första åren kände man att lärarhögskolan var en progressiv kraft. I Malmös gymnasier, och inte bara där, fanns många äldre lärare som längtade tillbaka till de gamla läroverken och sällan försummade ett tillfälle att racka ner på oss.
Läsåret hade sina stadier och kulminationer, från starten i augusti till luciafirande, betygskollegier och terminsavslutningar. Heleneholmsskolans aula, med scen och fin akustik, användes för konserter och teaterföreställningar. Vi hade de första åren storartade julkonserter, men de flyttades så småningom till Paulikyrkan.
När jag promenerat genom Seved till Södervärn och satt mig i bussen till Lund efter avslutad arbetsdag pustade jag ut. Ibland somnade jag. Loven var efterlängtade.
Sten-Bertil Olsson utsågs till chef för utbildningsförvaltningen i Lund 1997. Jag skulle komma att samarbeta med honom i utbildningsnämnden under nästan tio år. Han hade varit rektor på Polhemsskolan och Spyken och hade drivit igenom Spykens utbyggnad, trots att kommunen egentligen inte hade råd. Hans personkännedom var formidabel liksom hans minne. Från första början var han med i den grupp som planerade för den framtida stadsdelen Brunnshög. Han bidrog till att göra utbildningsnämnden i positiv mening politisk, trots att han säkert stod långt ifrån allt vad vänster hette. Det var själva ivern att utveckla och påverka som gjorde honom stimulerande. De flesta idéer om skola och utbildning han hade var positiva. Dessutom var han något av en arbetsnarkoman. Det hände att han tog på sig för mycket vilket givetvis påverkade kanslipersonalens arbetssituation. En chef som är arbetsnarkoman är arbetsam också för sina medarbetare.
2017-03-23
Idag är himlen grå och trist av Karin S
Idag är himlen grå och trist
Jag tror jag all min livslust mist
Men trots allt kroppsligt sönderfall
så blir det vår i alla fall
och vårens växtkraft sprider sej och solen läker dej och mej
Jag tror jag all min livslust mist
Men trots allt kroppsligt sönderfall
så blir det vår i alla fall
och vårens växtkraft sprider sej och solen läker dej och mej
Doc Lounge Lund: The Grown Ups
Who you love and where you work are things all adults should
get to decide themselves. But what if you're still being seen as a
child?
(Doc Lounge är på engelska sedan januari 2017.)
ABOUT THE FILM
For almost their whole life a group of friends 40 year olds have been classmates. They have passed all their grades and now dont want to continue complying with school obligations. They outlive their parents and they are aware that they have been in school longer than most teachers and they are sick and tired of being students. They are grownups and they want to be treated as grownups. They always believe that when their parents died, they would be able to do everything they weren't allowed before, like living on their own, driving, hanging out, having sex, being parents, getting married, and having a real job. But things are not changing for them, they have Down Syndrome and they have to deal with the frustration of living as if they were still ten years old, when they are almost fifty. Director Maite Alberdi draws us into the microcosm of these young adults through her intimate observation, free from commentary.
Director: Maite Alberdi
Country: Chile, the Netherlands, France
Year: 2016
Language: Spanish, English subtitles
Time: 2017-03-28 19:00
Place: Mejeriet
Entrance: Standard ticket 80 kr. Sudent/senior (pensionär) 60 kr
Trailer »
(Doc Lounge är på engelska sedan januari 2017.)
For almost their whole life a group of friends 40 year olds have been classmates. They have passed all their grades and now dont want to continue complying with school obligations. They outlive their parents and they are aware that they have been in school longer than most teachers and they are sick and tired of being students. They are grownups and they want to be treated as grownups. They always believe that when their parents died, they would be able to do everything they weren't allowed before, like living on their own, driving, hanging out, having sex, being parents, getting married, and having a real job. But things are not changing for them, they have Down Syndrome and they have to deal with the frustration of living as if they were still ten years old, when they are almost fifty. Director Maite Alberdi draws us into the microcosm of these young adults through her intimate observation, free from commentary.
Director: Maite Alberdi
Country: Chile, the Netherlands, France
Year: 2016
Language: Spanish, English subtitles
Time: 2017-03-28 19:00
Place: Mejeriet
Entrance: Standard ticket 80 kr. Sudent/senior (pensionär) 60 kr
Trailer »
Byggtiden för fyrspåret Arlöv-Lund förlängs ett år
Förändringen innebär att fyrspåret blir klart ett år senare, men innebär inte längre byggtid för stationen i Klostergården.
Finansieringen av sträckan och arbetet med järnvägsplanen har försenats efter en tvist med den konsult som arbetat med planen.
Fyrspåret beräknas kunna tas i drift år 2024. Byggstarten sker som planerat 2017. Entreprenör kan vara på plats efter sommaren.
Allt enligt Trafikverket
Finansieringen av sträckan och arbetet med järnvägsplanen har försenats efter en tvist med den konsult som arbetat med planen.
Fyrspåret beräknas kunna tas i drift år 2024. Byggstarten sker som planerat 2017. Entreprenör kan vara på plats efter sommaren.
Allt enligt Trafikverket
När kapitalismen blir en religion blir allt varor
av Gunnar Stensson
Maria Küchen har samtalat om kapitalism och religion med
dominikanerbröderna i Lund. De utgick från Walter Benjamins text
”Kapitalismen som religion” från 1921. Adam Smith, nationalekonomins
och laissez faire-liberalismens grundare, trodde på en ”osynlig hand”
som ordnar allt till det bästa.
Maria Küchen konstaterar att kapitalismen är grundlös religion. (SDS 22/3)
Avståndstagandet är centralt i kristendomen och har stöd i evangelierna.
Jesus varnade kapitalisterna. ”Det är lättare för en kamel att komma genom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.” Markus 10, vers 25.
Jesus tålde inte vinningslystnad. ”I templet stötte han på dem som sålde oxar och får och duvor och dem som satt där och växlade pengar. Han gjorde en piska av repstumpar och drev ut allesammans ur templet med deras får och oxar. Han slog ut växlarnas pengar och välte omkull deras bord och till dem som sålde duvor sade han: ”Bort med allt det här! Gör inte min faders hus till en saluhall.” Johannesevangeliet 2, vers 13
Nej, Jesus var ingen marknadsivrare. Idag skulle han kanske sagt: Gör inte skolan till en varuhall!
Han varnar för falska profeter: ”Akta er för de falska profeterna som kommer till er som får men i sitt inre är rovlystna vargar. På deras frukt ska ni känna dem.”
Tyvärr känner de flesta så kallade kristna inte till Jesu antikapitalism. Till exempel Kristdemokraterna verkar helt okunniga.
Kapitalisterna i Jerusalem blev förstås ursinniga och spikade upp Jesus på ett kors.
Maria Küchen konstaterar att kapitalismen är grundlös religion. (SDS 22/3)
Avståndstagandet är centralt i kristendomen och har stöd i evangelierna.
Jesus varnade kapitalisterna. ”Det är lättare för en kamel att komma genom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.” Markus 10, vers 25.
Jesus tålde inte vinningslystnad. ”I templet stötte han på dem som sålde oxar och får och duvor och dem som satt där och växlade pengar. Han gjorde en piska av repstumpar och drev ut allesammans ur templet med deras får och oxar. Han slog ut växlarnas pengar och välte omkull deras bord och till dem som sålde duvor sade han: ”Bort med allt det här! Gör inte min faders hus till en saluhall.” Johannesevangeliet 2, vers 13
Nej, Jesus var ingen marknadsivrare. Idag skulle han kanske sagt: Gör inte skolan till en varuhall!
Han varnar för falska profeter: ”Akta er för de falska profeterna som kommer till er som får men i sitt inre är rovlystna vargar. På deras frukt ska ni känna dem.”
Tyvärr känner de flesta så kallade kristna inte till Jesu antikapitalism. Till exempel Kristdemokraterna verkar helt okunniga.
Kapitalisterna i Jerusalem blev förstås ursinniga och spikade upp Jesus på ett kors.
Sagan om president Rumpa Del 4. 100 000 Rumpaskolor av Mr. Hyde
Välkommen Betsy, sa president Rumpa, log brett
och bredde ut armarna. ”Se inte så rädd ut. Du ska bli min
utbildningsminister. Du ska fixa en billigare skola än den Obama
belastade oss med. 13 procent billigare. Jag ska ju bygga en mur och
fixa bomber så jag kan bomba Kina tillbaka till stenåldern, som Nixon
brukade säja under Vietnamkriget. Det kostar! Och så vill jag skilja de
rika, smarta eleverna från alla jävla dumhuven, idioter, svartingar,
invandrare och kriminella.”
”Du får kalla mej Donald.”
”Tack Donald. Jag tänker göra som i Blekinge...”
”Blekinge! Fucking Blekinge! Varför nämner du Blekinge? Kan dom fixa sånt?
”Dom har jobbat på det i 25 år. Och dom har lyckats.
”Förklara. Men kort!
”Skolorna är privata. Regeringen delar ut skattemedel till barnen. Det kallas skolpeng. Sen konkurrerar skolorna om barnen. Rena slavmarknaden, faktiskt. Många barn, många skolpengar. Men det gäller att få dom billigaste barnen – dom som är billigast att undervisa, alltså. Dom lockar man med höga betyg och förstås en rejäl marknadsföring. På tio år har man sorterat bort, hur var det herr presidenten sa, alla jävla dumhuven, idioter, svartingar, invandrare och kriminella. Dom får gå i billiga skräpskolor tills dom blir gamla nog att landa i fängelserna.”
”Nej, där är vi föregångare.”
”Så jävla genialt! Men funkar det verkligen?”
”Det kan herr presidenten lita på! Blekinge är ensamt i världen om det här skolsystemet. Man kan säga att dom till låg kostnad har byggt en jättemur mellan välbeställda blekansikten och invandrare och annat trash.”
President Rumpa log brett och omfamnade sin utbildningsminister.
”Sätt igång bara! Genomför det blekingska skolsystemet! Men säj att vi har hittat på det själva. Vi ska ha såna skolor i varenda delstat! Vi kallar dom Rumpaskolor. Så kommer vi att ha ett Rumpatorn, en Rumpamur och hundratusen Rumpaskolor.”
Veckans skoldebatt av Gunnar Stensson
Nej till aktiebolagsskolor ingen höger-vänsterfråga
Ta bort aktiebolagen som av lönsamhetsskäl är tvingade att försöka exkludera svagpresterande elever! Aktiebolag ska gå med vinst, säger lagen. Därför kan de inte vara verksamma i en skola där alla ska inkluderas. Inget annat OECD-land har hittills tagit efter det svenska exemplet eftersom alla vill undvika de negativa effekter som aktiebolagen har medfört i skolan. Detta borde inte vara en höger-vänsterfråga!
Det skriver: Mats Arnhög, tidigare ordförande i Ideella föreningen Carlssons skola, Ann-Marie Pålsson, docent i nationalekonomi och tidigare riksdagsledamot (M), Daniel Suhonen, chef vid det fackliga idéinstitutet Katalys och Sten Svensson, tidigare chefredaktör Lärarnas tidning, aktiv i Nätverket för en likvärdig skola. DN Debatt 20/3
Vinstjakt har skadat skolan lyder rubriken i Aftonbladets huvudledare samma dag ”Privat vinstjakt kan inte förenas med en framgångsrik och jämlik skola.”
Allt svårare hitta behöriga lärare till utsatta skolor. Emma Leijnse visar hur de bäst utbildade lärarna undviker skolor med stora utmaningar. SDS 22/3
Vi är nu förstelärare, lyftlärare och sämstelärare skriver lundaläraren Lasse Hagborg i en insändare där han visar hur Jan Björklund och Gustav Fridolin på lösa grunder indelat lärarna i dessa tre kategorier fast de utför samma jobb. Det är ett brott mot principen lika lön för lika arbete. Avsikten är att skolan ska förvandlas från utbildningsinstitution till marknadsplats. SDS 21/3
Lex Conrad. TV4:s ”Kalla fakta berättade på tisdagen om Conrad, 8 år, och om hur företaget Runstycket driver en skola (i Malmö) som gör allt för att stöta bort honom. Han är en normalt begåvad pojke med högfungerande autism som av expertis ansetts må bäst i en vanlig klass. Men för den vinstdrivande skolan är han en sten i skon. Affärslogiken är densamma över hela landet. Vinsterna ska in, då måste barn med särskilt stöd ut. VD:n och ägaren till Conrads skola håvar in skattemiljoner på att sortera barn.” Peter Fällmar Andersson, SDS 23/3
Friskolornas representanter deltar också i debatten. ”Ikväll kanske ni tittar på Kalla fakta och ja det kunde ha varit vi med någon tossig förälder med rättshaveristiskt beteende.” Inger Persson, skolledare på privata Ängsdals skolor.
”Hon får stöd från Inger Persson, ordförande i PIK, Paraplyorganisationen för ickekommunal förskola och skola, och skolledare för Ängsdals skolors AB.” Inger Persson påstår att föräldrarna medvetet förvrängt sanningen. Jens Mikkelsen, SDS 23/3
”Jag skäms inte bara som politiker, utan också som förälder och medborgare i vårt land”.
Civilminister Ardalan Shekarabi, S, till Aftonbladet.
Kommentar. Vi vet bland annat genom Pisa-rapporterna hur de svenska skolorna försämrats beträffande kunskaper.
Än värre är det sociala förfall som uppstått som en konsekvens av vinstjakt, segregation, lärarflykt och betygsstress.
Vi har i veckan läst om en kvinnlig grundskolelärare i Kävlinge som gick på nazistmöte och spred antisemitisk propaganda på nätet. Skolinspektionen ska granska läraren.
I Lund har en grundskoleelev utsatts för våldtäkt. Skolinspektionen kräver nya svar från Lunds kommun.
I Lund har en av det nuvarande skolsystemets tillskyndare, Lars Hansson, L, avgått ur barn och skolnämnd Lunds stad.
Mats Persson, L, har uppmanat nämndens ordförande Monica Molin, S, och vice ordförande Yanira Difonis, MP, att avgå. De har dock valt att ta sitt ansvar och stanna.
Ta bort aktiebolagen som av lönsamhetsskäl är tvingade att försöka exkludera svagpresterande elever! Aktiebolag ska gå med vinst, säger lagen. Därför kan de inte vara verksamma i en skola där alla ska inkluderas. Inget annat OECD-land har hittills tagit efter det svenska exemplet eftersom alla vill undvika de negativa effekter som aktiebolagen har medfört i skolan. Detta borde inte vara en höger-vänsterfråga!
Det skriver: Mats Arnhög, tidigare ordförande i Ideella föreningen Carlssons skola, Ann-Marie Pålsson, docent i nationalekonomi och tidigare riksdagsledamot (M), Daniel Suhonen, chef vid det fackliga idéinstitutet Katalys och Sten Svensson, tidigare chefredaktör Lärarnas tidning, aktiv i Nätverket för en likvärdig skola. DN Debatt 20/3
Vinstjakt har skadat skolan lyder rubriken i Aftonbladets huvudledare samma dag ”Privat vinstjakt kan inte förenas med en framgångsrik och jämlik skola.”
Allt svårare hitta behöriga lärare till utsatta skolor. Emma Leijnse visar hur de bäst utbildade lärarna undviker skolor med stora utmaningar. SDS 22/3
Vi är nu förstelärare, lyftlärare och sämstelärare skriver lundaläraren Lasse Hagborg i en insändare där han visar hur Jan Björklund och Gustav Fridolin på lösa grunder indelat lärarna i dessa tre kategorier fast de utför samma jobb. Det är ett brott mot principen lika lön för lika arbete. Avsikten är att skolan ska förvandlas från utbildningsinstitution till marknadsplats. SDS 21/3
Lex Conrad. TV4:s ”Kalla fakta berättade på tisdagen om Conrad, 8 år, och om hur företaget Runstycket driver en skola (i Malmö) som gör allt för att stöta bort honom. Han är en normalt begåvad pojke med högfungerande autism som av expertis ansetts må bäst i en vanlig klass. Men för den vinstdrivande skolan är han en sten i skon. Affärslogiken är densamma över hela landet. Vinsterna ska in, då måste barn med särskilt stöd ut. VD:n och ägaren till Conrads skola håvar in skattemiljoner på att sortera barn.” Peter Fällmar Andersson, SDS 23/3
Friskolornas representanter deltar också i debatten. ”Ikväll kanske ni tittar på Kalla fakta och ja det kunde ha varit vi med någon tossig förälder med rättshaveristiskt beteende.” Inger Persson, skolledare på privata Ängsdals skolor.
”Hon får stöd från Inger Persson, ordförande i PIK, Paraplyorganisationen för ickekommunal förskola och skola, och skolledare för Ängsdals skolors AB.” Inger Persson påstår att föräldrarna medvetet förvrängt sanningen. Jens Mikkelsen, SDS 23/3
”Jag skäms inte bara som politiker, utan också som förälder och medborgare i vårt land”.
Civilminister Ardalan Shekarabi, S, till Aftonbladet.
Kommentar. Vi vet bland annat genom Pisa-rapporterna hur de svenska skolorna försämrats beträffande kunskaper.
Än värre är det sociala förfall som uppstått som en konsekvens av vinstjakt, segregation, lärarflykt och betygsstress.
Vi har i veckan läst om en kvinnlig grundskolelärare i Kävlinge som gick på nazistmöte och spred antisemitisk propaganda på nätet. Skolinspektionen ska granska läraren.
I Lund har en grundskoleelev utsatts för våldtäkt. Skolinspektionen kräver nya svar från Lunds kommun.
I Lund har en av det nuvarande skolsystemets tillskyndare, Lars Hansson, L, avgått ur barn och skolnämnd Lunds stad.
Mats Persson, L, har uppmanat nämndens ordförande Monica Molin, S, och vice ordförande Yanira Difonis, MP, att avgå. De har dock valt att ta sitt ansvar och stanna.
Amerikansk upprustning av Sten Henriksson
President Trump har nu framlagt ett
första förslag till budget. Det innebär en ökning av USA:s
försvarsanslag med cirka tio procent. Från kongressen har mycket riktigt
framkommit ett förslag med en ökning om tjugo procent. Det är
preliminära siffror och lite mindre blir det kanske. Men det handlar om
kraftiga ökningar av USA:s försvarsmakt, den som sedan länge är totalt
dominerande i världen.
Alternativa hållningar
Sverige är numera under ledning av en socialdemokratiskt styrd regering på väg in i en sorts alliansförhållande med USA. Alltså borde vi få höra kommenterar till USA:s militära rustningar. Kommentarerna måste naturligtvis bli olika beroende på om man ser positivt eller negativt på Sveriges närmande till USA.
Låt oss först sinta den positiva hållningen. Då bör vi hälsa USA:s upprustning med glädje. Då stärks ju vår egen förmåga att tillsammans med USA stå emot ett ryskt angrepp. Då kan vi få mer amerikanska trupper längs gränserna i öster, mer flyg och insatsstyrkor i Norge, mer amerikansk materiel i de förråd som kan förväntas på svensk mark.
Om vi i stället ser den amerikanska upprustningen som negativ så får vi en mer tillspetsad situation i Östersjöområdet. Vårt grannland Ryssland kommer att se mer negativt på oss, och det dåliga politiska förhållandet till Ryssland riskerar att bli ännu sämre. Riskerna för oavsiktliga konfrontationer mellan blocken ökar ned den livligare militära aktiviteten.
Jag tycker självklart att det är den negativa hållningen som är den
rimliga. Det är och förblir obegripligt för mig vad vi har att vinna på
en nationell chauvinistisk hållning mot Ryssland. Alla som på allvar
har tänkt igenom Sveriges politik och geografiska läge har distanserat
sig från det ständiga talet om hotet från Ryssland. Men det är
Nato-entusiasterna som syns och hörs på pressens ledarsidor, i de
halvofficiella kommentarerna i radio och TV. Det finns förvisso
anledning att se med olust på Rysslands auktoritäre ledare och det
korrumperade ryska samhället och det är klart att vi bör vara
uppmärksamma på stormakten i vår närhet. Men måste Sverige vara det
mest rysshetsande landet i Europa? Hur kan S+Mp-regeringen tro sig ha
ett väljarmandat för det?
Värnplikten
Vi är många inom vänstern som varmt hälsat en återupptagen värnplikt välkommen, Jag har själv stått på Mårtenstorget och talat för den. Men vad blev det av den? Enligt regeringen och försvarsministern: ett begränsat system för personalförsörjning till försvarsmakten. Vi som stod där och talade om hur viktigt det var att försvaret på nytt skulle vara folkligt förankrat och inte bestå av inhyrda knektar blev helt enkelt lurade. Fyratusen personer ska kallas in varje år, de flesta frivilliga, medan en årskull människor i Sverige är drygt 100,000 personer.13,000 ska mönstra och bland dem ska försvaret få välja ut de 4,000. Det positiva med värnplikten, likheten inför lagen, kontakten mellan samhällsklasser och regioner, inslaget av kollektivism och träning till enklare materiella omständigheter – av allt detta blev intet. Nej försvaret ska bara skumma av den fysiska och psykiska gräddan. Vi är lurade igen.
Nej ingen kan väl ha något emot att försvaret får något så när kompetent personal men tankarna om ett folkligt förankrat försvar kan vi lägga på hyllan. Vad dumt av regeringen att missa den här möjligheten att göra något bra av försvaret. Det skulle förstås bli dyrt att göra på något annat sätt. Men det trodde jag det var värt.
Slutligen: det är svårt att låta bli att säga några ord om att unga borgerliga opponerar sig mot det lilla obligatoriska moment som finns kvar. Borde det ändå inte vara frivilligt tycker 18-åringarna? Den helt dominerande individualismen fortsätter alltså att skörda sina offer. Det är väl klart att man ska vara skyldig att i sista hand dö för sitt land om det behövs?
Värnplikten
Vi är många inom vänstern som varmt hälsat en återupptagen värnplikt välkommen, Jag har själv stått på Mårtenstorget och talat för den. Men vad blev det av den? Enligt regeringen och försvarsministern: ett begränsat system för personalförsörjning till försvarsmakten. Vi som stod där och talade om hur viktigt det var att försvaret på nytt skulle vara folkligt förankrat och inte bestå av inhyrda knektar blev helt enkelt lurade. Fyratusen personer ska kallas in varje år, de flesta frivilliga, medan en årskull människor i Sverige är drygt 100,000 personer.13,000 ska mönstra och bland dem ska försvaret få välja ut de 4,000. Det positiva med värnplikten, likheten inför lagen, kontakten mellan samhällsklasser och regioner, inslaget av kollektivism och träning till enklare materiella omständigheter – av allt detta blev intet. Nej försvaret ska bara skumma av den fysiska och psykiska gräddan. Vi är lurade igen.
Nej ingen kan väl ha något emot att försvaret får något så när kompetent personal men tankarna om ett folkligt förankrat försvar kan vi lägga på hyllan. Vad dumt av regeringen att missa den här möjligheten att göra något bra av försvaret. Det skulle förstås bli dyrt att göra på något annat sätt. Men det trodde jag det var värt.
Slutligen: det är svårt att låta bli att säga några ord om att unga borgerliga opponerar sig mot det lilla obligatoriska moment som finns kvar. Borde det ändå inte vara frivilligt tycker 18-åringarna? Den helt dominerande individualismen fortsätter alltså att skörda sina offer. Det är väl klart att man ska vara skyldig att i sista hand dö för sitt land om det behövs?
66 år i skolan 47. 1997-2006:2. av Den Gamle
Jag minns chocken i klassrummet
morgonen efter mordet på Israels premiärminister Yitzhak Rabin på ett
fredsmöte i Jerusalem 1995. Under flera år hade vi följt utvecklingen.
Olof Palme hade blivit utbuad i Storkyrkan när han bjöd in Yassir
Arafat till Sverige. I slutet av 1988 formulerades tvåstatslösningen
efter den första intifadan. PLO erkände staten Israel. President
Clinton engagerade sig. Rabin och Arafat skakade hand och fick Nobels
fredspris. Israel lämnade Gaza. Men fredsansträngningarna mördades av en
israelisk extremist. Sedan gick utvecklingen mot fördjupade
motsättningar och kulminerade i de två massakerliknande israeliska
angreppen på palestinierna i Gaza.
Internationella utskottet ägnade frågan en rad möten och demonstrationer. Palestinagruppen i Lund var stark. Vi samarbetade också med flera djupt engagerade israeler som Benyamine, israelisk pionjär som i protest lämnat Israel efter 6-dagarskriget.
I Mellanöstern byggdes de motsättningar upp som ledde till dådet mot World Trade Center 2001.
Efter åtta års USA-stött krig mot Iran ockuperade Iraks Saddam Hussein oljestaten Kuwait 1990. En bred internationell koalition under USA:s ledning drev ut den irakiska armén men lät Hussein behålla makten i Irak. Han slog brutalt ned ett kurdiskt uppror bland annat genom ett massmord i Halabja med USA-producerad gas. De internationella sanktioner som riktades mot Irak drabbade civilbefolkningen. Jag minns att jag tillsammans med Jan Hjärpe medverkade i ett par offentliga möten, ett i Eslöv för kurderna och ett i Lund som krävde upphävande av sanktionerna mot Irak.
Vi följde med besvikelse utvecklingen i Ryssland. Vår förhoppning hade varit att Gorbatjovs reformer skulle leda till den socialistiska demokrati som vi så länge eftersträvat. I stället avsattes Gorbatjov i en militärkupp. Jeltsin slog ner kuppen och upplöste Sovjetunionen varpå ekonomiskt kaos följde. Väldiga förmögenheter skapades samtidigt som folket svalt och medellivslängden sänktes. Putin väntade i kulisserna.
Krigen i det forna Jugoslavien blev en fruktansvärd påminnelse om vad nationalism kan innebära. Srebrenica jämfördes med nazismens brott mot mänskligheten. En stor flyktingvåg vällde in över Sveriges gränser. Den integrerades framgångsrikt men nationalismen spred sig och tog sig våldsamma uttryck till och med på Stora Södergatan i Lund i samband med 30 november-firandet. 1990-talets kravaller var fröet till dagens starka nationella främlingsfientliga rasistiska rörelser, framför allt Sverigedemokraterna, nu Sveriges näst största parti.
Internationella utskottet ägnade frågan en rad möten och demonstrationer. Palestinagruppen i Lund var stark. Vi samarbetade också med flera djupt engagerade israeler som Benyamine, israelisk pionjär som i protest lämnat Israel efter 6-dagarskriget.
I Mellanöstern byggdes de motsättningar upp som ledde till dådet mot World Trade Center 2001.
Efter åtta års USA-stött krig mot Iran ockuperade Iraks Saddam Hussein oljestaten Kuwait 1990. En bred internationell koalition under USA:s ledning drev ut den irakiska armén men lät Hussein behålla makten i Irak. Han slog brutalt ned ett kurdiskt uppror bland annat genom ett massmord i Halabja med USA-producerad gas. De internationella sanktioner som riktades mot Irak drabbade civilbefolkningen. Jag minns att jag tillsammans med Jan Hjärpe medverkade i ett par offentliga möten, ett i Eslöv för kurderna och ett i Lund som krävde upphävande av sanktionerna mot Irak.
Vi följde med besvikelse utvecklingen i Ryssland. Vår förhoppning hade varit att Gorbatjovs reformer skulle leda till den socialistiska demokrati som vi så länge eftersträvat. I stället avsattes Gorbatjov i en militärkupp. Jeltsin slog ner kuppen och upplöste Sovjetunionen varpå ekonomiskt kaos följde. Väldiga förmögenheter skapades samtidigt som folket svalt och medellivslängden sänktes. Putin väntade i kulisserna.
Krigen i det forna Jugoslavien blev en fruktansvärd påminnelse om vad nationalism kan innebära. Srebrenica jämfördes med nazismens brott mot mänskligheten. En stor flyktingvåg vällde in över Sveriges gränser. Den integrerades framgångsrikt men nationalismen spred sig och tog sig våldsamma uttryck till och med på Stora Södergatan i Lund i samband med 30 november-firandet. 1990-talets kravaller var fröet till dagens starka nationella främlingsfientliga rasistiska rörelser, framför allt Sverigedemokraterna, nu Sveriges näst största parti.
En mörk novembermorgon 1990 lyssnade
jag med min klass på en nyhetssändning i radio. Vi var av någon
anledning i ett fysik-klassrum. Sverige hade övergivit den fasta
kronkursen. Räntan hade höjts till 500 procent. Vi insåg att massor med
företag skulle slås ut, att arbetslösheten skulle öka och att somliga
skulle bli mycket rika. Det var den ekonomiska krisen som bland annat
orsakats av Kuwaitkriget. Carl Bildt var statsminister.
Han efterträddes av Ingvar Carlsson som förde en stram ekonomisk
politik och anslöt Sverige till EU. Vänsterpartiet gav honom kritiskt
stöd under ledning av Gudrun Schyman och partiets ekonomiska
talesperson Johan Lönnroth.
1990-talets första år var en harmonisk tid för Vänsterpartiet i Lund. K-et var borta ur partibeteckningen. Medlemmarna var erfarna, kände varandra väl efter många års ihärdigt samarbete, var etablerade i kommunalpolitiken och ledande i partidistriktet, vilket innebar att de kunde utse Rolf Nilsson till distriktets riksdagsrepresentant.
Men medelåldern i lokalföreningen steg. De som varit med sedan början av 1970-talet var nu 25 år äldre. De flesta var väletablerade. En och annan var professor. Självförtroendet var högt. Även inom Röda Kapellet var inslaget av väl meriterade akademiker stort. Den ekonomiska krisen berörde främst medlemmar som var socialarbetare eller arbetsförmedlare. Många engagerade sig i mer perifera frågor som kampen mot Öresundsbron och demokratiseringen av kommunalpolitiken genom lokala nämnder.
Förändringar var på väg. Medlemmarna i Ung vänster blev fler. De berördes i högre grad av arbetslösheten. För dem var konflikterna under 1970- och 80-talen historia. Lokalorganisationen i Malmö växte snabbare än den i Lund. Till att börja med sökte den stöd i Lund. Jag minns att jag ett par gånger kallades till seminarier i Malmö för att diskutera skolpolitik. Det handlade om väldigt praktiska saker först, men jag fick också tillfälle att framföra min oro inför utvecklingen med friskolor och tilltagande segregation. Snart stod de unga Malmö-politikerna på egna ben.
Missnöjet med partiledningens följsamhet i förhållande till den försiktiga socialdemokratiska politiken växte i hela landet. Leninistiska idéer om partiets verksamhet dök upp på nytt. De som kallade sig kommunister blev fler. Lars Ohly efterträdde Gudrun Schyman som partiledare. Han betecknade sig som kommunist samtidigt som han försökte bevara partiets demokratiska landvinningar. Den nya utvecklingen ledde till hetskampanjer i media. Motsättningarna i Lund ökade.
1990-talets första år var en harmonisk tid för Vänsterpartiet i Lund. K-et var borta ur partibeteckningen. Medlemmarna var erfarna, kände varandra väl efter många års ihärdigt samarbete, var etablerade i kommunalpolitiken och ledande i partidistriktet, vilket innebar att de kunde utse Rolf Nilsson till distriktets riksdagsrepresentant.
Men medelåldern i lokalföreningen steg. De som varit med sedan början av 1970-talet var nu 25 år äldre. De flesta var väletablerade. En och annan var professor. Självförtroendet var högt. Även inom Röda Kapellet var inslaget av väl meriterade akademiker stort. Den ekonomiska krisen berörde främst medlemmar som var socialarbetare eller arbetsförmedlare. Många engagerade sig i mer perifera frågor som kampen mot Öresundsbron och demokratiseringen av kommunalpolitiken genom lokala nämnder.
Förändringar var på väg. Medlemmarna i Ung vänster blev fler. De berördes i högre grad av arbetslösheten. För dem var konflikterna under 1970- och 80-talen historia. Lokalorganisationen i Malmö växte snabbare än den i Lund. Till att börja med sökte den stöd i Lund. Jag minns att jag ett par gånger kallades till seminarier i Malmö för att diskutera skolpolitik. Det handlade om väldigt praktiska saker först, men jag fick också tillfälle att framföra min oro inför utvecklingen med friskolor och tilltagande segregation. Snart stod de unga Malmö-politikerna på egna ben.
Missnöjet med partiledningens följsamhet i förhållande till den försiktiga socialdemokratiska politiken växte i hela landet. Leninistiska idéer om partiets verksamhet dök upp på nytt. De som kallade sig kommunister blev fler. Lars Ohly efterträdde Gudrun Schyman som partiledare. Han betecknade sig som kommunist samtidigt som han försökte bevara partiets demokratiska landvinningar. Den nya utvecklingen ledde till hetskampanjer i media. Motsättningarna i Lund ökade.
2017-03-16
Jesus sa... av Karin S
Jesus sa till den lame:
Stig upp, ta din bår
och gå hem.
Och mannen steg upp
och gick hem.
Jesus, var är du?
Stig upp, ta din bår
och gå hem.
Och mannen steg upp
och gick hem.
Jesus, var är du?
Öppen EU-dag: Torsdagen den 23 mars 2017, kl. 12:30-16:30
Ur programmet: 12:30- 13:00 EU – back to basic Vad är syftet med EU-samarbetet och vad är senaste nytt? Hur påverkar EU din vardag? Hur kan du påverka EU? Presentatör: Johan Wullt, EU-kommissionens representation i Sverige.
13:00-14:00 Modererat samtal om EU:s nuvarande utmaningar och möjligheter. Deltagare: Jonas Sjöstedt, partiledare Vänsterpartiet & Jan Björklund, partiledare Liberalerna. Moderator: Rolf Gustavsson, journalist.
14:30-15:30 Migrationsseminarium: Hur ska vi gemensamt lösa flyktingkrisen? Paneldiskussion med publikfrågor om de senaste förslagen på EU-nivå och dess inverkan på Europa, Sverige och Lund ex. solidarisk omfördelning av asylsökande, ny gränskontrollmyndighet, revision av Dublinförordningen m.m. Paneldeltagare: Malin Björk, (V) Europaparlamentariker, Tommy Larsson (M), ordf. kommunstyrelsen Vellinge, Katarina Areskoug Mascarenhas, chef för EU-kommissionens representation i Sverige, Heidi Avellan, politiskt chefredaktör Sydsvenskan, Michael Williams, vice ordf. i Flyktinggruppernas Riksråd. Moderator: Johan Wullt, EU-kommissionens representation i Sverige.
Hela programmet »
Afrofobi och Sveriges koloniala Historia
Den andra delen av föreläsningen kommer att lägga särskilt fokus på det koloniella arvet och Sveriges roll i den transatlantiska slavhandeln och dess konsekvenser i form av samtidens afrofobi.
Tid: Torsdagen 23 mars, klockan 18.00
Plats: ABF MittSkåne, Oscar Olsson-rummet, Kiliansgatan 9, Lund
Föreläsare: Momodou Jallow - ordförande Afrosvenskarnas forum för rättvis
Hela programmet »
Gammal är äldst
Satt och letade efter kommentarer till gårdagens
val i Holland på nätet. Det fanns ganska många som såklart fokuserade
på hur det gick för populisten Wilders. Förstod också att det gått illa
för socialdemokraterna.
Men så hittade jag tillslut allt jag ville veta på Facebook av alla ställen. Där hittade jag nedanstående analys.
red
Men så hittade jag tillslut allt jag ville veta på Facebook av alla ställen. Där hittade jag nedanstående analys.
red
S-katastrofen i Holland. Mycket mediabrus om Wilders, som har förgiftat Holland men som bara samlar 13% av rösterna. Stora händelsen i valet i går var katastrofen för socialdemokratin, Partij van de Arbeid, från 24.9% 2012 till 5.7, i Amsterdam från 35.8 till 8.4. Varför? 2012 förde en PvdA en normal socialdemokratisk kampanj, näst störst efter högerliberalerna VVD. Gick sedan i koalition med dem för en liberal nedskärningspolitik. Hösten 2016 avsattes den ansvarige för vändningen och i kampanjen försökte partiet framföra socialdemokratisk kritik. För sent, väljarna hade slutat tro på partiet.
Socialdemokratisk nyliberalism straffar sig och kan numera bli fatal. Pasok i Grekland är redan ett 5-procentsparti, franska PS är på väg att falla ihop.
Störst i Amsterdam är Grön Vänster, 19%, 9% i landet. Större än socialdemokraterna är också ex-maoistiska Socialistpartiet, ca 10%
Göran Therborn
Vildsvinsplågan av Lucifer
Kvällsposten berättade på
löpsedlarna på onsdagen om den svåra vildsvinsplågan i Kärda, en liten
by strax väster om Värnamo. T.ex. har en villaägare fått sin gräsmatta
upplöjd av djuren och den måste nu läggas om.
Den klassiska löpsedelsrubriken i Kvällsposten brukade förr handla om bandhundseländet, men nu finns det väl inte så många bandhundar kvar och man har t.o.m. fått gå utanför Skåne för att hitta säljbart material. Vittnesmålen är emellertid skrämmande och fru Bergström fick en chock på morgonen när hon såg ut över trädgården. ”De är som ett ligistgäng som drar fram i byn”. ”Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta - det var så ironiskt.” Byborna har börjat stampa i marken när de går ut till bilen på morgnarna,
löpsedlarna på onsdagen om den svåra vildsvinsplågan i Kärda, en liten
by strax väster om Värnamo. T.ex. har en villaägare fått sin gräsmatta
upplöjd av djuren och den måste nu läggas om.Den klassiska löpsedelsrubriken i Kvällsposten brukade förr handla om bandhundseländet, men nu finns det väl inte så många bandhundar kvar och man har t.o.m. fått gå utanför Skåne för att hitta säljbart material. Vittnesmålen är emellertid skrämmande och fru Bergström fick en chock på morgonen när hon såg ut över trädgården. ”De är som ett ligistgäng som drar fram i byn”. ”Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta - det var så ironiskt.” Byborna har börjat stampa i marken när de går ut till bilen på morgnarna,
Vinster i välfärden – och försvaret av Gunnar Stensson
”Behöver vi vapen för att kriga? Eller behöver vi krig för
att skapa en marknad för vapen? När allt kommer omkring är ekonomierna i
Europa, USA och Israel oerhört beroende av sin vapenindustri.”
Arundhati Roy, Kapitalismen. En spökhistoria, Celanders förlag.
Arundhati Roy, Kapitalismen. En spökhistoria, Celanders förlag.
Riskkapitalisterna samlade sina finansiella,
politiska, intellektuella och emotionella krafter för att i en
överväldigande propaganda-tsunami via alla media spola bort Ingmar
Reepalus förslag om vinster i välfärden.
Men när tsunamin uttömt sina krafter var opinionen mot vinster i välfärden alltjämt lika stark. SKL, Sveriges kommuner och landsting, anslöt sig liksom Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund till motståndet mot kapitalets exploatering av välfärden.
Nu byter kapitalet fokus. Vapenindustrin ska bli framtidens profitmaskin. Allianspartierna och socialdemokraterna har kommit överens om att anslå 500 miljoner extra redan i vårbudgeten och mångdubbelt större belopp kommande år. Liberalerna bjuder över och Sverigedemokraterna hejar på. De ökande försvarsutgifterna drabbar medborgarna bland annat genom försämrad välfärd.
Trump rustar (Pentagon är den stora vinnaren i Trumps budget), Putin rustar, Netanyahu rustar. Kriget i Mellanöstern skapar en allt enormare marknad för vapen.
Svensk försvarsindustri står i centrum för korruptionsskandaler i Sydafrika, Brasilien och Saudiarabien. SAAB säljer stridsplan Latinamerika
Växande nationalism och främlingsfientlighet i Europa skapar jordmån för ökade satsningar på försvarsindustrin. Situationen börjar likna den 1914, då staterna översvämmades av vapen som anskaffats enligt receptet ”om du vill fred, väpna dig för krig”. (Enligt samma logik väpnar sig gängen i Malmö).
Världskriget blev den ”kreativa förstörelse”, som bekräftade en annan av nyliberalismens dogmer.
Men när tsunamin uttömt sina krafter var opinionen mot vinster i välfärden alltjämt lika stark. SKL, Sveriges kommuner och landsting, anslöt sig liksom Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund till motståndet mot kapitalets exploatering av välfärden.
Nu byter kapitalet fokus. Vapenindustrin ska bli framtidens profitmaskin. Allianspartierna och socialdemokraterna har kommit överens om att anslå 500 miljoner extra redan i vårbudgeten och mångdubbelt större belopp kommande år. Liberalerna bjuder över och Sverigedemokraterna hejar på. De ökande försvarsutgifterna drabbar medborgarna bland annat genom försämrad välfärd.
Trump rustar (Pentagon är den stora vinnaren i Trumps budget), Putin rustar, Netanyahu rustar. Kriget i Mellanöstern skapar en allt enormare marknad för vapen.
Svensk försvarsindustri står i centrum för korruptionsskandaler i Sydafrika, Brasilien och Saudiarabien. SAAB säljer stridsplan Latinamerika
Växande nationalism och främlingsfientlighet i Europa skapar jordmån för ökade satsningar på försvarsindustrin. Situationen börjar likna den 1914, då staterna översvämmades av vapen som anskaffats enligt receptet ”om du vill fred, väpna dig för krig”. (Enligt samma logik väpnar sig gängen i Malmö).
Världskriget blev den ”kreativa förstörelse”, som bekräftade en annan av nyliberalismens dogmer.
Kommunens miljöredovisning för år 2016 av Ulf Nymark
Lunds kommun gör numera varje år en tämligen fyllig miljöredovisning.
Redovisningen är en uppföljning av hur kommunen ligger till med
möjligheter att nå målen i ”Lunds kommuns program för ekologiskt
hållbar utveckling 2014-2020”, den s k LundaEkoII. Programmet gäller
inte bara kommunen som organisation utan hela kommunen som geografiskt
område.
Programmet är uppdelat i åtta prioriterade områden. Dessa åtta övergripande mål är sedan försedda med sammanlagt 42 delmål som är mer eller mindre konkreta.
Så här ser en sammanfattning av hur bedömningen av möjligheterna att uppnå delmålen ut:
• Kommer att klara målet: 16 st.
• Osäkert om målet nås: 11 st.
• Riskerar att ej klara målet: 13 st.
• Går ej att bedöma 2 st.
Jämfört med i fjol så är bedöms något fler delmål klaras, men å andra sidan är det också något fler som bedöms ligga i farozonen att inte nås.
Goda chanser att nå etappmål för växthusgasminskning
På plussidan i årets redovisning är att utsläppen av växthusgaser i kommun har minskat med 47 % jämfört med basåret 1990. (Siffran för växthusgasutsläppen gäller år 2014, vilket är det senaste året som statistiken i nuläget finns tillgänglig). Det innebär att etappmålet för år 2020 ligger klart inom räckhåll, dvs en minskning av utsläppen med 50 % jämfört med 1990. Men det finns en stor osäkerhetsfaktor: utsläppen från transporter. De har i stort sett inte minskat alls under 2000-talet, och det finns tecken som tyder på att biltrafiken åter ökar. Och tyvärr är fortfarande en övervägande majoritet av vägtrafikens motorfordon fossilbränsledrivna. Så också inom nybilsförsäljningen. Den riktigt stora utmaningen ligger förstås i kommunens långsiktiga klimatmål: att utsläppen ska ligga nära noll år 2050.
Sämst ser måluppfyllelsemöjligheterna ut inom det prioriterade området ”Friskt vatten och frisk luft” där tre av de fem delmålen anges som att de riskerar att inte kunna nås, medan ytterligare av målet bedöms som osäkert.
Förslag på vassa åtgärder på gång
Har den rödgröna koalitionen mot bakgrund av att det inte ser så lovande ut med måluppfyllelse misslyckats? Det är det förstås för tidigt att säja. Många av LundaEko:s delmål har den bortre gränsen först år 2020 så det finns tid kvar. I sammanhanget kan också erinras om att LundaEkoII togs under förra mandatperioden då det precis som nu var borgerlig majoritet i fullmäktige. Dåvarande oppositionen, dvs MP, S och V ville ha vassare program med tydliga beslut om åtgärder för hur målen skulle nås. Men det ville inte den borgerliga majoriteten. Därför är det glädjande att fullmäktige nu har beslutat att kommunstyrelsen ska lägga fram konkreta, vassa förslag på åtgärder. Sådan beräknas ligga klara för beslut i fullmäktige i höst.
NOT: Om LundaEkoII finns mer att läsa här:
Programmet är uppdelat i åtta prioriterade områden. Dessa åtta övergripande mål är sedan försedda med sammanlagt 42 delmål som är mer eller mindre konkreta.
Så här ser en sammanfattning av hur bedömningen av möjligheterna att uppnå delmålen ut:
• Kommer att klara målet: 16 st.
• Osäkert om målet nås: 11 st.
• Riskerar att ej klara målet: 13 st.
• Går ej att bedöma 2 st.
Jämfört med i fjol så är bedöms något fler delmål klaras, men å andra sidan är det också något fler som bedöms ligga i farozonen att inte nås.
Goda chanser att nå etappmål för växthusgasminskning
På plussidan i årets redovisning är att utsläppen av växthusgaser i kommun har minskat med 47 % jämfört med basåret 1990. (Siffran för växthusgasutsläppen gäller år 2014, vilket är det senaste året som statistiken i nuläget finns tillgänglig). Det innebär att etappmålet för år 2020 ligger klart inom räckhåll, dvs en minskning av utsläppen med 50 % jämfört med 1990. Men det finns en stor osäkerhetsfaktor: utsläppen från transporter. De har i stort sett inte minskat alls under 2000-talet, och det finns tecken som tyder på att biltrafiken åter ökar. Och tyvärr är fortfarande en övervägande majoritet av vägtrafikens motorfordon fossilbränsledrivna. Så också inom nybilsförsäljningen. Den riktigt stora utmaningen ligger förstås i kommunens långsiktiga klimatmål: att utsläppen ska ligga nära noll år 2050.
Sämst ser måluppfyllelsemöjligheterna ut inom det prioriterade området ”Friskt vatten och frisk luft” där tre av de fem delmålen anges som att de riskerar att inte kunna nås, medan ytterligare av målet bedöms som osäkert.
Förslag på vassa åtgärder på gång
Har den rödgröna koalitionen mot bakgrund av att det inte ser så lovande ut med måluppfyllelse misslyckats? Det är det förstås för tidigt att säja. Många av LundaEko:s delmål har den bortre gränsen först år 2020 så det finns tid kvar. I sammanhanget kan också erinras om att LundaEkoII togs under förra mandatperioden då det precis som nu var borgerlig majoritet i fullmäktige. Dåvarande oppositionen, dvs MP, S och V ville ha vassare program med tydliga beslut om åtgärder för hur målen skulle nås. Men det ville inte den borgerliga majoriteten. Därför är det glädjande att fullmäktige nu har beslutat att kommunstyrelsen ska lägga fram konkreta, vassa förslag på åtgärder. Sådan beräknas ligga klara för beslut i fullmäktige i höst.
NOT: Om LundaEkoII finns mer att läsa här:
Sagan om president Rumpa Del 3. Rumpamuren
av Mr. Hyde
President Rumpa var ursinnig. Han var världens
mäktigaste man och kunde inte få sin vilja igenom. Hawaii!! Han skulle
utesluta den förbannade ön ur unionen. Nu var det dags att lägga sig.
Men han kunde inte somna.
Han började drömma. Stridsberedda bataljoner var utposterade längs muren, stridsflygplan patrullerade över den, miljontals bestyckade drönare detaljbevakade en tio mil bred öde landremsa innanför muren och flottan och marinsoldaterna bevakade kusterna längs Atlanten, Stilla havet och de stora sjöarna i nordöst.
President Rumpa hade lärt sig mycket om säkerhet av sina vänner de israeliska experterna, bland annat att terroristerna i sin djävulska list ibland försökte ta sig in via tunnlar. Därför hade han installerat 100 000 seismografer som avslöjade minsta vibration och kunde utlösa väldiga explosioner som den som av misstag råkade utplåna Las Vegas 2022.
I början hade president Rumpa trott att muren längs gränsen till Mexiko var den enda som behövdes, men snart hade han insett att hotet från Kanada var minst lika stort. Kanada släppte ju in ukrainare, kommunister, muslimer, buddister, koreaner och kineser, ja till och med svarta från det mörkaste Afrika.
Rumpamuren var den yttersta men inte den enda muren. Innanför den fanns 666 murar i koncentriska cirklar. Den innersta omgav Pentagon, Vita huset och Capitolium.
President Rumpa kontrollerade alla murarna på de väldiga skärmarna i sitt sovrum. Dessutom hade han tack vare cybersecurity-branschen insyn i alla byggnader, hem och sovrum i hela Störst Först. Ibland fördrev han tiden genom kolla rumpnissarnas sexvanor. Då svullnade hans röda näsa.
Nu låg han där och sov i Vita Huset, innanför den innersta muren. Sängen knakade och gnällde när han vände sig. Han snarkade och då och då lyfte sig täcket då han avfyrade en dånande fis.
Men något var i görningen. Han hörde något som lät som ett rytmiskt tramp och ljudet från sju väldiga basuner. Han hörde en sång, först som ett avlägset mummel och en fjärran åska, men sedan allt närmare, allt högre.
Han tände skärmarna i rummet, en efter en, tills alla var tända. Och på skärmarna såg han hur murarna rasade, den ena efter den andra, i söder och i norr, och han såg en väldig folkmassa närma sig och främst gick de som var svarta och de sjöng och slog på sina trummor och stötte i sina basuner och snart hörde han orden:
Joshua fit the battle of Jericho, Jericho, Jericho AND THE WALLS COME TUMBLING DOWN!
Och han hörde en röst som talade: ”Då hävde folket upp ett stridsrop, och man stötte i basunerna. Ja, när folket hörde basunljudet, hävde de upp ett stort stridsrop. Då föll murarna på stället, och folket drog över dem in i staden. Och de gav till spillo allt som fanns i staden.”
Detta hände fyra år efter att Rumpa installerats som president.
PS. I femton år hade Nederländernas hårfagre rumpnisse Stjärt med utsträckta armar och vinnande leenden upprepat sitt evangelium: ”Släng ut muslimerna! Lås moskéerna! Förbjud Koranen!” Det hade gjort honom mäkta populär. Han hoppades på en jordskredsseger i valet. Men det blev inte så. I tv-intervjun dolde han sin besvikelse bakom ett strålande leende. Rumpnissan Marine i Frankrike och rumpnissarna Frauke i Tyskland och Jimmy i Blekinge hade väntat spänt på valresultatet. Nu slog de av sina tv-apparater. ”Till på köpet gick det jävla vänsterpartiet fram”, muttrade Jimmy.
Monarki utan mening? av Mats Olsson
Republik!
Om demokratin, kungahuset och vårt framtida statskick.
Bengt Hall, 2017 på förlaget Fri tanke.
Om demokratin, kungahuset och vårt framtida statskick.
Bengt Hall, 2017 på förlaget Fri tanke.
Med detta verk vill Bengt Hall skapa
en översiktlig handbok för republikaner. Monarkins historia
sammanfattas i några kapitel, de viktigaste argumenten för dess
avskaffande gås igenom och principerna för en ny och republikansk
konstitution redovisas i enlighet med det författningsförslag som Mats
Einarsson (V) och Jesper Svensson (L) publicerade 2012 på Republikanska
föreningens uppdrag.
Som pamflett för ett demokratiskt statsskick fungerar boken utmärkt. Speciellt starka är de delar som behandlar blodsmystiken kring kungligheterna, apanage och förmögenheter, symbiosen mellan massmedia och kungafamiljen och myten om kungen som dörröppnare för exportföretagen. Också rojalisternas ståndpunkter redovisas och deras argument skärskådas. Bengt är kunnig och påläst inom ämnet, boken är lättläst och för det mesta riktigt njutbar.
Som pamflett för ett demokratiskt statsskick fungerar boken utmärkt. Speciellt starka är de delar som behandlar blodsmystiken kring kungligheterna, apanage och förmögenheter, symbiosen mellan massmedia och kungafamiljen och myten om kungen som dörröppnare för exportföretagen. Också rojalisternas ståndpunkter redovisas och deras argument skärskådas. Bengt är kunnig och påläst inom ämnet, boken är lättläst och för det mesta riktigt njutbar.
Varför finns kungahuset fortfarande kvar?
Varför har då de republikanska strävandena i Sverige aldrig vuxit sig starka, varför finns egentligen kungahuset kvar in mot 2020-talet? Här blir Bengt trots allt svaret skyldig. Visserligen ägnar han ett kapitel åt frågan men han kommer inte längre än till popularitetsargumentet, till förevändningen att så länge folkopinionen är positiv till monarkin, om än på ett ytligt plan, vill inte politikerna väcka frågan om dess avskaffande. Visst kan det vara så – men varför är det i så fall så?
De flesta nu existerande monarkier i Europa förenas i avsaknaden av våldsamma samhällsomvälvningar under 1900-talet – de skandinaviska länderna, England, Belgien och Nederländerna. Spanien är undantaget, som var republik i över 40 år, men där den av falangisterna återinförda monarkin efter Francos död fick en sorts folklig legitimitet när den nyinsatte monarken vände sig emot dem som installerat honom och försvarade demokratin under 1970-talets andra hälft.
Någon sådan legitimitet på egna meriter har
Bernadotterna aldrig uppnått eller gjort sig förtjänta av. I Sverige
kan monarkins livskraft istället förklaras med samma historiska paradox
som förklarar den jordägande adelns ohotade ställning: De självägande
böndernas unika politiska styrka i kombination med att deras ekonomiska
intressen under 1800-talet alltmer kom att sammanflätas med de gamla
feodala eliternas. Så har böndernas organisationer motsatt sig varje
försök till jordreform; så samlades 30 000 bönder i Stockholm 1914 och
gav Gustav V förevändning att genomföra Sveriges senaste statskupp; så
kom socialdemokratin efter samarbetet med bondeförbundet på 1930-talet
att skrinlägga planerna på att röra såväl monarkin som den godsägande
adeln.
Vad med den övriga borgerligheten då, varför har inte den gått till storms mot den feodala kvarleva som monarkin är? Här framstår en svaghet i Bengts sympatiska och förnuftsmässiga argumentation. Monarkin framställs som meningslös och improduktiv för alla. Det finns dock ett klassperspektiv på monarkins försvar som Bengt undviker att fördjupa sig i. Som själva urtypen för en samhällsbevarande institution har kungahuset ett självklart värde för den som vill bevara klassamhället och för samhällsbevarande partier. Dessutom behöver man inte vara speciellt konspiratoriskt lagd för att drabbas av tanken att ett ständigt pågående och rejält tilltaget fördummande skådespel för folket, med nationella och konservativa undertoner, är ett sätt att hålla undersåtarnas tankar i styr.
När kommer republiken?
Kommer monarkin att bestå? Bengt tecknar i ett av bokens sista kapitel ett hoppfullt scenario som med start 2018 leder fram till dess avskaffande inom en tioårsperiod. Utlösande faktorer antas vara ett par nya kungliga skandaler och straffimmuna fortkörningar. Men detta är för billigt, monarkin är allt för värdefull för att klassamhällets politiska företrädare ska överge den så lättvindigt. Dessutom är chanserna att vi ska få uppleva nya saftiga skandaler med den nuvarande regenten i avtagande. Efter fyllda 70 brukar ett visst lugn infinna sig även i blåblodiga goddagspiltars livsföring.
Så tyvärr kan jag inte dela Bengts optimism, det ser ut som att monarkin kommer att överleva minst en generation till. Visserligen har den nuvarande kungen, liksom tre av de senaste fyra före honom, hunnit bygga upp ett genuint dåligt personligt rykte. Det hade kanske varit opinionsmässigt smärtsamt för etablissemanget att behöva kröna ännu en manlig Bernadotte när den nuvarande slutar. Men de räddas denna gång av den kvinnliga tronföljden och av det faktum att kronprinsessan i allmänhetens ögon inte förknippas med sin fars skandaler och taffliga framträdanden.
Nej, ingen monarki i Europa har väl någonsin avskaffats
som en följd av kungligheternas personliga tillkortakommanden, eller
för den delen av att borgerligheten plötsligt låtit sig övertygas av
demokrati- och förnuftsargument. Monarkernas fall har istället varit en
del av, eller en följd av, större sociala och progressiva
omvälvningar, där klassamhälle och orättvisor ifrågasatts i grunden.
Vad med den övriga borgerligheten då, varför har inte den gått till storms mot den feodala kvarleva som monarkin är? Här framstår en svaghet i Bengts sympatiska och förnuftsmässiga argumentation. Monarkin framställs som meningslös och improduktiv för alla. Det finns dock ett klassperspektiv på monarkins försvar som Bengt undviker att fördjupa sig i. Som själva urtypen för en samhällsbevarande institution har kungahuset ett självklart värde för den som vill bevara klassamhället och för samhällsbevarande partier. Dessutom behöver man inte vara speciellt konspiratoriskt lagd för att drabbas av tanken att ett ständigt pågående och rejält tilltaget fördummande skådespel för folket, med nationella och konservativa undertoner, är ett sätt att hålla undersåtarnas tankar i styr.
När kommer republiken?
Kommer monarkin att bestå? Bengt tecknar i ett av bokens sista kapitel ett hoppfullt scenario som med start 2018 leder fram till dess avskaffande inom en tioårsperiod. Utlösande faktorer antas vara ett par nya kungliga skandaler och straffimmuna fortkörningar. Men detta är för billigt, monarkin är allt för värdefull för att klassamhällets politiska företrädare ska överge den så lättvindigt. Dessutom är chanserna att vi ska få uppleva nya saftiga skandaler med den nuvarande regenten i avtagande. Efter fyllda 70 brukar ett visst lugn infinna sig även i blåblodiga goddagspiltars livsföring.
Så tyvärr kan jag inte dela Bengts optimism, det ser ut som att monarkin kommer att överleva minst en generation till. Visserligen har den nuvarande kungen, liksom tre av de senaste fyra före honom, hunnit bygga upp ett genuint dåligt personligt rykte. Det hade kanske varit opinionsmässigt smärtsamt för etablissemanget att behöva kröna ännu en manlig Bernadotte när den nuvarande slutar. Men de räddas denna gång av den kvinnliga tronföljden och av det faktum att kronprinsessan i allmänhetens ögon inte förknippas med sin fars skandaler och taffliga framträdanden.
66 år i skolan 46. 1997-2006:1. Militärkupp i Eritrea
av Den Gamle
Att lämna Heleneholm i mitten av juni
gick lätt. Alla hade ju sommarlov. För Karin och mig innebar det
alltid att resa hem, det vill säga till Älghult.
Där var alltid mycket att göra. Bolet hörde till Kvartebo som nu brukades av Gösta och Kerstin. Jag hjälpte till med stängsel, slåtter, ved med mera. I Bolet hade vi barn och barnbarn boende. De måste äta och cykla och ro ut på sjön och bada och fiska och sparka boll eller spela badminton. Under tjugo år hade vi hund att promenera med i skogen. Vi hade släktingar och många vänner. Det hände oväntade saker. Folk ramlade från stegar, snubblade på stenar, högg sig i benet eller blev bitna av huggormar. Och det var smultron och kantareller och vinbär och hallon och jordgubbar och blåbär och framåt sommarlovets slut lingon och äpplen. På hösten kom saknaden efter Heleneholm.
Under 1997 och fram till sommaren 1998 upptogs min tid av solidaritetsarbetet som kulminerade med bildandet av vänskapsföreningen Sverige-Eritrea och de resor och möten det medförde. Samtidigt hade jag regelbundet möten med utbildningsnämnden, partiets kommunalpolitiker, Internationella utskottets verksamhet och allt oftare Klostergårdens byalag, vars grundare Göte Bergström började bli sjuk.
Krigsutbrottet 1998 ledde till en sorts förlamning. Jo, vi arbetade ryckvis hårt. Samlade in böcker från universitetsbiblioteket och skickade dem till universitetet i Asmara till exempel. Det var svårt att nå fram till medierna. Befrielsekampen och utvecklingen i det befriade Eritrea hade väckt intresse, men det nya kriget engagerade inte.
Jag började översätta åt Daidalos. Nisse Sjödén och hans kamrater hade startat förlaget med små stencilerade häften i Lund. Nu hade de en bred utgivning av samhällsvetenskaplig och filosofisk litteratur. Jag översatte bland annat marxisten Samir Amins Kapitalism i globaliseringens tid.
Min viktigaste översättning var Den mörka kontinenten av Mark Mazouver. Den handlar om Europas 1900-tal och ingick ett par år i universitetets kurser i historia. Rekommenderas. Det är en ganska lång text och översättningen höll mig sysselsatt en hel termin.
Eritreas utrikesminister Haile Woldensae besökte Sverige vintern 1999 för att be den svenska regeringen om stöd. Kriget var nu ett blodigt ställningskrig längs gränsen. De etiopiska resurserna var tio gånger större än de eritreanska men Eritrea hade fördelen av korta försörjningslinjer och bättre stridsmoral än de utkommenderade etiopiska soldaterna.
Haile Woldensae genomförde ett par massmöten med den eritreanska diasporan i Sverige. Alla hade familj och släkt i Eritrea.
Jag mötte utrikesminister Haile Woldensae efter ett möte i Norra Latin i Stockholm. Vinternatten var kall och mörkret svart. Han var en lång, ganska tung person. Jag hade haft Petros Salomon, en av hans föregångare på posten, som gäst i Lund under fredskonferensen 1988. Han var mycket bekymrad, men nöjd med sitt möte med regeringen och stolt över uppslutningen från den eritreanska diasporan. Han befann sig på en rundresa till flera andra europeiska regeringar för att samla stöd. Hans hälsa var inte god, han led av diabetes och var trött.
Där var alltid mycket att göra. Bolet hörde till Kvartebo som nu brukades av Gösta och Kerstin. Jag hjälpte till med stängsel, slåtter, ved med mera. I Bolet hade vi barn och barnbarn boende. De måste äta och cykla och ro ut på sjön och bada och fiska och sparka boll eller spela badminton. Under tjugo år hade vi hund att promenera med i skogen. Vi hade släktingar och många vänner. Det hände oväntade saker. Folk ramlade från stegar, snubblade på stenar, högg sig i benet eller blev bitna av huggormar. Och det var smultron och kantareller och vinbär och hallon och jordgubbar och blåbär och framåt sommarlovets slut lingon och äpplen. På hösten kom saknaden efter Heleneholm.
Under 1997 och fram till sommaren 1998 upptogs min tid av solidaritetsarbetet som kulminerade med bildandet av vänskapsföreningen Sverige-Eritrea och de resor och möten det medförde. Samtidigt hade jag regelbundet möten med utbildningsnämnden, partiets kommunalpolitiker, Internationella utskottets verksamhet och allt oftare Klostergårdens byalag, vars grundare Göte Bergström började bli sjuk.
Krigsutbrottet 1998 ledde till en sorts förlamning. Jo, vi arbetade ryckvis hårt. Samlade in böcker från universitetsbiblioteket och skickade dem till universitetet i Asmara till exempel. Det var svårt att nå fram till medierna. Befrielsekampen och utvecklingen i det befriade Eritrea hade väckt intresse, men det nya kriget engagerade inte.
Jag började översätta åt Daidalos. Nisse Sjödén och hans kamrater hade startat förlaget med små stencilerade häften i Lund. Nu hade de en bred utgivning av samhällsvetenskaplig och filosofisk litteratur. Jag översatte bland annat marxisten Samir Amins Kapitalism i globaliseringens tid.
Min viktigaste översättning var Den mörka kontinenten av Mark Mazouver. Den handlar om Europas 1900-tal och ingick ett par år i universitetets kurser i historia. Rekommenderas. Det är en ganska lång text och översättningen höll mig sysselsatt en hel termin.
Eritreas utrikesminister Haile Woldensae besökte Sverige vintern 1999 för att be den svenska regeringen om stöd. Kriget var nu ett blodigt ställningskrig längs gränsen. De etiopiska resurserna var tio gånger större än de eritreanska men Eritrea hade fördelen av korta försörjningslinjer och bättre stridsmoral än de utkommenderade etiopiska soldaterna.
Haile Woldensae genomförde ett par massmöten med den eritreanska diasporan i Sverige. Alla hade familj och släkt i Eritrea.
Jag mötte utrikesminister Haile Woldensae efter ett möte i Norra Latin i Stockholm. Vinternatten var kall och mörkret svart. Han var en lång, ganska tung person. Jag hade haft Petros Salomon, en av hans föregångare på posten, som gäst i Lund under fredskonferensen 1988. Han var mycket bekymrad, men nöjd med sitt möte med regeringen och stolt över uppslutningen från den eritreanska diasporan. Han befann sig på en rundresa till flera andra europeiska regeringar för att samla stöd. Hans hälsa var inte god, han led av diabetes och var trött.
Kriget slutade oavgjort år 2000. En internationell
gränskommission tillsattes. Båda parter förband sig att acceptera dess
utslag, men det slutade med att Etiopien vägrade. Någon riktig fred
blev aldrig sluten. Eritrea var djupt skadat. Förlusterna i människoliv
var stora. Kriget hade tömt landet på alla resurser. Samhället hade
militariserats. Det fanns en djupt känd oro för nya angrepp.
I oktober 2000 möttes eritreanska ledare i Berlin och utformade det så kallade Berlinmanifestet, i vilket de uttryckte oro för att den demokratiska utvecklingen i Eritrea hade avstannat.
I början av 2001 publicerade 15 ledande eritreaner ett öppet brev där de krävde att landets demokratiska författning skulle antas och tillämpas. Det trycktes i eritreansk press, bland annat av journalisten Dawit . De kom att kallas De femtons grupp. I den ingick några av EPLF:s grundare, några veteraner från kriget och flera tidigare ministrar, också de båda tidigare utrikesministrarna Haile Woldensae och Petros Salomon; liksom Eritreas stockholmsambassadör Adhanom.
Så kom den 11 september 2001. USA:s president George Bush förklarade ”War on Terror” och avkrävde alla nationer ett ställningstagande för kriget. Alla som inte var för var mot. President Isaias Afeworki såg sin chans. Han slog till den 19 september. Elva av brevets undertecknare arresterades. Tre klarade sig undan eftersom de var utomlands. En av dem var ambassadör Adhanom. En gjorde avbön. Alla de fängslade är nu antingen döda eller befinner sig fortfarande i hemliga fängelser.
President Isaias ställde upp bakom USA:s ”War on Terror”. Fram till 2006 var han en trogen allierad. Eritreas regering utvisade de internationella biståndsorganisationerna, men Eritreagruppernas pågående projekt måste slutföras och redovisas. Elsa fortsatte att resa till Eritrea. Under ett av sina besök såg hon en skymt av Dawit Isaac, den svenske medborgare som fängslats vid kuppen den 19 september. Snart kom ett växande antal unga eritreanska flyktingar till Sverige. Deras perspektiv var ett helt annat än de gamla befrielsekämparnas.
I oktober 2000 möttes eritreanska ledare i Berlin och utformade det så kallade Berlinmanifestet, i vilket de uttryckte oro för att den demokratiska utvecklingen i Eritrea hade avstannat.
I början av 2001 publicerade 15 ledande eritreaner ett öppet brev där de krävde att landets demokratiska författning skulle antas och tillämpas. Det trycktes i eritreansk press, bland annat av journalisten Dawit . De kom att kallas De femtons grupp. I den ingick några av EPLF:s grundare, några veteraner från kriget och flera tidigare ministrar, också de båda tidigare utrikesministrarna Haile Woldensae och Petros Salomon; liksom Eritreas stockholmsambassadör Adhanom.
Så kom den 11 september 2001. USA:s president George Bush förklarade ”War on Terror” och avkrävde alla nationer ett ställningstagande för kriget. Alla som inte var för var mot. President Isaias Afeworki såg sin chans. Han slog till den 19 september. Elva av brevets undertecknare arresterades. Tre klarade sig undan eftersom de var utomlands. En av dem var ambassadör Adhanom. En gjorde avbön. Alla de fängslade är nu antingen döda eller befinner sig fortfarande i hemliga fängelser.
President Isaias ställde upp bakom USA:s ”War on Terror”. Fram till 2006 var han en trogen allierad. Eritreas regering utvisade de internationella biståndsorganisationerna, men Eritreagruppernas pågående projekt måste slutföras och redovisas. Elsa fortsatte att resa till Eritrea. Under ett av sina besök såg hon en skymt av Dawit Isaac, den svenske medborgare som fängslats vid kuppen den 19 september. Snart kom ett växande antal unga eritreanska flyktingar till Sverige. Deras perspektiv var ett helt annat än de gamla befrielsekämparnas.
2017-03-09
Jag var på… av Karin S
Jag var på lasarettet
med min onda rygg.
Avdelningen var ett
stilla ställe.
En sjuksköterska
omslöt mig med
sitt lugn som en
mamma sitt barn.
med min onda rygg.
Avdelningen var ett
stilla ställe.
En sjuksköterska
omslöt mig med
sitt lugn som en
mamma sitt barn.
Lördagsmusik
Helgeandskyrkan
11 mars kl 17
Bo Riborg, kontrabas, gitarr och sång
Carl-Henrik Olsson, Piano
11 mars kl 17
Bo Riborg, kontrabas, gitarr och sång
Carl-Henrik Olsson, Piano
Doc Lounge Lund & Utrikespolitiska föreningen presents: Before the Flood
If you could know the truth about the threat of climate change — would you want to know?
Before the Flood, presented by National Geographic, features Leonardo DiCaprio on a journey as a United Nations Messenger of Peace, traveling to five continents and the Arctic to witness climate change firsthand. He goes on expeditions with scientists uncovering the reality of climate change and meets with political leaders fighting against inaction. He also discovers a calculated disinformation campaign orchestrated by powerful special interests working to confuse the public about the urgency of the growing climate crisis. With unprecedented access to thought leaders around the world, DiCaprio searches for hope in a rising tide of catastrophic news.
A documentary by National Geographic
Tue, 2017-03-14 19:00
Mejeriet, Lund
Standard ticket 80 kr. Sudent/senior (pensionär) 60 kr - free entrance for all members of UPF
Before the Flood, presented by National Geographic, features Leonardo DiCaprio on a journey as a United Nations Messenger of Peace, traveling to five continents and the Arctic to witness climate change firsthand. He goes on expeditions with scientists uncovering the reality of climate change and meets with political leaders fighting against inaction. He also discovers a calculated disinformation campaign orchestrated by powerful special interests working to confuse the public about the urgency of the growing climate crisis. With unprecedented access to thought leaders around the world, DiCaprio searches for hope in a rising tide of catastrophic news.
A documentary by National Geographic
Tue, 2017-03-14 19:00
Mejeriet, Lund
Standard ticket 80 kr. Sudent/senior (pensionär) 60 kr - free entrance for all members of UPF
Tänkbart: Höghastighetståg i Brunnshög
av Gunnar Stensson
Höghastighetståget saktar nästan ljudlöst in och stannar i Lund. Den
nya stationen ligger i norra Brunnshög där Utmarksvägen utmynnar i
Odarslövsvägen. Trafiken är gles på E22. Pylonerna som bär upp spåren
lyser vita. Under spåren dammar stubbåkrarna i septembersolen. En
traktor kryper långsamt över ett fält.
Passagerarna strömmar ut. Många ska direkt till ESS, Science Village och Max IV. Andra skyndar mot de höga kontorsbyggnaderna i Västra Brunnshög.
Många är turister. Det är ju ännu sommar. De tar de långa spårvagnarna som snabbt via Sölvegatan och Sankt Laurentiigatan rullar ner till Lunds berömda Gamla stad med dess restauranger och souvenirbutiker. De ska besöka Lunds medeltidskvarter med domkyrkan, Lundagård, Kungshuset, universitetet och de labyrintiskt slingrande gatorna med de låga gamla husen som ser ut att vara bebodda av tant Brun, tant Grön, tant Gredelin och farbror Blå.
De flesta stiger av vid Clemenstorget med dess pampiga 1800-tals hus och gröna plataner. De passerar den ståtliga stationsbyggnaden från 1858. Vilken kontrast jämfört med Brunnshög! Det är som att stiga in i kulisslandskapet till en gammal film, Ingmar Bergmans Smultronstället kanske, eller någon ännu äldre Edvard Perssonfilm. Och vilka gatunamn: St Petri kyrkogata, Bytaregatan, Stora Fiskaregatan, Kattesund, Lilla Tvärgatan.
Uppe i Brunnshög susar ett nytt tåg in. Det är Madridexpressen. Snart myllrar folk från Europas alla länder mot utgångarna. Ett sorl av spanska, franska, engelska, holländska och danska ord och fraser fyller de solbelysta gångarna. Många är studenter på väg till universitetsinstitutionerna. Höstterminen började ju för två veckor sedan.
Passagerarna strömmar ut. Många ska direkt till ESS, Science Village och Max IV. Andra skyndar mot de höga kontorsbyggnaderna i Västra Brunnshög.
Många är turister. Det är ju ännu sommar. De tar de långa spårvagnarna som snabbt via Sölvegatan och Sankt Laurentiigatan rullar ner till Lunds berömda Gamla stad med dess restauranger och souvenirbutiker. De ska besöka Lunds medeltidskvarter med domkyrkan, Lundagård, Kungshuset, universitetet och de labyrintiskt slingrande gatorna med de låga gamla husen som ser ut att vara bebodda av tant Brun, tant Grön, tant Gredelin och farbror Blå.
De flesta stiger av vid Clemenstorget med dess pampiga 1800-tals hus och gröna plataner. De passerar den ståtliga stationsbyggnaden från 1858. Vilken kontrast jämfört med Brunnshög! Det är som att stiga in i kulisslandskapet till en gammal film, Ingmar Bergmans Smultronstället kanske, eller någon ännu äldre Edvard Perssonfilm. Och vilka gatunamn: St Petri kyrkogata, Bytaregatan, Stora Fiskaregatan, Kattesund, Lilla Tvärgatan.
Uppe i Brunnshög susar ett nytt tåg in. Det är Madridexpressen. Snart myllrar folk från Europas alla länder mot utgångarna. Ett sorl av spanska, franska, engelska, holländska och danska ord och fraser fyller de solbelysta gångarna. Många är studenter på väg till universitetsinstitutionerna. Höstterminen började ju för två veckor sedan.
Sagan om president Rumpa Del 2. Rumpatornet
av Mr. Hyde
När president Rumpa skulle somna brukade han tänka på Rumpatornet.
Det räckte ända upp till himlen. Jag och gud, drömde Rumpa. Gud och
jag.
Då hände det. Rumpatornet rasade. Som World Trade Center. Och
Allah visade sig bland molnen. President Rumpa vaknade. Hela hans
kropp skakade.”Muslimska brödraskapet” tänkte han. ”Jag måste
terrorstämpla Muslimska brödraskapet!”
President Rumpa ringde upp rumpnissen Sisi i Egypten som redan för länge sedan hade terrorstämplat Muslimska brödraskapet.
”Jag är alldeles blöt”, sa Sisi. ”Det är jobbigt att skendränka folk. Dom sprattlar så förbannat”.
Sedan ringde president Rumpa upp MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Där styrde rumpnissen Magnus.
Magnus brukade minst en gång i veckan framträda i televisionen och varna blekingarna för terrorister. Alla visste att han menade muslimska terrorister. Magnus såg sammanbiten ut när han framträdde. Som om han hade diarré och knappt kunde hålla sig.
”Du måste genast terrorstämpla Muslimska brödraskapet!” befallde president Rumpa. ”Annars rasar Rumpatornet.”
”Ska ske!”. Rumpnissen Magnus for upp i enskild ställning. Så där rakt på sak brukade han inte vara i MSB:s kommunikéer. Men det var väl dags nu.
Magnus skickade genast ut en rapport från MSB: ”Muslimska brödraskapet styr i hemlighet svenska organisationer som vill spränga riksdagshuset och regeringsbyggnaderna”, stod det i rapporten.
Den nämnde inte hotet mot Rumpatornet för om det blev känt kunde det påverka världsfreden.
Men Magnus erinrade sig en episod från sin barndom. Hemma på gården hade de ett utedass som stod som ett torn mellan lagården och potatiskällaren. En dag skulle hans pappa avliva en katt som åt kycklingar. Han band en dynamitgubbe i svansen på katten och tände stubinen. Katten gömde sig på utedasset. När dynamiten exploderade flög dasset i luften. Sedan skaffade de innedass.
Rumpnissen Jimmy i Karlstad välkomnade rapporten från MSB. Han befallde Johan i Trelleborg att organisera en demonstration. Hundratals rumpnissar och rumpnissor ställde upp. En av dem hette Inger och hon blev citerad i Sydsvenskan: ”Regeringen ljuger oss rakt upp i ansiktet. Lille Morgan säger att invandrare inte begår några brott”.
Några gammaldags nassar vädrade morgonluft.
Men motståndsrörelsen mot rumpnissarna har börjat formera sig. 20 forskare trotsade Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. ”Undermålig forskning i svensk myndighetsrapport”, fastslog de. ”Slutsatserna är svepande och utan grund”, tillade Jan från Klostergården.
PS. Rumpnissarna i Hässleholm har försvagats sedan SD-politikern Ulf spridit rasistiska budskap på sociala medier. Svarta damen tiger.
PPS. Den närmaste veckan handlar kanske sagan om rumpnissen Stjärt (namnet stavas Geert på holländska). Ska han vinna valet i Nederländerna?
President Rumpa ringde upp rumpnissen Sisi i Egypten som redan för länge sedan hade terrorstämplat Muslimska brödraskapet.
”Jag är alldeles blöt”, sa Sisi. ”Det är jobbigt att skendränka folk. Dom sprattlar så förbannat”.
Sedan ringde president Rumpa upp MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Där styrde rumpnissen Magnus.
Magnus brukade minst en gång i veckan framträda i televisionen och varna blekingarna för terrorister. Alla visste att han menade muslimska terrorister. Magnus såg sammanbiten ut när han framträdde. Som om han hade diarré och knappt kunde hålla sig.
”Du måste genast terrorstämpla Muslimska brödraskapet!” befallde president Rumpa. ”Annars rasar Rumpatornet.”
”Ska ske!”. Rumpnissen Magnus for upp i enskild ställning. Så där rakt på sak brukade han inte vara i MSB:s kommunikéer. Men det var väl dags nu.
Magnus skickade genast ut en rapport från MSB: ”Muslimska brödraskapet styr i hemlighet svenska organisationer som vill spränga riksdagshuset och regeringsbyggnaderna”, stod det i rapporten.
Den nämnde inte hotet mot Rumpatornet för om det blev känt kunde det påverka världsfreden.
Men Magnus erinrade sig en episod från sin barndom. Hemma på gården hade de ett utedass som stod som ett torn mellan lagården och potatiskällaren. En dag skulle hans pappa avliva en katt som åt kycklingar. Han band en dynamitgubbe i svansen på katten och tände stubinen. Katten gömde sig på utedasset. När dynamiten exploderade flög dasset i luften. Sedan skaffade de innedass.
Rumpnissen Jimmy i Karlstad välkomnade rapporten från MSB. Han befallde Johan i Trelleborg att organisera en demonstration. Hundratals rumpnissar och rumpnissor ställde upp. En av dem hette Inger och hon blev citerad i Sydsvenskan: ”Regeringen ljuger oss rakt upp i ansiktet. Lille Morgan säger att invandrare inte begår några brott”.
Några gammaldags nassar vädrade morgonluft.
Men motståndsrörelsen mot rumpnissarna har börjat formera sig. 20 forskare trotsade Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. ”Undermålig forskning i svensk myndighetsrapport”, fastslog de. ”Slutsatserna är svepande och utan grund”, tillade Jan från Klostergården.
PS. Rumpnissarna i Hässleholm har försvagats sedan SD-politikern Ulf spridit rasistiska budskap på sociala medier. Svarta damen tiger.
PPS. Den närmaste veckan handlar kanske sagan om rumpnissen Stjärt (namnet stavas Geert på holländska). Ska han vinna valet i Nederländerna?
Är Donald Trump farlig? av Gunnar Stensson
Donald Trump fyller media, även Veckobladet. Han är den perfekta
syndabocken. Alla kan stämma in i den globala kören av fördömanden.
Men är han verkligen så farlig? Är han inte bara en ståuppare som roar genom att chockera? Snart går han över gränsen och åker ut. Kanske.
George Bush var farlig. Terrorattacken mot World Trade Center gav honom obegränsad makt. Formeln ”krig mot terror” öppnade för obegränsad aggression.
Mot vem skulle han rikta hämnden? Mot saudierna? Usama Bin Laden kom från en ledande saudisk klan och hade många anhängare i Saudiarabien.
Nej, ett angrepp mot Saudiarabien var otänkbart av politiska och framför allt ekonomiska skäl.
Hämnden skulle riktas mot Afghanistan, förstås. Landet var försvagat efter ett decenniums krig mot Sovjetunionen och tio år av politisk splittring.
George Bush krävde att Usama bin Laden skulle utlämnas. Mulla Omar varken kunde eller ville hörsamma kravet. Sedan var det bara att anfalla.
Den hypermoderna amerikanska armén skar genom Afghanistan som en het kniv genom smör. Snart var Kabul ”befriat”.
Formeln ”Den som inte är med oss är mot oss” tvingade alla länder att bekänna färg. Nästan inget land ville vara emot USA.
Sverige slöt naturligtvis upp. Göran Persson uttalade sig med retorisk kraft. Den svenska Afghanistaninsatsen inleddes. Den kom att bli Sveriges längsta krig: 16 år.
Vi vet nu att den svenska insatsen som kostade 18 miljarder helt förfelade sitt mål. Mot slutet blev den svenska bataljonen bara en del av amerikansk krigföring.
Vad som inte uppmärksammades var att formeln ”Den som inte är med oss är mot oss” gav ett antal krigsförbrytare och auktoritära regimer chansen att komma in i värmen.
I Eritrea passade till exempel Isaias Afeworki på att beskylla sina politiska motståndare för att vara terrorister. Sedan anslöt han sig till kriget mot terror och fängslade eller dödade dem. Han blev mottagen med öppna armar.
Två år senare försökte George Bush upprepa succén. Den här gången anklagade han Saddam Hussein för att framställa massförstörelsevapen. Storbritanniens Blair instämde. Än en gång skulle USA ställa sig i spetsen för världen. Mot terror och massförstörelsevapen.
Men anklagelsen var en lögn, en förödande alternativ sanning.
Den amerikanska armén var lika segerrik i Irak som i Afghanistan. Åter marscherade den raka vägen in i en huvudstad, denna gång Bagdad.
Kriget fortsatte och fortsatte. Kostnaderna ledde till finanskrisen 2008 som drabbade alla länder och ruinerade USA.
Kriget provocerade fram IS som var en farligare fiende än terrorgruppen Al Qaida. Så sent som igår stormade IS ett militärsjukhus i Kabul och dödade 30 patienter.
Kriget kom att drabba miljontals människor från Libyen till Syrien och ledde till massflykten till Europa 2014, 2015 och 2016.
Främlingsfientliga partier växte upp som giftiga svampar i Europas länder.
Men är han verkligen så farlig? Är han inte bara en ståuppare som roar genom att chockera? Snart går han över gränsen och åker ut. Kanske.
George Bush var farlig. Terrorattacken mot World Trade Center gav honom obegränsad makt. Formeln ”krig mot terror” öppnade för obegränsad aggression.
Mot vem skulle han rikta hämnden? Mot saudierna? Usama Bin Laden kom från en ledande saudisk klan och hade många anhängare i Saudiarabien.
Nej, ett angrepp mot Saudiarabien var otänkbart av politiska och framför allt ekonomiska skäl.
Hämnden skulle riktas mot Afghanistan, förstås. Landet var försvagat efter ett decenniums krig mot Sovjetunionen och tio år av politisk splittring.
George Bush krävde att Usama bin Laden skulle utlämnas. Mulla Omar varken kunde eller ville hörsamma kravet. Sedan var det bara att anfalla.
Den hypermoderna amerikanska armén skar genom Afghanistan som en het kniv genom smör. Snart var Kabul ”befriat”.
Formeln ”Den som inte är med oss är mot oss” tvingade alla länder att bekänna färg. Nästan inget land ville vara emot USA.
Sverige slöt naturligtvis upp. Göran Persson uttalade sig med retorisk kraft. Den svenska Afghanistaninsatsen inleddes. Den kom att bli Sveriges längsta krig: 16 år.
Vi vet nu att den svenska insatsen som kostade 18 miljarder helt förfelade sitt mål. Mot slutet blev den svenska bataljonen bara en del av amerikansk krigföring.
Vad som inte uppmärksammades var att formeln ”Den som inte är med oss är mot oss” gav ett antal krigsförbrytare och auktoritära regimer chansen att komma in i värmen.
I Eritrea passade till exempel Isaias Afeworki på att beskylla sina politiska motståndare för att vara terrorister. Sedan anslöt han sig till kriget mot terror och fängslade eller dödade dem. Han blev mottagen med öppna armar.
Två år senare försökte George Bush upprepa succén. Den här gången anklagade han Saddam Hussein för att framställa massförstörelsevapen. Storbritanniens Blair instämde. Än en gång skulle USA ställa sig i spetsen för världen. Mot terror och massförstörelsevapen.
Men anklagelsen var en lögn, en förödande alternativ sanning.
Den amerikanska armén var lika segerrik i Irak som i Afghanistan. Åter marscherade den raka vägen in i en huvudstad, denna gång Bagdad.
Kriget fortsatte och fortsatte. Kostnaderna ledde till finanskrisen 2008 som drabbade alla länder och ruinerade USA.
Kriget provocerade fram IS som var en farligare fiende än terrorgruppen Al Qaida. Så sent som igår stormade IS ett militärsjukhus i Kabul och dödade 30 patienter.
Kriget kom att drabba miljontals människor från Libyen till Syrien och ledde till massflykten till Europa 2014, 2015 och 2016.
Främlingsfientliga partier växte upp som giftiga svampar i Europas länder.
66 år i skolan 45. 1985-97:12. av Den Gamle
1997 fick Karin Lunds stads
kulturpris för verksamheten i Sankt Lars och för alla de pjäser,
monologer och kabaréer som hon och hennes kamrater framfört under snart
två decennier bland annat i samband med kulturnatten i Lund.
Själv beslöt jag att pensionera mig ett år i förtid för att kunna engagera mig på heltid i solidaritetsarbetet för Eritrea. Heleneholmsepoken upphörde plötsligt.
I september 1997 deltog jag i en konferens om minor och minröjning i riksdagshuset. Minor skadade många barn i Eritrea åren efter befrielsen. Ambassadör Adhanom kallade mig och Donald Boström till ett möte för att tala om solidaritetsarbetets framtid. Han ville att ett vänskapsförbund Sverige-Eritrea skulle bildas. Det skulle ha fasta lokaler i Asmara och Stockholm och främja kulturutbyte och även handel mellan de två nationerna. Jag åtog mig att åstadkomma förslag till stadgar och förbereda bildandet av en styrelse.
Jag fick några lediga timmar innan tåget till Lund skulle gå. Den gamle moderaten Gösta Bohman hade avlidit och skulle jordfästas i Engelbrektskyrkan på eftermiddagen. Det var en solig sensommardag och jag flanerade bortåt Drottninggatan och sedan nedåt Engelbrektskyrkan. Mycket folk var samlat. Till min överraskning kom Lars Werner stegande. Han var större än jag mindes honom. Vi hälsade kort på varandra. Sedan gick han in i kyrkan.
Arbetet med den nya organisationen kom att ta mycket tid under hösten. Däremot blev det överraskande lätt att bilda den. Något hundratal personer, mest eritreaner men också en del kända svenskar, deltog i mötet i Stockholm. Alla våra förslag röstades igenom med ett minimum av debatt. Jag valdes till det nya vänskapsförbundets ordförande.
Elsa Grips och Bertil Egerös hem var sedan något år och för lång tid framåt Eritreagruppernas högkvarter. Vi hade ju ett överväldigande biståndsprojekt att genomföra: sju högstadieskolor, en blindskola och en verkstad för teknisk utbildning skulle rustas upp och byggas ut. Elsa utförde nästan allt arbete, reste upprepade gånger till Eritrea, hade kontakt med centrala administratörer, rektorer, arkitekter och byggmästare. Dessutom fanns flera andra projekt. Yemane Kidane kämpade för att en damm skulle anläggas i hans hemby för att garantera vattenförsörjningen. Allt arbete utfördes ideellt. Elsa och Bertil hade antagligen stora kostnader.
Själv beslöt jag att pensionera mig ett år i förtid för att kunna engagera mig på heltid i solidaritetsarbetet för Eritrea. Heleneholmsepoken upphörde plötsligt.
I september 1997 deltog jag i en konferens om minor och minröjning i riksdagshuset. Minor skadade många barn i Eritrea åren efter befrielsen. Ambassadör Adhanom kallade mig och Donald Boström till ett möte för att tala om solidaritetsarbetets framtid. Han ville att ett vänskapsförbund Sverige-Eritrea skulle bildas. Det skulle ha fasta lokaler i Asmara och Stockholm och främja kulturutbyte och även handel mellan de två nationerna. Jag åtog mig att åstadkomma förslag till stadgar och förbereda bildandet av en styrelse.
Jag fick några lediga timmar innan tåget till Lund skulle gå. Den gamle moderaten Gösta Bohman hade avlidit och skulle jordfästas i Engelbrektskyrkan på eftermiddagen. Det var en solig sensommardag och jag flanerade bortåt Drottninggatan och sedan nedåt Engelbrektskyrkan. Mycket folk var samlat. Till min överraskning kom Lars Werner stegande. Han var större än jag mindes honom. Vi hälsade kort på varandra. Sedan gick han in i kyrkan.
Arbetet med den nya organisationen kom att ta mycket tid under hösten. Däremot blev det överraskande lätt att bilda den. Något hundratal personer, mest eritreaner men också en del kända svenskar, deltog i mötet i Stockholm. Alla våra förslag röstades igenom med ett minimum av debatt. Jag valdes till det nya vänskapsförbundets ordförande.
Elsa Grips och Bertil Egerös hem var sedan något år och för lång tid framåt Eritreagruppernas högkvarter. Vi hade ju ett överväldigande biståndsprojekt att genomföra: sju högstadieskolor, en blindskola och en verkstad för teknisk utbildning skulle rustas upp och byggas ut. Elsa utförde nästan allt arbete, reste upprepade gånger till Eritrea, hade kontakt med centrala administratörer, rektorer, arkitekter och byggmästare. Dessutom fanns flera andra projekt. Yemane Kidane kämpade för att en damm skulle anläggas i hans hemby för att garantera vattenförsörjningen. Allt arbete utfördes ideellt. Elsa och Bertil hade antagligen stora kostnader.
Tanken hade varit att lägga ner Eritreagrupperna
och låta det nya vänskapsförbundet överta verksamheten, men det visade
sig svårt. Eritreagrupperna var den organisation som inför Sida skulle
redovisa biståndsmiljonernas användning.
Jag var nu formellt ordförande i båda organisationerna.
Eritreagruppernas styrelse var spridd över Sverige. De flesta mötena
genomfördes i Stockholm men vi försökte sprida dem. 1997-98 hade vi
styrelsemöten också i Göteborg, Uppsala och Örebro.
Försommaren 1998 kom katastrofen. Jag befann mig i Örebro och gick på lövrika alléer förbi slottet på väg mot den skola som vi disponerade för mötet.
Vi var inte särskilt många, högst ett tjugotal. Sommarsolen gjorde klassrummet stekande hett. Plötsligt kom ett par unga eritreaner rusande genom skolkorridoren.
Dom bombar Asmara! Etiopierna bombar Asmaras flygfält! Ungefär det var vad de ropade. Vi följde efter dem till ett annat rum där det stod en tv. I rutan syntes gång på gång flygfältet, ett plan som flimrade förbi och en explosion. Det är så jag minns det. Jag kunde inte ta in det när det hände. Vi pratade lite och satte på en nyhetssändning i Sveriges radio, men där nämndes ingenting. Vi avkortade mötet.
Själv skulle jag resa till Göteborg, dels för ett möte med Göteborgs Eritreagrupp och dels för att träffa min dotter Johanna som skulle gå en sommarkurs där. Jag minns en känsla av tomhet och tyngdlöshet. På kort tid alla mitt livs förutsättningar förändrats.
De omedelbara politiska konsekvenserna fick jag snart klart för mig. Etiopien hade bombat Asmaras flygplats utan att vålla nämnvärd skada. Eritrea hade någon timma senare bombat en liten stad i Tigray-provinsen. Länderna befann sig i krig.
Vad betydde det för biståndsprojekten? För de cirka tolvtusen eritreaner som levde i Sverige? För dem som återvänt för att bidra i återuppbyggnadsarbetet. För Philip Gottlieb och hans familj? Han arbetade som gynekolog i Asmara.
Jag avgick som ordförande i vänskapsförbundet vid ett möte i Uppsala. Arbetet koncentrerades till Eritreagrupperna. Ett blodigt skyttegravskrig utbröt vid gränsen mellan Eritrea och Etiopien. Vi måste återgå till opinionsbildningen. Men den måste bygga på analys och fakta. Propagandakriget rasade i medierna. Donald Boström reste för att rapportera från striderna. Jag saknade Eritrea-nytt.
Försommaren 1998 kom katastrofen. Jag befann mig i Örebro och gick på lövrika alléer förbi slottet på väg mot den skola som vi disponerade för mötet.
Vi var inte särskilt många, högst ett tjugotal. Sommarsolen gjorde klassrummet stekande hett. Plötsligt kom ett par unga eritreaner rusande genom skolkorridoren.
Dom bombar Asmara! Etiopierna bombar Asmaras flygfält! Ungefär det var vad de ropade. Vi följde efter dem till ett annat rum där det stod en tv. I rutan syntes gång på gång flygfältet, ett plan som flimrade förbi och en explosion. Det är så jag minns det. Jag kunde inte ta in det när det hände. Vi pratade lite och satte på en nyhetssändning i Sveriges radio, men där nämndes ingenting. Vi avkortade mötet.
Själv skulle jag resa till Göteborg, dels för ett möte med Göteborgs Eritreagrupp och dels för att träffa min dotter Johanna som skulle gå en sommarkurs där. Jag minns en känsla av tomhet och tyngdlöshet. På kort tid alla mitt livs förutsättningar förändrats.
De omedelbara politiska konsekvenserna fick jag snart klart för mig. Etiopien hade bombat Asmaras flygplats utan att vålla nämnvärd skada. Eritrea hade någon timma senare bombat en liten stad i Tigray-provinsen. Länderna befann sig i krig.
Vad betydde det för biståndsprojekten? För de cirka tolvtusen eritreaner som levde i Sverige? För dem som återvänt för att bidra i återuppbyggnadsarbetet. För Philip Gottlieb och hans familj? Han arbetade som gynekolog i Asmara.
Jag avgick som ordförande i vänskapsförbundet vid ett möte i Uppsala. Arbetet koncentrerades till Eritreagrupperna. Ett blodigt skyttegravskrig utbröt vid gränsen mellan Eritrea och Etiopien. Vi måste återgå till opinionsbildningen. Men den måste bygga på analys och fakta. Propagandakriget rasade i medierna. Donald Boström reste för att rapportera från striderna. Jag saknade Eritrea-nytt.
2017-03-02
Café på Allhelgonagården i Lund
Måndag 6 mars anordnar IKT – Institutet för Kontextuell Teologi - Café på Allhelgonagården i Lund, klockan 19-21.
Vi börjar med en halvtimmes fika (20:-) och därefter utbryter samtalet. Vi har inget bestämt tema, men vårt årsmöte häromdagen beslutade att vi ska försöka samtala utifrån Befriande Bibel på caféerna. Så kanske kommer vi på måndag att utgå inte enbart från det som deltagarna aktualiserar utan också från de ställen i Bibeln där vi hittar intressanta saker om främlingen, den andre. VÄLKOMMEN oavsett vem du är
Vi börjar med en halvtimmes fika (20:-) och därefter utbryter samtalet. Vi har inget bestämt tema, men vårt årsmöte häromdagen beslutade att vi ska försöka samtala utifrån Befriande Bibel på caféerna. Så kanske kommer vi på måndag att utgå inte enbart från det som deltagarna aktualiserar utan också från de ställen i Bibeln där vi hittar intressanta saker om främlingen, den andre. VÄLKOMMEN oavsett vem du är
8 mars - internationella kvinnodagen
På internationella kvinnodagen samlas vi under parollen “Feminism är bra för alla”.
Vi är en rad ideella organisationer som vill uppmärksamma att kampen för jämställdhet fortsätter!
Vi har under den senaste tiden påmints gång på gång om att inga framsteg kan tas för givna när det gäller rättigheter som aborträtten och kriminalisering av våld mot kvinnor. Vi har sett motgångar både internationellt och i Sverige. Samtidigt har vi också fått se att många samlas för att göra motstånd och kämpa för förändring. Vi har fått se styrkan i gemenskap och uppmanar nu alla att delta på 8 mars demonstration i Lund och göra sin röst hörd! Feminism är bra för alla!
15.30 Samling på Stortorget
16.00 Gemensamt demonstration
Återsamling på Stortorget för tal och musik
17.15 Avslutning
17.30-19.00 Panelsamtal om jämställdhet på stadsbiblioteket, arrangeras av Zonta.Vi är en rad ideella organisationer som vill uppmärksamma att kampen för jämställdhet fortsätter!
Vi har under den senaste tiden påmints gång på gång om att inga framsteg kan tas för givna när det gäller rättigheter som aborträtten och kriminalisering av våld mot kvinnor. Vi har sett motgångar både internationellt och i Sverige. Samtidigt har vi också fått se att många samlas för att göra motstånd och kämpa för förändring. Vi har fått se styrkan i gemenskap och uppmanar nu alla att delta på 8 mars demonstration i Lund och göra sin röst hörd! Feminism är bra för alla!
15.30 Samling på Stortorget
16.00 Gemensamt demonstration
Återsamling på Stortorget för tal och musik
17.15 Avslutning
Arrangörer: Kvinnojouren Lund, Tjejjouren i Lund, Zonta, Noomi, Tillsammans för Lund, Soroptimisterna, Svalorna Indien Bangladesh, Svenska Kvinnors Vänsterförbund och Freethem.
Läs mer på facebook »
8 mars kl. 18:00 – 23:00
Läs mer på facebook »
Orättvisa löneskillnader permanentas
Genom utformandet av lärarlönelyftet så bygger man in osakliga löneskillnader i lönestrukturen och splittrar lärarkollektivet.
Mats Olsson, V, i Lunds kommunstyrelse.
Mats Olsson, V, i Lunds kommunstyrelse.
Här har jag länge legat av Karin S
Här har jag länge legat
i fosterställning.
Vem orkar föda fram mig
innan det är för sent?
Min tvillingsyster går före
stödd på sin rollator.
Hon har nyss avslutat
en mattväv.
i fosterställning.
Vem orkar föda fram mig
innan det är för sent?
Min tvillingsyster går före
stödd på sin rollator.
Hon har nyss avslutat
en mattväv.
Ingen susning i säven av Lucifer
I söndags var det dags för Per T Ohlsson, Sydsvenskans stjärnskribent att under rubriken ”Utredning utan en susning” ge sitt bidrag till Svenskt Näringslivs och de borgerligas kampanj för fortsatta vinster i välfärden. Vi citerar:
Med all respekt för det tidigare socialdemokratiska kommunalrådet och hans fenomenala insatser för Malmö – som välfärdsutredare har Ilmar Reepalu inte haft en susning. Slutsatsen kan bara bli att Ilmar Reepalu inte har haft en susning om de rättsliga följderna av sina förslag. Reepalu har således inte haft en susning om de ekonomiska konsekvenserna av de förslag han har presenterat. Reepalu har inte haft en susning om den vetenskapliga bräckligheten i utredningens resonemang. Som välfärdsutredare har Ilmar Reepalu inte haft en susning.
Så vitt man kan förstå anser Per T Ohlsson att Reepalu inte har haft en susning. Som gammal uppsatsläsare kan jag meddela att när man ser ett värdeomdöme upprepas så många gånger utan att några argument tillföres så misstänker man att författaren har problem med sin text.
för Per T Ohlsson, Sydsvenskans stjärnskribent att under rubriken ”Utredning utan en susning” ge sitt bidrag till Svenskt Näringslivs och de borgerligas kampanj för fortsatta vinster i välfärden. Vi citerar:Med all respekt för det tidigare socialdemokratiska kommunalrådet och hans fenomenala insatser för Malmö – som välfärdsutredare har Ilmar Reepalu inte haft en susning. Slutsatsen kan bara bli att Ilmar Reepalu inte har haft en susning om de rättsliga följderna av sina förslag. Reepalu har således inte haft en susning om de ekonomiska konsekvenserna av de förslag han har presenterat. Reepalu har inte haft en susning om den vetenskapliga bräckligheten i utredningens resonemang. Som välfärdsutredare har Ilmar Reepalu inte haft en susning.
Så vitt man kan förstå anser Per T Ohlsson att Reepalu inte har haft en susning. Som gammal uppsatsläsare kan jag meddela att när man ser ett värdeomdöme upprepas så många gånger utan att några argument tillföres så misstänker man att författaren har problem med sin text.
Varför inte införa gratis kollektivtrafik?
av Marie-Louise Steiner
På bussar, spårvagnar, pendeltåg ska alla
kunna åka utan betalning i framtiden. Inga biljetter, månadskort,
klippkort, jojokort. Inga konduktörer, kontrollanter, spärrvakter,
böter. Låt hela det konstruerade betalsystemet gå i graven!
Tanken dök upp häromdagen när jag tog pendeln mellan Lund och Malmö. Nu är priset på denna tio (10) minuters resa höjt till 48:-. Enkel tur! Priset på resan har ökad med mer än 50 % på några år.
Samtidigt som kollektivtrafikens taxor hela tiden höjs beslutar Lunds kommun att bygga ytterligare en motortrafikled in mot stan till en kostnad av många hundra miljoner kronor (jo jag vet staten betalar en del). Orsak: bilismen ökar och man vill motverka trafikstockningar, sägs det. Med en sådan tankevolt ställs bilism mot kollektivtrafik; bilen ses som prio nummer ett medan kollektivtrafiken bedöms som ett nödvändigt ont. Tänk tvärtom!
Regeringen säger sig vilja/måste minska utsläppen från trafiken med 70 procent till år 2030. På tretton år ska hela vårt transportsystem ställas om… Är det då inte dags att helt omvärdera synen på kollektivtrafiken? Varför betrakta den som tärande istället för en ekologisk/ekonomisk möjlighet?
Gratis kollektivtrafik borde ses som en nödvändighet, en möjlighet inför framtiden.
Lördag den 4 mars är det för övrigt utsedd till Nolltaxedagen.
Tanken dök upp häromdagen när jag tog pendeln mellan Lund och Malmö. Nu är priset på denna tio (10) minuters resa höjt till 48:-. Enkel tur! Priset på resan har ökad med mer än 50 % på några år.
Samtidigt som kollektivtrafikens taxor hela tiden höjs beslutar Lunds kommun att bygga ytterligare en motortrafikled in mot stan till en kostnad av många hundra miljoner kronor (jo jag vet staten betalar en del). Orsak: bilismen ökar och man vill motverka trafikstockningar, sägs det. Med en sådan tankevolt ställs bilism mot kollektivtrafik; bilen ses som prio nummer ett medan kollektivtrafiken bedöms som ett nödvändigt ont. Tänk tvärtom!
Regeringen säger sig vilja/måste minska utsläppen från trafiken med 70 procent till år 2030. På tretton år ska hela vårt transportsystem ställas om… Är det då inte dags att helt omvärdera synen på kollektivtrafiken? Varför betrakta den som tärande istället för en ekologisk/ekonomisk möjlighet?
Gratis kollektivtrafik borde ses som en nödvändighet, en möjlighet inför framtiden.
Lördag den 4 mars är det för övrigt utsedd till Nolltaxedagen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)